Fullständigt förhandlingsreferat

Torsdagen den 12 mars 2009 - Strasbourg

13.3. Utvisning av icke-statliga organisationer ur Darfur

  Talmannen. – Nästa punkt är en debatt om sex resolutionsförslag om utvisning av icke-statliga organisationer ur Darfur.⁽¹⁾

  Charles Tannock, författare. − (EN) Fru talman! Det var inte svårt att förutse att Sudans president Omar Al-Bashir skulle besvara åtalet från den internationella brottmålsdomstolen med en politisk gest. Men genom att förvisa icke-statliga organisationer och biståndsorgan från sitt land har han förstärkt den allmänna bilden av en brutal despot, utan att bry sig om den svåra situation som det tålmodiga folk han formellt härskar över befinner sig i.

Några få personer hävdar fortfarande att det som hände i Darfur inte var ett folkmord. Ytterligare några få stöder Omar Al-Bashir öppet, även om Kina – tyvärr – har varit ensamt i sitt försvar av honom på grund av landets omfattande engagemang i Sudans utvinningsindustri.

Precis som de flesta ledamöter välkomnar jag den internationella brottmålsdomstolens åtal mot president Omar Al-Bashir och frågan om en internationell arresteringsorder. Det är inte säkert att det lyckas, men det är viktigt att visa världens avsky mot de ohyggligheter han utan samvetskval har gjort sig skyldig till i Darfur.

Jag tror även att åtalet stärker den internationella brottmålsdomstolens anseende. Domstolen har hittills undvikits av vissa, även av stormakter som USA, av rädsla för politiska åtal. Det är verkligen fascinerande att Förenta staterna, som inte har skrivit under Romstadgan, ändå har utnyttjat sin position i FN:s säkerhetsråd för att underlätta den internationella brottmålsdomstolens åtal mot Omar Al-Bashir.

En möjlig väg ut ur det dödläge som nu råder är att säkerhetsrådet avvisar åtalet, som det har rätt att göra enligt Romstadgan. Villkoret skulle vara att Omar Al-Bashir landsförvisas och att morden och förtrycket upphör. Det skulle även fungera som ett delvist erkännande av att Sudan aldrig har skrivit under Romstadgan.

Vissa kan uppfatta detta som en orättvis reaktion på morden i Darfur, och det innebär i själva verket att presidenten beviljas något slags partiell immunitet. Men huvudpersonen skulle försvinna, det tålmodiga folket i Darfur skulle slippa ytterligare blodsutgjutelse och Sudan kunde därmed gå vidare som land. Om Omar Al-Bashir vägrar skulle han givetvis åtalas med den internationella rättens fulla kraft. Afrikanska unionen, Arabförbundet och Kina bör klargöra detta för president Omar Al-Bashir innan det är för sent för honom och hans brutala regim.

  Catherine Stihler, författare. − (EN) Fru talman! Situationen i Darfur är desperat. Kan ni föreställa er människornas lidande bakom FN:s statistik? Enligt FN behöver uppemot 4,7 miljoner människor hjälp, däribland 2,7 miljoner tvångsförflyttade inom landet.

Vi kan inte tillåta att situationen förvärras ytterligare och jag kräver att den sudanesiska regeringen tar tillbaka sitt beslut om att förvisa 13 ledande icke-statliga organisationer från Darfur. Biståndsorganen i Darfur leder världens största humanitära operation. Om jag är korrekt informerad har vi så sent som i dag fått veta att tre personer som arbetar för Läkare utan gränser saknas. Frånvaron av icke-statliga organisationer kan leda till ännu fler dödsfall när läkarvården upphör och smittsamma sjukdomar som diarré och luftvägsinfektioner bryter ut. Barnen är särskilt utsatta.

FN har hävdat att över en miljon människors liv äventyras när de humanitära organisationerna förvisas från landet. Jag betonar att det råder ett allt överskuggande humanitärt behov av att tillåta organisationerna att fortsätta rädda liv. Det är – precis som president Barack Obama sagt – inte godtagbart att sätta så många människoliv på spel. Vi måste få tillbaka de humanitära organisationerna på fältet. Jag uppmanar mina kolleger att stödja den här resolutionen.

  Erik Meijer, författare. – (NL) Fru talman! Sudan har nu i många år styrts av regimer som bygger på en kombination av militär makt, arabisk nationalstolthet och en konservativ tolkning av islam. Det främsta målet för dessa regimer var och är att hålla samman territoriet i denna väldiga stat som befolkas av en rad helt olika folkslag. Dessa olika folkslag tvingas på alla tänkbara sätt att underkasta sig huvudstaden Khartoums överhöghet.

Därför har det i många år varit konflikter med separatiströrelsen i södra delen av landet, den region som huvudsakligen är icke-arabisk och icke-muslimsk. Det är fortfarande mycket långt ifrån säkert om den södra delen kommer att få friheten att faktiskt utnyttja den rätt till utträde som överenskommits för 2011.

I den västra regionen Darfur försöker regeringen på alla sätt förhindra ett sådant utträde. I den regionen har det alltid rått en intressekonflikt mellan nomadiska herdar och bofasta jordbrukare. Regeringen har nu fattat intresse för denna konflikt. Att avfolka regionen genom att fördriva de bofasta jordbrukarna till grannlandet Tchad är en viktig metod för att behålla kontrollen i området. För att utföra detta smutsiga arbete klarar regeringen sig fint utan utländska observatörer, biståndsarbetare och medlare.

Europaparlamentets utskott för utrikesfrågor krävde ett militärt ingripande från EU för några år sedan. Uttalanden som detta är populära inom vissa grupper av den inhemska allmänna opinionen och ger intryck av att ett rikt och mäktigt EU kan tvinga på övriga världen sina lösningar. I praktiken är detta inte en lösning som går att genomföra. Dessutom är det oklart vad syftet med ett sådant ingripande skulle vara.

Skulle syftet vara att ge tillfälligt humanitärt bistånd eller inrätta en självständig stat i Darfur? Oavsett vilket skulle man i Afrika se det som en ny uppvisning i kolonial makt från Europas sida, främst av europeiskt egenintresse. En mindre uppseendeväckande men förmodligen mer effektiv strategi är att utfärda en internationell arresteringsorder mot president al-Bashir och avslöja krigsförbrytelser. Utifrån måste man alltid erbjuda sig att bidra med humanitärt bistånd och få till stånd fredliga lösningar. De drabbade befolkningsgrupperna, som i stor utsträckning har flytt, förtjänar vårt stöd i sin kamp för att överleva.

  Marios Matsakis, författare. − (EN) Fru talman! Parlamentet är mycket bekymrat över den sudanesiska regeringens beslut att förvisa humanitära organisationer från Darfur, ett utspel som kan få katastrofala följder för hundratusentals oskyldiga civila. Vi är medvetna om att kommissionsledamot Louis Michel, EU:s ordförandeskap, FN:s katastrofhjälpsamordnare, president Barack Obama och många fler har engagerat sig för att försöka påverka presidenten att upphäva beslutet.

Eftersom detta är en mycket känslig fråga som kräver en ytterst taktfull behandling anser vi att försöken måste ges en chans att lyckas innan parlamentet antar någon resolution. Därför kommer vi att rösta mot resolutionen. Men vi gör det inte för att vi motsätter oss innehållet i resolutionen, utan för att vi anser att vi måste invänta effekterna av de insatser som jag nämnde tidigare. Det är enligt vår uppfattning det mest förnuftiga och kloka vi kan göra just nu och under de nuvarande omständigheterna.

  Ewa Tomaszewska, författare. – (PL) Fru talman! Till följd av brutala etniska rensningar i Darfur har omkring 300 000 människor dött och 2,5 miljoner blivit flyktingar. 4,7 miljoner människor är i behov av humanitärt bistånd. Över 10 000 människor har flytt till Tchad, där fredsuppdraget omfattar en kontingent från den polska armén. Befolkningen har drabbats av en av de allvarligaste humanitära kriserna i världen. Representanter från organisationer för mänskliga rättigheter och humanitärt bistånd, t.ex. Polska Akcja Humanitarna eller Läkare utan gränser, har utvisats från Darfur. Internationella brottmålsdomstolen i Haag har anklagat den sudanesiske presidenten Omar al-Bashir, som är ansvarig för denna situation, för krigsförbrytelser och brott mot mänskligheten och har utfärdat en arresteringsorder mot honom. Domstolen anklagar honom för att tillåta folkmord, mord och tvångsförflyttningar och för att tolerera tortyr och våldtäkt. Jag stöder till fullo Internationella brottmålsdomstolens beslut. Vi kräver att humanitära organisationer ska få återvända till Darfur så att de kan bistå befolkningen.

  Raül Romeva i Rueda, författare. – (ES) Fru talman! Jag anser att denna resolution har kommit vid ett avgörande tillfälle av två skäl. Det första – vilket redan har nämnts, och jag instämmer i gratulationerna och firandet – är att åtalet mot president al-Bashir visar hur viktigt det är att få slut på denna situation, särskilt i Darfur, även om det gäller hela Sudan. Det visar också att det internationella samfundet kan och måste agera när sådana situationer går till sådana ytterligheter som i Sudan.

Det idealiska vore naturligtvis att president al-Bashir tvingades avgå och överlämnades direkt till Internationella brottmålsdomstolen. Det är osannolikt att detta inträffar, men det internationella samfundet reaktion måste vara tydlig i linje med detta och det får inte finnas några betänkligheter om ett sådant tillvägagångssätt.

För det andra kräver den humanitära situationen också att vi intar en klar ståndpunkt beträffande vad vi just har fått veta i dag, nämligen att tre personer som arbetar för Läkare utan gränser har kidnappats, att vi just nu inte vet var de är eller i vilket skick de befinner sig, och att 13 icke-statliga organisationer, som nyligen har gett grundläggande bistånd och bland annat inriktat sig på livsviktiga behov, har utvisats.

Utvisningen avslöjar att regeringens reaktion är raka motsatsen till det slags reaktion som är nödvändig, önskvärd och godtagbar för EU och framför allt för det internationella samfundet.

Reaktionen är inte bara oacceptabel, utan den kräver en motreaktion. Vi måste reagera på denna situation. Därför anser jag att denna resolution är mycket viktig, och det är absolut avgörande att vi antar den i dag med största möjliga majoritet. Jag uppmanar också mina kolleger i parlamentet att anta den så att vi inte blir åsidosatta i frågor av det här slaget.

Slutligen vill jag komma med en mycket specifik begäran till FN:s kontor för mänskliga rättigheter: undersökningar bör påbörjas för att ta reda på om utvisningen av de icke-statliga organisationerna kan föras upp på den långa lista över krigsförbrytelser som de sudanesiska myndigheterna naturligtvis måste ställas till svars för.

  Bernd Posselt, för PPE-DE-gruppen. – (DE) Fru talman, fru kommissionsledamot! Vi befinner oss i en mycket komplicerad situation. Det som händer i Sudan är varken så obegripligt eller så förvånande att vi måste vänta för att se vad som händer. I decennier har det pågått ett krig mot folket i södra Sudan. Detta är en humanitär katastrof som orsakats av president al-Bashirs folkmordspolitik. Miljontals människor har tvångsförflyttats och kämpar för att överleva, och de har befunnit sig i denna situation inte i veckor utan i månader och år. Detta är den ena sidan av myntet.

Å andra sidan står vi faktiskt inför en situation där vi inte får äventyra de humanitära organisationernas arbete. Vi måste ta deras oro och behov på allvar. Vilken väg ska vi då välja? Vi måste vägledas av de faktiska förhållandena. Faktum är att president al-Bashir helt medvetet utövar dessa påtryckningar på de humanitära organisationerna. Alla som har sett hans provokativa uppträdande, hans hånfulla agerande i detta ingripande mot de humanitära organisationerna och i hans utspel förstår att han helt avsiktligt är provocerande.

Vi får inte låta oss provoceras. Vi får emellertid inte heller helt enkelt hålla tyst som många kolleger bland ledamöterna skulle vilja. Det skulle inte heller göra intryck på diktatorn. Därför föreslår jag att vi stryker punkterna två, fem och sex från resolutionen och antar resten enligt förslaget.

  Józef Pinior, för PSE-gruppen. – (PL) Fru talman! Jag har här ett brev till Afrikanska unionen och Arabförbundet från 28 kvinnor från Darfur som lyckats fly från konfliktzonen. I brevet, som är daterat den 4 mars 2009, uttrycker kvinnorna från Darfur sitt stöd för den arresteringsorder mot den sudanesiske ledaren Omar al-Bashir som utfärdats av Internationella brottsmålsdomstolen. För första gången under de sju år som domstolen har varit verksam har en arresteringsorder utfärdats mot ett sittande statsöverhuvud. I brevet beskriver kvinnorna de fasansfulla vålds- och våldtäktsscener som är en del av det dagliga livet i provinsen, där våldtäkt avsiktligt utnyttjas som ett vapen både för att orsaka kvinnorna lidande och stigmatisera dem och för att förstöra sammanhållningen och demoralisera hela samhället.

Omar al-Bashir reagerade på den internationella arresteringsordern genom att utvisa 13 utländska välgörenhetsorganisationer från Sudan. Det innebär att över en miljon människor som bor i flyktingläger i Sudan under de kommande veckorna inte kommer att ha tillgång till grundläggande bistånd, t.ex. rent vatten, mat eller sjukvård. Bristen på rent vatten, som kommer att börja märkas under de närmaste dagarna, kommer att främja spridningen av smittsamma sjukdomar, framför allt i västra Darfur. Ögonvittnen har rapporterat om fall av diarré i Zam-Zam-lägret och fall av hjärnhinneinflammation i Kalma-lägret. De första och främsta offren för den sudanesiska regeringens beslut kommer att vara barnen. Omar al-Bashirs beslut att utvisa välgörenhetsorganisationer från Darfur kommer att leda till ytterligare brott.

I Europaparlamentets resolution uppmanas FN och Internationella brottsmålsdomstolen att undersöka om den sudanesiske presidentens senaste beslut utgör en krigsförbrytelse enligt internationell lagstiftning. Omar al-Bashirs regering garanterar inte de sudanesiska invånarnas rätt till skydd och måste ställas till svars av det internationella samfundet för att man bryter mot denna rätt.

  Leopold Józef Rutowicz, för UEN-gruppen. – (PL) Fru talman! En av de största mänskliga tragedierna i modern tid utspelas i Darfur. Upphovsmannen är Sudans president Omar Hassan al-Bashir. Nästan fem miljoner människor är i behov av humanitär katastrofhjälp. Under tiden har den sudanesiska regeringen beslutat att utvisa 13 av de ledande icke-statliga organisationerna från Darfur. Den sjukdomsspridning som kommer att bli följden av att den medicinska hjälpen och livsmedelshjälpen har stoppats kommer att leda till folkmord i stor skala – på 2000-talet. Resolutionen, som jag stöder, går inte tillräckligt långt, eftersom vi i detta fall borde tvinga Afrikanska unionen och FN att tillåta ett militärt ingripande för att stoppa folkmordet.

  Urszula Krupa, för IND/DEM-gruppen. – (PL) Fru talman! Konflikten i Sudan som har sin grund i rasmässiga, religiösa och ekonomiska faktorer har pågått i över 50 år. Den har redan krävt över 3 miljoner offer och tvingat över 4,7 miljoner människor i regionen att lämna sina hem. Trots försök att nå en överenskommelse och trots FN:s fredsuppdrag har konflikten mellan arabiska och icke-arabiska invånare i Darfur trappats upp på sista tiden.

Det senaste skedet i den allvarligaste humanitära krisen i världen, som ännu en gång har kommit till Europaparlamentets kännedom, har innefattat beslutet av den sudanesiska regeringen, ledd av president al-Bashir, att utvisa 13 humanitära organisationer som ger välbehövligt bistånd i form av livsmedel, mediciner och sjukvård. De foton och filmer som har kommit från Darfur och har berört tv-tittare runt om i världen kan inte till fullo avspegla den kris som människor i denna region befinner sig i och försöker fly från, både till grannlandet Tchad och till andra länder och kontinenter, däribland Egypten, Israel, Förenta staterna, Kanada och Europa.

Det är emellertid inte bara Sudans president – som har anklagats för krigsförbrytelser – som bär ansvaret för att kränkningar av mänskliga rättigheter, däribland massvåldtäkter, kidnappningar, tvångsförflyttningar, svält, epidemier och tortyr, får förekomma. De stora världsmakterna och deras ledare, som försöker lägga skulden för vapenleveranser och exploatering på varandra, är också skyldiga. Ingripandet av den allmänna åklagaren vid Internationella brottsmålsdomstolen, som ville väcka åtal mot den sudanesiske presidenten och utfärda en arresteringsorder mot honom, ska till och med firas som en markering av Internationella brottsmålsdomstolens10-årsjubileum. Enligt vissa människor skulle detta ingripande kunna innebära en katastrof för Darfur och sätta stopp för FN:s uppdrag där.

Det är inte första gången vi har protesterat och uttryckt vår upprördhet över de kränkningar av mänskliga rättigheter som äger rum i denna region. Den föregående omfattande resolutionen från Europaparlamentet, där internationella organ uppmanades att tillgripa sanktioner och stoppa den ekonomiska verksamhet som underblåser konflikten, gav emellertid inget resultat. Jag är övertygad om att de ansvariga genom att underblåsa konflikten har för avsikt att ena folket i Darfur före folkomröstningen om utträdet ur Sudan, som ska äga rum 2011.

  José Ribeiro e Castro (PPE-DE). - (EN) Fru talman! Uppriktigt sagt visste vi att förvisningen av de icke-statliga organisationerna skulle komma, och därför vill jag än en gång understryka att jag förespråkar en fast och tydlig linje som samtidigt är pragmatisk. Det är mycket lätt att spela hjälten på kaféet när man sitter på andra sidan jordklotet.

Vi som i juli 2007 reste till Darfur för att besöka al-Geneina, al-Fashir, Nyala och Kapkabia samt de många interna flyktinglägren utanför dessa städer är fullt medvetna om människornas lidande i Darfur och om vilken enorm insats de icke-statliga organisationerna gör där. Det är därför helt avgörande att vi skyddar de återstående icke-statliga organisationerna och till varje pris gör det möjligt för dem att stanna. Vi måste också stödja dem som vill fortsätta, även religiösa välgörenhetsorganisationer.

Jag stöder även frågan om att utöva mer påtryckningar på Kina, som å ena sidan inte utövar de påtryckningar som krävs på myndigheterna i Khartoum och å andra sidan förhalar eller förhindrar effektivare åtgärder på FN-nivå.

Jag stöder även Charles Tannocks uppfattning om att ”vilken utväg som helst är en bra utväg”. Det skulle vara en enorm befrielse och hjälp för människorna i Darfur och Sudan om president Omar Al-Bashir försvann och hans regim undanröjdes. Det är inte straffrihet – straffrihet är att fortsätta som i dag under många år framöver.

  Lidia Joanna Geringer de Oedenberg (PSE). – (PL) Fru talman! Enligt en mängd olika uppgifter har kriget i Darfur redan krävt över 200 000 offer. Det har ofta kallats för den största humanitära krisen i historien och har jämförts med det folkmord som ägde rum i Rwanda 1994. Enlig FN behöver nästan 5 miljoner sudaneser akut hjälp just nu.

Internationella brottsmålsdomstolen har utfärdat en arresteringsorder mot den nuvarande presidenten Omar Hassan al-Bashir för påstådda krigsförbrytelser och brott mot mänskligheten. Den sudanesiska regeringen har reagerat med att utvisa 13 av de största icke-statliga organisationer som är engagerade i den största humanitära biståndsinsatsen i historien. Detta beslut kan få katastrofala följder för folket i Darfur, som kommer att lämnas utan tillgång till välbehövlig medicinsk hjälp. Den okontrollerade spridningen av smittsamma sjukdomar kan leda till massepidemier som kommer att bidra till att dödligheten ökar, framför allt bland barnen, som kommer att lämnas utan tillgång till medicinsk behandling eller livsmedelshjälp och därmed förlora allt hopp om att överleva under dessa exceptionellt svåra förhållanden.

Med hänsyn till den rådande situationen bör vi entydigt fördöma det beslut som fattats av den sudanesiska regeringen om att utvisa icke-statliga organisationer från landet, och kräva att detta beslut dras tillbaka. Samtidigt bör vi uppmana kommissionen och rådet att påbörja förhandlingar med Afrikanska unionen, Arabförbundet och Kina för att övertyga den sudanesiska regeringen om de katastrofala följder som dess agerande kan leda till. Dessutom bör vi starkt stödja såväl Internationella brottsmålsdomstolens ingripande och dess obestridliga bidrag till att främja rättvisa och humanitär rätt på internationell nivå som dess insatser för att sätta stopp för laglösheten.

Vi bör därför upplysa de sudaneser som samarbetar med president al-Bashir om att en fällande dom för krigsförbrytelser och brott mot mänskligheten nu är oundviklig. Vi bör också tvinga den sudanesiska regeringen att själv upphöra att diskriminera de människorättsaktivister som stödde domstolens beslut att arrestera president al-Bashir. Denna åtgärd bör vidtas så snart som möjligt för att förhindra ännu en humanitär kris, som ofrånkomligen hotar Darfur.

  Jürgen Schröder (PPE-DE). – (DE) Fru talman, fru kommissionsledamot, mina damer och herrar! Jag har själv varit i Darfur och jag har också varit i grannlandet Tchad tillsammans med José Ribeiro e Castro och kan därför till fullo stödja det han har sagt.

Det är en katastrof, och denna katastrof förvärras av att bara omkring 60 procent av det humanitära biståndet når fram på grund av utvisningen av de icke-statliga organisationerna. Denna katastrof kan förvärras. Tre miljoner människor är beroende av vår hjälp. Därför anser jag att punkt 4 i resolutionen, där vi uppmanar den enda stora världsmakt som kan påverka denna region, Kina, att förmå den sudanesiska regeringen att ta tillbaka utvisningen av icke-statliga organisationer, är särskilt viktig.

  Filip Kaczmarek (PPE-DE). – (PL) Fru talman! Vi bevittnar allvarliga händelser på den internationella politikens område. Den sudanesiske presidenten, mot vilken en arresteringsorder har utfärdats, försöker hämnas på det internationella samfundet genom att utvisa politiskt neutrala organisationer som försöker ge humanitärt bistånd till de nödlidande i Darfur. Den internationala opinionen kan naturligtvis inte ignorera att Sudans president har förbjudit den verksamhet som bedrivs av icke-statliga organisationer, till exempel Polska Akcja Humanitarna, som under de senaste fem åren har engagerat sig i vattenprojekt i Darfurregionen för att hjälpa det sudanesiska folket. Som vi nämnde i går här i kammaren kan kanske det femte världsvattenforumet vara ett utmärkt tillfälle att reagera på den sudanesiske presidentens agerande. Jag hoppas att frågan om utvisningen av icke-statliga organisationer verksamma i Darfur kommer att tas upp i ett politiskt sammanhang i Istanbul. Ironiskt nog är syftet med forumet att ta itu med det problem med bristande tillgång till vatten som miljarder människor över hela världen upplever. I Darfur utvisar president al-Bashir samtidigt organisationer som försöker lösa denna viktiga fråga. Vi måste reagera på ett sådant utspel.

  Vittorio Prodi (ALDE). – (IT) Fru talman, mina damer och herrar! Mycket snabbt utsätts vi för utpressning av en diktator som har tagit miljontals människor i Darfur som gisslan och försöker utnyttja denna gisslan för att undkomma internationella sanktioner. Vi får därför inte ge efter för hans utpressning.

Det är tydligt att vi behöver en international koalition för att utöva påtryckningar på president al-Bashir så att han överger denna ståndpunkt. Vi får emellertid inte blunda för att det som verkligen ligger bakom, den verkliga orsaken till dessa händelser är fixeringen vid naturtillgångar. Det är ingen slump att de största brotten mot mänskliga rättigheter sker i länder där det finns stora naturtillgångar och särskilt i Kina, som driver på denna efterfrågan på naturtillgångar. Därför måste vi överväga hur vi ska ta itu med roten till detta problem. Vad vi måste göra är alltså att garantera en rättvis tillgång till naturtillgångar för alla i världen.

  Marie Anne Isler Béguin (Verts/ALE). – (FR) Fru talman, fru kommissionsledamot, mina damer och herrar! Jag skulle helt kort vilja säga att vi djupt beklagar alla ohyggligheter i Darfur. Vi kräver alla att allt ska göras för att se till att de sammanslutningar och icke-statliga organisationer som spelar en viktig roll under dessa förhållanden kan fortsätta sitt arbete och inte utvisas. Jag skulle emellertid vilja ställa en fråga till kommissionsledamoten.

Jag skulle vilja veta vad ni förväntar er, vad EU förväntar sig, av Afrikanska unionen. Vi har hört en parlamentsledamot kräva ett väpnat ingripande. I vår resolution uppmanar vi kommissionen och rådet att intensifiera sina ansträngningar att påverka regeringen genom Afrikanska unionen. När det gäller andra länder överlämnar vi lösningen av konflikter till Afrikanska unionen. Vi känner till Afrikanska unionens ståndpunkt i fallet al-Bashir. Det tycks finnas en dubbelmoral här.

Vilken strategi kommer kommissionen att tillämpa i förhållande till Afrikanska unionen, eftersom vi talar om den afrikanska kontinenten? Är det så också i detta fall att vi vill överlämna arbetet och lösningen av denna konflikt till Afrikanska unionen?

  Benita Ferrero-Waldner, ledamot av kommissionen. − (EN) Fru talman! Europeiska kommissionen är – precis som ni – djupt bekymrad över det sudanesiska beslutet att förvisa 13 internationella och avstänga tre nationella, humanitära icke-statliga organisationer och två nationella människorättsorganisationer efter den internationella brottmålsdomstolens åtal mot president Omar Al-Bashir. Sex av dessa internationella icke-statliga organisationer finansieras med humanitärt bistånd från EU på totalt 10 miljoner euro.

Organisationerna förser miljontals sudaneser i Darfur och i andra områden i Sudan med livsviktig hjälp. Att deras verksamhet upphör är därför inte bara ytterst beklagligt utan kommer även – som många av er redan har påpekat – att allvarligt påverka den humanitära situationen. I ett uttalande har kommissionsledamot Louis Michel redan uttryck vår djupaste oro och har uppmanat regeringen i Sudan att överväga innebörden av sitt beslut och att snabbt återställa dessa icke-statliga organisationer till full driftstatus.

Konsekvenserna av det sudanesiska beslutet analyseras alltjämt, men det är uppenbart att hundratusentals människor riskerar att mista livet i Darfur. Lämpliga åtgärder måste vidtas snabbt, eftersom den annalkande regnperioden och den årliga hungersnöden snart kommer att förvärra den humanitära sårbarheten för de 4,7 miljoner människor som är direkt berörda av konflikten.

Vi vet att regeringen inte kommer att upphäva sitt beslut trots ytterligare internationella påtryckningar som ifrågasätter beslutet att förvisa de aktuella icke-statliga organisationerna. Om vi inte kan övertala regeringen att upphäva utvisningsbesluten måste vi ta upp kampen med de sudanesiska myndigheterna för att få till stånd lämpliga utlämningsmekanismer. I detta hänseende måste bestämt hålla den sudanesiska regeringen fullt ansvarig för sin försäkran om att ansvara för leveranser av humanitär hjälp.

Det är också vår skyldighet att vidta nödvändiga katastrofåtgärder med hänsyn till vårt bistånd. Sudan är kommissionens största humanitära operation: 110 miljoner euro 2009. Kommissionen tillsammans med andra bidragsgivare, såsom FN och icke-statliga organisationer och andra humanitära partner, undersöker för närvarande hur vi bäst omkonstruerar det humanitära gensvaret för att undvika dramatiska konsekvenser. Det är ingen lätt uppgift, för de förvisade icke-statliga organisationerna tillhörde de organisationer som var i stånd att arbeta i sådana svåra och avlägsna områden.

Dessa katastrofåtgärder kommer säkert att kräva samarbete och överenskommelser med de sudanesiska myndigheterna. I detta hänseende är det nödvändigt att vi strikt skiljer den humanitära verksamheten från den politiska dagordningen.

På den politiska fronten måste vi upprätthålla största möjliga diplomatiska påtryckningar både på de sudanesiska myndigheterna och på rebellrörelserna för att kunna uppnå fred i Darfur. Vi måste även se till att det övergripande fredsavtalet mellan nord och syd genomförs i sin helhet. Riskerna är stora och det är vårt ansvar att se till att Sudan inte uppslukas av ett mardrömsscenario med landsomfattande instabilitet.

EU som helhet kommer att respektera den internationella brottmålsdomstolens anvisningar om att enbart upprätthålla nödvändiga kontakter med den sudanesiske presidenten Omar Al-Bashir. Men – och här är det som jag påpekat tidigare viktigt att vi upprätthåller dialogen med Khartoum – vi måste se till att regeringens reaktion på den internationella brottmålsdomstolens åtal blir så återhållsamt som möjligt. Om vi avbryter alla förbindelser kan de kompromisslösa personerna i regeringen kanske komma att hämnas på civilbefolkningen, på de humanitära biståndsarbetarna och på Unmis-personalen. Beslutet nyligen om att förvisa flera icke-statliga organisationer är enligt vår uppfattning bara det första steget. Det kan komma att följas av många fler situationer som den nuvarande, och det är något vi måste övervaka noga. Vi måste undvika det värsta tänkbara scenariot där genomförandet av det övergripande fredsavtalet stoppas och regeringen i stället försöker finna en militär lösning på Darfurkrisen.

I fråga om Afrikanska unionen kan jag bara berätta att vi upprätthåller kontakten med dem, men mer kan jag inte säga i det här läget.

  Talmannen. – Debatten är härmed avslutad.

(1) Se protokollet.