Fullständigt förhandlingsreferat

Onsdagen den 4 februari 2009 - Strasbourg

8. Röstförklaringar

⁂

  Reinhard Rack (PPE-DE). – (DE) Fru Talman! Under det senaste formella sammanträdet frågade jag om kamerahanteringen inte kunde förenklas genom att lämna en tom plats. Det gjordes inte i dag heller. Kameran var inte riktad mot mig utan i stället mot Philippe Morillon och sedan mot Mathieu Grosch. Det vore kanske möjligt att underlätta både kameramannens jobb och vårt jobb.

  Talmannen. − Tack, herr Rack. Vi ska påminna tjänsteavdelningarna.

Muntliga röstförklaringar

- Betänkande: Karl-Heinz Florenz (A6-0495/2008)

  David Sumberg (PPE-DE). - (EN) Fru talman! I slutändan röstade jag för detta betänkande, för på det stora hela är vi alla för att bevara vår miljö. Det är en ädel tradition i mitt parti – det brittiska konservativa partiet – men jag tror att jag måste göra två tillägg.

Det första tillägget är att vi endast kan ha en verklig klimatförändringspolitik om alla deltar. Det vore bara ett slöseri med tid om Europeiska unionen, eller ett enskilt land, hade en politik. Så vi måste göra länderna i Asien delaktiga.

Det andra tillägget är att under de ovissa tider som vi lever i måste en klimatförändringspolitik anpassas till behovet av energitrygghet. Vi står inför en situation i världen i dag då alla våra länder behöver en lättillgänglig energiförsörjning. Det måste vara vad vi går efter, för utan detta kommer våra medborgares ekonomier, välfärd och välbefinnande inte att kunna bevaras.

  Bogdan Pęk (UEN). – (PL) Fru Talman! Jag skulle vilja ta tala om ämnet för det här direktivet. Jag röstade emot direktivet eftersom jag är fullständigt övertygad om att det är extremt farligt, och att det utgör ett hot mot Europas utveckling. Det kombinerar den uppenbara frågan om att skydda miljön på ett förnuftigt vis, med en ytterst skenhelig idé, nämligen den om att människan kan påverka de cykliska förändringarna i vårt klimat.

Det är just frågan om minskade koldioxidutsläpp som är det viktigaste avsnittet i dokumentet. De enorma summor pengar, uppskattade till flera hundra miljarder, som kommer att spenderas på det här målet kommer att vara fullständigt bortkastade när de i stället skulle kunna användas för att skapa verklig miljö- och energisäkerhet i EU. Detta är en mycket dålig och tragiskt olycklig lösning.

  Avril Doyle (PPE-DE). - (EN) Fru talman! Flera punkter och avsnitt i Florenzbetänkandet, särskilt punkt 190, rör jordbrukets bidrag till klimatförändringarna. Samtidigt som lågt bearbetningsdjup och anpassad jordbearbetning är ett alternativ i de flesta EU-stater och har ekonomiska såväl som klimatförändringsrelaterade fördelar – och förtjänar långt mer stöd enligt min åsikt – är debatten om jordbruk och forskning i hög grad inriktad på metan och dikväveoxid från idisslande boskap.

Samtidigt som framsteg görs kan jag inte ställa mig bakom kravet på att medlemsstaterna ska uppfylla målen för sina icke-handlande sektorers utsläppsminskningar genom en obligatorisk minskning av Europas boskapsbestånd. Låt oss inte glömma bort att det som vi inte producerar här i EU kommer vi att importera. Ett kilo nötkött producerat i Brasilien ger upphov till sex gånger så stora koldioxidutsläpp som ett kilo nötkött som producerats i Irland.

  Leopold Józef Rutowicz (UEN). - (PL) Fru Talman! Den europeiska ekonomin är den största importören av fossilbränsle. En prisökning av dessa bränslen, som resultat av större efterfrågan och högre utvinningskostnader, kan ha en betydande, negativ inverkan på livskvaliteten för våra medborgare och göra EU:s ekonomi mindre konkurrenskraftig.

Ansträngningar för att spara energi och införa rena energikällor som producerar energi till ett stadigt och relativt lågt pris skulle kunna motverka den utvecklingen. Att ta till vara vetenskaplig forskning och använda den för att utveckla tekniska lösningar kommer automatiskt att minska koldioxidutsläppen. Att sprida kontroversiella teorier och skrämma oss med information om koldioxid tjänar emellertid ingenting till, och försvårar den tekniska och materiella processen för att minska koldioxidutsläppen, och även att begränsa bruket av fossilbränsle för energiproduktion.

Jag stödjer alla tekniska och vetenskapliga aktiviteter som syftar till att minska bruket av fossila bränslen. Tyvärr kan jag däremot inte hålla med om teorierna i Karl-Heinz Florenz betänkande. Jag stödjer inte betänkandet.

  Zuzana Roithová (PPE-DE). – (CS) Fru Talman! Jag vill tacka Karl-Heinz Florenz för hans insatser och för det demokratiska sätt på vilket han har lett det tillfälliga utskottet för klimatförändringar. Även om hans ursprungliga betänkande var bättre än den här kompromissen så har jag ändå röstat för det. En brett spektrum av åsikter uttrycktes under dagens sakligt affärsmässiga diskussion, några av dem kritiska men alla överens om att klimatförändringar sker och att det inte råder någon tvekan om att vi med dagens civilisationsnivå kan klara av att påverka dem, samt att vårt ansvar gentemot framtida generationer är att enas om effektiva åtgärder. Inga av dem är patentlösningar och alla måste innefatta samtliga kontinenter. Jag tror att det tjeckiska ordförandeskapet, trots den tjeckiske presidentens extrema åsikter, kommer att lyckas utverka nya löften från USA.

  Hynek Fajmon (PPE-DE). – (CS) Fru Talman, mina damer och herrar! Jag har röstat emot Florenzbetänkandet. Antagandet av det här betänkandet är dåliga nyheter för EU:s medborgare. Klimatet på jorden har förändrats och kommer att förändras oavsett om vi vill det eller inte. Det kommer inte på något sätt att påverkas av de absurda åtaganden som EU gör på det här området. I betänkandet hävdar Karl-Heinz Florenz att de åtaganden om klimatåtgärder som EU antagit under 2007 är otillräckliga och att de måste blir fler. Jag håller inte med om det. Så länge Europa är den enda del av världen som minskar sina utsläpp, så kommer målet att minska de globala utsläppen aldrig att uppnås. Det enda som kommer att hända är att många av Europas företag kommer att omlokalisera och att jobb kommer att försvinna. Författaren till betänkandet vill ändra på allt i Europa, från matmenyer till turism, där social turism ska bli det officiella målet. Till och med Mao Zedong skulle vara stolt över en sådan kulturell revolution, där allt gammalt kastas ut och ersätts med nytt. Ingen rationell person kan samtycka till en sådan hållning och därför har jag röstat emot betänkandet.

  Czesław Adam Siekierski (PPE-DE). – (PL) Fru Talman! Trots att 70 procent av jordens yta består av vatten så krymper våra vattenreserver, och särskilt de för dricksvatten, med en skrämmande hastighet. Allt större områden på vår planet står inför hotet om vattenbrist. Ju snabbare utvecklingstakt desto större efterfrågan på vatten. Forskning har visat att i takt med att samhällen blir rikare så ökar efterfrågan på vatten. Utan vatten sker ingen utveckling.

Många regioner i världen balanserar på gränsen till katastrof. Att upprätthålla status quo i vattenförvaltningen kan leda till situationer där tillgång till vatten inte bara kommer att orsaka tvister, utan kommer att leda till krig. Det är ländernas materiella situation, och inte deras militära förmåga som kommer att avgöra deras framgång. Vattenbrist kommer inom en mycket snar framtid att leda till en matkris.

Vi behöver en ändamålsenlig, integrerad politik som kan hjälpa oss att bevara och bygga om våra vattenreserver. Vi behöver rationalisera vattenanvändningen.

  Ivo Strejček (PPE-DE). - (EN) Fru talman! Låt mig förklara varför jag röstade emot Florenzbetänkandet om klimatförändringar.

Politiken för klimatförändringar bygger till stor del på panikspridningsideologier. Bevisen för klimatförändringarna är omstridda. De hypoteser som lägger skulden på människan är också, minst sagt, diskutabla. Människan uppfattas som en varelse som skadar miljön utan att bidra med något positivt. Den åsikten delar inte jag.

Innehållet i detta betänkande är en direkt konsekvens av en pågående populär miljöideologi som handlar om att vi måste sätta naturen och planeten först och som säger att vi inte kan ta hand om människorna, deras behov och intressen.

De få ändringsförslag till betänkandet där man kräver ytterligare framsteg i fråga om kärnenergi och stöder en utveckling av kärnfusion kan knappast mildra betänkandets negativa inverkan på hela den europeiska ekonomin och hela det europeiska jordbruket.

Jag röstade emot betänkandet, eftersom det kommer att leda till avsevärda politiska problem. I stället för att lägga fram idéer som ingen är intresserad av borde vi ta hand om människor och deras behov.

  Mairead McGuinness (PPE-DE). - (EN) Fru talman! Jag gav detta betänkande mitt stöd, främst eftersom de punkter som jag oroade mig över antingen togs bort eller ändrades på ett sätt som jag ansåg lämpligt. De rörde specifikt jordbrukets animalieproduktion. Jag skulle vilja betona att Europeiska unionen avsevärt har minskat sin animalieproduktion på grund av de tidigare reformerna av gemenskapens jordbrukspolitik, att vi nu är nettoimportörer av nötkött och att nötkött produceras på andra ställen med de klimatförändringsaspekter det innebär.

Detta visar hur viktigt det är att det finns en global enighet om detta och att vi, samtidigt som EU kanske leder vägen, måste försöka att insistera på att andra ska följa vårt exempel, eftersom vi endast kommer att skada oss själva om vi är de enda som gör något åt situationen.

Slutligen stöder jag idén i betänkandet om ett specifikt år inriktat på att lämna information om och hantera klimatförändringsfrågan på ett sätt som får med sig människor. Mycket bra arbete görs redan på detta område.

  Nirj Deva (PPE-DE). - (EN) Fru talman! Jag röstade för detta betänkande, eftersom jag för första gången anser att Europeiska unionen är synkroniserat med USA. President Obama har valts för att han sagt att han kommer att prioritera miljön i sina program.

Men jag vet inte om mina väljare tror att vi faktiskt kommer att göra skillnad. Även om USA och EU agerar tillsammans för att begränsa koldioxidutsläppen måste vi tänka på vad som kan ske om vi inte gör tillräckligt för att uppmuntra tillväxtekonomier som Indien och Kina att göra detsamma – genom att överföra teknik och genom att hjälpa kineserna och indierna att hitta den modernaste teknik för låga koldioxidutsläpp som vi kan exportera och hjälpa dem att använda. Faktum är att just nu tar Kina i bruk nya kolintensiva och koleldade kraftverk varannan vecka. Så hur kan vi hjälpa oss själva att begränsa detta utan att hjälpa till med tekniköverföringen?

  Daniel Hannan (NI). - (EN) Fru talman! Återigen lever Europeiska unionen i en virtuell värld – en värld som bara finns i parlamentets resolutioner, i kommissionens meddelanden och i rådets pressmeddelanden.

Vi fördömer global uppvärmning, men ändå alstrar vår pilgrimsvandring mellan Bryssel och Strasbourg varje månad hundratusentals ton växthusgaser. Vi pratar om hållbar markanvändning, men ändå uppmuntrar gemenskapens jordbrukspolitik fällning av häckar, användning av kemiskt baserade gödningsmedel och dumpning av överskott på de sårbara marknaderna i tredje världen. Vi predikar om bevarande, men ändå har den gemensamma fiskeripolitiken lett till en miljömässig katastrof och utrotat vad som borde ha varit en omfattande förnybar resurs.

Kära kolleger! Tror ni inte att våra väljare har lagt märke till detta? Tror ni att ni, liksom Descartes onda demon, kan manipulera deras verklighet genom att kontrollera deras uppfattningsförmåga? Faktum är att våra väljare genomskådade oss för länge sedan, och därför röstar de nej så fort de får chansen. Om ni anser att jag har fel, så bevisa det. Håll en folkomröstning om Lissabonfördraget: Pactio Olisipiensis censenda est.

- Betänkande: Claudio Fava (A6-0026/2009)

  Zuzana Roithová (PPE-DE). – (CS) Även om jag har röstat för Favabetänkandet, så har jag väsentliga förbehåll mot rubriken för direktivet som föreskriver påföljder för arbetsgivare för tredjelandsmedborgare som vistas olagligt i EU. Detta är hyckleri då den svarta ekonomin även inkluderar miljontals europeiska arbetare, hantverkare, hembiträden med flera, och harmoniseringen av sanktioner måste gälla svartjobb oavsett varifrån arbetstagaren kommer.

  Emine Bozkurt (PSE). – (NL) Delegationen från det nederländska arbetarpartiet (PvdA) stödjer direktivets mål, nämligen att straffa anställning av olagliga invandrare för att inte uppmuntra olagligt arbete som en av faktorerna för att locka till sig olaglig invandring, samtidigt som det syftar till att förebygga och kontrollera exploateringen av invandrare.

Trots en rad positiva inslag i den här kompromissen, känner vi oss tvungna att rösta emot betänkandet av flera anledningar. Inledningsvis så fanns en ansvarsskyldighet för hela kedjan, ända upp till huvudentreprenören. Tyvärr kom inte den klausulen med i kompromissen mellan rådet och parlamentet, som nu är begränsad till det första steget av utkontraktering. Detta är kontraproduktivt och uppmuntrar mer utkontraktering för att undvika socialt ansvar.

Vidare finns det inga garantier för att invandrare kommer att skyddas, och arbetsgivare straffas för att de bryter mot reglerna. Invandrare kommer inte vara berättigade till att få ut obetalda löner före utvisning och de kommer inte heller att tillåtas att vänta på sin betalning i EU. Chanserna att de får ut pengarna efter sin utvisning är obefintliga. Det betyder att olagliga invandrare som drabbas av exploatering och vill kämpa för sina rättigheter är helt chanslösa.

  David Sumberg (PPE-DE). - (EN) Fru talman! Jag lade ner min röst i denna viktiga omröstning i parlamentet. Jag förespråkar naturligtvis inte att illegala flyktingar ska komma in i våra länder och ta jobben för de som betalat sina skatter och betalat för sig under tiden, men jag anser att ansvaret i detta sammanhang inte främst borde ligga hos arbetsgivarna, utan hos de nationella regeringarna i de enskilda länderna.

Denna nedlagda röst ger mig chansen att säga att jag anser att vår nuvarande brittiska regering på ett beklagligt sätt har misslyckats med att införa en verklig immigrationspolitik i vårt land – en immigrationspolitik som spårar de som reser in i landet såväl som de som reser ut, som ser till att det finns en rättvisa mellan de som har rätt att resa in och de som inte har det, och framför allt, en politik som upprätthåller goda ras- och samhällsförbindelser, som bygger på att människorna i Storbritannien anser att det finns en riktig och korrekt balans mellan de som reser in, de som vistas i landet och de som reser ut.

⁂

  Francesco Enrico Speroni (UEN). – (IT) Fru Talman! Jag vill ta upp en ordningsfråga, för såvitt jag vet har vi inte röstat om Favabetänkandet. Jag förstår inte hur vi kan avge våra röstförklaringar när omröstningen ännu inte har ägt rum.

  Talmannen. − Vi röstade om betänkandet men det gick aldrig till slutomröstning, så det kan mycket väl finnas de som vill uttala sig om de tidigare omröstningarna.

⁂

  Czesław Adam Siekierski (PPE-DE). – (PL) Fru Talman! Den demografiska krisen är en av de viktigaste utmaningarna som EU står inför, inom den närmaste tiden. Låga födelsetal och lång medellivslängd betyder att vårt samhälle åldras. Under tiden måste en allt mindre grupp medborgare betala för kostnaderna som det medför.

Brist på sökande till vissa arbeten innebär att olagliga invandrare anställs eftersom kostnaden för deras arbetskraft är väsentligt lägre. Olaglig anställning bör straffas och dess negativa konsekvenser bör först och främst drabba arbetsgivarna, och i andra hand arbetstagarna själva.

I direktivet presenteras välvalda administrativa krav som arbetsgivare ska uppfylla. Dessa krav får emellertid inte vara överdrivna eftersom de kan få en negativ inverkan för de människor som kommit in i EU på laglig väg, och som har giltiga arbetstillstånd. Skyldighet att undersöka en arbetssökandes dokument kan avskräcka arbetsgivare från att anställa invandrare, vilket in sin tur kan leda till ökad arbetslöshet och underminera arbetsmarknaden.

  Philip Claeys (NI). – (NL) Jag kommer att rösta för Favabetänkandet, även om det förstås är långt ifrån perfekt. Jag vill i alla fall uttrycka mitt stöd för direktivet, som försöker ta sig an frågan om anställning av olagliga invandrare.

Det här är förstås bara toppen av ett isberg, eftersom vi även borde ta oss an människohandlare, nätverk som förser olagliga invandrare med hjälp och givetvis även medlemsstaters regeringar som lagliggör olagliga utlänningar i omfattande skala. Det är just straffriheten som är en av de stora nackdelarna i frågan kring olaglig invandring. Olagliga invandrare kan organisera vilka protester som helst, ställa krav och lämna in framställningar utan att riskera att åka fast eller skickas tillbaka till sina hemländer. En effektiv återvändandepolitik bör införas, och sedan noggrant följas.

  Daniel Hannan (NI). - (EN) Fru talman! Rätten att avgöra vem som får resa in över en gräns och etablera sig på ett territorium är ett utmärkande drag hos självständiga stater. I åratal har parlamentet försökt tilldela Europeiska unionen detta drag som utmärker självständiga stater, och det utan väljarnas samtycke och trots deras aktiva motstånd, att döma av resultatet av de franska, nederländska och irländska folkomröstningarna. Frågan om illegal invandring borde vara ett nationellt privilegium och frågan om sanktioner mot arbetsgivare som anställer illegala invandrare borde verkligen förbehållas medlemsstaterna.

Om Europeiska unionen vill utvidga sin jurisdiktion till att omfatta detta område borde den först se till att ha folkets helhjärtade samtycke till den rättsliga grund som den har för avsikt att grunda utvidgningen på. Det innebär att Lissabonfördraget måste genomgå en folkomröstning: Pactio Olisipiensis censenda est.

  Nirj Deva (PPE-DE). - (EN) Fru talman! Detta är en förfärlig rättsakt. Den är förfärlig, eftersom den straffbelägger arbetsgivaren och inte den illegala invandraren. Det är nonsens. Detta kommer att ge alla arbetsgivare onda aningar när de måste anställa någon. Kan ni föreställa er vad som kommer att hända när en potentiell arbetsgivare överväger en potentiell arbetstagare och börjar ställa frågor av en mycket inkräktande karaktär?

Dessutom har detta inget som helst med Europeiska unionen att göra. Denna fråga bör avgöras i de nationella lagstiftningarna och av de nationella regeringarna – av de nationella parlamenten i de enskilda medlemsstaterna, som borde besluta vilka de vill ska vistas i deras länder eller inte. Att straffbelägga de nationella arbetsgivarna i en tid av allt djupare ekonomisk nedgång är absurt. Denna rättsakt borde aldrig få se dagens ljus.

- Förslag till resolution: B6-0062/2009 (Energieffektivitet)

  Zuzana Roithová (PPE-DE). – (CS) EU kan nu se de första resultaten av den gemensamma energipolitiken. Auktionerna i gemenskapens system för utsläppshandel börjar 2015 och programmet för förnybar energi har påbörjats. Bara godkännandet av Lissabonfördraget kommer att möjliggöra en mer effektiv hantering av de europeiska prioriteringarna i energisfären som nu förändras. Viktigast av allt är politiskt oberoende. Energiförsörjning får inte vara en källa till politisk utpressning. Den andra prioriteringen är att öka andelen ren och förnybar energi. Det är därför som de här teknikerna, liksom kärnkraft och frågor om driftsäkerhet och avfall, måste få forskningsanslag. Det mest grundläggande som den här diskussionen har visat är att vi även måste finna sätt att begränsa konsumtionen och visa respekt för naturtillgångarna. Det börjar hur som helst med utbildningen av våra barn.

  Syed Kamall (PPE-DE). - (EN) Fru talman! Jag kommer ihåg att en föreläsare en gång sa till mig när jag var en ung masterstudent att tekniken medför många lösningar, men om man vill uppnå saker och ting behövs det ofta en politisk och förvaltningsmässig vilja för att man ska nå sina mål.

Nu är dets dags igen i Europaparlamentet. Vi talar om klimatförändringar. Vi talar om energieffektivitet. Ja, låt oss komma ihåg att vi tolv gånger om året flyttar parlamentets verksamhet från Bryssel till Strasbourg, för att inte nämna de extra byggnader vi har i Luxembourg. Inte bara kostar det Europas skattebetalare 200 miljoner euro extra om året, utan det ger upphov till 192 000 ton koldioxid – vilket motsvarar 49 000 varmluftsballonger. Så det är dags att politikerna här i parlamentet slutar upp att ösa ur sig tomma ord om energieffektivitet och klimatförändringar, slutar upp med hyckleriet och stänger parlamentet i Strasbourg.

  Francesco Enrico Speroni (UEN). – (IT) Fru Talman! Jag kör bil och som förare har jag fått nog av de förföljelser vi får utstå. Vissa av förslagen i betänkandet är typiska exempel på detta, vilket är anledningen till att jag har röstat emot det.

  Nirj Deva (PPE-DE). - (EN) Fru talman! Jag gav motvilligt detta betänkande mitt stöd, även om jag hade föredragit att inte göra det. Skälet är att vi inte kan skapa effektivitet utan konkurrens. Konkurrens är den främsta drivkraften för effektivitet på alla marknader – oavsett om det gäller energi eller något annat – och här använder vi oss av ett verktyg – teknik – inom hela EU för att skapa en marknad för energieffektivitet.

Vi borde naturligtvis skapa energieffektivitet genom konkurrens inom EU. Om vi hade gjort det och om vi hade funderat över hur vi kan konkurrera med varandra för att öka vår energieffektivitet skulle vi ha den bästa marknaden för energieffektivitet i världen. Därför röstade jag motvilligt för detta resolutionsförslag.

- Förslag till resolution: RC-B6-0066/2009 (fångar från Guantánamolägret)

  David Sumberg (PPE-DE). - (EN) Fru talman! Innan vi tar avsked av Guantánamo genom en kombination av en resolution från parlamentet och det verkställande beslutet från USA:s president – en fantastisk kombination av ren makt – låt mig bara konstatera två fakta.

Till att börja med inrättades Guantánamo för att skydda alla våra medborgare. När det gäller USA fungerade det. Sedan den 11 september har det inte skett ett enda terroristattentat på USA:s fastland. När George W. Bush nu går i pension kan vi hylla hans bedrifter i det hänseendet. Jag inser att det är som att häda att säga det här i parlamentet, men det är sant.

Låt oss för det andra också komma ihåg att även om vi varit någorlunda frikostiga med våra råd till USA, låt oss se vad Europa nu gör för att ta över en del av bördan med vissa av dessa fångar och för att skydda vårt folk mot framtida terroristattacker. Jag kommer inte att vänta mig särskilt mycket.

  Jim Allister (NI). - (EN) Fru talman! Europaparlamentet, som alltid vill stå på det vinnande lagets sida, bad i dag medlemsstaterna att öppna sina dörrar för Guantánamofångarna, samma dag som säkerhetstjänsterna avslöjar att Mullah Sakir, som släpptes förra året, nu tillhör al-Qaidas högsta ledning och ligger bakom attacker på Storbritanniens och Natos trupper i Afghanistan. Samma dag förklarar vi EU vara ett öppet hus för sådan terroristverksamhet. Är vi galna? Kom ihåg att när väl dessa människor släppts in och fått status som medborgare kan de röra sig fritt i alla EU-medlemsstater. Jag utgår från att de som röstade för denna galenskap kommer att reda ut saker och ting när det går helt åt skogen.

  Zuzana Roithová (PPE-DE). – (CS) Fru Talman! Låt mig förklara varför jag avstod från att rösta om resolutionen om stängningen av Guantánamofängelset. Gårdagens diskussion visade att alla välkomnar denna populära eller populistiska plan från USA:s president, men det är det enda vi kan göra. Resolutionen innehåller bedömningar som saknar tillräckligt med verifierade utvärderingar och data. I går ägnade vi tre timmars hetsig debatt åt frågan om var man ska placera fångarna och de personer vars brott inte har bevisats. Givetvis är det en fråga för den amerikanska kongressen tillsammans med några enskilda europeiska länders regeringar, men det är inte en fråga för Europaparlamentet. Därför röstade jag emot resolutionen.

  Philip Claeys (NI). – (NL) Samtidigt som resolutionen om Guantánamo innehåller ett antal inslag som befäster själva grunden till rättssamhället, så är jag förstås inte nöjd men den underliggande innebörden i den här texten, nämligen att Guantánamofångarna skulle vara några slags offer som förtjänar vårt medlidande. De är knappast fläckfria. De är människor misstänkta för att ha begått terrorhandlingar, men för vilka det saknas bindande bevis.

Medlemsstaterna bör enligt resolutionen vidta nödvändiga åtgärder för att ta emot Guantánamofångarna. Detta är minst sagt problematiskt. Problemet med radikal islamisk fundamentalism är tillräckligt stort i Europa enligt min åsikt, och det vittnar om en viss nivå av kortsynthet att vilja bekämpa terrorism men samtidigt öppna slussportarna för människor som är misstänkta för att ha kopplingar till Al-Qaida, talibanerna och relaterade grupper.

  Daniel Hannan (NI). - (EN) Fru talman! I åratal har Europaparlamentet kritiserat USA för bristen på medborgerliga rättigheter vid säkerhetsanläggningen i Guantánamo. Jag oroade mig över och protesterade mot detta.

Till skillnad från vissa andra ledamöter här i parlamentet insåg jag att dessa frågor var komplicerade och känsliga. Ett antal fångar släpptes bara för att åter fångas på slagfälten i Afghanistan. En sprängde sig själv på en marknad i Irak och dödade dussintals personer. Vissa principer är dock absoluta och borde inte offras av opportunistiska skäl. En sådan princip är att ingen borde hållas i förvar utan att ha anklagats för ett brott.

Ärade kolleger! Vi inledde alla våra resolutioner om Guantánamo med goodwill-protester. Vi talade och insisterade som USA:s vänner. Nu har vi vår chans att leva upp till våra stora ord. USA:s regering ber nu om vår hjälp när de gör vad vi länge har krävt. Det vore elakt, inkonsekvent, hycklande och kontraproduktivt att inte ge dem vår hjälp.

  Syed Kamall (PPE-DE). - (EN) Fru talman! De av oss som tror på frihet, individuell frihet och rättssäkerhet har i åratal försökt övertala våra amerikanska vänner att stänga Guantánamo Bay, eller fängelset där. Så det land som kallar sig den fria världens ledare kan inte sätta dessa värderingar åt sidan för att det är bekvämt, även om det är förståeligt av säkerhetsskäl.

Nu när president Obama har tillkännagett att Guantánamo Bay ska stängas borde vi hjälpa till på alla sätt vi kan. Det är dock inte upp till EU att avgöra vem som får resa in i EU:s länder. Det bör vara upp till medlemsstaterna, och låt oss uppmana EU-medlemsstaterna att göra vad de kan för att hjälpa våra amerikanska vänner vid denna tidpunkt. De har visat att de har viljan. De har lyssnat på oss. Det är dags att vi lyssnar på dem, på samma sätt som EU:s politiska elit borde lyssna på väljarna när dessa i folkomröstning efter folkomröstning förkastar Lissabonfördraget. Det är dags att vi lyssnar på de röster som räknas.

  Nirj Deva (PPE-DE). - (EN) Fru talman! Magna Carta och habeas corpus är de grundvalar som USA:s författning bygger på. De är också hörnstenarna för lagarna i mitt land. Man kan inte anklaga och fängsla någon utan att åtala och ställa personen inför rätta. År efter år här i parlamentet har vi dock fördömt president Bush för vad han gjorde med Guantánamo Bay. Nu har vi en situation där president Obama helt rätt har beslutat att stänga fängelset.

När USA:s president har lyssnat på vad vi haft att säga är det självklart upp till oss att uppmuntra medlemsstaterna att ta på sig våra amerikanska allierades börda. Det är dock inte en fråga som Europaparlamentet kan diktera för de andra parlamenten. De nationella parlamenten måste besluta om det ligger i deras intresse att hjälpa USA när de nu behöver hjälp.

Skriftliga förklaringar

- Betänkande: Karl-Heinz Florenz (A6-0495/2008)

  Šarūnas Birutis (ALDE), skriftlig. – (LT) Europa behöver en enda strategisk energipolitik som kan garantera effektivt nyttjande av tillgångar och minimera miljöpåverkan.

EU och Förenta staterna måste garantera utvecklingen av Europas infrastruktur för energi – det är absolut nödvändigt i strävan efter att variera EU:s energikällor och minska beroendet av fossila bränslen.

I dagens EU står uppvärmningen av byggnader för den största energiförbrukningen och de största koldioxidutsläppen, ungefär 40 procent av det totala koldioxidutsläppet. Det finns många tillfällen att spara energi just på det här området.

Jag samtycker till föredragandens förslag att organisera nationella informationskampanjer riktade till medborgarna, i syfte att främja en effektiv energiförbrukning, där husägare och lägenhetsägare skulle kunna ta värmebilder av sin egendom för att få information om energieffektiviteten, och tips om hur eventuell modernisering skulle kunna finansieras genom mikrokreditansökan. Dålig energieffektivitet är en svag punkt hos byggnader från eftersovjetisk tid, och många ägare vet inte hur de kan spara energi. Jag anser att det är nödvändigt att öka finansieringen från strukturfonderna med upp till 15 procent (för närvarande 3 procent) för bostadsrenovering.

  John Bowis (PPE-DE), skriftlig. − (EN) De brittiska konservativa välkomnar merparten av betänkandet från det tillfälliga utskottet för klimatförändringar. Vi anser att betänkandet på ett avsevärt sätt bidrar till debatten, som kommer att leda till ett effektivt internationellt avtal om klimatförändringar i Köpenhamn 2009. Vi stöder särskilt målsättningen med ambitiösa mål för utsläppsminskning på medellång och lång sikt, främjandet av förnybar energi och ökad energieffektivitet, och kravet på en hållbar strategi för skogsbruk, regnskogar och skogsskövling. Vi anser också att en ekonomi med låga koldioxidutsläpp kommer att främja fler innovationer, vilket kommer att skapa nya och konkurrenskraftiga företag och nya arbetstillfällen inom områdena ren teknik, förnybar energi och miljövänliga företag.

Vi kan dock inte ställa oss bakom idén att den europeiska säkerhetsstrategin och den europeiska säkerhets- och försvarspolitiken har en roll att spela när det gäller att bekämpa klimatförändringarnas konsekvenser.

Vi motsätter oss också starkt hänvisningarna till Lissabonfördraget, särskilt de som säger att EU:s behörigheter på området för klimatförändringar inte är tillräckliga som de är. Vi anser att EU har alla de befogenheter som unionen behöver för att hjälpa EU:s medborgare att arbeta tillsammans för att lyckas och för att föregå med gott exempel i fråga om klimatförändringarna.

  Nicodim Bulzesc (PPE-DE), skriftlig. – (RO) Jag röstade för Florenzbetänkandet eftersom jag samtycker till rekommendationerna för EU:s framtida integrerade politik i klimatfrågan.

I betänkandet uppmanas kommissionen att noga kontrollera och analysera de senaste vetenskapliga forskningsresultaten, särskilt för att bedöma huruvida EU:s mål om att begränsa den globala klimatförändringen till 2 grader Celsius verkligen skulle förebygga farliga effekter av klimatförändringar.

Samtidigt betonas betydelsen av att EU tillsammans med andra industrialiserade länder sätter ett mål på medellång sikt för att minska växthusgasutsläpp med 25–40 procent fram till 2020, liksom ett långsiktigt mål att minska utsläpp med minst 80 procent fram till 2050. Jämfört med 1990, och genom att fortsätta att fokusera på målet med att begränsa den globala medeltemperaturen till 2 grader Celsius ovanför förindustriella nivåer så blir sannolikheten att uppnå målet 50 procent.

  David Casa (PPE-DE), skriftlig. − (EN) Detta är ett betänkande som visar vägen framåt och som sänder ett tydligt budskap till alla om att vidta åtgärder nu, innan det är för sent. Vi kan inte ta risker när det gäller att bevara naturen och mänskligheten. Vi behöver en integrerad politik så att vi kan undvika dubbelarbete och vi måste harmonisera våra målsättningar och strategier. Europeiska unionen borde inta en ledande roll i kampen mot klimatförändringarna och detta betänkande är ett enormt steg i den riktningen. Rätten till liv, säkerhet, hälsa, utbildning och miljöskydd är grundläggande och det är vår plikt att skydda dem inför kommande generationer. Vi är redan medvetna om den stora skada som klimatförändringar orsakar och vi är skyldiga att minimera denna skada så mycket som möjligt.

  Charlotte Cederschiöld, Christofer Fjellner, Gunnar Hökmark och Anna Ibrisagic (PPE-DE), skriftlig. − Vi har i dag röstat för betänkandet om framtiden för EU:s integrerade politik i klimatfrågan. Vi vill i detta sammanhang däremot understryka att de intäkter som kommer från handeln med utsläppsrätter ska tillfalla medlemsstaterna.

  Călin Cătălin Chiriţă (PPE-DE), skriftlig. – (RO) Jag röstade för betänkandet ”2050: Framtiden börjar i dag: rekommendationer för EU:s framtida integrerade politik i klimatfrågan” eftersom klimatförändringar kan leda till oåterkalleliga katastrofer och eftersom eran av billig fossilenergi går mot sitt slut.

Därför måste EU slå sig ihop med sina strategiska partner och göra allt för att minska sitt nuvarande beroende av fossilbränsle och öka den andel förnybar energi som används.

Med lämpliga investeringar måste energieffektiviteten växa i den europeiska ekonomin, samtidigt som förorenande växthusgaser måste minskas med mer än 25 procent under de kommande tolv åren.

EU måste vidta nödvändiga bestämda åtgärder för att uppnå följande mål fram till 2050: en minskning av utsläppen av växthusgaser, en 60-procentig nivå av förnybar energianvändning samt energieffektivitet.

Europaåret för kreativitet och innovation kan bli en viktig referenspunkt i det här avseendet, genom att understryka vikten av investeringar i vetenskaplig forskning och nya teknologier.

  Konstantinos Droutsas (GUE/NGL), skriftlig. – (EL) Klimatförändringar är resultatet av kapitalets oansvariga exploatering av naturtillgångar för profitens skull.

EU anser att arbetstagarnas levnadssätt och konsumtionsvanor är fel. Man vill sätta vargen att vakta fåren, genom att lägga ansvaret för att mildra klimatförändringarna just hos dem som är orsak till förändringarna, nämligen monopolen och de multinationella företagen. Energi, vatten, skog, avfall och jordbruksproduktion privatiseras och koncentreras i händerna på ett fåtal multinationella företag, och nu i miljöns namn. Den ohämmade utvecklingen av den ”fria marknaden”, avregleringen av marknader och kapitalistisk omstrukturering utgör kärnan av åtgärder som föreslås i parlamentets betänkande.

EU:s avtal med tredjeländer kräver avreglering av marknader och offentliga tjänster i dessa sektorer. Målen inkluderar till exempel biobränsle, vilket förstör enorma skogar. Mutationer förespråkas och stöd ges till ensädesbruk vilket förstör den biologiska mångfalden.

Miljöskydd används till och med som en förevändning för imperialistiska ingripanden enligt ”Solanadoktrinen”.

Den miljövänliga ekonomi som förespråkas av EU och USA erbjuder en utväg i avsikt att överackumulera kapital, garantera vinster för monopolen och öka exploateringen av arbetare och naturtillgångar. Det löser ingenting, utan förvärrar tvärtom klimatförändringarna.

  Edite Estrela (PSE), skriftlig. – (PT) Jag röstade för Florenzbetänkandet ”2050: Framtiden börjar i dag: rekommendationer för EU:s framtida integrerade politik i klimatfrågan” eftersom det ger EU, medlemsstaterna och deras medborgare ett antal förslag för att uppnå ambitiösa mål för minskningen av växthusgaser i EU.

Jag skulle vilja betona att klimatfrågan kräver en bred ansats på alla nivåer av offentligt beslutsfattande och att investeringarna i så kallad grön teknik också är ett behov i den aktuella ekonomiska krisen, eftersom de kan hjälpa till att skapa fler arbeten.

Jag anser att det slutliga betänkandet från det tillfälliga utskottet för klimatförändringar, där jag var ledamot, är ett mycket positivt bidrag i kampen mot klimatförändringar, och tydligt påvisar behovet av att sluta ett internationellt avtal vid Köpenhamnskonferensen i slutet av året.

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. – (PT) I betänkandet angrips inte kärnfrågan som rör orsakerna till miljömissbruket, som ligger i kapitalismen rovgiriga natur, utan man försöker bara att fördela ansvaret mellan alla parter för att rättfärdiga förslag som i huvudsak är baserade på avreglering av marknader, där sedan användare och arbetstagare får stå för kostnaderna.

Trots att den slutliga text som antogs i plenum är mer återhållen än det ursprungliga förslaget, och innehåller några positiva aspekter, är vi kritiska till andra punkter. Ett exempel är när miljöskydd används som en ursäkt för ytterligare ett tillfälle att intensifiera den ideologiska offensiven, att lägga ansvaret på vanligt folk och arbetstagare och att kommersialisera all miljöverksamhet och göra den lönsam.

Därför röstade vi för vissa förslag, inklusive de som vår egen grupp lagt fram och som syftade till att förbättra betänkandets innehåll, men vi var tvungna att visa vårt missnöje med försöken att kommersialisera allt som är nödvändigt för mänskligt liv, inklusive luften vi andas.

  Glyn Ford (PSE), skriftlig. − (EN) Klimatförändringarna är en av de största utmaningar som världen står inför i dag. Jag förespråkar lågenergiglödlampor, men det är uppriktigt sagt inte tillräckligt! Vi måste alla göra och finna oss i förändringar av vår livsstil och våra liv som är långt mer drastiska och dramatiska.

Vid ett offentligt möte i Cheltenham i min valkrets nyligen fick jag frågan vad jag ansåg var det viktigaste som skulle kunna göras för att bekämpa den globala uppvärmningen och klimatförändringarna. Mitt svar var tydligt: ratificera Lissabonfördraget. Utan ett starkt EU med behörighet i den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken tror jag inte att vi kommer att få USA, Japan, Kina och Indien att vidta de nödvändiga åtgärderna.

Stödet och uppmuntran från ett starkt EU som uppträder enat kommer att göra mer för att bekämpa klimatförändringarna än miljontals lågenergilampor.

  Duarte Freitas (PPE-DE), skriftlig. – (PT) I betänkandet förs åsikter samman från flera politiska grupper och särintressen, baserat på de senaste och pålitligaste vetenskapliga data. Det här dokumentet är därför utförligt, vittomspännande, uppdaterat och relevant.

Jag håller med om betänkandet som helhet, men jag har röstat emot de mer direkta hänvisningarna till boskapsuppfödningens inverkan på klimatförändringar, eftersom jag tycker att de var överdrivna. Jordbruket får inte frysas ut. Vi måste i stället framhäva produktion och konsumtion av lokala produkter eftersom transporten av dessa resulterar i mindre växthusgasutsläpp.

Å andra sidan har jag röstat för hänvisningarna till de problem som jordbruket står inför som ett resultat av klimatförändringar, eftersom jag anser att de hårdast drabbade regionerna bör kompenseras på lämpligt sätt. När det gäller anpassningen till klimatförändringar anser jag vidare att det finns ett brådskande behov av att genomföra det nya ramdirektivet om markskydd, och att sammanhållningspolitik, vattenskyddspolitik och nätverket Natura 2000 behöver anpassas för att klara av de förväntade effekterna.

Slutligen röstade jag för hänvisningarna till behovet av att undvika en överanvändning av Kyotoprotokollets flexibilitetsmekanismer, eftersom Europa faktiskt måste minska sina utsläpp om det vill behålla sin ledande roll i internationella förhandlingar och säkerställa ett globalt avtal i Köpenhamn.

  Jaromír Kohlíček (GUE/NGL), skriftlig. – (CS) Klimatförändringar är ett faktum. En del forskare uttrycker trots det berättigade tvivel. På liknande sätt ifrågasätter vissa forskare effekten av mänskliga aktiviteter, som även i det här betänkandet anses vara huvudorsaken till klimatförändringar. Betänkandets 22 avsnitt ger en bra problemsammanfattning av den ledande uppfattningen hos världens experter. När det gäller de enskilda avsnitten så är energikapitlet ofullständigt. Där konstaterar man korrekt att fossila bränslen är en begränsad tillgång, men man misslyckas helt med att behandla nyckelfrågan om att säkra tillräckliga energimängder ifall den globala konsumtionen faktiskt ökar med 60 procent fram till 2030.

Därför är det tydligt att en intensiv satsning för att bygga kärnkraftsverk kommer att behövas inom en mycket snar framtid. För tillfället är detta den enda erkända källan till ren energiproduktion i stor skala, men den har sina ideologiska motståndare även i parlamentet. Tills dess att termonukleär fusion kan behärskas finns det inget alternativ till kärnkraft när det gäller rena energikällor. Med det här anförandet stödjer jag betänkandet.

  Marie-Noëlle Lienemann (PSE), skriftlig. – (FR) I Florenzbetänkandet framställs en mycket detaljerad lista över åtgärder för att bekämpa klimatförändringar och utveckla stödpolicy. Betänkandet lider emellertid av strukturell svaghet när det gäller den nödvändiga och önskvärda omorienteringen av EU.

De större bristerna är finansiella.

Trots att skapandet av en utsläppsskatt är planerad, så är inte analysen och verkställandet av denna eller den systematiska utsläppskompensationen per produkt inkluderad i handlingsplanen för 2009–2014. Det är likväl ett nödvändigt inslag.

Ingen budgetsiffra har nämnts för planerade aktiviteter och projekt, för offentlig infrastruktur eller innovativ industripolitik, för regional utveckling, för stöd till lokala myndigheter eller för forskning och utveckling.

När det gäller industrin så räcker inte referensen till ”lagstiftningsinstrument”.

För inrättandet av en europeisk klimatfond gäller på samma sätt kravet att ”överlåta beslutet till marknaden om vilken teknik som ska användas…”

Följaktligen kommer varken en långsiktig vision eller allmänna intressen att gynnas. Detta är absurt.

Följaktligen är det absolut nödvändigt att EU snabbt undersöker frågan om utsläppsskatt, statligt stöd för att stödja den ”nya gröna given” och gemenskapsbudgeten för att förebygga klimatförändringar.

  Nils Lundgren (IND/DEM), skriftlig. − Att klimatet förändras råder det inga tvivel om. Däremot är det inte klart huruvida detta i huvudsak eller i väsentlig grad beror på mänsklig påverkan eller om det i huvudsak eller i väsentlig grad är en del av en naturlig process. Osäkerheten är betydande både om vad som pågår och om vad som bör göras. Men just osäkerheten talar för att vi t.ex. bör ta de första stegen för att bromsa koldioxidutsläpp i atmosfären. Jag har därför tidigare röstat för förslaget att minska dessa med 20 procent fram till 2020.

Europaparlamentets tillfälliga utskott för klimatförändringar har nu lagt fram ett betänkande om hur EU bör arbeta i klimatfrågan. Betänkandet är mycket spretigt. Det förefaller som om de inblandade ledamöterna ägnar sig åt att blidka särintressen, till exempel jordbruk och turism. Samtidigt kräver man också mer finansiering och nya mekanismer och föreslår i praktiken stora steg mot en centraliserad planekonomi med Brysselstyrda propagandakampanjer i skolor och fritidshem.

Betänkandet avlägsnar sig så långt från kärnfrågorna att jag har sett mig tvungen att rösta emot det. Vi kan inte hålla på och säga ja till allt som läggs fram för att demonstrera vår berättigade oro, osäkerhet och handlingsvilja i klimatfrågan.

  David Martin (PSE), skriftlig. − (EN) Jag stöder detta betänkande i vilket man återinför EU:s kortsiktiga åtagande att minska utsläppen med 30 procent senast 2020 om det finns ett internationellt avtal. I betänkandet återinförs också målet i färdplanen från Bali att industriländerna borde minska sina utsläpp med 80 procent senast 2050. Jag välkomnar detta betänkande, i vilket man uppmanar kommissionen och rådet att inta en ledarskapsroll vid de kommande samtalen om perioden efter Kyoto i Köpenhamn och där man kräver lägsta energieffektivitetsnormer inom EU för nya och renoverade byggnader. I betänkandet kräver man att Ekofinrådet ska införa reducerade momsskattesatser för förnybar energi och energibesparande produkter.

Jag stöder kravet på ekonomiska incitament som t.ex. ett system för handel med koldioxid för länder som vill skydda sina tropiska regnskogar, och kravet på att energieffektiva åtgärder ska vidtas på lokal och regional nivå för att bekämpa energifattigdom.

  Iosif Matula (PPE-DE), skriftlig. – (RO) EU:s antagande av detta betänkande bevisar att unionen är aktivt engagerad i kampen mot de negativa effekter klimatförändringen ger upphov till. Den globala uppvärmningen är en av de mest komplicerade frågor som hela planeten står inför. Det är därför det krävs en gemensam insats som omfattar alla länder. De över 150 rekommendationerna i detta betänkande täcker de flesta områden där förbättringar kan göras för att uppnå EU:s mål om att sänka temperaturhöjningen till 2ºC.

För att se till att detta mål nås måste varje enskild person vara aktivt engagerad och väl känna till hur man skyddar miljön och tar sitt ansvar gentemot framtida generationer.

Den ekonomiska återhämtningsplanen för Europa stöder kampen mot den globala uppvärmningen, inte endast genom att anslå medel för utvecklingen av innovativ teknik utan också genom sätt att öka energieffektiviteten. Investeringar i forskning och innovation kommer att möjliggöra utvecklingen av rena tekniker till svar på de utmaningar som klimatförändringen innebär.

Jag menar att de åtgärder som föreslås går att utföra och kan genomföras på medellång och lång sikt. Även om de flesta länder står inför ett antal ekonomiska och finansiella problem måste man ägna särskild uppmärksamhet åt att stoppa klimatförändringens negativa effekter.

  Mary Lou McDonald (GUE/NGL), skriftlig. − (EN) Det gladde mig att kunna ge mitt stöd till slutbetänkandet från det tillfälliga utskottet för klimatförändringar.

Dagens betänkande från Karl-Heinz Florenz bygger på vetenskapliga principer och redogör för de utmaningar som vårt samhälle står inför på olika områden som transporter, markanvändning, energi och avfallshantering. Den nuvarande ekonomiska krisen borde inte användas som en ursäkt för att backa från våra åtaganden om miljön. Vissa mindre progressiva krafter har försökt använda den ekonomiska nedgången som en ursäkt för att inte behöva respektera de nödvändiga klimatåtagandena. Detta bör betraktas inte bara som det cyniska knep det är av krafter som inte är det minsta intresserade av att ta sig an de konkreta aspekterna av klimatförändringarna, utan också som oerhört kortsynt.

Jag motsätter mig särskilt idén att kärnkraft har en roll att spela i dagens och morgondagens miljövänliga ekonomi. Irland måste förbli en kärnkraftsfri ö. Rena och förnybara energiresurser borde utgöra basen för vår energiförsörjning, inte den kortsiktiga och farliga galenskap som kärnkraft är.

  Miroslav Mikolášik (PPE-DE), skriftlig. – (SK) Jag hälsar er alla god dag. Jag ger mitt fulla stöd till betänkandet, och jag vill tacka er, herr Florenz, för ett utförligt betänkande om EU:s framtida politik i klimatfrågan. Det är fruktansvärt att den globala klimatförändringen påverkar och kommer att påverka vår miljö och därigenom vår hälsa och vårt samhälle. Vi har därför en skyldighet att arbeta för en överenskommelse om en politik som kommer att hjälpa till att begränsa de faktorer som bidrar till en framtida katastrof.

Sedan parlamentets beslut i april om att inrätta det tillfälliga utskottet för klimatförändringar har förhandlingarna om bistånd för att integrera EU:s åtgärder i ett globalt sammanhang varit framgångsrika. Vi måste emellertid ständigt ompröva våra ambitioner avseende minskningsmål, energiförbrukning och jordbrukets roll. Genom samarbete kommer vi kanske att kunna minska koldioxidutsläppen och sakta ned den globala uppvärmningen i Europa och hela världen.

Som Karl-Heinz Florenz sa finns det mer än ett sätt att angripa klimatförändringen, men vi vet att det är rätt att börja med att förbättra effektiviteten och förvaltningen av tillgångar. Den globala klimatförändringen skadar vår miljö, vår nuvarande livsstil och möjligheterna för framtida generationer. Vi måste göra vårt bästa för att sakta ned denna process eller till och med stoppa den. Jag tackar er alla.

  Jan Mulder (ALDE), skriftlig. – (NL) Även om jag stödde detta betänkande under den slutliga omröstningen så hindrar det mig inte från att uttrycka allvarliga invändningar mot vissa delar av det. Jag anser inte att odlingen av fodergrödor för intensiv boskapsskötsel påverkar klimatet negativt. Inte heller anser jag att ett europeiskt markskyddsdirektiv bör införas för att ta itu med problemen med klimatförändringen.

  Alexandru Nazare (PPE-DE), skriftlig. – (RO) I det aktuella ekonomiska klimatet blir det allt svårare att finansiera investeringar i ren teknik och grön energi, som är så nödvändiga i kampen mot den globala uppvärmningen. Det är därför jag vill göra gemensam sak med de av mina kolleger som stöder detta betänkande och föreslå åtgärder som syftar till att öka ”intelligenta investeringar”, som är en lösning inriktad mot både klimatkrisen och kreditåtstramningen, eftersom den kan generera nya jobb.

En sådan åtgärd är kommissionens förslag till förordning som debatteras i parlamentet, där det anges att medlemsstaterna får finansiera storskaliga offentliga program för bostadsrenovering med hjälp av struktur- och sammanhållningsfonderna. Detta kan ha många fördelar. Exempelvis kan låginkomstfamiljer få ekonomiskt bistånd för att modernisera uppvärmningssystem och därigenom göra avsevärda besparingar på sina löpande räkningar. Dessutom kommer denna åtgärd att bidra till en minskning av EU:s energiberoende, vilket är en prioriterad fråga mot bakgrund av den energikris som Europa nyligen gick igenom.

  James Nicholson (PPE-DE), skriftlig. − (EN) I detta betänkande behandlas de viktigaste frågor som rör klimatförändringarna, som t.ex. kravet på att avsevärt minska växthusgasutsläppen, främja förnybara energikällor och förbättra energieffektiviteten.

Vi står för närvarande inför en situation där klimatförändringens och den globala uppvärmningens effekter närmar sig snabbare än vi tidigare anat. Därför är det absolut nödvändigt att miljöpolitiken förblir högsta prioritet för EU och de enskilda medlemsstaterna.

Tillsammans med det klimat- och energipaket som antogs i december går nu EU tydligt i täten när det gäller miljölagstiftning och kan uppmuntra länderna utanför Europa att följa dess exempel och främja politik för att bekämpa klimatförändringarna.

Vi har helt enkelt inte råd att inte ta itu med denna fråga och att vänta femtio år för att se vilka konsekvenserna blir.

  Rovana Plumb (PSE), skriftlig. – (RO) Jag röstade för detta betänkande eftersom det ger oss en ”färdplan med 12 punkter” för insatser för den framtida integrerade politiken i klimatfrågan.

I betänkandet betonas betydelsen av att EU och andra industrialiserade nationer som grupp inrättar ett mål på medellång sikt för att sänka utsläppen av växthusgaser med 25–40 procent senast 2020, samt ett långsiktigt mål på en minskning med 80 procent till 2050, jämfört med 1990.

För att nå dessa mål och anpassa sig till klimatförändringen måste närmare 175 miljoner euro per år avsättas på EU-nivå. Detta omfattar inrättandet av en klimatfond, som finansieras av inkomsterna från systemet med utsläppshandel och/eller motsvarande privata medel i medlemsstaterna, för att få fram de investeringar och den solidaritet som krävs för att finansiera en framtida klimatpolitik.

Särskild uppmärksamhet måste ägnas forskning för att garantera vetenskapligt stöd för utvecklingen och användandet av ”rena” tekniker. Miljöpolitiken måste utnyttjas som en möjlighet att anpassa sig till effekterna av klimatförändringen. Den måste också tillämpas på ett riktigt sätt och över flera sektorer för att ta itu med effekterna av krisen genom skapande av nya ”gröna” jobb i konkurrenskraftiga företag.

  Zdzisław Zbigniew Podkański (UEN), skriftlig. – (PL) Hittills har, under olika mandatperioder, 13 Europaparlamentsresolutioner lagts fram om klimatförändringen. Trots dessa insatser från både kommissionen och parlamentet fortsätter denna fråga att utlösa polemik. Karl-Heinz Florenz betänkande förändrar inte inställningen hos dem som inte är övertygade om att mänsklig verksamhet har ett avgörande inflytande på klimatförändringen, som under miljontals år bara har varit underkastad naturlagarna.

Ytterligare ett problem inbegriper själva tanken om en integrerad politik för alla länder i Europa. Med tanke på att man i betänkandet inte hänvisar till de särskilda omständigheterna för de nya medlemsstaterna eller, vilket är ännu viktigare, till de insatser som dessa har gjort sedan 1989 för att minska föroreningar och utsläpp av växthusgaser, så kan man inte tala om något integrerat arbetssätt. Olika länder har rätt att sätta upp olika mål. Länderna måste ha rätt att välja vilken teknik de vill använda för att utvinna energi. När det gäller rekommendationerna till kommissionen om att inrätta ett bindande 20-procentsmål för att förbättra energieffektiveten verkar det som om misstanken om att dyr, utländsk energiteknik främjas i hemlighet inte är ogrundad.

  Lydie Polfer (ALDE), skriftlig. – (FR) Jag röstade för Florenzbetänkandet. Det är ett utmärkt arbete därför att detta betänkande räknar upp ett stort antal åtgärder som ska vidtas inom så olika områden som energi, biobränslen, energieffektivitet, rörlighet, turism, jordbruk och boskapsskötsel, markskydd och vattenförvaltning, och även avfallshantering och resurshantering, framtida ämnen, samt utbildning.

Det utmärkta arbete som gjorts av det tillfälliga utskottet för klimatförändringar, som inrättades den 25 april 2007, är visionärt och dess förslag till svar på klimatförändringen förtjänar stöd från alla som är engagerade i det politiska, ekonomiska och sociala livet.

  Luís Queiró (PPE-DE), skriftlig. – (PT) Ett stort antal ämnen behandlas i debatten om EU:s framtida integrerade politik i klimatfrågan, och detta bör vägleda oss i strävan efter rimliga, genomförbara, vetenskapligt grundade lösningar. En trångsynt debatt där man avvisar all annan vetenskap än den officiella versionen, där man bortser från behovet av forskning och släpper osäkerheten i vetenskaplig forskning gör vetenskap till en dogm, och dogmer är inte särskilt användbara för politiska beslutsfattare.

Vi måste därför prioritera en inriktning på diversifierad och effektiv energiproduktion och energiförbrukning, som kan minska vårt beroende och garantera den livskvalitet som vi önskar för alla, både européer och icke-européer.

Vi står därför inför en enorm vetenskaplig utmaning, där de statliga myndigheterna har en skyldighet att prioritera investeringar i forskning och utveckling och också, särskilt i den mån de själva agerar på marknaden, främja inrättandet av lönsamma marknader för mer energieffektiva produkter. Klimatförändringen uppfordrar oss att ta ett steg framåt i utvecklingen, inte ett steg tillbaka. Låt oss göra den insatsen.

  Peter Skinner (PSE), skriftlig. − (EN) De mål som EU har satt upp för att uppnå en samordnad minskning är avgörande för om motsvarande förändring till det bättre i vår miljö ska komma till stånd.

Jag röstade för att förbättra strukturen hos denna samordning genom att använda en mängd källor – däribland de gynnsamma effekterna av säker kärnkraftsproduktion – vilka alla ska ses mot bakgrund av råden från nationella inspektionsmyndigheter och ny teknik.

Eftersom det behövs finansiering röstade jag också för att auktionsinkomsterna från gemenskapens system för utsläppshandel ska användas för att täcka kostnaderna för eventuella nödvändiga förändringar. Detta inbegriper investeringar i ny teknik.

Ett system för handel med utsläppsrätter för luftfarten kanske bara får marginell effekt, men är ändå en lämplig väg att gå.

  Catherine Stihler (PSE), skriftlig. − (EN) Debatten om en integrerad politik för klimatförändringarna är viktig om vi vill nå en minskning av koldioxidutsläppen med 50 procent till 2050.

  Andrzej Jan Szejna (PSE), skriftlig. − (PL) Jag röstade för antagande av Karl-Heinz Florenz betänkande med titeln ”2050: Framtiden börjar i dag: rekommendationer för EU:s framtida integrerade politik i klimatfrågan”. Betänkandet utarbetades av det tillfälliga utskottet för klimatförändringar, som utsågs i juni 2007.

Betänkandet är en tydlig förteckning med rekommendationer som rör minskningar av koldioxidutsläpp, som gemenskapsorganen (främst Europeiska kommissionen) och medlemsstaterna ska genomföra. För att uppnå dessa mål kommer det också att krävas insatser på lokal nivå.

Förändringarna i vårt klimat är plötsliga och får allvarliga negativa konsekvenser. EU och industriländerna bör anta målet att minska utsläppen av växthusgaser med mellan 25 och 40 procent fram till 2020 och, på lång sikt, att minska utsläppen med 80 procent fram till 2050, jämfört med 1990 års nivåer.

De återstående rekommendationerna i betänkandet omfattar partnerskap och samarbete på solenergiområdet, med tredjeländer runt Medelhavet samt en energiförbrukning med nollutsläpp för nya bostadsbyggnader senast 2015 och för alla nya byggnader till 2020, med alternativet att utvidga detta mål på lång sikt till att även omfatta renoverade byggnader. Planerna omfattar också inrättandet av en europeisk gemenskap för förnybara energikällor, med målet att stödja forskning och utveckling för att utveckla nya, banbrytande tekniker.

  Thomas Ulmer (PPE-DE), skriftlig. − (DE) Jag avstod från att rösta om klimatbetänkandet. Det innebär inte att jag anser att hela betänkandet är dåligt. Det innehöll dock en kombination av korrekta vetenskapliga data och falsk polemik. Allt arbete som utskottet gjorde var ensidigt och den mångfald av vetenskapliga uppfattningar som finns återspeglades inte. Det är inte möjligt att utarbeta ett balanserat betänkande på denna grund. Tyvärr har den typen av arbetssätt blivit mera vanlig i upptakten inför valet till Europaparlamentet.

- Betänkande: Claudio Fava (A6-0026/2009)

  Guy Bono (PSE), skriftlig. – (FR) Jag röstade för Favabetänkandet om förslaget till direktiv om påföljder för arbetsgivare för olagliga invandrare.

Enligt kommissionens siffror bor mellan 4,5 och 8 miljoner tredjelandsmedborgare olagligt i EU och de är därför favoritmål för samvetslösa arbetsgivare som utnyttjar olaglig arbetskraft.

Det är absolut nödvändigt att vi lyfter fram dessa metoder, som är ovärdiga ett Europa där respekten för de grundläggande mänskliga rättigheterna bör gälla för alla och envar. Tiden är äntligen inne att betona ansvaret hos dem som skor sig på dessa särskilt utsatta människor. Vi måste sluta kriminalisera dessa offer genom att stigmatisera olagliga invandrare. När det gäller de åtgärder som vi förespråkar här är det inte bara frågan om att straffa oärliga arbetsgivare utan också om att försvara ett antal sociala rättigheter, såsom rätten att företrädas av en fackförening.

Vi bör dock inte ropa ut vår seger alltför tidigt eftersom hotet om påföljder inte är tillräckligt. Vi måste ha de nödvändiga rättsliga kontrollinstrumenten på plats. Först då kommer vi att kunna tillämpa en effektiv gemensam invandringspolitik.

  Charlotte Cederschiöld, Christofer Fjellner, Gunnar Hökmark och Anna Ibrisagic (PPE-DE), skriftlig. − Europaparlamentet har idag röstat om Claudio Favas (PSE, IT) betänkande (A6-0026/2009) som gäller påföljder för arbetsgivare som anställer tredjelandsmedborgare som vistats olagligt i EU.

Eftersom rapporten ålägger medlemsstaterna att vidta straffrättsliga sanktioner har vi moderater valt att inte stödja rapporten.

  Gérard Deprez (ALDE), skriftlig. – (FR) Jag stöder Favabetänkandet, som vi kommer att använda för att införa strängare straff mot arbetsgivare som utnyttjar olaglig arbetskraft.

Hädanefter kommer böterna att omfatta kostnaden för att återsända arbetstagare till deras ursprungsländer och betalning av innestående ersättningar (lön, skatter och sociala avgifter). Andra föreslagna sanktioner omfattar alltifrån fråntagande av rätt till offentliga förmåner till tillfällig eller permanent stängning.

Låt oss betona de tre centrala punkterna i systemet. För det första, den signal som skickas till samvetslösa eller oärliga arbetsgivare genom att införa straffpåföljder i de allvarligaste fallen av utnyttjande av olaglig arbetskraft, såsom användande av minderåriga under särskilt olämpliga arbetsförhållanden eller fall där arbetstagaren utsatts för människohandel. För det andra, möjligheten till lindrigare bestämmelser för privatpersoner, om de personliga anställningsförhållandena är i sin ordning. Slutligen, ansvaret för företag som ingår i en underleverantörskedja, om det kan bevisas att de kände till att underleverantören använde sig av olagliga invandrare.

Till sist: låt oss komma ihåg att detta är en fråga om miniminormer (varje stat är fri att utöka sanktionerna mot arbetsgivarna och skyddet för olagliga invandrare) och att det finns en klausul om översyn vart tredje år för att möjliggöra en anpassning utifrån erfarenheterna.

  Constantin Dumitriu (PPE-DE), skriftlig. – (RO) Det betänkande som utarbetats av vår kollega är ett första steg för att bekämpa olagliga anställningar och minska en av de allvarligaste sidorna av den gränsöverskridande brottsligheten. Hittills har ländernas politik varit mera inriktad på hur man ska hindra olagliga invandrare från att komma in på arbetsmarknaden, men hädanefter kommer vi att angripa problemet vid roten genom att bestraffa arbetsgivare som skor sig på olagliga invandrares utsatthet.

Majoriteten av dessa anställda arbetar inom jordbrukssektorn, och det finns oräkneliga fall där dessa människor har tvingats stå ut med omänskliga förhållanden, mycket ofta utan att få betalt. De bestämmelser vi föreslår innebär inte bara att arbetsgivarna bestraffas utan säkerställer också att arbetstagarna får ut den lön de har innestående. Vi behövde bestämmelser av detta slag för att inrätta standardbestämmelser på gemenskapsnivå för att bestraffa arbetsgivare eftersom den strida strömmen av människor i flertalet fall kommer via gränsöverskridande nätverk för människohandel.

Vi får inte tolka detta betänkande som att EU:s gränser ska stängas, utan som en förstärkning av principen om gemenskapspreferens. Med tanke på den demografiska profilen i flertalet medlemsstater behöver vi ha öppna arbetsmarknadsgränser, dock med förbehållet att strömmen av arbetstagare är laglig och passar gemenskapens behov.

  Patrick Gaubert (PPE-DE), skriftlig. – (FR) Det gläder mig att en mycket stor majoritet har antagit förslaget till direktiv, som är av grundläggande betydelse i kampen mot olaglig invandring och helt nödvändigt för genomförandet av en gemensam övergripande invandringspolitik.

Olagliga anställningar är det som främst lockar dessa tusentals män och kvinnor som korsar våra gränser varje dag i föreställningen om att de kommer att få ett ordentligt jobb för att försörja sina familjer. I själva verket blir de slavar hos vissa arbetsgivare som utnyttjar deras utsatta situation och okunnighet om vilka rättigheter de har, för att exploatera dem och använda dem som billig arbetskraft.

Detta direktiv skickar ut dubbla signaler: en som avser de ohederliga arbetsgivarna, som inte längre kommer att kunna utnyttja situationen riskfritt, och en annan som avser de potentiella olagliga invandrarna, som kommer att avskräckas av strängare villkor för att kunna få en laglig anställning.

Den kompromiss som förhandlades fram med rådet är tillfredsställande, och vi kan bara hoppas på att medlemsstaterna genomför detta direktiv snabbt för att få slut på den utsatta situation som tusentals människor i Europa befinner sig i.

  Bruno Gollnisch (NI), skriftlig. – (FR) Vi kan bara ställa oss bakom det allmänna förbudet mot anställning av olagliga arbetstagare för att motverka olaglig invandring. På samma sätt kan vi bara ställa oss bakom påföljder för arbetsgivare som anlitar den här typen av arbetskraft, ofta för att utnyttja den, och som inte är någonting annat än moderna tiders slavhandlare.

Jag har dock några förbehåll. Återigen drar EU nytta av ett fall som grundas på gemenskapsrätten (första pelaren) för att utvidga sin behörighet när det gäller harmonisering av medlemsstaternas straffrättsliga lagstiftning. Man bör dock notera att Irland och Storbritannien har utnyttjat sitt undantag som erkänns i fördragen.

Jag erinrar mig vad som hände i Frankrike efter en strejk på en innerestaurang i Neuilly som president Sarkozy gillar. Arbetsgivarna hävdade att de drabbas av för en alltför sträng arbetsmarknadspolitik eller att de skyddar arbetskraften, som de betalar den lagliga minimilönen, och att det blev lätt för de olagliga invandrarna att bli lagliga genom att arbeta – en situation som kommer att förstärkas ytterligare av detta direktiv genom löftet om att den som anmäler sin arbetsgivare ska få sin status erkänd.

Jag befarar att allt detta i realiteten, i länder som är så släpphänta som Frankrike i detta avseende, inte kommer att begränsa inflödet av olaglig invandring.

  Carl Lang (NI), skriftlig. – (FR) Detta betänkande har flera förtjänster.

Den första är att det har ett pedagogiskt syfte. I betänkandet fastslås det oroväckande faktumet att den olagliga invandringen i Europa ökar, en invandring som uppskattas till mellan 4,5 och 8 miljoner enligt kommissionens egna siffror, och man pekar ut de branscher där koncentrationen av olaglig arbetskraft är störst: byggbranschen, jordbruk, städning, hotell och restauranger.

Den andra är att man i betänkandet intensifierar kampen mot svartarbete, särskilt genom att införa ekonomiska och straffrättsliga påföljder för arbetsgivare som anställer olagliga invandrare.

Tyvärr har detta betänkande också många begränsningar. Det innehåller inte några åtgärder för att stoppa dessa oregelbundna flöden av olaglig invandring. Återupprättandet av inre gränskontroller övervägs inte ens.

Dessutom är det, i tider av social och ekonomisk kris och kraftigt stigande arbetslöshet, av högsta prioritet för länderna i EU att skydda sina jobb, och då blir det viktigt att tillämpa nationell politik och gemenskapspolitik som syftar till social protektionism. Vi måste reservera jobben för fransmännen i Frankrike och för européer i Europa. Det är en fråga om att tillämpa principerna för nationell och europeisk preferens och skydd som nödvändiga villkor för ekonomisk och social återhämtning i länderna i EU.

  Jörg Leichtfried (PSE), skriftlig. − (DE) Jag röstar för Claudio Favas betänkande om påföljder mot arbetsgivare för tredjelandsmedborgare som vistas olagligt i EU.

Vi måste sätta stopp för anställande av olagliga invandrare, både för att skydda dem från att utnyttjas och för att hindra att ekonomin för landet i fråga tar skada.

Den viktigaste frågan är inte att bestraffa de olagliga arbetstagarna från tredjeländer utan att straffbelägga arbetsgivarna, som har en mycket starkare ställning.

  David Martin (PSE), skriftlig. − (EN) Jag stöder införandet och verkställandet av påföljder mot arbetsgivare till invandrare som utan tillstånd vistas i en medlemsstat. Det här betänkandet innehåller minimiregler om brottspåföljder mot arbetsgivare, och inspektioner ska göras i de branscher som är mest öppna för missbruk. I Skottland är vi dock redan skyddade av lagen om invandring, asyl och nationalitet från 2006.

  Lydie Polfer (ALDE), skriftlig. – (FR) Jag röstade för förslaget till direktiv, där man tar itu med det utbredda hotet från olaglig invandring som ofta leder till exploatering. Det finns i själva verket mellan 4,5 och 8 miljoner olagliga invandrare i EU som arbetar inom bygg- och anläggningssektorn, jordbruk, hotell och andra branscher. Vi måste förstärka kampen mot den olagliga invandringen genom att införa olika typer av påföljder mot de arbetsgivare som anställer dessa olagliga invandrare på EU-nivå.

Det handlar i själva verket om att ge företagen ett ansvar och på så vis bidra till att stärka kampen mot den olagliga invandringen.

  Frédérique Ries (ALDE), skriftlig. – (FR) Det gläder mig att Europaparlamentet i dag med stor majoritet har antagit förslaget till direktiv om att införa påföljder mot dem som anställer olagliga invandrare.

Detta ”påföljdsdirektiv” passar in i EU:s strategi för att bekämpa olaglig invandring, som omfattar det s.k. blåa kortet för att främja selektiv invandring och ”återvändandedirektivet”.

Svartarbete utgör ett hot mot den europeiska ekonomin, särskilt med den nuvarande ekonomiska krisen.

EU ses fortfarande som ett eldorado av många olagliga invandrare – de hittar ofta arbete och en livskvalitet här som de inte kan finna i sitt eget land.

Man uppskattar att det finns mellan 4,5 och 8 miljoner tredjelandsmedborgare som vistas olagligt i EU, och de hittar vanligtvis arbete inom bygg- och anläggningssektorn, jordbruket, hushåll och hotell. De utför dåligt betalda jobb, som ofta gränsar till exploatering.

Samvetslösa arbetsgivare drar nytta av dessa olagliga arbetstagare som är beredda att arbeta för mycket låga löner och under farliga förhållanden.

Tack vare dagens omröstning kommer det framdeles att kosta dyra pengar för arbetsgivarna att anställa olagliga arbetstagare, och det kan till och med leda fängelse.

  Luca Romagnoli (NI), skriftlig. (DE) Jag röstade för Claudio Favas betänkande om påföljder mot arbetsgivare för tredjelandsmedborgare som vistas olagligt i EU. Jag instämmer i de farhågor som föredraganden uttrycker för de sociala effekterna av denna företeelse och de exploaterande arbetsförhållanden som dessa migranter arbetar under.

Samvetslösa arbetsgivare utnyttjar olagliga invandrare för dåligt betalda, okvalificerade jobb som ingen annan vill ta. Dessutom bör olagligt arbete ses som ett samhälleligt ont eftersom det kan leda till såväl sämre löner och arbetsförhållanden som snedvriden konkurrens mellan företag. Jag applåderar därför Claudio Favas initiativ som syftar till att skydda dessa utsatta människors rättigheter.

  Georgios Toussas (GUE/NGL), skriftlig. – (EL) Kommissionens förslag till direktiv och Europaparlamentets relaterade betänkande om införandet av påföljder mot dem som anställer tredjelandsmedborgare som vistas olagligt i EU är ett monument över hyckleri och falskhet. Det verkliga målet är inte att införa påföljder mot arbetsgivare som på ett barbariskt sätt exploaterar invandrare som arbetskraft utan tvärtom att bestraffa, arrestera och på ett brutalt sätt förvisa invandrare till deras ursprungsländer. Det är en i raden av åtgärder i EU:s anti-invandringspolitik, som den uttrycks i ”invandringspakten”, och en följd av det ökända ”skamliga direktivet” om 18 månaders frihetsberövande för ”olagliga” invandrare samt utvisning och förbud mot inresa till EU:s territorium i fem år.

Förslaget till direktiv och Europaparlamentets betänkande går i precis samma riktning och förstärker i själva verket de repressiva åtgärderna mot invandrare, systematiserar den sociala exkluderingen av dem och underlättar i allt väsentligt för kapitalet att exploatera dem ännu brutalare.

Det grekiska kommunistpartiet röstar emot både betänkandet och kommissionens förslag till direktiv.

Partiet stöder invandrarnas rättfärdiga krav, en legalisering av dem, avskaffandet av svart och odeklarerad arbetskraft, lönehöjning, lika lön för lika arbete och fullständigt skydd av sociala och medborgerliga rättigheter.

- Förslag till resolution: (B6-0062/2009)

  Edite Estrela (PSE), skriftlig. – (PT) Jag röstade för förslaget till resolution om hur informations- och kommunikationstekniken (IKT) kan bidra till ökad energieffektivitet, därför att jag anser att IKT spelar en avgörande roll för att förbättra energieffektiviteten och kan resultera i en beräknad besparing på över 50 miljoner ton koldioxid varje år.

Medlemsstaterna måste använda den potential som IKT utgör fullt ut för att uppfylla de mål som sätts upp i klimat- och energipaketet om att minska utsläppen av växthusgaser med minst 20 procent, öka andelen energi från förnybara källor med 20 procent och öka energieffektiveten med 20 procent i EU fram till 2020.

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. – (PT) Vi röstade för detta betänkande, som utarbetats av en tjeckisk ledamot av Europaparlamentet från vår politiska grupp, därför att vi anser att det behandlar en fråga av största betydelse: hur informations- och kommunikationstekniken (IKT) kan bidra till ökad energieffektivitet. Denna teknik kan vara en drivkraft bakom ökad produktivitet, tillväxt och kostnadsminskningar som leder till konkurrenskraft, hållbar utveckling och förbättrad livskvalitet för EU-medborgarna. Det är anledningen till att vi instämmer i förslaget om att föreslå kommande ordförandeskap i rådet att de prioriterar IKT-frågan och dess betydelse för arbetet med att bekämpa och anpassa sig till klimatförändringarna.

Vi anser också att det är viktigt att större insatser görs på samtliga beslutsnivåer i syfte att utnyttja alla tillgängliga finansieringsverktyg för spridning och användning av nya IKT-baserade tekniska lösningar som ökar energieffektiviteten.

På samma sätt är det viktigt, mot bakgrund av den tid det tar att anta en systematisk strategi för intelligenta IKT-lösningar, att öka kunskaperna om dessa lösningar som särskilt lägger vikt vid att minska utsläppen i samband med utbyggnaden av städer, framför allt genom att utveckla intelligenta byggnader, gatubelysning och överförings- och distributionsnät samt genom organisationen av kollektivtrafiken.

  Mieczysław Edmund Janowski (UEN) , skriftlig. – (PL) Jag stödde förslaget till resolution om hur informations- och kommunikationstekniken (IKT) kan bidra till ökad energieffektivitet.

IKT bör bli framtidens lösning för praktiskt taget all energiförbrukande utrustning och bidra till omfattande minskningar av energiförbrukningen. Om vi inte vidtar några sådana åtgärder kan det leda till en avsevärd ökning av efterfrågan på energi, redan under de närmaste åren (omkring 25 procent på fyra års tid).

De största besparingarna kan vara möjliga i sektorn för produktion och överföring av elektricitet. Effektiviteten bör ökas med omkring 40 procent inom energiproduktionen och med omkring 10 procent inom energidistributionen. IKT bidrar också till en bättre förvaltning av energinätet samt till att underlätta integreringen av förnybara energikällor. Tack vare användningen av IKT kommer det att gå att göra omfattande besparingar inom uppvärmning, luftkonditionering och belysning av byggnader. Allt detta kommer att bidra till en verklig minskning av koldioxidutsläppen, både i energienheter och globalt sett.

Denna teknik, inklusive komponenterna i sig, och mikro- och nanoelektroniksystem samt många moderna tekniska tillämpningar (exempelvis fotonik), ökar konkurrenskraften och skapar nya möjligheter för företag och arbetsmarknaden.

Att öka energieffektiviteten innebär att minska energiförbrukningen under produktions-, överförings- och distributionsfaserna samt även för slutkonsumenten. Med tanke på att detta uppnås genom förändringar av såväl teknik och beteende som ekonomi, som syftar till att säkerställa samma nivå av bekvämlighet och service, bör modern ITK tillämpas så brett som möjligt.

  Luca Romagnoli (NI), skriftlig. – (IT) Jag röstade för förslaget till resolution om hur informations- och kommunikationstekniken kan bidra till ökad energieffektivitet.

Jag skulle säga att vi faktiskt, vid sidan av målet att minska utsläppen av växthusgaser med 20 procent fram till 2020, också måste åta oss att förbättra energieffektiviteten med 20 procent under samma period. Av den anledningen stödde jag det framlagda förslaget, som syftar till att öka kunskaperna, exempelvis genom demonstrationsprojekt, om vikten av informations- och kommunikationsteknik för att förbättra energieffektiviteten i ekonomin i EU. Denna teknik kan vara en drivkraft bakom ökad produktivitet, tillväxt och kostnadsminskningar som leder till konkurrenskraft, hållbar utveckling och förbättrad livskvalitet för EU-medborgarna.

  Flaviu Călin Rus (PPE-DE), skriftlig. – (RO) Jag röstade för Europaparlamentets förslag till resolution om att lösa problemet med energieffektivitet genom informations- och kommunikationsteknik eftersom jag är helt övertygad om att denna teknik kan erbjuda hållbara lösningar på detta problem.

Energieffektivitet är en oerhört viktig fråga eftersom vi är väl medvetna om att de naturresurser som vi får vår energi från hela tiden krymper och vid någon tidpunkt kommer att ta slut. Följaktligen anser jag att all teknik som kan användas för att uppnå energieffektivitet är till gagn för samhället som helhet.

  Czesław Adam Siekierski (PPE-DE), skriftlig. – (PL) Frågan om EU:s energisäkerhet har tagits upp många gånger här i parlamentet, särskilt av företrädare för de nya medlemsstaterna.

Den kris som under de senaste veckorna har påverkat många medlemsstater har tydligt visat hur reell faran för att vår gasförsörjning stängs av faktiskt är, och hur illa förberedda vi är för att hantera konsekvenserna.

EU måste äntligen börja visa solidaritet i sitt sätt att tänka och agera. Vi måste bygga upp en lämplig infrastruktur för överföring, skapa stödmekanismer för länder som kommer att sakna råvarutillförsel och diversifiera de källor från vilka vi erhåller råvaror. Vi måste sträva efter att finna alternativa gaskällor och skapa ett system för att spara energi och effektivisera vår gaskonsumtion.

Jag är medveten om att alla dessa frågor redan har tagits upp vid åtskilliga tillfällen tidigare, men vad hjälper det om vi fortfarande står och stampar på samma fläck?

  Catherine Stihler (PSE), skriftlig. − (EN) Vikten av energieffektivitet och dess bidrag till att nå våra klimatförändringsmål får inte underskattas. Energieffektivitetsprogram har potential att skapa arbetstillfällen.

- Förslag till resolution: (RC-B6-0066/2009)

  Guy Bono (PSE), skriftlig. – (FR) Jag röstade för denna resolution om återvändande och återflyttning av fångar från Guantánamolägret.

Jag menar att EU bara kan gratulera president Obama till hans beslut att stänga fånglägret, något som många av oss har krävt under många år. Därför verkar det vara ett bra tillfälle att svara på USA:s krav genom att lägga fram en gemensam ståndpunkt i linje med EU:s värderingar.

Det är också nödvändigt att vi sopar rent framför egen dörr, inom våra egna gränser, och att de EU-länder som har tillåtit CIA att genomföra hemliga överföringar av fångar i sin tur blir medvetna om sitt ansvar.

  Niels Busk, Anne E. Jensen och Karin Riis-Jørgensen (ALDE), skriftlig. − (DA) Europaparlamentarikerna från det danska liberala partiet röstade emot punkt 4 i förslaget till resolution om återvändande och återflyttning av fångar från Guantánamolägret, eftersom vi anser att det är varje medlemsstats suveräna rätt att besluta om man vill ta emot fångar från Guantánamo på begäran av den amerikanska administrationen.

Vi är givetvis för att medlemsstaterna samråder med varandra om eventuella följder för allmänhetens säkerhet i hela EU i den händelse medlemsstater önskar ta emot fångar.

  Martin Callanan (PPE-DE), skriftlig. − (EN) För många ledamöter har fängelset i Guantánamo Bay blivit ett verktyg för att komma åt USA. Personligen är jag tacksam för att Förenta staterna än en gång tog på sig ett oproportionerligt ansvar för att skydda Europa mot terrorism.

Icke desto mindre håller jag med om att fängelset i Guantánamo Bay bör stängas. Det beror inte på att jag anser att våldsamma terrorister inte behöver hållas inlåsta, tvärtom. Men de rättsliga problemen med interneringen av fiendekämpar måste lösas, och bästa sättet att göra det är att stänga Camp X-Ray.

Även om jag beundrar och stöder USA måste det sägas att internerna i Guantánamo i huvudsak är USA:s ansvar, inte vårt. De togs till fånga eller arresterades under amerikanskt kommando och bör därför åtalas och interneras för påstådda brott mot USA, enligt amerikansk lag och på amerikanskt territorium.

Jag stöder inte förslaget att EU:s medlemsstater ska ta ansvar för dessa oerhört farliga terrorister. Jag tycker emellertid inte heller att EU ska säga åt medlemsstaterna vad de ska göra i fråga om detta.

Därför avstod jag i omröstningen om den här resolutionen.

  David Casa (PPE-DE), skriftlig. − (EN) Vi måste vara mycket försiktiga när vi fattar sådana beslut som de som föreslås i den här resolutionen. Vi kan inte bara öppna famnen och välkomna alla som släpps från Guantánamo. Vi ska se till att före detta interner behandlas med värdighet, men vi måste också se till att det inte finns något rimligt tvivel om att de är oskyldiga innan vi fattar några beslut. Planlösa beslut kan bli fatala om vi inte är oerhört uppmärksamma.

  Chris Davies (ALDE), skriftlig. − (EN) Jag välkomnar beslutet att stänga Guantánamo, men är bekymrad över att de europeiska länderna är beredda att ta emot före detta interner som kan ha kvar kopplingar till terrorister. Mot bakgrund av policyn om fri rörlighet för personer i EU kan ett europeiskt lands agerande få återverkningar på andra vid en tidpunkt då vi redan har komplicerade terroristproblem. Vidare begränsas vår förmåga att utvisa misstänkta terrorister av internationella konventioner (såsom den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna), vilka borde ha setts över för länge sedan.

  Proinsias De Rossa (PSE), skriftlig. − (EN) Jag stöder den här resolutionen som välkomnar president Obamas stängning av interneringslägret i Guantánamo Bay och hans andra viktiga och därmed förknippade dekret, där han påminner om att Förenta staterna måste bära huvudansvaret för stängningen av dessa läger, inklusive internernas framtid, men uppmanar EU:s medlemsstater att, i en anda av att vilja behandla alla rättvist och humant och förstärka den internationella rätten, positivt besvara eventuella förfrågningar från Förenta staterna om hjälp med omplacering av internerna från Guantánamo Bay inom Europeiska unionen.

Rapporterna om att regeringen Obama kommer att behålla interneringsförfarandet bekymrar mig dock djupt.

  Edite Estrela och Armando França (PSE), skriftlig. – (PT) Vi röstade för Europaparlamentets gemensamma resolutionsförslag om möjligheten att ta emot Guantánamofångar som inte har anklagats för brott, eftersom vi anser att EU-samarbetet är nödvändigt för att förstärka folkrätten och respekten för de mänskliga rättigheterna, och för att se till att Guantánamofångar blir behandlade på ett rättvist och opartiskt sätt.

Därför anser vi att den portugisiska regeringens initiativ och beredvillighet att samarbeta med den amerikanska administrationen i processen med att stänga Guantánamolägret är ett exempel som bör följas av andra medlemsstater, för att hjälpa Förenta staterna att lösa detta komplicerade problem med respekt för de mänskliga rättigheterna och folkrätten.

  Vasco Graça Moura (PPE-DE), skriftlig. – (PT) Jag röstade emot det gemensamma förslaget till resolution. Mot bakgrund av skälen D (tredje punkten) och F anser jag det oacceptabelt att EU skulle uppmuntra sina medlemsstater att vara beredda att ta emot fångar som släppts från Guantánamo, i enlighet med ett oklokt och demagogiskt förslag från den portugisiske utrikesministern.

I själva verket bör vi inte under några omständigheter gå med på att EU-medlemsstater tar emot fångar som anses utgöra ”potentiella hot” (skäl D). Inte heller bör vi glömma det tidigare fallet med de 61 f.d. fångar som har varit inblandade i terrorism efter sin frigivning (skäl F).

Eftersom det är omöjligt att på ett säkert sätt skilja mellan dem som utgör ett potentiellt hot och dem som inte gör det, så är det uppenbart att försiktighetsprincipen bör råda, inte bara i samband med kemikalielagstiftningen Reach.

  Pedro Guerreiro (GUE/NGL), skriftlig. – (PT) Även om det gemensamma förslaget till resolution innehåller vissa punkter som vi anser vara positiva, särskilt där det står att ”huvudansvaret för hela stängningen av fånglägret på Guantánamobasen och för internernas framtid vilar på Förenta staterna”, så klargörs inte hur vi bör se på den oerhört allvarliga humanitära situationen.

Som vi har betonat tidigare motsätter vi oss alla överenskommelser mellan länder eller mellan Förenta staterna och EU om överföring av fångar från Guantánamo. Det betyder inte att beslut och ansökningar från fria enskilda individer, nämligen om asyl i Portugal, inte bör övervägas inom ramen för respekten för nationell suveränitet, för den portugisiska republikens konstitution och för folkrätten.

I resolutionen avstår man dock från att kritisera att interneringen och de olagliga transporterna av medborgare inte har ifrågasatts av den nya amerikanska administrationen. Man ignorerar också helt behovet av att avslöja hela sanningen om de kränkningar av folkrätten och de mänskliga rättigheterna som begåtts som en del av det s.k. kriget mot terrorismen, inklusive flera EU-regeringars ansvar för användandet av ländernas flygrum och territorium för överlämnande och transporter av olagligt internerade fångar.

  Ona Juknevičienė (ALDE), skriftlig. – (LT) Jag gratulerar till och stöder den amerikanske presidenten Barack Obamas beslut att inleda stängningen av fånglägret på Guantánamobasen. Detta är ett viktigt steg mot en ny början i amerikansk politik. Jag är säker på att alla EU-medlemsstater kommer att stödja den amerikanska politiken och svara på president Obamas vädjan om samarbete, eller hjälpa till med att lösa frågan med frisläppta fångar, om han ber om det. Jag röstade dock mot den artikel i resolutionen som uppmanar medlemsstaterna att vara beredda att ta emot fångar från Guantánamo, eftersom jag anser att den saken bör beslutas självständigt av varje land i gemenskapen. Jag tvivlar inte på att vart och ett av länderna, när de väl ställs inför ett konkret fall, kommer att svara positivt och erbjuda den amerikanska administrationen sitt stöd. Det kommer dock att vara deras eget val och ett uttryck för deras goda vilja och respekt för humanitära och internationella rättsliga normer.

  Athanasios Pafilis (GUE/NGL), skriftlig. – (EL) Europaparlamentarikerna från det grekiska kommunistpartiet röstade emot det gemensamma förslaget till resolution från de politiska partierna i Europaparlamentet, där man uppmanar till omedelbart frisläppande av alla interner som arresterats godtyckligts och kvarhållits av USA på Guantánamobasen och till omedelbar och slutgiltig stängning av basen, som också satts upp olagligt på kubansk jord, mot det kubanska folkets och dess regerings vilja.

Dessutom uppmanas i resolutionen till en ”rättvis rättegång” för var och en som USA anser att man har bevis mot, och man uppmanar EU:s medlemsstater att ta emot interner i sina fängelser, inom ramen för EU:s och USA:s gemensamma kamp mot terrorismen. Det är rena farsen och medbrottslighet att gå med på rättegången och dömandet av internerna, när vi alla känner till den medeltida tortyr de har utsatts för och följaktligen hur lite trovärdigt varje sådant bevis är efter åratal av inhuman fångenskap.

Hyllningar till president Obama får folk att förledas när det gäller den imperialistiska politiken. När det gäller denna specifika fråga innebär ordern om Guantánamo att CIA:s möjligheter att föra bort terroristmisstänkta och ta dem till hemliga fängelser kvarstår.

  Tobias Pflüger (GUE/NGL), skriftlig. − (DE) Jag röstade för Europaparlamentets gemensamma förslag till resolution om återvändande och återflyttning av fångar från Guantánamolägret, därför att jag välkomnar att EU-länderna tar emot Guantánamofångar. Många EU-medlemsstater bär gemensam skuld när det gäller Guantánamo därför att de, exempelvis, beviljade överflygningar för den olagliga transporten av fångar.

Betänkandet innehåller emellertid några punkter som gör det svårt att rösta för det.

Tortyrmetoderna i Guantánamo, särskilt skendränkningar, kallas inte uttryckligen för tortyr utan i stället för ”hårda förhörsmetoder som utgör tortyr” och ”annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling”.

Dessutom avslogs alla de ändringsförslag som lades fram av gruppen Europeiska enade vänstern/Nordisk grön vänster och gruppen De gröna/Europeiska fria alliansen, som krävde stängning av alla hemliga fångläger, rätt till ersättning för offren och en utredning av kränkningar av de mänskliga rättigheterna i samband med Guantánamo.

  Luís Queiró (PPE-DE), skriftlig. – (PT) EU:s svårighet att hantera beslutet att stänga Guantánamo illustrerar tydligt klyftan mellan intentionerna, som grundas på giltiga principer, och verkligheten, som är full med svårigheter.

Stängningen av Guantánamo är en god nyhet både som sådan och symboliskt. Stängningen löser dock inte det problem som anläggningen inrättades för – och som den inte heller lyckades lösa – nämligen att ta itu med ett hot mot nationell och internationell säkerhet som har helt andra egenskaper än de traditionella fiender som folkrätten utformades och är förberedd för.

I stället för att bara samarbeta genom att eventuellt ta emot tidigare Guantánamofångar – en åtgärd som kan bli nödvändig men där man måste beakta ett antal begränsningar – måste EU, Förenta staterna och det internationella samfundet samarbeta för att sträva efter en stabil och varaktig rättslig lösning på den utmaning som internationella terrorister utgör. Om så inte sker kommer Guantánamo att följas av ännu en dålig lösning.

När det gäller att ta emot f.d. interner bör detta samordnas på EU-nivå, och det är rådligt att inte ta in dem som, under andra omständigheter, inte skulle få visum av säkerhetsskäl. Beredvillighet och försiktighet bör vara de kriterier som tillämpas.

  Luca Romagnoli (NI), skriftlig. – (IT) Jag röstade emot det gemensamma förslaget till resolution om återvändande och återflyttning av fångar från Guantánamolägret. Jag är helt övertygad om att ansvaret för hela stängningen av fånglägret på Guantánamobasen och för internernas framtid vilar endast och uteslutande på Förenta staterna.

Dessutom instämmer jag inte i resolutionens försäkran att ansvaret för respekten för folkrätten och de grundläggande rättigheterna delas av samtliga demokratiska länder, särskilt EU. Vi kan inte ingripa i en fråga där Förenta staternas regering ensam är behörig. Kort och gott, av de ovan nämnda anledningarna är jag emot möjligheten att släppa in Guantánamofångar i EU.

  Catherine Stihler (PSE), skriftlig. − (EN) Alla EU:s medlemsstater måste dra sitt strå till stacken när det gäller att göra stängningen av fängelset i Guantanamo Bay möjlig. Det tjänar ingenting till att uppmana amerikanerna att stänga stället, som den nye presidenten gör, om vi inte kan ta en del av ansvaret.

  Andrzej Jan Szejna (PSE), skriftlig. – (PL) Jag välkomnade nyheten om Barack Obamas beslut angående stängningen av Guantánamofängelset. Under sin valkampanj underströk Barack Obama att han skulle prioritera en stängning av detta ökända fängelse.

Frågan om återvändande och återflyttning av fångar från Guantánamolägret kan vara ett tecken på en väsentlig förändring i den amerikanska politiken i rätt riktning, nämligen mot respekt för såväl grundläggande rättigheter som humanitär och internationell rätt. Varje fånge bör ställas inför rätta. Om de befinns skyldiga bör de avtjäna sitt straff i ett fängelse i Förenta staterna. De som inte har dömts och som frivilligt går med på att återsändas, bör sändas tillbaka till sina ursprungsländer så snart som möjligt. Fångar som inte kan sändas tillbaka till sitt ursprungsland på grund av risken för tortyr eller förföljelse bör tillåtas att stanna i Förenta staterna, där de bör få humanitärt skydd och ersättning. För närvarande hålls omkring 242 fångar på Guantánamo. Vissa av dem är där endast därför att det inte finns något tryggt land som de kan återvända till. Dessa människor har inte anklagats för något brott.

Kampen mot terrorismen är och förblir en utrikespolitisk prioriterad fråga för både EU och Förenta staterna. Vi måste dock kraftfullt betona att den alltid måste gå hand i hand med respekten för grundläggande rättigheter och rättsstatsprincipen.