Fullständigt förhandlingsreferat

Måndagen den 23 mars 2009 - Strasbourg

25. Flerspråkighet: en tillgång för Europa och ett gemensamt åtagande (kortfattad redogörelse)

  Talmannen. – Nästa punkt är ett betänkande av Vasco Graça Moura, för utskottet för kultur och utbildning, om flerspråkighet: en tillgång för Europa och ett gemensamt åtagande (2008/2225(INI)) (A6-0092/2009).

  Vasco Graça Moura, föredragande. – (PT) Kommissionens meddelande ”Flerspråkighet: en tillgång för Europa och ett gemensamt åtagande” utgör en del i en lång rad dokument som framställts av parlamentet, kommissionen, rådet, Regionkommittén samt Ekonomiska och sociala kommittén, där frågan om flerspråkighet angrips från flera håll.

I mitt betänkande upprepar jag de ståndpunkter som Europaparlamentet tidigare har antagit och instämmer på det hela taget med kommissionens åiskt att den språkliga och kulturella mångfalden i EU är en enorm konkurrensfördel och att programmen för språkundervisning och skol- och kulturutbyte, både inom och utanför EU, absolut måste stödjas.

Jag betonar också hur viktigt språket är som en faktor för social delaktighet. Jag bekräftar hur viktigt det är att föra en dialog med andra regioner i världen, med hänsyn till de särskilda språkliga, historiska och kulturella band som förenar EU och tredjeländer. Jag lyfter fram behovet av politiska åtgärder för att stödja översättning, både litterär och fackspråklig. Jag tar upp frågan om flerspråkighet inom den audiovisuella sektorn samt behovet av att stödja språklärare och tillämpa indikatorerna för språkkunskap på alla officiella EU-språk, samtidigt som de används på andra språk som talas och studeras inom EU, även klassisk grekiska och latin.

När det gäller språkundervisning, både för skolbarn och vuxna, vidhåller jag att undervisning i modersmålet är grundläggande för all annan undervisning. Föräldrar och målsmän måste själva få välja vilket officiellt språk de vill att barnens undervisning ska ske på i de länder där det finns fler än ett officiellt språk eller där ett officiellt språk samexisterar med ett eller flera landsdelsspråk. Jag vidhåller också att inget skolbarn bör bli utan undervisning på landets officiella språk.

Jag vill understryka att betydelsen av landsdels- eller minoritetsspråk inte ifrågasätts någonstans i mitt betänkande. Jag erkänner och respekterar dessa språk utan omsvep och försöker inte hindra dem på något sätt. Det finns ingen del i mitt betänkande som är oförenlig med dessa språk. Ett alternativt förslag har dock lagts fram av ledamöter från de socialdemokratiska, liberala och gröna grupperna, i vilket ingen hänsyn tas till de tre punkter jag nyss nämnde.

Detta skulle innebära att man avskaffar principer som är förknippade med grundläggande rättigheter och människors friheter, och som för länge sedan har fastställts, accepterats och praktiserats inom EU, på grund av påtryckningar från galiciska, katalanska och baskiska nationalister. Om detta alternativa förslag antas har Europaparlamentet gett efter.

Dessa intentioner är otvetydiga. I dagens utgåva av den spanska tidningen El País kan man läsa på sidan 37 att högsta domstolen för bara tre månader sedan beslutade att en ruta måste finnas med på den blankett som fylls i innan barnen börjar skolan där föräldrarna får ange vilket språk de vill att deras barn ska få sin lågstadieutbildning på, vilket den katalanska regeringen har låtit bli att göra.

Jag tycker inte att detta alternativ ska antas. I motsats till de synpunkter som framförs i mitt betänkande leder detta till ett oacceptabelt skydd av extrema nationalistiska tendenser, och det strider också mot våra grundläggande rättigheter och till och med mot subsidiaritetsprincipen, för att inte tala om att detta alternativ också strider mot de principer som redan har fastställts i Europaparlamentets och rådets tidigare texter och aldrig har ifrågasatts.

Därför uppmanar jag kammaren att vara mycket försiktig. Det alternativ som har lagts fram måste förkastas och mitt betänkande måste antas, vilket skedde i utskottet för kultur och utbildning den 17 februari, med 20 röster för, 3 mot och 8 nedlagda röster.

Herr talman! Europeiska unionen måste vara en plats där demokrati och mångfald respekteras, inte en plats för uteslutning eller orimliga inskränkningar av grundläggande rättigheter och friheter.

  Louis Michel, ledamot av kommissionen. – (FR) Herr talman, mina damer och herrar! Jag vill först tacka Vasco Graça Moura för hans initiativbetänkande om flerspråkighet.

I detta betänkande stöder han kommissionens inställning och lägger tonvikten vid kvaliteten på språkundervisningen och lärarna, vid en helhetsstrategi för att nå alla samhällsskikt, vid språklig mångfald, samtidigt som han underlättar vår förståelse för den roll som medierna och de litterära översättningarna spelar, och betonar språkliga och kulturella band med tredjeländer.

Jag delar föredragandens åsikt att flerspråkighet i hög grad påverkar EU-medborgarnas liv, med tanke på all kommunikation, den ökande rörligheten och migrationen samt den växande globaliseringen.

Principen om modersmålet plus ytterligare två språk och språkinlärning från tidig ålder är referenspunkterna i vår flerspråkighetspolitik. Vårt synsätt grundar sig på denna rättighet. Den stärker vikten av livslångt lärande, och dess syfte är att omfatta de mest utsatta grupperna i vårt samhälle. Jag tänker särskilt på dem som har hoppat av sina studier, invandrare och dem som bara talar ett språk eller vars språkkompetens inte är så stor.

Dessutom vill vi öka våra ansträngningar när det gäller praktikanter, vuxna och äldre människor som inte längre utbildar sig och som kanske inte hänger med i utvecklingen.

Jag välkomnar ert stöd för vårt synsätt. För att nå dessa grupper är det helt nödvändigt med individuell motivation och användning av lämpliga undervisningsmetoder. Ny teknik, till exempel Internet och interaktiva audiovisuella medier, ger många möjligheter att nå dessa grupper och utveckla och anpassa undervisningsmetoderna efter deras särskilda behov och förmågor. På EU-nivå främjar vårt program för livslångt lärande alla språk: Europeiska unionens officiella språk, landsdels- och minoritetsspråk samt de andra språk som talas världen över. Detta återspeglar den nya verkligheten i unionen och även våra medborgares språkliga behov.

Med tanke på den ökande rörligheten och migrationen är det mycket viktigt att behärska det eller de språk som talas i respektive land för att man ska kunna bli fullständigt integrerad i samhället. I detta sammanhang vill jag dock påpeka att det är medlemsstaterna som har huvudansvaret för beslut om språkpolitiken, även i fråga om landsdels- och minoritetsspråk vars ram är fastslagen i Europarådets stadga om landsdels- eller minoritetsspråk.

Jag välkomnar det allmänna stöd som parlamentet har gett till vår syn på flerspråkighet.

  Talmannen. – Punkten är avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum tisdagen den 24 mars 2009.

Skriftliga förklaringar (artikel 142)

  Corina Creţu (PSE), skriftlig. – (RO) Den språkliga och kulturella mångfalden i EU:s 27 medlemsstater gynnar förståelsen och samarbetet, liksom den gränsöverskridande rörligheten på arbetsmarknaden och assimileringen av de europeiska värderingarna. Det är viktigt att ständigt förbättra EU:s politik för att uppmuntra utbildning i modersmålet och säkra en ömsesidig förståelse mellan språken. Vi behöver samarbete mellan nationella myndigheter och kommissionen för att kunna vidta så effektiva åtgärder som möjligt för att åstadkomma integration genom att acceptera språkliga skillnader.

Rumänien är en av de EU-medlemsstater som garanterar en nivå av skydd och stöd för minoriteter som ligger över EU-genomsnittet genom att främja utbildning i deras egna språk. Babeş-Bolyai- universitetet i Cluj-Napoca är ett utmärkt exempel på främjande av flerspråkighet.

Tyvärr har man organiserat demonstrationer, även vid Europaparlamentet, och tagit initiativ för att lägga ner Babeş-Bolyai-universitetet på grund av kränkande diskriminering baserad på av etnisk separation. Därför vill jag fästa uppmärksamheten på riskerna med den försämrade kvaliteten på debatten om etniska frågor. Respekten för minoriteters rättigheter och främjandet av flerspråkighet får inte användas som förevändning för att vidta åtgärder som går emot den europeiska andan och förstör harmonin mellan olika etniska grupper. Flerspråkigheten måste bli en gemensam nämnare, inte en källa till splittring inom EU.

  Gabriela Creţu (PSE), skriftlig. – (RO) Det finns en del praktiska argument för flerspråkighet: den minskar risken för arbetslöshet, ökar chanserna att finna arbete, bidrar till att öka kvaliteten på arbetsproduktiviteten och de tjänster som tillhandahålls samt underlättar rörligheten. Vi känner alla till dessa argument, och de flesta verkar vara överens om dem.

Här vill jag betona vikten av ett annat skäl för att bevara flerspråkigheten och de åtgärder som är förknippade med den.

Flerspråkigheten bidrar till att bekräfta värderingar och attityder som är av avgörande betydelse för den europeiska sociala modellen: ömsesidig förståelse, förtroende och solidaritet. Den kan hjälpa oss att uppnå enighet på ett effektivt sätt i en splittrad värld.

På denna punkt vill vi också betona behovet av att bevara den språkliga mångfalden i Europa. Ett sätt att uppnå detta mål skulle vara att vi som andra främmande språk lärde oss språk som inte är internationella. Till exempel skulle vi kunna lära oss grannländernas språk, eller språk som talas av etniska minoriteter i det egna landet, liksom språk som talas i tillväxtekonomier med vilka våra förbindelser ökar.

Jag tror att de positiva effekterna av en sådan politik kan komma att visa sig i vardagslivet.

  Silvana Koch-Mehrin (ALDE), skriftlig. – (DE) Den språkliga mångfalden är viktig. Den utgör en del av vardagslivet i Europeiska unionen och får en allt större betydelse för förbindelserna mellan medlemsstaterna, för det sätt på vilket våra mångkulturella samhällen fungerar tillsammans och för de gemensamma politiska åtgärder som vidtas av EU. Beslutsrätten i språkpolitiska frågor ligger dock huvudsakligen hos medlemsstaterna. Det är inte Europaparlamentets ansvar att fastställa språkpolitiska krav och rekommendationer. Det faktum att EU har en kommissionsledamot för flerspråkighet visar tydligt att det finns ett stort behov av att reformera kommissionen och att det måste finnas färre kommissionsledamöter än medlemsstater.

  Iosif Matula (PPE-DE), skriftlig. – (RO) Jag vill gratulera min kollega Vasco Graça Moura för hans sätt att framgångsrikt kombinera allmänna, regionala och till och med lokala intressen i detta förslag till betänkande.

Personligen föreslog jag att medborgare som tillhör en etnisk grupp och talar ett minoritetsspråk bör lära sig det officiella språket i den stat där de bor ordentligt. Detta skulle säkerligen ge en fördel när det gäller att söka arbete och bidra till social integration. Tyvärr antogs inte ändringsförslaget i det behöriga utskottet, men jag är fortfarande fast övertygad om att det skulle ha gjort mycket nytta.

Jag föreslog också att tjänstemän som i sitt arbete har många kontakter med medborgare från andra medlemsstater bör uppmuntras att lära sig ett andra europeiskt språk. Jag anser att detta dels skulle vara bra med tanke på arbetsmigrationen inom hela EU, och dels skulle gynna rörligheten när det gäller turismen.

Detta är vårt enda sätt att uppmuntra kommunikationen och den interkulturella förståelsen, vilka utgör grundläggande värderingar inom EU.