Fullständigt förhandlingsreferat

Torsdagen den 12 mars 2009 - Strasbourg

5. Strategiskt partnerskap EU-Brasilien - Strategiskt partnerskap EU-Mexiko (debatt)

  Talmannen. – Nästa punkt är en gemensam debatt om

- betänkandet av Maria Eleni Koppa, för utskottet för utrikesfrågor, med ett förslag till Europaparlamentets rekommendation till rådet om det strategiska partnerskapet mellan Europeiska unionen och Brasilien (2008/2288(INI)) (A6-0062/2009), och

- betänkandet av José Ignacio Salafranca Sánchez-Neyra, för utskottet för utrikesfrågor, med ett förslag till Europaparlamentets rekommendation till rådet om ett strategiskt partnerskap mellan EU och Mexiko (2008/2289(INI)) (A6-0028/2009).

  José Ignacio Salafranca Sánchez-Neyra, föredragande. – (ES) Herr talman! Latinamerika är en världsdel där det bor över 600 miljoner människor. Man står för över 10 procent av världens bruttonationalprodukt, 40 procent av jordens växtarter finns här, och samtidigt är ungdomarna här dynamiska och ovanligt aktiva.

Trots de senaste årens ekonomiska uppgång är detta emellertid inte den bästa tidpunkten för Latinamerika när det gäller integration. Detta sa president Óscar Arias vid sin installation och jag påmindes om det i förra veckan vid ett seminarium i São Paulo med Perus tidigare president Alejandro Toledo och Brasiliens tidigare president Fernando Enrique Cardoso.

Det har funnits slitningar mellan Argentina och Uruguay; ALCA-projektet har misslyckats; Venezuela har lämnat Andinska gemenskapen; det har funnits problem mellan Brasilien och Bolivia i samband med förstatligandet av energiresurser, och mellan Ecuador och Colombia, mellan Colombia och Venezuela, mellan Mexiko och Venezuela osv.

Detta initiativ från Europeiska kommissionen, som stöds av parlamentet och rådet, att upprätta detta strategiska partnerskap, sänder därför ett tydligt budskap om att Latinamerika fortfarande prioriteras av EU, inte minst med tanke på kommissionsledamot Benita Ferrero-Waldners personliga engagemang.

När det gäller Mexiko syftar detta strategiska partnerskap särskilt till att betona landets betydelse i Latinamerika och i resten av världen, och det är dessutom ett nödvändigt, viktigt steg för att stärka våra befintliga förbindelser med Mexiko och öka samordningen i frågor av betydelse för världssamfundet.

Detta nya steg ger möjlighet att främja den politiska dialogen ytterligare och samordna båda parternas ståndpunkter på världsnivå samt även i olika multilaterala forum och i internationella organ. Samrådsmekanismerna kommer att göra det möjligt att anta gemensamma ståndpunkter i världsomfattande, konkreta frågor som gäller t.ex. säkerhet, miljö och socioekonomiska spörsmål.

För EU är det också ett utmärkt tillfälle att utveckla privilegierade förbindelser med ett land som spelar en ledande roll i Latinamerikanska forum som t.ex. Riogruppen, där Mexiko innehar ordförandeskapet fram till 2010. Mexiko deltar i G20, G8+5, Världshandelsorganisationen, Internationella valutafonden och även i OECD, där man är den enda medlemmen från Latinamerika.

Att försöka hitta gemensamma lösningar på den ekonomiska och finansiella krisen i världen, utarbeta ambitiösa strategier för att FN:s konferens om klimatförändringar i Köpenhamn ska bli framgångsrik, utveckla en strukturerad dialog om invandring eller samarbeta för att uppfylla millennieutvecklingsmålen är därför något av det som kan åstadkommas vid de årliga toppmötena mellan EU och Mexiko om det strategiska partnerskap som vi föreslår blir verklighet.

I den resolution som parlamentet kommer att anta nu på förmiddagen kommer det också att upprepa sitt stöd för president Felipe Calderón i kampen mot narkotikahandel och organiserad brottslighet. I en anda av ömsesidig respekt, dialog och delat ansvar anser jag att vi dessutom bör ta itu med gemensamma utmaningar som t.ex. att försöka skydda sårbara samhällsgrupper som kvinnor eller företrädare för medierna.

Fru kommissionsledamot! I år firar vi 25-årsdagen av de politiska samtal som hölls i San José där man, tack vare den omfattande mobiliseringen av politisk talang i Centralamerika och EU:s övervakning, till sist kunde åstadkomma fred på det konfliktfyllda centralamerikanska näset.

I sitt stöd för fred, förståelse, endräkt och försoning har EU gjort ett hedervärt arbete i Centralamerika och också i andra delar av världen. När vi nu stärker dessa värderingar, vilket dock inte sker utan svårigheter och inte i samma grad överallt, är det hög tid för utveckling. Av våra erfarenheter i Europa vet vi emellertid att detta kommer att bli svårare utan integration.

Jag anser att vi tillhandahåller ett rejält incitament genom detta strategiska partnerskap med Mexiko och att vi, framför allt, sänder ett klart och tydligt budskap om EU:s engagemang i Latinamerika.

  Maria Eleni Koppa, föredragande. − (EL) Herr talman! Det gläder mig att vi debatterar och i dag kommer att rösta om betänkandet om förbättrade förbindelser med Brasilien. Upprättandet av ett strategiskt partnerskap mellan EU och Brasilien är till ömsesidig nytta för båda parter, för det första tack vare Brasiliens förändrade ställning på global nivå till att bli en ledande kraft i utvecklingsvärlden och för det andra därför att Brasilien spelar en viktig roll när det gäller att överbrygga meningsskiljaktigheter i frågor av globalt intresse.

Under de senaste åren har EU upprätthållit ett brett spektrum av förbindelser med Brasilien, och det krävs därför en samordnad, sammanhållen ram för förbindelserna på båda sidor. De stärkta förbindelserna kommer att grundas på historiska, kulturella och ekonomiska band och på gemensamma värderingar avseende demokrati, rättsstatsprincipen, de mänskliga rättigheterna, klimatförändringar och hållbar utveckling, nedrustning, energi och icke-spridning av kärnvapen. Det strategiska partnerskapet måste vara omfattande och tillämpas steg för steg.

Brasilien är också av stor betydelse för Mercosur. Landet måste därför, inom ramen för partnerskapet, verka för stärkta förbindelser mellan EU och Mercosur och ta upp frågor av gemensamt intresse. Inom denna ram kommer det strategiska partnerskapet att vara ett medel för att fördjupa de mellanregionala, ekonomiska och kommersiella förbindelserna.

Tack vare sin stärkta roll i området och sitt aktiva deltagande i FN kan Brasilien spela en viktig roll när det gäller att förhindra och lösa regionala konflikter i Latinamerika, och därigenom hjälpa till att säkra fred i området.

Mot bakgrund av den globala ekonomiska krisen måste EU och Brasilien samarbeta på WTO-nivå för att på ett framgångsrikt sätt slutföra förhandlingarna om utvecklingsagendan från Doha. Brasilien kan göra mer för att ta itu med de nya utmaningarna i den globala ekonomin, med tanke på att lagstiftningsfrågor spelar en viktig roll när det gäller att skydda konkurrenslagstiftningen och på området för hållbar utveckling.

När det gäller reformeringen av det finansiella systemet kan Brasiliens medlemskap i internationella forum vara värdefull vid översynen av de internationella institutionernas roll i samband med övervakning och reglering av finansmarknaderna.

Precis som andra utvecklingsländer är Brasilien alltmer aktivt inom internationella initiativ för att ta itu med global fattigdom och orättvisor genom samarbetsprogram med hållbar utveckling som långsiktigt mål.

När det gäller miljöskydd så finns de största regnskogsområdena i Brasilien. EU och Brasilien måste samarbeta aktivt på internationell nivå för att skydda dem och för att ta itu med klimatförändring och förlust av biologisk mångfald. Politiska åtaganden måste göras i syfte att genomföra FN:s konvention om biologisk mångfald. Det krävs också åtgärder för att skydda och förvalta vattenresurser.

Jag bör här säga att Brasilien är det första land som har utvecklat viktig biobränsleproduktion och därigenom uppnått märkbara resultat när det gäller minskning av växthusgaser. Till följd av detta kan det visa sig vara mycket värdefullt för EU att utbyta erfarenheter och samarbeta på detta område, och samtidigt kan förnybar energi och energibesparande åtgärder vara mycket värdefulla för Brasilien.

Migration är en grundläggande fråga på EU:s politiska dagordning. Det strategiska partnerskapet bör alltså, i ljuset av Limaförklaringen, främja en bred dialog om migration, som omfattar laglig och olaglig migration och skyddet av migranternas mänskliga rättigheter.

Europaparlamentet välkomnar slutligen att man har inlett förhandlingarna om viseringsavtal mellan de två parterna, vilket kommer att underlätta den fria rörligheten för personer.

ORDFÖRANDESKAP: MARTÍNEZ MARTÍNEZ
Vice talman

  Benita Ferrero-Waldner, ledamot av kommissionen. − (FR) Ärade ledamöter och vänner! Först och främst vill jag tacka föredragandena Maria Eleni Koppa och José Ignacio Salafranca Sánchez-Neyra för utmärkta betänkanden om strategiskt partnerskap mellan EU och Brasilien respektive mellan EU och Mexiko.

I egenskap av kommissionsledamot måste jag också säga att jag är stolt över att vi har lagt fram många förslag och meddelanden om Latinamerika i allmänhet och om Brasilien och Mexiko i synnerhet. Jag tyckte det verkade vara rätt tidpunkt att göra det.

Brasilien och Mexiko har de senaste åren trätt fram som ledande aktörer på både världsarenan och på regional nivå. EU har i överensstämmelse med det insett att de här länderna bör behandlas som strategiska partner, dels på grund av deras ekonomiska tyngd i Latinamerika, dels på grund av att de är regionalt ledande och många gånger har stor betydelse i regionala säkerhetsfrågor.

Våra förbindelser vilar på mycket stabil grund. Vi har som alla vet nära historiska och kulturella band, men även gemensamma intressen och värderingar. Våra ekonomiska band blir också allt starkare.

EU är faktiskt Brasiliens främsta handelspartner. Landet är å sin sida det land i Latinamerika som får flest investeringar från EU. Enbart Brasilien har dragit till sig runt 87 miljarder euro, det vill säga mer än allt kapital som EU har investerat i de andra tre Brik-länderna, alltså Ryssland, Indien och Kina. Det är också sant att Brasilien har stor betydelse för WTO-samarbetet. Som partner kan landet ibland vara besvärligt, men naturligtvis har det sin egen ståndpunkt.

Sedan avtalet mellan EU och Mexiko genomfördes – ett avtal som var banbrytande mellan ett latinamerikanskt land och EU – har de genomsnittliga årliga europeiska investeringarna tredubblats och unionen är i dag Mexikos näst största handelspartner. Mexiko är förstås också en partner med gemensamma värderingar och intressen. Därför har vi utvecklat det här strategiska partnerskapet till ett kraftfullt instrument som vi hoppas ska ge konkreta fördelar, inte bara för medborgarna i respektive länder, utan också för medborgare i världens övriga länder och regioner.

Jag betonar att EU, Brasilien och Mexiko även fortsättningsivs ska samarbeta för att bemöta finanskrisen och, vilket ni också påpekade fru Koppa, lägga grunden till ett framgångsrikt G20-toppmöte i London i april.

De fortsätter också arbeta tillsammans mot gemensamma utmaningar som klimatförändringarna – vårt största problem – kampen mot narkotika, där vi förlitar oss på president Felipe Calderón som har en viktig strid att utkämpa, och den känsliga och svåra frågan om invandring.

Vi har noterat den mexikanska regeringens pågående insatser för att bekämpa den olagliga narkotikahandeln, även om regeringen tyvärr tvingas möta ett nästan exempellöst våld. Vi måste därför absolut hjälpa Mexiko.

Ärade ledamöter, vad betyder då det strategiska för oss? Jag tycker vi står bättre rustade att möta framtiden om vi hanterar en rad gemensamma bilaterala och världsomfattande problem inom en mer strukturerad, enhetlig och bättre samordnad ram.

Jag kan till min stora glädje konstatera att vi, i och med de fördjupade förbindelserna med de här två länderna, med all rätt har lyft fram flera prioriteringar som Europaparlamentet belyst i sitt betänkande, till exempel multilateral samordning, vilket även innefattar FN, och demokrati, mänskliga rättigheter och de andra globala problem jag nyss nämnde.

Med framför allt Brasilien har vi också börjat arbeta på frågan om förnybara energikällor, till exempel biobränsle, där Brasilien har bred erfarenhet, vilket även president Lula själv tog upp under det portugisiska ordförandeskapet.

Vid övervakningen och genomförandet av det här partnerskapet blir vår största utmaning 2009 i fråga om Brasilien att förverkliga de gemensamma åtaganden som ingåtts i handlingsplanerna.

Vi skulle vilja fullfölja förhandlingarna om två större frågor. För det första, avtalet om undantag för korttidsvisum och om att Bulgarien och Rumänien har fått status som marknadsekonomier. För det andra planerar vi att under 2009 inleda nya dialoger om utbildning, kultur och ekonomiska och finansiella frågor och fortsätta de pågående dialogerna. Vi kommer att fortsätta att arbeta med Brasilien kring alla övriga globala frågor.

När det gäller Mexiko kommer det stratetiska partnerskap som rådet betslutade om förhoppningsvis snart att tillkännages vid ett toppmöte mellan EU och Mexiko. Kommissionen har åtagit sig att under tiden tillsammans med medlemsstaterna arbeta med den mexikanska regeringen kring ett operativt dokument där praktiska åtgärder anges för att optimera det strategiska partnerskapet.

Slutligen tänkte jag ta upp Europaparlamentets roll. Vi har alltid varit positiva till de bidrag parlamentet kunnat ge för att lansera det här strategiska partnerskapet, och vi välkomnar med entusiasm de rekommendationer som utfärdats i dag. Jag vill i det hänseendet säga att jag verkligen är glad över att kontakterna med parlamentet känns mycket lovande, med tanke på att runt 96 ledamöter från det brasilianska parlamentets EU-grupp är här.

Jag anser att vi har gemensamma intressen, och vi kan också notera att den gemensamma parlamentarikerkommittén EU-Mexiko är i arbete och ska hålla nästa sammanträde i slutet av mars.

Sammanfattningsvis anser jag att vi arbetar aktivt för att tillsätta de många kommittéer vi har skapat inom partnerskapet och hoppas att vi på detta sätt kan arbeta för ökad säkerhet i världen som helhet.

  Juan Fraile Cantón, föredragande av yttrandet för utvecklingsutskottet. – (ES) Herr talman! Jag begärde ordet för att för det första lyckönska kommissionen till dess initiativ som betyder att Brasilien erkänns som en regional makt och att dess förbindelser med EU uppgraderas till strategisk nivå. Förbindelserna har fram till nu byggt på ramavtalet om samarbete från 1992 och ramavtalet från 1995 mellan EU och Mercosur.

Brasiliens roll på världsarenan har dock under senare år förändrats till det bättre, och landet har visat sig vara en central partner för Europa. Det här nya scenariot gör att vi måste intensifiera och diversifiera våra förbindelser.

Det strategiska partnerskapet mellan EU och Brasilien bör hjälpa landet att utöva regionalt och globalt ledarskap.

För det andra, och med anledning av millennieutvecklingsmålen, kan vi inte bortse från att inkomstskillnaderna fortfarande är mycket stora, att det finns en betydande fattigdomskoncentration och att det också finns markanta regionala skillnader mellan landets norra och södra del. Detta trots att program som Bolsa Família (familjefonden) har bidragit till att förbättra den mänskliga utvecklingen och praktiskt taget halvera den extrema fattigdomen,

I det hänseendet skulle ett utbyte av politiska erfarenheter vara välkommet, vilket kan innebära att vi föreslår innovativa lösningar i kampen mot fattigdom, ojämlikhet och social utslagning, som kan minska obalanser och öka den sociala tryggheten och skapa bra arbete för alla.

Vi har samma grundläggande problem när det gäller miljöskydd. Vi bör med utgångspunkt från detta inleda en dialog i frågor som klimatförändringar, vattenförvaltning, biologisk mångfald och avskogning, liksom vilken roll ursprungsbefolkningar bör ha i dessa sammanhang.

Inom energisamarbetet har den dialog som inleddes 2007 hjälpt oss att göra framsteg som vi nu måste enas kring. Det gäller frågor som hållbara biobränslen, förnybar energi, energibesparingar och energiteknik med låga koldioxidutsläpp.

Det strategiska partnerskapet med Brasilien innebär också ett åtagande att öka den regionala integrationen för att stärka vårt samarbete med Mercosur.

  Erika Mann, föredragande av yttrandet för utskottet för internationell handel. – (DE) Herr talman, fru kommissionsledamot! Jag är glad över att vi håller den här debatten. Vi har förstås intensiva förbindelser med båda de här länderna, men jag skulle framför allt vilja tala om Mexiko.

I debatten i utskottet för internationell handel ansåg vi det särskilt viktigt att diskutera frågor som rör vårt eget område. För oss är det särksilt viktigt att än en gång stärka frihandelsavtalet. Om ni tittar på siffrorna ser ni att vår handel definitivt har ökat under senare år men attt det fortfarande finns stor efterfrågan. Vi, och EU, måste fortfarande behålla betydande restriktioner i fråga om marknadstillträdet. Jag uppmanar kommissionsledamoten uppriktigt att än en gång göra allt ni kan för att på nytt analysera situationen tillsammans med era behöriga kollegor och häva dessa restriktioner där det finns problem.

Det är helt ologiskt att först tala om strategiskt partnerskap med så viktiga länder i Latinamerika och sedan låta dem fortsätta kämpa mot så absurda marknadsrestriktioner. De är givetivs rimliga ibland men är i regel faktiskt inte alls till någon nytta. Jag skulle vara mycket tacksam mot er och utskottet om vi kunde lösa problemet.

Den andra fråga vi tycker är viktig är att vi i samband med globala internationella förbindelser också ger Mexiko den status landet förtjänar. Det handlar förstås framför allt om det fortfarande mycket känsliga arrangemanget i fråga om G20. Vår delegation har utfärdat en skrivelse som vi också har skickat till er och där vi ber att Mexiko ska kunna medverka vid G20-mötet och att detta blir ett permanent arrangemang, inte bara ett tillfälligt gästspel.

Min sista önskan är att ni medverkar vid vårt delegationssammanträde den 30–31 mars. Jag vet att ni inte kan delta personligen, men skicka någon från ert behörighetsområde som kan närvara tillsammans med José Guadarrama, Gerarod Buganza och Rosario Green, som är ordförande för Mexikodelegationen, så att de verkligen känner att kommissionen värdesätter delegationen och dess besök.

  Francisco José Millán Mon, för PPE-DE-gruppen. – (ES) Herr talman! Länderna i Europa är knutna till Latinamerika genom täta historiska, kulturella och mänskliga band. Som spanjor, och dessutom galicier, är jag väl förtrogen med detta. Vi har dessutom gemensamma principer och värderingar som också är en följd av vårt kristna arv.

Latinamerika och EU är allmänt sett naturliga partner och vi måste intensifiera våra kontakter. Jag är glad över att det finns en bred enighet i parlamentet om att EU ska inleda strategiska förbindelser med både Mexiko och Brasilien. Jag sa själv samma sak om Mexiko i april förra året i samband med en debatt om toppmötet i Lima här i kammaren.

Med det strategiska partnerskapet bör årliga toppmöten införas. Vi har hållit sådana med Brasilien sedan 2007, och i Salafrancabetänkandet efterlyser man dem med rätta även i fråga om Mexiko, mot bakgrund av rådets något dubbeltydiga slutsatser från oktober 2008. Jag hoppas att ett sådant toppmöte kan hållas med Mexiko i år.

EU:s strategiska partnerskap med Mexiko och Brasilien är mycket gynnsamt på både bilateral och global nivå. Bilateralt finns det god potential för utökade förbindelser. I fallet Mexiko har till exempel associeirngsavtalet lett till en dramatisk ökning av handel och investeringar. Kampen mot organsierad brottslighet och narkotikahandel, liksom samarbetet på energiområdet, är andra områden där det krävs gemensamt samarbete, liksom mer samordning i multilaterala sammanhang.

I fallet Brasilien bör de täta kontakterna också bidra till att lösa blockeringarna i avtalet mellan EU och Mercosur.

Jag skulle vilja lyfta fram de positiva ekonomiska resultat som Mexiko och Brasilien nått det här decenniet, i motsats till tidigare perioder. Utan dessa framsteg, som har berott på en välformulerad politik, hade den nuvarande extrema världskrisen förstört deras ekonomier. Tvärtom kan deras regeringar nu använda de reserver som har byggts upp för att föra en konjunkturdämpande politk på samma sätt som i utvecklade länder och tillväxtekononimer.

Mexiko och Brasilien får också allt större betydelse på den internationella arenan. De medverkar i Heiligendammprocessen och är även medlemmar i G20 i egenskap av stora ekonomiska makter i Latinamerika.

I dagens komplexa och sammanvävda värld – jag håller på att avsluta – med alla globala utmaningar och hot, däribland klimatförändringarna, är det mycket gynnsamt för EU och även för hela det internationella samfundet att samarbeta i en anda av gemensamt ansvarstagande med viktiga aktörer som Mexiko och Brasilien.

  Vicente Miguel Garcés Ramón, för PSE-gruppen. – (ES) Herr talman! Den 15 juli 2008 antog Europeiska kommissionen ett meddelande till rådet och parlamentet med rekommendationen att ett strategiskt partnerskap skulle ingås mellan EU och Mexiko.

I väntan på parlamentets uttalande i frågan erkände rådet (allmänna frågor och yttre förbindelser) den 13 oktober 2008 Mexiko som en strategisk partner.

Jag vill gärna påminna om att vi vid det sjunde sammanträdet i den gemensamma parlamentarikerkommittén EU-Mexiko i slutet av oktober förra året sa att ett strategiskt partnerskap mellan Mexiko och EU skulle ge den impuls som behövs för att stärka och utveckla den verkliga potentialen i våra bilaterala förbindelser.

Det här är ett bra tillfälle i kontakterna mellan de båda sidorna, och resultaten av det nuvarande globala avtalet är goda. Vi betonar behovet av att våra respektive verkställande instanser stärker samordningen i fråga om politik, ekonomi och samarbete, särskilt mot bakgrund av alla de nya utmaningar som finanskrisen ger upphov till och den ekonomiska kris som orsakar så stor skada på våra kontinenter.

Mexiko är ett fantastiskt land och vi har samma värderingar och mål, till exempel att utveckla demokratiska styrelseformer, ett åtagande för jämställdhet, konsolidering av rättsstatsprincipen, rättvis och hållbar utveckling och respekt för de mänskliga rättigheterna. Vi förespråkar ett närmare samarbete i kampen mot organiserad brottslighet, terrorism och narkotikahandel, med utgångspunkt från principen om gemensamt ansvar och strikt efterlevnad av internationell rätt.

Vi kommer följaktligen att stödja förslaget till rekommendation om det strategiska partnerskapet EU-Mexiko som läggs fram för parlamentet under förmiddagen.

  Renate Weber, för ALDE-gruppen. – (EN) Herr talman! Det är redan allmänt erkänt att Brasilien har blivit en allt viktigare regional och global aktör. Den avgörande roll som Brasilien spelade för att inrätta Sydamerikanska nationernas union (Unasur) är bara ytterligare en bekräftelse på landets rykte och förtjänar ett tydligt erkännande. Det gör även Brasiliens ansträngningar för att stödja och påverka den demokratiska utvecklingen i vissa länder i Latinamerika.

Jag håller med föredraganden om att Brasilien och EU har samma värderingar när det gäller demokrati, rättsstatsprincipen och främjande av de mänskliga rättigheterna, och även delar samma marknadsekonomiska principer. Det är alltså tydligt varför Brasilien är en viktig partner för EU.

Brasilien har i flera år haft en ekonomisk tillväxt som jag hoppas inte kommer att drabbas alltför hårt av den ekonomiska kris som rasar just nu. Tyvärr har den ekonomiska utvecklingen och det ökade välståndet i Brasilien dock inte lett till att fattigdomen har utrotats. Precis som påpekas i betänkandet finns det fortfarande många fattiga i Brasilien, och den sorgliga sanningen är att koncentrationen av välstånd har kulturella och rasmässiga grunder. Det bör understrykas att 65 procent av de fattigaste i Brasilien är svarta eller av blandat etniskt ursprung, medan 86 procent av dem som hör till den mest privilegierade klassen är vita. Jag uppskattade president Lula da Silvas tanke om att hans regering inte skulle bekämpa välstånd utan fattigdom. Jag är övertygad om att EU:s stöd och bistånd skulle vara bra för arbetet med att få ett slut på denna polarisering mellan de mycket fattiga och de mycket rika.

Men för att åstadkomma detta måste det finansiella bistånd som finns tillgängligt för Brasilien inom ramen för instrumentet för utvecklingssamarbete användas till åtgärder för att nå millennieutvecklingsmålen och skapa hållbar utveckling. Samtidigt måste EU fortsätta att fokusera på kampen mot avskogning. Detta är en avgörande fråga, eftersom Brasilien har en rik, men ömtålig, miljö. Vi behöver inte bara utveckla starka partnerskap utan också samordna oss med andra givare och driva projekt som går från ord till handling i fråga om miljöskydd.

Vårt strategiska partnerskap bör också stödja utvecklingen av ett starkt civilt brasilianskt samhälle, uppmuntra kontakter mellan europeiska och brasilianska icke-statliga organisationer, forum för entreprenörer och företagare, samt främja utbyte i fråga om utbildning och kultur. Samarbete om högre utbildning inom ramen för programmet Erasmus Mundus eller andra biregionala system bör betraktas som en investering i ett lands mest värdefulla kapital, dess mänskliga resurser.

  Roberta Angelilli, för UEN-gruppen. – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Dialog och politiskt och handelsrelaterat samarbete med Brasilien är ett viktigt mål för Europa – ett mål som ska utvecklas och stärkas, med start i kampen mot fattigdom framför allt bland barn, och sedan vidare mot starka handelsavtal för att utveckla handel och investeringar.

I det här strategiska partnerskapet kan vi dock inte förbigå vissa oundvikliga aspekter. För det första har vi behovet av ökat samarbete i kampen mot korruption, organiserad brottslighet, gränsöverskridande kriminalitet, narkotikahandel, penningtvätt och internationell terrorism. För det andra behöver vi ett nära samarbete i rättsliga frågor, framför allt beträffande samarbetet vid utlämningar och ömesidigt erkännade av domslut.

  Raül Romeva i Rueda, för Verts/ALE-gruppen. – (ES) Herr talman! Jag tycker det är uppenbart att vi inte kan bortse från i vilket sammanhang vi disktuerar avtalet. I Europa påverkar den pågående krisen de exportberoende branscherna mer, medan den i Mexiko framför allt påverkar de aktörer som lider mest av den ekonomiska avmattningens konsekvenser.

Ett avtal av det här slaget ska vara gynnsamt för båda parter, men de erfarenheter vi har i dag visar att så inte alltid är fallet. Det är mycket gynnsamt för Europa. Jag tycker att det är uppenbart. Vi ser det också tydligt när vi tittar på resultaten de senaste åtta åren, där handelbalansen tydligt har varit till EU:s favör.

Handelsunderskottet har ökat med 80 procent, vilket innebär att Mexiko nu är mycket beroende av Europa. Det finns även andra risker vi inte får glömma. Faktum är att de flesta investeringar som EU har gjort i senare led även får positiva konsekvenser för Europa. Jag anser att mycket av den export som sker huvudsakligen är intern, alltså inom företag.

Jag påstår inte att detta skulle vara något negativt, men jag säger att vi måste vara försiktiga och även framöver vara väl medvetna om att detta kan få mycket negativa konsekvenser. Den mest oroande aspekten är dock den besatthet som vissa regeringar uppvisar när det gäller att avregla och som ligger bakom vissa ställningstaganden i den här frågan. Bankväsendet är till exempel en av de största branscherna och en bransch som visat sig mycket viktig för att hantera krisen, men i Mexiko ligger i dagsläget 90 procent av branschen i utländska händer, varav 50 procent i europeiska händer.

Jag tror inte att det är det bästa sättet att närma sig ett avtal av den här typen. Ett avtal bör korrigera, eller åtminstone inte ge mer näring åt, vissa av de här riskerna. Detta är vad vi föreslår i några av våra ändringsförslag.

  Willy Meyer Pleite, för GUE/NGL-gruppen. – (ES) Herr talman! Betänkandet har utan tvekan vissa förtjänster beträffande partnerskapet med Brasilien. Vi anser att uppmaningen att arbeta multilateralt, särskilt inom ramen för FN:s internationella organ, är mycket ändamålsenlig och bra. Hit hör samarbete på områden som miljö, hållbar utveckling, förvaltning av skogs- och vattenresurser och utbildning. Hit hör också samarbete i fråga om förnybar energi och teknik.

Vad inriktningen på invandring angår tror jag, trots det avskyvärda direktivet, att det i just det här fallet handlar om mänskliga rättigheter och invandrares rättigheter, vilket jag anser passar mycket bra. En annan viktig punkt är samarbetet för att nå millennieutvecklingsmålen, liksom social sammanhållning – Brasilien har inrättat ”Bolsa Família”, ”familjefonden”, och spelar genom denna politik för att bekämpa fattigdomen en viktig ledande roll här. Ytterligare en aspekt av partnerskapet som utan tvekan är betydelsefull är att Brasilien, genom Unasur, driver på den regionala integrationen. En rad viktiga omständigheter talar med andra ord för att även det civila samhället bör få delta i dessa förhandlingar.

Å andra sidan ogillar vi vissa sidor av betänkandet. Vi kommer därför att lägga ned våra röster. För det första rekommenderas i betänkandet att Brasilien upphör med all ekonomisk protektionism. Texten skrevs nog före krisen, för som jag ser det har protektionism blivit en realitet i dag. När vi nu ska stoppa eller dämpa krisen blåser förändringens vindar, och det utan tvekan i riktning mot att regeringarna ökar statens ingripanden i ekonomin. Jag tror att den fria marknaden är historia. Hur krisen i dess spår påverkar mänskligheten går inte att förutsäga.

En annan mycket viktig punkt som vi ogillar är att betänkandet förespråkar samarbete inom kärnforskningsprojekt, särskilt den termonukleära experimentreaktorn ITER. Detta känns fel för oss, eftersom vi inte är kärnkraftsanhängare. Denna energiform är väldigt skadlig för mänskligheten, och vi skulle nog kunna klara oss utan den genom att öka vår energieffektivitet och använda en större andel förnybara energikällor. Trots betänkandets positiva aspekter är vi därför tvungna att lägga ned våra röster.

Det är en helt annan sak med betänkandet om Mexiko, eftersom partnerskapet med Brasilien inte har fått luft under vingarna ännu. Mexiko har haft ett strategiskt associeringsavtal med oss sedan 1997. Vi har därmed redan kunnat ta del av resultatet och bedöma om det är bra – om allting löper på så bra som vi önskar eller ej.

Vi kommer att lägga ned våra röster även i fråga om detta betänkande. Orsakerna är flera. För det första anser vi att betänkandet bortser ifrån vissa negativa ekonomiska följder. På områden där landet tidigare misslyckats med att värna de mänskliga rättigheterna, till exempel kvinnomord, har utvecklingen i och för sig gått framåt. Jag tror att vissa ändringsförslag som har lagts fram kan förtydliga och förbättra texten. Men en sak tycker vi inte är positiv, och det är alla skrivningar om frihandelsfördraget, och dess följder för Mexikos småföretagare. Under den nuvarande krisen är tiderna inte särskilt goda, vare sig i Mexiko eller i andra länder i världen. De utländska investeringarna i Mexiko är definitivt koncentrerade till ett fåtal branscher, vilket inte stimulerar den inhemska ekonomiska tillväxten.

Vår partigrupp, gruppen Europeiska enade vänstern/Nordisk grön vänster, kommer därför att lägga ned sina röster vid omröstningen om betänkandet.

  Bastiaan Belder, för IND/DEM-gruppen. – (NL) Herr talman! Det har på senare år blivit ett mode att unionen ingår strategiska partnerskap med tredjeländer. För min del är detta i sig ganska oproblematiskt, det kan ju vara praktiskt att fylla i konturerna av de bilaterala förbindelserna genom ett sådant partnerskap. Men strukturen för med sig minst två risker.

För det första kan Europa inte utropa vartenda land till en strategisk partner. Att göra så vore att nedvärdera uttrycket ”strategisk”, tycker jag. Jag hävdar därför att enbart bilaterala förbindelser med våra viktigaste partner ska erhålla denna särskilda status. Som jag ser det uppfyller Brasilien detta kriterium i högre grad än Mexiko, som vi debatterar här nu på förmiddagen.

För det andra får jag ibland en vag känsla av att de här strategiska partnerskapen mest är av symbolisk karaktär. De ger oss tillfälle att sammankalla ännu ett toppmöte, och sedan förblir det allra mesta vid det gamla. Partnerskapen fungerar ofta enbart som forum, och deras konkreta resultat förblir ofta outredda.

Delvis får jag samma intryck av förslaget till Europaparlamentets rekommendation till rådet i fråga om Brasilien, som vi debatterar i morgon. Även här upplever jag att man inte tar upp specifika problem tillräckligt ingående. Låt mig illustrera min oro med tre punkter ur förslaget till rekommendation.

För det första konstateras i betänkandet, en smula vilseledande, att partnerskapet inte ska gå ut över unionens förbindelser med Mercosur. Europeiska unionen brukar alltid framträda som en förespråkare av regionalt samarbete. Hur kan unionen då låta de bilaterala förbindelserna med Brasilien dominera över det regionala samarbetet med Mercosur? Här prioriterar unionen fel.

Europeiska unionens starka engagemang för denna region gör att vi faktiskt måste tala om för Brasilien hur viktigt ett starkt Mercosur är, och uppmuntra landet att självt gå in hårt för detta samarbetsavtal. I stället ska unionen nu överlägga bilateralt med Brasilien. Det signalerar att vi för vår del anser att Mercosur inte är särskilt viktigt.

Jag anser att förslaget till rekommendation inte heller på handelsområdet har formulerats tillräckligt strikt. Vi uppmanas att samarbeta för att smärtfritt ro Dohaförhandlingarna i hamn. Det är ju ett lovvärt mål, men vore det inte bättre om man först definierade de viktigaste skiljelinjerna mellan unionen och Brasilien?

Marknadstillträde är mycket viktigt för båda parter. Jag tror att sannolikheten för att Dohaförhandlingarna går i lås ökar om vi löser denna fråga bilateralt. Jag påstår inte att det är enkelt, men jag tror att vi snarare kommer någon vart på det sättet, än genom att lägga fram idel välklingande deklarationer.

Jag är intresserad av geopolitik, och har granskat den sidan av rekommendationen. Ur det perspektivet konstaterar jag att rekommendationen inte innhåller någon uppmaning till Brasilien att agera som en regional ledare. Och med detta ska jag avsluta mitt anförande. Brasilien behöver noggrant analysera den politiska utvecklingen i regionen, främst genom att övervaka grannlandet Venezuelas ambition att dominera kontinenten.

Ett sådant läge skulle vare sig gagna kontinenten eller Europeiska unionen. Venezuelas kontroversiella folkomröstning om grundlagsändringen visar tydligt att det då finns föga utrymme för demokrati och andra europeiska värderingar.

  Jean-Claude Martinez (NI). – (FR) Herr talman! Det är utmärkt att det över huvud taget existerar ett strategiskt partnerskap, att det finns en Volkswagen-fabrik i Puebla och gemensamma parlamentarikerkommittéer med både Chile och Mexiko. Men, som José Ignacio Salafranca Sánchez-Neyra skriver i sitt betänkande: Vi har nu i 30 år varit realister, samarbetat, skapat en gynnsam atmosfär och diskuterat fram och tillbaka om jordbruk, narkotika, kvinnofrågor, vatten och så vidare.

Vi måste gå vidare. Vi behöver bli mer ambitiösa, såväl för Europas skull som för Latinamerikas. Vi behöver definiera ett mål, exempelvis för 2025. Inom loppet av en generation, alltså under de närmaste 20 åren, behöver vi skapa en allians – ja, varför inte till och med integration? – mellan civilisationerna i Europa och Latinamerika.

Detta kan ske inom ramen för den parlamentariska församlingen EU-Latinamerika, som gör det möjligt för Europa och Latinamerika att mötas. En sådan ram erfordrar ett manifest, en resolution som får samma betydelse som resolutionen av den 8 maj 1950 fick för Europa. Låt oss slå ihop våra invånare, våra resurser, vår information och våra unga och gamla. Låt oss genast inrätta ett område med fri rörlighet för studerande, forskare, intellektuella och information. Det skulle betyda att kulturarbetare automatiskt beviljas visum. La Malinche behövde inget visum för att lära Cortés quechua eller maya. Detta är första steget i riktning mot ett block med en miljard latinamerikaner, ett lag med en miljard kristna i det stora världsmästerskapet.

Jag vet mycket väl hur orealistiskt detta kommer att verka i de ekonomiska realisternas ögon. Men den som inte drömmer tillräckligt stort, kan förlora sin dröm ur sikte medan han jagar den.

  Călin Cătălin Chiriţă (PPE-DE) . – (RO) Jag vill uttala mitt stöd för José Ignacio Salafranca Sánchez-Neyras betänkande. Jag anser att vi, när det övergripande avtalet väl har genomförts, behöver gå vidare till nästa historiska skede i det strategiska partnerskapet mellan Europeiska unionen och Mexiko.

Partnerskapet har blivit nödvändigt inte bara därför att Mexiko spelar en viktig politisk och ekonomisk roll i världen, utan också på grund av landets nära ekonomiska förbindelser med Europeiska unionen. Mexiko har över 100 miljoner invånare, vilket gör landet till världens tionde största ekonomiska stormakt, och till ett av G20-länderna.

Mot bakgrund av globala utmaningar som den ekonomiska krisen och växthuseffekten kan vi dra fördel av ett samarbete med Mexiko. Självfallet bör vi för det nya partnerskapet formalisera årliga toppmöten mellan Europeiska unionen och Mexiko, enligt samma recept som för andra toppmöten inom ramen för Europeiska unionens förbindelser med andra strategiska partner.

Vi behöver också stödja partnerskapets parlamentariska dimension, i form av Mexikos och Europeiska unionens gemensamma parlamentarikerkommitté och den parlamentariska församlingen EU–Latinamerika, vars verksamhet på senare år har varit särskilt fruktbar. I år är det också Europeiska året för kreativitet och innovation, och jag tror att vi bör ägna större uppmärksamhet åt samarbetet mellan Europeiska unionen och Mexiko på områden som forskning, kultur och utbildning, liksom rörlighet för forskare och studerande.

Mexiko har världens största spansktalande befolkning. Landet delar européernas gemensamma kulturella värderingar och har bland annat en nära anknytning till det rumänska kulturarvet, som har samma romerska anor. En utställning vid Rumänska lantbruksmuseet i Bukarest i juli 2005 visade på förbluffande överensstämmelser mellan mexikansk folkkonst och ett antal verk från rumänsk folkkonst. Jag tycker att Europeiska unionens organ bör bli bättre på att mer regelmässigt utnyttja potentialen hos kultur, utbildning och konst för att föra invånare i olika länder närmare varandra.

Sist men inte minst anser jag att det strategiska partnerskapet också bör innehålla en säkerhetsgaranti för unionsmedborgare som reser till Mexiko. Mexiko har, med sina magnifika, historiska kulturskatter, en enastående turismpotential, och landet har också blivit ett favoritresmål för många européer. Men dessa människor får inte utsättas för risker genom den brottslighet och korruption som förekommer på många håll i landet. Vi kan förbättra brottsbekämpningen genom ett trepartssamarbete mellan Mexiko, Europeiska unionen och Förenta staterna.

  Silvia-Adriana Ţicău (PSE). – (RO) Jag anser att samarbetsavtalen mellan Europeiska unionen och Mexiko, respektive Europeiska unionen och Brasilien, är enormt betydelsefulla. Samarbetsavtalen måste bygga på respekt för demokratiska värderingar, rättsstatsprincipen och respekt för mänskliga rättigheter.

Låt mig framhålla att vi behöver öka ansträngningarna för att främja forsknings- och tekniköverföringen mellan Europeiska unionen och de här två länderna. På så vis kan vi skapa ett verkligt samarbete för att motverka klimatförändringen och förbättra miljöskyddet. Det integrerade stödprogrammet för små och medelstora företag kommer att ge ett grundläggande bidrag till ländernas ekonomiska och sociala utveckling. Den ekonomiska kris som pågår i världen just nu gör det särskilt angeläget att skapa och bevara arbetsplatser, och att fortsätta ansträngningarna för att nå millennieutvecklingsmålen.

Som föredragande för avtalet mellan Europeiska gemenskapen och Mexiko om vissa luftfartsaspekter vill jag betona hur viktigt detta avtal är. Det främjar fri konkurrens på lufttrafikområdet. I tillämpliga fall får Mexiko på ett icke-diskriminerande sätt beskatta eller tull- eller avgiftsbelägga flygbränsle som tillhandahålls på dess territorium och som är avsett för luftfartyg som tillhör ett lufttrafikföretag som har utsetts av en EG-medlemsstat och som går i trafik mellan en ort i Mexiko och en annan ort i ett land på den amerikanska kontinenten.

Jag vill framhålla att denna fråga är av största vikt, särskilt för att genomföra systemet för handel med utsläppsrätter. Brasilien och Mexiko är dessutom särskilt viktiga parter i de framtida avtal som ska ersätta Kyotoprotokollet, och som vi hoppas ska undertecknas i Köpenhamn i december.

  Monica Frassoni (Verts/ALE). – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Gruppen De gröna/Europeiska fria alliansen kommer att rösta emot betänkandet om partnerskapet med Brasilien, och lägga ned sina röster vid omröstningen om partnerskapet med Mexiko. Det gör vi inte särskilt gärna, men genom att rösta på detta sätt visar vi vårt missnöje med en ordning som vi har kritiserat under en längre tid. Vad Brasilien angår utmynnar hela partnerskapsdiskussionen i att vi får se mer dumpning inom ramen för Mercosur. Vi anser att man koncentrerar sig på fel prioriteringar. Benita Ferrero-Waldner har exempelvis talat om biobränslen, men resolutionen innehåller en lång rad överväganden om kärnkraft och avskiljning och lagring av koldioxid, det vill säga kol. Ett land som Brasilien borde i stället samarbeta med oss för att utveckla förnybar teknik och spara energi. Sådan är framtidens kurs för det landet.

Beträffande Mexiko har vi lagt fram några ändringsförslag, och föredraganden har också varit ganska mottaglig för synpunkter, främst på området mänskliga rättigheter. Men som vi ser det borde ett strategiskt partnerskap och en dialog mellan parlamentariker huvudsakligen inriktas på aktuella politiska frågor. Den politiska dagordningen toppas just nu av den allvarliga ekonomiska krisen i landet, av problemet med återvändande utvandrare och, givetvis, av våldet och den organiserade brottsligheten. Jag tycker att partnerskapet bör inriktas enormt mycket mer på detta, snarare än på frågor som vi definitivt anser vara mindre viktiga.

Några ord till bara om den interparlamentariska dialogen, som naturligtvis är mycket viktig för oss alla. Jag tror och hoppas att den parlamentariska församlingen EU-Latinamerika vid nästa möte ska kunna befria sig från den ganska formella och, rent ut sagt, hindrande ram som präglat många av våra möten. Jag hoppas också uppriktigt att mötet påverkar den nationella debatten i de här länderna.

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL). – (PT) Förändringarna i Latinamerika bör sporra Europeiska unionen att öka samarbetet med de latinamerikanska länderna. Vi behöver ägna oss mer åt sociala och kulturella frågor, och åt utvecklingsstödet, i en anda av ömsesidig respekt för ländernas olika utvecklingsnivå och invånarnas politiska val. Detta spelar tyvärr bara en mindre roll i Europeiska unionens förslag.

På det hela taget handlar förslagen mest om ekonomi. De syftar till att slå vakt om affärsintressen hos stora ekonomiska och finansiella grupper i Europa. Detta har uppmärksammats av ett antal frivilligorganisationer – särskilt i Brasilien, vilket framgick när delegationen för förbindelserna med Mercosur senast besökte Brasilien. I dag slår bland annat den djupgående ekonomiska recessionen mot de flesta invånare i Mexiko, samtidigt som landets banker i det överväldigande flertalet fall kontrolleras av utländska företag, främst europeiska banker. I det läget är det beklagligt att Europeiska unionen fortfarande använder avtalet med Mexiko mer som en inträdesbiljett till Förenta staterna än för att stödja den lokala utvecklingen. Genom att avtalet envist håller fast vid frihandel, avreglering av strategiska sektorer och kommersialisering av vatten och andra basvaror, bidrar det till att ödelägga Mexikos små och medelstora företag och deras produktionsstruktur, och då särskilt den industriella strukturen.

Vi behöver radikalt förnya EU:s politik för partnerskapsavtal, så att vi prioriterar samarbete och ekonomisk och social utveckling. På så sätt kan vi bidra till att skapa arbete med rättigheter, sörja för socialt framåtskridande, främja ursprungsbefolkningens rättigheter och värna om skogen och den biologiska mångfalden. Vi erkänner därigenom att de latinamerikanska länderna har rätt till allmännyttiga tjänster av hög kvalitet och rätt att utöva tillsyn över sektorer som har en strategisk ekonomisk betydelse, och vi respekterar beslut som fattas av de organ som ländernas invånare har utsett.

  Luca Romagnoli (NI). – (IT) Herr talman, fru kommissionsledamot, mina damer och herrar! Jag hävdar, liksom tidigare, att ett ökat inslag av samarbete i förbindelserna med Latinamerika är en åtgärd av strategisk betydelse för EU. José Ignacio Salafranca Sánchez-Neyras betänkande visar att närmare förbindelser inte bara kan motiveras av historiska och kulturella band och gemensamma värderingar, utan också ger båda parter en utvecklingschans inom flera olika sektorer, interregionalt och intraregionalt.

Jag välkomnar därför förslagen till initiativ för att stärka den ömsesidiga handeln och investeringarna mellan unionen och Brasilien. Men hur kan vi förbättra det rättsliga och miljömässiga samarbetet, erkännandet av mänskliga rättigheter och skyddet mot en organiserad brottslighet som ofta exporteras till unionen? Dessa områden är lika viktiga. Vi behöver även titta på migrationsfrågan och invandrares penningöverföringar till hemlandet, eftersom det utan tvekan är så att behållningen från illegalt arbete och annan olaglig verksamhet förs ut illegalt. Vad migrationsfrågan angår undrar jag om vi bör sätta särskilt stor tilltro till försäkringar från ett land som skyddar brottslingar och bedragare som Cesare Battisti och ”trollkonstnären” Mário Pacheco do Nascimiento. Detta räcker som förklaring till att jag fullständigt motsätter mig att Europeiska unionen börjar förhandla om ett viseringsundantag för Brasilien.

  José Ribeiro e Castro (PPE-DE). - (EN) Herr talman! Eftersom det tjeckiska ordförandeskapet inte är här i kammaren ska jag tala engelska, eftersom jag tror att budskapet når fram fortare då.

Jag vill uppmärksamma er på punkt 1.1 i förslaget till rekommendation om partnerskapet med Brasilien och även på kommissionens meddelande från september 2008 om flerspråkighet.

Faktum är att för att upprätta och utveckla ett strategiskt partnerskap med Brasilien, så talar vi portugisiska. När vi reser till USA eller Australien talar vi engelska, när vi reser till Mexiko eller Colombia talar vi spanska, när vi åker till Brasilien eller Angola talar vi portugisiska, när vi åker till Senegal eller Elfenbenskusten talar vi franska. Detta är nyckeln till kommunikation, detta är nyckeln till att få göra affärer.

Detta lyfter fram det jag för några år sedan kallade de ”europeiska världsspråken”: linguas europeias globais på portugisiska. Jag menar att vissa europeiska språk kan skapa ett mycket nära band med olika delar världen, nämligen engelska, spanska, portugisiska, franska samt – i mindre grad och av andra anledningar – tyska och italienska. Kommissionen hade full förståelse för detta och tog med det i meddelandet, men tyvärr blev det missförstånd i rådet, främst från tyskarnas sida tror jag, och rådet intog en mycket svagare ståndpunkt i frågan.

Jag måste betona att detta inte på något sätt påverkar det lika värdet för EU:s officiella språk. Det hänger samman med den interna visionen om flerspråkighet, och vi är alla överens om att alla medborgare har rätt att tala, läsa och få svar på sitt eget språk. Men detta lägger ytterligare en dimension till det breda område som flerspråkighetens yttre värde utgör. Att ha dessa europeiska världsspråk i dagens globaliserade värld, i dagens globaliserade ekonomi, i denna globala by, som är kulturell, ekonomisk, social och politisk, är en ytterst värdefull tillgång för hela EU, som vi måste ta hänsyn till och utnyttja till fullo. Därför kräver jag att dessa språk införs och förvaltas ordentligt inom de yttre ungdomstjänsterna och även lärs ut som andra, tredje eller fjärde språk i våra skolor, som en gemensam tillgång, eftersom dessa språk – vilket våra förbindelser med Brasilien visar tydligt – ökar vår förmåga i EU att knyta närmare band över hela världen: att kunna umgås mer, verkligen vara delaktiga, tillhöra samma klubb. Detta är min vädjan till rådet och jag berömmer och tackar föredraganden för hennes stöd.

  Vladko Todorov Panayotov (ALDE). – (BG) Herr talman, mina damer och herrar! Jag vill först gratulera José Ignacio Salafranca Sánchez-Neyra till hans utmärkta betänkande om denna viktiga fråga – det globala samarbetet med våra strategiska partner. Globaliseringan har inte bara fördelar. Den gör oss också mer sårbara för globala kriser och hot. Vi kan därför lättare hantera aktuella och framtida utmaningar om vi identifierar strategiska partner och stärker det globala samarbetet. I betänkandet betonar vi att Europa är Mexikos viktigaste partner efter Förenta staterna. Observera att Mexiko är en viktig råvarupartner för Europeiska unionen. En tryggad råvaruförsörjning är just en av de främsta förutsättningarna för en hållbar utveckling i Europa. EU går för sin del i täten för att skydda miljön och införa gröna lösningar i industrin.

Det strategiska partnerskapet med Mexiko kommer att stärka våra bilaterala förbindelser. Det syftar särskilt till att effektivisera handeln med teknik och råvaror och utgör en bra startpunkt för bilateralt samarbete på miljöskyddsområdet. För att nå dessa mål behöver vi utveckla och förbättra de program i specifika sektorer som mekanismerna för forsknings- och tekniköverföring bygger på. Bara konkreta åtgärder kan åstadkomma ett verkligt samarbete. Forsknings- och tekniköverföring blir dessutom omöjligt om vi inte bygger upp ett utbildningsutbyte och skapar ett gemensamt nät för vetenskapliga forskningscentrum. Jag vill därför se mer samarbete, även inom utbildning och innovation. Tack för er uppmärksamhet.

  Reinhard Rack (PPE-DE). – (DE) Herr talman! Tack och lov är den tiden förbi när Latinamerika sågs som Förenta staternas bakgård. I dag har vi en lite annan syn på den delen av världen. Det finns ganska många beröringspunkter mellan Europa och just Latinamerika. Vi har gemensamma intressen som motiverar att vi bygger upp fler strategiska partnerskap även i den här regionen.

Föregående talare har tagit upp klimatförändringen, energipolitiken, finanskrisen, narkotikahandeln med mera. Här har vi mycket gemensamt och många överensstämmande intressen. Det är bra att vi har ett multilateralt samarbete med regionen. Det är bra att vi också har ingått bilaterala avtal. Men det är viktigt att vi har välavvägda förbindelser med våra partner i båda fallen.

För att möjliggöra resor utan visumtvång bör vi därför också fundera på hur vi ska hantera utvisningar, avtal om utlämning och liknande frågor, så att ...

(Talmannen avbröt talaren.)

  Marcin Libicki (UEN). – (PL) Herr talman! Låt mig påpeka att vi i morse debatterade Europeiska unionens partnerskap med länder som Brasilien och Mexiko. I morse diskuterade vi även det östliga partnerskapet. Låt mig med största möjliga skärpa säga – jag riktar mig här särskilt till Benita Ferrero-Waldner – att våra debatter delvis saknar verklighetsförankring när vi diskuterar Europeiska unionens utrikespolitik eller politik gentemot omvärlden, exempelvis EU:s förbindelser med Brasilien, Mexiko och länderna i Nordafrika. När vi däremot diskuterar våra förbindelser med öst är det en fråga av grundläggande betydelse för EU. Även när vi diskuterar partnerskapet med Turkiet och landets möjligheter att ansluta sig till EU är det en grundläggande fråga. När vi diskuterar våra förbindelser med Vitryssland, Ukraina eller Ryssland, och det handlar om gasförsörjningen, eller när vi tar upp Georgienfrågan – då diskuterar vi frågor som har en grundläggande betydelse för EU, och som kan utlösa allvarliga kriser för Europeiska unionen.

  Bogusław Rogalski (UEN). – (PL) Herr talman! För varje år som går blir Brasilien en allt viktigare internationell och regional aktör. Detta har gjort landet till en av Europeiska unionens främsta och mest betydelsefulla partner. Historiska, kulturella och ekonomiska band bör kunna bli utgångspunkt för åtgärder inom ramen för det strategiska partnerskapet mellan EU och Brasilien. Den politiska dialogen bör framför allt inriktas på huvudfrågorna. Hit hör främjandet av gemensamma strategier för att hantera globala utmaningar på områden som säkerhet, mänskliga rättigheter, finanskrisen och kanske framför allt kampen mot fattigdomen.

Vi bör också försöka diversifiera våra ansträngningar för att förebygga regionala konflikter i Sydamerika. Vi bör prioritera att stärka det bilaterala handelssamarbetet och samarbetet för att skydda de brasilianska skogarna, som ju när allt kommer omkring är världens lungor. Ett strategiskt partnerskap gör det antagligen lättare att skapa en varaktig plattform för dialog mellan Europeiska unionen och Brasilien.

  Charles Tannock (PPE-DE). - (EN) Herr talman! Som ledamot av EuroLat välkomnar jag EU:s strategiska partnerskap med Brasilien och Mexiko som båda är välmående demokratier. Ordet ”Brik” – Brasilien, Ryssland, Indien och Kina – används ofta av utrikespolitiska specialister, och Brasilien är verkligen en framväxande global aktör.

President Lula da Silva har visat måttlighet i sitt styre och har varit en stabiliserande kraft i förhållande till populistiska demagoger som Hugo Chávez i Venezuela och Evo Morales i Bolivia. Nu kommer Brasilien att drabbas av kreditkrisen och fallande råvarupriser. Mexiko kommer också att påverkas av det dramatiska fallet i oljepriserna. Dessa båda länder har haft stabilitet. Jag vill också berömma president Felipe Calderóns arbete i Mexiko, och han förtjänar även vårt stöd i kampen mot drogkartellerna.

De båda länderna, som är medlemmar i Nafta respektive Mercosur, är stora aktörer i regionen och är avgörande för våra förbindelser med Latinamerika.

  Carlo Fatuzzo (PPE-DE). – (IT) Herr talman, fru kommissionsledamot, mina damer och herrar! Ge mig tio sekunder. Jag deltog nyligen i en konferens om pensioner och pensionsutbetalningar. Den handlade om hur länge pensionärerna får njuta av sina pensioner innan de går till en bättre värld. Vid mötet presenterades en topplista som rankade länder efter det antal år som pensionerna i genomsnitt utbetalades. Mexiko sågs då som ett lysande föredöme. Varför? Jo, därför att när landets pensionärer väl börjar erhålla sina pensionsutbetalningar och kan börja njuta av dem, så lever de i genomsnitt i sex månader till. Detta var rekordnoteringen, det vill säga det land som lyftes fram som det bästa ...

(Talmannen avbröt talaren.)

  Mairead McGuinness (PPE-DE). - (EN) Herr talman! Jag stöder helt och hållet punkt 1 e i det här betänkandet, där det talas om behovet av ett partnerskap för att bemöta de stora utmaningarna, dvs. klimatförändring, energitrygghet och kamp mot fattigdom och utestängning.

Jag hyser viss oro när det gäller WTO-avtalen – eller de potentiella avtalen – sett ur EU-jordbrukarnas och livsmedelsproducenternas perspektiv. Som ni vet blev det en stor strid om normer för livsmedelsproduktion, och kommissionen gick slutligen med på att inte tillåta import av brasilianskt kött till EU innan landet uppfyllde våra produktionsnormer. Jag berömmer det beslutet och jag anser att vi ska göra detta för alla varor. Vi kan inte förvänta oss att våra producenter ska följa normer som tredjeländer inte följer. Våra producenter kommer inte att samarbeta i fråga om ett WTO-avtal om detta fortsätter.

  Benita Ferrero-Waldner, ledamot av kommissionen. – (ES) Herr talman! Ibland kan jag inte låta bli att visa mina språkkunskaper, så jag ska försöka att tala spanska nu.

Jag vill till att börja med förklara för Bastiaan Belder varför vi har valt ett strategiskt partnerskap. För det första är det mycket viktigt att inse att länderna själva är väldigt intresserade av det här. Det är givetvis ett politiskt beslut som fattats på grundval av vissa kriterier. Mexiko är exempelvis en mycket viktig bro mellan söder och norr, och alla inhemska problem till trots är landet en stabiliserande faktor.

För det andra är Mexiko för närvarande ett G20-land, och det hoppas jag givetvis – för att svara Erika Mann – att landet förblir även i framtiden.

För det tredje engagerar sig både Mexiko och Brasilien starkt för globala frågor som vi faktiskt bara kan lösa tillsammans. Hit hör särskilt klimatförändringen och finanskrisen. Därför anser jag att strategiska partnerskap är ett fullt rimligt alternativ. Givetvis inte med hela världen, men åtminstone med de viktigaste spelarna i världen.

Det finns också många detaljer och frågor som särskilt berör enskilda sektorer. Låt mig gå in på några av dem.

Vi överlägger ju med de här länderna om många besvärliga frågor, bland annat narkotika, korruption, terrorism och organiserad brottslighet. Vi genomför bland annat möten mellan ledande tjänstemän och på ministernivå, för att ta reda på vad vi kan göra för att hjälpa länderna och för att utbyta erfarenheter.

Vi har tillsammans med Mexiko inrättat ett forum för frågor som har med allmän ordning att göra, i synnerhet korruption. Vi håller på att undersöka hur vi kan samarbeta på flera områden, t.ex. polisutbildning, arbetsprinciper för fångvården, och politiska åtgärder för att bekämpa människosmuggling, narkotika, handel med stulna vapen, IT-brottslighet och penningtvätt. Jag anser att det är mycket viktigt att dessa särskilda dialoger får fortsätta.

Angående frågan om när fler möten kan bli av, kan jag berätta att vi ska försöka genomföra ett toppmöte i år. Det beror dock även på vad rådsordförandeskapet anser och om man för in det här på sin dagordning. Jag hoppas att detta blir av under senare delen av året. Vi ska hur som helst ha ett ministerrådsmöte i Prag om Mercosurfrågorna – om Mercosur och det strategiska partnerskapet med Mexiko respektive Brasilien. Ingetdera är uteslutet – vi har ju gått in mycket hårt för att få till stånd ett avtal med Mercosur. Men som ni vet vill varken vi eller länderna i Mercosur, särskilt inte Brasilien och Argentina, underteckna ett avtal så länge det är oklart vart Doha lutar. Det här har alltid synkroniserats med Doharundorna.

Vi ska förstås genomföra ytterligare ett ministerrådsmöte i Prag i maj och ska även då försöka att åstadkomma ett resultat, men jag misstänker att denna utmaning kvarstår även efteråt.

Migrationsfrågan är också av största vikt. Jag anser att vi för en balanserad och konfliktfri dialog med bland annat Mexiko, i synnerhet om återvändandedirektivet. Vi uppskattar verkligen att mexikanerna har reagerat så positivt och förstående. Som vi alla vet är detta en mycket komplicerad fråga. Vi måste å ena sidan, naturligtvis, respektera de mänskliga rättigheterna, men å andra sidan också ta hänsyn till alla våra länders känslighet. Jag menar att vi har lyckats med det.

Låt mig också säga att detta är centrala frågor som alltid finns på vår dagordning. I december i fjol diskuterade presidenterna Sarkozy, Lula och Barroso särskilt finanskrisen och hur vi ska bekämpa den gemensamt, men de diskuterade även förnybar energi. Vi samarbetar redan med Brasilien på det området för att utveckla andra generationens biobränslen.

2009 ska vi också för första gången genomföra en dialog om mänskliga rättigheter, där vi tar upp ursprungsbefolkningarnas rättigheter, vilket också är en prioriterad fråga för FN:s råd för mänskliga rättigheter.

Jag tror att jag slutar där, synpunkterna har varit så många att jag inte kan ta upp allihop.

ORDFÖRANDESKAP: MORGANTINI
Vice talman

  José Ignacio Salafranca Sánchez-Neyra, föredragande. – (ES) Fru talman! Låt mig avsluta denna debatt genom att helt enkelt säga att beslutet att göra Mexiko och Brasilien till strategiska partner är riktigt. Detta kommer att förbättra kvaliteten i våra förbindelser enormt, eftersom dessa länder är så politiskt, ekonomiskt, strategiskt och demografiskt betydelsefulla. Förbindelserna med länderna kommer hädanefter att räknas till EU:s viktigaste, tillsammans med andra globala partner som Förenta staterna, Kina och Ryssland.

Kommissionsledamoten påminde oss precis om att skillnaden mellan Mexiko och Brasilien för närvarande är att Mexiko har ett associeringsavtal med Europeiska unionen, medan Brasilien än så länge saknar detta.

Jag håller inte med om påståendena om associeringsavtalets resultat. Associeringsavtalet mellan EU och Mexiko har historiskt varit en framgång, vilket Erika Mann, som är ordförande i den gemensamma parlamentarikerkommittén, också har medgett. Det beror på att Europeiska unionen ingår sådana avtal på ett sätt som gör att våra partner – i det här fallet Mexiko respektive mexikanerna – representerar inte bara en marknad, utan ett särskilt synsätt som bygger på vissa principer, värderingar, representativ demokrati, respekt för mänskliga rättigheter och rättsstatsprincipen.

Jag anser därför att vi bör inse att avtalet har stärkt våra förbindelser. De behöver nu främjas ytterligare genom detta biregionala strategiska partnerskap.

Kommissionsledamoten sa att nästa sammankomst äger rum vid Riogruppens möte, som genomförs vid mötet i Prag under det tjeckiska ordförandeskapet i maj i år. Latinamerika och våra partner där behöver inga allmosor från oss utan möjligheter, och dessa möjligheter utgörs i dag av associeringsavtalen.

Jag inser till fullo de begränsningar som kommissionsledamoten pekade på. Att ingå ett associeringsavtal – som här med Mercosur – kräver att båda parter visar politisk vilja. Jag inser att WTO:s förhandlingsrunda om Doha och den bilaterala associeringen behöver synkroniseras fullständigt, som Mexiko och Chile också visar.

Fru kommissionsledamot! Vi för vår del måste därför göra vårt yttersta för att befästa denna strategiska associering mellan Europeiska unionen och Latinamerika. Partnerskapen med Mexiko och Brasilien kommer att stimulera den och ge den en kraftfull skjuts framåt.

  Maria Eleni Koppa, föredragande. − (EL) Fru talman! Jag vill tacka kommissionsledamot Benita Ferrero-Waldner och mina ledamotskollegor för deras synpunkter på de två betänkanden som dagens debatt handlar om. Jag håller med José Ignacio Salafranca Sánchez-Neyra om att Latinamerika är mycket intressant och viktigt för Europeiska unionen, och att vi behöver ge en tydlig signal om vår samarbetsvilja genom dessa betänkanden. Det gäller särskilt i dessa orostider. Vi behöver en stabil och heltäckande ram som ger oss tydliga svar.

Låt mig bara ta upp några saker med anledning av tidigare inlägg. För det första vill jag betona att avsikten med de förbättrade förbindelserna inte alls är att minska Mercosurs betydelse. Vi anser tvärtom att det strategiska partnerskapet med Brasilien, som är Latinamerikas största och kanske viktigaste land, kan ge Mercosur en vitamininjektion. Vi behöver också vara mycket tydliga med den finansiella ram som avgör hur våra förbindelser med Brasilien ser ut.

Låt mig tillägga att Brasilien har engagerat sig alltmer för samarbetet mellan de portugisiskspråkiga länderna i söder och i Afrika, och att landet därför här skulle kunna samarbeta aktivt med Europeiska unionen.

Vi måste se till att upprätthålla balansen mellan utvecklingen av biobränslen och livsmedelsförsörjningen, särskilt i dessa orostider.

Renate Weber tog upp den bristande jämställdheten. Jag tror att regeringen Lula har vidtagit viktiga åtgärder som går åt rätt håll. Än är färden lång, men man har kommit en bit på väg.

Låt mig slutligen nämna att vi på allvar behöver undersöka om det går att inrätta en gemensam parlamentarikerkommitté EU-Brasilien. Brasilien är det enda Brik-land som vi har särskilt goda förbindelser med, men det finns ingen institutionell ram för dem.

  Talmannen. – Debatten är härmed avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum i dag kl. 12.00.

⁂

  Ewa Tomaszewska (UEN). – (PL) Fru talman! I går sköt en galning i tonåren, Tim Kretschner, ihjäl 15 personer, varav flertalet var barn, vid en skola i Winnenden i södra Tyskland. En lärare mördades när hon försökte skydda en elev med sin egen kropp. Jag uppmanar talmannen att hålla en tyst minut före omröstningen för att hedra offren för denna tragiska händelse.

  Talmannen. – Förlåt, men vi genomförde en minnesstund och en tyst minut i går, vilket talmannen också tillkännagav. Ni var antagligen inte i kammaren då. Jag beklagar att ni inte var här och inte visste om att detta redan har skett.

***

Skriftlig förklaring (artikel 142)

  Flaviu Călin Rus (PPE-DE), skriftlig. – (RO) Jag anser att det strategiska partnerskapet mellan EU och Brasilien gagnar båda parter. Jag ser Europeiska unionen som en demokratins stöttepelare – Europa är ju vår civilisations vagga. Vår strategiska partner Brasilien är en faktor som står för balans och stabilitet i Sydamerika.

Genom att stärka banden mellan EU och Brasilien kan vi skapa en gemensam ram för att främja båda parters utveckling och därigenom bidra till att förstärka samarbetet mellan regionerna. Både föredraganden och jag anser att det strategiska avtalet mellan EU och Brasilien kan bli ett verktyg för att främja demokrati och mänskliga rättigheter. Partnerskapet kan också bidra till att globalt främja ett gott styre och ett gott samarbete inom FN:s ram.

Jag stöder förslaget till Europaparlamentets rekommendation till rådet om det strategiska partnerskapet mellan Europeiska unionen och Brasilien, och vill gratulera föredraganden till det.