Zuzana Roithová (PPE-DE). – (CS) Vildmarken och dess mångfald är en gåva och dyrgrip som mänskligheten bör vårda, inte bara i Europeiska unionen. EU:s ansträngningar förblir verkningslösa så länge som vi inte stoppar utplåningen av den tropiska regnskogen, skövlingen av de asiatiska, afrikanska och amerikanska vattnen, så länge som vi inte mer effektivt sprider kunskapen till hela jorden om vårt gemensamma ansvar att skydda naturen mot mänskligheten. Då kommer detta betänkande, som även jag stödde i dag, inte vara mer än ännu en pappersbit.
Czesław Adam Siekierski (PPE-DE). – (PL) Herr talman! Om vi vill hejda den allt snabbare förlusten av biologisk mångfald är det väsentligt att skydda skogar och vattendrag i Europas vildmark. För att våra gemensamma åtgärder ska bli effektiva är det viktigt att först och främst utarbeta entydiga definitioner av vildmark och fastställa exakt var den finns på gemenskapens karta.
Det är också viktigt att utarbeta en strategi baserad på expertanalyser av risker och processer i samband med utarmningen av vildmarksområdena. Detta gäller särskilt invasionen av utländska arter som konkurrerar med de inhemska och också inverkan av den pågående klimatförändringen.
En annan viktig fråga är turism i dess vidaste bemärkelse. Jag tänker i synnerhet på inverkningarna av icke-hållbar eller till och med skadlig turism. För att öka medvetenheten om dessa frågor bland gemenskapens medborgare är det viktigt att genomföra informationskampanjer, tillhandahålla särskilda medel inom ramen för lokala offentliga institutioner och stödja gräsrotsinitiativ.
Miroslav Mikolášik (PPE-DE). – (EN) Herr talman! Jag skulle vilja gratulera Gyula Hegyi till hans arbete och grundliga efterforskningar.
I denna tid av global klimatförändring och miljöproblem är det uppenbart att vi behöver ta itu med frågan om den europeiska vildmarken. Jag anser att det är viktigt att vi antar en samordnad strategi för skydd och återställande av våra värdefulla vildmarksområden. Vi har ett ansvar gentemot naturen att förvalta landet väl.
I mitt eget land Slovakien tvingade ökningen av populationen barkborrar nationalparksförvaltningen i Höga Tatra-regionen att använda bekämpningsmedel för att bekämpa insektens skadliga inverkan. Dessa bekämpningsmedel innehåller dock kemikalien cypermetrin, som ofta förstör frisk växtlighet och utgör en allvarlig hälsofara för människor och djur i regionen.
På samma sätt som vi måste finna en bättre lösning på denna dramatiska ökning av insektspopulationen i Slovakien, är det nödvändigt att i hela EU finna sätt att effektivt skydda våra natur- och vildmarksområden. Jag uppmanar Europaparlamentet att agera ansvarsfullt och snabbt för att skydda den kvarvarande vildmarken.
Zuzana Roithová (PPE-DE). – (CS) Herr talman! Det gläder mig att stödja betänkandet om förkommersiell upphandling eftersom ett sådant förfarande i hög grad minskar riskerna med att investera i innovationer. Denna aspekt är särskilt viktig i tider med konjunkturnedgång. Framgången för förkommersiell upphandling kommer att göra det möjligt för offentliga institutioner att medverka till att nya produkter utvecklas för att förbättra kvaliteten på offentliga tjänster. Vi anser att detta kommer att göra det mer intressant för de små och medelstora företagen att föreslå innovativa lösningar i syfte att förbättra kvaliteten på offentliga transporter, hälso- och sjukvård, minska energiförbrukningen i offentliga byggnader och skydda medborgarna mot säkerhetshot utan att behöva inkräkta på deras personliga integritet. Denna nya metod kommer att bidra till att den offentliga sektorn i EU kan ta itu med grundläggande offentliga uppgifter utan statligt stöd och samtidigt öka de europeiska företagens innovationskapacitet. Med detta betänkande har vi gett Europeiska kommissionen en stark signal om att skynda på och snarast göra vissa lagändringar.
Jan Březina (PPE-DE). - (CS) Herr rådsordförande! I det här sammanhanget vill jag framföra min mening om uppdelningen av produktions- och överföringssystemen för gas i samband med den antagna lagen. Det föreslagna certifieringsförfarandet för tredjeländer ser ut att vara en rimlig lösning. Detta är första gången som EU ägnar uppmärksamhet åt energiförsörjning i samband med gasmarknaden. Som svar på den gaskris som vi har upplevt är det också nödvändigt att påskynda byggandet av alternativa rörledningar till Europa som inte är beroende av Ryssland. De viktigaste infrastrukturprojekten, till exempel Nabuccogasledningen som sammanlänkar den kaspiska regionen med Europa, kan inte existera utan storskaliga vertikalt integrerade företag och deras investeringar. Investeringarna kommer knappast att strömma in om risken för uppdelning är överhängande och företagen därmed får en försvagad ekonomisk ställning. Den lösning som parlamentet kunde utnyttja är att bestämma att den nya infrastrukturen ska undantas från uppdelningen tills investeringarna börjar ge avkastning. Jag är inte säker på att vi har uttömt alla möjligheter som står till buds i denna lagstiftning.
Czesław Adam Siekierski (PPE-DE). – (PL) Herr talman! Den gemensamma energipolitiken är för närvarande en av de största frågor som EU står inför. Vårt svar måste bygga på solidaritet.
Vi är alla medvetna om att Ryssland förblir en av våra viktigaste och också svåraste handelspartner. Att Ryssland är vår huvudkälla för gasleveranser kan dock inte tillåta att Ryssland får specialbehandling. Föredraganden föreslår att EU:s politik mot Ryska federationen ska lättas. Jag anser att vi måste föra en rättvis men strikt politik mot en handelspartner som använder energiråvaror som vapen för att utöva politiska påtryckningar.
Det accentuerar att diversifiering av energikällor är en av de grundläggande frågorna på energiförsörjningsområdet. Ett sätt att tackla detta är att frigöra oss från beroendet av rysk råvara. Uppförandet av Nabuccorörledningen och exploatering av energikällor är steg i den riktningen.
Jim Allister (NI). – (EN) Herr talman! Än en gång har vi i parlamentet fått skryta med våra ekologiska förtjänster, och talarna har försökt att överträffa varandra i att höja de orealistiska energimålen om uteslutande förnybara källor, samt målen för minskning av koldioxidutsläpp – allt i övertygelsen att vi genom våra ynkliga men kostsamma insatser kan rädda jorden.
Ja, vi bör använda och främja hållbara energikällor, men något som för det mesta har blivit en dogm utan hänsyn till kostnader eller genomförbarhet behöver modifieras av realistiska hänsynstaganden, inklusive det faktum att klimatförändringen inte är ny, utan cyklisk. Det är också ett faktum att medan vi tar på oss dessa mål flyttar tillverkningen i ökande utsträckning till områden där inga sådana begränsningar finns. En dag kommer vi att bli tvungna att svara för de mål som EU svänger sig med.
Johannes Lebech (ALDE). – (DA) Herr talman! Jag röstade för Anne Laperrouzes betänkande, men jag röstade också för flera ändringsförslag, varav alla ifrågasatte kärnkraft som energikälla för framtiden. De förkastades. Genom att rösta för betänkandet som helhet stöder jag de många bra inslag som det innehåller, men jag erkänner också att majoriteten ser kärnkraft som en del av Europas koldioxidfria energimix.
Jag anser dock fortfarande att detta inte är någon lösning för framtiden. Lösningen för framtiden är att i stor skala investera i och utveckla förnybar energi.
Danutė Budreikaitė (ALDE). – (LT) Jag instämmer med åtgärderna i den andra strategiska översynen av den europeiska energipolitiken, men jag vill också nämna vissa aspekter av gaskrisen. Den rådande gaskrisen mellan Ukraina och Ryssland, som tyvärr inte är den första, har berört 15 länder i Centraleuropa och på Balkan. Jag har inte sett några siffror om omfattningen av de ekonomiska förluster som dessa länder har lidit, men jag vill understryka de moraliska och ekonomiska förlusterna. Hur tror ni att det känns för EU-medborgarna när konflikten mellan Ukraina och Ryssland, som uppenbart är av politisk natur, ödelägger EU:s ekonomi, energiförsörjning och politiska stabilitet samtidigt som EU-staterna själva är oförmögna att vidta några åtgärder? Jag tänker på Slovakiens och Bulgariens avsikter att fortsätta driften av säkra kärnkraftverk som har lagts ned, vilket många av oss parlamentariker stöder. Varje gång vi debatterar en EU-rättsakt, även på energiområdet, framhåller vi att det viktiga är konsumenten, eller med andra ord gemene man. När ska vi börja ta hänsyn till gemene man – EU-medborgaren?
Avril Doyle (PPE-DE). – (EN) Herr talman! För många kolleger kanske ett mål om 95 procents minskning av koldioxidutsläppen senast 2050 kan tyckas extremt, men om vi, som jag gör, godtar den fackgranskade vetenskapen som den presenteras i den senaste rapporten från FN:s klimatpanel kommer denna minskning att behövas om vi ska fortsätta att ha möjlighet att göra någonting åt den globala uppvärmningen på 2 °C.
För det andra, även om jag röstade nej till en rad kärnkraftsrelaterade ändringsförslag på grund av min fortsatta oro över kärnklyvning, har jag inga problem med att man inriktar sig på forskning om säkerhetsfrågor eller en ny generation kärnkraft. Som så många andra är jag nyfiken på om kärnfusion någonsin kommer att bli verklighet.
Den tredje punkten jag skulle vilja ta upp är min fortsatta oro över situationen på Irland och bristen på en öppen och verklig uppdelning av ägandet av vårt elnät, som fortfarande avskräcker andra producenter från investering, särskilt när det gäller alternativa bränslen, vilket har lett till att den irländska befolkningen har en av de högsta elkostnaderna i Europa.
Mairead McGuinness (PPE-DE). – (EN) Herr talman! En av våra kolleger, den tidigare ledamoten i parlamentet Simon Coveney, ägnar sig åt frågan om de höga elpriserna på Irland. Vi hoppas att han blir framgångsrik.
Jag röstade ja till betänkandet eftersom man där behandlar rimliga frågor som energieffektivitet och energisäkerhet, förknippat med programmet om klimatförändring. Jag har mina tvivel om kärnkraften, liksom många människor på Irland, men jag anser att vi måste erkänna att vi, när näten börjar länkas samman, troligen kommer att använda energi från kärnkraftssektorn. Så, ja, vi behöver forskning om säker deponering av kärnavfall och om att utveckla tekniken för att förbättra dess oskadlighet och säkerhet.
Men i bristen på detta har jag fortfarande farhågor och röstade i enligt därmed när det gäller betänkandet. Jag beklagar i synnerhet att ändringsförslag 37 förkastades, eftersom jag anser att det på ett mycket bra sätt speglade många av parlamentets farhågor.
Nirj Deva (PPE-DE). – (EN) Herr talman! Det gladde mig att kunna stödja Luís Queirós betänkande om proportionalitet och subsidiaritet när det gäller små flygplatser. Vi har alltid försökt använda universallösningar i EU, men EU måste inse att varje medlemsstat och alla lokala förhållanden kräver olika lösningar. Luís Queirós betänkande har helt och hållet tagit hänsyn till detta.
Det finns små flygplatser, det finns medelstora flygplatser och det finns stora internationella nav för flygtrafik. Vi vill inte att EU ska vara en enorm flygplatsanläggning. Vi har den rätta balansen i detta betänkande, och det är så vi bör betrakta infrastrukturen i framtiden. Det är skälet till att jag i min egen valkrets i sydöstra England är högst motvillig att stödja en tredje startbana på Heathrow, när vi kan uppnå en bättre struktur för Kent genom en ny flygplats i området kring Thames mynning.
Zita Pleštinská (PPE-DE). – (SK) I praktiken märker man att förfarandet enligt artikel 45.2 har allvarliga brister. Förutom att ingen annan i debatten än föredraganden kan diskutera saken i plenum är till och med föredraganden fråntagen möjligheten att diskutera enskilda ändringsförslag som är problematiska i betänkandet.
Jag röstade inte för De grönas ändringsförslag eftersom den nya versionen på två punkter ger uttryck för reservationer till det tjeckiska ordförandeskapets förslag. Eftersom detta dock inte är rådets officiella ståndpunkt är sådana rekommendationer förhastade och motverkar ofta sitt syfte.
Om arbetslivet ska kunna förenas med familjlivet måste man likställa yrkeskarriären med oavlönade sysslor som handlar om solidaritet mellan generationerna. Jag är övertygad om att betänkandet ger nya incitament till att avskaffa den mångfaldiga diskrimineringen av män och kvinnor som frivilligt bestämmer sig för att ta hand om sina närmaste.
Jag vill framhålla det arbete som fördraganden Anna Záborská utfört och beklagar att vi på grund av förfarandet inte har röstat om hennes förslag till betänkande.
Zuzana Roithová (PPE-DE). – (CS) Herr talman! Jag tar avstånd från de just tillkännagivna ändringsförslagen till Záborskábetänkandet om icke-diskriminering grundad på kön och solidaritet mellan generationer. Ett utvecklat europeiskt samhälle måste lära sig se heltidsomsorg om barn och andra anhöriga som ett fullvärdigt alternativ till yrkeskarriär. Förslaget från De gröna som angriper det tjeckiska ordförandeskapets förhållningssätt och kallar det reaktionärt är enligt min uppfattning felaktigt och omoget, även om Europaparlamentets ledamöter tyvärr har röstat för det. Långt ifrån att vara en reaktionär delegering av kvinnor till en roll som underordnade män är det ett sätt att återupprätta familjen i samhället och även ge kvinnorna samma rättigheter som män. I dag drar även män barnvagnar och vårdar barn på sjukhus. Dessa män och kvinnor, som ägnar en del av sina liv åt att ta hand om barn eller orkeslösa föräldrar, utför ett socialt viktigt arbete som i framtiden inte får betraktas som en sysselsättning av lägre rang. Jag är glad över att det tjeckiska ordförandeskapet har tagit med detta förhållningssätt bland sina prioriterade frågor. Vårt mål måste vara att skapa villkor där en man eller kvinna som bestämmer sig för denna bana inte diskrimineras på arbetsmarknaden och har tillgång till en rad alternativ som främjar arbete och familjeliv enligt principerna om ”flexicurity”. Vi måste förstärka föräldraskapet, och därmed flexicurity mellan generationerna, i stället för att försvaga det genom hinder som arbetsmarknadslagarna uppställer. Fördomarna från förra seklet fördjupar den demografiska krisen. Záborskábetänkandet var ett steg i rätt riktning, och jag protesterar mot den ändrade version som har antagits.
Miroslav Mikolášik (PPE-DE). – (CS) Jag vill framföra mitt fulla stöd för Anna Záborská som i sitt initiativbetänkande verkligen griper sig an och understryker behovet av solidaritet mellan familjemedlemmar av olika generationer. Detta är inte bara en fråga om omsorg om den yngre generationen, nykomlingarna i familjen. I många fall måste vi också lösa problemet med omsorgen om de äldre medlemmarna i samma familj.
Jag anser att det tjeckiska ordförandeskapet har rätt. De har förstått att det brådskar på grund av det demografiska läget, och det finns också ekonomiska fördelar att beakta. Jag förkastar De grönas ställningstagande. De har helt felaktigt lagt fram ett ändringsförslag som förtar den riktiga avsikten. Jag stöder helt Anna Záborskás betänkande.
Vid omröstningen om det slutliga betänkandet fungerade inte min omröstningsapparat. Jag var för den ståndpunkt som Anna Záborská lagt fram.
Ivo Strejček (PPE-DE). – (EN) Herr talman! Tack för ert tålamod och överseende. Låt mig passa på att förklara varför jag röstade emot De gröna och deras ändringsförslag. Jag vill inte rösta emot det tjeckiska ordförandeskapet.
Min första poäng är att det tjeckiska ordförandeskapet inte efterlyser en konkret förändring i de så kallade Barcelonamålen, utan vill öppna debatt om en möjlig och genomförbar omarbetning av målen. Min andra poäng är att det är uppenbart att det finns olika sociala, kulturella och ekonomiska förhållanden, vilket knappast gör det möjligt att uppnå Barcelonamålen generellt och på ett likartat sätt i hela EU. För det tredje tar man i betänkandet inte hänsyn till ytterligare faktorer, såsom varje familjs frihet och barnens intressen. Sist men inte minst är det också svårt att uppnå Barcelonamålen eftersom de nationella myndigheterna med rätta helt är ansvariga för barnomsorgen.
Philip Claeys (NI). – (NL) Även jag ämnade rösta för Anna Záborskás betänkande eftersom det på det hela taget är ett opartiskt betänkande som inte förfaller till de sedvanliga, politiskt korrekta klyschorna när gäller frågor som diskriminering och vad som menas med det.
Det ändringsförslag som lades fram av gruppen De gröna/Europeiska fria alliansen, och som jag röstade mot, har i själva verket helt tillintetgjort betänkandet och innehåller en rad mycket diskutabla inslag, bland annat angreppet mot det tjeckiska ordförandeskapet och det ogrundade påståendet att uppfostran av barnen i hemmet i praktiken har en rollförstärkande effekt. Detta är ett synnerligen svagt argument, men tydligen duger vad som helst för att gå till angrepp och få igång en debatt och kunna framföra de verkliga argumenten om exempelvis ersättningen till hemmavarande föräldrar.
Ewa Tomaszewska (UEN). – (PL) Herr talman! Jag röstade för Anna Záborskás betänkande, framför allt därför att det arbete som utförs av kvinnor i hemmen erkänns i betänkandet. Vård, omsorg och undervisning är arbeten som bör värdesättas ordentligt. Sådant arbete erkänns ju trots allt när det utförs utanför hemmet och räknas då in i BNP. Nobelpristagaren Gary Becker framhåller betydelsen av det ekonomiska bidrag som människor som utför arbete i hemmet ger till den ekonomiska utvecklingen av samhället som helhet. När det gäller definitionen av en familj avser begreppet på polska en förbindelse som kan leda till fortplantning och inbegriper således inte sexuella förbindelser.
Astrid Lulling (PPE-DE). – (DE) Herr talman! Jag har röstat för Záborskábetänkandet, som De gröna motsatte sig och inledde en alternativ diskussion om. Jag anser att vi i Europa måste se till att vårt samhälle vilar på gemensamma värden, som att i synnerhet kvinnor som bildar familj har rätt att när de har fött barn välja om de vill sluta arbeta helt eller endast arbeta deltid för att kunna ta hand om sitt barn. Jag var mycket lyckligt lottad att ha en mor som kunde göra det, och jag måste säga att det varit till nytta för mig.
Om min mor hade haft olyckan att skilja sig efter tjugo års äktenskap hade hon befunnit sig i en svår situation eftersom hon inte skulle ha fått något stöd från det sociala trygghetssystemet, särskilt inte på gamla dagar. Jag har kämpat i fyrtio år för att se till att kvinnor som väljer att ägna sig åt sin familj och sina barn inte diskrimineras eller ringaktas på grund av sitt val. Jag kan inte rösta för en ideologi som vill att barn och vuxna ska anförtros åt staten från vaggan till graven.
Jag beklagar att betänkandet från utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män förkastades. Majoriteten av ledamöterna som röstade mot betänkandet gör kvinnorna, familjen och samhället en otjänst.
Nirj Deva (PPE-DE). – (EN) Herr talman! Jag är mycket tacksam gentemot Anna Záborská för att hon har lagt fram betänkandet. Även om min grupp hade vissa betänkligheter anser jag att hon berör något som är av grundläggande betydelse för EU.
EU:s befolkning minskar kraftigt i antal. Kvinnors roll i att uppfostra familjer erkänns inte som ett bidrag till nationell BNP i många medlemsstater. Kvinnor och mödrar utgör en väsentlig del av samhällets arbetsliv. Flera miljoner mödrar uppfostrar barn i min valkrets i sydöstra England. Deras bidrag till brittisk BNP och min egen regions välstånd är av grundläggande betydelse för vårt land.
Jag tror att det i betänkandet är första gången inom ramen för Europeiska unionen som man erkänner detta bidrag. Vi måste uppmuntra parlamentet att i framtiden se över de tekniska detaljerna i dessa frågor så att vi uppnår jämlikhet och solidaritet mellan könen.
Jim Allister (NI). – (EN) Herr talman! Idag diskuterar och beklagar vi det förkastliga i sexuellt utnyttjande av barn. Nästan varenda talare i debatten fördömde med rätta pedofilverksamhet och utnyttjande av barn för pornografiska ändamål. På samma sätt ondgör sig många över missbruket av Internet.
Men det är en besvikelse att ett flertal medlemsstater trots sådan enhällighet inte har kriminaliserat utnyttjandet av barn i samma grad. Gromning, sexuellt utnyttjande av barn och barnpornografi bör inte ges utrymme någonstans i EU, och inte heller bör vi tolerera det. Pedofilins bästa vän är tystnad. Vi har bevittnat det i kyrkor, familjer och samhällen, där man har blundat för dessa problem, vilket har lett till vissa av de skandaler som vi känner till i olika medlemsstater.
Zuzana Roithová (PPE-DE). – (CS) Herr talman! Det gladde mig att stödja betänkandet nyss, men jag vill till mina tidigare kommentarer göra tillägget att sju länder ännu inte har tillträtt Europarådets konvention eller FN:s fakultativa protokoll med moderna metoder för att bekämpa försäljning av barn, barnprostitution och barnpornografi. Tyvärr måste jag säga att detta också gäller mitt eget land Tjeckien, som givetvis vill bekämpa detta mer effektivt, men som under lång tid har löst problemet genom att införa straffrättsligt ansvar för rättssubjekten i sin lagstiftning. Det gäller naturligtvis de rättssubjekt som organiserar barnhandeln och gör sig stora vinster på det. Jag uppmanar därför det tjeckiska ordförandeskapet att se till att detta inhemska problem blir löst och att det blir en förebild för de andra EU-medlemsstaterna.
David Casa (PPE-DE), skriftlig. – (EN) Sådana avtal är väsentliga för att stärka banden mellan Europeiska unionen och Förenta staterna. Genom att konkurrensen från de nya framväxande marknaderna hela tiden ökar är det av yttersta vikt att ha kontroll över situationen, och jag anser att denna uppfattning uttrycks exakt i betänkandet.
Călin Cătălin Chiriţă (PPE-DE), skriftlig. – (RO) Jag röstade för Nieblerbetänkandet eftersom vetenskapligt och tekniskt samarbete mellan EU och USA är absolut nödvändigt. Detta transatlantiska avtal måste inspirera både USA och Europeiska gemenskapen att skörda de ömsesidiga frukterna av den vetenskapliga och tekniska utveckling som uppnås genom forskningsprogram. Avtalet kommer att underlätta utbytet av idéer och överföringen av sakkunskap till nytta för forskarsamhället, näringslivet och de vanliga medborgarna. Jag vill framhålla att USA är världsledande inom forskning och teknik.
Vi måste notera att avtalet bygger på principerna om ömsesidiga fördelar, främjandet av medverkan i samarbeten, exempelvis samordnade inbjudningar att inkomma med gemensamma projektförslag och tillgång till varandras program och verksamheter. Principer som stöder ett effektivt skydd av immateriella rättigheter och rättvist delande av de immateriella rättigheterna främjas aktivt. Förslaget ger också möjlighet till uppdrag för experter och tjänstemän från EU och till arrangerandet av seminarier och möten i Europeiska gemenskapen och i Förenta staterna.
Jag hoppas att avtalet också kommer att bidra till framgången för Lissabonstrategin, vars syfte är att skapa ett kunskapsbaserat Europa. Efter inrättandet av Europeiska institutet för innovation och teknik kommer detta transatlantiska samarbete inom forskning och teknik att ge nya möjligheter.
Avril Doyle (PPE-DE), skriftlig. – (EN) Angelika Niebler har lagt fram ett betänkande om en tredje förlängning av avtalet mellan EU och Förenta staterna, i vilket rådets beslut om en förlängning av avtalet om vetenskapligt och tekniskt samarbete mellan Europeiska gemenskapen och Amerikas förenta staters regering stöds. Som ett ömsesidigt fördelaktigt avtal som främjar vetenskaplig kunskap och tekniska framsteg är jag mycket glad över att kunna stödja åtgärden.
Daniel Petru Funeriu (PPE-DE), skriftlig. – (EN) Förlängningen av avtalet om vetenskapligt och tekniskt samarbete mellan EU och USA är utan tvivel bra för forskningen i EU. Det entydiga resultatet av omröstningen visar just detta.
Erfarenheten visar dock om och om igen att det mest fruktbara vetenskapliga samarbetet uppnås när två forskare från två institutioner samarbetar på ett gemensamt utformat och gemensamt finansierat projekt. För att ge mer substans åt det vetenskapliga samarbetet med USA uppmanar jag därför kommissionen att konkret inrätta enkla, projektorienterade finansieringsinstrument med gemensamma forskningsanslag mellan forskare i USA och EU. Att avtalet uttryckligen omfattar områden som biomedicin, nanoteknik och rymdforskning välkomnas. Jag skulle vilja se att även andra spetsforskningsområden, som stamcellsforskning, ingick i avtalet. Det faktum att det finns berättigade etiska svårigheter med vissa forskningsområden bör utgöra en sporre för att man gemensamt reflekterar över dessa frågor, hellre än ett hinder för gemensamma forskningsframsteg.
Särskilt som en följd av anslag från Europeiska forskningsrådet blir EU alltmer attraktivt för amerikanska forskare. EU har idag tillgång till instrument som gör det möjligt att sträva efter ett ökat och mer långvarigt inflöde av forskare, och man måste vidta åtgärder så att EU uppnår ett nettokompetensinflöde.
Marian-Jean Marinescu (PPE-DE), skriftlig. – (RO) Förlängningen av avtalet om vetenskapligt och tekniskt samarbete med Förenta staterna är en bekräftelse på behovet av samarbete och utbyte till ömsesidig nytta mellan EU och USA inom spjutspetssektorer för forskning och innovation.
Inbegripandet av rymd- och säkerhetssektorerna i avtalet är ett viktigt steg mot att befästa de transatlantiska förbindelserna, vilket är ett prioriterat mål för PPE-DE-gruppen. Samarbetet måste också gälla olika former av civil och militär samverkan inom områden av gemensamt intresse, bland annat nyskapande områden som de nya rymdteknikerna, nanoteknik och försvarsforskning.
Jag är helt övertygad om att samarbetet kommer att bidra till att öka utbytet av verksamheter som genomförs på den internationella rymdstationen samt det känsliga området kommunikationssatelliter. Dessutom anser jag att samarbete med tredjeländer är viktigt, särskilt med Ryssland, framför allt i projekt av typen GPS, Glonass och Galileo.
Alla berörda måste få nytta av värdefulla resultat som uppnås av endera parten, oavsett om det är inom den civila eller militära sektorn med tillämpning inom den civila sektorn, eftersom trygghet och säkerhet är det som i dag är mest angeläget för världens medborgare. Att få ta del av framgången är inte bara ett bevis på ömsesidigt förtroende och partnerskap utan också en garanti för att resultaten inte kommer att användas till något annat än mänsklighetens bästa.
Mairead McGuinness (PPE-DE), skriftlig. – (EN) Jag skulle vilja föra till protokollet att jag stöder betänkandet om en förlängning av avtalet om vetenskapligt och tekniskt samarbete mellan EG och USA.
Min röstningsmaskin fungerade dock inte, och jag skulle vilja föra till protokollet att jag röstade ja till betänkandet.
Tobias Pflüger (GUE/NGL), skriftlig. − (DE) Jag röstade mot Angelika Nieblers betänkande om en förlängning av avtalet om vetenskapligt och tekniskt samarbete mellan Europeiska gemenskapen och Amerikas förenta staters regering (A6-0006/2009).
Innehållet i förlängningsavtalet skiljer sig från tidigare avtal i det att avsnitten om rymdforskning och säkerhetsforskning har lagts till. Eftersom både USA och EU uttryckligen planerar för att använda rymden för militära ändamål och eftersom de definierar säkerhet främst i militära termer, är det rimligt att anta att samarbetsavtalet också kommer att tjäna militära ändamål.
Samarbete inom vetenskap och forskning är oerhört viktigt. Det måste dock användas för civila ändamål. Jag är mot varje militär användning.
Lydie Polfer (ALDE), skriftlig. – (FR) Jag röstade för betänkandet med förslag om en förlängning av avtalet från december 1997, som förlängdes första gången 2003. Förlängningen kommer att göra det möjligt för de båda parterna att fortsätta, förbättra och intensifiera sitt samarbete inom vetenskapliga och tekniska områden av gemensamt intresse.
Samarbetet kommer att vara till ömsesidig nytta för de vetenskapliga och tekniska framsteg som uppnås inom respektive parts forskningsprogram. Det kommer också att ske en kunskapsöverföring som kommer att vara till fördel för våra företag och våra medborgare.
Samarbetet ingår i den europeiska politiken för teknisk forskning och utveckling som är en så viktig del av EU-lagstiftningen. Det kommer också göra det möjligt för oss att förstärka den europeiska industrins vetenskapliga och tekniska grund och främja att industrin får ökad konkurrenskraft internationellt.
Zuzana Roithová (PPE-DE), skriftlig. − (CS) I dag röstade jag inte för betänkandet om ett fortsatt vetenskapligt och tekniskt samarbete mellan EU och USA, trots att EU:s och USA:s investeringsnivå på området är bland de högsta i världen och många sammanlänkade forskningsinstitut är ledande i den vetenskapliga och tekniska utvecklingen i världen och bidrar till att lösa en mängd globala problem. På lång sikt vill jag dock kritisera kommissionens och rådets ovilja att ingå avtal med USA om gemensamma etiska grundprinciper för vetenskap och forskning. Det oroar mig att det föreliggande avtalet ännu en gång inte innehåller några sådana bestämmelser. Det är oansvarigt mot mänskligheten och visar prov på en bristande hänsyn till de forskare som frivilligt upprätthåller uttryckliga etiska principer medan andra inte gör det. Detta gäller särskilt bioteknik.
Luca Romagnoli (NI), skriftlig. – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Jag röstade för Nieblerbetänkandet om förlängningen av avtalet mellan EG och USA om vetenskapligt och tekniskt samarbete. Avtalet om vetenskapligt och tekniskt samarbete trädde i kraft för drygt tio år sedan och har redan förlängts en gång efter de första fem åren. Jag instämmer helt i att avtalet behöver förlängas igen för att fortsätta att främja vetenskapligt och tekniskt samarbete med Förenta staterna i gemensamma prioriterade områden som ger båda parter socioekonomiska fördelar.
Jag är också nöjd med att villkoren i avtalet är praktiskt taget desamma som tidigare, förutom några få tekniska ändringar. Slutligen välkomnar jag tillägget av rymdforskning och säkerhetsområdet i avtalet mellan EG och USA.
Flaviu Călin Rus (PPE-DE), skriftlig. – (RO) Jag röstade för betänkandet om förslaget till rådets beslut om förlängning av avtalet om vetenskapligt och tekniskt samarbete mellan Europeiska gemenskapen och Amerikas förenta staters regering eftersom jag anser att allt vetenskapligt samarbete kan leda till nya upptäckter som i sin tur kan stödja mänsklighetens utveckling. Eftersom USA är en av de främsta drivkrafterna i världen på forskningsområdet anser jag att förlängningen av avtalet om vetenskapligt samarbete med det landet kommer att vara till nytta för varje EU-medlemsstat.
Šarūnas Birutis (ALDE), skriftlig. – (LT) Den femåriga förlängningen av avtalet är till nytta för båda parter eftersom Rysslands och Europeiska gemenskapens vetenskapliga och tekniska samarbete kommer att fortsätta.
Eftersom innehållet i det förlängda avtalet kommer att vara samma som i det avtal som löper ut den 20 februari 2009 är det inte någon mening med att fortsätta samtalen om förlängning av avtalet på sedvanligt sätt.
Med hänsyn till fördelarna för båda parter av en skyndsam förlängning av avtalet föreslås ett förfarande i ett steg (ett förfarande och en rättsakt, kopplat till undertecknandet och upprättandet av avtalet). Båda avtalsparterna vill säkerställa ett fortsatt samarbete (och särskilt att genomföra sådana verksamheter där tredje part måste delta i enlighet med samarbetsavtalet). Jag ställer mig helt bakom förslaget.
Călin Cătălin Chiriţă (PPE-DE), skriftlig. – (RO) Jag röstade för Nieblerbetänkandet eftersom vetenskapligt och tekniskt samarbete mellan EU och Ryssland är nödvändigt. Avtalet mellan EU och Ryssland måste inspirera både Europeiska gemenskapen och Ryssland att skörda de ömsesidiga frukterna av de vetenskapliga och tekniska framsteg som uppnås genom forskningsprogram.
Avtalet kommer att underlätta utbytet av idéer och överföringen av sakkunskap till nytta för forskarsamhället, näringslivet och de vanliga medborgarna. Jag konstaterar att avtalet bygger på samma principer som det avtal som ingåtts mellan EU och USA inom samma områden, det vill säga vetenskap och teknik.
Vi måste notera att avtalet bygger på principerna om ömsesidiga fördelar, främjandet av medverkan i samarbeten, exempelvis samordnade inbjudningar att lämna in gemensamma projektförslag och tillgång till varandras program och verksamheter.
Principer som stöder ett effektivt skydd av immateriella rättigheter och ett rättvist delande av de immateriella rättigheterna främjas aktivt. Förslaget ger också möjlighet till uppdrag för experter och tjänstemän från EU och till arrangerandet av seminarier och möten i Europeiska gemenskapen och i Ryssland. Låt oss under det europeiska året för kreativitet och innovation hoppas att avtalet kommer att bidra till att göra det strategiska partnerskapet mellan EU och Ryssland mer effektivt.
Avril Doyle (PPE-DE), skriftlig. – (EN) Angelika Niebler har lagt fram ett betänkande om ett förnyande av det befintliga avtalet mellan EG och Ryssland om vetenskapligt och tekniskt samarbete. Fredligt samarbete och arbete mellan Ryssland och EU är ömsesidigt fördelaktigt genom att det främjar vetenskaplig kunskap och forskning, och jag är glad över att kunna stödja denna åtgärd.
Marian-Jean Marinescu (PPE-DE), skriftlig. – (RO) Förlängningen av partnerskapsavtalet om vetenskapligt och tekniskt samarbete med Ryssland är ett viktigt steg i normaliseringen och konsolideringen av förbindelserna mellan EU och Ryska federationen, förutom att det lättar de spänningar som funnits den senaste tiden.
Det räcker dock inte med att normalisera förbindelserna för samarbete inom dessa områden. EU och Ryssland måste först av allt hitta ett sätt att konsolidera sitt partnerskap och samarbete inom det säkerhetspolitiska området, främst energiförsörjningspolitiken. Gaskrisen nyligen framhävde vårt behov av att anta en allvarligt menad och gemensam linje för att hantera frågan om EU:s beroende av sina resursleverantörer.
Låt oss inte heller glömma krisen i Georgien som under en tid äventyrade hela den struktur som byggts upp i Europa efter det kalla kriget.
Med hänsyn till de problem som globaliseringen och den globala krisen ger upphov till är Ryssland en viktig aktör som inte kan utestängas från eller ignoreras vid förhandlingsbordet. Ryska federationen måste dock följa dessa avtal och normala internationella regler.
Jag vädjar till Europeiska kommissionen och det tjeckiska ordförandeskapet att finna uttryckliga sätt att lösa problemen så snart som möjligt till nytta för dem själva och för EU:s medborgare och partnerländer (Ukraina och Moldavien).
Mairead McGuinness (PPE-DE), skriftlig. – (EN) Jag skulle vilja föra till protokollet att jag stöder betänkandet om avtal om vetenskapligt och tekniskt samarbete mellan EU och Ryssland.
Min omröstningsapparat fungerade dock inte, och jag skulle vilja föra till protokollet att jag röstade ja till betänkandet.
Miroslav Mikolášik (PPE-DE), skriftlig. − (SK) Jag röstade för vetenskapligt och tekniskt samarbete mellan Europeiska gemenskapen och Ryssland eftersom det är nödvändigt att bygga upp fasta, stabila och verkligt goda grannförbindelser med Ryska federationen. Jag ser vetenskapligt och tekniskt samarbete som ett utmärkt medel att bygga upp en sådan förbindelse. Europeiska gemenskapen har precis som Ryssland uppnått betydande vetenskapliga fördelar som kan vara till ömsesidig nytta. Gemenskapen kan säkert dra nytta av sådant samarbete, genom att förverkliga och förbättra sina vetenskapliga och tekniska projekt. Jag vill dock understryka att för verkligt goda grannförbindelser krävs det beredvillighet och pålitlighet även från motparten.
De senaste dagarna har vittnat om att Ryssland är mycket opålitligt som handelspartner. Ryska federationens åtgärder ledde till en gaskris i många EU-länder eftersom det innebar ett direkt hot mot medlemsstaternas ekonomier och påvisade nackdelarna med att vara beroende av Ryssland för sin energi. För det goda vetenskapliga och tekniska samarbetets skull hoppas jag att sådana händelser inte kommer att upprepas i framtiden.
Zuzana Roithová (PPE-DE), skriftlig. − (CS) Precis som jag röstade mot avtalet med USA röstade jag också mot betänkandet om vetenskapligt och tekniskt samarbete mellan EU och Ryssland. Jag gjorde detta av exakt samma skäl. Det oroar mig att avtalet inte har något kapitel med en överenskommelse om gemensamma etiska begränsningar för forskningen. Jag beklagar att kommissionen och rådet underskattar denna helt avgörande aspekt av forskningen och inte ens försöker att utforma ett sådant avtal. Det är som om de inte var medvetna om att etiska begränsningar mer än någon annanstans är motiverade inom vetenskapen, där en försiktighetsprincip är av nöden. Åtminstone när det gäller vetenskap och forskning som finansieras med offentliga medel skulle en internationell överenskommelse om etiska principer vara synnerligen lämplig inom ett sådant samarbetsavtal.
Luca Romagnoli (NI), skriftlig. – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Jag röstade för Angelika Nieblers betänkande om avtalet mellan EU och Ryssland om vetenskapligt samarbete. Det är verkligen viktigt att förlänga det avtal som ingicks med Sovjetregeringen för många år sedan. Samarbetet mellan EU och Ryssland har gett utmärkta resultat eftersom parterna har förenat sina krafter enkom i syfte att förbättra den allmänna välfärden.
Jag välkomnar därför Angelika Nieblers initiativ och framhåller vikten av kontinuitet och varaktighet i de diplomatiska förbindelserna mellan EU och Ryssland för att se till att den internationella geopolitiska balansen bibehålls.
Peter Skinner (PSE), skriftlig. – (EN) Det finns flera skäl till att detta avtal stärker EU:s inre marknad och samarbete för normer liksom att det upprätthåller konsumentskyddet.
Det första skälet är att vetenskapen är global, och framsteg som vi delar med oss av bidrar till att öka den sammanlagda mänskliga kunskapen. Fördelarna är konkret och generellt av godo.
Vare sig det gäller bilindustrin som arbetar för att minska utsläppen eller universitet som upprättar strategiska förbindelser går det att mäta nyttan med att främja avtalet.
Även konsumenterna drar indirekt nytta av detta, eftersom de skarpaste huvudena kan sättas in för att utarbeta hållbara lösningar på våra gemensamma problem.
Daniel Strož (GUE/NGL), skriftlig. − (CS) Även om det kan tyckas som om antagandet av förslaget till rådets beslut om ingående av avtalet (om förlängning av avtalet om vetenskapligt och tekniskt samarbete mellan Europeiska gemenskapen och Ryssland) egentligen är en formalitet av underordnad betydelse, anser jag inte att så är fallet. Det blir allt tydligare att Ryssland måste vara en strategisk partner för EU, i stället för att betraktas som för evigt fördömt och som en skräckfigur. Vi välkomnar därför varje steg i riktning mot samarbete mellan EU och Ryssland på olika nivåer och i olika former. Samarbete med Ryssland kan också väntas spela en mycket viktig och entydigt positiv roll i den nuvarande svåra ekonomiska krisen. Ryssland kan inte separeras från Europa. Ryssland tillhör Europa, oavsett om vi tycker om det eller inte, och samarbetet med landet kan snart komma att bli av avgörande betydelse för Europa.
John Attard-Montalto (PSE), skriftlig. – (EN) När vi talar om vildmark menar vi i själva verket en naturlig miljö där det inte har funnits någon väsentlig mänsklig verksamhet, med andra ord orörda områden. Begreppet vildmark kan beteckna både land och hav.
Det finns två olika metoder: en utnyttjar begreppet ”vård” och den andra ”fridlysning”. Dessa skiljer sig åt. Den förra kan beskrivas som ”riktig användning av naturen”, den senare ”skydd av naturen mot användning”. Även om miljövård och fridlysning har olika syften beror det enligt mig på det konkreta området om de kan tillämpas. EU är exempelvis för litet för att kunna ha förbjudna områden för sina medborgare. Skogar täcker omkring en tredjedel av landområdet, av vilket endast fem procent kan beskrivas som vildmark.
De flesta vildmarksområden i EU är skyddade inom ramen för Natura 2000. Detta är ett europeiskt nätverk som redan omfattar de mest värdefulla områdena med störst biologisk mångfald i EU. Därför instämmer jag i att ingen ny lagstiftning för vildmarksområden behövs, eftersom de flesta omfattas av Natura 2000. Det är dock viktigt att kartlägga vildmarksområden beroende på om det är skog, sötvatten eller hav.
Alessandro Battilocchio (PSE), skriftlig. − (IT) Jag röstade för betänkandet. Det finns flera skäl till att Europa bör intressera sig för att skydda vildmarksområden. För det första fungerar de som tillflyktsorter och genetiska reservat för många arter som inte kan överleva om betingelserna ändras det allra minsta. Det finns också många arter som ännu inte har upptäckts och beskrivits. De flesta av dessa lever i jorden eller i ruttnande trä och är mycket känsliga för förändringar. Dessa föroreningsfria områden är idealiska för att studera naturliga förändringar och naturens evolution. Samtidigt är dessa områden extremt känsliga för påverkan från klimatförändringar som människan orsaker utanför dess gränser.
Vidare finns det många rent etiska skäl till att bevara vildmarksområden i Europa. Vi har en moralisk skyldighet att se till att kommande generationer kan få glädje och nytta av de skyddade vildmarksområdena i Europa. Utvecklingen av hållbar turism används som medel för att ge vildmarksområdena ett ekonomiskt värde och främja deras bevarande.
Det är därför viktigt att utarbeta lämpliga rekommendationer för att hjälpa EU:s medlemsstater att hitta det bästa sättet att se till att befintliga och potentiella skyddsområden samt vildmarksområden och deras naturliga processer skyddas inom ramen för Natura 2000.
Nicodim Bulzesc (PPE-DE), skriftlig. – (EN) Jag röstade ja till betänkandet eftersom jag verkligen håller med om att vi behöver fortsätta med kartläggningen av Europas sista vildmarksområden. Självfallet kan man inte åstadkomma detta utan att definiera begreppet vildmark. Därför uppmanar jag Europeiska kommissionen att vidta åtgärder på området. Jag instämmer också med tanken att vi bör främja hållbar turism i dessa områden och lära områdenas förvaltare hur de kan bevara och skydda vildmarken.
Därför ansluter jag mig till uppmaningen från de största icke statliga organisationerna på området och uppmanar kommissionen att slå fast riktlinjer för bevarandet av vildmarkerna i EU.
Martin Callanan (PPE-DE), skriftlig. – (EN) Betänkandet visar att inte ens de mest avlägsna delarna av Europa ligger utanför EU:s makt. Hela poängen med vildmark är att den ska vara orörd av människan – inklusive EU. Med tanke på de olika hoten mot miljön har dock kommissionen föreslagit åtgärder för att skydda och vårda EU:s mest avlägsna och isolerade regioner.
Jag är därför rent generellt positiv till betänkandet, förutsatt att medlemsstaterna behåller en framträdande roll i förvaltningen, bestämningen och skyddet av vildmarken.
Jag är lätt skeptisk till fördelarna med en EU-strategi för vildmark, eftersom EU:s förvaltning av jordbruket och fiskeriet har visat sig vara katastrofalt. Det är viktigt att EU fungerar som en främjande instans och fond för bästa praxis i denna process. Annars skulle själva syftet med de föreslagna åtgärderna undergrävas.
Oaktat dessa brasklappar är min region i nordöstra England rik på isolerade områden med utomordentlig naturskönhet, som till stor del är orörda av människan. Jag stödde därför betänkandet.
David Casa (PPE-DE), skriftlig. – (EN) Genom Natura 2000 har man gjort mycket för att skydda oförstörd eller orörd miljö. I betänkandet betonas vikten av sådana projekt, och jag håller fullkomligt med föredraganden om att man måste använda flera resurser för att se till att sådana områden skyddas. Det är viktigt att kartlägga dessa områden eftersom det kan vara för sent om vi väntar med det till senare.
Avril Doyle (PPE-DE), skriftlig. – (EN) I Gyula Hegyis initiativbetänkande betonas vikten av att skydda vildmarksområden i EU genom att genomföra befintliga direktiv och föreslå att man definierar begreppet vildmark som fortfarande orörda områden liksom ”områden där de mänskliga verksamheterna är minimala”.
Även om betänkandet är välkommet är vissa partier oklara, till exempel om befintliga vildmarksområden eller möjliga framtida vildmarksområden avses. Jag skulle också vilja veta om det finns vildmarksområden som för närvarande inte är upptagna som Natura 2000-områden, vilka skulle kunna omfattas av detta betänkande.
Områden som kräver särskild uppmärksamhet inom ramen för Natura 2000 tillhör befogenheterna hos olika generaldirektorat i kommissionen. Även om jag uppskattar det arbete som utförs av dessa olika avdelningar och deras olika uppdrag så anser jag att man genom att öka samarbetet och enhetligheten i hög grad kan stärka skyddet för Natura 2000-områdena. Jag är glad över att kunna stödja Gyula Hegyis betänkande, men beklagar att jag på grund av tillämpningen av artikel 45.2 inte fick tillfälle att diskutera det.
Edite Estrela (PSE), skriftlig. – (PT) Jag röstade för Hegyibetänkandet eftersom jag anser att det är nödvändigt att förbättra skyddet och främjandet av vildmarksområden i Europa.
På grund av miljöbelastningar som är följden av århundraden av mänsklig aktivitet täcker vildmarksområden i dag endast 46 procent av jordens yta.
Jag anser att det är Europeiska kommissionens uppgift att förse medlemsstaterna med rekommendationer, vari det bör ingå att kartlägga och utarbeta en strategi för Europas vildmarksområden.
Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. − (PT) Vi röstade för betänkandet eftersom vi behöver skydda naturen, men genom att människan använder den. Skogar täcker för närvarande 33 procent av EES-ländernas landareal, vilket motsvarar 185 miljoner hektar. Endast cirka 9 miljoner hektar skog (5 procent av hela skogsarealen) anses vara vildmark. Dessa områden tillsammans med deras ursprungliga växt- och djursamhällen och de ekosystem som de ingår i befinner sig i ett allt väsentligt naturligt tillstånd. Vildmarksområden bör bli föremål för effektiva och uttryckliga skyddsvillkor, eftersom de är genetiska reservat och tillflyktsorter för många arter som inte kan överleva ens under den minsta förändring av betingelserna, särskilt stora däggdjur som björnar, vargar och lodjur.
Vi har en moralisk skyldighet att se till att kommande generationer kan få glädje och nytta av Europas vildmarksområden. Utvecklingen av hållbar turism kan användas som medel för att få ut ett ekonomiskt värde av vildmarken och skapa stöd för bevarandet, uppmuntra vanliga människor att upptäcka det värde som döljs i naturen utan att skada den. Hållbar turism stärker stödet för bevarandestrategierna, eftersom turisterna lär sig förstå behovet av skydd genom sin egen personliga erfarenhet samtidigt som detta bidrar ekonomiskt till att bibehålla vildmarksområden som kan ge arbetstillfällen för lokalbefolkningen.
Duarte Freitas (PPE-DE), skriftlig. – (PT) I dag har Europas vildmarksområden minskat till en bråkdel av vad de en gång var, och därför är skyddet mycket angeläget.
Områdena måste därför vara en central del i den europeiska politiken för biologisk mångfald och beaktas i nätverket Natura 2000 för att på bästa sätt utnyttja de ekosystemfunktioner de tillhandahåller.
Jag godkänner därför Hegyibetänkandet i hopp om att de europeiska vildmarksområdena kan bevaras bättre till glädje för kommande generationer.
David Martin (PSE), skriftlig. – (EN) Jag stöder betänkandet, i vilket man betonar behovet av att skydda de 46 procent av jordens landområden som är vildmark och som inte har påverkats i högre grad av mänsklig verksamhet.
Luís Queiró (PPE-DE), skriftlig. – (PT) Den tid då mänsklighetens öde var en fråga om överlevnad i kamp mot naturen är för länge sedan förbi. Även om vi fortfarande behöver skydda oss mot naturen och dess angrepp har det i vår del av världen blivit nödvändigt att skydda naturen mot människans närvaro och dominans. Vi måste göra detta för vår egen skull: för det intresse vi har av att bevara den biologiska mångfaldens rikedom och för vårt behov av att bevara den planet som vi har fått chansen att bebo. Det är på grundval av dessa påbud som vi måste överväga ansträngningarna att bevara vildmarken i Europa och särskilt i de yttersta randområdena, där denna mångfald är så viktig. Samma påbud kräver att ingrepp och regleringar avvägs och övervägs. Om vi vill främja ett nytt sätt att använda landsbygdsområden får vi inte öka de mänskliga verksamheterna där till ohållbara nivåer. Skyddet av vildmarken, särskilt när den samexisterar med mänsklig verksamhet, måste innebära att främja balans, bevarande och hållbarhet. Vi får inte lägga oacceptabla bördor på landsbygdens liv eller föranleda att människor överger områden som redan i sig själva är utarmade.
Luca Romagnoli (NI), skriftlig. – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Jag röstade för Hegyibetänkandet om vildmarken i Europa. Jag anser att Europeiska unionen bör intressera sig mer för sina vildmarksområden eftersom de fungerar som tillflyktsorter och reservat för många arter som inte kan överleva under förändrade betingelser. Dessutom får vi inte glömma de etiska skälen till detta beslut.
Vi EU-medborgare har en moralisk skyldighet att se till att kommande generationer kan dra nytta av skyddade vildmarksområden i Europa. Jag välkomnar därför Gyula Hegyis initiativ som syftar till att främja utvecklingen av hållbar turism, en verklig indikator på vildmarkens ekonomiska värde.
Flaviu Călin Rus (PPE-DE), skriftlig. – (RO) Jag röstade ja till betänkandet, eftersom EU enligt mig måste skydda sina vildmarksområden och bidra till underhållet av sina nationalparker. Enligt betänkandet om vildmark i Europa finns det tio nationalparker i flera olika regioner i EU. Underhållet och skyddet av dessa nationalparker innebär också skydd för de djur- och fågelarter som förekommer i dessa områden.
Med tanke på att vissa av dessa arter håller på att utrotas, anser jag att Europeiska unionen måste ta aktiv del i att utveckla program för att bidra till att dessa arter ska kunna återhämta sig och återinföra ett bestånd i vissa områden där vissa djur- och fågelarter tyvärr har försvunnit.
På samma sätt anser jag att följande åtgärder är nödvändiga: en noggrannare analys av skogsröjningsverksamheten i områden som inte är betecknade som nationalparker och utveckling av konkreta projekt inriktade på nyplantering av skog i områden där skogen har avverkats. Personligen ger jag mitt fulla stöd åt alla sådana projekt, och jag skulle vilja gratulera föredraganden.
Andrzej Jan Szejna (PSE), skriftlig. − (PL) Begreppet vildmark gäller en naturlig miljö som inte har ändrats på något väsentligt sätt av mänsklig verksamhet. Än idag klassas 46 procent av jordytan som vildmark.
Det finns en skillnad mellan begreppen naturvård och fridlysning. Det förra innebär korrekt användning av naturen. Det senare innebär skydd av naturen från användning. Enligt min åsikt måste vi skydda naturen, men det ska ske genom människans användning. Europas territorium är för litet för att vi ska kunna ha områden som är förbjudna för dess medborgare. Områdena i fråga har ett särskilt och unikt värde. Detta kan användas på ett miljövänligt sätt genom att utveckla nya produkter inom turismen.
På samma gång är dessa områden särskilt känsliga för verkningarna av miljöförändringar som orsakats av människan. Vi har en moralisk skyldighet att se till att framtida generationer kan njuta av och dra nytta av Europas verkligt vilda områden. Utvecklingen av hållbar turism kan vara ett sätt att dra nytta av vildmarkens ekonomiska värde och skaffa pengar till naturvården.
Det har skapats ett intressant program som kombinerar vildmarksprogram och hållbar turism i Europa. Jag avser PAN [Protected Area Network] Parks Foundation, vars mål är att utveckla den hållbara turismen inom dessa landområden.
Det finns inget behov av ny lagstiftning om vildmark, men Europeiska kommissionen bör utarbeta lämpliga rekommendationer för att se till att EU:s medlemsstater får vägledning om det bästa sättet att garantera skyddet för nuvarande och potentiella vildmarker, som skulle kunna omfattas av Natura 2000-nätet.
Martin Callanan (PPE-DE), skriftlig. − (EN) På senare år har allmän- och affärsflyget varit den snabbast växande delen av flygsektorn. Flygplatser i min valkrets i nordöstra England, som Newcastle och Durham Tees Valley, är omtyckta av amatörpiloter och i ökande utsträckning av affärsfolk. Det är därför en underavdelning som behöver stöd och en förnuftig reglering.
Jag är imponerad över kommissionens engagemang för proportionalitet i regleringen av allmän- och affärsflyget. Denna inställning markerar ett betydelsefullt avsteg från många tidigare transportrelaterade förslag och ska välkomnas, även om vi måste vara på vår vakt för att försäkra oss om att sektorn kan fortsätta att växa på ett hållbart sätt utan att belastas av det slags byråkrati som alltför ofta har karakteriserat kommissionens förslag.
Denna sektor kommer ofrånkomligen att gå tillbaka något på kort sikt allt eftersom den ekonomiska krisen fortsätter att verka. Allmän- och affärsflyget bidrar dock påtagligt till ekonomisk tillväxt, särskilt på regional nivå som vi i nordöstra England kan intyga.
Jag röstade för detta betänkande.
David Casa (PPE-DE), skriftlig. − (EN) Jag håller med föredraganden om behovet av att betona hur viktig datainsamling, proportionell reglering, flygplats- och luftrumskapacitet och miljöhållbarhet är samtidigt som vi måste erkänna betydelsen av en av vår tids snabbast växande industrier. Vi kräver en avvägning av ovan nämnda frågor så att inga affärshinder uppstår och miljöhållbarheten bevaras.
Avril Doyle (PPE-DE), skriftlig. − (EN) Parlamentsledamoten Luis Queiró har reagerat på kommissionens uttalande ”En dagordning för en hållbar framtid för allmän- och affärsflyget” och lyft fram flera områden där strategiska överväganden om den icke-kommersiella flygtransportsektorn i allmänhet och affärsflyget har en ökad betydelse. Av särskilt intresse är utvidgningen av gemenskapens behörighet på områden för säkerhet och trygghet och den inverkan på sektorn som gemenskapsinitiativ som gemensamt europeiskt luftrum och system för flygledningstjänst har.
Att trygga säkerheten medan man samtidigt ser till att miljöhänsyn tas av sektorn på ett ansvarsfullt sätt, både när det gäller att minska buller och sänka volymen på de utsläpp som uppstår, är det allra viktigaste. Sektorns tillväxthastighet och dess mångfald bidrar båda till att framtida reglering kommer att bli nödvändig. Detta uttalande pekar mot en väg till att utveckla en kommande strategi.
Jörg Leichtfried (PSE), skriftlig. − (DE) Jag röstade nej till Luís Queirós betänkande om framtiden för allmän- och affärsflyget.
Det är helt säkert sant att antalet flygningar inom allmän- och affärsflyget har ökat markant och att miljöpåverkan därför också har ökat.
Jag anser dock att det är fel strategi att investera i en utvidgning av flygplatserna, eftersom detta bara kommer att leda till större efterfrågan på resor och en ökning av flygtrafiken. Vi behöver finna alternativ så att mängden flygtrafik inte växer och utsläppen hålls inom rimliga gränser.
Marian-Jean Marinescu (PPE-DE), skriftlig. – (RO) Allmän- och affärsflyget är en blomstrande sektor som kännetecknas av en ökad grad av anpassningsbarhet och flexibilitet, egenskaper som står i kontrast till den stelhet som är typisk särskilt för stora flygplatser. Av detta skäl stöder jag min kollega Luis Queirós rekommendationer om konsekvent tillämpning i varje enskilt fall av proportionalitets- och subsidiaritetsprinciperna inom denna sektor, med förbehållet att man uppfyller alla säkerhets- och trygghetskrav.
Jag vädjar till samtliga medlemsstater att ta hänsyn till alla rekommendationer från kommissionen och föredraganden, särskilt de som rör hur man kan göra flygplatskapaciteten mer effektiv och använda den på ett optimalt sätt, inte bara när det gäller stora flygplatser utan särskilt när det gäller regionala och lokala flygplatser.
Som föredragande för åtgärdspaketet European Single Sky II och en utvidgning av befogenheterna för Europeiska byrån för luftfartssäkerhet tog jag i själva verket hänsyn till att detta segment av flygsektorn behöver få alla förutsättningar som krävs för att uppnå en hållbar utveckling, till både industrins och i sista hand passagerarnas fromma.
Luca Romagnoli (NI), skriftlig. − (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Jag röstade ja till Luis Queirós betänkande om en dagordning för en hållbar framtid för allmän- och affärsflyget. Vi har helt klart blivit uppmärksammade på att det behövs en ny europeisk politik för allmän- och affärsflyget.
Skälet är att det har skett en konstant tillväxt i den sammanlagda omsättningen för bolag inom den civila flygsektorn. Det uppskattas rentav att antalet passagerare inom affärsflyget kan komma att fördubblas under de kommande cirka tio åren. Dessutom måste man erkänna de fördelar som denna typ av flygtrafik för med sig för det ekonomiska och sociala välståndet i dess helhet.
Jag välkomnar därför betänkandet av min kollega och hoppas att potentialen hos en sektor som uppvisar anmärkningsvärd tillväxt kan utnyttjas till fullo i framtiden.
John Attard-Montalto (PSE), skriftlig. − (EN) Den offentliga sektorn har hindrats av traditionella metoder i offentlig upphandling av forsknings- och utvecklingstjänster. Detta kan förändras genom vad som kallas förkommersiell upphandling. Förkommersiell upphandling är en särskild metod för den offentliga sektorn för att upphandla forskning och utveckling.
EU behöver en bredare innovationsstrategi. Och det vi kallar förkommersiell upphandling måste ses som en del av strategin. Den är nödvändig för att förstärka innovationskapaciteten i EU och förbättra samhällsservicen för europeiska medborgare. Den offentliga sektorn i Förenta staterna ger ut 50 miljarder US-dollar till upphandling av forskning och utveckling. Europa ger ut 2,5 miljarder US-dollar. Det är uppenbart att förkommersiell upphandling är avgörande för att hjälpa den offentliga sektorn i Europa att ta itu med stora offentliga utmaningar.
Ett av problemen i EU är bristen på kunskap om hur man ska få bäst nytta av upphandling av forskning och utveckling. Problemet är en följd av vad som kallas exklusiv utveckling. Företag som har utvecklat en produkt eller en tjänst för ett offentligt organ får inte använda sina resultat för andra kunder. Förkommersiell upphandling åtgärdar denna anomali. Den tillåter ett särskilt tillvägagångssätt som inbegriper en fördelning av vinst och risk. Detta kommer också att leda till en kostnadseffektiv utveckling av innovativa lösningar.
Alessandro Battilocchio (PSE), skriftlig. − (IT) Tack, herr talman! Jag kommer att rösta ja. Jag tror att förkommersiell upphandling kan bli mycket fördelaktig för innovationen och att den kan erbjuda moderna offentliga tjänster av hög kvalitet i Europa.
Och inte bara det. Entreprenader genom förkommersiell upphandling erbjuder stora möjligheter för små och medelstora företag, både när det gäller sektorn för offentliga entreprenader och deras globala utveckling och erfarenhet. De är genom sin karaktär i själva verket mer tillgängliga för mindre företag än traditionella stora kommersiella entreprenader.
Trots detta är jag rädd för att det som föreslås inte kommer att kunna locka till sig de mindre företagen, såvida man inte tydliggör hur dessa entreprenader ska fungera, särskilt i gränsöverskridande sammanhang, och såvida man dessutom inte klargör vissa administrativa aspekter, inklusive bestämmelser om statligt stöd och immateriell äganderätt, i syfte att skapa en öppen och stabil miljö för offentliga organ och företag.
Martin Callanan (PPE-DE), skriftlig. − (EN) Läsningen av betänkandet har en allvarsam effekt: trots allt tal om Lissabonstrategin och om att göra Europa till världens mest konkurrenskraftiga ekonomi vid slutet av nästa år blev jag bestört över att läsa att den offentliga sektorn i Förenta staterna ger ut 50 miljarder dollar om året på upphandling av forskning och utveckling.
Denna summa är tjugo gånger större än i Europa och representerar ungefär hälften av det investeringsgap som finns mellan Förenta staterna och Europa när det gäller den totala forskningen och utvecklingen.
Jag välkomnar detta betänkande av min kollega Malcolm Harbour, som har angett sätt som Europa kan börja minska den produktivitetsklyftan på. Nyckeln till denna process ligger i titeln: att driva på innovationen.
Enligt min åsikt är det bästa sättet att förverkliga förhoppningarna i betänkandet att se till att EU uppmuntrar innovation och teknisk utveckling snarare än lägger hinder i vägen med regleringar.
Mot bakgrund av den viktiga roll som offentlig upphandling har i att främja och stödja ny teknik stödde jag detta betänkande. Jag hoppas att dess principer kommer att vara till nytta för lokala myndigheter i min region i nordöstra England.
David Casa (PPE-DE), skriftlig. − (EN) Jag håller med föredraganden om hur viktig innovation är särskilt i krävande sektorer som hälsovård, åldrande och säkerhet. Förkommersiell upphandling marginaliserar utrymmet för misstag och borde således användas som ett innovativt medel.
Avril Doyle (PPE-DE), skriftlig. − (EN) Min kollega Malcolm Harbour har lagt fram ett initiativbetänkande om att öka innovationen i Europa för att trygga hållbara offentliga tjänster av god kvalitet. Tillgång till sådana tjänster på ett rättvist och rimligt sätt är nödvändig för att den fria marknaden ska fungera till fullo. Detta meddelande tar upp frågan om forsknings- och utvecklingsfasen av en förkommersiell produkt.
Förkommersiell upphandling är en särskild strategi för att den offentliga sektorn ska sätta in forskning och utveckling med avsikt att driva på innovationen för att garantera hållbara offentliga tjänster av hög kvalitet i Europa. Omfattningen av de offentliga tjänster som berörs täcker hälsovård, utbildning, säkerhet, klimatförändring och energieffektivitet, i allt frågor som gagnar hela samhället. Att anta denna strategi kommer att leda till kostnadseffektiv mervärdesutveckling av nya och innovativa lösningar, och därför stödde jag detta förslag.
Małgorzata Handzlik (PPE-DE), skriftlig. − (PL) Offentlig upphandling inom området för forskning och utveckling i EU utgör en obetydlig andel av den sammanlagda offentliga upphandlingen. EU står sig inte heller i jämförelse med Förenta staterna, vars offentliga sektor lägger 50 miljarder US-dollar om året på offentlig upphandling inom forskning och utveckling, vilket är 20 gånger mer än vad som satsas i EU. Detta är väldigt olyckligt om vi verkligen vill stärka vår innovativa potential.
Det är värt att lägga märke till att många produkter och tjänster som finns idag inte skulle existera om det inte vore för användningen av offentliga medel. Satellitbaserade navigeringssystem och halvledarteknik är bara två exempel.
EU behöver uppnå tekniska förbättringar på många områden, såsom hälsa, hållbar tillväxt och säkerhet. Inom flera av dessa områden finns det ännu inga kommersiella lösningar, och om de finns krävs ytterligare insatser inom forskning och utveckling. Förkommersiell upphandling är ett sätt att avlägsna klyftan mellan tillgång och efterfrågan inom den offentliga sektorn och erbjuder offentliga myndigheter en möjlighet att förbättra sina tjänster.
Förkommersiell upphandling utgör också en viktig möjlighet för små och medelstora företag. Innovationspotentialen hos de senare är enorm, och tack vare tillflödet av offentliga medel får de möjlighet att utveckla och sälja de framtagna lösningarna till andra kunder.
Luca Romagnoli (NI), skriftlig. − (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Jag välkomnar varmt betänkandet av Malcolm Harbour om förkommersiell upphandling: att driva på innovation för att få hållbara offentliga tjänster av hög kvalitet i Europa. Det är ytterst viktigt att Europeiska unionen bemöter samhälleliga utmaningar på rätt sätt, för att på ett genomgripande sätt förbättra de offentliga tjänsterna.
Ur denna synvinkel kan förkommersiell upphandling bidra till att överbrygga klyftan mellan tillgång och efterfrågan inom sektorn för offentliga tjänster. Jag håller med föredraganden när han betonar behovet av att utbilda kunden om hur innovation inom offentlig upphandling ska hanteras, eftersom området är mycket kvalificerat och kräver välutbildad personal.
Andrzej Jan Szejna (PSE), skriftlig. − (PL) Förkommersiell upphandling äger rum när den offentliga sektorn lägger beställningar inom forsknings- och utvecklingsområdet och på det sättet stöder innovation samt ser till att hållbara offentliga tjänster av hög kvalitet garanteras.
Den förkommersiella upphandlingen är oerhört viktig för att stärka hela Europeiska unionens innovationspotential, förbättra offentliga tjänster direkt till medborgarna och även avlägsna klyftan mellan tillgång och efterfrågan i den offentliga sektorn.
Ett exempel på en lösning som har utvecklats på grundval av offentlig upphandling är satellitbaserade navigeringssystem.
I Förenta staterna satsas ett 20 gånger större belopp på beställningar inom forsknings- och utvecklingsområdet än i Europeiska unionen.
För små och medelstora företag utgör offentlig upphandling ett värdefullt tillfälle att få erfarenhet. Entreprenader genom förkommersiell upphandling är fördelaktiga för mindre företag, eftersom dessa ofta inte uppfyller villkoren för vanlig kommersiell offentlig upphandling.
EU bör skyndsamt ta fram övergripande lösningar för att förbättra användningen av förkommersiell upphandling, inte bara vid nationella utan även vid lokala och regionala myndigheter.
Marian Zlotea (PPE-DE), skriftlig. – (RO) Först och främst skulle jag vilja gratulera Malcolm Harbour till betänkandet som han har utarbetat, till hur det speglar arbetet i utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd. Genom att anta detta initiativbetänkande av Malcolm Harbour kommer vi att bidra till att stärka innovationen inom forskning och utveckling i Europeiska unionen. Vi måste utnyttja fördelarna med en förkommersiell upphandlingspolitik. Offentlig upphandling är ett område som potentiellt erbjuder ofantliga fördelar för små och medelstora företag, eftersom förkommersiell upphandling är mer lättillgänglig än stora entreprenader på upphandling.
Vi måste följa USA:s exempel och inrikta oss mer på upphandling av forsknings- och utvecklingstjänster. Vi måste fastställa ett fördelaktigt instrument för förkommersiell politik i syfte att stärka EU:s innovationsgrund. För närvarande kan företag som har utvecklat en produkt eller tjänst på uppdrag av ett offentligt organ inte återanvända sina resultat för andra potentiella kunder, samtidigt som det finns finansiella hinder för upphandling av konkurrerande lösningar. Genom förkommersiell upphandling möjliggörs kostnadseffektiv utveckling av innovativa lösningar.
Jan Andersson, Göran Färm, Anna Hedh och Inger Segelström (PSE), skriftlig. − Vi har valt att rösta emot Laperrouzes betänkande då vi anser att det slutgiltiga betänkandet är obalanserat och inkräktar på medlemsstaternas rätt att besluta om man vill använda/utveckla/investera i kärnkraft eller inte. Vi stödjer gemensam forskning om t.ex. kärnsäkerhet, men tycker att betänkandet i flera fall går för långt i kärnkraftsvänlig riktning. Dessa beslut ska fattas på medlemsstatsnivå.
Vidare är vi i alllmänhet för investeringar i energiinfrastruktur, men ställer oss frågande till att stödja alla projekt och investeringar som föredraganden vill. Vi hade velat se tydligare kriterier för att kunna stödja ett sådant ställningstagande bl.a. mot bakgrund av debatten om Nord Stream.
John Attard-Montalto (PSE), skriftlig. − (EN) Först och främst måste EU ägna sina ansträngningar åt att hjälpa sina medlemmar i deras jakt på olja och gas. Det finns en möjlighet att Malta har fossila bränslereserver under havsbotten. En full exploatering kan inte genomföras på grund av frågorna om medianlinjen mellan Malta och dess nordafrikanska grannar. Detta borde inte bara vara en bilateral fråga, utan det ligger också i EU:s intresse att söka en lösning för sin medlemsstats räkning.
Frågan om kärnenergi har än en gång fått en framträdande roll. Det finns för- och nackdelar. Kärnkraftsdebatten tar aldrig slut. Man kan inte undgå att uppmärksamma möjligheten att utvärdera denna energikälla.
Man har meddelat mig att Malta övervägt att importera energi från kärnkraftverk i Frankrike. Denna energi skulle vid ankomsten till Malta vara i form av elektricitet, och de negativa aspekter som associeras med kärnkraftverk skulle inte diskuteras. Den alstrade energin skulle bli billigare än energin från en gasledning från Sicilien. Malta skulle inte behöva ta på sig den kapitalkostnad som behövs för att bygga ett kraftverk.
Liam Aylward (UEN), skriftlig. − (EN) Jag välkomnar den tilldelning av ekonomiskt stöd på 100 miljoner euro från EU som getts i veckan till stöd för byggandet av ett nytt elektriskt nät mellan Irlands östkust och Wales.
Detta nya projekt är en del av det stimulanspaket på 3,5 miljarder euro som tillkännagavs av kommissionen förra veckan i Bryssel. Det kommer att bidra till byggandet av fler moderna energinät som kommer att helt trygga energiförsörjningen för Irland i framtiden.
EU ska också ekonomiskt stödja nya projekt på området för alternativ energi, och detta inbegriper vindenergisektorn.
Som medlem av parlamentets miljöutskott har jag upplevt den växande tvisten om energiförsörjningen.
Vi måste alla begrunda vad som hänt under flera veckor nu beträffande energiförsörjningen från Ryssland till EU via Ukraina.
Faktum är att vi i EU måste göra slut på vårt fullständiga beroende av rysk energi. Vi måste utveckla andra energisektorer.
Alessandro Battilocchio (PSE), skriftlig. − (IT) Tack, herr talman! Jag röstar ja. Jag anser att de förnybara energikällorna, som vindkraft och solenergi, vattenkraft eller jordvärme, biomassa eller marina resurser, är Europeiska unionens viktigaste potentiella energikällor. De kan bidra till att stabilisera energipriset och minska det tilltagande energiberoendet.
Det är därför mycket viktigt att fastställa en europeisk energipolitik som möjliggör en större förändring mot effektiv energiteknik med låga koldioxidutsläpp, i syfte att möta vårt energibehov. Om energieffektivitet och energibesparingar fortsätter att prioriteras och utvecklingen av förnybara energikällor fortsätter håller jag med om att det skulle vara möjligt att möta energibehovet genom källor med låga utsläpp före 2050. Jag håller också med om betydelsen av en systematisk strategi som baseras på synergier mellan olika sektorer. Kort sagt är de långsiktiga utmaningarna med energi- och klimatförändringar på global och europeisk nivå ett unikt tillfälle att tillåta nya företagsmodeller i hela ekonomin för att stimulera innovation och uppmuntra miljövänligt företagande.
Šarūnas Birutis (ALDE), skriftlig. − (LT) Vi har ingen enhetlig europeisk energipolitik. Varje stat försvarar sina egna intressen. Ytterligare fem miljarder euro har anslagits till elanslutningar och bredband i EU. Detta är ett historiskt ögonblick, eftersom Europeiska kommissionen för första gången i EU:s historia diskuterade budgeten på nytt och föreslog ett sådant projekt. Detta är särskilt viktigt för Litauen, eftersom landets elnät än så länge varken är sammankopplat med Sverige eller Polen, och är isolerat ur energisynpunkt. Sammankoppling av energi är en investering som inte skapar någon stor ekonomisk vinst. Därför bör sådana nödvändiga projekt finansieras genom EU-medel. I dag köper Litauen gas för omkring 500 US-dollar, medan andra EU-stater, som är mycket längre bort från Ryssland än vad Litauen är, betalar mindre för gasen. Vi skulle åstadkomma mycket om vi agerade solidariskt och samstämmigt gentemot Gazprom när det gäller priset.
David Casa (PPE-DE), skriftlig. − (EN) De tre viktigaste målen – tryggad energiförsörjning och solidaritet mellan medlemsstaterna; att bekämpa klimatförändringen: erinra om ”20-20-20”-målet för 2020 och målet att minska växthusgasutsläppen med mellan 50 och 80 procent till 2050; och EU:s ekonomiska tillväxt: att få bästa pris samtidigt som man undviker prisvolatilitet – är ytterst viktiga när vi diskuterar europeisk energipolitik. Vi måste överväga den politik som decentralisering av energikällorna kommer att leda till och nya sorters förnybar energi bör också uppmuntras.
Giles Chichester (PPE-DE), skriftlig. − (EN) Jag och mina brittiska konservativa kolleger välkomnar den strategi för energiförsörjning som Laperrouzebetänkandet om den andra strategiska energiöversynen innehöll.
Vi röstade mot hänvisningarna till Lissabonfördraget, helt i linje med vårt långvariga motstånd mot det. Eftersom det emellertid finns hänvisningar till Lissabonfördraget som vi inte uttryckligen kunde rösta mot, har vi beslutat att avstå från att rösta i slutomröstningen.
Dragoş Florin David (PPE-DE), skriftlig. – (RO) Jag röstade ja till Anne Laperrouzes betänkande om den strategiska energiöversynen i EU, eftersom det i betänkandet slås fast att EU:s framtida energipolitik bör innehålla beredskapsplaner, medföra genomförandet av projekt för att diversifiera försörjningskällorna, samt nya klimatförändringsmål.
Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. – (PT) Vi röstade nej till betänkandet eftersom vi inte håller med om många av dess förslag, då de alltid grundas på fri konkurrens och marknadsliberalisering i en strategisk sektor där offentlig politik och offentligt ägande av de grundläggande medlen för energiproduktion är centralt.
Vi röstade dock ja till flera förslag. Vi är exempelvis också bekymrade över försörjningstryggheten i fråga om fossila bränslen som olja och gas, och föredragandens påstående om att det är osannolikt att världsproduktionen kommer att överstiga 100 miljoner oljefat per dag (för närvarande ligger den på 87) medan behovet förväntas bli 120 miljoner oljefat per dag 2030, samt risken för en allvarlig kris under det närmaste årtiondet.
Vi instämmer också i att man bör satsa på mer forskning inom energiområdet, särskilt när det gäller omvandling av kärnavfall och kärnfusion.
Icke desto mindre motsätter vi oss försöket att gynna ekonomiska grupper i EU framför offentliga bolag i tredjeländer och att betänkandet används för att försvara Lissabonfördraget och uppmuntra till att fördraget ratificeras.
Glyn Ford (PSE), skriftlig. − (EN) Jag röstade för Laperrouzebetänkandet om den andra strategiska energiöversynen trots dess enligt min åsikt alltför stora entusiasm för kärnkraft. Jag är inte för en tidig stängning av säkra kärnkraftverk, men min entusiasm för nya kärnkraftverk är ytterst begränsad. I min egen region, sydvästra England, har vi möjlighet att bygga en tidvattensfördämning tvärs över floden Severn som med avsevärt mindre potentiell skada för miljön skulle få en produktion som motsvarar två kärnkraftverk och på ett ”grönt” sätt stå för 5 procent av Storbritanniens energibehov.
Jag röstade också för ändringsförslag 22 från De gröna som pekade på den fördröjning och eskalerande kostnad som fusionsenergiprojektet Iter medför. Jag var inte för att placera detta gemensamma projekt i Europa eftersom värden betalar en oproportionerligt stor del av den totala budgeten. Därför röstade jag för att Japan, som ville ha det, skulle stå värd för denna ekonomiska belastning. Mycket tidigare än jag trodde visar det sig nu att jag hade rätt.
Bruno Gollnisch (NI), skriftlig. – (FR) Alla är medvetna om att energifrågan utgör en stor utmaning för medlemsstaterna. Energibesparingar, ökad energieffektivitet, forskning om kommersiellt genomförbar förnybar energi och ny teknik för transport och diversifiering av försörjningen utgör alla kända vägar till minskat beroende för medlemsstaterna. Vi ifrågasätter inte behovet av visst samarbete och till och med organisation på mellanstatlig nivå i syfte att uppnå solidaritet mellan staterna.
I verkligheten framstår det dock i betänkandet som om utformningen av en energistrategi och försörjningstrygghet kommer i andra hand jämfört med införandet av en enhetlig energipolitik eller ett enhetligt gas- och elnät, under beskydd av en enda europeisk tillsynsmyndighet i varje sektor. I dag är de olika medlemsstaternas val, behov, möjligheter och kapacitet högst skiljaktiga.
Denna känsliga fråga är verkligen en strategisk fråga, och som sådan kan den endast hänskjutas till medlemsstaternas oberoende beslut i enlighet med deras intressen. Målet är än en gång en ökning av befogenheterna för byråkratin i Bryssel. Vi vet att detta är vad vi har att tacka för problemen vi brottas med, vilka sträcker sig från en explosion i elpriserna till regelbundna strömavbrott.
Det är skälet till att vi röstade nej till betänkandet.
Marie Anne Isler Béguin (Verts/ALE), skriftlig. – (FR) I betänkandet förespråkas åter kärnkraftsalternativet, trots att denna energikälla inte är konkurrenskraftig och uran utvinns under farliga förhållanden som ger upphov till etnisk diskriminering och har följder för hälsan som inte är godtagbara.
På grund av problemet med den globala uppvärmningen kan inte kol betraktas som en ”övergång”.
Jag förmodar att diversifieringen av unionens energiförsörjning är kopplad till utnyttjandet av fossila tillgångar i Kaspiska havet. Gas- och oljefälten i Kashaganregionen sätter press på befolkningen och deras naturtillgångar: utvinningen av svavelhaltig olja hotar befolkningens hälsa och den biologiska mångfalden.
En diversifiering av energiförsörjningen förutsätter att det finns gas- och oljeledningar för transport av tillgångarna till EU. Projekten med olje- och gasledningen Baku–Tblisi–Ceyhan (BTC) och Nabucco påverkar våra grannars politiska stabilitet. Vi har en plikt att inte låta vårt energibehov hota deras stabilitet. Befolkningen i södra Kaukasus måste få ekonomisk och samhällelig nytta av energiutvinningen på deras territorium.
I Afrika måste produktionen av solenergi för våra behov belönas på lämpligt sätt.
Varför inte nämna i betänkandet att förnybar energi och energibesparing är vad som behövs i framtiden? Jag röstar nej till betänkandet i dess nuvarande form.
Ona Juknevičienė (ALDE), skriftlig. − (LT) För att garantera EU:s energitrygghet krävs en gemensam energimarknad i EU, där alla gemenskapens medlemmar ingår, och särskilt den baltiska regionen. De baltiska ländernas beroende av Ryssland som enda leverantör av energiresurser hämmar energitryggheten, inte bara för dessa länder utan även för gemenskapen i dess helhet. Därför är det nödvändigt att koppla samman de baltiska länderna med EU-nätet genom att prioritera och tillräckligt finansiera EU-projekt. Diversifieringen av energikällor och leverantörer kan inte vara upp till medlemsländerna själva. Det måste beslutas på EU-nivå. Därför stöder jag särskilt föredragandens uppmaning till kommissionen att utarbeta en strategisk europeisk plan genom vilken man slår fast långsiktiga investeringar för att tillfredsställa behovet av framtida elproduktion, samt konkreta riktlinjer för investeringar i kärnkraft. I en situation där finanskrisen särskilt har drabbat byggsektorn, vilket även är fallet i Litauen, blir föredragandens uppmaning till medlemsstaterna att ”öka sina insatser för att ta itu med problemet med slutförvaring av all form av radioaktivt avfall, men särskilt högradioaktivt avfall” särskilt aktuell med tanke på stängningen av kärnkraftverket i Ignalina.
Partnerskaps- och samarbetsavtal (särskilt med Ryssland) måste vara ett medel för att tillvarata alla EU-medlemmars intressen, och EU:s medlemsstater måste ansluta sig till principerna om solidaritet och enighet i förhandlingarna med energileverantörer i tredjeländer. Endast ett enat EU är starkt och konkurrenskraftigt i en tid av snabb globalisering.
Marian-Jean Marinescu (PPE-DE), skriftlig. – (RO) Frågan om Europeiska unionens energitrygghet är ett regelbundet återkommande ämne som blir alltmer aktuellt, vilket tydligt visar att det finns djupt rotade, olösta problem. Den nyligen uppkomna gaskrisen har visat på det ovillkorliga behovet av att medlemsstaterna förenar sina krafter på gemenskapsnivå och visar solidaritet, både i krissituationer och genom att utarbeta och genomföra gemensamma lösningar som är till fördel för alla.
Genom sitt läge vid EU:s östra gräns är Rumänien medvetet om både riskerna och fördelarna med detta geostrategiska läge. Av det skälet stöder och främjar Rumänien å ena sidan inrättandet av alternativa transitvägar för energi, särskilt gasledningen Nabucco, medan landet å andra sidan stöder processen för att klargöra och stärka partnerskapet med Ryssland, som spelar en viktig roll på den internationella scenen, och inte bara inom den problematiska sektorn för energiförsörjning.
Med tanke på detta måste föredragandens rekommendationer om ledningen i Sydeuropa, särskilt Nabucco, och sammankopplingen av gas- och elnäten från norr till söder i Sydösteuropa beaktas och genomföras så fort som möjligt.
Andreas Mölzer (NI), skriftlig. − (DE) Gaskrisen som vi precis har gått igenom har än en gång tydligt visat hur viktigt det är för EU med trygg och pålitlig energiförsörjning till låg kostnad. Det är oroande att kärnkraften som en del av energidebatten plötsligt framhävs som ”klimatvänlig” och att reaktorer som har nått slutet på sin livslängd och som man har lagt miljoner i statsstöd på att ta ur bruk plötsligt tas i drift på nytt. Detta är troligen en följd av att EU ignorerade gaskonflikten och lämnade de östra medlemsstaterna i sticket. Det är en minnesbeta för framtiden. Vi måste minska vår energikonsumtion, även om kritikerna tvivlar på att man genom det obligatoriska införandet av lågenergilampor kommer att uppnå det, och vi måste trycka på när det gäller användningen av alternativa energikällor. Men så länge budgeten är inriktad på kärnkraft kommer detta aldrig att inträffa, med följden att nya energitekniker kommer att marginaliseras.
Även om det är viktigt att ta hänsyn till tryggheten i EU:s energiförsörjning får det inte leda till stöd för Turkiets anslutning till EU av energipolitiska skäl. Även om Turkiet inte blir medlem kommer de planerade oljeledningarna att kunna passera genom landet, och det kommer fortfarande att vara möjligt att genomföra projekten för gasinfrastruktur.
Antonio Mussa (UEN), skriftlig. − (IT) Jag värderar Anne Laperrouzes arbete högt och har därför röstat för att det ska antas. Jag hoppas bara att de idéer och förslag som hon har tagit med i betänkandet kommer att uppskattas tillräckligt av kommissionen och tolkas så positivt och övergripande som möjligt.
Jag hoppas därför att man inte kommer att lägga hinder i vägen för att så snabbt som möjligt fastställa projekt för infrastrukturen och att de kommer att bedömas i enlighet med prioriteringar som endast är förknippade med tidpunkten för genomförande, finansiell struktur, tillgängliga resurser och förhållandet mellan stödet från allmänheten och privata åtaganden.
I detta sammanhang försummar man Medelhavsområdet i utformningen av kommissionens förslag till ekonomisk återhämtningsplan, som innehåller en plan för finansiellt stöd till vissa projekt, genom att utesluta naturgasledningen mellan Algeriet, Sardinien och Italien (inklusive avsnittet i Italien) från gruppen av mest prioriterade EU-projekt.
Jag hoppas fortfarande att vi inom ramen för diversifieringen av energikällor och försörjningsvägar kan åstadkomma gradvisa framsteg genom att göra bruk av nya möjligheter att bygga upp infrastruktur där denna saknas.
Jag hoppas att solidaritetsmekanismerna inte kommer att tillåta störningar på marknaden eller ge upphov till alltför betungande förfaranden. Jag hoppas att energistadgan kommer att spela en central roll tillsammans med en utvidgning av energigemenskapen, särskilt i förhållande till transitländer och även omfattande förnybara energikällor.
Luís Queiró (PPE-DE), skriftlig. – (PT) Sammanhanget i vilket man avhandlar en strategi för lång sikt har ett avsevärt inflytande på analysens resultat och förslagens innehåll. Debatten om den strategiska energiöversynen utgör inget undantag. I detta sammanhang finns det flera faktorer som pekar på att den är mer permanent än övergående. Dessa faktorer omfattar energiberoende (vare sig av Ryssland eller av de huvudsakliga oljeproducerande länderna) och dess konsekvenser, stigande energikostnader (vare sig på grund av högre priser som en följd av ökad global efterfrågan eller på grund av den minskade köpkraften hos stater som har försvagats av den svåra ekonomiska krisen), samt de miljömässiga följderna på olika nivåer genom den hela tiden ökande globala energikonsumtionen, som den ekonomiska krisen knappast kommer att upphäva. Sammantaget pekar dessa faktorer på behovet av en strategi som grundas på mindre grad av beroende och följaktligen större diversifiering (antingen i fråga om leverantörer eller konsumerad energi), större energieffektivitet, en varaktig forskningsinsats inom alternativ energi, större integration, och på samma gång utveckling av produktionskapacitet på lokal nivå, särskilt sådan som nyttjar alternativa energikällor. Det är en enorm utmaning, men samtidigt en strategisk fråga som vi inte kan ignorera.
Luca Romagnoli (NI), skriftlig. − (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Jag röstade ja till betänkandet av Anne Laperrouze om den andra strategiska energiöversynen. Jag håller med om att vi behöver upprätta en verklig grund för EU:s framtida energipolitik, som är inriktad på försörjningstrygghet, kamp mot klimatförändring och EU:s ekonomiska tillväxt.
Liksom föredraganden betonar jag betydelsen av att inrätta en EU-fond för att garantera de icke-kommersiella riskerna för vissa projekt för produktion och transport av energi som påverkar EU, i syfte att uppmuntra investeringar i alla nät.
Peter Skinner (PSE), skriftlig. − (EN) EU har högtflygande planer som ska avpassas mot en risk att resurserna kommer att begränsas alltmer allt eftersom befolkningarna runt jordklotet kräver mer energi. Om vi ska behålla den nuvarande tryggade energiförsörjningen och utveckla effektiv energi som inte baseras på kol är svaren inte ömsesidigt uteslutande.
Att bevara säkerheten i vår miljö och att undvika energifattigdom bland de människor som, särskilt i sydöstra England, lever på fasta inkomster är lika viktiga mål.
Därför stöder jag en blandning av tekniska lösningar för energiförsörjningen i EU. Samtidigt som jag respekterar behovet av försiktighet i kärnkraftsindustrin vad beträffar säkerheten tror jag emellertid att den erbjuder en viss säkerhet: om vi berövades denna process nu skulle det därför bli förödande för många av mina väljare med fasta inkomster.
Bart Staes (Verts/ALE), skriftlig. − (NL) I betänkandet om den andra strategiska energiöversynen går man inte tillräckligt långt i fråga om sammanhållning. Enligt mig bör en samlad insats för att uppnå en energieffektiv ekonomi få högsta prioritet inom ramen för EU:s energipolitik. Man bör ge absolut prioritet åt att begränsa energikonsumtionen, i ett försök att uppnå målen för klimatförändring, hållbar utveckling, innovation, skapande av arbetstillfällen och konkurrenskraft. I själva verket är en sådan strategi ett väldigt effektivt och billigt sätt att garantera ständig energiförsörjning. Som redan nämnts skapar den ett stort antal arbetstillfällen för både högkvalificerad arbetskraft och arbetare utan yrkesutbildning.
I EU:s energipolitik måste man med tanke på framtiden ägna tillräcklig uppmärksamhet åt förändringarna i hur energi konsumeras och produceras. Decentraliserade energisystem kommer att behöva kombineras med omfattande källor till förnybar energi. Vid sidan av energieffektivitet är energibesparingsåtgärder av central betydelse. Vi bör därför ställa krav på isolering, tillsammans med andra åtgärder, inom byggindustrin. I betänkandet överdrivs betydelsen av kärnkraft. Det kan hända att den täcker en tredjedel av det totala elbehovet, men det utgör endast sex procent av det totala energibehovet. I det här sammanhanget skulle jag vilja påminna er om att det fortfarande inte finns någon hållbar lösning för problemet med högradioaktivt avfall.
Catherine Stihler (PSE), skriftlig. − (EN) Energioberoendet i Europa måste högre upp på den politiska agendan. Behovet av klara definitioner i hela EU om energifattigdom är också viktigt. Det finns också behov av fler gemensamma tankar om hur vi kan utnyttja den gröna ekonomin för att hjälpa oss genom den nuvarande finanskrisen genom att skapa jobb men också för att ge EU-energin det oberoende som vi behöver. En investering i EU:s informationsdatabas över jordens resurser måste genomföras.
Konrad Szymański (UEN), skriftlig. − (PL) Betänkandet av Anne Laperrouze om den andra strategiska energiöversynen innehåller en punkt där inrättandet av South Stream-ledningen förespråkas. Detta är ett systerprojekt till North Stream-ledningen, som är inriktat på att omöjliggöra genomförandet av Nabuccoprojektet. South Stream-ledningen stärker Rysslands position i fråga om försörjning av energikällor, och kan därför inte betraktas som ett projekt för diversifiering på detta område.
Jan Andersson, Göran Färm, Anna Hedh och Inger Segelström (PSE), skriftlig. − Vi var starkt kritiska till Anna Záborskás betänkande och tänkte rösta emot detta då vi tyckte att det var väldigt kvinnofientligt. Kvinnan skulle ta hand om hem, barn och de äldre i stället för att arbeta. Som tur är behövde vi inte rösta emot resolutionen, då ändringsresolutionen från Verts/ALE bifölls.
Även om vi i slutändan valde att stödja resolutionen fanns det skrivningar som vi var emot eller ställde oss tveksamma till, och därför var det inte självklart hur vi skulle rösta.
Som svenska socialdemokrater tycker vi att rätten till arbete ska gälla alla. Samhället måste då också ge redskap och förutsättningar för att kvinnan ska kunna arbeta, vilket är en förutsättning för hennes frigörande. En väl utbyggd barn- och äldreomsorg är en av de viktigaste förutsättningarna för att även kvinnan ska kunna arbeta. Naturligtvis måste det finnas en solidaritet mellan generationerna, men denna solidaritet får inte leda till att kvinnan tvingas vara hemma och vakta gamla och barn.
Vi anser ändå att den av majoriteten antagna resolutionen skickar en tydlig signal till det tjeckiska ordförandeskapet att deras mål att vård av barn och gamla i hemmet ska jämställas med arbete är både omodernt och väldigt kvinnofientligt.
Robert Atkins (PPE-DE), skriftlig. − (EN) Jag och mina brittiska konservativa kolleger stöder flera av de allmänna principer som anges i betänkandet, inbegripet stöd för anhörigvårdare, balans mellan arbets- och privatliv och föräldraledighet.
På grund av vissa hänvisningar i betänkandet, särskilt med avseende på arbetstidsdirektivet, har vi emellertid valt att avstå från att rösta.
John Attard-Montalto (PSE), skriftlig. − (EN) Det är ett faktum att begreppet arbete i Lissabonstrategin relaterar till formellt avlönat arbete. Begreppet ”arbete” måste tolkas i en vidare bemärkelse. Det finns verksamhet som utförs av både män och kvinnor som inte kan betecknas som formellt avlönat arbete, men man kan inte förneka att denna verksamhet utgör arbete. Till exempel är frivillig-, hushålls- och familjearbete alla olika aspekter av begreppet, men faller inte inom den traditionella definitionen av avlönat arbete.
Definitionen av arbete har hittills varit alltför ekonomisk. Många människor av båda könen vårdar närstående och ändå, trots detta, kommer inte denna arbetsinsats med i arbetsstatistiken. Enligt min åsikt är hushållsarbete en hushållsprodukt och borde utgöra en betydelsefull del i statistik som rör ett lands ekonomiska resultat.
Detta erkänns emellertid inte när man beräknar de varor och tjänster som utgör ett lands BNP. Resultatet blir att kvinnor, som ansvarar för den största delen av hushållsproduktionen, undervärderas beträffande sin insats. Med hänsyn till arbetstimmarna i hushållsproduktionen måste man acceptera att detta borde tas med i beräkningen när man uppskattar ett lands samlade produktion.
Adam Bielan (UEN), skriftlig. − (PL) Jag röstade ja till Anna Záborskás betänkande. Jag anser i synnerhet att kvinnor som sköter ett hushåll och uppfostrar barn inte bör diskrimineras på arbetsmarknaden. Att sköta ett hushåll och uppfostra barn är till stor del ett osynligt arbete. Det har ingen status, trots att det utförs för hela samhällets fromma. Ungefär sex miljoner kvinnor i Polen är husmödrar. Med hänsyn till detta bör EU:s politik definiera begreppet arbete på ett sätt som möjliggör förmåner för kvinnor som gör ett uppehåll i sin yrkeskarriär, kvinnor som ägnar sig åt familjen och även kvinnor som tar hand om familjen samtidigt som de är yrkesverksamma.
Šarūnas Birutis (ALDE), skriftlig. − (LT) I EU är sysselsättningsgraden för kvinnor med minderåriga barn endast 62,4 procent, jämfört med 91,4 procent för männen. Av de deltidsarbetande är dessutom 76,5 procent kvinnor. En otillräcklig omsorgssektor, låg lön, sent inträde på arbetsmarknaden, flera visstidsanställningar under lång tid och otillräckliga incitament för unga par – dessa är några av orsakerna till att unga människor väljer att bilda familj och skaffa barn senare i livet. Jag uppmanar EU-staterna att införa bestämmelser för att kostnaden för föräldraledighet inte bara ska ersättas av arbetsgivaren utan även av samhället, och för att ge föräldrar större möjligheter till flexibelt arbete samt institutionerna för barnomsorg större möjligheter till flexibla arbetstider, så att både kvinnor och män bättre kan balansera yrkes- och familjeliv.
Proinsias De Rossa (PSE), skriftlig. − (EN) Jag stöder detta betänkande där man fokuserar på de olika aspekterna av direkt och indirekt diskriminering av kvinnor och män som ansvarar för vård av närstående. Man för fram synpunkten att en bättre förståelse av sambandet mellan arbete (avlönat arbete) och familjeplikter (oavlönat arbete) är nödvändig för att öka kvinnors ekonomiska oberoende och som en följd av det jämställdheten mellan könen.
Oavlönat arbete av kvinnor och män, som till exempel uppfostrar barn, vårdar äldre i hemmet, sörjer för solidaritet mellan generationerna och arbetar för allmänhetens bästa, betraktas än i denna dag inte som ekonomiskt arbete.
I betänkandet uppmanas medlemsstaterna att vidta åtgärder som syftar till att erkänna inte bara traditionella former av avlönat arbete utan också flera andra former som frivillig-, hushålls- och familjearbete och till att avgöra hur de ska tas med i medlemsstaternas nationalräkenskaper och bedöma deras betydelse för BNP.
Avril Doyle (PPE-DE), skriftlig. − (EN) Parlamentsledamoten Anna Záborská har lagt fram ett betänkande där det ges en definition av termen ”arbete” som inbegriper icke avlönat och informellt arbete, vilket utsträcker erkännandet till icke-marknadsbaserat eller oavlönat arbete. Trots att detta arbete förekommer i alla medlemsstater tas det sällan med i beräkningen i statistiska utvärderingar av ”arbetskrafterna” och lämnas illa analyserat, illa uppskattat och utan erkännande. Det minsta man kan begära är att alla hemmamammors arbete måste tillskrivas dem som pensionsgrundande.
Jag röstade för detta betänkande trots vissa farhågor och problem med den allmänna huvudinriktningen i det.
Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. – (PT) Vi röstade ja till den alternativa ståndpunkt som lades fram av gruppen De gröna/Europeiska fria alliansen, även om vi inte helt instämmer i vissa delar, då den förbättrar föredragandens förslag.
Detta är ett område där det är centralt med offentliga politikområden som i sig är inriktade på att uppnå jämställdhet mellan kvinnor och män. Det är centralt att offentliga tjänster finns och att alla har tillgång till tjänster av hög kvalitet, oavsett ekonomisk ställning och kön, och utan att bli utsatta för diskriminering. Detta kräver nationella folkhälsotjänster som är gratis eller i huvudsak gratis, samt gratis offentlig utbildning av hög kvalitet för alla.
Det är också viktigt att inrätta och upprätthålla folkhälsoinrättningar av hög kvalitet och till rimlig kostnad, med öppettider som är anpassade till behoven hos föräldrar och barn, liksom vårdinrättningar av hög kvalitet och till rimlig kostnad för äldre och personer i beroendeställning. Allt detta är centralt för att garantera att allmänheten får bättre levnadsförhållanden och för att underlätta kvinnors tillgång till arbetsmarknaden och förvärvsarbete, så att de kan bli ekonomiskt oberoende, vilket är en grundläggande förutsättning för kvinnors frigörelse.
Bruno Gollnisch (NI), skriftlig. – (FR) Motiveringen till Anna Záborskás skäl visar att syftet med hennes betänkande är ett tillbörligt samhälleligt och ekonomiskt erkännande av viss verksamhet som inte kan kategoriseras som en del av den ”formella arbetsmarknaden”. För att uttrycka det klart och koncist talar vi i huvudsak om att uppfostra barn och, i ett samhälle med allt äldre befolkning, om att ta hand om personer i beroendeställning. Det behövde slås fast, eftersom det inte är uppenbart vid första påseende, varken i betänkandets titel, där det talas om diskriminering, eller vid första genomläsningen av en text som är avfattad på ett emellanåt märkligt sätt.
Kort sagt talas det med rätta i texten om erkännande av samhället, om att inkludera alla bidrag till tillgångarna, hur osynliga de än är, i de nationella siffrorna, om valfrihet, och till och med om att ge individuella socialförsäkrings- och pensionsrättigheter till dem som väljer att ägna sig åt familjen hellre än åt en karriär.
Det är dock tråkigt att Anna Záborská inte fullföljde sitt resonemang och glömde bort den enda åtgärden som verkligen skulle kunna ge både valfrihet och främja en ökning av födelsetalen genom att avlägsna den ekonomiska begränsningen, nämligen den föräldralön som Front national har förespråkat i åratal.
Jörg Leichtfried (PSE), skriftlig. − (DE) Jag har röstat ja till Anna Záborskás betänkande om att göra slut på diskrimineringen.
Vi måste göra allt som står i vår makt för att uppnå jämställdhet mellan könen.
Å ena sidan måste männen bli mer delaktiga i hushållsarbetet och barnomsorgen, och å andra sidan måste det vara möjligt för kvinnor att ägna sig åt en helt självständig karriär. Det är dock viktigt att vi aldrig tappar barnens väl ur sikte och skapar tillgång till lämpliga barnomsorgsinrättningar till rimlig kostnad.
Nils Lundgren (IND/DEM), skriftlig. − Jämställdhet och likabehandling på arbetsmarknaden liksom i alla andra sammanhang är självklara i en demokrati. Så långt har föredraganden naturligtvis rätt.
Men som vanligt visar det sig att de åtgärder som föreslås för att rätta till avsteg från mänskliga rättigheter och demokrati syftar till att öka EU:s politiska makt på medlemsländernas bekostnad. Det slutar alltid med ett angrepp på subsidiariteten. Här föreslås i praktiken att EU ska axla ansvaret för medlemsländernas socialpolitik och lagstifta i frågor som är nära förenade med arbetsmarknadspolitiken. Därtill kommer skrivningar som öppnar för en gemensam skattepolitik. Allt detta är exempel på politiska frågor som medlemsländerna ska råda över på egen hand.
Jag har därför, flera av de goda intentionerna till trots, valt att rösta nej både till initiativbetänkandet och till det alternativa förslaget till resolution.
Thomas Mann (PPE-DE), skriftlig. − (DE) I Anna Záborskás betänkande klargörs det att kvinnors beslut om att gå ut i yrkeslivet eller ej fortfarande innebär ett val mellan två alternativ som inte är likvärdiga.
Jag är för att det arbete som utförs av både män och kvinnor i hemmet, inklusive hushållsarbete, uppfostran av barn och omsorg om äldre eller funktionshindrade familjemedlemmar, ska erkännas och betalas bättre. Hushållsekonomin förtjänar en mer framskjuten plats än den roll den för närvarande har. Man måste särskilt ta hänsyn till detta åtagande när det gäller socialskydds- och pensionspolitiken.
Kravet på ”solidaritet mellan generationerna” har med rätta tagits upp. Vi stöder socialt ansvar i fråga om äldre och kommer inte att tillåta att hela grupper diskrimineras och utestängs. Värdet av detta integreringsarbete representerar nästan en tredjedel av Tysklands nationalinkomst. Detta exempel bör göras till en vedertagen strategi i hela EU.
Vi bör även erkänna bidraget från människor över 50 år till allmännyttan. Yngre pensionärer befinner sig för närvarande i en svår situation, eftersom de har slutat arbeta alldeles för tidigt, vanligen som ett resultat av att ha tvingats till det. Vi behöver fler jobb som är lämpliga för äldre. Deras erfarenhet, deras ingående kunskaper och deras öppenhet för att pröva nya saker ger dem en stark ställning på arbetsmarknaden.
David Martin (PSE), skriftlig. − (EN) Jag stöder betänkandet där man pläderar för arbetstagares rättigheter vid ledighet för föräldrar och anhörigvårdare och uppmanar till icke-diskriminering av anhörigvårdare och ett större erkännande av det arbete de utför.
Andreas Mölzer (NI), skriftlig. − (DE) I stället för att kvotera, vilket lätt kan ge upphov till känslor av avund och ovilja, skulle det vara bättre att stödja unga kvinnor i deras utbildningsval och karriärplanering, i syfte att motverka inriktningen på kvinnoyrken. Om en kvinna väljer tryggheten i att arbeta i en grupp eller inom familjen i stället för en ensam, stressande chefsposition måste vi godta det. Lika lön för lika arbete är något vi länge har emotsett. Om detta inte genomförs så kommer alla försök att tillhandahålla pappa- eller föräldraledighet att misslyckas, på grund av den ekonomiska verkligheten.
Ensamstående föräldrar löper särskilt stor risk att hamna i fattigdom, och samhället behöver visa större solidaritet i detta hänseende. Ett annat problem är att arbete utfört av kvinnor, såsom hushållsarbete, uppfostran av barn eller omsorg för anhöriga, ofta inte betraktas som något riktigt arbete. Vi måste åstadkomma en förändring på det området. Om vi vill att familjelivet ska fortvara måste vi införa familjevänliga arbetstider, men EU motsätter sig detta. Det räcker inte att efterlysa solidaritet mellan generationerna. Vi måste även praktisera den. Dagens betänkande tycks vara ett steg i rätt riktning, varför jag röstade ja till det.
Teresa Riera Madurell (PSE), skriftlig. − (ES) Jag röstade för resolutionsförslaget som lades fram av gruppen De gröna/Europeiska fria alliansen som ett alternativ till Anna Záborskás betänkande, eftersom det på ett bättre sätt angriper de faktiska problem som fortfarande lever kvar när det gäller att uppnå verklig jämställdhet mellan män och kvinnor, erkänna förändringar i familjemodellen, förena privatlivet med arbetslivet och vidta de positiva handlingsåtgärder som vi socialister alltid har förespråkat.
Vi kan inte hålla fast vid stereotyper och inte heller lösa våra ekonomiska svårigheter genom att tvinga kvinnorna att stanna hemma och ta hand om äldre och barn, som det sägs i Anna Záborskás text, där kvinnor framställs som ”potentiella mödrar” som sätter barn till världen och uppfostrar dem huvudsakligen tillsammans med fäderna.
Genom min röst vill jag också sända ett tydligt budskap till det tjeckiska ordförandeskapet som, vilket det förklarade i sitt program för dessa sex månader, också vill främja föreställningen om den kvinnliga omsorgsgivaren och uppmuntra många yrkeskvinnor att ge upp karriären till förmån för att ta hand om sina familjer. Jag får intrycket av att det tjeckiska ordförandeskapet inte förstår begreppet ”jämställdhet mellan män och kvinnor” i dess fulla betydelse. Jag hoppas att vi efter sex månader kommer att kunna bidra med en förklaring.
Luca Romagnoli (NI), skriftlig. − (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Jag röstar för Anna Záborskás betänkande om solidaritet mellan generationer. Jag anser att EU:s nuvarande definition av begreppet ”arbete” inte täcker alla kategorier tillräckligt. Diskrimineringen av kvinnor och män som frivilligt väljer att hjälpa de som inte kan ta hand om sig själva, eller att uppfostra kommande generationer, är numera anakronistisk och gammaldags.
Därför håller jag med föredraganden när hon bekräftar behovet av att göra begreppet arbete hållbart och att erkänna det obetalda arbete som kvinnor och män utför för att främja solidariteten mellan generationer.
Andrzej Jan Szejna (PSE), skriftlig. − (PL) Ett betänkande om icke-diskriminering grundad på kön och solidaritet mellan generationer antogs idag vid Europaparlamentets plenarsammanträde i Strasbourg.
Solidaritet mellan generationer är en av de strukturella och viktiga lösningar som föreslås i den europeiska sociala modellen. Medlemsstaterna förbinder sig att verka för att eliminera de motstånd som hindrar att kvinnor får tillgång till arbetsmarknaden på samma villkor som män. I samarbete med medlemsstaterna och arbetsmarknadens parter borde kommissionen se över de politiska strategier som syftar till att förena familjelivet med arbetslivet.
Sysselsättningstalen för kvinnor bekräftar att det, i flera aspekter av arbetet, fortfarande finns avsevärda skillnader mellan kvinnor och män vad avser möjligheten att förena privat- och yrkesliv. I strävan efter att uppnå Lissabonstrategins mål förbinder sig medlemsstaterna att finna arbete åt 60 procent av de arbetsföra kvinnorna.
Kommissionen borde lägga fram sina åsikter om det nya direktivet vad avser specifika rättigheter och skydd i fråga om att förena privat- och yrkesliv, i familjer där vissa medlemmar behöver omvårdnad. Jag tänker till exempel på familjer med barn, äldre eller funktionshindrade personer.
Anna Záborská (PPE-DE), skriftlig. − (SK) I initiativbetänkandet talas om en förbättring av den rådande situationen vad gäller att uppskatta värdet av kvinnornas roll i solidariteten mellan generationer – att ge omsorg till barn, äldre och behövande i familjen. Betänkandet som jag lade fram var verkligen revolutionärt, eftersom det var första gången som ett erkännande av kvinnors ”osynliga” bidrag till det finansiella systemet och till BNP efterlystes i ett parlamentariskt initiativ.
Betänkandet godkändes enhälligt i utskottet för kvinnors rättigheter. Inte ens gruppen De gröna röstade emot. Idag har samma ledamöter lagt fram en alternativ resolution utan att föreslå något samråd i förväg. Hela vänstersidan i Europaparlamentet röstade för den alternativa resolutionen. Jag drar två slutsatser av detta. För det första har vänstern visat att den inte respekterar det arbete som utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män utför, trots att den till synes erkänner utskottets betydelse. För det andra har vänstern väckt tvivel i frågan om jämställdhet och icke-diskriminering mellan män och kvinnor och därmed skapat misstankar om att man endast använder denna fråga som blickfång i medier.
Jag röstade mot resolutionen. Denna var definitivt ett steg i fel riktning. Trots att den innehåller stycken från mitt originalbetänkande visar den att vänstern inte respekterar miljoner kvinnors arbete över hela EU. Författarna till resolutionen har visat att de fortfarande sitter fast i gamla ideologier som nu har förlorat sitt värde. Dessutom ifrågasätts det tjeckiska ordförandeskapet i resolutionen, på ett aldrig tidigare skådat sätt, enbart för att det föreslagit viss diskussion om Barcelonamålen.
Alessandro Battilocchio (PSE), skriftlig. − (IT) Tack, herr talman! Jag röstade för. Jag oroas mycket över att barnpornografi på Internet är ett fenomen som sprids i ökande takt och, i synnerhet, för att den involverar allt yngre barn. Sexuellt utnyttjande av underåriga och barnpornografi är grova överträdelser av de mänskliga rättigheterna.
Jag anser det därför vara viktigt att inom ramen för internationellt samarbete intensifiera de steg som tas för att filtrera och stänga webbplatser som innehåller barnpornografi, så att leverantörer av Internettjänster tvingas blockera sådana kriminella webbplatser.
Även om medlemsstaternas lagstiftning stadgar om påföljder och en relativt hög skyddsnivå mot övergrepp och sexuellt utnyttjande av barn och mot barnpornografi behöver vi stärka skyddet av minderåriga också med tanke på ny teknik, särskilt Internet, och de nya sätt som pedofiler beter sig på för att ägna sig åt gromning online.
Kort sagt, måste vi utarbeta informationskampanjer för föräldrar och tonåringar om faran med barnpornografi på Internet och som särskilt upplyser om risken att bli sexuellt utnyttjad i chattrum och på webbforum.
Adam Bielan (UEN), skriftlig. − (PL) Jag röstade för det debatterade betänkandet och vill gratulera Roberta Angelilli för att ha tacklat ett så svårt men också viktigt ämne. Barnpornografi är ett ständigt ökande globalt problem. Alla ansträngningar bör därför göras för att bekämpa den på internationell nivå. Medlemsstaternas polisstyrkor borde utbyta information och samarbeta för att förhindra så många brott som möjligt av detta slag. Jag vill även understryka behovet av att utveckla effektiva metoder för att hjälpa barn som fallit offer för pedofili.
Šarūnas Birutis (ALDE), skriftlig. − (LT) Det är min uppfattning att alla EU-länder borde kriminalisera sexuella relationer med underåriga upp till 18 år, om tvång, våld eller hot brukas. Det borde också vara kriminellt att medvetet utnyttja barns tillit genom att använda sin maktposition eller sitt inflytande över dem, även inom familjen, och att missbruka ett barns situation, särskilt ett psykiskt eller fysiskt funktionshinder.
EU-länderna bör kräva att leverantörer av Internettjänster blockerar tillgången till webbplatser som marknadsför sex med barn, samtidigt som banker och andra kreditkortsföretag bör blockera betalningar på webbplatser med barnpornografi.
Nicodim Bulzesc (PPE-DE), skriftlig. – (RO) Jag röstade för detta betänkande eftersom jag håller med om att medlemsstaterna måste ”kriminalisera alla typer av sexuella övergrepp mot barn”, inklusive gromning online.
Man måste förhindra att dömda sexualförbrytare kommer i kontakt med barn genom anställning eller frivilligt arbete som inbegriper regelbunden kontakt med barn. Medlemsstaterna är skyldiga att stadga om att belastningsregistret ska kontrolleras i samband med ansökningar till vissa tjänster för arbete med barn, varvid man måste införa tydliga regler eller riktlinjer för arbetsgivarna om deras skyldigheter på detta område.
Martin Callanan (PPE-DE), skriftlig. − (EN) EU försöker ofta agera gemensamt när frågan hellre bör avgöras av medlemsstaterna. I det här fallet anser jag emellertid att det har stor betydelse om vi agerar gemensamt.
Barnpornografi och sexuellt utnyttjande av barn är ett allvarligt gissel för vårt samhälle. Det fördärvar livet för dem som är mest sårbara och bäst behöver vårt skydd.
Med hänsyn till EU:s karaktär och den fria rörligheten för människor är det nödvändigt att vi använder de olika medel som står oss till buds för att bekämpa dessa vedervärdiga brott var de än inträffar. Det är särskilt viktigt att uppgifter om förövarna samordnas och uppdateras regelbundet.
Vi måste också förbättra samarbetet med tredjeländer så att EU-medborgare som reser utanför EU för att begå sexbrott mot barn kan identifieras, stoppas, åtalas och utlämnas på begäran. EU:s globala roll erbjuder ett viktigt tillfälle att verka för våra värderingar i länder och regioner där barns rättigheter är mindre väl skyddade.
Därför röstade jag för betänkandet.
Charlotte Cederschiöld, Christofer Fjellner, Gunnar Hökmark och Anna Ibrisagic (PPE-DE), skriftlig. − Den moderata delegationen i Europaparlamentet har idag röstat om Roberta Angelillis (UEN, IT) betänkande (A6-0012/2009) om bekämpande av sexuellt utnyttjande av barn och barnpornografi. Kampen mot spridningen av barnpornografi måste prioriteras. I denna har europeiska samarbetet i olika roller en mycket viktig roll att fylla. Vi moderater röstade därför för rapporten.
Vi vill dock samtidigt notera att vi inte delade rapportörens åsikt vad gäller två av de många förslagen som presenterades. Till skillnad från rapportören anser vi inte att man bör kompromissa vissa yrkesgruppers strikta tystnadsplikt, så som till exempel advokater, präster och psykologer.
Vi anser vidare att man svårligen kan hålla ägaren av internetplats strikt ansvarig för alla diskussioner som förs även i privata samtal i slutna rum på en hemsida. Trots ändamålet är det inte proportionellt att kräva att alla ägare av internetplatser övervakar alla privata samtal som förs därpå, för att kunna garantera internetplatsens laglighet i enlighet med förslaget. Vi måste istället fokusera på andra och effektivare metoder för att bekämpa nätverk som sprider barnpornografi, som inte får sådana allvarliga konsekvenser för integriteten hos vanliga internetanvändare.
Călin Cătălin Chiriţă (PPE-DE), skriftlig. – (RO) Jag röstade för Angelillibetänkandet, för jag anser att skyddet för barns rättigheter måste prioriteras av EU och dess medlemsstater. Lagstiftningen om bekämpande av sexuellt utnyttjande av barn och barnpornografi måste uppdateras för att ta i beaktande den nya tekniken, särskilt Internet, och de nya sätt som pedofiler beter sig på för att ägna sig åt gromning online.
Jag tycker att EU:s och medlemsstaternas institutioner i synnerhet måste fokusera på att öka den institutionella kapaciteten att bekämpa dessa brott.
Eftersom dessa förbrytelser inte tar hänsyn till gränser måste EU utveckla ett gränsöverskridande nätverk för att bekämpa detta brott. I detta avseende stöder jag idén att Europol ska upprätta en speciell enhet för bekämpning av barnpornografi och barnprostitution med experter som är utbildade i specifika frågor. Denna enhet ska bedriva ett effektivt samarbete med medlemsstaternas och tredjeländernas polismyndigheter med relevant expertis.
Avril Doyle (PPE-DE), skriftlig. − (EN) Jag stöder helt parlamentsledamoten Roberta Angelillis initiativbetänkande och rekommendationen till rådet om bekämpande av sexuellt utnyttjande av barn och barnpornografi. Tidigare gemensamma ställningstaganden har ännu inte genomförts i alla medlemsstater samtidigt som hotet mot barns säkerhet genom stora tekniska framsteg fortsätter att öka. Detta betänkande syftar till att uppdatera och förstärka de medel som finns för att bekämpa dessa avskyvärda beteenden och definiera dem som brott, straffbara enligt lag. Ett genomförande av Roberta Angelillis betänkande innebär att skyddet för barn mot dessa övergrepp kommer att öka som svar på en teknisk utveckling som särskilt tar sikte på den lömska metoden med ”gromning”.
Andra viktiga förslag omfattar gränsöverskridande kontroller av personer, som dömts för sexuella övergrepp, för att hindra dem från att få arbeten där de skulle ha direkt kontakt med barn i andra medlemsstater och ökat skydd för offren under utredningar och rättegångar.
Internet är en synnerligen viktig del av vårt sammanlänkade informationssamhälle. Barn är mer datorkunniga än någonsin, men med denna ökade kunnighet och säkerhet är de risker som skrupelfria personer utgör inte klart uppenbara för dem eller deras mindre kunniga föräldrar. Dessa förslag avser att med förnuftiga förslag skydda de mest sårbara medlemmarna av våra samhällen.
Edite Estrela (PSE), skriftlig. – (PT) Jag röstade för Angelillibetänkandet om bekämpande av sexuellt utnyttjande av barn och barnpornografi, för jag anser att det är jätteviktigt att uppdatera vårt sätt att bekämpa alla former av utnyttjande av barn för att kunna tillförsäkra barnen en hög nivå av skydd inom EU.
Därför stöder jag betänkandets rekommendationer, särskilt förslaget att i samtliga medlemsstater kriminalisera alla sexualbrott mot barn, öka vaksamheten och övervakningen av nya sätt att ägna sig åt gromning, speciellt på Internet, och inrättandet av ett varningssystem för försvunna barn som ska förbättra samarbetet på europeisk nivå.
Bruno Gollnisch (NI), skriftlig. – (FR) Sexuella övergrepp mot barn och barnpornografi är synnerligen otäcka brott som kräver, i en tid av Internet och sexturism, starkare lagstiftning, ökat samarbete mellan polis och rättsväsende och bättre stöd till offren. Roberta Angelillis betänkande förtjänar vårt stöd.
Jag borde dock påpeka att vi, bortsett från teknikens utveckling som skapar många fler möjligheter för de perversa personerna att tillfredsställa sina begär, också måste se på det moraliska förfallet och de sjunkande värderingarna som ytterligare orsaker till den stora ökningen av denna sorts brott.
För cirka 30 år sedan, under namnet av en så kallad moralisk liberalisering, ohämmat sökande efter njutning för alla och individens pseudopersonliga utveckling från tidig ålder, var det en viss politisk riktning som förespråkade sexuell aktivitet bland minderåriga, även i spalterna för den trendiga vänsterns språkrör, den franska tidningen Le Monde. Samtidigt som detta skamliga argument förhoppningsvis har avfärdats fortsätter dess skapare att predika, och deras politiska riktning fortsätter med lätthet att undervisa utan att någonsin ha erkänt sin skuld.
Slutligen vill jag veta varför den enda rättigheten som inte ges barnen i de flesta av våra länder är rätten att födas.
Pedro Guerreiro (GUE/NGL), skriftlig. – (PT) Som man nämner i detta förslag till Europaparlamentets rekommendation till rådet är Europarådets konvention om skydd för barn mot sexuellt utnyttjande och sexuella övergrepp – som redan har undertecknats av 20 EU-länder – den första internationella rättsakt där olika former av sexuella övergrepp mot barn klassificeras som brottsliga gärningar, inbegripet sådana övergrepp, som bland annat begås med hjälp av våld, tvång eller hot, även inom familjen.
I detta sammanhang uppmanar parlamentet alla medlemsstater som inte ännu gjort det, att underteckna, ratificera och genomföra alla relevanta internationella konventioner och börja med Europarådets konvention. Bland sina rekommendationer uppmanar parlamentet medlemsstaterna att förbättra sin lagstiftning och sitt samarbete på detta område, för att säkerställa att sexualbrott mot barn under 18 år inom hela EU alltid klassas som utnyttjande av underårig, och att kriminalisera alla typer av sexuella övergrepp mot barn.
Oberoende av den nödvändiga analysen och varje lands suveräna beslut om varje enskilt beslut av parlamentet är vi eniga om resolutionens huvudsakliga inriktning vars mål är att skydda och säkra barnens rättigheter.
Jens Holm, Erik Meijer, Esko Seppänen och Eva-Britt Svensson (GUE/NGL), skriftlig. − (EN) Sexuellt utnyttjande av barn och barnpornografi är avskyvärda brott, och internationellt samarbete är nödvändigt för att få stopp på dem. Därför röstade vi för Angelillibetänkandet i dag. Det finns emellertid synpunkter i betänkandet som vi inte stöder, som att skapa en enhetlig extraterritoriell strafflagstiftning som skulle tillämpas i hela EU och också att bestämma på EU-nivå vad som ska vara ett brott och försvårande omständigheter.
Jörg Leichtfried (PSE), skriftlig. − (DE) Jag röstar för Angelillibetänkandet om bekämpande av sexuellt utnyttjande av barn och barnpornografi.
Idag är det viktigare än någonsin att skydda barnens utveckling och integritet på bästa möjliga sätt. I de flesta familjer arbetar båda föräldrarna, mor- och farföräldrarna har inte möjlighet att se efter barnen och Internet är ofta den enda underhållningen, varför riskens omfattning inte kan förnekas.
Kartika Tamara Liotard (GUE/NGL), skriftlig. − (EN) Sexuellt utnyttjande av barn och barnpornografi är avskyvärda brott och internationellt samarbete är nödvändigt för att göra slut på dem. Därför röstade jag för Angelillibetänkandet i dag. Det finns emellertid synpunkter i betänkandet som jag inte stöder, som att skapa en enhetlig extraterritoriell strafflagstiftning som skulle tillämpas i hela EU och också att bestämma på EU-nivå vad som ska vara ett brott och försvårande omständigheter.
Nils Lundgren (IND/DEM), skriftlig. − Sexualbrott mot barn och barnpornografi är bland de mest avskyvärda brott som människor gör sig skyldiga till. Det är brott som ska medföra stränga straffpåföljder eller omfattande seriös vård om förövaren är psykiskt sjuk.
Betänkandet föreslår många bra åtgärder för att förbättra hanteringen av detta förfärande sociala problem. Medlemsstater uppmanas att ratificera och genomföra alla internationella konventioner på området, de bör få hjälp att förbättra sin lagstiftning på området och barnsexturism ska klassas som brottsligt i samtliga medlemsstater. Detta är helt enligt min syn på EU som en värderingsunion. Jag stöder mycket i betänkandet och har röstat ja i många enskilda omröstningar.
Betänkandet vill emellertid också harmonisera strafflagstiftningen i EU och sätta upp ett system med förebyggande åtgärder att finansieras med EU-medel, trots att detta är ett globalt problem som bör regleras genom konventioner och avtal på FN-nivå. Det är svårt att undgå intrycket att vi återigen ställs inför ett exempel på att ett förfärande socialt problem cyniskt används för att flytta fram EU:s positioner på bekostnad av medlemsländernas självständighet. Straffrätten är en helt central del av en suverän stats befogenheter. Jag har därför röstat nej till betänkandet i sin helhet.
Adrian Manole (PPE-DE), skriftlig. – (RO) Jag röstade för Roberta Angelillis betänkande om sexuellt utnyttjande av barn eftersom denna fråga berör en av de mest ohederliga inhumana handlingarna, som måste bestraffas genom åtgärder vidtagna av alla medlemsstater.
I Rumänien är det fortfarande mycket som man inte känner till i denna fråga. Vi har inte mycket information om dess omfattning. Därför anser jag att antagandet av detta betänkande kommer att bidra till att utöka informationskampanjerna som syftar till att sätta fokus på och varna om sexuella övergrepp mot barn, öka antalet och omfånget av handlingar för att upptäcka minderåriga som utnyttjas sexuellt, skapa rehabiliteringstjänster och därefter regelbundet kontrollera deras situation och slutligen förbättra systemet för registrering och bevakning av fall av sexuella övergrepp mot barn.
Vidare tror jag att underåriga offer för människohandel måste erbjudas specialisttjänster inom transitcentrum inbegripet bistånd och rehabilitering i samtliga medlemsstater.
David Martin (PSE), skriftlig. − (EN) Jag stöder betänkandet. Där uppmanas de tre återstående länder, som ännu inte har genomfört rådets rambeslut om bekämpning av sexuellt utnyttjande av barn, att göra det. Jag stöder det ökade skyddet för barn, särskilt när det gäller Internet men också annan teknik som har utvecklats.
Andreas Mölzer (NI), skriftlig. − (DE) Samtidigt som Europaparlamentet diskuterar hur barn bättre kan skyddas rör sig den islamska världen i motsatt riktning. Saudiarabiens högsta religiösa ledare har förklarat flickor i åldrarna 10–12 som ”giftasvuxna” och har begärt att barnäktenskap ska kunna äga rum. Genom de islamska invandrarna kommer detta också att påverka Europa, och vi måste förbereda oss inför denna möjlighet.
Vi måste ge våra barn bästa möjliga skydd. Eftersom sexualförbrytare som siktar in sig mot barn har en högre återfallsfrekvens måste vi skapa ett EU-täckande register med namn på potentiella sexförbrytare, pedofiler och personer med relevanta beteendestörningar. Vi måste bekämpa våld och övergrepp mot barn i alla dess former på ett mera effektivt sätt och förlänga straffen för sexuell kontakt med barn och innehav av barnpornografi. Jag har röstat för Angelillibetänkandet eftersom det kommer att förbättra skyddet för våra barn.
Seán Ó Neachtain (UEN), skriftlig. − (GA) Informationstekniken växer och breder ut sig över EU när vi nu befinner oss i ”den digitala tidsåldern”. Det finns säkert mycket stora fördelar förknippade med denna teknik och de möjligheter som den erbjuder i form av arbete, utbildning, socialt liv och forskning. Detta betyder dock inte att vi kan bortse från farorna som är förknippade med denna teknik.
Internet förknippas med en speciell frihet – en frihet som saknar fysiska och praktiska gränser. Denna frihet kan vara bra, vilket oftast är fallet, men den kan också användas för sexuellt utnyttjande av barn och för barnpornografi.
Ingenting är viktigare än våra barns hälsa, välmående och framtid. Vi måste göra allt vi kan för att skydda dem från faror. För detta ändamål gav jag med glädje mitt stöd till Roberta Angelillis betänkande, och jag berömmer henne för allt det arbete hon har gjort i detta ärende.
Dimitrios Papadimoulis (GUE/NGL), skriftlig. – (EL) Jag röstade för Angelillibetänkandet om bekämpande av sexuellt utnyttjande av barn och barnpornografi, för det kräver att alla medlemsländer, självklart, följer gällande internationell rätt och att man ser över rådets rambeslut för att förbättra skyddet för barn på europeisk nivå.
FN:s statistik är dramatisk. Huvuddelen av människohandelns offer för sexuellt utnyttjande är barn och ungdomar. Ett internationellt samarbete är nödvändigt i den gemensamma kampen mot dessa brott, och alla medlemsstater bör förvissa sig om att deras brottslingar ställs inför rätta.
Maria Petre (PPE-DE), skriftlig. – (RO) Jag röstade för Angelillibetänkandet därför att vi behöver SNABB, EFFEKTIV handling för att bekämpa orsakerna och framför allt effekterna av det sexuella utnyttjandet av barn och barnpornografin.
Våra barn blir mer och mer ensamma allteftersom vi blir mer upptagna. På detta sätt faller de offer för farliga frestelser. EU:s förpliktelser, som framfördes av kommissionsledamot Jacques Barrot, försäkrar oss att vi, från och med mars, kommer att ha en utmärkt rättsligt ram.
Lydie Polfer (ALDE), skriftlig. – (FR) Jag röstade för detta betänkande som syftar till att omarbeta och förstärka rambeslutet från 2004, med målsättningen att skydda barn från sexuellt utnyttjande och våld. I synnerhet med tanke på den tekniska utvecklingen (särskilt Internet) visar det sig att tröskelvärdet för skydd behöver höjas i rambeslutet. Kontaktsökning med barn för sexuella ändamål måste ses som ett brott. Samarbetet mellan medlemsländerna måste stärkas vad gäller utbyte av de uppgifter i belastningsregistret som rör domar om sexuellt utnyttjande, så att de som dömts för sådana brott kan hindras från att ta jobb som inbegriper kontakt med minderåriga. Skyddet av de utsatta personerna måste också förbättras.
Nicolae Vlad Popa (PPE-DE), skriftlig. – (RO) Jag röstade för betänkandet som utarbetades på initiativ av Roberta Angelilli och som behandlar frågan om bekämpande av sexuellt utnyttjande av barn och barnpornografi genom att sätta fokus på de förebyggande åtgärder som medlemsstaterna måste tänka på när de utarbetar sin lagstiftning om bekämpande av sexuellt utnyttjande av barn och barnpornografi.
Genom betänkandet aktiveras också en varningsklocka om den bristande tillämpningen av det gällande rambeslutet, tillika med de relevanta internationella instrumenten, särskilt Europarådets konvention om skydd för barn mot sexuellt utnyttjande och sexuella övergrepp, i vilken Rumänien har varit part sedan 2007, och man begär samtidigt att nya sexualbrott läggs till. Medlemsstaterna måste uppmuntra personer som utsatts för sexuellt utnyttjande att ta kontakt med polisen och relevanta domstolar som är behöriga att pröva civil- och brottmål. De måste också överföra ansvaret och informera både förmyndare för underåriga och personal som har direkt kontakt med underåriga om farorna med gromning av barn online.
Alla dessa faror kan begränsas genom inrättande av nationella kontrollorgan och samarbete med leverantörer av Internettjänster för att blockera webbplatser eller material med barnpornografi.
Luca Romagnoli (NI), skriftlig. – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Jag röstar för Roberta Angelillis betänkande om bekämpande av sexuellt utnyttjande av barn och barnpornografi. Det räcker faktiskt inte att fördöma dessa företeelser för att utrota detta oerhört allvarliga brott mot de mänskliga rättigheterna.
Det är dock oroande att inte alla medlemsstater har anpassat sig till föreskrifterna i rådets rambeslut 2004/68/RIF av den 22 december 2003. Det är ett av de beslut som behöver uppdateras för att ge barnen ett bättre skydd. Andra skäl att uppdatera beslutet är den ständiga tekniska utvecklingen, framförallt Internet, och pedofilers användning av nya vägar för att kunna ägna sig åt gromning av barn på Internet.
Jag instämmer helt med föredraganden som har gett oss ett utförligt och konstruktivt betänkande som visar på utmärkta expertkunskaper i frågorna.
Daciana Octavia Sârbu (PSE), skriftlig. – (RO) Barnpornografi är ett känsligt ämne som alltid bör vara en central fråga för europeiska och nationella myndigheter. EU:s medlemsstater bör utdöma hårda straff för alla former av sexuella övergrepp mot barn och alla former av gromning på Internet.
Jag välkomnar Europaparlamentets beslut att uppmana medlemsstaterna att göra ett kraftfullt åtagande om att bekämpa sexuella övergrepp mot barn, särskilt med tanke på hur sårbara barn är för övergrepp när de använder chattrum och forum på Internet.
Med detta i åtanke är det nödvändigt med ett effektivt samarbete mellan nationella myndigheter och Internetleverantörer för att inte bara begränsa barnens tillgång till pornografiska webbplatser utan även blockera barnens tillgång till webbplatser som används för att marknadsföra möjligheten att begå sexualbrott. Det rekommenderas också att det upprättas nationella system för att tillhandahålla psykologbehandling för både sexualförbrytare och offren för sexuella övergrepp.
Jag vill betona att alla medlemsstater måste föra ett nationellt register över sexualförbrytare och förhindra att de anställs i sektorer som innebär arbete med barn.
Bart Staes (Verts/ALE), skriftlig. – (NL) Jag röstade bestämt för betänkandet om bekämpande av sexuellt utnyttjande av barn och barnpornografi. Det är odiskutabelt att det bör vara straffbart med gromning (att förleda barn i sexuellt syfte) och chattrum för pedofiler. Dessutom bör sexualbrott mot barn omfattas av extraterritoriell strafflagstiftning. EU bör även kunna använda den allmänna budgeten för att finansiera EU:s åtgärdsprogram för att förhindra att sexualförbrytare återfaller i brott. Jag stöder även förslaget att kommissionen, tillsammans med de större kreditkortsföretagen, ska undersöka de tekniska möjligheterna att blockera eller stänga ned nätbaserade betalsystem för webbplatser där barnpornografi säljs.
Slutligen uppmanar jag de sju EU-medlemsstater som ännu inte har undertecknat Europarådets konvention om skydd för barn mot sexuellt utnyttjande och sexuella övergrepp att göra det snarast. Det gäller även de åtta medlemsstater som ännu inte har ratificerat det fakultativa protokollet till FN:s konvention om barnets rättigheter om försäljning av barn, barnprostitution och barnpornografi från 2000.
Georgios Toussas (GUE/NGL), skriftlig. – (EL) De politiska krafter som stöder imperialistisk grymhet, krig, plundring av inkomstbringande resurser och utnyttjande av människor bär gemensamt ansvaret för de brott som dagligen begås mot miljontals barn i världen. De bär ansvaret för att miljontals barn är hungriga och undernärda, tvingas arbeta och lever under fattigdomsgränsen i länder i det ”civiliserade väst”. De bär ansvaret för att miljontals barn blir sexuellt utnyttjade och för att barnpornografiindustrin blomstrar. Den omsätter och genererar vinster på över 3 miljarder euro bara från Internet.
Man kommer inte att kunna skydda barnen med de kriminaliseringsåtgärder som föreslås i betänkandet, eftersom man med dessa åtgärder inte kan eller kommer att ta itu med huvudorsaken som ger upphov till korruption och demoralisering av aldrig tidigare skådad omfattning: vinsterna och det genomruttna exploaterande kapitalistiska systemet. Avskaffandet av principen non bis in idem, övervakningen av kommunikation och åklagarmyndigheternas godtyckliga ingripanden på Internet är inte heller några effektiva åtgärder för att skydda barnen. Tvärtom har erfarenheten visat att när sådana åtgärder antas, vanligtvis genom att det införs undantag för att bekämpa brott som möts av ett allmänt ramaskri och motvilja, är målet att få gräsrötterna att acceptera dem så att de senare kan användas för att begränsa personliga rättigheter och demokratiska friheter.
Lars Wohlin (PPE-DE), skriftlig. − Jag har röstat emot betänkandet om EU-harmonisering av strafflagstiftning vid sexualbrott mot barn. Jag stödjer ett starkt samarbete inom EU för att bekämpa sexuellt utnyttjande av barn och barnpornografi, men anser att staffrätt bör vara en nationell fråga.
Anna Záborská (PPE-DE), skriftlig. – (SK) Skyddet av barn och ungdomar från sexuella övergrepp är en viktig fråga och verkligen ett problem av vår tid.
Jag har alltid varit för att föräldrarna ska ha det huvudsakliga ansvaret för barnens uppfostran, men i det här fallet måste även staten skydda barn och ungdomar. Detta skydd gäller inte bara på Internet. Det gäller även reklamen i medierna som bör vara anständig och förenlig med moraliska värderingar och inte kränka ungdomars rätt till oskuldsfullhet.
Föräldrarna spelar en särskild roll när det gäller att skydda sina barn mot sexuella övergrepp. I artikel 26.3 i den allmänna förklaringen om mänskliga rättigheter står det att ”[r]ätten att välja utbildning för barnen tillkommer i första hand deras föräldrar”. Den utbildning som föräldrarna ger sina barn består bland annat av att lära barnen att använda medierna på ett ansvarsfullt sätt. Föräldrarna kan emellertid inte uppfylla sitt utbildningsansvar på ett konsekvent sätt om de inte har tillräckligt med tid att ägna åt sin familj och sina barn. Staten bör låta föräldrarna få denna lediga tid. Internet kan aldrig ersätta den tid som ägnas åt samtal mellan föräldrar och barn. Ett dataspel kan inte ersätta att prata med sin mormor eller farmor. Joysticken är inte detsamma som att tillbringa en timme med sin morfar eller farfar i garaget.
Barnen ska skyddas inom familjen, och föräldrarna är barnens första beskyddare. Jag har därför startat ett projekt i Slovakien som främst riktar sig till föräldrar: ”Vet ni var ert barn befinner sig nu?”
Marian Zlotea (PPE-DE), skriftlig. – (RO) I ett civiliserat samhälle måste vi sätta våra barns säkerhet framför allt annat. Sexuellt utnyttjande är ett brott mot ett barns rätt till omsorg och skydd. Sexuellt utnyttjande ger barnen psykiska ärr och ibland även fysiska ärr, vilket minskar deras förhoppningar om att leva ett värdigt liv.
Jag vill ge mitt stöd till den idé som föredraganden, Roberta Angelilli, har lagt fram om att det rambeslut som gäller sedan 2004 bör uppdateras. Vi välkomnar det beslut som innebär att rambeslutet ska uppdateras för att ge barnen ökat skydd, särskilt mot bakgrund av de nya hot som Internet och andra nya kommunikationsformer utgör. Medlemsstaterna måste se till att lagstiftningen ändras så att webbplatser med brottsligt innehåll blockeras.
Vi måste främja samarbetet mellan medlemsstaterna för att få slut på den här typen av brott och aktivt bekämpa barnpornografi och andra former av kommersiellt sexuellt utnyttjande av barn. Vi behöver en övergripande global strategi och ett diplomatiskt och administrativt samarbete för att se till att lagstiftningen genomförs för barnens bästa. Vi måste erbjuda skydd åt dem som har utsatts för övergrepp. Vi måste också sätta stopp för sexturismen.