Fullständigt förhandlingsreferat

Onsdagen den 18 februari 2009 - Bryssel

24. Gemenskapens rättsliga ram för en europeisk forskningsinfrastruktur (ERI) (debatt)

  Talmannen. – Nästa punkt är betänkandet (A6-0007/2009) av Teresa Riera Madurell, för utskottet för industrifrågor, forskning och energi, om förslaget till rådets förordning om gemenskapens rättsliga ram för en europeisk forskningsinfrastruktur (ERI) (KOM(2008)0467 – C6-0306/2008 – 2008/0148(CNS)).

  Teresa Riera Madurell, föredragande. – (ES) Herr talman, herr kommissionsledamot! Jag vill först och främst påpeka att enhällighet om betänkandet rådde i utskottet för industrifrågor, forskning och energi. Enhälligheten var möjlig genom det utmärkta arbetet av och samarbetet med de skuggföredragande, vars bidrag till stor del har hjälpt oss att åstadkomma ett användbart betänkande inom ett ämne så viktigt som den europeiska forskningsinfrastrukturen.

Jag måste framhålla att Europaparlamentet är överens med kommissionen om att i ljuset av globaliseringen av forskningen och uppkomsten av nya vetenskapliga och tekniska makter såsom Kina och Indien, måste vi öka takten och uppmuntra uppbyggnaden av ett nytt europeiskt forskningsområde.

Det är mycket viktigt att vi så snart som möjligt ser till att Europeiska unionen är ett område där forskning, teknik och kunskap har fri rörlighet, där det finns en effektiv samordning av forskningsaktiviteter och där man utnyttjar resurserna till fullo. Det kräver bland annat att vi har välfungerande och utbredd forskningsinfrastruktur på EU-nivå.

Forskningsinfrastrukturerna kan även ge en utmärkt möjlighet till samarbete mellan olika medlemsstater, vilket i sin tur kan ge avtryck i forskningsutbildningen av unga människor och kraftigt påverka den europeiska industrins ekonomi. Det är därför som de är nödvändiga för forskningsutvecklingen i Europa och därför måste vi underlätta utvecklingen av dem. Europaparlamentet välkomnar därför kommissionens förslag till en rättslig ram och villkoren för den.

Det är faktiskt så att vi ända från början har ansett att utvecklingen av europeisk forskningsinfrastruktur är en av pelarna inom det europeiska forskningsområdet. Vi har dock alltid varit medvetna om de problem som behövde lösas, inte bara för att de krävde omfattande finansiella resurser – vi bör komma ihåg att i europeiska strategiska forumet för forskningsinfrastrukturs (ESFRI) färdplan fastställs 44 projekt som borde genomföras inom de kommande tio åren – utan också på grund av ämnets komplexitet när det gäller teknik och organisation.

I detta skede skulle jag återigen vilja betona att i ett initiativ av denna kaliber måste Europaparlamentet spela en mer avgörande roll. Brådskan med åtgärderna och frånvaron av en starkare rättslig grund i nuvarande fördrag motiverar emellertid tillämpningen av artikel 171. Det kvarstår dock att det ger ytterligare skäl att förespråka behovet av ett nytt fördrag så snart som möjligt.

Jag vill kort peka på några av de bidrag som tas upp i betänkandet. För det första klargörs definitionen av europeisk forskningsinfrastruktur för att undvika att blanda ihop den juridiska personen och den faktiska forskningsinfrastrukturen. I betänkandet tydliggörs och fullgörs även de krav som ställs på en forskningsinfrastruktur för att få kallas europeisk, genom att viktiga ämnen läggs till, som exempelvis en konsekvensbedömning av förslaget på EU-nivå, de medel som anslås motiveras och man ser till att det finns en tillträdesstrategi till det europeiska forskarsamhället.

Vi föreslår även att initiativet utvidgas till att även innefatta redan befintlig infrastruktur. Vi ger vårt fulla stöd till kommissionens förslag om befrielse från mervärdesskatt, vilket vi anser vara initiativets nyckelpunkt.

Vi vill därför skicka ett tydligt budskap till rådet att lösa problemen inom ämnet så snart som möjligt. Vi vill också än en gång betona att skattelättnader för forskningen är ett måste om vi vill främja forskning i Europa. Det är något som vi har rekommenderat vid flera tillfällen för att uppmuntra små och medelstora företag att delta inom forskning och utveckling och som vi nu måste stödja i samband med inrättandet av omfattande forskningsinfrastrukturer på EU-nivå eftersom de är nödvändiga för att forskningen ska utvecklas.

Avslutningsvis vill jag återigen tacka alla skuggföredragande, kommissionen för dess utmärkta bidrag samt utskottet för industrifrågor, forskning och energi för all den hjälp de bistått mig med i arbetet med betänkandet.

  Janez Potočnik, ledamot av kommissionen. − (EN) Herr talman! Allra först vill jag uttrycka min tacksamhet till utskottet för industrifrågor, forskning och energi (ITRE), och i synnerhet till föredraganden Teresa Riera Madurell för att ha gett sitt stöd till vårt förslag till gemenskapens rättsliga ram för en europeisk forskningsinfrastruktur. Dina ord var musik för mina öron!

Jag vill även tacka ITRE:s skuggföredragande för deras konstruktiva stöd.

Tillsammans tar vi ett viktigt steg mot en rättslig ram som kommer att göra det möjligt för medlemsstaterna att samarbeta för att utarbeta nya stora forskningsinfrastrukturer, som blir allt mer komplicerade och dyrare, och endast kan byggas om flera europeiska länder arbetar tillsammans.

Ni har diskuterat det nya rättsinstrumentet ingående, och gjort många ändringar som kommer att göra texten tydligare och mer strukturerad, särskilt vad gäller definition, räckvidd och status, vilket även de referenser till Europeiska strategiska forumet för forskningsinfrastruktur (Esfri) som ni har infört bidrar till.

Kommissionen kommer att göra allt den kan för att rådet ska genomföra ändringarna.

Vi är särskilt glada över att vi är överens om de viktigaste aspekterna av diskussionerna som förs just nu i rådet, och som riskerar att förhindra antagandet, det vill säga momsfrågan.

Som ni vet är alla medlemsstater överens om att forskningsinfrastrukturer som inrättats av flera länder måste ges undantag från skatter i värdlandet.

Av arbetsrelaterade orsaker behandlar man ofta detta som en fråga om undantag från skatt, vilket skapar viss förvirring. I själva verket handlar det om genomförandet av det befintliga momsdirektivet, som redan godtagits och antagits av rådet. Den verkliga frågan är om europeiska forskningsinfrastrukturer ska få status som internationella organisationer, som de definieras i momsdirektivet, och därför slippa betala moms. Det är alltså inte fråga om någon skatteharmonisering, utan om att inrätta juridiska enheter för forskningsinfrastrukturer.

Både kommissionens och rådets juridiska avdelningar har varit tydliga med att detta är rätt plats. Det är således ett rent politiskt beslut som handlar om hur viktigt medlemsstaterna anser att det är med nya forskningsinrättningar i världsklass för Europa.

Ert fasta stöd i denna fråga kan vara avgörande!

ORDFÖRANDESKAP: ONESTA
Vice talman

  Paul Rübig, för PPE-DE-gruppen. – (DE) Herr talman, herr kommissionsledamot! Lambert van Nistelrooij sa en gång att det handlade om att definiera en ”femte frihet”. Den femte friheten är helt enkelt friheten för forskare som inte kan knytas till regional, nationell eller internationell nivå.

Vi måste helt enkelt skapa en gruppering och en rättslig ram för forskarna, så att de kan göra det arbete som samhället förväntar sig av dem. Vi talar inte bara om forskning som den akademiska forskning som sker vid universitet eller den forskning som sker inom industrin, utan särskilt om forskningen i små och medelstora företag. Det är trots allt viktigt att även dessa forskningsresultat i fortsättningen blir publicerade och tillgängliga.

Förra året introducerade vi ”Energy Club” i kammaren – som vice talman Gérard Onesta närvarade vid – där forskarsamhället och de ansvariga utstrålade entusiasm över uppfinningar som har stor potential att uppnå goda resultat som påverkar oss alla. Att skapa sådana forskningsinstrument är rätt väg att gå, speciellt i dagens ekonomi- och energikris, då de skapar förutsättningar för utvecklingen av nya produkter och tjänster som kan saluföras över hela världen. Kommissionens initiativ bör särskilt välkomnas, då organisationen av sådana initiativ stärker de internationella möjligheterna. Vikten av internationellt samarbete blir allt större, både för oss i Europa och för våra partners. Vi i Europa har ju trots allt gjort oss själva till den del av världen som har den största köpkraften och våra 500 miljoner invånare har rätt att få ta del av forskningsresultat så snabbt och effektivt som möjligt. Tack för ordet.

  Adam Gierek, för PSE-gruppen. – (PL) Herr talman! Målet för den europeiska forskningsinfrastrukturen (ERI) är att skapa unika forskningscenter som drivs av de mest framstående specialisterna inom särskilda områden. De borde enligt min mening ha tillgång till ett stort utbud av dyr spjutspetsutrustning och bli uppbackade av forskarlag. Den europeiska forskningsinfrastrukturen ska användas för experimentella studier, som främst använder induktiva metoder, genom företeelser i världen omkring oss, med målet att få fram praktiska lösningar. Den europeiska forskningsinfrastrukturen bör även utbilda unga forskare.

Jag tror inte att det europeiska strategiska forumet för forskningsinfrastruktur är avsett att kopiera existerande centrum med särskild excellens, utan det är avsett att med hjälp av strukturfonder och nationella fonder skapa annorlunda forskningsenheter, som ska komplettera de centrum med särskild excellens som finns och inrätta en infrastruktur av specialiserade forskningsenheter, ett enhetligt nätverk som spänner kring hela EU. Unga, ambitiösa europeiska forskare kommer därmed inte tvingas åka till andra sidan havet för att genomföra sina idéer. Därför tror jag att förutsättningarna för att den europeiska forskningsinfrastrukturen ska fungera effektivt involverar en hög grad av specialisering och rörlighet för forskningsmiljön. Forskningen kommer att bli mer effektiv om man inför tidsbegränsningar och om den sprids över flera platser. Till exempel, om grundläggande forskning genomförs samtidigt inom olika internationella specialiserade enheter av den europeiska forskningsinfrastrukturen, skulle de bli skattebefriade då de inte är ekonomiska enheter.

Jag tackar för er uppmärksamhet och gratulerar Teresa Riera Madurell för betänkandet, och önskar att kommissionen snarast genomför förslaget till förordning, som kräver ytterligare specifikation medan ämnet är aktuellt.

  Vladko Todorov Panayotov, för ALDE-gruppen. – (BG) Jag vill gratulera Teresa Riera Madurell för betänkandet som för oss närmare målet att framgångsrikt inrätta ett europeiskt forskningsområde. Genom att inrätta ett nätverk av partnerskap inom vetenskaplig forskning mellan medlemsstaterna är jag övertygad om att vi kommer att uppnå en konkurrenskraftig och lönsam ekonomi, baserad på kunskap och innovation. Det är inte möjligt att utbyta kunskap utan relevant infrastruktur, eftersom den har en nyckelroll i inrättandet av en effektiv miljö där det är möjligt att utföra aktuell och absolut nödvändig forskning.

För närvarande är all verksamhet begränsad till samarbete mellan enskilda forskningscenter. Vi har inte heller haft lämpliga rättsliga instrument, som skulle gjort det möjligt att inrätta passande partnerskap med deltagare från olika stater, vilket ju är nyckeln till framgång inom området. Avsaknaden av sådana rättsliga instrument har i hög grad hållit tillbaka processen av forskningsintegration av de nya medlemsstaterna, vilka har stor forskningspotential som måste införlivas i Europeiska unionen.

Betänkandet är inte bara ett steg mot upprättandet av en rättslig grund för att inrätta en forskningsinfrastruktur. Det skulle även bli ett instrument för att uppnå rörlighet av kunskap inom Europeiska unionen. Det skulle i sin tur öka prestigen och auktoriteten hos europeiska forskningscenter till världsnivå och öka sysselsättningen samt bidra i sökandet efter hållbara lösningar på nya miljöutmaningar. Jag vill återigen gratulera föredraganden Teresa Riera Madurell för betänkandet.

  Nils Lundgren, för IND/DEM-gruppen. – Behövs det en ekonomisk europeisk rättsenhet på forskningens område eller står vi inför ännu ett exempel på EU:s envetna kamp mot europeisk pluralism? Sanningen är ju att det krävs institutionell konkurrens för framgångsrika institutionella reformer. Tänk om det för 50 år sedan hade lagts fast en internationell juridisk form för forskningsinstitutioner! Då skulle utvecklingen på området ha avstannat. Att ändra internationella fördrag är svårt och går därför långsamt. Framstegen sker genom att länder lätt kan reformera sina nationella institutioner. Lyckade reformer sprider sig sedan till andra länder.

Kommissionens förslag är visserligen inte någon tvångströja. Det erbjuder ett alternativ utöver redan existerande nationella förslag, och innebär i så måtto en förbättring. Men förslaget förstörs fullkomligt av att kommissionen också vill reglera beskattningen av denna rättsenhet på EU-nivå. Därför måste förslaget förkastas.

  Erna Hennicot-Schoepges (PPE-DE). – (FR) Herr talman, herr kommissionsledamot! Jag anser att det är ett viktigt steg framåt i den europeiska forskningspolitiken. Det är ett resultat av det sjätte ramprogrammets utvärderingsrapport, men det är även ett övervägande som gjorts under arbetet med det sjunde ramprogrammet.

Ni sa, herr kommissionsledamot, att vissa medlemsstater nu får ansluta sig till styrkorna. Det är minst sagt absurt att ett speciellt tillstånd från Europeiska unionen ska behövas för det, men det är ändå ett framsteg. Det som oroar mig är ert uttalande om att mervärdesskatt ska tillämpas på miniminivå och att situationen vad gäller internationell status inte är helt tydlig, åtminstone är det så jag uppfattar det.

Artikel 171 citerades vid omröstningen om det gemensamma företaget SESAR. Vi röstade två gånger om utkastet, eftersom den internationella statusen inte bekräftades, och därför var det inte möjligt att inrätta det gemensamma företaget. Galileo, ett annat gemensamt företag, har inte blivit inrättat över huvud taget.

Mina frågor lyder som följer. Hur stor blir andelen av gemenskapens finansiering? Kommer medel att avsättas till dem som arbetar tillsammans för att förhindra ett slösande av resurser som varit avsatta för forskningsinfrastrukturer och uppmuntra dem? Kommer det slutligen att bli möjligt att utnyttja Sammanhållningsfonden för forskning i syfte att kombinera excellens och sammanhållning?

  Silvia-Adriana Ţicău (PSE). – (RO) År 2009 är det europeiska året för kreativitet och innovation.

Inrättandet av en europeisk forskningsinfrastruktur som ska fungera på en icke-ekonomisk grund kommer att bidra såväl till en uppstramning av gemenskapens forskarprogram, som till spridning och optimering av resultaten inom forskning, teknisk utveckling och demonstration på gemenskapsnivå.

Jag välkomnar att forskningsinfrastrukturerna kan samfinansieras genom sammanhållningspolitiska finansiella instrument i enlighet med föreskrifterna för europeiska regionala utvecklingsfonden, socialfonden och Sammanhållningsfonden.

Jag vill betona att det är av yttersta vikt att infrastrukturerna leder till en länk mellan forskningsinstitut och strukturer, universitet, den akademiska världen och den privata sektorn, och att forskningsresultaten kommer den industriella sektorn tillgodo.

Jag vill dock nämna att vi, framför allt under rådande kris, måste se till att minst en procent av en medlemsstats BNP avsätts till forskning.

  Dragoş Florin David (PPE-DE). – (RO) Föreställningen om ett gemensamt europeiskt forskningsområde och om en gemensam rättslig ram som kan tillämpas på europeisk forskningsinfrastruktur har varit den grundläggande principen för att uppnå målen i Lissabonfördraget som relaterar till ekonomisk tillväxt, nya arbetstillfällen och upprättandet av en dynamisk kunskapsbaserad ekonomi.

Forskningsinfrastrukturer spelar en än större roll i utvecklingen av kunskap och teknik på grund av deras förmåga att mobilisera personal och investeringar så att en kritisk massa uppstår och därigenom framgångsrikt kunna ge viktiga bidrag till europeisk ekonomisk utveckling. I vår strävan efter att Europeiska unionen ska bli en förstklassig internationell forskningspartner, har vi föreslagit att forskningen ska förses såväl med konkurrenskraftig finansiering, lämpliga infrastrukturer och föreskrifter för immateriell äganderätt, som med effektiv rörlighet för forskare.

Genom förslaget till förordning om gemenskapens rättsliga ram för en europeisk forskningsinfrastruktur, befäster vi i dag upprättandet av den femte friheten i Europa: den fria rörligheten för kunskap. Nuvarande förordning kommer att bli en pelare i europeisk forskningsutveckling, då den europeiska forskningsinfrastrukturen kommer att kunna garantera vetenskaplig excellens inom gemenskapens forskning och konkurrenskraft i gemenskapens ekonomi, baserad på prognoser på medellång och lång sikt och genom effektivt stöd för europeisk forskning.

I och med den pågående ekonomiska krisen är snabbast möjliga genomförande av förordningen i kombination med uppmuntran till investering i forskning och utveckling, upprättande av gemensamma standarder inom kunskapssektorn och modernisering av nationella utbildningssystem nödvändiga åtgärder. De kommer att leda till verkliga lösningar som syftar till att komma över krisen.

Jag anser att vi denna gång måste rikta vår uppmärksamhet mot befintliga skillnader inom området för utveckling av en infrastruktur som ska främja innovation och forskning mellan utvecklade medlemsstater och stater med en utvecklingsekonomi. På så sätt utlöser vi inte någon omfattande migration av forskare från ekonomier i stater som nyligen anslöt sig till EU vars ekonomi står i det främsta ledet av den globala ekonomin. En homogen spridning av forskningsinfrastrukturer och forskningstillfällen inom Europeiska unionen skulle vara till fördel för hela EU och skulle bidra till att motverka migration av forskare från öst till väst.

Avslutningsvis vill jag gratulera föredraganden Teresa Riera Madurell och hennes kolleger i utskottet för industrifrågor, forskning och energi för deras bidrag till betänkandet.

  Avril Doyle (PPE-DE). - (EN) Herr talman! Kan du dela upp dessa fem minuter mellan de två förfrågningar som har gjorts? Jag skulle vilja ha två minuter, om det går bra?

  Talmannen. – Ni ställer mig inför ett dilemma. Arbetsordningen tillåter en minut. Varsågod, en minut.

  Avril Doyle (PPE-DE). - (EN) Herr talman! Jag vill inte vara ohövlig, men vi har redan slösat bort två minuter på att prata om det. Vid catch the eye-förfarandet har man fem minuters talartid. Jag har deltagit i debatter där det var en, två eller tre talare och vi delade på tiden. Jag vill bara ha två minuter, jag vet inte hur det är med mina kolleger.

Tack för att ditt tålamod, herr talman.

Jag stöder till fullo att man upprättar en juridisk status för nya europeiska forskningsinfrastrukturer för alleuropeiska forskningsprojekt och alleuropeisk finansiering.

Jag har två korta punkter att ta upp. Framför mig har jag – och jag vill gratulera kommissionsledamoten och hans medarbetare – en rapport om Europas forskning 2008–2009, ”A more research-intensive and integrated European Research Area: Science, Technology and Competitiveness key figures report 2008/2009”. Siffrorna stämmer förmodligen inte längre, med tanke på hur BNP har rasat i Europa och på annat håll. Jag vill särskilt framhålla att offentlig finansiering av forskning och utveckling kan vara konjunkturutjämnande, vilket var fallet i Japan och Förenta staterna i början av 90-talet respektive i början av 2000-talet. När deras BNP rasade, ökade den offentliga sektorns investeringar i forskning och utveckling.

Går det att extrapolera från det vi går igenom i EU just nu, och vi är inte ensamma globalt sett, på grund av den ekonomiska kollapsen, med det vi har tillgång till i sjunde ramprogrammet och från medlemsstaterna, om vi kommer att kunna kompensera genom att den offentliga sektorn investerar mer i forskning och utveckling?

Min andra punkt gäller den skrämmande utvecklingen att EU:s andel av patentansökningar sjunker alarmerande mycket jämfört med övriga världen. Det kan kanske förklaras av de höga patentkostnaderna i Europa. I Europa är kostnaderna och motsvarande kostnader för patentansökningar mer än 20 procent högre än i Förenta staterna, och 13 gånger högre än i Japan, samtidigt som kostnaderna för att behålla patentskyddet i de 27 medlemsstaterna är över 60 gånger högre i EU än i Förenta staterna, vilket ger skrämmande konsekvenser. Kan kommissionsledamoten berätta hur vi kan lösa detta problem så fort som möjligt?

Jag vill gratulera ännu en gång till denna fascinerande publikation.

  Mieczysław Edmund Janowski (UEN). – (PL) Herr talman! Jag vill tacka föredraganden för hennes arbete. Här vill jag referera till ett uttalande av Avril Doyle. I en tid då vi upplever en ekonomisk kollaps bör vi inte göra misstaget att försumma forskning och utveckling eller de människor som jobbar inom dessa områden. Därför skriver jag under på de åtgärder som avser upprätta en rättslig ram för den europeiska forskningsinfrastrukturen.

Vi måste vara medvetna om att det krävs rättsliga ramar och lämplig finansiering för att den europeiska forskningsinfrastrukturen ska fungera. Finansieringen kan dock inte komma från individuella regioner eller länder. Även frågan om lämplig beskattning är viktig. Jag tror också att det krävs bättre samarbete mellan forskningscenter och ekonomin, som involverar även små och medelstora företag. Jag är övertygad om att om den europeiska forskningsinfrastrukturen är ordentligt korrelerad till ramprogrammen, så kommer den att förbättra situationen för människor som jobbar inom forskning och framför allt de unga, som Adam Gierek påpekade. Det kan även förhindra en kunskapsflykt i Europa. Vi bör komma ihåg att Lissabonfördraget står för en andel av 3 procent av BNP för utgifter för forskning och utveckling. I Europeiska unionen i dag är den siffran 1,84 procent – mina siffror är från 2007. Jag räknar därför med att den europeiska forskningsinfrastrukturen kommer att förbättra den situationen.

  Janez Potočnik, ledamot av kommissionen. − (EN) Herr talman! Först av allt vill jag tacka för stödet. Jag tror att vi alla är överens om att det är viktigt att vi diskuterar. Jag kanske inte tar frågorna i rätt ordning, men jag ska försöka svara kortfattat på dem.

Avril Doyle, vad gäller offentlig finansiering, har tidigare erfarenheter visat att i kristider minskar ofta de privata investeringarna. Därför bör man inte begå det stora misstaget att låta de offentliga investeringarna följa samma mönster, eftersom det skulle försätta oss i en svår situation när krisen är över. Därför måste de offentliga investeringarna vara konjunktursutjämnande, vilket vi har sett exempel på även i Europa. I Finland gjorde man så i början av 90-talet. Jag tycker att vi borde göra något liknande och välja den vägen.

Vad gäller kostnaden för patentansökning är det slående. Jag tror inte att det finns någon enkel lösning. ”Bättre” är en lösning som skulle vara mer horisontell än vad vi klarar av. Förra året gjorde vi vårt bästa genom att föreslå ett förtydligande av patentsituationen mellan privata och offentliga institutioner, men det är helt klart inte lösningen på det djupgående problem som vi står inför när det gäller patentansökningar.

Nu går jag över till förslaget om frågorna om finansiering från det sjunde ramprogrammet. Hittills har vi finansierat förberedelsestadiet av de projekt som utförs. Det är inte tänkt att vi ska finansiera infrastrukturen institutionellt. Det kommer medlemsstaterna att göra och det är även de som kommer att besluta vart den ska uppföras. Men när det är klart kommer vi att finansiera anslagen, precis som vi gör med all infrastruktur.

Det är den enda vägen att gå. Jag påminner om att när vi diskuterade budgeten för forskningsinfrastruktur, var det den budget som procentuellt sett var bäst lämpad för sjunde ramprogrammet. Jag är dock optimistisk. Vi har ett stort försprång, och jag tycker att lagstiftningen erbjuder bra lösningar.

När det gäller moms vill jag vara tydlig. Vi gör inga momsundantag i lagstiftningen. Vi tror att om fler länder samarbetar för att bygga upp en gemensam infrastruktur, mellan till exempel Tyskland och Slovenien eller Storbritannien eller vilket land som helst, kommer till slut inga länder gå med på att betala moms i det landet. Så ser det ut för närvarande, fast hur exakt går det till? För närvarande förhandlar länderna individuellt med värdlandet om den typen av undantag. Vi försöker genom den lagstiftningen garantera statusen internationell organisation, vilket på grund av nuvarande momslagstiftning skulle garantera momsundantag.

Så enkelt skulle det vara, men tidsaspekten nämndes. Tiden är den avgörande faktorn, så det handlar om huruvida vi kan påskynda och förenkla uppbyggnaden av forskningsinfrastrukturen. Tyvärr är den nuvarande situationen för forskningsinfrastruktur så komplicerad att vi förlorar tid och därmed även pengar. Så enkelt är det.

Jag har glömt sammanhållningen. Svaret är ja.

Det måste poängteras. Vi behöver infrastruktur. Vi behöver den så fort som möjligt. Detta är ett steg för att påskynda processen. Tack för er förståelse och ert stöd.

  Talmannen. – Innan jag ger ordet till vår föredragande vill jag klargöra någonting för Avril Doyle. Vi har tittat närmare på teknikaliteterna.

För lite mer än ett år sedan, den 8 januari 2008, mottog ni ett meddelande från biträdande generalsekreteraren om ett beslut om talmanskonferensen den 27 oktober 2007. I punkt 3 B anges tydligt att tiden för catch the eye (att få ordet genom att fånga uppmärksamheten) är satt till högst fem minuter och begränsad till högst en minut per talare.

Det är bestämmelsen, men det var ett nöje att lyssna till er och vi njöt av att höra vad ni hade att säga. Nu kommer vi till föredraganden Teresa Riera Madurell.

  Teresa Riera Madurell, föredragande. – (ES) Herr talman! Jag vill tacka alla som har tagit del i debatten och jag vill även tacka kommissionsledamoten för hans ord och säga att jag helt håller med om hans tydliga förklaring av mervärdesskatten. För att avsluta vill jag helt enkelt säga att majoriteten av oss är överens om grunderna. Budskapet är tydligt: excellens inom forskningen kräver forskningsinfrastruktur av hög kvalitet. På grund av höga konstruktionskostnader och operativa kostnader är det viktigt att samsas om en stor del av forskningsinfrastrukturen. Med andra ord är det förnuftigt att inrätta en europeisk forskningsinfrastruktur som kan stå till tjänst för hela det europeiska forskarsamhället.

Färdplanen som sattes upp av ESFRI var absolut ett steg mot bättre planering av forskningsinfrastruktur på EU-nivå. Vad vi nu måste göra är att förverkliga färdplanen. Som flera av mina kolleger påpekade, är ett av de största problemen finansieringen. Trots ökade anslag till sjunde ramprogrammet och möjligheterna till stöd för infrastruktur som ingår i programmen för sammanhållningspolitik, som några av mina kolleger också nämnt, är Europeiska unionens budget inte tillräcklig för att finansiera all nödvändig infrastruktur. Det är därför mycket viktigt att vi mobiliserar våra finansiella källor, såväl nationella som privata, så långt som möjligt, inte minst industrin, även om tiderna inte är så goda, som herr kommissionsledamot påpekade.

En annan svårighet som är lika viktig, var avsaknaden av en rättslig ram. Vid framläggandet av förslaget var kommissionens mål att upprätta ett rättsligt ramverk och nödvändiga förutsättningar för att utveckla europeiska forskningsinfrastrukturer. Det är ett bra förslag som vi är övertygade om att Europaparlamentet har stärkt, som kommissionsledamoten redan sagt.

Jag vill återigen uppmana rådet att lyssna till vårt budskap.

  Paul Rübig (PPE-DE). – (DE) Herr talman! Får jag be om att värmen lämnas på till slutet av sammanträdet eftersom det är så kallt i kammaren?

  Talmannen. – Vi har noterat er önskan. Kanske att våra kvällsdebatter borde vara mer rörliga och livliga för att skapa en varm atmosfär? Det är riktigt att kammaren är stor.

Vad gäller det här viktiga ämnet, som i stor utsträckning kommer att medverka till utvecklingen av europeisk forskning, så är debatten härmed avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum torsdagen den 19 februari 2009.

Skriftliga förklaringar (artikel 142)

  Constantin Dumitriu (PPE-DE), skriftlig. – (RO) I en tid då ekonomin befinner sig i en nedåtgående spiral är myndigheterna frestade att skära ner på forskningsanslagen. Genom att diskutera betänkandet om ett förslag till en förordning från rådet om ett gemensamt rättsligt ramverk för en europeisk forskningsinfrastruktur sänder vi dock signalen att forskning fortfarande är en prioriterad fråga för Europeiska unionen och det är jag glad över.

Jag är övertygad om att vi genom det institutionella ramverket för att stödja forskningsverksamhet kommer att se resultat som stärker den europeiska ekonomin. Anledningen till det är att forskning inte är någon modefluga, utan en nödvändighet som ser till den europeiska ekonomins konkurrenskraft på global nivå.

Jag skulle vilja lyfta fram ett mycket viktigt område där forskningen kan spela stor roll. Som en konsekvens av urbaniseringen tror man att jordbruksarealerna kommer att minska med 25 procent inom de kommande 25 åren. För att kompensera för förlusten av den ytan behöver vi se en ökad produktion från mindre områden samtidigt som vi måste använda mindre vatten och bekämpningsmedel. Genom forskning, framför allt inom bioteknik, kanske vi kan hitta en lösning på problemet, som inte äventyrar principen om livsmedelstrygghet.

Det är ytterligare en anledning till att stödja större forskningsverksamhet och att upprätta ett enhetligt europeiskt ramverk.

  Daniel Petru Funeriu (PPE-DE), skriftlig. – (RO) Jag välkomnar betänkandet om att upprätta ett rättsligt ramverk för den europeiska forskningsinfrastrukturen (ERI), enligt kommissionens förslag till förordning inom området.

En europeisk forskningsinfrastruktur är svaret på ett verkligt behov som finns hos europeiska forskare och den kommer garanterat att öka konkurrenskraften inom europeisk vetenskap.

En viktig del i förordningen är att Europeiska unionen får möjlighet att satsa på en typenhet inom europeisk forskningsinfrastruktur. Det ger gemenskapen möjlighet att delta i och påverka den transeuropeiska forskningspolitiken.

Utifrån detta uppmanar jag Europeiska kommissionen att hålla tre punkter i åtanke när det gäller att sörja för finansieringen av den europeiska forskningsinfrastrukturen:

1) Att gemenskapen endast involveras i projekt med mycket stor vetenskaplig potential.

2) Att uppmuntra till att den europeiska forskningsinfrastrukturen genomförs i regioner som traditionellt varit utsatta för kunskapsflykt, både inom och utom gemenskapen.

3) Att förenkla tillträdet till den europeiska forskningsinfrastrukturen för företag inom den privata sektorn.

Gemenskapspolitiken inom området måste kombineras med vetenskaplig excellens som utlöser ett tillflöde av forskare och effektiva infrastrukturer till länder som blev medlemmar i Europeiska unionen under 2004 till 2007.

  Nicolae Vlad Popa (PPE-DE), skriftlig. – (RO) Betänkandet av Teresa Riera Madurell är särskilt viktigt då det upprättar det rättsliga ramverk som krävs för utvecklingen av forskningsinfrastruktur.

Inrättandet av europeisk forskningsinfrastruktur ser till att forskningen kommer att nå en hög nivå.

Dessutom kommer det att skapa nya tillfällen för samarbete mellan europeiska forskningslag, som även studenter och teknisk personal kan delta i, och därmed locka fler unga människor till den högteknologiska forskningen.

Det rättsliga ramverket måste främja ett ökat samarbete mellan industrin och den akademiska forskningen och därigenom underlätta genomförandet av nya idéer.

Jag stödjer föredragandens förslag att uppmana kommissionen att till Europaparlamentet lämna in regelbundna rapporter om statusen för utvecklingen av de europeiska forskningsinfrastrukturerna.

Kostnaden för att inrätta storskalig forskningsinfrastruktur kräver att flera länder går samman.

Upprättandet av en gemensam rättslig ram är absolut nödvändigt för att underlätta och påskynda utvecklingen av infrastrukturerna.