Fullständigt förhandlingsreferat

Onsdagen den 11 mars 2009 - Strasbourg

12. Framstegsrapport 2008 om Kroatiens anslutning - Framstegsrapport 2008 om Turkiets anslutning - Framstegsrapport 2008 om f.d. jugoslaviska republiken Makedoniens anslutning (debatt)

  Talmannen. – Nästa punkt är rådets och kommissionens uttalanden om

- framstegsrapport 2008 om Kroatiens anslutning,

- framstegsrapport 2008 om Turkiets anslutning, och

- framstegsrapport 2008 om f.d. jugoslaviska republiken Makedoniens anslutning.

  Alexandr Vondra, rådets ordförande. − (EN) Herr talman! Låt mig börja debatten med att redogöra för lägesrapporterna för de tre länderna Kroatien, Turkiet och f.d. jugoslaviska republiken Makedonien.

Jag börjar med Kroatien. Kommissionens rapport visar helt korrekt att Kroatien under det senaste året har gjort stora framsteg. Sedan förhandlingarna påbörjades har 22 av 35 kapitel öppnats, varav sju har stängts provisoriskt. Ordförandeskapet kommer att föra förhandlingarna vidare framåt. Två särskilda anslutningskonferenser är planerade, en på underordnad nivå om några veckor och en på ministernivå i juni.

I rapporten understryks helt riktigt hur viktigt det är att hitta en lösning på den pågående gränstvisten med Slovenien. Jag vill försäkra parlamentet om att ordförandeskapet även fortsättningsvis kommer att göra allt det kan för att lösa frågan. I detta sammanhang ger vi vårt fulla stöd till kommissionsledamot Olli Rehns löpande insatser för att finna en lösning så att anslutningsförhandlingarna kan fortsätta. Precis innan sammanträdet träffades vi för att äta lunch och diskutera detta på djupet. När det gäller den senaste utvecklingen välkomnar vi Kroatiens beslut från i måndags att landet accepterar medling av den expertgrupp som Olli Rehn föreslagit. Vi uppmanar både Slovenien och Kroatien att konstruktivt arbeta för att hitta en permanent och ömsesidigt godtagbar lösning så snart som möjligt, eftersom detta inte får leda till ännu fler förseningar.

Förutom denna viktiga fråga beror de vidare framstegen i de övergripande förhandlingarna framför allt på Kroatien. De nödvändiga reformerna på de politiska, ekonomiska, rättsliga och administrativa områdena måste slutföras, och landet måste uppfylla sina skyldigheter enligt stabiliserings- och associeringsavtalet. Att det reviderade partnerskapet för anslutning genomförs är också viktigt för att landet ska kunna förbereda sig för den vidare integrationen i Europeiska unionen. Rådet anser att den vägledande färdplan med villkor som kommissionen tog fram i lägesrapporten för 2008 är ett användbart verktyg. Planen kommer att underlätta för Kroatien att vidta de åtgärder som krävs för att nå den slutliga fasen i förhandlingarna. Trots goda framsteg återstår mycket arbete.

Låt mig nämna några av de huvudsakliga områden där vidare utveckling är nödvändig. Jag börjar med reformen på det rättsliga området. EU har tydligt klargjort att ett oberoende, opartiskt, pålitligt, öppet och effektivt rättsystem måste inrättas. Det är en förutsättning för att stärka rättsstaten och för att regelverket ska kunna följas på rätt sätt. En professionell, ansvarstagande, öppen och oberoende offentlig förvaltning är också av största vikt. Man har genomfört betydande lagstiftningsreformer inom båda dessa områden, men vi måste få se hur de fungerar i praktiken.

Detsamma gäller för kampen mot korruption och organiserad brottslighet, precis som kommissionen beskriver i rapporten. USKOK:s (byrån för bekämpning av korruption och organiserad brottslighet) befogenheter och resurser har stärkts. Detta gäller även för de brottmålsdomstolar som utreder fall inom detta område. Det viktigaste nu är att se till att de förväntade resultaten uppnås. Att antikorruptionsprogrammet och åtgärdsplanen genomförs fullt ut är av största betydelse för att kunna åtgärda detta allvarliga problem.

Unionen har även tydliggjort att ett fullständigt samarbete med Internationella tribunalen för f.d. Jugoslavien (ICTY), inklusive åtkomst till dokument, är av största vikt. Vi följer noggrant den utveckling som sker på området och vi uppmanar de kroatiska myndigheterna att samarbeta fullt ut med ICTY. Vi välkomnar det nyligen ingångna avtalet rörande de saknade dokumenten och uppmanar Kroatien att följa det.

När det gäller flyktingåtervändande konstaterar vi att man har påbörjat arbetet med att godkänna pensionsrätter, och att de mottagande länderna har informerats om de ändrade reglerna.

Rörande bostadstilldelning har ärendena från 2007 åtgärdats, men riktvärdet för 2008 har ännu inte uppnåtts. Arbetet för att garantera ett hållbart flyktingåtervändande måste fortsätta. Detta gäller även lagstiftning för att stärka minoritetsgruppers rättigheter.

Ni har helt korrekt i betänkandet betonat frågan om regionalt samarbete. Arbetet med att förbättra förbindelserna mellan grannländerna måste fortsätta.

Låt mig nu gå vidare till Turkiet. Förhandlingarna med Turkiet fortsatte under 2008 och totalt fyra kapitel – något som nästan är en tradition – öppnades under året.

Trots EU:s uppmaning till Turkiet att snabba på reformarbetet uppnåddes inte den förväntade reformnivån under 2008. Ytterligare arbete med de politiska kriterierna är av största vikt även i fortsättningen. Betydande arbete kommer att krävas inom en rad områden, vilket betonas i rådets slutsatser av den 8 december 2008 och i kommissionens framstegsrapport för år 2008. Detta har även uppmärksammats i ert betänkande.

Samtidigt välkomnar ordförandeskapet de positiva framsteg som Turkiet gjort under den senaste tiden, bland annat det nyligen godkända nationella programmet för antagande av regelverket och utnämningen av en ny chefsförhandlare. Det är viktigt att dessa åtaganden nu omsätts till verkliga och konkreta handlingar.

Vi vill ta tillfället i akt att betona Turkiets strategiska betydelse. Ordförandeskapet delar parlamentets åsikt att Turkiet förtjänar beröm för de framsteg landet har nått inom energiområdet. Vi fortsätter att analysera hur man kan gå vidare inom detta viktiga område, framför allt när det gäller fullt stöd till gasledningsprojektet Nabucco.

Vi vill i samband med Turkiets väg mot anslutning betona att utvecklingen inom yttrandefrihetsområdet är avgörande för hur förhandlingarna totalt sett utvecklas. Om man bortser från de välkomna ändringsförslagen av artikel 301 i strafflagen, vilka har haft en positiv effekt, finns fortfarande ett antal lagbestämmelser i bruk som kan leda till begränsningar på detta område. Förbud mot hemsidor, ofta av oproportionerlig omfattning och varaktighet, är fortfarande en källa till oro. Dessutom krävs lämpliga juridiska lösningar för att se till att den religiösa pluralismen är i linje med europeiska normer.

Man måste ta fram en omfattande strategi mot korruption. Vi är även oroade över det ökade antalet rapporterade fall om tortyr och misshandel, framför allt utanför de officiella fångvårdsanstalterna. Lagen om vilka uppgifter och rättsliga befogenheter som polisväsendet har, som ändrades 2007, måste övervakas noga för att förhindra brott mot de mänskliga rättigheterna. Det är avgörande att landet undertecknar protokollet till konventionen mot tortyr.

När det gäller den sydöstra delen av Turkiet välkomnar vi att man offentliggjort riktlinjerna för och det allmänna innehållet i det sydöstra Anatolienprojektet. Vi väntar nu på konkreta steg som leder till att regionen utvecklas ekonomiskt, socialt och kulturellt. Man måste ta itu med frågor man sedan länge brottas med, som till exempel internflyktingars återvändande eller frågan om byvakter.

När det gäller förbindelserna mellan EU och Turkiet står det klart att Turkiet måste uppfylla sin skyldighet att genomföra tilläggsprotokollet fullt ut och på ett icke-diskriminerande sätt. Detta är, precis som ni betonar i ert betänkande, en viktig fråga som bör lösas så fort som möjligt, eftersom den tydligt påverkar hur anslutningsförhandlingarna fortlöper. Punkter som omfattas av förklaringen av den 21 september 2005 kommer att följas upp även framöver, och vi förväntar oss snabba framsteg.

Vidare måste Turkiet otvetydigt förpliktiga sig att främja goda förbindelser med grannländerna och att lösa dispyter på fredlig väg.

Trots alla svårigheter fortskrider utvecklingen på en rad områden. Just nu arbetar man med kapitel 16 om beskattning och kapitel 19 om sysselsättning och socialpolitik. Trots att förhandlingarna blir allt mer komplexa i takt med att de fortskrider arbetar det tjeckiska ordförandeskapet för att nå framsteg inom de kapitel där framsteg faktiskt är möjliga. Ordförandeskapet lägger också stor vikt vid att, i enlighet med energifrågorna, nå framsteg inom kapitel 15 om energi, då detta är en av våra prioriteringar.

Slutligen vill jag tala om f.d. jugoslaviska republiken Makedonien. Det är ett dynamiskt land med en avsevärd potential. Samtidigt står landet inför en rad stora problem. Båda dessa frågor framhävs på ett beundransvärt sätt i ert betänkande. Det finns mycket i betänkandet som rådet instämmer i.

I ert betänkande läggs stor vikt vid frågan om vilket datum anslutningsförhandlingarna ska påbörjas. Dessutom betonar ni, helt riktigt, alla parters önskan att finna en snabb och ömsesidigt godtagbar lösning på namnfrågan.

När det gäller den senaste utvecklingen hölls nyvalen i juni 2008 i flera olika steg efter betydande problem både under valupptakten och på den faktiska valdagen den 1 juni. OSCE/ODIHR/Europarådet konstaterade att man hade ”misslyckats med att förhindra våldshandlingar” under valupptakten, och att valen inte levde upp till en rad viktiga internationella standarder.

Därför påpekade vi för regeringen och alla politiska deltagare hur viktigt det är att ta itu med dessa kärnfrågor under upptakten till president- och lokalvalen som ska hållas om några dagar. Det är vår uppfattning att man uppmärksammade vårt budskap och att man nu genomför betydande insatser för att förhindra eventuella störningar. Det återstår att se om vårt arbete kommer att ge resultat.

Kommissionens framstegsrapport för 2008 är till stor hjälp. Vi har tagit del av den plan som regeringen för f.d. jugoslaviska republiken Makedonien har tagit fram. Det är en detaljerad text som visar att man seriöst strävar efter att anta kommissionens rekommendationer. Med tanke på regionen som helhet anser vi att dokumentet och det arbete som lagts ned på det bör betraktas som positivt.

Detta multietniska lands interna sammanhållning är naturligtvis nyckeln till dess framtida utveckling. Därför stöder jag fortsättningsvis den stora betydelse som parlamentet fäster vid Ohrid-ramavtalet. Ramavtalet har varit avgörande för att landet har kunnat undvika konflikter och utgör ett stöd på vägen mot ökad integration i EU.

När det gäller liberalisering av viseringsbestämmelserna befinner vi oss nu i en utvecklingsfas, och jag vill inte förutspå utfallet. De vanliga medborgarna i f.d. Jugoslavien vill kunna resa fritt igen, och personligen vill jag säga att jag känner stor sympati för de förhoppningar och förväntningar som de har. Dock är det fortfarande en nödvändig förutsättning för detta att landet är redo att uppfylla de särskilda kriterier som anges i planen för liberaliseringen av viseringsbestämmelserna. Personligen hoppas jag att man snart kan nå en positiv utveckling.

Detta leder mig vidare till en av huvudpunkterna i ert betänkande och resolutionen. Det tjeckiska ordförandeskapet står helt bakom det europeiska perspektivet för f.d. jugoslaviska republiken Makedonien. Ytterligare utveckling i den här riktningen är möjlig. Dock måste de viktigaste målen i partnerskapet för anslutning uppfyllas, och vi behöver bevis för välgenomförda val, i motsats till vad som skedde 2008. Kommissionen kommer att utvärdera dessa punkter i nästa framstegsrapport. Vi ser fram emot denna rapport och ytterligare framsteg i Skopje.

ORDFÖRANDESKAP: MARTÍNEZ MARTÍNEZ
Vice talman

  Olli Rehn, ledamot av kommissionen. − Herr talman! Dagens debatt är en mycket bra möjlighet att granska anslutningsprocessen i de tre kandidatländerna.

Låt mig börja med Kroatien. I sitt förslag till resolution tar Hannes Swoboda upp de huvudsakliga problem som Kroatien står inför i dag. Jag håller helt med vice premiärminister Alexandr Vondra att anslutningsförhandlingarna med Kroatien generellt har gått bra sedan de påbörjades i oktober 2005. Därför föreslog kommissionen i november 2008 en vägledande plan för att kunna nå det sista steget i förhandlingarna vid årsslutet 2009, förutsatt att Kroatien uppfyller de nödvändiga villkoren.

Även här håller jag med om den analys er föredragande och Alexandr Vondra gör om de framtida utmaningarna, såsom lagstiftningsreformer, kampen mot organiserad brottslighet och korruption, samt reformering av varvssektorn och anpassning till vårt system för statligt stöd och vår konkurrenspolitik.

Tyvärr har anslutningsförhandlingarna med Kroatien nu avstannat på grund av gränsfrågan. Vi har samarbetat med det tjeckiska ordförandeskapet i den här frågan, och jag uppskattar det stöd vi har fått av ordförandeskapet i vårt arbete att hitta en hållbar väg framåt.

Även om frågan är bilateral har den blivit ett problem som berör EU. Därför har kommissionen tagit initiativet att erbjuda hjälp från EU för att lösa gränsfrågan och för att kunna fortsätta anslutningsförhandlingarna med Kroatien, förutsatt att båda sidor anser att sådan hjälp skulle vara användbar.

Detta budskap framförde jag i både Ljubljana och Zagreb i januari. Sedan dess har jag diskuterat villkoren för detta stöd med de båda utrikesministrarna – senast i ett trilateralt sammanträde i går kväll – efter det att båda regeringarna godkänt vårt initiativ.

Jag välkomnar att båda länderna är positiva till hjälpen från EU, som kommer att administreras av en expertgrupp ledd av president Martti Ahtisaari. Under samtalen i går diskuterade vi hur vi skulle kunna enas om de specifika villkoren för hjälpinsatsen. Vi kom överens om att inom kort fortsätta samtalen. Arbetet pågår dock fortfarande.

Låt mig påpeka att kommissionen i sina ansträngningar har förlitat sig på den förhandlingsram som är grundläggande för Kroatiens anslutningsprocess till EU, och som både Kroatien och alla EU:s medlemsländer, inklusive Slovenien, har godkänt.

Genom att anta och godkänna förhandlingsramen gick både Kroatien och Slovenien med på att lösa alla gränstvister i linje med principen om fredlig tvistlösning i FN-stadgan. I stadgan står, och jag citerar eftersom detta är av särskild betydelse: ”Parterna i varje tvist […] ska […] söka uppnå en lösning genom förhandlingar, undersökningsförfarande, medling, förlikningsförfarande, skiljedom, rättsligt avgörande, anlitande av regionala organ eller avtal eller genom andra fredliga medel efter eget val”.

Man kan dra två lika viktiga slutsatser av denna formulering i FN-stadgan. För det första kan parterna välja någon av de metoder som beskrivs i stadgan. Kommissionens initiativ finns utan tvekan bland dessa metoder.

För det andra måste parterna, oavsett vilken metod i FN-stadgan de använder, komma överens sinsemellan. Jag hoppas verkligen att detta sker förr hellre än senare. Kommissionens initiativ utgör en stabil grund för detta och en hållbar väg framåt.

Sammanfattningsvis är kommissionens mål att lösa gränsfrågan och samtidigt återuppta anslutningsförhandlingarna mellan EU och Kroatien, så att Kroatien kan nå målet att slutföra de tekniska förhandlingarna i slutet av 2009.

Jag välkomnar Ria Oomen-Ruijtens välavvägda resolution om Turkiet och stöder ordförandeskapets arbete att öppna kapitel som tekniskt sett är redo att öppnas. Tyvärr har vi under de senaste åren sett att de politiska reformerna i Turkiet har gått något långsammare. Jag håller dock med er föredragande om att man har kunnat se en viss positiv utveckling sedan slutet av förra året och under första delen av det här året. Exempel på detta är att en ny TV-kanal, som sänder på kurdiska, har startats och att en ny parlamentskommitté om jämställdhet mellan könen har inrättats. Det nya ”nationella programmet för antagande av regelverket” och utnämningen av en ny chefsförhandlare på heltid är andra steg framåt.

Jag gläder mig även över att premiärminister Tayyip Erdogan och ledaren för det största oppositionspartiet, Deniz Baykal, under sitt senaste besök i Bryssel visade sitt engagemang för Turkiets EU-anslutningsprocess. Jag hoppas att denna utveckling ska resultera i ett starkt politiskt och samhälleligt samförstånd om att genomföra EU-reformerna med förnyad kraft och energi.

Detta hör ihop med yttrandefriheten, som är en av EU:s kärnvärderingar. En öppen och insynsvänlig relation mellan press och myndigheter är grundläggande för kvaliteten på den demokratiska debatten i alla länder. Detta är särskilt sant för ett land som Turkiet, som genomgår en svår förändrings- och reformeringsprocess. Kommissionen följer därför noggrant att pressfriheten garanteras i Turkiet. Pressfrihet är något som verkligen ska respekteras, eftersom den utgör grunden för ett öppet samhälle och därmed för Turkiets fortsatta demokratiska förändring.

Jag vill även säga några ord om Cypern. I år finns en unik möjlighet att återförena ön och få ett slut på denna mångåriga konflikt på europeisk mark. Det är avgörande att Turkiet aktivt stöder de pågående förhandlingarna mellan ledarna för de två folkgrupperna på Cypern.

När det gäller f.d. jugoslaviska republiken Makedonien vill jag tacka Erik Meijer och skuggföredragandena för en välavvägd resolution. Även jag är besviken över att anslutningsförhandlingarna, tre år efter det att landet fick kandidatstatus, ännu inte har påbörjats.

Till största delen beror detta på att landet ännu inte uppfyller internationella normer för genomförande av fria och rättvisa val. Detta är ett avgörande krav för att uppfylla de politiska kriterier som fastställdes i Köpenhamn, och de president- och kommunalval som ska hållas i mars och april kommer därför att bli ett sanningens ögonblick.

Jag instämmer i den positiva bedömningen i ert resolutionsförslag om de framsteg som gjorts i Skopje med att genomföra planen för liberalisering av viseringsbestämmelserna. Kommissionen kommer fortsätta arbetet för att under 2009 ta fram ett förslag till rådet om visumfria resor, så snart alla länder i regionen uppfyller villkoren. Jag vet hur viktigt detta är för de vanliga medborgarna på västra Balkan.

Sammanfattningsvis vill jag säga att vi, för att upprätthålla stabilitet och fred, frihet och demokrati, måste fortsätta vårt arbete för en stegvis och kontrollerad anslutning av de tre kandidatländerna trots de svåra ekonomiska tiderna. Jag litar på att även parlamentet fortsättningsvis kommer att stödja detta värdefulla gemensamma mål.

  Hannes Swoboda, författare. – (DE) Herr talman, herr rådsordförande, herr kommissionsledamot! Jag vill först och främst tala om Kroatien. Kroatien har gjort framsteg på en rad områden. Jag är mycket glad över de insatser som har gjorts i själva Kroatien, särskilt i fråga om reformen av rättsväsendet. En rad åtgärder behövdes och efter utnämningen av två nya ministrar har det börjat hända vissa saker. Jag vet att ministrarna inte kan göra allt, men betydande framsteg har gjorts för att bekämpa korruption och gränsöverskridande brottslighet.

För det andra, och när det gäller frågan om samarbetet med Internationella brottmålsdomstolen, vill jag tydligt förklara att jag förväntar mig att Kroatien vidtar alla åtgärder som krävs. Det har förekommit meningsskiljaktigheter om befälsordningen och tillhörande handlingar. Jag hoppas att dessa frågor kommer att lösas inom den närmaste framtiden så att de inte ger upphov till avbrott eller förseningar i förhandlingarna.

För det tredje har Kroatien tagit vissa steg mot en ekonomisk reform. Jag är mycket nöjd med planerna på detta område, särskilt i fråga om varvsindustrin. Det har inte varit enkelt, men de viktiga grunderna har lagts. Jag är också glad över de överenskommelser som uppnåtts med varvsarbetarna. Dessa reformer kommer att vara smärtsamma men de är nödvändiga och de kan genomföras i en förnuftig form.

Jag kommer nu till huvudfrågan, som alltid är kontroversiell, om gränstvister. Herr kommissionsledamot! Jag måste tyvärr säga er att jag är besviken över att ni har tagit itu med denna fråga utan att kontakta parlamentet. Jag har skickat er dokumenten och ni har inte svarat. Vi skulle förmodligen ha gjort större framsteg om ni hade hanterat dessa frågor med större lyhördhet. För att det inte ska uppstå något missförstånd vill jag säga att jag helt stöder förslaget om medling. Vi kunde dock ha kommit längre om ett tydligt uttalande hade gjorts i förväg om vikten av folkrättsfrågan i stället för i efterhand.

Vi befinner oss i ett svårt läge. Det är uppenbart att båda sidor måste ta ett steg. Formuleringen i det ursprungliga förslaget var inte idealisk. Jag skulle ha föredragit en närmare kontakt med parlamentet och med föredraganden. Vi kanske skulle ha kunnat uppnå mer om vi hade arbetat tillsammans. Tyvärr var så inte fallet, men det är inte detta som ska stå i centrum för debatten. Huvudfrågan i debatten är hur vi kan göra framsteg.

Vi kommer att göra framsteg. Detta är troligen den formulering som jag kommer att föreslå parlamentet i morgon. Vi kommer att säga att den medling som ni har föreslagit – det är så det är och jag stöder det helt – ska bygga på folkrätten, inbegripet rättviseprinciperna. Båda sidor måste komma överens om att gå i den riktningen. Både Kroatien och Slovenien måste erkänna att folkrätten är en central faktor, men självklart också att principerna om rättvisa, öppenhet och en rimlig lösning – en politisk lösning, om man vill beskriva det på det sättet – är viktiga. Båda sidor måste erkänna detta och det är faktiskt ganska sorgligt att vi befinner oss i ett läge där vi inte kan göra framsteg. Med hänsyn till alla andra problem som finns i världen och i synnerhet i EU borde det vara möjligt att lösa dessa problem genom en ömsesidig överenskommelse. Trots all kritik önskar jag er förstås all framgång i era insatser för att övertyga båda sidor. Tyvärr var gårdagens diskussion inte så positiv som den borde ha varit men jag hoppas att detta snart kommer att ändras.

Jag har ytterligare en allmän kommentar, som också gäller Makedonien. Det finns bilaterala problem, men de får inte blockera utvidgningsförhandlingarna. När det gäller vårt ändringsförslag, som ofta missförstås, är det givetvis så att bilaterala problem inte bör ingå i förhandlingsramen. De måste hållas utanför den ramen. Detta handlar enbart om förhandlingarna mellan Europeiska unionen och enskilda länder. De bilaterala problemen måste lösas parallellt, om båda sidor – i detta fall Makedonien och Grekland – är beredda att överväga frågorna. Europaparlamentet måste ge en tydlig signal om att båda sidor i alla dessa tvister måste vara beredda att ändra sig. Det är inte möjligt att den ena sidan kompromissar och den andra håller fast vid samma ståndpunkt. Vi måste göra det klart i samtliga fall att vi inte tillåter att de bilaterala problemen blockerar anslutningsförhandlingarna. De kan lösas parallellt med förhandlingarna och parlamentet kommer att bidra genom att se till att båda sidor gör eftergifter i de båda tvister som vi diskuterar här. Jag hoppas att vi sedan kommer att uppnå positiva resultat.

  Ria Oomen-Ruijten, författare. − (NL) Herr talman! Jag vill börja med att framföra mitt djupt kända tack till alla som har bidragit till detta betänkande. Jag har lagt fram en kritisk men rättvis bedömning av de framsteg som Turkiet har gjort sedan 2008. Betänkandet innehåller många punkter och fungerar som en spegel för Turkiet. Vi sänder ut ett enda tydligt budskap, nämligen att för tredje året i rad har alltför lite skett när det gäller de politiska reformerna.

Politiska reformer och uppfyllandet av Köpenhamnskriterierna är absoluta prioriteringar. Detta handlar inte om öppna kapitel. Det handlar om det som förenar EU:s medborgare, nämligen rättsstatsprincipen, ett oberoende och opartiskt rättsväsende, yttrandefrihet, en välfungerande press och individuella medborgerliga rättigheter för varje medborgare. Mer måste göras på dessa områden. Först då kan de politiska kapitlen öppnas.

Turkiet ska inte föreskriva dessa politiska kriterier på våra vägnar. Den turkiska regeringen talade om för sina egna medborgare när den tillträde att det är nödvändigt att modernisera Turkiet. De politiska kriterierna måste därför reformeras – för att skapa en socialt inriktad marknadsekonomi måste människor ges möjlighet att ge utlopp för sin kreativitet och alla medborgare måste åtnjuta samma rättigheter. Det är skälet till att de politiska kriterierna är centrala i vårt betänkande.

När jag tillsammans med utskottet för utrikesfrågor, den gemensamma parlamentarikerkommittén och alla andra besökte Turkiet fick jag en känsla av att något höll på att förändras och kunde se en strimma ljus i änden av tunneln, så som kommissionsledamoten Olli Rehn nämnde tidigare. Tio år tidigare kunde jag inte ha föreställt mig att det skulle finnas tv-program på kurdiska. Även detta har tagits med i betänkandet. Dessutom uppskattar jag stort Turkiets positiva roll i Kaukasien. Jag har uttryckt min uppskattning för de första stegen i riktning mot att öppna gränserna mot armenierna, eftersom även de måste befrias från den isolering som de för närvarande befinner sig i.

Ett nationellt program har godkänts för att genomföra dessa reformer. Allt detta är positiva inslag och jag hoppas verkligen att Turkiet nu kommer att ta itu med dessa reformer med den nya förhandlaren. Ett modernt och välmående Turkiet är av största betydelse för den turkiska befolkningen men – och jag säger detta i varje medlemsstat – det är förvisso också av stor betydelse för oss alla i Europeiska unionen.

Jag vill göra ett par kommentarer till. Vi får ofta rapporter om att medie- och pressfriheten lämnar mycket övrigt att önska och att pressen utsätts för skattekrav eller andra åtgärder om den utövar sina friheter. Detta måste ändras.

Avslutningsvis, och när det gäller ämnet för de ändringsförslag som har lagts fram, vill jag avråda den socialdemokratiska gruppen i parlamentet från att gå vidare med dem och lämna betänkandet i den form som det lagts fram. Vi inser att förbättringar behöver göras men vi bör inte komma med ytterligare krav eftersom de är onödiga och endast leder till polarisering i kammaren.

  Erik Meijer, författare. − (NL) Herr talman! EU:s utvidgning är för närvarande en betydligt mindre prioriterad fråga än under de år som ledde fram till de stora utvidgningsomgångarna 2004 och 2007. Den allmänna opinionen i de befintliga medlemsstaterna är betydligt mindre positiv till utvidgningar nu. Detta kan i stor utsträckning tillskrivas skillnaderna i välstånd och lönenivåer, skillnader som kan leda till ökad arbetskraftsinvandring från fattigare till rikare medlemsstater.

På samma sätt är problemet med viseringskrav, som fördöms i länderna i f.d. Jugoslavien, i högsta grad relaterat till denna rädsla. Följden är att många invånare i dessa länder som lätt kunde resa till de nuvarande EU-medlemsstaterna fram till 1992 nu möter problem när de vill besöka våra länder. Detta måste ändras.

När kandidatländerna gör sitt bästa för att bli fullfjädrade medlemmar av Europeiska unionen så snabbt som möjligt kan de göra misstag på vägen. Det var just detta som skedde när Makedonien antog ny lagstiftning 2008 i halsbrytande fart, som nu visar sig vara oförenlig med vår etablerade syn på strikt korrekta demokratiska beslutsprocesser.

Oppositionen, tillsammans med olika icke-statliga organisationer samt enskilda medborgare, har klagat över olika fall av vårdslöst styre. Enligt deras mening tar det största regeringspartiet sig större friheter än vad som passar sig i ett pluralistiskt samhälle, där demokrati handlar om mer än att bara hålla val. Kritik har framförts mot polisen för att den underlåter att registrera klagomål som inges av allmänheten. Man är upprörd över den demonstrativa arresteringen av borgmästaren i Strumitsa och av andra politiker.

Jag föreslår att vi inte sopar denna kritik under mattan när vi antar resolutionen i morgon. Det finns all anledning att tala högt om att allt ännu inte är bra, inte på långa vägar. Trots detta har vi erkänt att Makedonien inte ligger sämre till än vad andra stater har gjort under anslutningsförhandlingarna och ibland till och med efter sin anslutning. Om anslutningsförhandlingarna med Makedonien inleds nu kommer det att dröja minst till 2017 innan landet kan ansluta sig.

För ett år sedan godkände parlamentet mitt förslag om att inleda förhandlingarna så snart som möjligt. Därefter blev avbrottet på grund av parlamentsvalet ett argument att vänta på de presidentval och val till kommunalfullmäktige som snart kommer att hållas. En ytterligare försening av processen medför två stora nackdelar: det breda stödet i Makedonien för ett EU-medlemskap kommer att vittra bort och kandidatlandets status kommer därmed att förlora all mening i framtiden.

Alla vet att användningen av namnet Makedonien utan något prefix kommer att mötas av oöverkomliga invändningar från Grekland. För Grekland är denna grannstat Nordmakedonien, Högmakedonien, Vardar Makedonien eller Skopje Makedonien. Detta är en betydligt mer positiv attityd än den som rådde före 2006, då Grekland ville undvika varje användning av namnet Makedonien om sina grannar i norr.

Det är verkligen i Greklands intresse, i högre grad än övriga medlemsstater, att dess norra granne ansluter sig till EU så snart som möjligt. Därför måste båda staterna komma överens om en lösning snarast möjligt. Alternativet är att båda staterna fortsätter att vänta på att den andra staten gör den första större eftergiften, men den staten kan inte vara den enda parten som går tvärs emot den allmänna hemmaopinionen.

Vi måste undvika en situation där man i folkomröstningar beslutar att kompromisser inte kan ingås med grannen. Så länge som ingen kompromiss har uppnåtts kommer mina efterträdare att i decennier framöver varje år rapportera att inga framsteg är möjliga.

Slutligen bör också den andra bilaterala tvisten mellan Slovenien och Kroatien lösas snarast. Under 2011 måste Kroatien vara kapabelt att bli en fullfjädrad medlemsstat. Statligt stöd till varvindustrin bör inte utgöra ett hinder om övriga medlemsstater tillåts att ge statsstöd till sina banker eller sin bilindustri. Det måste vara möjligt att bibehålla sysselsättningsnivån i Pula, Rijeka och Split.

  Bernd Posselt, för PPE-DE-gruppen. – (DE) Herr talman! I denna debatt om utvidgningen måste vi korrigera tre viktiga misstag. För det första är Turkiet inte ett europeiskt land, utan är en del av Mindre Asien. Som rådsordföranden helt riktigt påpekade är Turkiet en strategiskt viktig partner och därför behöver vi ett strategiskt partnerskap och inte en anslutning till EU.

För det andra, herr kommissionsledamot, har problemen med Makedonien inget att göra med att det demokratiska systemet där enligt uppgift inte skulle fungera. Jag var närvarande vid valen och de var exemplariska. Det fanns svårigheter med en mycket liten minoritet inom minoriteten. Problemen handlar i själva verket om den förfärliga namnfrågan, som missbrukas av båda sidor för att svartmåla varandra.

För det tredje har Kroatien sedan länge varit redo att ansluta sig till Europeiska unionen. Vi kunde lätt ha slutfört förhandlingarna i år, vilket Europaparlamentet har krävt vid flera tillfällen och förmodligen kommer att kräva igen i morgon. Att vi ännu inte har nått den punkten beror helt på Sloveniens blockad i rådet. Jag uppmanar rådsordföranden och kommissionsledamoten att hitta en rimlig lösning så att blockaden äntligen kan brytas. Gränsproblemet är exakt samma som när Slovenien gick med. Vi kan inte tillåta ett land att gå med trots ett olöst problem, men inte ett annat.

Därför måste vi stödja slovenerna och kroaterna i deras sökande efter en vettig lösning på gränsproblemet, men samtidigt öppna alla kapitel i förhandlingarna. Dessa två frågor har inget att göra med varandra och att öppna kapitel i förhandlingarna är en förutsättning för att uppnå positiva resultat i år med en utmärkt och exemplarisk anslutningskandidat.

När det gäller lösningen på den bilaterala frågan, där vi erbjuder vår hjälp, vill jag be er, herr kommissionsledamot, att arbeta för en objektiv medlingsprocess. I måndags sa er talesman att detta kunde ske på grundval av folkrätten och rättspraxis. Jag vill fråga er om ni anser att denna formulering skulle vara lämplig för att uppnå en kompromiss mellan de båda sidorna.

Jag vill under alla omständigheter att denna formulering …

(Talmannen avbröt talaren.)

  Jan Marinus Wiersma, för PSE-gruppen. – (NL) Herr talman! Jag vill göra ett par kommentarer om det utmärkta betänkandet av Ria Oomen-Ruijten om Turkiet. Min grupp stöder huvudslutsatsen i betänkandet, nämligen att alltför få framsteg har gjorts under den senaste tiden.

År 2008 var visserligen ett turbulent år i turkisk politik och denna turbulens kan ha hindrat genomförandet av vissa reformer så till den grad att processen har stannat upp. Nu när dessa problem i Turkiet viss utsträckning har lösts hoppas vi att regeringen med utgångspunkt i de framlagda planerna snabbt kommer att göra allt som krävs för att se till att EU-anslutningsprocessen är trovärdig. Jag hänvisar här till det nationella reformprogram som har fastställts av den nuvarande regeringen.

Det behöver knappast sägas att vår grupp kommer att fortsätta att stödja förhandlingarna med Turkiet, som enligt vår syn på saken gäller EU-medlemskap, även om vi inte bör ha några illusioner om processen och hur länge den kan pågå. Det är dock oacceptabelt att denna impuls ska komma från Turkiet ensamt. Vi i EU måste också förbli pålitliga partner i processen.

Turkiet är av strategisk betydelse för Europeiska unionen, inte minst för vår energiförsörjning och allt som är relaterat till detta, och den socialdemokratiska gruppen i Europaparlamentet är för öppnandet av energikapitlet i förhandlingsprocessen. Till sist måste Turkiet göra det mesta av markarbetet och Ria Oomen-Ruijtens betänkande innehåller många punkter som vi har granskat kritiskt, vilket vi kommer att fortsätta att göra.

Jag skulle vilja nämna ett par punkter i detta utmärkta betänkande. Yttrandefriheten måste garanteras. Vi är fortfarande inte nöjda med vad som sker i landet. Nyligen förekom en Internetkampanj om Armenien och folkmordet. Myndigheternas sätt att reagera på detta undergräver den friheten.

En sak som är av största betydelse, vilket vi kommer att fortsätta att upprepa och som Europaparlamentet inte får lämna några tvivel om, är att vi aldrig kommer att acceptera islamiseringen av Turkiet och att vi endast kommer att tillåta anslutning om Turkiets nuvarande sekulära statsskick befästs i konstitutionen.

Jag vill avsluta med en sista kommentar. Kommissionsledamot Olli Rehn har talat i ganska optimistiska ordalag om förhandlingarna på Cypern. Enligt min mening bör vi inte göra någonting, men vi bör inte heller underlåta att göra något, för att garantera att dessa samtal blir framgångsrika och vi måste även vädja till Turkiet om att inte göra något som kan omintetgöra dessa samtal, eftersom det är viktigt för parterna att fritt förhandla om hur de vill utforma sin gemensamma framtid. Jag kan bara säga att jag hoppas att den optimism som kommissionsledamot Olli Rehn visade är berättigad.

  István Szent-Iványi, för ALDE-gruppen. – (HU) I slutet av förra året skedde två viktiga tilldragelser i Kroatiens anslutningsprocess. Dels tog den kroatiska regeringen viktiga steg mot en reform av rättsväsendet, genom att vidta beslutsamma åtgärder mot organiserad brottslighet och visa resultat i kampen mot korruption. Samtidigt hejdades anslutningsförhandlingarna på grund av den bilaterala gränstvisten. Mina damer och herrar! Detta påverkar inte bara Kroatien, utan trovärdigheten i utvidgningsprocessen, vilket är av mer fundamental betydelse. Ett sådant beteende hotar den trovärdigheten, och därför är det mycket viktigt att hindren undanröjs så snart som möjligt. Att blockera förhandlingarna sänder det mycket farliga budskapet att anslutningen inte beror på uppfyllandet av villkoren utan på lösandet av bilaterala tvister, där den ena sidan är i en stark ställning och försöker tvinga igenom sin vilja gentemot den andra.

Vi välkomnar kommissionsledamot Olli Rehns rekommendation om medling och det är mycket uppmuntrande att Slovenien och Kroatien reagerade positivt. Vi hoppas att det i fortsättningen inte längre kommer att finnas någon anledning att hindra de fortsatta anslutningsförhandlingarna. Vi anser fortfarande att det kommer att vara möjligt att avsluta förhandlingarna vid årsslutet i enlighet med den ursprungliga tidsplanen. För att detta ska ske krävs det dock fortsatta insatser. Vi förväntar oss att Kroatien ska skingra alla farhågor om landets samarbete med Internationella brottmålsdomstolen i Haag och överlämna alla dokument som domstolen efterfrågar. Detta är mycket viktigt. Vi anser också att det är viktigt att bistå vid återvändandet av flyktingar, att integrera dem romska minoriteten och slutföra avsegregeringsprogrammet samt använda EU:s medel effektivt, eftersom vi har sett betydande brister i detta avseende. Det är fortfarande möjligt att vi kan hålla den ursprungliga tidsplanen. Detta är vårt gemensamma ansvar. Vi förväntar oss konstruktiva samtal av både Kroatien och Europeiska unionen, för detta är inte bara en fråga om våra gemensamma ansträngningar utan om trovärdigheten i hela utvidgningsprocessen.

  Konrad Szymański, för UEN-gruppen. – (PL) Herr talman! För det första vill jag gratulera Ria Oomen-Ruijten, Hannes Swoboda och Erik Meijer för deras grundligt utarbetade resolutioner.

När det gäller Turkiet är den bild av våra förbindelser som tecknas i dokumentet inte optimistisk men den är förvisso sann. Jag är glad över att våra förväntningar på religionsfrihet för kristna samfund i Turkiet lyfts fram i resolutionen, inklusive yttrandefriheten, rätten att utbilda präster och även skyddet av dessa samfunds egendomar. Precis som med andra frågor ser vi ständiga och allt mer irriterande förseningar från turkisk sida när det gäller dessa punkter.

Oberoende av anslutningsprocessen är Turkiet en mycket lovande och viktig partner för EU på säkerhets- och energiområdet. De insatser som regeringen gör via premiärminister Recep Tayyip Erdoğan och president Abdullah Gul för att förbättra förbindelserna med Turkiets grannar har varit den viktigaste aspekten av den turkiska politiken på sistone. Det är synd att dessa insatser undergrävdes av de överilade åtgärderna i förhållande till Israel. Försöken att koppla ihop utvecklingen av ett strategiskt samarbete mellan EU och Turkiet, som är en fråga av omedelbar betydelse, med förhandlingsprocessen, vars dynamik har mattats på grund av uppenbara skäl, är också störande. Det är så som jag uppfattar den turkiska ståndpunkten om Nabucco. Vi behöver en mer pragmatisk linje här. Frestelsen till utpressning är en dålig rådgivare.

När det gäller Kroatien ska vi göra allt vad vi kan för att hålla farten uppe i anslutningsprocessen, som har målsättningen att Kroatien ansluts till EU under 2009. Stabiliteten i regionen är fortfarande bräcklig. Varken gränstvister eller tvister om ägarskap får bli ytterligare villkor för utvidgningen på Balkan. För att skapa stabilitet i regionen bör vi så snabbt som möjligt få med Kroatien i integrationsprocessen och sedan Serbien, Makedonien och Montenegro, och kanske också Kosovo och Albanien.

  Joost Lagendijk, för Verts/ALE-gruppen. – (NL) Herr talman, mina damer och herrar! Jag kan fatta mig kort om Ria Oomen-Ruijtens betänkande. Det är sammantaget ett bra betänkande som ger en rättvis bild av de kvarstående problemen och där det har skett framsteg, nämns det i betänkandet. I det avseendet är föredraganden värd all heder.

Jag vill faktiskt ta tillfället i akt för att granska de fem åren av förbindelser mellan EU och Turkiet under denna valperiod. Om vi blickar fem år tillbaka visade sig 2004 vara det gyllene året för reformer som verkligen förde Turkiet närmare EU. Det är egendomligt och uppriktigt sagt också lite sorgligt att reformtakten har varit långsam sedan 2004 och att EU faktiskt nu är mindre villigt att ge Turkiet goda utsikter och att entusiasmen i Turkiet över medlemskapet har mattats av.

Alla parlamentsbetänkanden som offentliggjorts under alla dessa år visar tydligt parlamentets prioriteringar i fråga om viktiga reformer. Först och främst är situationen fortfarande otillfredsställande när det gäller yttrandefrihet och åsiktsfrihet, även om den notoriska artikel 301 har ändrats. Det är mycket olyckligt att webbplatser, bland annat YouTube, fortfarande inte är tillgängliga i Turkiet, och att regeringen utövar oacceptabla påtryckningar på delar av medierna.

För det andra, och när det gäller kurdfrågan, fanns det betydande förhoppningar 2007 om att man efter det kurdnationalistiska partiet DTP:s tillträde skulle kunna finna en lösning mellan DTP och AKP. Så blev tyvärr inte fallet.

För det tredje i fråga om religiösa minoriteter har man, trots att det finns en lag om organisationer som erbjuder en lösning för vissa minoriteter, fortfarande inte hittat någon lösning för aleviterna, som är en stor muslimsk minoritet. Trots att utvecklingen på alla dessa områden har gått trögt är en majoritet av parlamentet fortfarande för anslutning.

Enligt min mening bör budskapet från denna debatt och från alla debatter under de senaste fem åren till den turkiska regeringen vara att detta stöd trots otillräckliga reformer endast kommer att bestå om nya reformförslag läggs fram utan dröjsmål inom alla dessa tre områden.

I detta avseende delar jag i viss utsträckning kommissionsledamotens optimism om kurdisk television, om de öppningar som har kommit till stånd mellan Turkiet och Armenien. Reformviljan från 2004 måste återkomma. Om detta sker är jag övertygad om att våra debatter och de som hålls i Turkiet ännu en gång kommer att fyllas med optimism.

  Adamos Adamou, för GUE/NGL-gruppen. – (EL) Herr talman, herr kommissionsledamot! Framstegsrapporten om Turkiet och dess utvärdering i december handlar om huruvida detta land har uppfyllt Köpenhamnskriterierna och sina skyldigheter enligt associeringsavtalet och tilläggsprotokollet till Ankaraavtalet.

Målet om full integration, som är viktigt både för Turkiet och Europeiska unionen, är fortfarande den drivande kraften bakom en rad reformer och förändringar i Turkiets politik för att trygga alla minoriteters rättigheter, hitta en politisk lösning på kurdfrågan, erkänna det armeniska folkmordet och öppna gränsen mot Armenien.

Turkiet måste uppfylla alla sina avtalsskyldigheter gentemot EU, precis som alla tidigare kandidatländer har gjort. I stället har Turkiet underlåtit att iaktta sina ingångna avtalsskyldigheter gentemot EU när det gäller Cypern, som är medlem i EU. Landet vägrar att öppna sina hamnar och flygplatser för fartyg och flygplan från Cypern och lägga ned vetot mot Cyperns deltagande i internationella organisationer och samtidigt som Turkiet eftersträvar en roll som stabiliserande faktor i området, fortsätter landet att kränka folkrätten genom att ockupera Cypern.

I dag är vi mitt i förhandlingarna om att lösa Cypernfrågan på grundval av en federation med två områden och två politiskt jämställda samhällen, såsom beskrivits i FN:s resolutioner enligt folkrätten och EU-rätten. Europeiska unionen måste därför stå fast vid sina ursprungliga ståndpunkter och öka trycket så att Turkiet tillåter att betydande framsteg görs i förhandlingarna, upphör med ockupationen och vidtar de åtgärder som krävs för att reda ut saknade personers öde. Vi har på nytt lagt fram ändringsförslag om denna fråga, trots att det finns en annan resolution om saknade personer, efter de senaste uttalandena från den turkiska soldaten Olgkats om avrättningen 1974 av tio grekcypriotiska fångar, som fortfarande saknas. Detta är en rent humanitär fråga som inte blir mindre viktig hur många gånger vi än upprepar detta.

I fråga om energikapitlet kan det inte öppnas om inte Turkiet slutar att förhindra Cypern att utöva sina suveräna rättigheter inom sin exklusiva ekonomiska zon. Herr kommissionsledamot! Jag ser i er rapport att kommissionen är oroad över att turkiska krigsfartyg trakasserar fartyg som söker efter kolväte inom Cyperns exklusiva territoriella område och att rådet i sina slutsatser av den 8 december 2008 vädjar om att man undviker alla former av hot, anledningar till friktioner eller åtgärder som kan skada goda grannförbindelser och en fredlig lösning på tvisterna.

Herr kommissionsledamot, det vore bra om ni kunde utöva påtryckningar på Turkiet att gå i rätt riktning, precis som ni beskriver i era slutsatser. Vi har lagt fram ett ändringsförslag om denna punkt, som helt överensstämmer med era uttalanden, som således är Europeiska kommissionens uttalanden.

  Bastiaan Belder, för IND/DEM-gruppen. – (NL) Herr talman! I punkt 17 uppmanar fördraganden Ria Oomen-Ruijten det turkiska samhället att tillämpa religionsfrihet utan begränsningar. Jag stöder helt denna vädjan, eftersom den gäller ett av Turkiets och EU:s grundläggande anslutningskriterier.

Under tiden tävlar dock den turkiska utbildningen och turkiska medier om att sprida en stereotyp karikatyrbild av inhemska kristna, turkiska kristna, som fiender till deras nation, som medbrottslingar till västerländska makter som vill återkolonisera hemlandet och dela det mellan sig. Herr kommissionsledamot! Kommer ni att kräva att den passiva turkiska regeringen, som är medansvarig till detta, tar ansvar för detta, som utgör ett hinder mot anslutningen?

Dessutom anges medborgarnas religion i alla turkiska identitetshandlingar, vilket är grundorsaken till många former av social diskriminering av de turkiska kristna. Det finns många skäl att i era samtal med er turkiska partner kräva att detta avsnitt stryks i de officiella handlingarna.

  Luca Romagnoli (NI). – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Även om Kroatien ser ut att ha gjort tillfredsställande framsteg i antagandet av lagstiftning om att bekämpa diskriminering, skulle jag vilja föreslå att innan vi lovordar uttalandena i resolutionen bör vi kontrollera hur lagarna tillämpas. När det till exempel gäller ägandet av fastigheter, särskilt möjligheter för italienska investeringar, tycker jag att mycket få framsteg verkar ha gjorts i praktiken. Jag stöder inte resolutionen eftersom det, trots bristerna i de gjorda framstegen och avvikelserna från gemenskapsrätten, sägs att vi ser fram emot anslutningen, som enligt min mening kan komma att ske för tidigt. Låt dem ge tillbaka det som de har stulit från våra flyktingar i Istrien och Dalmatien sedan 1947. Då och först då kan vi tala om deras anslutning.

  Anna Ibrisagic (PPE-DE). - Herr talman! Resolutionen om f.d. jugoslaviska republiken Makedonien är i min mening en välbalanserad text och jag vill tacka Erik Meijer för att han i sitt arbete koncentrerat sig både på de reformer och mål som har uppnåtts och på de frågor som man ännu måste anstränga sig mer kring. Jag är särskilt glad att resolutionen sänder en stark signal om att den nuvarande situationen efter tre års väntan på att starta förhandlingarna är mycket oroande och oacceptabel. Det är helt klart och tydligt att f.d. jugoslaviska republiken Makedonien är en europeisk stat vars plats är i den europeiska unionen.

När vi diskuterar denna fråga i parlamentet brukar jag undvika att ta upp den namnkonflikt som finns mellan Grekland och f.d. jugoslaviska republiken Makedonien. Jag anser att det finns många andra frågor som borde diskuteras mer ingående och som vi aldrig diskuterar eftersom namnkonflikten tar oproportionerligt mycket tid. Men i dag, efter att jag har läst en del av ändringsförslagen, känner jag behov att starkt understryka att det inte är acceptabelt att utnyttja några som helst bilaterala konflikter för att försvåra för ett land att röra sig snabbare mot den europeiska integrationen eller för att stoppa ett lands deltagande i de internationella institutionerna.

Det finns många länder som har haft och som har bilaterala konflikter, och vi vill alla att dessa konflikter löser sig så fort som möjligt på ett sätt som är acceptabelt för båda sidor, men under tiden bör man enligt min uppfattning inte blockera varandra i den europeiska integrationsprocessen, i synnerhet när det gäller länder som befinner sig i ett känsligt läge både geografiskt och politiskt.

  Józef Pinior (PSE). – (PL) Herr talman! För tredje året i rad är jag fördragande för Europaparlamentets socialdemokratiska grupp om framstegsrapporten för f.d. jugoslaviska republiken Makedonien. Jag måste säga att läget i fråga om Makedonien påminner om en scen från en antik grekisk tragedi. Det stämmer visserligen att alla parter allmänt förklarar sin goda vilja, men det händer inget mer än det. För tre år sedan var jag säker på att vid utgången av den nuvarande valperioden, skulle vi kunna tala om framgång i förhandlingarna om Makedoniens anslutning till Europeiska unionen. Detta har inte skett. Huvudproblemet är namnfrågan. Trots att detta är en bilateral fråga som är irrelevant för Köpenhamnskriterierna påverkar den det politiska läget under anslutningsförhandlingarna med Makedonien. Grekland är villigt, Makedonien självt är villigt, men under flera år nu har det inte varit möjligt att nå fram till en uppgörelse om saken. Som föredragande för betänkandet för den socialdemokratiska gruppen kan jag endast uttrycka min förhoppning om att frågan kommer att lösas med EU:s, Makedoniens och Greklands bästa i åtanke.

Det finns problem med stabiliseringen av de politiska institutionerna i Makedonien. Vi ser detta mycket tydligt. Vi ser också mycket tydligt att det finns en politisk vilja hos samhället, myndigheterna och de politiska partierna i ett land som går mot en anslutning till EU. Rådet bör besluta om att inleda anslutningsförhandlingarna före utgången av 2009, men detta bör vara beroende av förverkligandet av de viktigaste av de tidigare överenskomna prioriteringarna. Härvid är det kommande presidentvalet och kommunfullmäktigevalet i Makedonien mycket viktiga. Vi i Europaparlamentet kommer att noga följa dessa val.

  Charles Tannock (PPE-DE). - (EN) Herr talman! Tack för att ni förtydligade det. Grekland anslöt sig till EU 1981 och medlemskapet har medfört många fördelar för detta land som jag är oerhört fäst vid. Men nästan 30 år senare vill Makedonien naturligtvis ansluta sig till EU och få del av samma fördelar. Det är därför bara rätt och riktigt att Grekland som ett grannland på Balkan utrycker sitt fasta stöd och arbetar för att hjälpa ett litet land som Makedonien att infria sina ambitioner.

Men på grund av den egna provinsen med namnet Makedonien opponerar Grekland sig mot att namnet ”Republiken Makedonien” används självständigt och kräver att landet i stället betecknas ”f.d. jugoslaviska republiken Makedonien” eller FYROM. Varför kräver inte Grekland för konsekvensens skull också att Estland formellt ska betecknas ”f.d. sovjetrepubliken Estland”?

Jag beklagar därför att Grekland med anledning av denna fråga nu överväger att inlägga sitt veto mot Makedoniens medlemskap. Jag befarar att Grekland riskerar att göra sig till åtlöje och jag ber regeringen i Aten att inta en mjukare hållning. Jag är känd i parlamentet och i min valkrets som en stor Greklandsvän och är vän med både grekiska och cypriotiska parlamentsledamöter, men jag är också medlem av det nybildade EP Friends of Macedonia. Låt oss lösa denna fråga på ett snabbt och förnuftigt sätt. Jag uppmanar också parlamentet att skicka en delegation med parlamentsledamöter för att observera det förestående presidentvalet i Makedonien och bidra till att legitimera resultatet.

Beträffande Kroatiens stundande anslutning till EU är det beklagligt att det finns gränstvister med Slovenien som fortfarande är olösta. Liksom i fallet med Grekland och Makedonien måste dessa svårigheter lösas bilateralt i stället för att dras in i EU-anslutningsprocessen.

Slovenien anslöt sig till EU medan det ännu fanns olösta tvister med Italien, som inte ställde sig i vägen och försökte blockera anslutningen. Jag ser därför ingen anledning till att Kroatien skulle hållas tillbaka i sin tur. På samma sätt skulle jag i framtiden aldrig acceptera att Kroatien på grund av territoriella tvister lade in sitt veto mot Serbiens anslutning.

Ett mer angeläget problem för mina väljare som lider av utvidgningströtthet är omfattningen av den organiserade brottsligheten och korruptionen i Kroatien. Regeringen måste verkligen göra det till en nationell prioritet att lyckas få bukt med dessa problem.

ORDFÖRANDESKAP: ROURE
Vice talman

  Alexander Graf Lambsdorff (ALDE). – (DE) Fru talman! För det första måste jag klargöra att jag talar om ämnet Turkiet på min grupps vägnar och inte i mitt eget namn. Utvecklingen i Turkiet är en angelägen fråga för liberaler och demokrater. Under tre år har det inte bara varit föga framsteg i reformtakten, det har också förekommit bakslag. Som kommissionsledamot Olli Rehn helt riktigt påpekade här, är pressfriheten ett centralt värde i Europeiska unionen. I ett land som vill ansluta sig till EU måste respekten för pressfriheten vara bortom allt tvivel.

Vi ser emellertid något helt annat. Kritiska journalister har problem med att få kreditering. Den nya ägaren till ATV har fortfarande ett stort antal frågor att besvara. Det finns uppmaningar från högsta ort om en bojkott av vissa medier och Dohan-koncernen har drabbats av godtycklig straffskatt på 400 miljoner euro. Detta är en godtycklig åtgärd som för oss till frågan om rättsstatsprincipen, som är lika viktig för liberalerna som pressfriheten. Rättstatsprincipen måste också garanteras. Rapporter om ett ökande antal fall av tortyr och misshandel under kvarhållanden är djupt oroande för oss, särskilt eftersom de sker utanför officiella fängelser eller polisstationer, men självklart oroar det oss också om de sker där.

Symboliska eller rent pragmatiska åtgärder som godkännandet av ett nytt program eller utnämningen av en ny chefsförhandlare är välkomna om man ser på det från en rent praktisk utgångspunkt. Ensamma är de inte tillräckliga för att ge förnyad kraft åt reformtakten. Enligt liberalernas och demokraternas uppfattning måste Turkiet reformera sin ekonomi och sitt samhälle, sin politik och konstitution oavsett anslutningsutsikterna, i sitt eget intresse, i sin befolknings intresse.

Jag vill säga något annat om denna debatt. Den påminner mig om karusellen på ett nöjesfält där ömsom en turkisk, ömsom en kroatisk och ömsom en makedonisk häst snurrar förbi. Jag anser att vi borde omstrukturera denna debatt, och göra det snart. Jag skulle också vara tacksam om vi höll den i Bryssel och inte i Strasbourg.

  Mario Borghezio (UEN). – (IT) Fru talman, mina damer och herrar! När det gäller Kroatienfrågan är de som talar för och är valda av den italienska allmänheten skyldiga att framhålla deras rättmätiga krav. Över 60 år har gått sedan denna historiska stöld av vår egendom i Istrien och Dalmatien. Kroatien har en moralisk skyldighet att agera och ordförande José Manuel Barroso har en dossier om denna ömtåliga och smärtsamma fråga, som måste göras allmänt känd. Det är snarare en moralisk än en politisk fråga, som gäller återlämnande av egendom till dess rättmätiga ägare: 1 411 egendomar tillhörde ursprungligen italienarna.

När det gäller Turkiet, hur kan vi lugnt tänka oss att bevilja medlemskap till ett land som för närvarande har inlagt ett islamskt veto i Nato mot nomineringen av en generalsekreterare enbart därför att han företräder ett land, det vill säga Danmark, där affären med karikatyrbilder ägde rum. Turkiet, ett islamskt land, har krävt ett islamskt stopp för nomineringen av en premiärminister till posten som generalsekreterare för Atlantpakten av det enda skälet att han är premiärminister i det land där de islamska karikatyrbilderna publicerades – ett liberalt land där det självklart, till skillnad från i Turkiet, är möjligt att publicera ironiska bilder på Muhammed. I Turkiet finns det en lag – och kommissionsledamoten bör vara medveten om detta – som förbjuder byggandet av någon icke-islamsk helgedom på en gata där det finns en moské. Med andra ord, om det finns en moské på gatan tillåts inga andra religiösa byggnader. Vår föredragande, som enligt min mening bär ett par trevliga byxor, skulle inte tillåtas att stiga in i det turkiska parlamentet i sin byxdress. Detta visar hur långt bakom vi ligger. Turkiet är Asien, inte Europa.

  Angelika Beer (Verts/ALE). – (DE) Fru talman, mina damer och herrar! För det första vill jag för gruppen De gröna/Europeiska fria alliansen välkomna Makedoniens vice premiärminister som är här i dag.

För det andra vill jag tacka det tjeckiska ordförandeskapet för premiärminister Mirek Topoláneks uttalande, där han först påpekade att tvisten mellan Makedonien och Grekland om namnen är en bilateral affär och inte bör ha några återverkningar och för det andra argumenterade för Makedoniens anslutning till Nato snarast möjligt och således för att Grekland måste dra tillbaka sitt veto – två mycket viktiga punkter.

Vi är kanske ibland något arroganta när vi debatterar kandidatländer, vilket är anledningen till att jag skulle vilja väcka frågan om personligt ansvar, eftersom vi diskuterar kandidatländernas utsikter och tillkortakommanden här, samtidigt som vi har mycket grundläggande politiska krafter, som de konservativa i Tyskland, som vill trycka på för att Kroatien ska godkännas och för att inga andra stater ska följa.

Om detta skulle bli majoritetens inställning i Europeiska unionen under nästa valperiod, skulle det rasera den starkt finansierade fredsplan som upprättats efter Balkankrigen. Vi skulle förlora trovärdighet och EU:s trovärdighet skulle då försvagas. Jag ber alla att stå emot detta.

När det gäller Kroatien och Slovenien tror och hoppas vi att det kommer att gå bra och att gränstvisterna kan skjutas åt sidan om man bara undviker dubbelmoral och veton, och vi hoppas att förhandlingarna kommer att inledas med Makedonien så snart som möjligt.

  Gerard Batten (IND/DEM). - (EN) Fru talman! Om Turkiet ansluter sig till EU kommer det att vara den fattigaste och ekonomiskt mest underutvecklade medlemsstaten med en befolkning på över 72 miljoner personer. Hundratusentals, om inte miljontals, människor kommer att migrera till länder som Storbritannien.

EU kommer att gränsa till länder som Syrien, Irak och Iran med en oerhörd potential för framtida konflikter och konfrontationer.

De som verkligen borde oroa sig över ett turkiskt inträde är emellertid grekcyprioterna. Om Turkiet ansluter sig till EU kommer turkarna att ha rätt att resa vart som helst inom EU. Tusentals turkar kommer att kunna resa lagligt till södra Cypern och fullständigt ockupera det, helt rättmätigt, om de så önskar.

Vid valet till Europaparlamentet den 4 juni bör väljare i London med grekiskt ursprung komma ihåg att de konservativa, Labour, liberaldemokraterna och miljöpartiet Green Party alla entusiastiskt stöder ett turkiskt inträde. Det enda brittiska parti i Europaparlamentet som är emot ett turkiskt inträde är UK Independence Party (Förenade kungarikets självständighetsparti).

  Philip Claeys (NI). – (NL) Fru talman! Om inte annat har förhandlingarna med Turkiet hjälpt kommissionen och rådet att behärska konsten att göra förskönande omskrivningar. Det sätt på vilket problemen i Turkiet förminskas börjar bli imponerande. Detta har ibland väckt löje i Turkiet.

Problemkatalogen är så omfattande att det är förbryllande att förhandlingarna fortfarande pågår. Kommissionen har utlovat att förhandlingsprocessen ska hålla takten med reformprocessen i Turkiet. Detta löfte har brutits med besked nu eftersom kapitel ständigt öppnas.

Resultatet av mer än tre års förhandlingar är helt enkelt beklämmande. Låt oss därför dra ur proppen. Turkiet är inte ett europeiskt land och hör därför inte hemma i Europeiska unionen, utan låt oss i stället utforma en förbindelse som bygger på ett privilegierat partnerskap.

  Doris Pack (PPE-DE). – (DE) Fru talman, herr rådsordförande, herr kommissionsledamot! Kroatien är det första land som ribban för EU-anslutning har lagts mycket högt för, och det med rätta, efter erfarenheterna från de senaste två utvidgningarna med Rumänien och Bulgarien, och det är därför som de referenspunkter och framsteg som Kroatien har uppnått är särskilt lovvärda. De återstående reformerna inom rättsväsendet som det hänvisas till är på gång. Fullt samarbete med Internationella brottmålsdomstolen i Haag, som återigen efterlystes, är på rätt väg.

När det gäller Slovenien finns frågan om bilaterala gränstvister. Herr kommissionsledamot! Ni hänvisade plötsligt till ”europeiska gränstvister”. Före 2004 var de inte europeiska gränstvister. De var gränstvister som inte erkänns. Inte heller vände sig någon till FN på den tiden för att avgöra en tvist. Nu har man gjort det. Om Slovenien således upphör med att förhindra öppnandet av det nödvändiga förhandlingskapitlet på grund av dessa bilaterala gränstvister, som inte var något hinder för dess anslutning till Europeiska unionen, skulle anslutningsförhandlingarna mellan Kroatien och EU kunna avslutas i slutet av året.

Kandidatlandet Makedonien har också gjort stora framsteg. Om valet som ska hållas i slutet på mars uppfyller internationella normer, måste EU till sist fastställa ett datum för inledandet av anslutningsförhandlingar. Den rent bilaterala namntvisten mellan Makedonien och Grekland bör inte uppmuntra Grekland att inge ett veto.

Allt som finns kvar är hoppet om att de båda EU-medlemsstaterna Grekland och Slovenien erinrar sig sitt eget läge före deras anslutning till EU och drar slutsatsen att de bör agera rättvist och på ett europeiskt sätt gentemot sina grannländer.

Om Kroatien och Makedonien med hjälp av sina grannar i år uppnår de mål jag beskrev skulle detta sända en positiv signal till övriga länder på västra Balkan om att EU menar allvar med det löfte som gavs i Thessaloniki om anslutningen av alla länder på västra Balkan. Därför stöder även CDU Angelika Beer.

  Libor Rouček (PSE). – (CS) Jag vill göra ett par kommentarer. För det första är det bra att denna debatt om EU:s utvidgning äger rum eftersom det är viktigt att EU även i tider av en allvarlig ekonomisk kris inte förlorar sina framgångsrika prioriteringar ur sikte, nämligen ytterligare utvidgning. Vi måste behålla inriktningen på denna prioritering. För det andra, och när det gäller Kroatien är jag fast övertygad om att anslutningsförhandlingarna kan slutföras i år. Jag vill därför uppmana rådet att agera nu och inrätta den tekniska arbetsgrupp som ska få till uppgift att utforma förslaget till anslutningsfördrag. När det gäller f.d. jugoslaviska republiken Makedonien är det olyckligt och demoraliserande för Makedonien att anslutningsförhandlingarna ännu inte har inletts i Skopje, trots att det är tre år sedan Makedonien fick status som kandidatland. Jag vill därför uppmana rådet att påskynda processen. Och så långt Turkiet gäller instämmer jag i att de politiska reformerna måste påskyndas innan de så kallade politiska kapitlen kan öppnas. Jag kan dock inte förstå varför det inte är möjligt att förhandla med Turkiet om till exempel kapitlet ”Energi”, som är av avgörande betydelse för både EU och Turkiet.

  Jelko Kacin (ALDE). – (SL) Vi i ALDE-gruppen stöder Erik Meiers betänkande. F.d. jugoslaviska republiken Makedonien förtjänar en chans och en bättre framtid. Det som landet också behöver är dock ett minimum av internationell respekt, inklusive rätten till en egen identitet och erkännandet av dess eget språk och kultur.

Frågan om landets namn har släpat med alltför länge och atmosfären i landet har försämrats sedan en tid tillbaka. Det har förekommit mer och mer populism och nationalism, det finns alltför mycket politiska förskansningar och verbala angrepp utdelas mot grannländer. Att namnge infrastrukturinstallationer efter personer från de perioder i den grekiska historien som föregår ankomsten av slaverna i dessa regioner bidrar inte till goda grannförbindelser. Att resa över 10 meter höga monument är onödigt.

Om vi vill förhindra instabilitet måste vi hjälpa staten, politikerna och befolkningen i f.d. jugoslaviska republiken Makedonien att bryta sig ut ur blockaden. Avskaffandet av viseringar är inte att gå tillräckligt långt. Vad landet behöver är ett datum för inledandet av förhandlingar. De förtjänar möjligheten att visa vad de går för under anslutningsprocessen. Vi måste hjälpa dem nu och visa att vi har förtroende för dem. På så sätt kan vi bidra till stabiliteten i regionen och till att utvecklingen går i en positiv riktning. F.d. jugoslaviska republiken Makedonien behöver ett positivt svar nu, eftersom tiden är en av de viktigaste aspekterna. Man skulle faktiskt kunna säga att tid är pengar.

Låt mig också säga ett par ord om Kroatien. Herr kommissionsledamot! Två tidigare premiärministrar i Slovenien respektive Kroatien, nämligen Janez Drnovšek och Ivica Račan, uppnådde ett viktigt resultat när ni slöt ett avtal om gränsen. Tyvärr finns de inte längre med oss men de hade modet att avancera, investera i framtiden och uppnå resultat av något slag. Jag anser att det är rätt att ni uppmanar båda regeringarna att följa i deras fotspår och ingå ett nytt gränsavtal, och dessutom göra det inom den närmaste framtiden. Det skulle vara bra för Slovenien, Kroatien, EU och västra Balkan.

  Bogusław Rogalski (UEN). – (PL) Fru talman! Förhandlingarna med Turkiet om anslutning till EU pågår fortfarande trots att de skulle ha slutförts för länge sedan. Den turkiska regeringen har inte lagt fram något sammanhängande och heltäckande program för politiska reformer. Turkiet har inte återupptagit arbetet med en ny sekulär konstitution, ett viktigt inslag i skyddet av de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, som det var meningen att den turkiska regeringen skulle garantera.

Diskrimineringen av etniska och religiösa minoriteter fortsätter. Turkiet har inte vidtagit några åtgärder för att förstärka rättsinstitutionernas opartiskhet. Yttrande- och pressfriheten skyddas fortfarande inte i Turkiet, utan kränks tvärtom öppet. Våld i hemmet och tvångsäktenskap är fortfarande vanligt förekommande.

Turkiets motstånd mot ett strategiskt samarbete mellan EU och Nato motverkar påtagligt gemenskapens intressen. Vidare erkänner Turkiet inte en av EU-medlemsstaternas självständighet, nämligen Cypern. Detta är skandal. Turkiet är ett land som är antidemokratiskt, kränker de mänskliga rättigheterna och styrs av ett värdesystem som är främmande för oss. Det vore mycket bättre för EU om Turkiet inte blev medlem i EU.

  Sepp Kusstatscher (Verts/ALE). – (DE) Tack fru talman! I den mycket heltäckande debatten här i dag vill jag bara framhålla ett problem och det är frågan om flerspråklighet i Makedonien.

Konflikter bröt nyligen ut i skolor i Struga mellan föräldrar som talade albanska respektive makedonska. Under påtryckningar från dessa nationalistiskt sinnade föräldrar reagerade de ansvariga genom att dela upp undervisningen i etniska grupper, vilket är ett steg i fel riktning. Språkinlärning främjas inte genom att hålla isär olika språkgrupper utan genom att informellt föra samman personer som talar olika språk i skolor, på arbetsplatser och under fritiden. Att undervisningen i engelska, som redan nu är obligatorisk för alla från årskurs ett, är naturligtvis välkommet, men det får inte utnyttjas som en förevändning av makedonier att inte lära sig albanska, eller för albaner att inte lära sig makedonska. Skolor i flerspråkiga regioner har en mycket viktig uppgift: de måste lära barnen deras modersmål och grannarnas språk.

Enade i mångfald är EU:s motto, och det ska även gälla för makedonierna.

  Hanne Dahl (IND/DEM). – (DA) Fru talman! Jag anser att Turkiet bör bli medlem av EU. Kritiken mot Turkiet är befogad i många fall, men undanflykterna och betänkligheterna måste upphöra och en allvarligt menad plan för Turkiets anslutning till EU bör utarbetas. Det kommer att ta tid, men landet måste gå med och detta är något som vi bör säga på ett tydligt och bindande sätt. I stället för en pseudodebatt om demokrati i Turkiet, behöver vi en verklig och öppen diskussion om vilken roll religionen kan och bör spela i den sociala debatten. Vi behöver skapa en form av europeiskt samarbete för att kunna möta utmaningen med ett EU som består av olika religioner. Det vill säga, vi måste göra detta utan att förlora ur sikte de centrala värdena och människans okränkbarhet, som härrör från de europeiska värderingar som skapats i smältdegeln av judisk, kristen och hellensk kultur under århundradena före och efter Kristi födelse.

  Carl Lang (NI). – (FR) Fru talman! Jag har en minut på mig att säga att trots EU-institutionernas beslutsamhet och blindhet bör en sak vara uppenbar för alla: det är dags att sätta stopp för Turkiets anslutningsprocess.

Förhandlingarna har kört fast, det råder en ömsesidig brist på förståelse och ett permanent tillstånd av oklarhet. Denna situation är till nackdel för alla – för både EU och Turkiet. Vi måste sluta att hyckla och förställa oss.

Vi måste komma ihåg ett uppenbart faktum. Turkiet är ett land i Mindre Asien. Turkiet är inte ett europeiskt land, vare sig geografiskt eller kulturellt. Turkiet ockuperar militärt en del av en medlemsstat i EU. Dessutom har vi hittills endast öppnat tio förhandlingskapitel av 35, och bara ett av dem har avslutats. Det är dags för alla att återfå sin frihet, sitt oberoende och sin suveränitet, med början i Cypern.

EU:s befolkning vill inte ha med Turkiet i unionen. Låt oss respektera vår befolkning och visa respekt för EU!

  Pál Schmitt (PPE-DE). – (HU) Som ordförande i den gemensamma parlamentariska kommittén EU–Kroatien vill jag fästa er uppmärksamhet vid en mycket betydelsefull utveckling. I måndags kom Kroatiens premiärminister – och inte enbart premiärministern utan även presidenten och alla oppositionspartier i parlamentet – överens om att EU ska medla för att lösa gränskonflikten mellan Kroatien och Slovenien enligt folkrätten. Jag anser att det saknar motstycke i EU:s historia att en medlemsstat paralyserar utvidgningen av unionen och för närvarande förhindrar tolv förhandlingskapitel från att öppnas, samtidigt som man 2001 vid tidpunkten för de egna anslutningsförhandlingarna förklarade att man inte hade några gränstvister med sina grannar.

Sedan anslutningsförhandlingarna inleddes 2005 har många resultat nåtts när det gäller omställningen av rättsväsendet och den offentliga förvaltningen, korruptionsmotverkande åtgärder, minoriteternas rättigheter, flyktingars återvändande och regionalt samarbete. I fallet Kroatien innebar detta för första gången att en uppsättning riktmärken kunde nås. Omkring 100 av dessa har framgångsrikt uppnåtts. Genom dessa enastående insatser kan Kroatiens befolkning nu till sist se fram mot positiva besked från Europeiska unionen. Den känsliga och självmedvetna befolkningen blev besviken när ett angränsande och vänligt sinnat land ensamt blockerade fortsättningen på anslutningsförhandlingarna. En långsiktig och trygg stabilisering av Balkanstaterna är endast möjlig genom europeisk integration. Unionen misstar sig om den tillåter Slovenien att förhindra Kroatiens förhandlingar på grund av den bilaterala tvisten, trots att Kroatien har gjort allt som är möjligt för att försvara grundläggande europeiska värden och införa gemenskapens regelverk. Jag konstaterar att det är olyckligt – kanske även för dem som lyssnar till oss – att vi behandlar tre viktiga, historiska länders öden samtidigt som om de vore en och densamma. Det hade kanske varit bättre att diskutera de tre länderna i tur och ordning.

  Emine Bozkurt (PSE). – (NL) Fru talman! Jag vill ta upp en synpunkt som Ria Oomen-Ruijten också nämnde, nämligen de politiska kriterierna. I förhandlingsprocessen med Turkiet sattes medborgerliga rättigheter mycket tydligt på dagordningen. Detta avspeglas i betänkandet.

En rad saker har tydligen förbättrats: kurdisk television, men även inrättandet av ett kvinnoutskott i det turkiska parlamentet, något som jag, som föredragande för kvinnors rättigheter, arbetade oerhört hårt för under de senaste åren i Turkiet. Detta är viktiga reformer.

En annan uppenbar förbättring är ökningen av antalet fristäder för misshandlade kvinnor. Men vad händer om kvinnorna lämnar dessa fristäder? Hur tas de och deras barn hand om? Turkiet bör ta itu med denna fråga. När valet till kommunfullmäktige har hållits i slutet av månaden kommer fler kvinnor att sitta i kommunfullmäktige.

Jag vill också fästa uppmärksamheten vid kampen mot bedrägerier. Turkiet bör samarbeta mer effektivt med EU i kampen mot bedrägerier och mot kvinnohandel, eftersom alltför många människor faller offer för bedrägerier som gäller miljöfonder eller mot välgörenhetsorganisationer.

  Jim Allister (NI). - (EN) Fru talman! Jag har aldrig stött det icke-europeiska Turkiets inträde i EU, men den nuvarande ekonomiska nedgången gör mig mer övertygad än någonsin.

Som en mycket stor nettobidragsgivare bär Storbritannien ett oproportionerligt stort ansvar för att finansiera EU. När det gäller den enorma tilläggskostnaden för Turkiets anslutning skulle vi därför belastas mer än vad vi kan klara av. Med ett minskat skatteunderlag, minskade inkomster och ökade sociala utgifter samt ett förödande arv i form av skulder från de kommande årtiondena beroende på labourregeringens vanskötsel kan vi inte fortsätta att ta fram vårt allt tunnare checkhäfte för att betala för den turkiska anslutningen.

Kalla det för inskränkt, egennyttigt nationellt intresse om ni vill, men för mig handlar det om oundvikligt sunt förnuft när det gäller statsinkomsterna.

  Antonios Trakatellis (PPE-DE). – (EL) Fru talman! Grekland är den äldsta medlemmen av både Europeiska unionen och Nato i regionen och har därför varit och fortsätter att vara ledande i insatserna för att integrera alla länder på Balkan i den europeisk-atlantiska strukturen, eftersom Grekland är starkt övertygat om att utvecklingen bland länderna i regionen kommer att vara till nytta för alla.

Grekland har investerat över en miljard dollar i f.d. jugoslaviska republiken Makedonien och har skapat 20 000 arbetstillfällen, vilket är en utländsk investering utan motstycke i en lokal ekonomi. För Grekland är namnfrågan inte bara ett problem av historiska, psykologiska och känslomässiga dimensioner. Det är en pågående betydelsefull politisk fråga som berör alla grekiska medborgare och de europeiska värdena när det gäller gott samarbete mellan grannländer och regioner.

Jag vill påminna parlamentet om att Grekland i dokumentet KOM(2007)0663 samtyckte till att f.d. jugoslaviska republiken Makedonien får status som kandidatland för anslutning till Europeiska unionen, varvid Grekland uttryckte sitt engagemang för att under FN:s ledning förhandla om en lösning rörande namnfrågan som båda parter kan godta. En sådan lösning skulle bidra till det regionala samarbetet och goda grannskapsförbindelser. Utan en lösning kan det inte finnas någon vänskap och utan vänskap kan det inte bli några allianser eller partnerskap.

Vår representation motsätter sig inte allt som sägs i betänkandet, där man stöder en lösning under FN:s ledning. Tyvärr finns det dock bortom denna tydliga ståndpunkt ytterligare meningar i punkterna 12 och 13 som utgör ett hinder mot insatserna för att lösa problemet och uppmuntrar till oförsonlighet, och därför är de helt oacceptabla, medan den korrekta ordalydelsen i punkterna 12 och 13 återinförs genom ändringsförslagen 1 och 2.

För övrigt innehåller betänkandet punkter som är till stöd för f.d. jugoslaviska republiken Makedonien att fortsätta sina insatser på vägen mot europeisk integration.

  Maria Eleni Koppa (PSE). – (EL) Fru talman! Utvidgningspolitiken är den mest framgångsrika delen i Europeiska unionens utrikespolitik. När det gäller Turkiet måste budskapet vara tydligt; målet är integration, men detta är endast möjligt om landet uppfyller sina skyldigheter, befäster demokratin, respekterar de mänskliga rättigheterna och har goda förbindelser med grannländerna.

Turkiet befinner sig i ett avgörande skede, både internt och i fråga om att omdefiniera sin geostrategiska roll. Inom ramen för detta är det nödvändigt att landet fortsätter sina reformer och stadigt går i riktning mot europeisk integration. Jag vill dock påpeka att de spänningar som Turkiet nyligen orsakade i området kring Egeiska havet har skapat nya problem.

Beträffande f.d. jugoslaviska republiken Makedonien har kommissionen tydligt betonat att landet inte uppfyller de grundläggande kraven för att inleda förhandlingar på grund av de betydande demokratiska bristerna. När det gäller namntvisten har regeringen i Skopje inte svarat, trots att Grekland har visat samarbetsvilja och realism.

I Europaparlamentets betänkande som vi behandlar i dag framställs dock mitt land som det enda land som bär ansvar för att anslutningsförhandlingarna har försenats. Det är orättvist mot Grekland och underlättar inte en lösning av problemet som har plågat båda länderna i över femton år.

  Alojz Peterle (PPE-DE). – (SL) Jag har hittills stött alla Europaparlamentets betänkanden som har bidragit till Kroatiens framsteg på vägen mot ett fullfjädrat medlemskap i Europeiska unionen. Jag tar också tillfället i akt att välkomna Kroatiens många nya framsteg. Jag kommer också att med glädje stödja detta viktiga betänkande, vilket har utarbetats omsorgsfullt av parlamentsledamoten Hannes Swoboda, under förutsättning att kompromissändringsförslagen återspeglar en balanserad och realistisk strategi. Det är den enda strategi som kan bidra till att undanröja orsakerna till hindren och påskynda Kroatiens anslutning.

Jag håller helt med rådsordföranden Alexandr Vondra när han säger att vi måste ha en konstruktiv och dynamisk strategi. I detta sammanhang förefaller det enligt min mening viktigt att kommissionen efter en rad misslyckade bilaterala försök nu genom sitt initiativ till medling har erbjudit en möjlighet till ett nytt trovärdigt försök att nå en slutig lösning på gränsproblemet mellan Slovenien och Kroatien och att på samma sätt göra snabba framsteg i anslutningsförhandlingarna med Kroatien.

Jag konstaterar med glädje att båda länderna har tagit emot initiativet väl och att samtal har inletts på hög nivå. Jag hoppas att initiativet ska föra oss närmare en seger för alla tre parterna: en seger för Kroatien, Slovenien och EU. Vi får inte låta bara en part vara vinnaren eller endast tillåta ett synsätt. Vi kan bara vinna om vi arbetar med utgångspunkt i gemensamma mål och en gemensam vilja.

På samma sätt är jag också enig med föredraganden Hannes Swoboda när han säger att vi måste respektera rättviseprincipen, som ingår i den internationella rätten. Jag är också helt enig med kommissionsledamot Olli Rehn om att FN-stadgan är en lämplig utgångspunkt för att lösa gränstvisten och att kommissionens initiativ återspeglar andan i stadgan.

Det är dags att låta förhandlingsbordet ta plats på scenen utan någon retorik eller några påtryckningar som kan skada någon av parternas värdighet eller Kroatiens anslutningsstatus. Vi behöver en positiv anda. Jag är övertygad om att vi endast kan förvänta oss en positiv lösning; en lösning som Slovenien och Kroatien kan enas om genom medling av en tredje part, t.ex. Europeiska kommissionen. Jag vill att detta ska ske så snart som möjligt.

  Giorgos Dimitrakopoulos (PPE-DE). – (EL) Fru talman! Jag instämmer i och erkänner Turkiets planer på EU-medlemskap, men om dessa planer ska få ett gynnsamt resultat måste Turkiet göra följande:

För det första måste Turkiet verkligen respektera minoriteternas rättigheter och undvika sådana åtgärder som landet nu vidtar i exempelvis Imvros och Tenedos.

För det andra måste Turkiet förbättra sina förbindelser med Grekland, en medlemsstat som stöder Turkiets planer på EU-medlemskap, exempelvis genom att upphäva krigsförklaringen och sätta stopp för överträdelserna i Egeiska havet en gång för alla.

För det tredje måste Turkiet göra framsteg i Cypernfrågan. Ett sådant framsteg skulle å ena sidan markeras genom tillbakadragandet av turkiska ockupationsstyrkor och å andra sidan genom att inta en positiv hållning i alla aspekter för att lösa frågan. Jag vill påminna parlamentet om att jag tillhör den generation som växte upp med talesättet ”våra gränser finns i Kyrenia”.

  Joel Hasse Ferreira (PSE). – (PT) Processen som ska leda till Turkiets anslutning till Europeiska unionen går framåt i långsam takt. Just nu är inte skälet till den försenade processen att reformerna i Turkiet genomförs i långsam takt, utan att rådet och kommissionen är långsamma. De ekonomiska, sociala och politiska konsekvenserna av den framtida anslutningen diskuterades ingående i december förra året i den polska staden Sopot vid en konferens då jag hade glädjen och äran att få tala.

Beträffande den turkiska regeringens prioriteringar är det lämpligt att nämna det frukostmöte som hölls med premiärminister Tayyip Erdogan i januari i år i Bryssel. Det mötet ledde till ett lägligt klargörande som kompletterades med att kontakter togs av några av oss med den republikanska sidan och av en blandad grupp av personer och organisationer från Turkiet. Detta skedde samtidigt som det fortsatta arbetet genomfördes i den gemensamma parlamentarikerkommittén EU–Turkiet.

Avslutningsvis vill jag säga att denna process är avgörande för ett verkligt utvidgat EU som är starkt och öppet för omvärlden, sekulärt och demokratiskt, och där ett demokratiskt enat Cypern har den plats det förtjänar.

  Metin Kazak (ALDE). – (BG) Tack, fru talman! Turkiet spelar en nyckelroll i EU:s geostrategiska säkerhet och energisäkerhet och kommer att fortsätta att vara en stabiliserande faktor också under krisen. Det är sant att händelser som förfarandet att avveckla AK-partiet, fallet Ergenekon och de lokala valen ledde till att reformerna i landet försvagades, men det faktum att en ny chefsförhandlare har utsetts kommer att ge den turkiska regeringen en god möjlighet att påskynda processen att harmonisera lagstiftningen med europeiska standarder och göra framsteg med de politiska kriterierna i förhandlingskapitlen.

Jag anser att Turkiet bör uppnå tre prioriteringar om landet vill göra seriösa framsteg i riktning mot medlemskap. För det första måste landet fortsätta att arbeta konstruktivt för ett framgångsrikt resultat i diskussionerna om Cypernfrågan, men detta åtagande måste delas med alla länder i processen och får inte utnyttjas som en förevändning för att blockera förhandlingarna. För det andra måste Turkiet respektera yttrande- och åsiktsfriheten. För det tredje måste landet garantera skydd för minoritetssamhällena, särskilt när det gäller deras kulturella och utbildningsmässiga rättigheter. Eftersom Turkiet hela tiden fortsätter att moderniseras måste landet återvinna sina förespråkare för EU-anslutning. Tack.

  Bart Staes (Verts/ALE). – (NL) Fru talman! Jag var en av de parlamentsledamöter som röstade för att förhandlingar skulle inledas med Turkiet och som jag ser det är dessa förhandlingar i realiteten en övning i att förebygga konflikter. Jag är övertygad om att förhandlingarna i hög grad kommer att påverka många politikområden. De syftar till att skapa ett bättre socialt klimat i Turkiet och bättre lagstiftning på miljöområdet, hälso- och sjukvårdsområdet och på det arbetsrättsliga området för det turkiska folket.

På längre sikt kommer förhandlingarna också att leda till bättre levnadsvillkor för många befolkningsgrupper: kvinnor, religiösa minoriteter, kurder och aleviter. Framstegen går dock för långsamt. Det har nu rått ett stillastående läge i fyra år och det finns många smärtsamma områden som måste tas upp. Diskrimineringen mot partier som t.ex. det kurdiska demokratiska samhällspartiet (DTP) är oacceptabel. Den civila och politiska övervakningen av armén är bristfällig och det är helt oacceptabelt.

Åsikts- och pressfriheten är grundläggande och tortyr och misshandel i fängelser kan inte tolereras. Det är också absolut nödvändigt att kurdfrågan får en politisk lösning. Jag anser att vi under dessa omständigheter absolut bör fortsätta förhandlingarna.

  Kyriacos Triantaphyllides (GUE/NGL). - (EN) Fru talman! Jag skulle vilja gratulera kommissionsledamot Olli Rehn till hans ståndpunkt när det gäller Oomen-Ruijten-betänkandet, nämligen att det är nödvändigt att Turkiet på ett aktivt sätt stöder de pågående förhandlingarna mellan ledarna för de två befolkningsgrupperna på Cypern. Därför är vi fullständigt överens med föredraganden när hon i punkt 40 i betänkandet uppmanar Turkiet att ”verka för ett positivt förhandlingsklimat genom att dra tillbaka sina styrkor och låta de båda ledarna förhandla fritt om landets framtid”.

Jag vill framhålla att det vid denna tidpunkt när det pågår direkta förhandlingar kanske inte är tillrådligt att Europaparlamentets betänkande innehåller något förslag om undantag från gemenskapens regelverk.

För att komplettera föredragandens ståndpunkt uppmanar vi också Turkiet att uppfylla sina skyldigheter beträffande undersökningarna om vad som hänt de personer som saknas och att sluta inkräkta på Republiken Cyperns exklusiva ekonomiska zon. Turkiet kommer därmed att självt underlätta sin väg mot anslutning.

  Marie Panayotopoulos-Cassiotou (PPE-DE). – (FR) Fru talman! Jag lade i går fram en muntlig fråga till kommissionen och fick ett meddelande från parlamentets sekretariat om att kommissionsledamoten skulle besvara min fråga i eftermiddag.

Jag förklarar att mitt namn är Marie Panayotopoulos-Cassiotou och att jag lade fram en fråga om punkt 6 i förhandlingsramen för Turkiet.

  Talmannen. – Fru Panayotopoulos-Cassiotou! Jag tror att kommissionsledamoten har hört er.

  Alexandr Vondra, rådets ordförande. − (EN) Fru talman! Vi har haft en mycket lång men viktig debatt här i dag. För Kroatien och hela västra Balkan är detta ett avgörande år i anslutningsprocessen och vi fäster definitivt stor betydelse vid och välkomnar parlamentets fortsatta stöd för att föra Kroatien, f.d. jugoslaviska republiken Makedonien och länderna på västra Balkan närmare EU.

Det har sagts mycket om bristen på framsteg när det gäller Turkiets reformansträngningar. Vi välkomnar därför att Turkiet, som premiärminister Tayyip Erdogan sa, på nytt har bekräftat sitt engagemang för vägen mot EU-medlemskap och uppmanar Turkiet att utnyttja möjligheten att under 2009 bevisa detta engagemang och göra ytterligare framsteg på vägen mot EU-medlemskap.

Turkiet måste genomföra efterlängtade reformer. Europaparlamentets fortsatta stöd under hela denna process är viktigt framför allt med hänsyn till framtida utmaningar. Jag kommer att få tillfälle att träffa den turkiske förhandlaren i morgon i Prag.

Vi bör samtidigt inte ta lätt på Turkiets strategiska betydelse, särskilt inte i dessa oroliga tider, och vi bör inte heller glömma våra tidigare åtaganden. Så vitt jag vet kan president Barack Obama under sitt besök i Europa komma att besöka Turkiet som ett slags muslimskt föregångsland. Jag anser att det inte är rätt tid för EU att ge upp sitt engagemang för Turkiet. Joost Lagendijk påpekade detta helt riktigt enligt min mening.

När det gäller gränstvisten mellan Kroatien och Slovenien har jag lyssnat noga till vad Hannes Swoboda, István Szent-Iványi och många andra har sagt. Jag vill därför endast upprepa att vi som ordförandeland välkomnar att både Slovenien och Kroatien nu har kommit överens om att fortsätta sitt arbete med kommissionsledamot Olli Rehns initiativ när det gäller denna tvist. Vi stöder detta initiativ fullt ut och vi är bekymrade över att det ännu inte har lett till några fruktbara resultat med hänsyn till de särskilda villkoren för hjälp. Vi konstaterar att tiden är knapp och ordförandelandet vill försäkra sig om konkreta framsteg i förhandlingarna som bygger på det arbete som redan gjorts. Vi överväger därför möjligheterna att öka vårt stöd till kommissionsledamotens initiativ inom kort. Vi diskuterade detta alldeles nyss under lunchen.

När det gäller f.d. jugoslaviska republiken Makedonien sa bland annat Bernd Posselt att vi bör stödja f.d. jugoslaviska republiken Makedoniens ansträngningar och jag anser att han har rätt. Jag ska bara nämna att Tjeckiens premiärminister Mirek Topolánek besökte Skopje i går och på nytt bekräftade vårt engagemang för detta lands EU-strävan.

  Olli Rehn, ledamot av kommissionen. − (EN) Fru talman! Jag vill tacka ledamöterna för en mycket konstruktiv, genomgripande och saklig debatt och jag skulle bara vilja göra ett par påpekanden när det gäller era anföranden.

För det första är det tydligt att allt beslutsfattande i EU och i världen överskuggas av de stora utmaningar vi står inför i dag på grund av finanskrisen och den ekonomiska nedgång som våra medborgare upplever, och detta styr naturligtvis EU-ledarnas inställning.

Ändå är det helt nödvändigt att vi som Europeiska unionen behåller vårt engagemang för Sydösteuropas EU-perspektiv. Det har varit den uttryckliga politiska viljan här i Europaparlamentet i dag, vilket jag välkomnar och uppskattar.

För det andra, och när det gäller Cypern, sa min vän Jan Marinus Wiersma att jag måste vara optimist. Jag tror att något gick förlorat i tolkningen även om jag trodde att jag talade engelska – kanske med en viss östfinsk brytning! Jag anser emellertid att jag varken är optimist eller pessimist utan att jag i regel snarare är realist när det gäller att analysera saker och ting och beslutsam i de frågor som jag verkligen kan påverka. I detta sammanhang anser jag att det är helt nödvändigt att vi stöder de förhandlingar som pågår för närvarande mellan de två ledarna och de två befolkningsgrupperna, så att vi under 2009 kan ta tillfället i akt att uppnå en allsidig lösning. Vi förväntar oss naturligtvis att Turkiet bidrar till ett positivt politiskt klimat för att uppnå en sådan lösning.

Från EU:s synpunkt är det viktigt att se till att alla lösningar överensstämmer med EU:s grundläggande principer om frihet, demokrati, respekt för mänskliga rättigheter och grundläggande friheter samt rättsstatsprincipen. Med andra ord kan EU stödja alla lösningar som leder till ett enat Cypern som respekterar de principer på vilka EU grundades och som kan ta ansvar för de förpliktelser som ett EU-medlemskap innebär. Detta innebär en politiskt jämställd federation mellan de två områdena och de två befolkningsgrupperna enligt definitionen i de relevanta resolutionerna från FN:s säkerhetsråd.

Slutligen, när det gäller Kroatien, tackar jag talarna för deras stöd för kommissionens medlingsinitiativ – ett initiativ som bygger på internationell rätt och med det syftar jag både på FN-stadgan och förhandlingsramen för EU och Kroatien. Jag kan bara understryka att oavsett vilken metod som väljs måste ett bilateralt avtal mellan de två länderna Slovenien och Kroatien komma till stånd. Vi arbetar för att främja ett sådant avtal.

Jag önskar uppriktigt att ni kan stödja kommissionens initiativ i er resolution så att det inte uppstår en situation där vi måste återgå till utgångsläget. Detta är den enda realistiska och möjliga vägen framåt.

Låt mig avsluta med att säga att jag uppriktigt anser att det fortfarande är möjligt för Kroatien att uppnå det högt satta målet att avsluta anslutningsförhandlingarna före utgången av 2009, förutsatt att förhandlingarna snart kan fortsätta. Därför uppmanar jag båda länderna att snabbt komma överens så att gränstvisten kan lösas och Kroatiens anslutningsförhandlingar kan återupptas utan dröjsmål. Jag vill tacka er för ert stöd för detta initiativ.

  Talmannen. – Jag har mottagit tre resolutionsförslag⁽¹⁾, som ingivits i enlighet med artikel 103.2 i arbetsordningen.

Debatten är härmed avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum i morgon den 12 mars 2009.

  Bernd Posselt (PPE-DE). – (DE) Fru talman! Jag har en särskild fråga till kommissionsledamoten, nämligen om han håller med om eller föreslår att uttrycket ”rättviseprincipen” i kommissionens uttalande ska ersättas med uttrycket ”internationell lag och rättsskipning”.

(Talmannen avbröt talaren.)

  Talmannen. – Herr Posselt! Debatten är avslutad.

Skriftliga förklaringar (artikel 142)

  Călin Cătălin Chiriţă (PPE-DE), skriftlig. – (RO) Jag gratulerar Ria Oomen-Ruijten till detta mycket väl utarbetade betänkande.

Jag vill betona två tankar:

1) För det första anser jag att EU måste fortsätta att uppmuntra utvecklingen i Turkiet av EU-vänliga, moderna och sekulära eliter och sprida de europeiska värderingarna och information av hög kvalitet om den europeiska integrationen. EU måste därför mer aktivt stödja utbildningsreformer i Turkiet, garantin för universitetens självständighet, utvecklingen av studier om den europeiska integrationen och Erasmusprogrammet. Studenter, forskare och lärare som ingående vill studera EU-institutionerna och EU:s politik måste få uppmuntran och stöd för detta.

2) För det andra måste EU stödja rättigheterna för dem som tillhör nationella minoriteter och samtidigt bestämt fördöma etniska separatisters verksamhet. Jag hänvisar till den kurdiska separatiströrelsen i Turkiet och den turkiska separatiströrelsen på Cypern, men det finns också andra exempel. EU måste stödja strikt tillämpning av principerna om territoriell integritet och goda grannskapsförbindelser mellan Turkiet, Irak, Cypern och andra länder i regionen.

  Richard Corbett (PSE), skriftlig. – (EN) Jag känner mig uppmuntrad av att utskottet för utrikesfrågor och kommissionen känner sig säkra på att förhandlingarna om Kroatiens anslutning till EU kan avslutas detta år. Kroatien har gjort stora framsteg när det gäller att anta gemenskapens regelverk, antikorruptionsorganet USKOK har intensifierat sitt arbete och lagstiftning har införts för att reformera det kroatiska rättsväsendet.

Detta förtas emellertid av vetskapen om att det fortfarande finns fall där Internationella krigsförbrytartribunalen för f.d. Jugoslavien (ICTY) inte har kunnat få tillgång till vissa handlingar som rör påstådda krigsförbrytelser. Större uppmärksamhet måste också ägnas åt minoriteters rättigheter, t.ex. Krajinaserbernas status, och flyktingars återvändande.

Utvidgningen är en av det moderna EU:s stora framgångar. Efter att ha införlivat många europeiska nationer som härjats av det kalla kriget måste vi nu göra detsamma för länderna på västra Balkan. Kroatiens anslutning är det första avgörande steget.

  Alexandra Dobolyi (PSE), skriftlig. – (HU) Turkietfrågan har alltid omgetts av betänkligheter och misstro. Det har alltid funnits problem som har gått långt utöver vad som krävs för att uppfylla de stränga anslutningskriterierna.

Med tanke på detta är det tillräckligt att se vilken typ av grannskapsförbindelser Turkiet har med andra medlemsstater i EU som exempelvis Grekland, Cypern eller med ett land utanför EU som Armenien. Om vi dessutom beaktar att Turkiet är den enda stat som anser att Europeiska unionen endast består av 26 medlemsstater är det egendomligt att Turkiet självt vill ansluta sig till och tillhöra denna gemenskap i framtiden.

Min inställning är den att så länge Turkiet inte i betydande omfattning ändrar sitt beteende i grundläggande frågor kommer landets process för anslutning till EU att försvinna i framtiden. När EU beslutade att inleda anslutningsförhandlingar gjordes det med förhoppningen och förväntningen att Turkiet verkligen har en plats i den europeiska familjen. Låt mig få ställa följande fråga: Är det säkert att Turkiet tänker i dessa banor i dag?

Om och när Turkiet på ett otvetydigt sätt engagerar sig för att upprätta goda förbindelser med sina grannländer och löser återstående problem på ett fredligt sätt i enlighet med FN-stadgan och andra europeiska dokument, då finns det hopp.

Om Turkiet uppfyller dessa kriterier utan reservationer finns det möjligheter för landet att få stöd från var och en av oss och att återfå EU-medborgarnas sympati.

  Lidia Joanna Geringer de Oedenberg (PSE), skriftlig. – (PL) Under det senaste året har vi sett att Kroatien gjort betydande framsteg och intensiva insatser vid anslutningsförhandlingarna. Förhandlingarna om ett EU-medlemskap är på rätt väg, även om landet måste inrikta sig på ytterligare reformer på områden som t.ex. förvaltningen, rättsväsendet, ekonomin, kampen mot korruption och organiserad brottlighet, respekt och skydd av minoriteter och undersökningar av krigsbrott.

Fortsatta insatser är nödvändiga för att fullt ut införliva gemenskapens regelverk och tillämpa det på ett effektivt sätt. Det är dessutom synnerligen viktigt att Kroatien förbättrar förbindelserna med sina grannländer, i särskilt Slovenien, och att landet finner en slutlig lösning på frågan om gränserna till övriga grannländer.

Kroatien bör i sin utvecklingspolitik också inkludera de mål som Europeiska unionen för närvarande har ställt upp när det gäller klimatpaketet och förnybara energikällor.

Kroatiens fortsatta framsteg i anslutningsförhandlingarna beror särskilt på om landet kan genomföra viktiga politiska, ekonomiska, rättsliga och administrativa reformer. I detta sammanhang bör man komma ihåg att kommissionens riktlinjer är ett mycket användbart och nyttigt redskap som fungerar som ett stöd för Kroatien i arbetet med att avsluta de enskilda kapitlen i förhandlingarna. Jag hoppas att det ska bli möjligt att nå den avslutande fasen i förhandlingarna, kanske rentav i slutet av detta år.

  András Gyürk (PPE-DE) , skriftlig. – (HU) Energisamarbetet har kommit att bli en av de viktigaste frågorna i förbindelserna mellan EU och Turkiet. Huvudskälet till detta är att Turkiet som transitland i betydande grad kan bidra till att minska EU:s beroende av energikällor och diversifiera EU:s energiförsörjning. Ökat samarbete med Turkiet kan samtidigt vara ett viktigt steg mot utvidgning av den inre energimarknaden.

Jag är övertygad om att Turkiets och Europeiska unionens grundläggande mål går i samma riktning. Vi vill möta den växande efterfrågan på energikonsumtion från så många energikällor som möjligt. Att främja diversifiering är mest brådskande inom gasförsörjningen. Byggandet av Nabucco-ledningen är därför av central betydelse. Gaskrisen i januari visade tydligare än någonsin på behovet av infrastruktur för gas. Det är därför en välkommen utveckling att det i EU:s plan för ekonomisk stimulans anslås resurser för byggandet av gasledningen.

När det gäller Nabucco-ledningen behöver vi innan det första spadtaget kan tas bilaterala överenskommelser mellan regeringarna så snart som möjligt där Turkiet är delaktigt. Jag anser att kommentarerna om att Turkiets inställning till Nabucco-ledningen skulle ha ett direkt samband med landets anslutning till EU är beklagliga. Jag är övertygad om att samarbete i energipolitiska frågor inte kan omvandlas till ett utrikespolitiskt vapen. Av det skälet behövs en mer intensiv energipolitisk dialog mellan EU och Turkiet. Ett möjligt steg i denna dialog kan vara att inleda energikapitlet.

  Nicolae Vlad Popa (PPE-DE), skriftlig. – (RO) Kommissionens årliga rapport för 2008 om Turkiets framsteg som kandidatland är välavvägd. Även om reformprocessen måste få ett uppsving och åtta förhandlingskapitel fortfarande är blockerade har kommissionen särskilt välkomnat Turkiets diplomatiska aktivitet på senare tid och dess roll för att främja stabiliteten i regionen. De händelser som inträffade sommaren 2008 belyste Turkiets strategiska roll, även inom energisektorn.

På området för regionalt samarbete noterades den konstruktiva roll som Turkiet spelade i förbindelserna med grannländerna och i Mellanöstern genom aktivt diplomatiskt arbete. Utvecklingen i Kaukasien belyste Turkiets strategiska betydelse för EU:s energisäkerhet, särskilt genom diversifieringen av transportvägarna. I dokumentet betonas betydelsen av nära samarbete inom energisektorn mellan EU och Turkiet med tanke på att Nabucco-projektet är ett centralt inslag i detta hänseende. Efter de påbörjade förhandlingarna mellan de grek- och turkcypriotiska ledarna om att uppnå samförstånd i Cypernfrågan är det nödvändigt att Turkiet fortsätter att ge sitt stöd till att hitta en lösning parallellt med de insatser som FN vidtar i detta syfte.

EU:s utvidgning och den fortsatta integrationen av staterna på västra Balkan i EU är prioriterade frågor för Rumänien. Rumänien stöder de stora framsteg som har gjorts i förhandlingarna med Turkiet, en process som är tillräckligt dynamisk för att främja interna reformer.

  Toomas Savi (ALDE), skriftlig. – (EN) Under de senaste fem åren har de nya medlemsstaterna fått uppleva många positiva följder av medlemskapet i EU. Den erfarenheten ska de inte ha monopol på och därför stöder jag starkt EU:s fortsatta utvidgning. Hur gärna jag än skulle vilja se att Turkiet anslöt sig till EU inom en nära framtid pekar framstegsrapporten tyvärr på raka motsatsen.

Jag har tagit upp denna fråga flera gånger i parlamentet och framhållit det armeniska folkmordet, oron för kurdernas situation och ockupationen av Cypern.

När man granskar de framsteg som Turkiet har gjort för att fullfölja förhandlingarna om 35 kapitel av gemenskapens regelverk sedan oktober 2005 kan man dessutom se att bara 12 kapitel har påbörjats och att hittills endast ett – kapitlet om vetenskap och forskning – har avslutats.

Jag vill fråga rådet och kommissionen hur de föreslår att förhandlingstakten ska kunna öka och tvisten om Cypern lösas.

  Csaba Sógor (PPE-DE), skriftlig. – (HU) Europeiska unionens medlemsstater bör visa större solidaritet och tolerans mot kandidatländerna. Mitt land, Rumänien, var inte förberett för anslutningen, och det finns fortfarande brister på området för minoriteters rättigheter. Ungern hindrade dock inte Rumänien från att ansluta sig, eftersom Ungern ansåg att solidaritet och tolerans i Europa var viktigare. Kandidatländerna måste naturligtvis göra större framsteg för att garantera mänskliga rättigheter och minoriteters rättigheter, men de nuvarande medlemsstaterna i EU måste vara goda exempel. Jag anser därför att det är viktigt att vi ser till att EU:s medlemsstater framför allt

- undertecknar och ratificerar den europeiska stadgan om landsdels- eller minoritetsspråk,

- upphäver den lag som i en av EU:s medlemsstater inför begreppet kollektiv skuld,

- lär sig av exemplet i Kosovo att garantera kulturell och regional självständighet för traditionella nationella minoriteter som är bosatta inom EU:s nuvarande medlemsstater.

  Csaba Sándor Tabajdi (PSE), skriftlig. – (HU) Stabiliseringen av västra Balkan och förstärkningen av dess band med EU är en viktig uppgift, eftersom regionen är av geostrategisk betydelse för EU. Samtidigt är västra Balkan fortfarande mycket sårbart och beroende ur många perspektiv, däribland inom områdena för ekonomi och energi.

Vi hoppas att Kroatien ska kunna ansluta sig till oss 2011 under det ungerska ordförandeskapet, men en förutsättning för detta är att de nyligen inledda bilaterala samtalen med Slovenien kan slutföras på ett framgångsrikt sätt genom internationell medling beträffande delningen av Piranbukten. Ytterligare ett villkor är att Kroatien samarbetar fullt ut med Internationella krigsförbrytartribunalen i Haag i sökandet efter och hanteringen av krigsförbrytare. Vi måste dessutom sända ett positivt budskap till de länder i regionen för vilka tidtabellen för anslutning fortfarande är osäker på grund av olika externa och interna faktorer. Låt oss så snart som möjligt ratificera stabiliserings- och associeringsavtalet med Serbien och Bosnien-Hercegovina, bevilja fullständig status som kandidatland för alla länder i denna region och fatta beslut om en exakt tidtabell för det tidigast möjliga avtalet om liberalisering av viseringsbestämmelserna. Finanskrisen har fått allvarliga konsekvenser på Balkan och om så är nödvändigt måste EU:s medlemsstater spela en roll i stabiliseringen i denna region och vi måste ge stöd till länder i svårigheter. EU måste uppmärksamt följa relationerna mellan de etniska grupperna i regionen och särskilt uppmärksamma den känsliga interna situationen i Makedonien, där det för närvarande finns störst risk för att situationen kan leda till allvarliga konflikter i regionen.

(1) Se protokollet.