Fullständigt förhandlingsreferat

Måndagen den 23 mars 2009 - Strasbourg

19. Socialt ansvar för underleverantörsföretag i produktionskedjan (kortfattad redogörelse)

  Talmannen. – Nästa punkt är ett betänkande av Lasse Lehtinen, för utskottet för sysselsättning och sociala frågor, om underentreprenörernas sociala ansvar i produktionskedjan (2008/2249(INI)) (A6-0065/2009).

  Lasse Lehtinen, föredragande. − (FI) Herr talman, herr kommissionsledamot! Det är vanligt med underentreprenörskedjor i näringslivet. De bidrar till att organisera arbetet effektivt och flexibelt. De är avgörande för den inre marknadens funktion och är ett nödvändigt ekonomiskt och logistiskt nät.

För att säkra marknadernas livskraft och konsumentskyddet är det dock mycket viktigt att använda lagstiftning för att fastställa de viktigaste ansvarsområdena för entreprenörer och underentreprenörer. I detta betänkande uppmanas kommissionen att utarbeta en entydig rättsakt om entreprenörers ansvar på EU-nivå, med respekt för de olika rättsystemen i medlemsstaterna samt för subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna.

Åtta medlemsstater har redan lagstiftning i linje med detta, men vi behöver också kunna reglera förbindelserna mellan underentreprenörskedjor på gemenskapsnivå. Gemensamma problem på EU-nivå måste lösas med gemensamma bestämmelser. Annars kan de länder som inte har reglerat detta verksamhetsområde snedvrida konkurrensen på andras bekostnad.

Detta handlar alltså inte bara om att skydda arbetstagare utan om att skydda konkurrenskraften hos företag som följer bestämmelserna. Det är inte bara fråga om att förhindra den grå ekonomin. Så länge underentreprenörskedjor är en smygväg för att hålla lönerna nere och undvika att betala skatt och sociala avgifter kommer bördan att ligga på skattebetalarna och på de konkurrerande företagen, varav de flesta är små och medelstora företag. Även underentreprenörerna, som ofta är små företag, behöver tydliga bestämmelser när de arbetar för mycket stora entreprenörer.

Vi har redan sett hur system som är specifika för varje land också fungerar förebyggande. Tröskeln för att strunta i arbetsgivarnas skyldigheter kommer att höjas om folk kan förvänta sig straff för brottsliga handlingar.

Det ligger i alla EU-medborgares intresse att uppfylla minimivillkoren för anställning och tydliga regler. Då kan arbetstagarna utan oro flytta från ett land till ett annat, företagen kan lita på avtal och konsumenterna kan lita på att kostnaden för en produkt eller tjänst är riktig och har fastställts på ett öppet sätt. Det är ingen slump att betänkandet särskilt handlar om företags sociala ansvar.

  Louis Michel, ledamot av kommissionen. – (FR) Herr talman, mina damer och herrar! Kommissionen välkomnar verkligen detta betänkande.

Hur viktiga underentreprenörer än kan vara för att höja produktiviteten och konkurrenskraften inser vi fullständigt behovet av effektiva åtgärder för att se till att detta varken uppmuntrar till eller underlättar kringgående av anställningsvillkor, särskilt när det finns långa entreprenörskedjor. Det behövs ändamålsenliga, effektiva och avskräckande sanktioner för att se till att underentreprenörer helt och hållet uppfyller sina rättsliga och avtalsmässiga skyldigheter, särskilt arbetstagarnas rättigheter. Större öppenhet i underentreprenörsprocessen leder till ett generellt bättre skydd av arbetstagarnas rättigheter, vilket som ni vet är en fråga som kommissionen är och förblir mycket engagerad i.

Även om jag kanske håller med om er övergripande princip, dvs. att europeiska problem kräver europeiska lösningar, skulle jag vara mer försiktig när det gäller slutsatsen i punkt 14 i betänkandet, nämligen att problemet endast kan lösas genom en entydig rättsakt som inför solidariskt ansvar på EU-nivå.

Betänkandet tycks också gå i den riktningen i punkt 15 som innehåller ett krav på en konsekvensanalys av mervärdet och genomförbarheten hos ett sådant gemenskapsinstrument. När det gäller uppmaningen till kommissionen i punkt 25, om att se till att direktivet om utstationering av arbetstagare verkligen efterlevs, vill jag påpeka att vi nyligen har inrättat en arbetsgrupp på hög nivå om utstationering av arbetstagare. Denna arbetsgrupp består av företrädare från medlemsstaterna och arbetsmarknadens parter och syftar till att förbättra det praktiska genomförandet av direktivet och särskilt det administrativa samarbetet mellan medlemsstaterna. Gruppen kommer att hålla sitt första möte den 25 mars.

Här vill jag nämna en undersökning med titeln ”Liability in subcontracting processes in the European construction sector” (ansvar i underentreprenörsprocesser inom den europeiska byggnadssektorn) som offentliggjordes 2008 av Europeiska institutet för förbättring av levnads- och arbetsvillkor, där man lyfter fram de stora skillnaderna mellan de nationella solidariska ansvarssystemen och deras effektivitet. I undersökningen betonas också att det inte verkar finnas någon övergripande lösning och det rekommenderas vidare diskussion och forskning, särskilt om gränsöverskridande frågor.

Det problem som vi försöker lösa är socialt, men den föreslagna lösningen har uppenbara effekter som går långt utöver det sociala området. Därför behöver vi undersöka de ekonomiska och rättsliga återverkningarna ingående.

Jag håller fullständigt med om att detta problem behöver en mer omfattande forskning och att vi innan vi lägger fram lagstiftningsförslag noggrant måste undersöka andra metoder än lagstiftning för att hantera vissa av de frågor som tas upp i betänkandet, som förbättrat samarbete och bättre samordning mellan nationella myndigheter, inspektionsmyndigheter och andra nationella verkställande myndigheter, kunskap om goda metoder inom företag, aktuella riktlinjer och normer, initiativ om socialt ansvar samt transnationella företagsavtal, som redan har innovativa bestämmelser inbyggda när det gäller förfaranden för riskbedömning och tillsyn över underentreprenörer.

  Talmannen. – Punkten är avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum torsdagen den 26 mars 2009.

Skriftliga förklaringar (artikel 142)

  Proinsias De Rossa (PSE), skriftlig. – (EN) Framväxten av underentreprenörer i EU har fått långtgående följder för relationerna på arbetsmarknaden. Det är inte bara arbetskraft som läggs ut på underentreprenad. De därmed sammanhängande rättsliga och finansiella skyldigheterna, t.ex. att följa normer för löner och arbetsvillkor, samt betalning av skatter och sociala avgifter läggs på så sätt också ut på underentreprenörer och bemanningsföretag. Oroande nog kan underentreprenörer i allt högre grad användas för att minska det direkta sociala ansvaret.

Tanken med solidariskt ansvar är alltså avgörande för att se till att företagen hålls ansvariga för sina underentreprenörers metoder. Verkställandet av rättsliga skyldigheter blir helt klart svårare i långa och komplicerade kedjor av sammanlänkade företag. Detta gäller särskilt över gränserna, där olika entreprenörsnivåer kan upprättas i olika medlemsstater och omfattas av olika regler. För närvarande är det endast åtta medlemsstater som har nationell lagstiftning om underentreprenörers ansvar.

Jag stöder helt och hållet detta betänkande som har godkänts av den europeiska fackliga samorganisationen EFS och där kommissionen uppmanas att utarbeta en entydig gemenskapsrättsakt om att införa solidariskt ansvar på EU-nivå och även uppmanas att genomföra en konsekvensanalys om möjligheten till ett gemenskapsinstrument om kedjeansvar för att öka insynen i underentreprenörskedjor.