Fullständigt förhandlingsreferat

Torsdagen den 12 mars 2009 - Strasbourg

8. Röstförklaringar

Muntliga röstförklaringar

– Betänkande: Aita (A6-0086/2009)

  Mairead McGuinness (PPE-DE). - (EN) Herr talman! Jag vill bara säga om det här betänkandet att det gläder mig att vår grupps ändringsförslag nr 1 antogs och att jag därför välkomnar denna utveckling. Det är en utmaning att skydda marken inom EU men det hör till medlemsstaternas befogenheter och kräver ingen EU-strategi, eller några direktiv eller förordningar från EU. Därför välkomnar jag resultatet av denna omröstning.

– Förslag till resolution (B6-0104/2009)

  Bernd Posselt (PPE-DE). – (DE) Herr talman! Jag är mycket nöjd med detta och jag vill även varmt tacka Hannes Swoboda för att detta viktiga betänkande har antagits med mycket stor enighet.

Jag vill även ta tillfället i akt att uppmana våra slovenska ledamöter, för vilka och för vilkas land jag hyser stor sympati, att återigen hitta en väg för att fortsätta Sloveniens stora insatser för europeisk integration. Landet var först bland de nya medlemsstaterna med att införa euron och först med att tillämpa Schengenavtalet. Slovenien är en pionjär för europeiskt enande. Jag skulle, i enlighet med landets eget intresse, vilja se Slovenien som en pionjär även i samband med Kroatiens anslutning till EU.

  Philip Claeys (NI). – (NL) Herr talman! I princip stöder jag Kroatiens anslutning till EU, men jag röstade inte för det här betänkandet. Jag lade ned min röst eftersom det fortfarande finns en mängd problem i Kroatien, varav ett är korruptionsproblemet. Av vår erfarenhet har vi lärt oss att korruptionen faktiskt har ökat i flera av de länder som anslutit sig till EU innan de egentligen varit redo för det.

Problemet med betänkandet är att man uppger att förhandlingarna skulle kunna avslutas under 2009, alltså i år, men jag anser att det är oklokt att vi binder oss till ett visst datum. Kroatien bör tillåtas att ansluta sig när landet är fullständigt redo för det. I nuläget är det definitivt inte fallet.

  Romana Jordan Cizelj (PPE-DE). - (SL) Jag önskar uppriktigt att Kroatien blir medlem i EU så snart som möjligt, en önskan som delas av Slovenien. Om vår önskan ska gå i uppfyllelse måste vi stödja och samarbeta med Kroatien. Vi kan lösa tvister genom att noggrant lyssna till alla berörda parter. I det betänkande som Europaparlamentet antagit i dag finns dock ingenting som tyder på att vi har nått rätt balans i fråga om den så kallade gränstvisten mellan Kroatien och Slovenien. För att undvika partiskhet bör vi även inkludera principen om rättvisa som ett minimikrav.

Avslutningsvis vill jag understryka att om vi verkligen vill lösa det här problemet bör vi se till att både Slovenien och Kroatien rättar sig efter det berörda internationella organets slutsatser. Därför bör parlamenten i båda länderna ratificera slutsatserna på förhand.

– Förslag till resolution (B6-0105/2009)

  Marusya Ivanova Lyubcheva (PSE). - (BG) Tack, herr talman! Jag stödde framstegsrapporten om Turkiet. Förhandlingarna med Turkiet om anslutning till EU är en stor utmaning av politisk och ekonomisk betydelse och även i fråga om säkerhet för alla medlemsstaterna. Det är särskilt viktigt att Turkiet kan uppfylla anslutningskriterierna och visa konsekvens, tillräcklig stringens och öppenhet mot EU-medborgarna. Jag anser att det är extra viktigt för processen att göra framsteg med hjälp av bra samarbete med grannländerna. Vi måste därför notera de framsteg som Bulgarien och Turkiet har gjort i och med den överenskommelse som nåtts om inledande förhandlingar i frågor som fortfarande är olösta, särskilt när det gäller att nå en lösning på de thrakiska flyktingarnas egendomsfrågor, vilket är möjligt tack vare Europaparlamentets insatser. Vi kommer att övervaka processen särskilt noggrant eftersom det handlar om rättigheter för tusentals människor, människor som måste respekteras i hela EU. Frågan om thrakerna är också minst lika viktig som förhållandet mellan Turkiet och andra grannländer. Tack.

– Förslag till resolution (B6-0104/2009)

  Miroslav Mikolášik (PPE-DE). – (SK) Vi är medvetna om den prövotid som våra vänner på Balkan har haft. Detta gäller både för Slovenien och för Kroatien; när de blev angripna av Serbien fanns våra sympatier på båda sidor. Jag måste säga att det var generöst av EU att godkänna Slovenien som ett EU-land innan alla tvister mellan Slovenien och Kroatien hade lösts, och jag anser att vi bör anta en liknande strategi nu gentemot Kroatien.

Jag beklagar att det finns politiker i Slovenien som skulle vilja blockera Kroatiens anslutning. Detta är vad jag har fått höra av Jordan Cizelj, som har en förståndig och enligt min mening balanserad inställning i denna politiska fråga. Jag litar på att den informella överenskommelse som Kroatien och Slovenien kommer att fortsätta att diskutera under kommissionens beskydd leder till ett framgångsrikt resultat.

  Talmannen. – Mina damer och herrar! Låt mig få förklara en punkt i vår arbetsordning. För att få tala under röstförklaringarna måste man först begära detta hos sammanträdestjänsten, innan röstförklaringarna börjar. Naturligtvis är jag mycket flexibel och låter de ledamöter som närvarar tala. Men vi använder inte ”catch the eye”-förfarandet. Ni måste skriva era namn på listan i förväg, innan röstförklaringarna börjar.

– Förslag till resolution (B6-0105/2009)

  Kristian Vigenin (PSE). – (BG) Herr talman! Jag stödde det betänkande som utarbetats om Turkiets framsteg, eftersom jag anser att det är ett objektivt betänkande som innebär att både Turkiet och EU får tillfälle att arbeta sig gemensamt framåt i Turkiets förberedelser inför ett medlemskap. Samtidigt vill jag uttrycka ett visst missnöje över att kammaren förkastade den socialdemokratiska gruppens förslag på grund av att man i det noterar att Turkiets EU-medlemskap är ett mål som delas av Turkiet och EU.

Om vi vill att Turkiet ska göra framsteg snabbare i fråga om de problem vi ser med dess utveckling så måste vi även vara tillräckligt öppna och inte lämna våra partner i tvivel om att målet med processen fortfarande faktiskt är ett turkiskt EU-medlemskap. Turkiets roll kommer att växa och det ligger i EU:s intresse att ha ett icke-kristet land bland sina medlemsstater, eftersom det kommer att ge oss många tillfällen att föra en politik som för närvarande inte är möjlig. Tack.

  Dimitar Stoyanov (NI). – (BG) Mina damer och herrar! Attackgruppen röstar mot betänkandet om framstegsrapporten om Turkiet eftersom vi inte ser några framsteg. Inga framsteg hade kunnat göras i vilket fall som helst. Turkiet tar inte hänsyn till någonting annat än sina egna intressen, och i dessa ingår inte respekt för mänskliga rättigheter och de andra europeiska och kristna värderingarna. I över 80 år har Turkiet misslyckats med att uppfylla kraven i Ankarafördraget, enligt vilket landet har en skuld på 10 miljarder US-dollar. Föreställ er då hur Turkiet kommer att efterleva EU:s bestämmelser.

I går nämnde Jan Marinus Wiersma att det är ett problem att folkmordet på armenierna 1915–1916 inte erkänns. Vad ska vi då säga om de folkmordshandlingar mot bulgarerna som pågick under 500 år, till exempel massakrerna i Stara Zagora, Batak och Perushtitsa, som beskrevs av den internationella europeiska kommissionen 1876? Jan Marinus Wiersma sa också att det inte finns plats för ett islamistiskt Turkiet i EU. För 20 år sedan sprängde turkiska islamister bussar i luften i Bulgarien, i vilka kvinnor och barn färdades. Turkiet betalade faktiskt pengar för att resa monument över dessa terrorister. Det är Turkiet av i dag, ett land som leds av ett fundamentalistiskt, islamistiskt parti. Vi anser att sådana värderingar inte passar Europa.

  Bruno Gollnisch (NI). – (FR) Herr talman! ”Att fela är mänskligt, att framhärda djävulskt.” Aldrig tidigare har detta talesätt passat bättre än i den sorgliga sagan om Turkiets anslutningsförhandlingar.

Sedan 2005 har vi fått samma negativa rapporter om mänskliga rättigheter, respekt för minoriteter och de åtaganden som gjorts gentemot EU, samtidigt som målet med en anslutning hela tiden har varit oförändrat.

I själva verket är det inte problemet. Det grundläggande problemet är att EU-medborgarna inte längre är beredda att godta de följder av etableringsfriheten som en anslutning ofrånkomligen skulle leda till.

En annan aspekt är att Turkiet geografiskt, kulturellt, språkligt och andligt inte hör till Europa. Följaktligen måste vi ge upp denna fantasi. Vi måste ge upp våra skenbara försök att sträva efter en anslutning och omedelbart inleda ändamålsenliga diskussioner, det vill säga sträva efter ett partnerskap som bygger på våra gemensamma och ömsesidiga intressen. Vi måste ge upp den här anslutningsprocessen.

  Bernd Posselt (PPE-DE). – (DE) Herr talman! På de centrala områdena – mänskliga rättigheter, minoriteters rättigheter, religionsfrihet och yttrandefrihet – har Turkiet i stort sett inte gjort några framsteg, och de senaste dagarna har landet till och med tagit ett par steg bakåt.

Ändå hävdar kommissionen att vi måste ha en positiv inställning, eftersom det gäller en viktig strategisk partner. Det är sant, men det är en fråga för utrikespolitiken. Att vi behöver strategiska partnerskap är inte ett kriterium för en anslutning.

Trots detta har jag ganska tydligt röstat för betänkandet, eftersom socialdemokraternas krav på att inrikta det på en anslutning förkastades. Det här förslaget är en stor framgång och ett genombrott för oss, eftersom man uttryckligen undviker att ha en anslutning som målsättning och talar om en långvarig process som inte är tidsbegränsad, och för vilken resultaten ännu inte har fastställts. Vi hade föredragit ett nej till fullt medlemskap, men formuleringen i förslaget ligger mycket nära detta och därför är det en stor framgång för alla oss som gärna säger ja till ett partnerskap med Turkiet, som en del av vår utrikespolitik, men nej till en anslutning.

  Philip Claeys (NI). – (NL) Herr talman! Jag lade ned min röst i omröstningen om betänkandet om Turkiet. Det innehöll nämligen en fullständig förteckning över kritik mot de många centrala felaktigheter som fortfarande pågår i Turkiet, samtidigt som jag anser att den enda tänkbara slutsatsen i betänkandet nog borde ha varit att förhandlingarna måste stoppas och det permanent, eftersom situationen fortfarande efter tre år inte har förändrats märkbart i landet.

I varje fall är jag av den uppfattningen att EU måste förbli ett europeiskt projekt, och att det därför inte ska finnas plats i EU för ett land som Turkiet, som inte är ett europeiskt land.

En ledamot från den socialdemokratiska gruppen i Europaparlamentet sa i går att han aldrig skulle godta att Turkiet blev ytterligare islamiserat. Jag hoppas att han och hans grupp även kommer att motsätta sig islamiseringen av Europa, även om jag inte kommer att sitta andlös.

  Martin Callanan (PPE-DE) . – (EN) Herr talman! I betänkandet anges vilka framsteg Turkiet måste göra för att eventuellt bli medlem i EU. Det är ett slutmål jag stöder. Men jag är lite orolig över Turkiets arbete för ett medlemskap.

Ett orosmoment är det gradvisa undergrävandet av det sekulariserade republikanska idealet och religionens ökade inflytande på politiken. Jag är också bekymrad över de överträdelser av de mänskliga rättigheterna i Turkiet som har dokumenterats och över vissa insatser mot minoritetsgrupper. Vi måste få se åtgärder på de här områdena innan vi kan börja diskutera ett turkiskt medlemskap.

Men det är också viktigt att vi är ärliga mot Turkiet och tydligt och entydigt förklarar att om landet i likhet med övriga medlemsstater uppfyller villkoren har det rätt att bli medlem. Det är inte rätt att enskilda ledare för medlemsstaterna lägger orimliga och onyanserade hinder i vägen för ett turkiskt medlemskap. Om Turkiet uppfyller villkoren har landet rätt att bli medlem och ska också få tillåtelse att gå med. Vi behöver ett bredare, inte ett djupare, EU.

  Kyriacos Triantaphyllides (GUE/NGL). – (EL) Herr talman! Jag röstade för resolutionen om Turkiet på grund av de positiva inslagen för Cyperns del i punkterna 32 och 40, även om jag inte samtycker till innehållet i ändringsförslagen 9 och 10.

I ändringsförslag 9 uttrycks en oacceptabel ståndpunkt om att man – om än för en begränsad tid – ska avvika från de principer som utgör grunden för EU, däribland de fyra grundläggande friheterna. Detta samtidigt som förhandlingar pågår mellan ledarna för Cyperns båda folkgrupper, vilka är de enda som kan besluta i frågan.

Ändringsförslag 10 strider mot det faktum att den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken är en del av gemenskapens regelverk för EU och medlemsstaterna; tredjeländer kan inte få fria händer att delta i planering och beslutsfattande här.

– Förslag till resolution (B6-0106/2009)

  Árpád Duka-Zólyomi (PPE-DE). - (HU) De senaste tre åren har Makedonien varit kandidatland till ett EU-medlemskap. Trots det har man fortfarande inte inlett några anslutningsförhandlingar. Om EU inte snarast vidtar beslutsamma åtgärder kan den förlorade trovärdighet som detta leder till ge upphov till instabila förhållanden i regionen. Makedonien har gjort stora framsteg de senaste åren: landet har nått goda ekonomiska resultat, tagit steget närmare en fungerande marknadsekonomi och gjort framsteg i fråga om lagstiftning. Samförstånd har nåtts mellan regeringen och oppositionen, det civila samhället och den allmänna opinionen för att uppfylla Köpenhamnskriterierna så snart som möjligt. Samexistensen mellan nationella och etniska grupper har också organiserats på ett bra sätt. Greklands envisa försök att förhindra att anslutningsförhandlingar inleds är helt obegripliga. Landets namn kan inte vara ett hinder! Diskussioner med alla parter om namnet kan hållas samtidigt. Jag stöder förslaget eftersom det sänder ett viktigt budskap till den makedoniska befolkningen och på ett avgörande sätt kommer att driva på processen så att seriösa förhandlingar inleds före årets slut. Tack.

  Bernd Posselt (PPE-DE). – (DE) Herr talman! Det här förslaget sänder en viktig signal till ett land som har en stabiliserande roll, en exemplarisk lagstiftning för minoriteter, en klar regeringsmajoritet med alla nationaliteter företrädda och en tydlig europeisk kurs under ledarskap av premiärminister Nikola Gruevski. Jag röstade därför med glädje för det, och jag anser att vi bör betona två saker i synnerhet: för det första vill vi att rådet och kommissionen före årets slut talar om för oss när anslutningsförhandlingar kommer att inledas, och för det andra tolererar vi inte något bråkmakeri mellan parterna, definitivt inte rörande den bisarra namnfrågan. Landet heter Makedonien, oavsett om det passar vissa personer eller inte, och vi måste äntligen börja bereda vägen för landets väg mot Europa.

  Philip Claeys (NI). – (NL) Herr talman! Jag röstade mot Erik Meijers förslag, eftersom jag och mitt parti anser utvidgningen måste stoppas på obestämd tid efter att Kroatien har anslutit sig. EU-medborgarna vill inte veta av någon ytterligare utvidgning på kort eller medellång sikt och definitivt inte en utvidgning som inbegriper Turkiet. Det är dags att det här parlamentet för en gångs skull lyssnar på dem som det är meningen att det ska företräda.

Därför är jag även emot att anslutningsförhandlingar inleds med f.d. jugoslaviska republiken Makedonien, vilket parlamentet efterlyser, och även mot att hela västra Balkan ska få ett europeiskt perspektiv. Vissa av dessa länder eller självständiga enheter är islamiska rakt igenom och bör enligt min åsikt inte tillåtas ansluta sig till EU.

  Christopher Heaton-Harris (PPE-DE). - (EN) Herr talman! Jag är mycket nöjd med dagens omröstning.

Nyligen besökte jag Makedonien på uppdrag av Westminster Foundation for Democracy, som inrättades av Margaret Thatcher när hon var premiärminister i mitt land. Hon såg ett land med levande politiska partier och en spännande skattepolitik med schablonskatter på både företagande och inkomster och en ekonomi i tillväxt. Det är ett land där det den kommande månaden kommer att hållas fria, rättvisa och ärliga val, troligen bättre än det val vi höll i Storbritannien med poströster. Ett sådant land bör beviljas inträde i EU om det genom egna beslut väljer att ansöka om det. Därför bör kanske mina tidigare kolleger fundera lite mer över frågan.

Vi har i dag sett en markant förändring eftersom grekiska ledamöter här i parlamentet fram till nu har framställt sig själva i fullkomligt absurd dager. De har ådragit sig ett löjets skimmer på grund av sina argument om det här landets namn, det vill säga Republiken Makedonien.

  Martin Callanan (PPE-DE). - (EN) Herr talman! Problemet med att få ordet efter Christopher Heaton Harris är att han har lyft fram flera av de saker jag själv tänkt ta upp. Det är för mig fullkomligt absurt att Grekland fortsätter sin eviga och ärligt talat löjliga harang mot namnet Makedonien. Jag har några vackra grevskap i min valkrets – Durham, Northumberland – och det skulle inte störa mig särskilt mycket om en annan medlemsstat tog de här fantastiska grevskapens namn.

Det är fullständigt löjligt att anslutningsförhandlingarna skulle avbrytas – inte på grund av en etnisk eller demokratisk tvist eller en fråga om de mänskliga rättigheterna, utan bara för att landet beslutar att kalla sig Makedonien. Jag hoppas att de grekiska ledamöterna förstår kontentan av detta. Jag hoppas Makedonien bedöms enligt fria kriterier som gäller för alla andra. Om landet sedan uppfyller kriterierna – om det är en demokratisk, sekulariserad stat, om landet iakttar de mänskliga rättigheterna – ska det i likhet med andra medlemsstater ha rätt till medlemskap och inte utsättas för ett löjligt veto från Grekland på grund av sitt namn.

– Förslag till resolution (B6-0140/2009)

  Martin Callanan (PPE-DE). - (EN) Herr talman! De tamilska tigrarna har utpekats som en terrorgrupp av både EU och Förenta staterna, men lyckligtvis verkar deras blodtörstiga kamp för ett oberoende tamilskt hemland nu nå sitt slut. Sri Lanka förtjänar fred, på samma sätt som vi i Europa.

I likhet med andra kolleger här i kammaren stöder jag en enad stat för Sri Lanka. Jag tycker också det är lämpligt att det förs till protokollet att jag även anser att det verkar vara en bra idé att inom denna enade stat ge tamilerna ett visst mått av självständighet. Jag stöder inte tigrarnas våldsamma kamp och jag anser att det just nu är av största vikt att den lankesiska armén kan fortsätta sina militära insatser mot de tamilska tigrarna.

Men det är också på sin plats att erkänna att Sri Lanka för närvarande skakas av en humanitär kris, och biståndsorganisationerna måste därför få tillträde. Det är kanske lämpligt att begära vapenvila, så att biståndsorganisationerna kan få tillträde och civilbefolkningen lämna de omstridda områdena. Efter det måste vi dock tillåta armén att fortsätta sina insatser.

– Betänkande: Annemie Neyts-Uyttebroeck (A6-0112/2009)

  Daniel Hannan (NI). - (EN) Herr talman! Framväxten av en samlad internationell rättspraxis som inte förankrats i någon folkvald nationell lagstiftande församling är en av de mest oroväckande tendenserna i vår tid. Vi raderar inte bara 300 års juridisk förståelse för territoriellt ansvar, det vill säga att ansvaret för ett brott ligger på det territorium där det begås. Vi går också tillbaks till den förmodernistiska tanken att människor som fattar beslut om lagar inte ska vara ansvariga inför de människor som omfattas av dem, utan snarare bara inför sina egna samveten.

Det kanske verkar högst rimligt att vi måste göra något om en man som Slobodan Milošević eller Radovan Karadžić inte ställs inför rätta i sitt eget land. Men kritiken mot auktoritära ledare som Slobodan Milošević är just att de sätter sig över sitt eget lands demokrati och agerar utanför lagen. Om vi upprepar det problemet på internationell nivå sänker vi oss till hans nivå, på samma sätt som vid den farsartade rättegången i Haag där vi på sex år bytte rättsliga förfaranden 27 gånger, drogs med jäviga advokater och i slutändan – ingen dom.

Jag är inte positivt inställd till Slobodan Milošević: han var en ondskefull och elak kommunist. Men även dåliga män förtjänar rättvisa – särskilt de dåliga männen förtjänar rättvisa. Och när de inte får det, är det vi andra som förminskar oss.

– Förslag till resolution (B6-0113/2009)

  Mairead McGuinness (PPE-DE). - (EN) Herr talman! Vi känner alla till hur viktigt det är med vatten, särskilt i utvecklingsländerna där tillgången till vatten är knapp och flickor och kvinnor lider mest. Deras chans att få utbildning minskar enormt på grund av att de bär vatten. Jag såg det i Indien vid ett delegationsbesök. Det är mycket viktigt att vi investerar mer i vattenförvaltning och ser till att det inte blir ett hinder för flickors och kvinnors skolgång.

Jag välkomnar i synnerhet omröstningen om punkt 2, där det anges att vatten ska betraktas som en kollektiv nyttighet som bör stå under offentlig tillsyn, oavsett hur den förvaltas. Det är en dyrbar resurs som finns till för allmänhetens bästa, inte för enskildas kontroll eller vinning.

  Marian Harkin (ALDE). - (EN) Herr talman! Även jag är mycket positiv till vårt förslag till resolution om vatten och välkomnar omröstningen om punkt 2, där vi tydligt förklarar att vatten är en kollektiv nyttighet som ska stå under offentlitg tillsyn. Jag är personligen en stark motståndare till privatiseringen av vatten.

Vi har på senare tid sett hur en ihärdig jakt på vinning har fått den globala ekonomin på fall. Vi vill verkligen inte se att samma sak händer med vatten. För att trygga vattenkvaliteten och pågående förbättringar av distributionssystemen måste investeringarna i överföringssystemen fortsätta. Det finns inga incitament för personer i den privata sektorn att göra detta eftersom frestelsen förstås är större att bara höja priset mot konsumenten än att investera i en uppgradering av överföringssystemen. Jag har sett samma utveckling i mitt eget grevskap Sligo där vissa delar av kommunen i slutändan får betala mer för sitt vatten än sin andel, eftersom det helt enkelt saknas privata investeringar i överföringssystemet.

– Betänkande: Maria Eleni Koppa (A6-0062/2009)

  Mairead McGuinness (PPE-DE). - (EN) Herr talman! Jag röstade ja till resolutionen och betänkandet, men jag har några invändningar. I morse konstaterade kommissionen att vi inte vet vilken riktning WTO väljer just nu och därmed inte heller hur deras ställningstagande kan förenas med det strategiska partnerskapet.

Vi kan inte tillåta en situation där antingen modellen med strategiskt partnerskap – eller för den delen ett världshandelsavtal – påverkar Europas problem med livsmedelsförsörjningen negativt. Jag måste än en gång påpeka att våra normer för livsmedelsproduktion är högre inom EU. Vi straffar våra producenter när de inte uppfyller normerna. Vi kan inte tillåta en situation där vi tar in livsmedel från tredjeländer – Brasilien eller andra – som inte uppfyller våra produktionsnormer, vilket leder till en mycket snedvriden konkurrens för livsmedelsproducenter och jordbruksanläggningar inom EU.

– Betänkande: José Ignacio Salafranca Sánchez-Neyra (A6-0028/2009)

  Philip Claeys (NI). – (NL) Herr talman! Naturligtvis är ett strategiskt partnerskap mellan EU och Mexiko, och även mellan EU och länder som Brasilien, någonting positivt som ligger i EU:s intresse. Betänkandet är också utformat på ett välbalanserat sätt. Vad som dock inte ligger i Europas intresse är kravet i betänkandet på att sluta ett ömsesidigt avtal om invandringspolitik, någonting som dessutom kommer att ge upphov till ett stort antal frågor hos allmänheten. Detta bådar inte gott, och av denna anledning valde jag att lägga ned min röst i omröstningen om betänkandet.

– Förslag till resolution (B6-0135/2009)

  Zita Pleštinská (PPE-DE). – (SK) Även jag har röstat för resolutionen om situationen i Tibet på den femtionde årsdagen av det tibetanska upproret, eftersom de kinesiska myndigheterna nyligen har skärpt säkerheten i Tibet och förbjudit journalister och utlänningar att resa in i området.

Dagens debatt i Europaparlamentet sänder ut ett budskap om att vi är ytterst angelägna om situationen i Tibet, särskilt när det gäller det lidande och de repressalier som oskyldiga invånare får utstå.

Jag uppmanar rådet att i enlighet med resolutionen inrätta en sanningskommission, i syfte att ta reda på exakt vad som hände under förhandlingarna mellan Folkrepubliken Kina och Hans helighet Dalai lamas sändebud.

Jag uppmanar den kinesiska regeringen att omedelbart släppa alla personer som har arresterats enbart för att de deltagit i en fredlig protest.

  Marco Cappato (ALDE). – (IT) Herr talman! Jag tar ordet för att uttrycka min belåtenhet över församlingens allmänna stöd till det förslag som vi har lagt fram genom Marco Pannella och Janusz Onyskiewicz. Förslaget är något annat än det vi har fått höra om av Benita Ferrero­Waldner i dag, för det uttrycker en ståndpunkt, nämligen att vi måste ta reda på sanningen och de verkliga anledningarna till att samtalen mellan kineserna och tibetanerna misslyckades, i stället för att se det hela från en neutral synvinkel, vilket kommissionen och rådet beklagligtvis har fortsatt att göra, som om det vore tillräckligt för oss att bara hoppas på en dialog mellan båda parter.

Jag vill understryka att jag tycker att det är särskilt svårt att förstå beteendet hos den socialdemokratiska gruppen i Europaparlamentet. Först var gruppen mot debatten, sedan var den mot att jag skulle lägga fram en resolution och därefter röstade den också mot den. Glyn Ford gav en politisk förklaring om att vi antar alldeles många resolutioner om Tibet. Kanske förstår inte partiet eller Glyn Ford – eller också förstår de det mer än väl – att mycket mer står på spel här. Det gäller frihet och demokrati för över en miljard kinesiska medborgare och för det tibetanska folket.

  Philip Claeys (NI). – (NL) Herr talman! Givetvis röstade jag för den här resolutionen, även om vi naturligtvis inte ska tro att denna ytterst intetsägande resolution kommer att göra något starkt intryck på den totalitära kommunistregimen i Kina, som vi när allt kommer omkring så gärna gör affärer med.

Vi skulle göra starkare intryck på regimen om vi här i parlamentet och i rådet hade modet att hävda att ockupationen och därefter införlivandet av Tibet strider mot internationell rätt och därför inte kan erkännas av EU. Vi måste klargöra vårt budskap om att Tibet måste vara en självständig stat och inte en självstyrande provins i Kina, och att det har skett och sker folkmord i Tibet.