Debatter

Måndagen den 23 mars 2009 - Strasbourg

20. Ett frihandelsavtal mellan EU och Indien (kortfattad redogörelse)

  Talmannen. – Nästa punkt är ett betänkande av Sajjad Karim, för utskottet för internationell handel, om ett frihandelsavtal mellan EU och Indien (2008/2135(INI)) (A6-0131/2009).

  Syed Kamall, (PPE-DE), ställföreträdare för föredraganden. – (EN) Herr talman! Jag ägnar stor del av min tid här i parlamentet åt att tala om för folk att jag inte är Sajjad Karim utan Syed Kamall. Det måste vara förvirrande att höra Syed Kamall tala om ett Karimbetänkande. Jag talar på hans vägnar eftersom han på grund av oförutsedda omständigheter inte kan vara här i kväll, vilket han ber om ursäkt för.

Hans betänkande omfattar handel med varor och tjänster, investeringar och immateriella rättigheter samt utvecklingsfrågor. Det har nu lagts fram ett gemensamt alternativt resolutionsförslag från PPE-DE-, ALDE- och UEN-grupperna, eftersom de ansåg att det ursprungliga beslutet i utskottet ledde till en omröstning som inte var särskilt representativ, vilket innebar att flera protektionistiska inslag lämnades intakta i betänkandet. I den alternativa resolutionen lyfts det bättre fram hur viktigt Indien är som EU:s handelspartner och vilka fördelar som en liberalisering av handeln kan innebära för båda länderna.

EU och Indien inledde förhandlingar i juni 2007 om vad som kallas ett frihandelsavtal, men vad som många kanske mer korrekt skulle kalla ett avtal om förmånshandel. I betänkandet stöds ett övergripande, ambitiöst och välavvägt frihandelsavtal mellan EU och Indien, vilket bör bidra till att förbättra marknadstillgången för varor och tjänster genom att omfatta praktiskt taget all handel, inbegripet bestämmelser om regelverkets öppenhet på områden som är viktiga för ömsesidig handel och investeringar. Det kommer också att omfatta saker som sanitära och fytosanitära standarder, skydd av immateriella rättigheter, underlättande av handel och tullförfaranden.

De viktigaste punkterna i betänkandet är att Indiens genomsnittliga tulltaxor, sett till varuhandeln, har minskat till nivåer som nu är jämförbara med andra länder i Asien, och framför allt att Indiens genomsnittliga tulltaxa nu är 14,5 procent jämfört med genomsnittet inom EU som är 4,1 procent. Dessutom konstateras det att Indien är oroat över följderna av Reach, kostsamma certifieringar för export av frukt till EU och kostsamma överensstämmelseförfaranden för CE-märkning, och det betonas att dessa frågor måste lösas i avtalet om förmånshandel.

I betänkandet påpekas också att avregleringen av tjänster inte på något sätt får hindra rätten att reglera tjänster, inklusive offentliga tjänster. Man måste emellertid även inse att staten ganska ofta inte är förmögen att tillhandahålla ”offentliga” tjänster och vi bör erkänna att det finns en roll för icke-statliga aktörer – den privata sektorn – när det gäller att tillhandahålla grundläggande tjänster för de fattiga, särskilt när staten inte kan göra det på egen hand, vilket ofta beror på bristande inkomster.

Handeln med tjänster mellan EU och Indien är relativt obalanserad. EU exporterar 1,5 procent av sina tjänster till Indien, medan Indien exporterar 9,2 procent av sina tjänster till EU. I betänkandet uppmuntras Indien även att ta fram tillämplig lagstiftning för uppgiftsskydd så att vi i vår tjänstehandel kan känna förtroende för de indiska företagens förmåga att hantera stora mängder uppgifter, eftersom det finns farhågor när det gäller uppgiftsskyddet.

I betänkandet bekräftas också att investeringskapitel ofta har varit förenade med åtaganden om att avreglera kapitalrörelser och att avstå från kontroll av kapitalet. Därför ber vi kommissionen att avstå från att införa sådana bestämmelser med tanke på vikten av kontroll av kapitalet – i synnerhet för fattigare länder – i syfte att lindra verkningarna av finanskrisen.

Därefter välkomnas Indiens åtagande om ett starkt skydd för immateriella rättigheter och om att utnyttja Trips-flexibiliteterna för att uppfylla sina skyldigheter på folkhälsoområdet. Än en gång bör vi alla vara medvetna om att alltför många skyldigheter på folkhälsoområdet ofta kan leda till att medborgare i fattigare länder inte kan få tillgång till läkemedel eftersom läkemedelsföretagen saknar incitament för att utveckla läkemedel för dessa länder.

Slutligen erkänns i betänkandet att ett omfattande kapitel om utveckling är en väsentlig del av varje handelsavtal och att vi bör trygga handeln och de utländska direktinvesteringarna. Dessutom bekräftar man att det finns en viss oro, särskilt här i parlamentet, över frågor som miljönormer, grundläggande arbetsnormer eller yrkeshälso- och säkerhetslagstiftning. Vi bör också inse att i vår strävan efter någon form av balans mellan handelsfrågor, miljöskydd och ILO-konventioner, kan pendeln ofta svänga alltför långt åt ena hållet och i slutändan överskugga handeln och döma fattiga länder till ännu större fattigdom för att vi gör det svårt för entreprenörer i de länderna att utveckla sin kapacitet.

  Louis Michel, ledamot av kommissionen. – (FR) Herr talman! Jag tackar Europaparlamentet för det stora intresse det har visat för våra förhandlingar om ett frihandelsavtal mellan EU och Indien.

Jag är särskilt tacksam mot Syed Kammall och utskottet för internationell handel för att de tillsammans med de associerade utskotten för utrikesfrågor och utveckling har gjort ett utmärkt arbete med betänkandet om frihandelsavtalet mellan EU och Indien. Utbytet med parlamentet har varit mycket omfattande och resolutionsförslaget omfattar i stort sett alla möjliga aspekter på förhandlingarna om ett frihandelsavtal mellan EU och Indien. De åsikter som framförts är nyttiga för våra förhandlingar om frihandelsavtal.

När vi talar om frihandelsavtalet mellan EU och Indien är det viktigt att ta hänsyn till det övergripande sammanhanget och komplexiteten i våra strategiska förbindelser med Indien, däribland samarbetsavtalet från 1994 och den gemensamma handlingsplanen, för att bara nämna två av de viktiga initiativ och dialoger som vi har genomfört med Indien.

Vi är övertygade om att det är ytterst viktigt att arbeta med Indien för att framgångsrikt slutföra förhandlingarna om ett ambitiöst frihandelsavtal som båda parter – EU och Indien – vinner på.

Ju ambitiösare frihandelsavtal, desto större ekonomiska fördelar för varje part – EU och Indien. Det är bara en av de viktigaste slutsatserna av den konsekvensanalys för hållbar utveckling som har utförts av en oberoende konsult parallellt med förhandlingarna.

Syftet med konsekvensanalysen för hållbar utveckling var att analysera de ekonomiska, sociala och miljömässiga konsekvenserna av det kommande frihandelsavtalet och att identifiera eventuella stödåtgärder som behövs.

Konsekvensbedömningen för hållbar utveckling är för närvarande i slutskedet och blir tillgänglig i april, dvs. i tid för att stödja de pågående förhandlingarna.

Jag vill kortfattat redogöra för framstegen i dessa förhandlingar. Det har hållits sex förhandlingsomgångar sedan inledningen i juni 2007. Den sjätte hölls i förra veckan i Delhi, den 17–19 mars. Vi planerar att hålla två ytterligare möten i år, helst efter de indiska valen i april och före toppmötet mellan EU och Indien i november.

När det gäller innehållet i dessa förhandlingar har det gjorts framsteg i alla frågor som berör frihandelsavtalet, men det återstår ännu mycket att göra.

Mer specifikt har vi utväxlat tulltaxeförslag, vi har haft bra diskussioner om flera viktiga tjänstesektorer och vi har gjort framsteg i diskussionerna om texter inom nästan alla avtalsområden. Vi är dock fortfarande långt från ett avtal.

Innan jag avslutar vill jag än en gång uttrycka kommissionens tacksamhet gentemot parlamentet och föredraganden. Kommissionen ser ivrigt fram emot fler möjligheter till effektivt samarbete med parlamentet.

  Talmannen. – Punkten är avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum torsdagen den 26 mars 2009.

Skriftliga förklaringar (artikel 142)

  Kader Arif (PSE), skriftlig. – (FR) I onsdags uttryckte parlamentet sin åsikt om det kommande frihandelsavtalet mellan EU och Indien. Tack vare socialdemokraternas arbete innehåller den text som antogs i utskottet ett påpekande om Indiens ekonomiska och sociala sårbarhet, ett land där 80 procent av befolkningen lever på mindre än två US-dollar om dagen. Inför denna verklighet har den socialdemokratiska gruppen i Europaparlamentet lagt fram ett antal ändringsförslag för att påpeka att en eventuell förstärkning av EU:s handelsförbindelser med Indien bör åtföljas av en strikt ram för att förhindra en eventuell avreglering av offentliga tjänster, garantera tillgång till allmän hälso- och sjukvård och nödvändiga läkemedel samt för att skydda de sårbaraste människornas och sektorernas intressen. Föga förvånande har högern i parlamentet bildat en allians för att föreslå en mycket mer liberal text i plenum, där det framför allt krävs en avreglering av bankväsendet, försäkringssektorn, postväsendet och den offentliga upphandlingen. Under onsdagens omröstning kommer jag att försvara den socialdemokratiska visionen om rättvis och jämlik handel och jag kommer att motsätta mig alla högerns försök att backa om dessa principer.

  Rovana Plumb (PSE), skriftlig. – (RO) EU:s varuhandel med Indien har mer än fördubblats i värde mellan 2000 och 2007. Exporten ökade från 13,7 miljarder euro till 29,5 miljarder euro, medan importen ökade från 12,8 miljarder euro till 26,3 miljarder euro. Under 2007 stod Indien för 2,4 procent av EU:s export och 1,8 procent av EU:s import och var EU:s nionde största handelspartner.

Jag välkomnar betänkandet eftersom man kräver att det ingås ett övergripande, ambitiöst och välavvägt frihandelsavtal mellan EU och Indien, vilket bör bidra till att förbättra marknadstillgången för varor och tjänster genom att omfatta praktiskt taget all handel, inbegripet bestämmelser om regelverkets öppenhet på områden som är viktiga för ömsesidig handel och investeringar. Detta omfattar standarder och bedömning av överensstämmelse, sanitära och fytosanitära åtgärder, immateriell äganderätt och dess genomdrivande, underlättande av handel och tullförfaranden, offentlig upphandling samt handel och konkurrens, såväl som handel och utveckling och klausulen om mänskliga rättigheter som en väsentlig del av frihandelsavtalet.

Jag vill betona att frihandelsavtalet måste bidra till att

– åstadkomma ökade bilaterala fördelar för ett ständigt ökande antal medborgare,

– förverkliga millennieutvecklingsmålen, däribland målen för att förebygga miljöskador och att följa sociala standarder.

  Bogusław Rogalski (UEN), skriftlig. – (PL) Indien är kontrasternas land. Dess globala framtoning har färgats av överbefolkning, fattigdom (80 procent av den indiska befolkningen lever på mindre än två US-dollar om dagen) och sjukdom. På senare tid har de ekonomiska framstegen bidragit till att omvandla Indien till en ledande global ekonomi. Indiens bidrag till framstegen inom områdena medicin, teknik och rymdforskning står dock i kontrast till bristen på livsmedel och rent vatten i landet.

EU är Indiens största utländska investerare och handelspartner. Under 2007 uppgick investeringar från EU till 60 procent av alla investeringar i Indien. Indiens investeringar i EU har också ökat mångfalt under de senaste åren. EU bör inrikta sig på att skapa ett multilateralt handelssystem som bygger på vissa principer som utarbetats av WTO och som erbjuder de bästa möjligheterna till en rättvis och ärlig internationell handel.

Men vi bör betona att Indien måste bekämpa sina stora problem med svält. Enligt globala svältindikatorer ligger Indien på 66:e plats av 88 länder. Indien, som är en global kärnvapenmakt, har inte heller undertecknat fördraget om ickespridning av kärnvapen. En annan oroväckande fråga är problemet med barnarbetskraft, där barn i allmänhet tvingas arbeta under farliga och ohälsosamma förhållanden.

Klausuler om mänskliga rättigheter och demokrati bör ingå som en grundläggande del i alla frihandelsavtal som undertecknas med Indien. Vi måste också se till att sociala och miljömässiga avtal och normer respekteras.