Fullständigt förhandlingsreferat

Onsdagen den 18 februari 2009 - Bryssel

25. En särskild plats för barnen i EU:s yttre åtgärder (kortfattad redogörelse)

  Talmannen. – Nästa punkt är en kort presentation av betänkandet (A6-0039/2009) av Glenys Kinnock, för utskottet för utveckling, om en särskild plats för barnen i EU:s yttre åtgärder (2008/2203(INI)).

  Glenys Kinnock, föredragande. − (EN) Herr talman! Till att börja med måste jag säga att jag välkomnar varmt det meddelande som kommissionen förberett. Jag tycker att det är både omfattande och ambitiöst.

I mitt betänkande rekommenderade jag vilka praktiska åtgärder, investeringar och processer som behövs för att vi ska kunna fastställa en särskild plats för barnen i de yttre åtgärderna. Kommissionens och rådets meddelande och slutsatser om yttre åtgärder kommer att bygga på den yttre dimensionen av EU:s strategi om barnens rättigheter. Jag anser att detta är mycket viktigt för EU.

Jag hoppas verkligen på åtgärder som speglar den ambition jag ser. Vi behöver substans som backar upp retoriken. Det kräver resurser och självklart, vilket ni säkert håller med om, får inte EU:s medlemsstater backa när det gäller åtaganden att finansiera millenniemålen. Vi vet att de flesta av väldens två miljarder barn dagligen kämpar med fattigdom och utsatthet. Vi vet även att 98 procent av världens barn som lever i extrem fattigdom bor i utvecklingsländer.

Dessutom är det nu tydligt att följderna av finanskrisen kommer att drabba barn och ungdomar hårt, till exempel när man drar ned på budgeten för hälsovård och utbildning. Därför tror jag att det är rätt att vi gör ett politiskt åtagande på högsta nivå för barnen, och med barnen. I sitt partnerskap med utvecklingsländer måste EU se möjligheten att påverka politiken för att rädda barns liv. De åtgärder för barn som bör prioriteras måste främjas när kommissionen förhandlar om regionala och tematiska strategier i landsstrategidokument, samt när de utarbetas och revideras.

I både budgetstöd och budgetkontrakt om millenniemålen bör och måste man inkludera specifika mål och indikationer när det gäller barn. Jag välkomnar kommissionens föresats att utarbeta nationella åtgärdsplaner för barn med partnerländer. Vi behöver garantier för att även mycket marginaliserade barn, till exempel handikappade och föräldralösa barn, får rättvis tillgång till hälso- och sjukvård, utbildning, socialvård och juridiska tjänster.

Jag anser att kommissionens anställda, både de i Bryssel och de som ingår i delegationer, måste få mer och bättre utbildning, framför allt om hur de bäst hanterar barns deltagande. Vi behöver tänka om i EU när det gäller hur vi lyssnar på barnen och bjuder in dem att delta, eftersom vi förstår att det är barnen själva som ger liv till värderingarna som har införts i internationell lagstiftning genom konventionen om barnets rättigheter från 1989. Min erfarenhet är att barnen, eller de unga, har mycket insikt och kunskap om hur fattigdom och miljöförstöring kan åtgärdas, och detta bör vi ta tillvara.

Det glädjer mig att kommissionen är medveten om hur viktigt det är med samråd under förberedelserna av EU-strategin om barnets rättigheter. Jag förstår också att detta har inplanerats till första halvåret av 2009. Kan kommissionen ange när detta arbete kommer att påbörjas? Jag hoppas att det inte kommer att fattas något beslut om att det offentliga samrådet, som inkluderar barn, kommer att skjutas upp tills den nya kommissionen och det nya parlamentet är på plats.

Avslutningsvis vill jag citera Kofi Annan, ”There is no trust more sacred than the one the world holds with children. There is no duty more important than ensuring that their rights are respected, that their welfare is protected, that their lives are free from fear and want and that they grow up in peace.” Jag tror att vi alla kan hålla med om att det är bra målsättningar.

  Janez Potočnik, ledamot av kommissionen. − (EN) Herr talman! Det är ett nöje att vara här i dag för att prata om barn och om det betänkande ni kommer att anta snart.

Låt mig ta några minuter för att prata om hur vi hamnade där vi är i dag och vad som väntar och om barns deltagande, vilket troligtvis utgör vår största utmaning när det gäller barn.

I dag tar vi ett viktigt steg i en lång process som startade för flera år sedan i kommissionen. Vi är medvetna om att EU behöver en strategi för barn. Vi behöver en strategi för EU:s genomförande av sina åtaganden. Vi och övriga världen har undertecknat FN:s konvention om barnets rättigheter.

Det första steget var kommissionens meddelande från 2006 om en EU-strategi för barnets rättigheter. 2008 kom sedan meddelandet om barnen i yttre åtgärder, som innehöll en omfattande EU-strategi för barn som innefattade samtliga instrument i det yttre samarbetet.

Låt mig göra en liten utvikning, då jag är säker på att några av er kommer att fråga vad som hände med EU-strategin om barnets rättigheter, som offentliggjordes i nämnda meddelande. Jag kan intyga att kommissionen arbetar med strategin, och den kommer att presenteras av nästa kommission.

Under Sloveniens ordförandeskap i maj 2008 antog rådet slutsatser om främjande och skydd av barnets rättigheter i Europeiska unionens yttre åtgärder – utvecklingsdimensionen och den humanitära dimensionen.

Utskottet för utveckling började sedan utarbeta ett betänkande och vi befinner oss nu i slutfasen av den processen och i morgon kommer ni att rösta om detta utmärkta betänkande.

Dessutom är EU:s politik för barn grundad på riktlinjerna om barn och väpnad konflikt och riktlinjerna om barnets rättigheter, som båda tillämpas i några utvalda försöksländer. Kommissionen välkomnar betänkandet, som är ett utmärkt komplement till vårt meddelande, och rådets slutsatser och riktlinjerna. Vi kommer att använda oss av det i vårt arbete med barn.

Avslutningsvis vill jag ta upp vår troligtvis största utmaning just nu: barns deltagande. Hur kan vi se till att involvera barn i beslut som rör dem? Hur kan vi se till att barn har tillgång till viktig information? Hur kan vi se till att barn har lika möjlighet att utrycka sina åsikter? Vi måste medge att, av allt som vi åtog oss i konventionen om barnets rättigheter, är detta kanske den största utmaningen.

Vi måste erkänna att vi fortfarande har långt kvar till att göra en betydande insats för barns deltagande. I kommissionen börjar vi fundera på hur man skulle kunna utforma och genomföra barns deltagande på ett bra sätt, så att det inte bara blir en symbolisk insats. Barnens deltagande bör vara relevant, meningsfullt och välorienterat. Vi har även ordnat med lämplig finansiering för barns deltagande i det tematiska programmet ”Investera i människor”.

Varför är detta så svårt för oss vuxna? Främst beror det på att det är vårt beteende som ifrågasätts.

Vad kommer kommissionen att göra för att främja detta deltagande i sina yttre åtgärder? Kommissionen kommer att ta fram verktyg för samråd med barn åt våra delegationer, men de verktygen kommer inte bara att användas av våra delegationer utan även av partnerländerna. Tillsammans med Unicef har vi också tagit fram en samling verktyg som är avsedda för barns deltagande och allmänt skydd av barn, rättsliga reformer och budget för barn.

Utöver dessa verktyg, omorganiserar och stärker vi även vårt samarbete med Unicef för att kunna öka vårt stöd till partnerländer och deras arbete för att barn ska komma till tals i landet.

Vi har även ett nära samarbete med diverse icke-statliga organisationer för att lära av dem om olika upplägg för hur man kan involvera barn och göra deras deltagande meningsfullt. Jag ska vara ärlig: det kommer inte att ske i morgon. Detta är bara början på en lång process.

Jag vill säga en sak om betänkandet. I betänkandet påpekas att kommissionen bör ägna uppmärksamhet åt barns deltagande, men det kommer även ni att behöva göra, och jag kan försäkra er att kommissionen gärna samarbetar med er. Vi borde ta tillvara på de två institutionernas kollektiva styrka för att ta itu med denna fråga.

Jag vill än en gång uttrycka hur mycket kommissionen uppskattar betänkandet och betona att vi kommer att göra vårt yttersta för att följa rekommendationerna. Vi räknar med parlamentets fortsatta stöd i detta.

Som svar på Glenys Kinnocks fråga kan jag med glädje bekräfta att kommissionens ståndpunkt är oförändrad. Det var kommissionen själv som kom med idén att använda 2009 för samråd och vi arbetar för att man under samrådsprocessen med barn använder sig av alla verktyg som finns tillgängliga.

Jag vill även understryka att kommissionen vill se till att barnets rättigheter respekteras till fullo under samrådsprocessen.

Till sist vill jag tacka dig Gladys Kinnock för ett givande samarbete om barn och frågor som rör barn, inte bara i samband med betänkandet, utan under alla dessa år. Jag vet att jag tagit upp mycket tid, men man kan aldrig ta upp för mycket tid när det handlar om barns rättigheter.

  Talmannen. – Tack, herr kommissionsledamot! Ert tal var mycket intressant och berörde ett väldigt viktigt ämne.

Punkten är härmed avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum torsdagen den 19 februari 2009.

Skriftliga förklaringar (artikel 142)

  John Attard-Montalto (PSE) , skriftlig. – (EN) Det är sorgligt att konstatera att det varje dag dör fler än 26 000 barn under fem års ålder i världen, för det mesta av orsaker som hade kunnat förebyggas.

Det är tragiskt att många liv skulle kunna räddas med rätt åtgärder, de må vara medicinska eller finansiella, och trots det blir situationen bara värre. Man måste särskilt uppmärksamma de mest sårbara och socialt utestängda flickorna och pojkarna, inklusive funktionshindrade barn, immigrantbarn och minoritetsbarn.

Betänkandet är berömligt. Det enda som jag inte håller med om är de delar som handlar om abort.

Utskottet för utveckling antog detta initiativbetänkande (som utarbetats av Glenys Kinnock (PSE, Förenade kungariket)) om en särskild plats för barnen i EU:s yttre åtgärder som ett svar på kommissionens meddelande om samma fråga. Utskottet välkomnade meddelandet och de fyra vägledande principerna i kommissionens handlingsplan om barnets rättigheter i de yttre åtgärderna, som består av en holistisk och sammanhängande strategi som baserar sig på barnets rättigheter.

Vi måste snarast

a) inleda en grundlig analys av barns rättigheter,

b) bygga ut befintliga närverk för unga och barn som lämpliga plattformar för att rådfråga barn,

c) se till att internationella överrenskommelser mellan EU och tredjeländer innehåller en rättsligt bindande bestämmelse om skydd av barnets rättigheter.

  Daciana Octavia Sârbu (PSE), skriftlig. – (RO) Det är vår skyldighet att se till att det är vi som bygger upp en bättre framtid, inte bara för européer utan även för utvecklingsländer.

Barnen representerar framtiden och vi måste kunna se till att deras rättigheter stärks och respekteras i tredjeländer som får europeiskt bistånd.

Det är en prioriteringsfråga att Europeiska unionen, i relationer med tredjeländer, ser till att barns rätt till utbildning och sjukvård garanteras.

Det stämmer att vi befinner oss i en finanskris, men vi kan inte bortse från att någonstans i världen så dör ett barn var tredje sekund och varje minut dör en kvinna i barnsäng.

Barnen utgör hälften av världens befolkning och barnens rättigheter måste vara en prioriteringsfråga inom Europeiska unionens utvecklingspolitik.

Varje medlemsstat borde efter sina förutsättningar engagera sig i samarbetspolitiken med utvecklingsländer. Europeiska kommissionen borde sätta press på utvecklingsländerna att i sina nationella lagstiftningar införliva bestämmelserna i FN:s konvention om barnens rättigheter.

  Anna Záborská (PPE-DE), skriftlig. – (SK) Jag är tacksam over att jag fick möjlighet att skriva ett yttrande om betänkandet i utskottet för kvinnors rättigheter. Jag har med särskilt stort intresse tagit del av ämnet om barnens rättigheter i samband med utrikes förbindelser.

Mitt yttrande antogs enhälligt. I yttrandet framhålls framför allt att EU:s utrikesstrategi för barns rättigheter bör utgå från värderingar och principer som fastställs i den allmänna förklaringen om mänskliga rättigheter, särskilt artiklarna 3, 16, 18, 23, 25, 26 och 29. Artiklarna är särskilt viktiga såväl för den enskildes som för hela samhällets välbefinnande. I mitt yttrande betonas att man vid alla insatser för barns rättigheter måste ta hänsyn till den prioriterade ställning som barnets föräldrar och närmaste släkt har.

Att Europaparlamentet har antagit mitt yttrande understryker vikten av att skydda mänskligt liv på rätt sätt från början och att varje barn folkbokförs. Jag lyckades lägga fram uttalanden som fördömer den arvshygieniska könsdiskriminering som blir allt vanligare i vissa länder. I yttrandet uppmanas kommissionen att betona vikten och nödvändigheten av att alla barn i tredjeländer folkbokförs från födelsen som en del av kommissionens utvecklingspolitik samt att koppla EU:s biståndsprogram till detta krav.

Jag stödjer alla försök att främja utvecklingsbistånd. Jag insisterar dock på att humanitära organisationer och internationella organ som är ansvariga för att fördela bistånd ska kunna se till att biståndet verkligen når de barn som det är avsatt för och att det inte går förlorat.