Fullständigt förhandlingsreferat

Tisdagen den 3 februari 2009 - Strasbourg

5. Påföljder för arbetsgivare för tredjelandsmedborgare som vistas olagligt i EU (debatt)

  Talmannen. – Nästa punkt är ett betänkande av Claudio Fava om påföljder för arbetsgivare för tredjelandsmedborgare som vistas olagligt i EU (A6-0026/2009).

  Claudio Fava, föredragande. – (IT) Fru talman, mina damer och herrar! Fyra minuter kommer att vara tillräckligt för att ge er en sammanfattning av två års arbete – ett arbete som har varit hårt, men, hoppas jag, användbart – som har inbegripit parlamentet tillsammans med kommissionen, med dess förslag, och rådet. Kärnan i detta arbete har varit att förbereda ett direktiv som för första gången fastställer påföljder för arbetsgivare som utnyttjar olagliga invandrare för arbete.

Jag anser att vi har lyckats att ändra filosofin som legat till grund för detta direktiv, som enbart hade inskränkts till att bekämpa illegal immigration. Kompromisstexten som man antog med rådet erbjuder också visst skydd för de invandrare som tvingas arbeta illegalt, vilka ofta hålls som gisslan av kriminella organisationer. Annars skulle det ha funnits en risk för att bestraffa dem två gånger, både som utnyttjad arbetstagare, som ofta tvingas godta oanständiga arbetsvillkor, och som illegala invandrare som måste återsändas, med återvändandeförbudet som i många länder innebär många år.

Mot denna bakgrund har vi, i artiklarna 7 och 14, sett till att medlemsstaterna kommer att tvingas utarbeta regler för att utfärda tillfälliga uppehållstillstånd, vars villkor kan utvidgas till ersättning som ska betalas, i de fall som omfattar minderåriga, grovt utnyttjande eller människohandel. Vi skulle vilja att denna möjlighet ska utvidgas till alla illegala invandrare, men detta hindras av återvändandedirektivet som antogs förra året. Jag tillhörde inte dem som stödde det.

Vi har dock lyckats med att införa en regel som gör det möjligt för medlemsstaterna att tillämpa mer gynnsamma åtgärder för invandrare när det gäller utfärdandet av uppehållstillstånd. Artikel 10 är, enligt min mening, nyckelartikeln. För första gången föreskrivs brottspåföljder som ska införas i de värsta fallen, inbegripet de fall där de lagligt anställda arbetstagarna är minderåriga.

Jag anser att de övriga påföljder som fastställs i artikel 8 är viktiga. De omfattar upphävande av tillstånd, stängning av inrättningar i särskilt allvarliga fall, och fråntagande av statligt stöd som kommer från EU-finansiering. Annars skulle vi göra oss skyldiga till ett extraordinärt hyckleri: vi skulle straffa arbetstagare med en hand och fortfarande ge dem generösa bidrag med den andra.

Jag anser att det är grundläggande att vi har lyckats när det gäller att inbegripa en definition av ersättning som utjämnar den betalning som ska utbetalas till en illegal invandrare med betalningen till en lagligt anställd arbetstagare, utan att diskriminera.

Vi har inbegripit bemanningsföretag i direktivets räckvidd. I vissa länder – som mitt eget – är det dessa organisationer som är särskilt villiga att rekrytera illegala arbetstagare under de allra värsta omständigheter med utnyttjande. Tänk bara på de fall där illegala jordbruksarbetare har hyrts in, som länge har förekommit i mediernas brottsrapportering.

Vi har med framgång begärt att fackföreningarna ska kunna företräda invandrare i administrativa och civilrättsliga förfaranden. I texten nämndes tidigare tredje parter, men nu nämns fackföreningar.

Vi behöver en prövotid för att se hur det fungerar, och vi har därför bett kommissionen att rapportera till parlamentet och rådet när direktivet har varit i kraft i tre år, särskilt när det gäller reglerna om inspektioner, uppehållstillstånd, påföljder och underentreprenader.

När det gäller underentreprenader – artikel 9, som blev föremål för en diskussion mellan parlamentet och rådet och inom rådet självt – skulle föredraganden vilja utvidga ansvarsskyldigheten till hela avtalskedjan, som kommissionen ursprungligen hade föreslagit. Rådet och parlamentet, eller snarare en del av parlamentet, var för att utesluta underentreprenader helt, men vi har nått en kompromisslösning som jag anser fungerar: tvåfaldig ansvarsskyldighet, som inte skulle hindra oss från att åter lagstifta om denna fråga i framtiden. Det är därför som jag i morgon, för min del och för de övriga skuggföredragandena, som jag vill tacka för det samarbete som de erbjudit mig under dessa två år, ska be rådet att lägga till ett uttalande till kompromisstexten som vi ska rösta om, i syfte att bestämmelserna i artikel 9 inte ska påverka en framtida lagstiftningsåtgärd för underentreprenader.

Avslutningsvis anser jag att detta direktiv ger oss möjlighet att räkna med ett EU där invandring äntligen har blivit en fråga om gemensamt ansvar och erkända rättigheter, och inte bara regler mot invandrare.

  Jacques Barrot, kommissionens vice ordförande. − (FR) Fru talman! Jag skulle naturligtvis vilja tacka Claudio Fava och utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor.

Det har gjorts stora ansträngningar av olika parter för att nå en överenskommelse vid första behandlingen, och med tanke på den breda majoriteten för detta i utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor för några dagar sedan och i Ständiga representanternas kommitté strax före jul tror jag att vi kommer att nå fram.

Denna text uppfyller naturligtvis inte de ursprungliga ambitionerna i alla avseenden. Kommissionen kan dock stödja denna kompromiss utan tvekan. Detta direktiv ger oss möjlighet att införa ett effektivt instrument, en gemensam ram som ska försöka hindra anställning av arbetstagare från tredjeländer som olagligen vistas här.

Kommissionen kommer att vara vaksam när det gäller inspektioner. I kompromisstexten rekommenderar man bättre inriktade, kvalitativa inspektioner, så det kvarstår att se under de kommande åren om dessa kvalitativa kriterier har tillämpats och om skyldigheten för medlemsstaterna att regelbundet fastställa risksektorerna för illegal sysselsättning på deras territorium har varit riktigt effektiv. Det är detta som vi vill, för att bekämpa sysselsättning av människor från tredjeländer som vistas här olagligen, och framför allt för att införa påföljder för arbetsgivarna som utnyttjar dessa människor. Granskningen av genomförandet av bestämmelserna om inspektionerna kommer därför att bli en prioritering för kommissionen i dess framtida rapporter om tillämpningen av detta direktiv.

Dessutom finns det naturligtvis positiva resultat som uppstår genom denna kompromiss, särskilt det konsensus som uppnåtts om den svåra frågan om underentreprenader. Jag har noterat att Claudio Fava hoppades på ett uttalande från rådet och parlamentet. Personligen ser jag inga nackdelar.

Kommissionen gläder sig åt att man i direktivet rekommenderar brottspåföljder i särskilt grava fall, där dessa påföljder både är nödvändiga och lämpliga. De är nödvändiga för att förstärka den avskräckande funktionen, eftersom administrativa påföljder i de grövsta fallen inte är tillräckliga för att avskräcka hänsynslösa arbetsgivare. De är lämpliga i ett instrument som är avsett att passa ihop med den ambitiösa europeiska politiken för att bekämpa illegal invandring. Mot denna bakgrund uppskattar kommissionen att kriminaliseringen av arbetsgivare för de personer som faller offer för människohandel har återinförts i texten i den slutgiltiga kompromissen.

Detta direktiv är en första betydande åtgärd i kampen mot illegal invandring. Det är inriktat på hänsynslösa arbetsgivares metoder, samtidigt som man skyddar invandrade arbetstagare, som oftast blir offer i dessa fall.

Detta direktiv borde antas och tillämpas snabbt. Kommissionen kommer att stödja och följa denna process genom att uppmana till regelbundna möten mellan experter från medlemsstaterna under överföringsfasen för att diskutera eventuella frågor som kan uppstå. Det är ett viktigt redskap, och kommissionen kommer att göra allt i sin makt för att se till att detta redskap används effektivt.

Jag vill tacka parlamentet, Giovanni Fava och utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor.

  Edit Bauer, föredragande för yttrandet från utskottet för sysselsättning och sociala frågor. – (SK) Man kan hoppas att lagstiftning mot arbetsgivare som anställer illegala invandrare från tredjeländer kommer att bli ett instrument som ska minska den resursfaktor som den illegala invandringen utgör. Å andra sidan kan man emellertid också se dess möjliga effekter när det gäller att förbättra konkurrensvillkoren, och jag anser också att det kommer att bidra till att bekämpa handeln med människor.

Det finns de som anser att denna lagstiftning inte kommer att ge något mervärde. Eftersom inget sådant rättsligt instrument ännu finns på gemenskapsnivå är mervärdet högt i vissa medlemsstater, medan mervärdet för andra, där sådan lagstiftning redan existerar, kanske inte är uppenbart.

I diskussioner om möjliga kompromisser med kommissionen och rådet inriktades diskussionerna på särskilda problemområden. För det första: frågan om entreprenörens ansvarsskyldighet för åtaganden enligt lag om underentreprenörer, där utkastet till förslag begränsar ansvarsfriheten för direkta underentreprenörer. För det andra: medlen för att säkerställa effektiva förfaranden för att illegala invandrare ska kunna få innestående lön utbetalad, där vi har följt principen om icke-diskriminering, och vi försökte finna ett sätt att ge tillgänglig hjälp till illegala invandrare och ge dem redskap för att få lön även efter att de återvänt till sina hemländer. För det tredje: den möjliga effekten av att senarelägga genomförandet av en illegal invandrares återvändande tills personen i fråga får sin lön. Här skulle jag vilja säga att en senareläggning av genomförandet av ett sådant beslut i hög grad skulle underminera och möjligen hämma syftet med den föreslagna lagstiftningen. Och slutligen, problemet med inspektioner har ofta lämnats till medlemsstaterna i vetskap om att arbetsinspektörer spelar en avgörande roll när det gäller att göra denna lagstiftning effektiv.

Det finns utan tvivel olika åsikter om hur detta och andra problem i detta utkast ska lösas. Vissa av dessa kommer att avgöras när det kommer till deras genomförande. Jag skulle vilja avsluta med att tacka Claudio Fava, kommissionen och det franska ordförandeskapet för att med framgång ha införlivat kompromisserna.

  Esther de Lange, föredragande för yttrandet från utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män. − (NL) Även jag skulle vilja tacka föredraganden för hans arbete, utan att därmed förbise de ansträngningar som skuggföredraganden från gruppen för Europeiska folkpartiet (kristdemokrater) och Europademokrater, Simon Busuttil, och föredraganden från utskottet för sociala frågor, Edit Bauer, har gjort. Det är när allt kommer omkring tack vare deras ansträngningar som den uppnådda kompromissen till sist gör det den förväntas göra, det vill säga tar bort förespeglingen om arbete som en stimulans för illegal invandring genom att faktiskt bestraffa arbetstagare som visas i Europeiska unionen illegalt.

I motsats till vad vissa partier i parlamentet i första hand försöker uppnå har denna lagstiftning inte blivit ett instrument som sedan ska legalisera illegala invandrare. Debatten om laglig invandring hålls i själva verket någon annanstans. Som föredragande för utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män anser jag dock att mer eftertanke bör ges till jämställdhetsfrågor när man tar itu med denna grupp av människor som vistas i EU illegalt, och, vilket redan har sagts, ofta blir utnyttjande.

Uppskattningar av antalet människor från tredjeländer som vistas i EU illegalt är inte exakta och varierar mellan 4,5 och 8 miljoner. Inte heller ger dessa uppskattningar några indikationer på hur stor andel män respektive kvinnor som ingår i denna totala siffra, och inte heller ger de förståelse för de könsrelaterade problem som kvinnliga illegala invandrare möter. Jag skulle vilja uppmärksamma er på att kvinnliga illegala invandrare är mycket sårbara och att de ofta utsätts för tvångsarbete, människohandel och våld. Detta kräver därför särskild utbildning inom de organ som behandlar dessa frågor.

Som alltid handlar detta emellertid om effektiv övervakning. Det gläder mig att den godtyckliga övervakningsnivå på 10 procent som ursprungligen föreslogs nu har avvisats och att en riskstrategi har införlivats i kompromisstexten. Förra sommarens rapporter i den belgiska dagstidningen De Standaard om husslavar vid vissa ambassader i Bryssel, bara ett stenkast från Berlaymontbyggnaden, visar att dessa scenarier inte är långsökta. Jag skulle därför vilja säga till Europeiska kommissionen att först när man prövat en sak vet man vad den går för. Ta ert ansvar att kritiskt granska hur länder hanterar denna lagstiftning och om de tillämpar den i verkligheten.

  Simon Busuttil, för PPE-DE-gruppen. – (MT) Fru talman! Denna lagstiftning är förmodligen en av de första som direkt tar itu med företeelsen illegal invandring genom att utnyttja rättsliga redskap, och nu kan man säga att denna lagstiftning äntligen är här. Det behövdes i högsta grad, och jag är därför oerhört glad över att vi har lyckats nå en utmärkt kompromiss i detta fall. Vad exakt uppnådde vi med denna lagstiftning? Det som vi gjorde var att angripa en av de centrala källorna som motiverar människor att ägna sig åt illegal invandring. Vi angrep drivkrafterna. Vilken typ av drivkrafter tänker vi på? Drivkrafter är att en person som exempelvis bor i Afrika kan behöva riskera sitt liv för att åka till ett annat land eftersom han tror att han kan hitta ett arbete här, även om det är illegalt. Från och med nu sänder vi ut ett tydligt budskap att illegal sysselsättning inte längre kommer att tolereras, och att det därför inte finns någon mening med att åka över till Europa, samtidigt som man felaktigt tror att det finns arbetstillfällen här. Från och med nu kommer detta att vara helt omöjligt. Som tidigare talare sa är det viktigt att detta instrument inte används för att reglera oegentliga situationer, utan det ska tjäna som ett tydligt budskap om att illegal sysselsättning inte längre kan tolereras. Detta hävdas genom effektiva åtgärder och sanktioner: finansiella och administrativa sanktioner samt påföljder. Dessa tjänar också till att vidarebefordra det klara budskapet till arbetsgivare om att vi inte längre tolererar rekrytering av arbetstagare utan tillstånd. Tack så mycket.

  Stavros Lambrinidis, för PSE-gruppen. – (EL) Fru talman! Vi har här i Europaparlamentet har lyckats att radikalt ändra syftet med det direktiv som vi diskuterar i dag. Claudio Fava förtjänar i synnerhet våra gratulationer när det gäller detta. För det första har vi lyckats att uppnå obligatorisk betalning av ersättning till illegala invandrare som förvisas. För det andra har vi bidragit till att se till att det vidtas åtgärder för strikta och bindande påföljder för arbetsgivare som anställer invandrare på oacceptabla levnadsvillkor. För det tredje har vi skyddat fackföreningarnas och andra organs rättighet att gå till domstol för invandrares räkning, och för det fjärde har vi infört rätten att bevilja uppehållstillstånd med kortare eller längre varaktighet till illegala invandrare som avslöjar kriminella organisationer. Med andra ord försöker vi åtminstone att behandla illegala invandrare humant, utan att samtidigt legalisera den illegala invandringen, och det är därför som vi stöder denna kompromiss.

Det finns dock en farlig obalans mellan polisens fortsatta tillvägagångssätt när det gäller illegal invandring och verkligheten i åtskilliga medlemsstater. Det är därför som direktivets tillämpning också kommer att kräva särskild uppmärksamhet. Det skulle kunna leda in tusentals illegala invandrare i fattigdom, isolering och brottslighet, och även om vi bevisligen inte kan förvisa dem kan dessa illegala invandrare förbli arbetslösa. Om åtskilliga invandrare i själva verket för närvarande är sysselsatta inom EU med arbeten som européerna inte vill ha borde vi nu här i parlamentet äntligen diskutera gemensamma regler om legalisering av dessa personer, inte nya regler för att förvisa dem.

Slutligen berör naturligtvis den absolut nödvändiga kampen mot den svarta arbetsmarknaden inte bara illegala invandrare. Den berör huvudsakligen legala invandrare, den berör miljoner EU-medborgare vars rättigheter som anställda dagligen förtrampas av deras arbetsgivare, den berör det faktum att arbetsrätten förtrampas, utan någon kontroll eller påföljder av avgörande betydelse. Dagens direktiv borde därför, enligt min mening, ha den allmänna kampen mot svart arbete inom EU i stället för invandring i synnerhet som sin rättsliga grund. Att skylla på invandrare varje gång som något går fel inom EU är mycket farligt för våra länders sociala sammanhållning. Den illegala invandringen måste naturligtvis också bekämpas, men vi kan inte svärta ned människor som flyr undan bedrövliga villkor i sitt eget land i förhoppning om ett bättre liv.

  Jeanine Hennis-Plasschaert, för ALDE-gruppen. – (NL) Under flera år har Europeiska unionen tvingats kämpa mot förekomsten av miljoner illegala invandrare på sitt territorium, och påtryckningarna för att finna en lösning ökar. Dessa påtryckningar är betydande och, med rätta, öppna. Om vi faktiskt vill anta en hanterlig och pålitlig invandringspolitik, där flyktingar har rätt till skydd och där vi skapar tydliga möjligheter för laglig invandring, så är en nödvändig åtgärd en strategi där vi tar vederbörlig hänsyn till alla nedslående och uppmuntrande faktorer som leder till illegal invandring.

Förra sommaren nådde rådet och parlamentet ett avtal om det som blev känt som återvändandedirektivet, som huvudsakligen inriktas på de illegala invandrarna själva, medan vi i dag ser över de arbetsgivare som inte tvekar att anställa illegala invandrare. Detta är inte bara en betydande sporre för illegala invandrare, utan skapar också otvetydigt fall av missbruk och grovt utnyttjande.

Vikten av att harmonisera den europeiska politiken är, enligt min mening, odiskutabel. När allt kommer omkring existerar inte de inre gränserna; medlemsstat A kan oroa sig till döds, men om medlemsstat B knappt, eller inte alls, tar itu med sysselsättning av illegala invandrare, då kommer medlemsstat A inte att förbli något mer än en röst i öknen.

Efter en rätt långsam början ligger det nu, till följd av intensiva förhandlingar med rådet, en kompromiss framför oss som jag finner godtagbar, och jag skulle vilja tacka föredraganden för hans konstruktiva och pragmatiska arbetssätt. Det var som en frisk fläkt, något som faktiskt inte kan sägas om några av hans kolleger, som nu till varje pris insisterar på denna åtföljande skriftliga förklaring, ett spel för galleriet, som inte påverkar bilden av parlamentet särskilt positivt. Även detta kommer min grupp att godta.

Dessutom borde det stå klart att det är upp till medlemsstaterna att sporra sig själva till handling, så snart detta direktiv har antagits. Det bör klargöras att varken Europeiska kommissionen eller Europaparlamentet har trollstavar till sitt förfogande när det gäller beslutsamhet eller genomförande. Rådet motsatte sig bestämt en bindande andel när det gäller inspektioner, och det är exakt där som problemet ofta ligger – som det har sagts av många här i parlamentet, liksom av kommissionsledamoten. Allt som jag kan göra nu är att uppmana er att förverkliga denna tillämpning, för att se till att vi inte kör fast med tomma ord på papper en gång till, eftersom ingen gynnas av detta.

Förslaget är åter ett steg i rätt riktning när det gäller att upprätta en heltäckande migrationspolitik. Vi har fortfarande en lång väg att vandra, så nu måste vi framhärda. I samband med detta skulle jag vilja ställa 10 000 kronors-frågan som har alla har talat om i dag: varför närvarar inte rådet i denna debatt? Detta är uppriktigt sagt oacceptabelt, enligt min mening.

  Zdzisław Zbigniew Podkański, för UEN-gruppen. – (PL) Fru talman! Europeiska unionen klarar inte av den illegala invandringen. Många faktorer bevisar detta, och vi ser också detta i Claudio Favas motivering, där vi bland annat läser att ”[d]et finns uppskattningsvis mellan 4,5 och 8 miljoner illegala invandrare i EU, en siffra som stadigt ökar inte minst på grund av hur lätt det är att få en olaglig anställning”. Själva faktumet att siffror mellan 4,5 och 8 miljoner används visar att vi inte är förmögna att exakt ange omfattningen av detta problem och denna fråga. Och ändå berör den ekonomiska migrationen många EU-länder, särskilt de som anslutit sig mer nyligen.

I dag flyttar miljontals polacker och medborgare i andra länder inom EU till de gamla medlemsstaterna. Dessa medborgare råkar ut för samma motgångar och befinner sig i samma situation som invandrare från tredjeländer. För illegal sysselsättning innebär utnyttjandet av arbetstagare utnyttjande av ungdomar och till och med människohandel, samtidigt som de förvägras förmåner som sjukvårdsförsäkring eller pensionsrättigheter. Vi kan övervinna denna företeelse först när det finns stränga rättsliga påföljder och när vi konsekvent använder dem.

  Jean Lambert, för Verts/ALE-gruppen. – (EN) Fru talman! Vi uppskattar väldigt mycket det arbete som utförts såväl av Claudio Fava från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor, som av Edit Bauer från utskottet för sysselsättning och sociala frågor. Jag tror att vi i kammaren måste vänja oss vid det förbättrade samarbetsförfarandet för åtgärder som kopplar samman sysselsättning och migration.

Som tidigare nämnts är detta avsett att bli en beståndsdel i EU:s gemensamma invandringspolitik, där utsikterna att hitta ett arbete är en lockande faktor, ofta inom den informella ekonomin och bland utsatta och icke-organiserade arbetare. Men det kan också gälla där det finns verkliga lediga tjänster som inte kan tillsättas av den nationella arbetskraften, och där medlemsstaterna inte utfärdar tillräckligt många arbetstillstånd eller där det finns en trög byråkrati som inte skyndsamt kan handlägga ansökningar som har ett arbetsmarknadssyfte. Det finns också en lucka som vi fortfarande måste fylla för människor som inte kan återvända till sitt hemland – som exempelvis till Zimbabwe – och som ofta lämnas utan rättigheter och därför behöver hitta ett sätt att överleva.

Majoriteten av medlemsstaterna har redan teoretiskt sett insatser på plats för att bekämpa olaglig invandring, och man skulle kunna tro att det skulle signalera ett uppenbart åtagande att vidta åtgärder. Men kommissionens förslag till inspektioner i det ursprungliga dokumentet har urvattnats rejält, och Europaparlamentet fick arbeta hårt för att även det som anges i artikel 15 skulle komma med. Man kan bara hoppas på att inspektionerna inte bara genomförs i små företag utan även kommer att utföras i större företag, som när allt kommer omkring är beroende av utsatta arbetare. Det var därför frågan om underentreprenörernas ansvar var så oerhört viktig för många av oss i kammaren. Vi är några som anser att vi återigen har lämnats med en urvattnad version av kommissionens ursprungliga förslag.

Man har nämnt frågan om uppehållstillstånd och att medlemsstaterna bör ha möjlighet att bevilja sådana i speciellt allvarliga fall då klagomål har ingetts. Jag tror att det är ett steg framåt – åtminstone sett utifrån den punkt där vissa medlemsstater var.

En av frågorna som angår många av oss är löneersättning – när man inte kan fastställa hur länge ett arbetskontrakt varade – och frågor om betalning av nationella försäkringar och skatter, som vi vet ofta dras från många utsatta arbetares löner, men som inte alltid betalas in till myndigheterna.

För många av oss är frågan om betalning för utfört arbete en fråga om principer. Det är också så att företag och ekonomier gynnas, och det ska inte vara en åtgärd för att straffa den olagliga invandraren. Det utgör också – om man ser på detta som en del av en övergripande politik – en del av en hållbar intäkt att folk faktiskt åker tillbaka med det som de har tjänat.

Vi har inga garantier för att medlemsstaterna ser till att folk får betalt. Vi ser till att åtgärder vidtas så att klagomål kan framföras, men inte för att pengar betalas ut. Det finns därför inga garantier för någon utbetalning. Vissa kanske anser att individerna chansar och det finns en risk, men om vi ser det som en fråga om människovärde och sätter in den där den hör hemma i den gemensamma invandringspolitikens övergripande mål, så är det en allvarlig fråga.

Så för min politiska grupp är balansen i förslaget inte längre tydlig vare sig det gäller inspektioner eller utbetalningar, och andra områden har urvattnats. Vi känner inte att medlemsstaterna visar något större engagemang, och därför kommer vi inte att stödja förslaget.

  Giusto Catania, för GUE/NGL-gruppen. – (IT) Fru talman, mina damer och herrar! Det finns mellan 4,5 och 8 miljoner medborgare som kommer från länder utanför EU som befinner sig i en oegentlig situation inom EU – dessa är kommissionens siffror.

Detta är en fullständigt försumbar siffra: bara drygt 1 procent av Europeiska unionens bofasta befolkning. Det är tydligen ett problem som har överdrivits mycket. Detta är arbetstagare som utför användbara tjänster, som personliga tjänster och arbete inom turistbranschen, och i den stora majoriteten av fallen har de absorberats av arbetsmarknaden. Detta är arbetstagare som är användbara för vår ekonomi, men de är utnyttjade arbetstagare – utnyttjade för att minska arbetskostnaderna och göra hänsynslösa arbetsgivare förmögna. Detta är arbetstagare som ofta utför arbeten som EU-medborgare inte utför.

Vi behöver dessa människor, men de har kommit till EU illegalt av en enkel anledning, det vill säga att det inte finns någon laglig inreseväg för dem. Samma sak hände den stora majoriteten av medborgare vars situation nu är laglig, men som kom in i EU olagligt.

Det som krävdes var en annan åtgärd: en åtgärd som reglerar situationen för dessa miljontals människor. Det som krävdes var en åtgärd för att befria dem från slaveri, utpressning och utnyttjande. I stället har vi ett direktiv som fortsätter där återvändandedirektivet slutade. Först beslutade vi om utvisningsförfaranden. I dag beslutar vi om det potentiella upptagningsområdet för utvisning och specificerar också vem som ska betala för utvisningarna. Med detta direktiv betalar den utnyttjade mer än utsugaren. Tyvärr finns det inga bestämmelser för en allmän regleringsåtgärd, inte ens för de som rapporterar in sin egen status, eller de som rapporterar in sina utsugare eller de brott som begås. De går direkt från att utnyttjas i illegal sysselsättning till att förvisas.

Vi hade behövt något annat. Vi hade behövt en åtgärd som favoriserar lagligheten och inte kriminaliserar de som för närvarande är här illegalt. Vi hade behövt en åtgärd för att tygla främlingshatet. I går sa den italienska inrikesministern uttryckligen: ”Vi måste vara hårda mot illegala invandrare.” Med andra ord, vi måste vara hårda mot de sårbara. Jag anser att vi gynnar denna typ av främlingsfientliga inställning med detta direktiv.

Vi inom Europeiska unionen behöver invandrare – kommissionen säger det självt: 50 miljoner före 2060 – eftersom vi befinner oss i en demografisk kris, men vi gör inget för att hjälpa dem att komma in. Vi harmoniserar i stället utvisningssystemet, och i dag beslutar vi att utvisa dem som är här illegalt, även om de kanske är arbetstagare som har upptagits av den europeiska arbetsmarknaden.

Jag anser att effekterna av detta direktiv kommer att bli förödande, eftersom det kommer att göra att invandrarna och arbetsmarknaden går ännu djupare under jorden och att hänsynslösa chefers exploaterande brott ökar.

  Nigel Farage, för IND/DEM-gruppen. – (EN) Fru talman! Olaglig invandring är ett problem som blir allt värre med den fria rörligheten för personer. Men den aktuella vågen av oro som snabbt sprider sig i Storbritannien förorsakas naturligtvis av laglig migration och av EU:s egna regler.

I 20 år har brittiska fackföreningar, som charmades av Jacques Delors, trott att EU verkade för deras intressen. Nåväl, nu har de äntligen fattat och insett att den brittiska regeringen inte är i stånd att se till brittiska intressen i första hand.

Jag är rädd för att det blir än värre. När vi nu ger oss in i omfattande och kostsamma projekt, som exempelvis byggnadsarbeten för olympiaden och stadshus, gynnas tusentals europeiska arbetare. Brittiska jobb till brittiska arbetare kan inte garanteras så länge vi tillhör EU. Tanken att brittiska skattebetalare ska subventionera utländska arbetare är rent ut sagt oacceptabel.

Men regeringen står fast och anser att EU är något fantastiskt. Det är knappast förvånande, eller hur? Lord Mandelson får fortfarande 78 000 brittiska pund om året från Europeiska kommissionen, och han får naturligtvis en pension därefter om bara några år – en intressekonflikt om någon.

Den stora frågan är om den främlingsfientliga extrema högern kommer att gynnas. Det vill vi inte heller. Vi som tillhör UKIP (United Kingdom Independence Party) kommer att lägga fram en icke-rasistisk agenda till brittiska folket i samband med valet till Europarlamentet och säga att det är dags att se till brittiska intressen i första hand. Vi är inte protektionister, men vi vill att allmänt sunt förnuft ska råda. Vi vill kontrollera våra egna gränser och bestämma vem som bor, arbetar och slår sig ner i vårt land.

  Andreas Mölzer (NI). – (DE) Fru talman! I hela världen har förhoppningen om ett välbetalt arbete en mycket stark dragningskraft. Särskilt i svåra ekonomiska tider börjar den svarta ekonomin att växa, något som naturligtvis leder till att många personer riskerar sina liv i sökandet efter ett överflödsland. Det är viktigt för oss att klargöra att illegal sysselsättning inte längre kommer att tolereras.

Men den senaste rapporten om grundläggande mänskliga rättigheter uppvisar några problem i detta avseende. Betänkandet indikerar att brott mot EU:s inträdeskrav kommer att belönas, när invandrare får mer skydd än EU:s befolkning, vars identitet och sociala harmoni hotas av massimmigration. Illegal invandring kommer att bagatelliseras om varje illegal invandrare helt enkelt ses som en person utan ett giltigt arbetstillstånd i framtiden.

Men vi får inte glömma att invandrare utan uppehållstillstånd till slut kommer att utvisas. Det är viktigt för oss att göra oss av med drivkrafter, som masslegalisering och framtidsutsikter för sysselsättning. Dessutom måste vi förhandla om effektiva avtal om utvisning med ursprungsländerna. Slutligen måste också Frontex organisation av gränssäkerhet utvidgas så att detta kan spridas effektivt.

  Marian-Jean Marinescu (PPE-DE) . – (RO) Det föreliggande direktivet bidrar till att befästa den gemensamma politiken om olaglig invandring, och genom införandet av påföljder för arbetsgivarna är det ett första steg mot att bekämpa olaglig anställning. Jag vill dock påminna om att alla medlemsstater har nationell lagstiftning om olagligt arbete och om skatte- och avgiftsbedrägerier. Tillämpningen av dessa lagar bidrar också till att upptäcka anställning av olagliga invandrare.

Därför anser jag det viktigt för oss att ha lämpliga bestämmelser, men det är ännu viktigare för medlemsstaterna att se till att dessa bestämmelser tillämpas strikt. Jag välkomnar att den slutliga texten innehåller bestämmelser om påföljder som är proportionella till antalet olagligt anställda och om utdömande av lägre böter när arbetsgivaren är en fysisk person och den anställda tillhandahåller personliga eller hushållsnära tjänster och arbetsförhållandena inte betraktas som exploaterande.

Förhandlingarna mellan Europaparlamentet och rådet har lett till att man förtydligat begreppet underentreprenör som kan hållas ansvarig och fastställt storleken på de retroaktiva betalningar som arbetsgivaren måste göra. Jag är helt övertygad om att tillämpningen av direktivet kommer att förbättra läget när det gäller att iaktta gemenskapsföreträde vid tillsättning av tjänster.

Jag anser också att tillämpningen av direktivet bör vara ytterligare en anledning för medlemsstaterna att avskaffa arbetsmarknadsrestriktionerna för EU-medborgare, eftersom begränsningen av möjligheten att anställa olagliga invandrare kommer att skapa nya möjligheter för EU att rekrytera sina egna medborgare.

  Inger Segelström (PSE). - Jag vill börja med att tacka Claudio och alla de andra som har gjort det här betänkandet möjligt. Tidigare i debatterna om den framtida asyl-, flykting- och migrationspolitiken har vi mest satt fokus på dem som vistas här olagligt, eller på dem som är välutbildade och får komma hit, eller den grupp som bara var fattig och vill försörja sin familj och vill få komma hit.

Nu lägger vi över ansvaret på arbetsgivarna som anställer papperslösa. Det skulle inte finnas så många papperslösa som vistas här om det inte alltid fanns oseriösa arbetsgivare som betalar och utnyttjar. Jag tycker att det känns helt rätt med sanktionerna och att ett informationskrav för arbetsgivarna införs och att om man har utnyttjat någon ska man ersätta också efter att personen rest hem.

Det finns dock ett förslag som jag skulle ha röstat emot om det inte varit så att det var en omröstning i utskottet och det är att majoriteten inför mildare regler för anställning i hemmet. För mig är det här en jämställdhetsfråga, eftersom det mest är kvinnor som arbetat i hem med låga löner. Det är också en grupp som har det svårare än om man är på en arbetsplats med flera anställda, men jag ser det här som ett första steg.

Jag beklagar nyheten i dag att den svenska konservativa regeringen är negativ till betänkandet som går ut på att stödja seriösa företag och kriminalisera oseriösa företag som utnyttjar papperslösa.

Till slut är jag naturligtvis också orolig över synpunkterna vi fått från de fackliga organisationerna på betänkandet. Jag hoppas vi ska kunna lösa dessa innan beslut tas. Samma regler måste gälla för alla arbetsgivare, liksom delat ansvar vid entreprenader, annars bygger vi in kryphål och uppmuntrar till fusk.

  Ignasi Guardans Cambó (ALDE). – (ES) Fru talman! Det bästa sättet att se till att vi har en kontrollerad form av invandring – som är både ekonomiskt och socialt hanterbar för samhället – är att också bekämpa olaglig anställning.

Detta innebär inte att vi ska bekämpa de olagliga invandrarna själva, som var och en har sin unika historia att berätta, utan snarare företeelsen olaglig invandring eftersom detta är det enda sättet att berättiga och verkligen planera för kontrollerad invandring, särskilt i dagens värld.

Självklart ska detta ske inte enbart genom dem som söker arbete utan också genom dem som erbjuder det. Kampen mot olaglig invandring kan inte enbart utkämpas i tunnelbanestationerna i London eller Madrid utan måste också föras i personalavdelningarna i de många företag som anställer olagliga arbetstagare för att utnyttja dem och förvägra dem deras rättigheter.

Därför välkomnar vi helhjärtat direktivet. Det är ett direktiv som sätter in arbetsgivarens skyldigheter i ett sammanhang och inte minst de sanktioner som måste införas mot arbetsgivare som för sin egen vinning exploaterar rättslösa arbetstagare.

Detta är ett väl avvägt direktiv. Föredraganden förtjänar beröm för att ha uppnått en rimlig kompromiss och en bra balans i denna fråga.

Jag vill framhålla de artiklar som tillvaratar exploaterade arbetstagares rättigheter. De skyddar arbetstagarna så att de kan anmäla den situation som de befinner sig i. De skyddar dem genom att garantera att de kan begära att få ut innestående lön, givetvis utan att detta leder till rätt att stanna. Allt arbete som har utförts olagligt utan nationell försäkring och betalning ska naturligtvis ersättas oavsett vilket anställningsförhållande den arbetstagare har som arbetat olagligt.

Sanktionerna är verkligen lämpliga och väl avvägda. Den överenskommelse om underentreprenader som föredraganden redan har nämnt i sitt anförande är mycket viktig. Den är av stor betydelse i praktiken, och det är det som vi talar om.

Bara en sista kommentar: jag anser att fristen på 24 månader för införlivandet av direktivet är onödigt lång. Jag inser att detta inte kan ändras, men 24 månader är för lång tid och borde kortas ned om det är möjligt.

ORDFÖRANDESKAP: MORGANTINI
Vice talman

  Ewa Tomaszewska (UEN). – (PL) Fru talman! Att anställa medborgare från tredjeland som vistas olagligt i Europeiska unionen omöjliggör sund konkurrens och innebär också att de berörda anställda förvägras rätt skydd.

Jag tänker först och främst på säkra arbetsförhållanden och socialt skydd om en arbetsolycka skulle inträffa. Antalet olagliga invandrare i EU uppskattas till 4,5–8 miljoner människor, och de arbetar ofta inom bygg-, jordbruks-, turism-, hotell- och tjänstesektorn. Det förekommer även slavarbete under exploaterande villkor och barnarbete. Olaglig anställning bidrar starkt till att minska anställningsnormerna.

Det är därför som fackföreningarnas rätt att företräda dessa arbetstagares intressen är så viktig. Det är arbetsgivaren som beslutar om att anställa någon som visas olagligt i landet, och därför bör arbetsgivaren få böta för att ha brutit mot lagen. Det krävs samordnade åtgärder av alla EU-länder för att komma till rätta med alla aspekter av olaglig anställning.

  Mary Lou McDonald (GUE/NGL). – (EN) Fru talman! I denna tid av ekonomisk kris finns det ett akut behov av att skydda arbetstagarna från utnyttjande, och att man måste se till att villkoren och förutsättningarna för EU:s arbetstagare inte systematiskt försämras genom utnyttjande av utsatta invandrade arbetstagare kan ingen säga emot. Medlemsstaternas regeringar och myndigheter är helt och hållet ansvariga för detta.

Även om medlemsstaterna behöver vidta åtgärder för att reglera invandringen beklagar jag starkt att den rättsliga grunden för förslaget utgörs av kampen mot olaglig invandring. De som verkligen behöver bekämpas är ohederliga arbetsgivare som utnyttjar sina anställda, och vad vi behöver idag är ett program för arbetstagarna, inte mot invandrarna.

De politiska och ekonomiska prioriteringarna måste bestå av att stoppa utnyttjandet av olagliga invandrare, att straffa ohederliga arbetsgivare, att inte göra arbetstagarna till syndabockar eller kriminalisera dem, vare sig de är invandrare eller ej. Bruket av de straffrättsliga påföljderna i förslaget bör inte vara EU:s befogenhet, och de som hävdar att utvisning av invandrade arbetstagare är lösningen på utnyttjandet misstar sig. Direktivet är inte väl avvägt.

  Johannes Blokland (IND/DEM). – (NL) Det har redan gått två år sedan kommissionsledamot Franco Frattini presenterade planerna på att ta itu med det olagliga arbete som garanterar att en oavbruten ström av olagliga invandrare tar sig till Europeiska unionen för att arbeta. Det är en fördärvlig situation som bör stoppas.

Jag är dock inte överens med föredraganden när det gäller frågan om EU ska ägna sig åt straffrätt. Jag är inte för att straffrätt ska ingå i EU:s verksamhetsområde. En öppen samordningsmetod är snarare vad som krävs här. Jag är därför nöjd med att man i det ändrade kompromissförslaget är försiktig med att tillämpa straffrätt. Böter är ett tillräckligt incitament att vara försiktig i valet av anställda. Jag hoppas att inspektionerna av företagen kommer att stimulera medlemsstaterna att åberopa straffrätt.

  Philip Claeys (NI). - (NL) Det är glädjande att ett direktiv införs som straffar arbetsgivare som anställer olagliga invandrare. Det anges helt riktigt att möjligheten att hitta ett arbete i EU är en attraktiv faktor för olaglig invandring. Vi bör därför vara konsekventa och även ta itu med andra faktorer som lockar invandrare. Den viktigaste av dessa faktorer är att främlingar ostraffat kan komma till Europa olagligt. Det finns faktiskt medlemsstater som belönar olagliga främlingar. Den storskaliga legaliseringen i bland annat Spanien, Italien och Belgien, bland andra, är ett exempel.

Vi har också hyckleriet med den så kallade individuella legaliseringen av humanitära skäl. Enbart förra året var det inte mindre än 12 000 fall i ett så litet land som Belgien. Olagliga invandrare bör deporteras, inte legaliseras, eftersom varje legaliserad olaglig invandrare lockar mängder med nya invandrare. Varje medlemsstat som legaliserar gör det på övriga medlemsstaters vägnar. Därför räcker det inte att ge sig på arbetsgivarna. Vi måste ta itu med den olagliga invandringen i hela dess sammanhang.

  Carlos Coelho (PPE-DE). – (PT) Fru talman, herr Barrot, mina damer och herrar! Under detta plenarsammanträde har vi antagit flera åtgärder i syfte att skapa en enhetlig och integrerad invandringspolitik. Den gemensamma politiken måste för det första medföra lagliga vägar för invandring samt integration av invandrarna i de mottagande samhällena. Därför antog vi för två månader sedan direktivet om blåkort och direktivet om ett kombinerat tillstånd att uppehålla sig i och arbeta i EU.

Samtidigt måste vi bekämpa olaglig invandring effektivt, liksom alla former av brottslighet i samband därmed. Syftet med detta initiativ är att bekämpa faktorer som lockar till olaglig invandring till Europa och sätta stopp för exploateringen av olagliga arbetstagare. Det är viktigt för att få dem som till varje pris försöker ta sig in i Europa – ibland till priset av sina egna liv – att förstå att det bara finns en möjlig väg: laglig invandring med alla rättigheter och möjligheter som detta medför. Uppskattningsvis vistas mellan 5 och 8 miljoner olagliga invandrare i Europeiska unionen. En stor del av dem utför okvalificerade och tämligen lågbetalda arbeten, i vissa fall exploateras de svårt. Jag gratulerar föredraganden Claudio Fava och särskilt min kollega Edit Bauer för deras arbete och den uppnådda kompromissen.

Jag stöder således bekämpandet av olagligt arbete i hela Europeiska unionen. Syftet med direktivet är att se till att alla medlemsstater kan införa likartade påföljder för anställning av olagliga invandrare och genomföra dem effektivt. Det kommer att vara möjligt att använda tre slags sanktioner: ekonomiska, administrativa och straffrättsliga, beroende på hur allvarlig överträdelsen är. Arbetsgivarna kommer också att bli skyldiga att vidta förebyggande åtgärder och kontrollera invandrade personers ställning för att undvika att anställa arbetstagare som vistas olagligt i unionen.

  Wolfgang Kreissl-Dörfler (PSE). – (DE) Fru talman! För det första vill jag gratulera min kollega Claudio Fava till betänkandet och till att en uppgörelse uppnåddes under trepartssammanträdet. Självklart är det alltid möjligt att begära mer och uppnå mer. Att EU till sist har erkänt att olagliga invandrare som åker fast också måste ges rättigheter och skyddas mot exploatering är ett viktigt steg framåt.

Självklart måste detta ingå i en övergripande migrerings- och invandringspolitik. Det är det ingen som bestrider. Det är dock en sak som jag inte förstår. Till De gröna – Jean Lambert är inte längre här – och de till vänster från den så kallade kommunistsidan, till exempel Giusto Catania, som vidhåller att detta inte fungerar, att det ännu en gång lett till ingenting, att ingenting hjälper, vill jag säga att det inte hjälper att lova dessa människor som lever i en så svår situation en fyrarättersmiddag och sedan låta bli att ge dem deras dagliga bröd. Det är fegt och föga hjälpsamt. Jag måste fråga mig själv vad De gröna verkligen vill när de alltid röstar mot åtgärder som skulle förbättra människors situation. Vi har redan sett detta i fråga om många betänkanden och åtgärder.

Dessutom finns det inget som hindrar att nationalstater inför ordentliga kontroller, utdömer böter och ser till att bidrag och finansiering genom nationella medel eller EU-stöd inte är tillgängliga för företag som anställer olagliga invandrare.

Jag skulle vilja se samma hårda förhållningssätt som medlemsstaterna ibland har när det gäller olagliga invandrare tillämpas på skattesmitare och på dem som arbetar på den svarta marknaden. Självklart måste vi tala med våra kolleger i de nationella parlamenten för att uppmana dem att kräva att olagliga invandrare ges de rättigheter som har beslutats här. Det är naturligtvis en sak som vi kan vara säker på. Om någon anställs olagligt eftersom han inte längre kan överleva i sitt eget land har han inte möjlighet att gå till polisen och säga att han exploateras. På samma sätt kan en kvinna som har våldtagits inte anmäla brottet. Båda vet att om de går till myndigheterna blir de utvisade.

Därför kommer vi att rösta för betänkandet. Det är det första steget i rätt riktning.

  Alexander Alvaro (ALDE). – (DE) Fru talman, herr vice kommissionsordförande! Jag anser att det som Wolfgang Kreissl-Dörfler har sagt är riktigt. Jag vill tacka Claudio Fava för hans betänkande och för det utmärkta arbete som han har utfört.

Betänkandet klargör att båda parter som medverkar i en olaglig anställning i lika hög grad måste ställas till ansvar, vilket skapar en rättslig balans. Olaglig anställning måste bestraffas och förbjudas i alla medlemsstater.

Arbetsgivare måste göras ansvariga för att upprätthålla förbudet, men det är också de berörda myndigheternas uppgift att övervaka efterlevnaden av förbudet och utdöma påföljder. Den viktigaste frågan är att skydda personer i sådana anställningsförhållanden mot att exploateras.

Att fastställa rättsliga påföljder är verkligen ett steg i rätt riktning. Myndigheterna måste dock införa mer kontroller och åtala dem som misstänks för att ha begått brott. Betänkandet är en kompromiss mellan rådet och Europaparlamentet och innehåller miniminormer.

Utsikterna att medlemsstaterna förstärker eller försvagar kraven är dock inte inspirerande. Vi har tagit det första steget framåt. Nu ska vi avverka resten av vägen tillsammans. Åtminstone för egen räkning och för min grupp, om än inte för majoriteten, kan jag nog säga att vi kan stödja betänkandet med gott samvete.

  Kyriacos Triantaphyllides (GUE/NGL). – (EL) Fru talman! Det direktiv som vi behandlar gäller en av de mest grundläggande aspekterna av utveckling och ekonomisk hållbarhet i våra länder. Det gäller olaglig anställning, vilket ofta leder till löneåtstramningar och minskade statsinkomster med därav orsakade svårigheter att tillhandahålla sociala förmåner och nedskärningar av välfärdsstatens verksamhet. De anställda får inte tillgång till socialförsäkringar och andra försäkringar, pensioner eller ens till de organ som ansvarar för skydda de förhållanden som råder på deras arbetsplatser.

Tyvärr ingår olagliga anställningar i det rådande systemet, som har lett till en global ekonomisk kris som vi måste hantera med medel som bidrar till att garantera inte bara lindrande utan verkligt avhjälpande åtgärder som kan trygga välståndet på lång sikt. Vi anser därför att kampen mot olagliga anställningar inte kan granskas isolerat. Vi är inte nöjda med de åtgärder som föreslås för att garantera ett humant förhållningssätt. Låt oss därför se upp så de inte förvandlas till två olika frågor.

  Panayiotis Demetriou (PPE-DE). – (EL) Fru talman! Föredragande Claudio Fava och skuggföredraganden förtjänar verkligen varma gratulationer. De har lyckats uppnå en enastående kompromiss med rådet. Naturligtvis med hjälp av vice ordförande Jacques Barrot, som jag också gratulerar. Sent omsider har direktivet som syftar till att införa påföljder för arbetsgivare som anställer olagliga invandrare nått fram till det slutliga godkännandet. Så som direktivet nu är formulerat anser jag att det effektivt kommer att tjäna syftet att bekämpa anställning av olagliga invandrare. Det är första gången som Europeiska unionen har vänt sitt intresse i rätt riktning mot de personer som exploaterar olagliga invandrare, mot de arbetsgivare som bryter mot lagen. Långt om länge har det blivit ett brott att anställa olagliga invandrare. Jag är övertygad om att de straffrättsliga och andra påföljder som föreskrivs i direktivet kommer att vara avskräckande, vilket kommer att bidra till att begränsa och förebygga oacceptabel exploatering av olagliga invandrare. Flera väl avvägda och realistiska påföljder föreskrivs i direktivet. Jag är övertygad om att de kommer att visa sig vara effektiva. Trots att olagliga invandrare behandlas som offer och skyddas av direktivet ges även de ett avskräckande budskap om att det inte längre kommer att vara enkelt för dem att hitta anställningar och följaktligen att det inte kommer att vara lockande att skaffa arbete ens på ogynnsamma villkor. Särskild omsorg bör dock ägnas åt alla de olagliga invandrare som redan finns i EU. I mitt hemland Cypern, där olaglig invandring är ett stort problem, kriminaliserades olaglig anställning för en tid sedan. Naturligtvis har det inte utrotat olagliga anställningar, men dessa har begränsats. Med de många påföljder som föreskrivs i direktivet och när systemet med inspektioner av arbetsgivare har införts kommer problemet med anställning av olagliga invandrare och olaglig invandring i allmänhet säkerligen att minska.

  Catherine Boursier (PSE). – (FR) Fru talman, mina damer och herrar! Jag vill tacka Claudio Fava för det enastående arbete han har utfört under de senaste månaderna för att få fram denna balanserade text.

Det var inte någon enkel uppgift, och vägen har varit full av fallgropar. Jag anser dock att resultaten är mycket positiva, och jag vill särskilt nämna tre punkter.

Sanktionerna gäller arbetsgivaren som bryter mot lagen, medan invandraren betraktas som offret. Förutom böter rekommenderas straffrättsliga påföljder vid upprepade överträdelser, vid människohandel och utnyttjande av minderåriga. Jag anser att straffrättsliga påföljder är viktiga och att det är vår sak att försäkra oss om att regelbundna kontroller genomförs så att direktivet blir effektivt.

En annan positiv punkt som bör nämnas är den automatiska betalningen av utestående löner till arbetstagarna. Slutligen förordar föreningar och fackförbund att man måste försvara intressena för de arbetstagare som lever olagligt i ett land så att de kan anmäla ohederliga arbetsgivare utan att vara rädda för att själva bli åtalade.

Precis som med andra texter skulle vi naturligtvis ha kunnat gå längre. Men kan vi riskera kompromisståndpunkten när texten redan möjliggör stora framsteg när det gäller att skydda arbetstagarna och deras värdighet?

Vi behöver stödja en balanserad syn på invandringsfrågor och erkänna att arbetsinvandring är mer än behövlig och kommer att bli än mer så i framtiden att döma av befolkningsprognoserna.

Därför är det viktigt att i detta sammanhang konstatera att vi vill ha en modell där invandrade arbetstagare betraktas som fullfjädrade arbetstagare och åtnjuter samma rättigheter som arbetstagare från medlemsstaterna.

Vi måste därför sluta upp för att försvara dessa rättigheter, och således bör vi stödja betänkandet eftersom det är ett avgörande steg i införandet av miniminormer och i bekämpandet av olagligt arbete och exploateringen av invandrade arbetstagare.

  Olle Schmidt (ALDE). - Vi vet att allt fler människor gömmer sig inom EU:s gränser. Vi vet att EU i en nära framtid behöver en ökande arbetskraftsinvandring. Vi vet också att tusentals människor försöker varje vecka söka sig till ett bättre liv i Europa. Många av dem dör på sin väg till vår kontinent. Vi vet att många av de papperslösa utnyttjas och lever under miserabla förhållanden. Detta är ovärdigt den europeiska unionen. Bland de universiella värden som EU vill sprida över världen finns allas rätt till ett värdigt liv. Här finns en skamlig paradox.

Att EU får en gemensam asyl- och migrationspolitik är en rimlig ordning, men det får inte betyda att de länder som vill ha hårdare tag och på olika sätt vill jaga människor får bestämma. Då kommer möjligheterna till ett anständigt liv i Europa att minska. Samtidigt är det viktigt att förslagna arbetsgivare som utnyttjar människor i beroendeställning vet att straff och sanktioner kan utdömas över hela EU.

Jag medger att betänkandet är en svår balansgång. Jag kan känna sympati för herr Catanias resonemang i reservationen. Kompromissen är dock ett steg i rätt riktning, även om jag har synpunkter på bland annat omfattningen av arbetsgivarens rapporteringsskyldigheter.

Till Inger Segelström vill jag säga att vi inte har någon konservativ regering i Sverige. Vi har en fyrpartiregering med starka liberala inslag.

  Maria da Assunção Esteves (PPE-DE). – (PT) Med Favabetänkandet utvecklas och humaniseras invandringslagarna. Det ger oss den moraliska tillförsikt som vi har varit skyldiga oss själva sedan återvändandedirektivet. Det allmänna förbudet mot att anställa olagliga invandrare innebär inte bara att man undviker att invandring är olagligt på isolerade ställen, utan framför allt den risk för exploatering och utnyttjandet av mänsklig nöd som i allmänhet går hand i hand med arbete av detta slag.

Den första viktiga punkten i Favabetänkandet är att det utmanar den syn på olaglig invandring som inskränker sig till ett enkelt men oacceptabelt fördömande av invandrarna, i stället för att utforma en helhetslösning som också gör staten och arbetsgivaren medansvariga. Hittills har huvudfelet i invandringspolitiken varit att det saknats en rimlig reaktion på den förfärliga situationen med olagliga invandrare. I stället har man låtit hela rättsväsendets tyngd falla på de olagliga invandrarna och gett dem ställning som brottslingar snarare än som offer.

Den andra viktiga punkten när det gäller betänkandet är att det på den offentliga arenan inom EU syftar till att introducera en etik där staten och företagen delar på ansvaret. Arbetsgivarnas skyldighet att genomföra förhandsövervakning genom att kontrollera arbetstagarnas vistelsestatus är värdefullt eftersom det ger den privata sektorn en befogenhet, vilket EU sällan har försökt. Vi välkomnar denna befogenhet eftersom det inte bara är statens utan allas ansvar att försvara lagligheten och den offentliga moralen. Betänkandet banar därför väg för en ny politisk metod som bör följas i andra betänkanden.

Den tredje punkten – och samtidigt den viktigaste – är att skyldigheten att betala ersättning skiljs från problemet med vistelsens laglighet, vilket är väsentligt. Det är helt enkelt ett uttryck för det universella rättesnöret att humanitet kommer före rättssystemets regler och har företräde framför dem.

Jag vill därför gratulera Claudio Fava.

  Javier Moreno Sánchez (PSE). – (ES) Fru talman! Först vill jag tacka vår föredragande Claudio Fava för hans hårda arbete med att uppnå en gemensam ståndpunkt med rådet. Resultatet innehåller många förbättringar som föreslagits av vårt parlament.

Med direktivet visar vi ännu en gång vårt åtagande att utveckla en gemensam invandringspolitik som bygger på en helhetssyn. Syftet med direktivet är klar: att bekämpa maffiagrupper, bestraffa oseriösa arbetsgivare och skydda exploaterade invandrare som saknar varje form av socialt skydd.

Vi vill se ett slut på svältlöner, som är orättvisa mot invandrarna, och på den ännu värre förvridningen av genomsnittslönerna, särskilt inom sektorer som byggnadsarbete, jordbruk, hushållstjänster och hotellbranschen.

Dessa åtgärder kräver en hel del mod och politisk skicklighet, för det finns mycket egenintresse och gott om pengar som cirkulerar i den informella ekonomin. Särskilt i svåra tider är det viktigare än någonsin att vi hanterar invandringsflödena på ett klokt och generöst men ansvarsfullt sätt.

Det vore enkelt att falla till föga för frestelsen att inte försöka hålla den informella ekonomin i schack. Vi kan inte titta åt andra hållet och lämna drygt 8 miljoner olagliga invandrare försvarslösa mot arbetsvillkor som gränsar till slaveri.

Om vi vill att direktivet ska vara effektivt måste det finnas strikta inspektioner och ekonomiska sanktioner, och även straffrättsliga påföljder i de allvarligaste fallen, vilket ska verka avskräckande för arbetsgivarna.

Därigenom kommer vi att kunna krympa den informella ekonomins marknad och avskaffa de incitament att migrera som uppkommer av möjligheten att arbeta olagligt. Det måste göras klart att lagligt arbete är det enda sättet att arbeta i Europa. Därför vill vi gå vidare med en helhetsstrategi. Herr kommissionsledamot Barrot! Vi uppmanar kommissionen att så snart som möjligt införa de nya blåkorten för alla övriga anställningskategorier.

  Marek Aleksander Czarnecki (ALDE). – (PL) Eftersom det är enkelt att få olagligt arbete finns det flera miljoner olagliga invandrare i Europeiska unionen. Olaglig anställning, ofta under exploaterande villkor, leder till sänkta lönenivåer i den berörda sektorn och äventyrar även konkurrensen mellan företagen. Oregistrerade arbetstagare har inte heller sjukförsäkringsförmåner eller pensionsrätt. Därför är det viktigt att fastställa mekanismer som gör det möjligt för exploaterade arbetstagare att inge klagomål mot sina arbetsgivare personligen eller med hjälp av en tredje part.

Jag vill också uppmärksamma er på att direktivet även bör omfatta arbetstagare som är lagligen bosatta i EU, särskilt medborgare i de medlemsstater som tillträdde EU 2004 och 2007 och som fortfarande omfattas av övergångsbestämmelser som begränsar deras tillträde till lagligt arbete.

  Marie Panayotopoulos-Cassiotou (PPE-DE). – (EL) Fru talman, herr vice kommissionsordförande! Dagens förslag ingår i ett övergripande försök att hitta en lösning på invandringspolitiken i Europeiska unionen som, det måste vi alla erkänna, är rent ut sagt ohederlig. Ohederlig därför att vi försöker rätta till vissa aspekter av denna politik med blåkortet, med beslut om att utvisa olagliga arbetstagare, med beslutet i dag om att bestraffa arbetsgivare som anställer olagliga invandrare, men det här är bara några aspekter av det problem som vi försöker lösa.

Självklart kan vi inte förstå hur det kommer sig att om en olaglig arbetstagare åtar sig arbete och den person som ger honom arbete för att täcka arbetstagarens kostnader för bostad och uppehälle i slutändan bestraffas. Det är en logisk motsättning som vi behöver åtgärda med de villkor som krävs för anständigt arbete. Lagstiftningen i samtliga 27 medlemsstater förbjuder olagligt och odeklarerat arbete, särskilt med den dubbla absurditet som vi har här med olaglig inresa till medlemsstaten och olaglig exploatering. Problemet är därför komplicerat, och den uppnådda kompromissen har förstås en hel del luckor. En sådan lucka gäller anställningar som huvudsakligen används av personer av låt oss säga välgörenhetsskäl. De tillhandahåller arbete samtidigt som de hittar en livsform. Vad händer med dem? Hur ska de leva resten av sitt liv inom ramen för sin påtvingade olaglighet, eftersom grannländerna inte har accepterat att invandrarna återvänder?

  Donata Gottardi (PSE). – (IT) Fru talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Så som vi väl vet här i kammaren måste man analysera kompromisser genom att väga fördelar mot nackdelar och komma fram till en helhetsbedömning som tar hänsyn till begränsningarna och det rättsliga och politiska sammanhanget.

När det gäller arbetslivet, vilket är ett viktigt inslag i det direktiv som går till omröstning i morgon, är vår bedömning i många avseenden positiv. Till de positiva punkterna hör tillägget av en definition av begreppet ersättning som möjliggör jämförelser med lagliga anställningsvillkor, förenklade sanktionsförfaranden för hushålls- och vårdarbete samt kopplingen till och förstärkningen av gemenskapsbestämmelser som skyddar offren för människohandel och exploatering, särskilt av minderåriga. Åtagandet att inte betrakta bestämmelsen om underentreprenad som ett prejudikat är också viktigt.

Vissa tvivel återstår om ansvaret i arbetsgivarkedjan och om arbetstagares svårigheter att få ut innestående betalning innan de lämnar landet. Frågan är inte helt oklar, men eftersom direktivet är nära knutet till återsändandedirektivet är möjligheterna låsta i fråga om olagliga arbetstagare och arbetsgivare som inte har kunnat hitta lagliga anställningsvägar.

Min förvissning om att vi kommer att bestämma oss för att anta dokumentet vid förstabehandlingen minskas inte av att jag påpekar ett antal risker: risken att parlamentets arbete kommer att fortsätta att utsättas för påtryckningar från de nationella regeringarna och risken att vi kommer att förstärka Europas anseende som den ”elaka styvmodern”.

  Patrick Gaubert (PPE-DE). – (FR) Fru talman! Förslaget till direktiv är ett viktigt steg i bekämpandet av olaglig invandring och har varit väsentligt för införandet av en gemensam invandringspolitik. Vi är alla medvetna om att odeklarerat arbete är den viktigaste attraktionen för de tusentals män och kvinnor som varje dag passerar våra gränser i jakt på ett anständigt arbete och ett sätt att försörja sina familjer.

I själva verket hittar de ofta arbetsgivare som utnyttjar och missbrukar deras utsatta situation och okunskap om sina rättigheter för att exploatera dem och använda dem som billig arbetskraft. Detta är som vi vet det moderna slaveriet.

Vi får inte glömma att denna företeelse också inbegriper enskilda individer, europeiska medborgare eller människor från tredjeländer, som arbetar och vistas normalt, men som faller utanför direktivets räckvidd eftersom det ingår i regelverket för att bekämpa olaglig invandring.

Det är inte fråga om att peka finger åt män och kvinnor som ofta är i god tro men som ändå faller offer för ohederliga nätverk av arbetsgivare. Syftet med denna text måste vara just att skydda dessa utsatta människor och se till att deras mest grundläggande, mest fundamentala rättigheter respekteras. Detta är också det uttalade syftet och ambitionen i den uppnådda kompromissen.

Vi får inte dra alla arbetsgivare över samma kam, och självklart bör vi inte behandla någon som anställer en person i god tro, och tror att de arbetar och vistas legalt, på samma sätt som de som försöker utnyttja dessa människors situation.

Vi måste vara bestämda och sända ut ett klart budskap. Vi behöver framsynta bestämmelser som tillämpas samvetsgrant. Antagandet av texten kommer verkligen att utsända två budskap. Det första är till arbetsgivarna att de inte kan fortsätta att utnyttja utsatt arbetskraft, och arbetsgivarna kommer därför att bli verkligt avskräckta från att rekrytera olagliga invandrare. Det andra budskapet är till de tusentals presumtiva olagliga invandrare som kommer att bli avskräckta av de strikta anställningsvillkoren i Europa.

Tack till alla skuggfördragande och till föredraganden! Som så många andra hoppas jag att texten snart kommer att finnas på plats för att bekämpa den olagliga invandringen och därigenom främja invandring …

(Talmannen avbröt talaren.)

  Genowefa Grabowska (PSE). – (PL) Fru talman! Jag vill börja med att gratulera föredraganden. Jag är medveten om att det inte är någon enkel uppgift att nå fram till en kompromisslösning som beaktar den nationella arbetsmarknadens intressen samtidigt som invandrare skyddas mot exploatering. Claudio Fava förtjänar verkligen beröm.

Jag reste genast till Foggia i Italien när de så kallade arbetslägren avslöjades. Där bodde och arbetade både unionsmedborgare och olagliga invandrare under förfärliga förhållanden. Jag har ett outplånligt minne av de förhållanden under vilka de levde och arbetade. De dog faktiskt ofta av hunger och av grym och omänsklig behandling. Jag välkomnar varmt direktivet eftersom det till sist gör att förhållandena på arbetsmarknaden får en civiliserad grund. Det är en seger över giriga arbetsgivare, deras jakt efter profit, efter billig och ofta till och med gratis arbetskraft och deras exploatering av olagliga invandrare.

För att detta direktiv ska bli tillämpligt måste det genomföras i alla medlemsstater. Paradoxalt nog anses olaglig anställning som en straffbar handling och ett brott enligt de inhemska lagarna i dessa länder. Hur som helst fungerar inte lagen. Vi måste därför göra allt vad vi kan för att genomföra direktivet. Alla nödvändiga rättsliga mekanismer måste vara på plats så att inga olyckliga fall av detta slag kan inträffa.

Nu vill jag rikta mig till de brittiska ledamöterna i kammaren och be dem säga till sina arbetsgivare att olaglig anställning av invandrare är ett brott. Klaga inte över att unionen …

(Talmannen avbröt talaren.)

  Jörg Leichtfried (PSE). – (DE) Fru talman! Det viktigaste resultatet av betänkandet är att inte enbart de olagligt anställda tredjelandsmedborgarna utan även deras arbetsgivare kommer att bestraffas. Vi måste vara medvetna om – och detta är verkligen ett brott – att dessa människor exploateras även i en framstegsvänlig sammanslutning av stater som EU. Någon gör sig en bra vinst på deras bekostnad. De har varken rätt till sjukvård eller pensioner, och de lever i ständig rädsla för att åka fast och skickas tillbaka till sina hemländer.

En annan mycket viktig punkt är därför enligt min mening möjligheten att i framtiden bestraffa arbetsgivare som utnyttjar olagliga invandrare. Det finns därför ett överhängande behov av åtgärder som böter, ansvar för kostnaden för utvisning, indragning av offentliga bidrag eller stöd eller till och med tillfällig eller definitiv stängning av företag för att förändra läget. Att de enskilda medlemsstaterna genomför regelbundna och effektiva inspektioner är naturligtvis också viktigt i detta avseende liksom möjligheten att kräva att skatt och socialförsäkringsavgifter ska betalas retroaktivt.

Ett Europa där vissa människor exploateras av andra är inte ett verkligt socialt Europa. Jag anser att direktivet är ett steg i rätt riktning. Jag vill tacka föredraganden för hans enastående arbete. Detta får dock inte under några omständigheter vara det sista steg som vi tar.

  Daciana Octavia Sârbu (PSE). – (RO) Jag anser att lagstiftningsinitiativet är välkommet i en tid då arbetstagare från tredjeländer står för en icke-försumbar andel av EU:s arbetskraft, vilket gör olaglig invandring till ett bekymmer. Med detta i åtanke vill jag framhålla att det behövs ett regelverk som gör det möjligt för oss att tydligare fastställa sanktioner mot arbetsgivare som anställer invandrare från tredjeland som vistas olagligt i EU, eftersom olagligt arbete är ett alarmerande problem på europeisk nivå och exploateringen av invandrad arbetskraft är en realitet.

Vi måste också vara medvetna om att en del arbetsgivare skryter med sina vinster av att anställa papperslösa invandrare och därigenom undviker att betala socialförsäkringsavgifter eller skatter till staten. Vi måste också se till att ett sådant beteende bestraffas som sig bör.

Det är därför som varje enskild stat måste anta åtgärder för att bekämpa olaglig anställning, erbjuda invandrare ökat skydd och organisera regelbundna inspektioner, särskilt inom branscher där olagliga invandrare kan antas vara sysselsatta. Vi vill också att tillträde till den europeiska arbetsmarknaden ska ges på ett kontrollerat sätt och att invandrarnas rättigheter ska respekteras. Därför ber vi medlemsstaterna att anta alla åtgärder som krävs för att få till stånd ett effektivare samarbete och underlätta utbytet av information mellan de berörda nationella myndigheterna.

  Yannick Vaugrenard (PSE). - (FR) Fru talman! Först av allt vill jag lyckönska Claudio Fava till hans utmärkta arbete som kommer att göra det möjligt att anta ett direktiv som föreskriver påföljder för dem som anställer olagliga arbetstagare.

Jag vill dock fästa er uppmärksamhet vid att den rådande situationen är komplex. Vi behöver utarbeta lagstiftning som motsvarar denna komplexitet.

I hela EU anlitar beställare en kedja av underentreprenörer från medlemsstaterna utan att veta om de anställda arbetar lagligt eller inte. Ett ändringsförslag lades fram för att man skulle kunna kontrollera att de anställda har laglig ställning. Varför har det inte tagits med?

Det föreskrivs också att huvudentreprenören är ansvarig för betalningen av löner men endast om man vet att underentreprenörerna anställer olagliga invandrare. Man kommer nog inte att hitta någon beställare som spontant skulle medge sin skuld.

Slutligen kan inte ens det bästa direktivet i världen vara effektivt om det inte åtföljs av verkliga kontrollmekanismer. Vi skulle kunna förbättra dessa kontroller om vi hade fler yrkesinspektörer med bredare uppgifter i varje europeiskt land.

Det är viktigt att vi utformar ett mer strikt regelverk så snart som möjligt så att beställarna förklaras fullt ansvariga för fel som underentreprenörerna begår.

Vi får inte blunda för kända metoder i vissa näringslivskretsar som är medbrottslingar i organiserade nätverk för olaglig invandring.

  Richard Falbr (PSE). – (CS) Fru talman! I anslutning till betänkandet vill jag uppmärksamma er på ett överhängande problem som har framkommit under den nuvarande krisen. I vissa länder – bland annat mitt eget – bevittnar vi massavskedanden av anställda hos bemanningsföretag, varav de flesta kommit till vårt land från östeuropeiska och asiatiska länder. De har blivit olagliga arbetstagare. Efter att ha avskedats lämnas de utan försörjningsmöjligheter och blir därför brickor i händerna på så kallade entreprenörer som utsätter dem för om möjligt ännu värre exploatering än vad bemanningsföretagen gjorde. Jag vill också erinra om de mycket otillräckliga personalresurser som yrkesinspektionerna har till sitt förfogande i många av våra medlemsstater. Ingenting kommer att ändras om vi inte inrättar ordentligt utrustade nätverk med välutbildade inspektörer som förstår arbetsmarknadslagstiftning och som är bekanta med EU-direktiven.

Även om EU-institutionerna nu har kommit överens om vissa standarder för företag blir det ofta ett ramaskri bland medlemsstaterna vid minsta lilla försök att göra någonting liknande på sociallagstiftningens område. Men att hänvisa till tradition, subsidiaritetsprincipen och liknande i en situation då arbetstagarna i EU utsätts för otyglad exploatering är löjeväckande och hyckleri. Därför välkomnar jag alla försök att åtala och bestraffa dem som anställer olagliga invandrare, och jag tackar Claudio Fava.

  Corina Creţu (PSE) . – (RO) Olaglig anställning är koncentrerat till vissa sektorer där arbetet förmodas vara av okvalificerat slag, som bygg- och anläggningsarbeten, jordbruk, städning samt hotell- och restaurangbranschen. I dessa sektorer utnyttjas olaglig arbetskraft i en alarmerande hög grad. Särskilt i kristider frestas arbetsgivare att försöka kringgå lagen och tillgripa olagliga arbetstagare för att upprätthålla lönsamheten eller helt enkelt överleva på marknaden.

Dokumentet som vi har framför oss i dag är ett steg framåt mot att minska förekomsten av olaglig anställning som har så många negativa konsekvenser skattemässigt och socialt. Det är klokt för oss att bestraffa olaglig anställning av tredjelandsmedborgare, men vi får inte glömma att samma gissel drabbar våra egna medborgare från EU:s mindre utvecklade medlemsstater. Även rumänerna utsätts för mycket missbruk av arbetsgivare inom EU.

I fråga om betänkandetexten skulle jag vilja se hårdare sanktioner för att bestraffa arbetskraftsförmedlare.

  Sebastiano Sanzarello, föredragande för yttrandet från utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling. – (IT) Fru talman, mina damer och herrar! Vi behandlar detta ämne vid en mycket känslig tidpunkt enligt min mening.

Den internationella ekonomiska krisen har lett eller kommer att leda till att de länder som befinner sig i den värsta krisen använder olaglig arbetskraft, vilket praktiskt taget alltid innebär olagliga invandrare, särskilt i vissa sektorer; byggbranschen, jordbruk med flera har bland annat nämnts. Detta främjar olaglig invandring, vilket leder till de tragedier som vi erfar. Det är inte överraskande att den olagliga invandringen ökar enormt, och i eftermiddag och i morgon kommer vi att behandla problemet Lampedusa och andra gränsländer i kammaren.

Denna åtgärd kommer därför i precis rätt ögonblick. De påföljder som föreskrivs för arbetsgivare kommer därför säkerligen att fungera som ytterligare avskräckning eftersom det redan finns sanktioner mot olagligt arbete, särskilt om det inbegriper olagliga invandrare. Dessa påföljder kommer ytterligare att avskräcka arbetsgivare från att anställa arbetstagare.

Vi har hört att 8 miljoner olagliga invånare utför olagligt arbete. Vi får förmoda att så snart bestämmelserna träder i kraft kommer vi att ha 8 miljoner olagliga invandrare på gatorna, och vi måste ta hand om den situationen. Jag anser att detta är ett problem som vi måste börja erkänna. Annars kommer de som överlever olagligt, men som trots detta överlever, att officiellt anmälas som olagliga av sina arbetsgivare, som inte längre kommer att kunna hysa dem, och vi kommer att få ett enormt problem med 8 miljoner människor i Europa som vi måste utvisa och hjälpa. Detta är en fråga som måste angripas i förväg – jag avrundar eftersom jag märker att min tid håller på att ta slut. Vi måste noga undersöka problemet med tillfällig bemanning, särskilt inom jordbruket, och vi måste minska byråkratin för att underlätta att de berörda arbetstagarna blir delaktiga och accepteras.

  Zuzana Roithová (PPE-DE). – (CS) Fru talman! Olaglig anställning berör inte bara fem till tio miljoner människor utan även dem som anställer dem. Till skillnad mot betänkandets författare anser jag att problemet inte bara gäller olagliga invandrare från tredjeländer utan även miljontals medborgare i EU som utför tillfälligt arbete för löner som inte beskattas och för vilka arbetsgivarna inte gör några avdrag för socialförsäkringsavgifter. Ökningen av olagligt arbete undergräver allvarligt den ekonomiska konkurrensen. Ett effektivt botemedel som medlemsstaterna förfogar över är att minska beskattningen av anställningar. Jag stöder också kommissionens förslag att harmonisera påföljderna för arbetsgivare, eftersom jag anser att enhetliga påföljder mot arbetsgivare som är återfallsbrottslingar kommer att begränsa tillgången på olagligt arbete och därigenom antalet olagliga invandrare. Det skulle också begränsa omfattningen av socialt utanförskap och i viss utsträckning exploateringen av tredjelandsmedborgare. Jag ser dock problem med att belasta arbetsgivarna med ansvaret för kontrollen av arbetstagarnas uppehållstillstånd.

  Janusz Onyszkiewicz (ALDE). – (PL) Fru talman! Jag vill återvända till frågan om påföljder mot arbetsgivare vars underentreprenörer anställer olagliga arbetstagare. Jag är mycket oroad över den bestämmelsen eftersom arbetsgivare inte har någon möjlighet att kontrollera om underentreprenören anställer sådana personer eller inte. Vilka åtgärder kan en arbetsgivare vidta som misstänker att så är fallet? Ska han eller hon anmäla saken till polisen eller säga upp kontraktet? Om kontraktet sägs upp riskerar arbetsgivaren att stämmas inför domstol och skulle då behöva motivera uppsägningen av kontraktet. Arbetsgivaren skulle inte ha möjlighet att tillhandahålla de relevanta bevisen. Jag vill därför upprepa mina allvarliga invändningar mot bestämmelsen. Bestämmelsen kan mycket väl visa sig vara oanvändbar. Det finns också risk att den kommer att användas för att bestraffa arbetsgivarna på ett orättvist och oberättigat sätt.

  Colm Burke (PPE-DE). – (EN) Fru talman! Jag välkomnar betänkandet eftersom vi behöver uppmärksamma och ta itu med problemet med arbetsgivare som utnyttjar olagliga invandrare. Jag har fått påpekanden från mina väljare angående detta, så jag välkomnar åtgärder i denna fråga.

Det finns en rad negativa följder, inklusive utnyttjande av invandrare genom underbetalning eller i vissa fall utebliven betalning. Detta skapar ett negativt tryck på lönerna för lagligt bosatta arbetstagare och en förvrängning av konkurrensen mellan företag som följer arbetsrätten och de som struntar i den.

Kort sagt, om vi ska kunna avlägsna denna olagliga praxis i våra medlemsstater måste vi få folk att förstå att det inte bara är en fråga om arbetstagarnas rättigheter, utan även en konkurrensfråga.

  Genowefa Grabowska (PSE). – (PL) Fru talman! Jag vill avsluta kommentaren som jag gjorde i mitt huvudinlägg och förklara vad jag vill förmedla till de brittiska ledamöterna i Europaparlamentet som klagar över att direktivet är interventionistiskt och inget mindre än en inblandning i medlemsstaternas inre angelägenheter. Direktivet innebär snarare att man ställer saker och ting till rätta än att man blandar sig i.

Jag vill säga till de brittiska ledamöterna i Europaparlamentet som har klagat att de bör vända sig till arbetsgivarna hemma för att för att se till att invandrarnas rättigheter respekteras och att de personer som vistas olagligt på Storbritanniens territorium inte anställs. Då skulle vi alla kunna vara överens om att detta är ett bra direktiv.

  Czesław Adam Siekierski (PPE-DE). – (PL) Det har hävdats att invandring kan vara ett sätt att lätta de negativa konsekvenserna av befolkningskrisen. Det är mycket viktigt att främja att tredjelandsmedborgare kommer till EU:s territorium för att ta anställning. Vi är dock bara intresserade av lagliga vistelser och lagliga anställningar. Olagliga utländska arbetstagare innebär budgetförluster och snedvridning av den sunda konkurrensen mellan företag. Arbetsgivarna drar störst nytta av olagliga arbetstagares insatser. De kan lätt få tag i billig arbetskraft. Utlänningar från tredjeländer anställs ofta i de tyngsta och lägst betalda arbetena. Eftersom de befinner sig i en svår situation är de beredda att göra allting som arbetsgivarna begär av dem. De sistnämnda utnyttjar ofta deras svåra belägenhet. Dessa personer är inte bara dåligt betalda. De arbetar också utan vare sig socialt skydd eller sjukförsäkring och befinner sig under ständigt hot om utvisning från det land där de vistas. EU bör göra det enklare för invandrare att ta anställning, och vi bör verka för att det ska bli så. Jag tänker bland annat på arbete i Polen för medborgare från Ukraina.

  Jacques Barrot, kommissionens vice ordförande. − (FR) Fru talman! Detta är en mycket intressant debatt som jag tackar alla talare för. Den visar att det finns ett mycket brett samförstånd i parlamentet om behovet av att sikta in sig på arbetsgivare som anställer olagliga invandrare och mycket ofta exploaterar dem.

Jag vill framhålla för parlamentet att den konsekvensanalys som kommissionen genomförde visar att de nuvarande sanktionerna inte lyckats garantera att bestämmelserna efterlevs. Med direktivet förbättras läget genom att medlemsstaterna åläggs att införa likvärdiga påföljder och se till att dessa tillämpas effektivt. I början av sammanträdet betonade jag också att kommissionen ska övervaka de inspektioner som medlemsstaterna är skyldiga att genomföra.

Jag vill också tacka Claudio Fava och parlamentet ännu en gång för att ha möjliggjort denna kompromiss. Jag anser att det är ett bra första steg.

Jag vill också framhålla att direktivet ingår i EU:s gemensamma invandringspolitik. Givetvis måste vi bekämpa olaglig invandring och människohandel. Detta är det ämne som vi behandlar i dag, men vi måste också understryka fördelarna med laglig invandring. När det gäller invandrade arbetstagares rättigheter kommer kommissionen, förutom de två förslag som lades fram i oktober 2007 om blåkortet för högt kvalificerade invandrade arbetstagare och om ett kombinerat tillstånd, under våren 2009 att lägga fram tre andra förslag till direktiv om laglig invandring för att fastställa gemensamma bestämmelser för säsongsarbetare, som i allmänhet är mindre kvalificerade, för personer som utstationeras inom sina företag och om avlönat praktikarbete.

Jag vill lägga till att kommissionen i enlighet med sitt åtagande till Europaparlamentet och inom ramen för utarbetandet och genomförandet av Stockholmsprogrammet kommer att överväga om det behövs lagstiftning för andra kategorier av invandrade arbetstagare.

Där har ni det. Jag ansåg det nödvändigt sätta in det föreslagna direktivet i det bredare sammanhanget av den europeiska pakten för invandring och asyl. Jag ville lägga fram det för parlamentet för att visa att era önskemål uppfylls. Jag vill också tacka er för kvaliteten på denna debatt.

  Claudio Fava, föredragande. – (IT) Fru talman, mina damer och herrar! Kommissionsledamotens kommentarer och förhoppningar gläder mig. Parlamentet har enligt min mening sagt ganska tydligt – och inte bara i dag – att det behövs åtgärder för laglig invandring, och invandring behöver behandlas i ett helhetssammanhang som inte bara har till syfte att leda till att olaglig invandring bestraffas.

I det avseendet är vi sent ute, och naturligtvis är vi inte nöjda med att fördragen inte ger parlamentet rätt att inleda ett medbeslutandeförfarande tillsammans med rådet om laglig invandring. Den rättsliga grunden som nu begränsar oss till att tala enbart om lagstiftningen för att bekämpa invandring är något som även jag finner frustrerande, men det är den rättsliga grund som vi måste rätta oss efter.

Samtidigt anser jag att vi med vårt betänkande i dag inför artiklar som verkligen skyddar de utländska arbetstagarnas intresse, även om dessa är olagliga invandrare. Jag tänker på det tillfälliga uppehållstillståndet för minderåriga som har exploaterats. Jag tänker på ersättning: äntligen sägs det uttryckligen att ersättningen inte får vara lägre än den lagstadgade för alla andra EU-medborgare. Jag tänker på fackföreningarnas roll, som för första gången kan försvara och företräda utländska arbetstagare, även de olagliga, i administrativa och civilrättsliga ärenden.

Allt detta är skäl till att vi kan tala om återställda rättigheter, ett steg framåt och inte bakåt, och ett direktiv som behandlar ett svårt och känsligt ämne, men med en känsla av balans som parlamentet är särskilt angelägen om.

  Talmannen. – Debatten är härmed avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum onsdagen den 4 februari 2009.

Skriftliga förklaringar (artikel 142)

  Carl Lang (NI), skriftlig. – (FR) Betänkandet har flera förtjänster.

Den första är att man försöker vara informativ: Man konstaterar att uppskattningarna visar på en alarmerande ökning av invandring till Europa, enligt kommissionens egna beräkningar mellan 4,5 och 8 miljoner människor. Man identifierar också de branscher där olagligt arbete är mest koncentrerat, nämligen bygg- och anläggningsbranschen, jordbruk, städning, hotell- och restaurangnäringen.

Betänkandets andra förtjänst är att man vill intensifiera kampen mot odeklarerat arbete, och särskilt möjligheten till ekonomiska och straffrättsliga sanktioner mot arbetsgivare som anställer olaglig arbetskraft.

Tyvärr har betänkandet många begränsningar. Ingenting sägs om åtgärder som borde vidtas för att hejda dessa orgelbundna strömmar av illegala invandrare. Man överväger inte ens att återinföra gränskontrollerna.

I en tid av både social och ekonomisk kris och med hög risk för arbetslöshet är det första kravet på länderna i unionen att de ska skydda sina arbetstillfällen. För att göra det är det viktigt att införa en politik för socialt skydd på nationell nivå och inom EU. Arbetstillfällena i Frankrike måste reserveras för fransmännen, och arbetstillfällena i Europa måste reserveras för européer. Tillämpningen av principerna om nationellt och europeiskt företräde och skydd är en viktig förutsättning för social återhämning i länderna och i Europeiska unionen.

  Rareş-Lucian Niculescu (PPE-DE), skriftlig. – (RO) Ingen ifrågasätter nyttan eller den lämpliga tidpunkten för åtgärder i syfte att bestraffa dem som anställer olagliga invandrare. Det land som jag företräder är mindre utsatt för dessa problem eftersom det än så länge mest är ett transitland för olaglig invandring.

Samtidigt behöver vi vara medvetna om framtida risker som vi är utsatta för. I fråga om betänkandet välkomnar jag förslaget att stryka den obligatoriska kontrollprocent som kommissionen ville införa. Den procentsatsen är för hög och skulle endast leda till ökad byråkrati och stora offentliga utgifter utan att göra någon verklig nytta.

  Maria Petre (PPE-DE), skriftlig. – (RO) Först vill jag gratulera föredraganden till det goda arbete han har utfört. Vi vet alla att mellan 4,5 och 8 miljoner olagliga invandrare arbetar i Europeiska unionen inom sektorer som bygg- och anläggningsarbete, jordbruk och turism.

Jag välkomnar att det i direktivet föreskrivs straffrättsliga sanktioner mot arbetsgivare som gör sig skyldiga till upprepade överträdelser, som anställer ett stort antal människor vars ställning är olaglig, om den anställde är offer för människohandel och arbetsgivaren känner till detta eller om den anställde är minderårig.

Medlemsstaterna måste också inrätta en mekanism som ger olagliga invandrare möjlighet att inge klagomål om de till exempel utsätts för exploatering.

Vi måste komma ihåg att de personer som vistas olagligt har lämnat sitt ursprungsland för att ge sina familjer en bättre framtid. Ett allt större antal barn lämnas kvar: en del av dem saknar tillsyn, andra lämnas i mor- eller farföräldrars och grannars vård och ibland till och med på institutioner.

När barnen följer med sina föräldrar måste vi erbjuda dem möjlighet att få tillträde till utbildningssystemet och socialt skydd inom Europeiska unionen, även om de vistas här olagligt.

  Nicolae Vlad Popa (PPE-DE), skriftlig. – (RO) Det betänkande som utarbetats av Claudio Fava ingår i ett åtgärdspaket i syfte att bekämpa olaglig invandring genom att avskräcka företag från att anställa dessa personer. Tyvärr har föredraganden lagt allt för stor betoning på åtgärder i syfte att bestraffa arbetsgivarna och stödde utvidgningen av olagliga invandrares rättigheter.

Eftersom det är oerhört viktigt att behålla en balans i fråga om sanktionerna mot arbetsgivarna har jag försökt att genom de ändringsförslag jag har lagt fram att framhålla dessa bestämmelser i betänkandet där sanktionerna mot arbetsgivarna är för hårda och som hade kunnat lämna ett tolkningsutrymme som skulle ha lett till missbruk.

Samtidigt måste särskild uppmärksamhet riktas mot dessa invandrares humanitära situation. Av den anledningen är det av avgörande betydelse att uppmuntra medlemsstaterna att införa straffrättsliga sanktioner i svåra fall, exempelvis då arbetsgivaren känner till att den anställde är offer för människohandel. Dessutom spelar de kontroll- och anmälningsskyldigheter som åläggs arbetsgivarna enligt betänkandet en viktig roll för att göra dessa ansvariga för det akuta problem som vi allt oftare står inför inom EU.

  Bogusław Rogalski (UEN), skriftlig. – (PL) Medlemsstaterna bör ha ett mer nära samarbete i bekämpandet av den olagliga invandringen genom att förstärka åtgärderna mot olagliga anställningar på medlemsstatsnivå inom Europeiska unionen. En av de viktigaste faktorerna som främjar olagliga invandrare att bege sig till EU är möjligheten att få en anställning utan att legalisera sin rättsliga ställning. Åtgärder mot olaglig invandring och olaglig vistelse bör tjäna som ett avskräckande medel.

Trots detta bör direktivet om bekämpandet av olaglig invandring tillämpas utan att det påverkar möjligheten att i den nationella lagstiftningen förbjuda olaglig anställning av tredjelandsmedborgare som vistas lagligen på medlemsstaternas territorium men som arbetar i strid med sin ställning som lagligen bosatta.

Att minska de ekonomiska sanktionerna för arbetsgivare till tredjelandsmedborgare bör också övervägas i de fall då arbetsgivaren är en fysisk person.

Gemensamma definitioner, metoder och normer för bekämpandet av olaglig invandring är oundgängligt för att få till stånd en gemensam europeisk invandringspolitik.

  Andrzej Jan Szejna (PSE), skriftlig. – (PL) Mina damer och herrar! Jag vill börja med att tacka alla som medverkat i utarbetandet av direktivet.

Statistiken över antalet olagliga invandrare i unionen är alarmerande. Nära samarbete behövs onekligen för att bekämpa den olagliga invandringen. Att ta itu med olaglig anställning är en prioriterad fråga i EU:s strategi på invandringsområdet.

Förslaget till direktiv lämnar en del övrigt att önska. Det kunde ha haft en bredare räckvidd och omfatta medborgare som vistas lagligt på EU:s territorium men som anställs under ogynnsamma förhållanden. Det skulle också vara bra att bredda definitionen av arbetsgivare så att den täcker bemanningsföretag och även arbetskraftsförmedlare. Trots dess brister förtjänar det förslag som är under diskussion beröm.

Det är riktigt att arbetsgivarna bär ansvaret för olagliga anställningar. Genom direktivet införs ytterligare administrativa skyldigheter för arbetsgivare och föreskrivs en rad olika sanktioner vid underlåtenhet att uppfylla dessa skyldigheter. Detta innebär dock inte att direktivet enbart handlar om att bestraffa arbetsgivare.

Jag vill göra det mycket klart att vårt främsta syfte är att undanröja situationer där personer exploateras i arbetet. Det måste bli omöjligt att anställa människor under ovärdiga och inhumana förhållanden utan några rättigheter och utan grundläggande sociala förmåner. Jag anser att direktivet i fråga är viktigt för att uppnå ett minimum av harmonisering av bestämmelserna om förbud mot olaglig anställning. Jag litar också på att dessa bestämmelser kommer att genomföras effektivt av medlemsstaterna.

ORDFÖRANDESKAP: VIDAL-QUADRAS
Vice talman