Fullständigt förhandlingsreferat

Tisdagen den 24 mars 2009 - Strasbourg

3. Grönboken om den territoriella sammanhållningen och en lägesanalys av debatten om den framtida reformen av sammanhållningspolitiken - Bästa praxis inom regionalpolitiken och hinder för användning av strukturfonderna - Den urbana dimensionen i sammanhållningspolitiken - Komplementaritet och samordning av sammanhållningspolitiken med åtgärder för landsbygdsutveckling - Genomförande av strukturfondsförordningen 2007-2013 - Ett europeiskt initiativ för mikrokrediter för att främja tillväxt och sysselsättning (debatt)

  Talmannen. – Nästa punkt är en gemensam debatt om

- betänkandet av Lambert van Nistelrooij, för utskottet för regional utveckling, om grönboken om territoriell sammanhållning och läget i debatten om den kommande reformen av sammanhållningspolitiken (2008/2174(INI)) (A6-0083/2009),

- betänkandet av Constanze Krehl, för utskottet för regional utveckling, om bästa praxis inom regionalpolitiken och hinder för användning av strukturfonderna (2008/2061(INI)) (A6-0095/2009),

- betänkandet av Oldřich Vlasák, för utskottet för regional utveckling, om den urbana dimensionen av sammanhållningspolitiken under den nya programperioden (2008/2130(INI)) (A6-0031/2009),

- betänkandet av Wojciech Roszkowski, för utskottet för regional utveckling, om komplementaritet och samordning av sammanhållningspolitiken med åtgärder för landsbygdsutveckling (2008/2100(INI)) (A6-0042/2009),

- betänkandet av Miroslav Mikolášik, för utskottet för regional utveckling, om genomförandet av strukturfondsförordningen 2007–2013: resultatet av samrådet om sammanhållningspolitikens nationella strategier och program (2008/2183(INI)) (A6-0108/2009), och

- betänkandet av Zsolt László Becsey, för utskottet för ekonomi och valutafrågor, med rekommendationer till kommissionen om ett europeiskt initiativ för mikrokrediter för att främja tillväxt och sysselsättning (2008/2122(INI)) (A6-0041/2009).

  Lambert van Nistelrooij, föredragande. – (NL) Fru talman! Parlamentets utskott för regional utveckling har uttryckt en önskan om att det ska föras en enda gemensam debatt i slutet av denna mandatperiod om sammanhållningspolitikens framtid, men i dag och i morgon ska inte mindre än fem viktiga betänkanden av parlamentsledamöter debatteras, och även, så nära inpå Europavalet, gå till omröstning. Vi talar om Europeiska gemenskapens största budget och den del som är mest märkbar för medborgarna. Sammanhållningspolitiken har gett EU ett anseende som demonstrerar dess sammankopplingar och solidaritet. Ingen annan del av världen har genererat så mycket inbördes sammanhållning. Sammanhållning är också åter ett centralt mål i det nya Lissabonfördraget. Man lägger också till en tredje komponent i det, nämligen territoriell sammanhållning.

Exceptionella situationer kräver nya svar. Finanskrisen, hårdare konkurrens till följd av globaliseringen, klimatkrisen och misslyckandet med att än så länge uppfylla Lissabonmålen kräver en mer integrerad strategi tillsammans med en förstärkning av och en förbättrad kraft inom regionalpolitiken. Vi hanterar dessa frågor i denna grönbok. Denna grönbok är inte på något sätt de vanliga rutinerna, utan här uppmanar man till bättre styrelsesätt och territoriell sammanhållning, även med kritik av utveckling där vissa regioner siktar högt och det görs framsteg i storstadsområden, medan andra regioner lämnas på efterkälken. Detta är inte det EU som parlamentet förväntar sig. I dagens gemensamma debatt har vi därför slagit in på kursen mot perioden efter 2013, efter granskningen av lagstiftningen som vi kommer att inleda nästa valperiod med, efter valet.

Jag ska kort gå igenom de viktigaste punkterna i denna debatt och för territoriell sammanhållning. År 2005 fastställde Ambroise Guellec parlamentets önskemål i sitt betänkande. Den nya territoriella dimensionen är nu fastställd som ett permanent mål enligt artiklarna 13 och 174 i det nya Lissabonfördraget. Som jag sa, det är ett uttryckligt bestridande av ett asymmetriskt EU, där några regioner utvidgas i full fart, medan landsbygden lämnas på efterkälken. Det handlar om den samtidiga enigheten och mångfalden i expertcentrum eller pôles d'excellence samt andra regioners och platsers särskilda ställning med deras egna kvaliteter och mångformighet. Territoriell sammanhållning kompletterar också den befintliga politiken för ekonomisk och social sammanhållning. Det är ett integrerat begrepp. Det ger insikt i effekterna av en sektorsbaserad gemenskap och decentraliserad verksamhet som forskning och utbildning, den gemensamma jordbrukspolitiken, trafik och transport, arbetssituationen och oförenliga klimatförändringar.

Samrådet under de senaste sex månaderna förefaller tyda på att man i stor enighet har samtyckt till begreppet territoriell sammanhållning, vilket är välkommet. Begreppet innefattar koncentration och samtidigt sammanbindning och samarbete, och det är ett begrepp som vi skulle vilja utveckla närmare under den kommande perioden.

  Constanze Angela Krehl, föredragande. – (DE) Fru talman, fru kommissionsledamot, mina damer och herrar! Sammanhållningspolitiken är viktig för EU. Den är ett uttryck för solidaritet. Men det är inte bara de som förmodligen är svagare i vårt samhälle som behöver sammanhållningspolitiken. Alla våra medborgare behöver en solidarisk politisk och europeisk integrering. Detta gör saker så mycket svårare när man inte utnyttjar strukturfonderna i regionerna, av vilka vi har över 260 stycken i Europeiska unionen. Detta är inte för att ingen hjälp behövs, utan för att hindren för att få medlen är alltför svåra att få bukt med. Vissa av dessa hinder är inhemska. Det är naturligtvis ett viktigt grundkrav att bestämmelser iakttas och att kontroller införs för att se till att de pengar som tillhandahålls av europeiska skattebetalare används korrekt. Men detta får inte resultera i att ansökningsblanketter och förklaringar om hur finansieringarna kan erhållas blir så omständliga och obegripliga att man behöver en doktorsexamen för att förstå dem.

I mitt betänkande uppmanar jag därför till särskilda åtgärder för att minska mängden byråkrati på EU-nivå, eftersom vi ansvarar för detta. Kontrollsystemet bör till exempel förenklas, den administrativa bördan för projekten bör minskas och storleken på projekten bör modifieras. Dessutom bör projektmetoderna förenklas, klargöras och påskyndas samt göras mer resultatorienterade. Jag är emellertid övertygad om att något också skulle kunna göras i detta avseende på nationell och regional nivå.

Den andra delen av mitt betänkande berör bästa praxis inom ramen för sammanhållningspolitiken. Vi får inte återuppfinna hjulet, eftersom det varken skulle vara effektivt eller förståndigt. Vi måste därför finna ett system så att de projekt som utgör goda exempel görs tillgängliga för att användas av andra. Eftersom det genomförs tiotusentals projekt inom sammanhållningspolitiken per år är knepet att fastställa, välja ut och tillhandahålla information om föredömliga projekt i regionerna. Enligt min mening har kommissionen redan fått en bra start på detta område, med initiativet RegioStars till exempel, men detta måste utvecklas ytterligare.

I betänkandet föreslås urvalskriterier för dessa projekt på några av det som jag anser vara nyckelområden. Nyckelområdena omfattar forskning och utveckling, skapandet av högkvalitativa arbetstillfällen, stöd till små och medelstora företag, klimatprojekt, integrerad urban utveckling och utveckling av projekt för offentligt-privata partnerskap, för att bara nämna några. Kriterier för att välja ut projekt med bästa metod skulle till exempel kunna vara projektens kvalitet och hållbarhet, drivkraften för regionerna och EU, effektivt resursutnyttjande, och naturligtvis överförbarhet till andra regioner.

Man kan hitta bra exempel överallt. I bilagan till betänkandet har jag förtecknat några projekt som jag har fått information om till följd av det grundläggande arbete som gjorts i regionerna. De kommer från alla medlemsstater. Jag skulle vilja nämna några av dem här: ett spetsforskningscentrum för miljöteknik i Slovenien, Mobilitätszentrale Burgenland i Österrike, ”Brainhunt” i Estland, den nya byggnaden för Fraunhofer Institut für Zelltherapie und Immunologie i Tyskland, forskarcentrumet i Granada i Spanien och utvecklingen av problemdistrikt i östra Leipzig i Tyskland.

Slutligen skulle jag, som föredragande och samordnare för min grupp, vilja framföra ett mycket varmt tack till mina kolleger för deras samarbete, inte bara när det gäller detta betänkande, utan också under de senaste fem åren. Jag skulle också vilja tacka kommissionen, utskottet för regional utveckling och alla berörda medarbetare för deras samarbete. Jag hoppas att vi kan fortsätta vårt samarbete på detta sätt i framtiden.

(Applåder)

  Oldřich Vlasák, föredragande. – (CS) Fru kommissionsledamot, mina damer och herrar! Jag skulle kort vilja presentera betänkandet om den urbana dimensionen av sammanhållningspolitiken. Det är ett betänkande där alternativ och städers deltagande i förvaltning och användning av EU:s pengar under den löpande programperioden undersöks. Det är ett betänkande som samtidigt ger vägledning och inspiration om hur man ska anpassa bestämmelserna för strukturfonderna så att de bättre ska passa behoven i de europeiska städerna och metropolerna. Vid utarbetandet av betänkandet har jag inte bara förlitat mig på vetenskapliga studier och expertutlåtanden från intressegrupper som Europeiska samarbetsorganisationen för kommunala och regionala myndigheter och Eurocities, utan framför allt på den direkta erfarenheten hos och uttalanden från borgmästare, kommunfullmäktige, stadshustjänstemän, projektledare och alla andra som hanterar europeiska fonder. Ett av de inspirerande möten som gav oss tillfälle att gemensamt diskutera den urbana dimensionen var ett evenemang med titeln European Urban Day [europeisk stadsdag], som jag organiserade tillsammans med partner i början av februari i Prag inom ramen för det tjeckiska ordförandeskapet för EU. Jag skulle här åter vilja tacka kommissionsledamot Danuta Hübner, Hannes Swoboda samt mina kolleger Jan Olbrycht, Jean Marie Beaupuy och Gisela Kallenbach för deras deltagande och aktiva angreppssätt.

Det är logiskt att vår uppmärksamhet inriktas på städer. Städerna är hem för 80 procent av EU:s omkring 500 miljoner invånare. Det är i städerna som merparten av arbetstillfällen, företag och utbildningscenter ligger. Städerna genererar mer än 70 procent av EU:s moms. Städerna utgör därför en klar drivkraft för hela EU:s ekonomiska tillväxt, något som gör dem desto viktigare i en kristid. Men många städer står inför en rad allvarliga problem. Städer och stadsområden kräver därför särskild uppmärksamhet inom ramen för sammanhållningspolitiken.

Jag skulle vilja framhäva två huvudidéer från texten i betänkandet. Den första är frågan om vidaredelegering, som innebär att kontrollen över EU:s resurser överförs till städerna. Även om det enligt europeisk lagstiftning redan är möjligt att vidaredelegera resurser till städer, så att de kan fördela dem när de upprättar integrerade utvecklingsplaner, har medlemsstaterna bara utnyttjat detta alternativ marginellt. Ett av de främsta målen i betänkandet är att stödja städernas roll i sammanhållningsprocessen. Vi måste sluta se städer som enbart slutliga mottagare och i stället se dem som enheter som administrerar territorier. Precis som regioner och nationella civilförvaltningsorgan sköter sina egna budgetar, måste städerna få större ansvar på området strukturstöd för programplanering och fördelning av strukturfonder. Den urbana dimensionen måste bli obligatorisk.

Den andra grundläggande idén är att till fullo utnyttja finansieringsinstrumentet Jessicas potential. Sammanhållningspolitiken har hittills uteslutande baserats på ett bidragssystem, eller med andra ord medel som inte behöver återbetalas. De organisationer och enskilda som utarbetar projekt är därför vana vid en situation där de mottar europeiska medel och nationella budgetresurser öronmärkta för en samfinansiering ”utan kostnad”. Prioriteringen är ofta utnyttjandet i sig, i stället för en effektiv investering eller en utveckling av tillgängliga resurser. Därför leder subventionsprincipen ibland till en situation där en del av strukturstöder inte användas effektivt. Under den löpande programperioden har vi sett Jessica genomföras för att skapa utrymme för en systematisk ändring av sammanhållningspolitiken. Men faktum är att en liten del av utrymmet har utnyttjats. Detta måste ändras under nästa programperiod. Den europeiska politiken borde utnyttja alternativ som hör samman med finansieringstekniska åtgärder som flexibla fonder mycket bättre. Detta var allt jag hade att säga nu. Jag skulle vilja tacka alla som hjälpte mig i utarbetandet av detta betänkande.

  Wojciech Roszkowski, föredragande. − (PL) Fru talman! Reformen av Europeiska unionens strukturpolitik för perioden 2007–2013 har medfört ändringar av fondernas struktur och stödets fördelningsgrund. En viktig förändring var upprättandet av en ny europeisk jordbruksfond för landsbygdsutveckling som är kopplad till den gemensamma jordbrukspolitiken (GJP). Budgetramen för perioden 2000–2006 förband finansieringen av landsbygdsutvecklingen med strukturfonderna och sammanhållningspolitiken samtidigt som den separerades från GJP-finansieringen. Inom ramen för den nya budgetramen för perioden 2007–2013 har den i stället blivit en del av det stöd som hör samman med GJP. Till följd av dessa ändringar har dock frågan uppstått om denna separation i själva verket har lett till en mer effektiv användning av de tillgängliga medlen.

Att förbinda den gemensamma jordbrukspolitiken och stödet till landsbygdsutvecklingen är bara en förenkling av budgetarrangemangen till det yttre. I verkligheten innebär det att en finansiering av annat än jordbruk separeras från räckvidden i sammanhållningspolitiken och därmed antingen leder till att vissa mål fördubblas eller att de förbises på båda områdena. Det finns en risk att den finansiering som finns tillgänglig enligt regionalpolitiken i stor utsträckning kommer att användas för att gynna den ekonomiska konkurrenskraften i större tätortsområden eller i de mest dynamiska regionerna, medan EJFLU:s resurser kommer att inriktas på att förbättra andra områden än jordbruk och på att förbättra konkurrenskraften inom jordbruket. I detta läge skulle stöd till annan verksamhet än jordbruk och utvecklingen av små och medelstora företag på landsbygden hamna mellan de båda fonderna och inte omfattas av någon av dem.

Det skulle även kunna bli brist på medel för att garantera grundläggande offentliga tjänster och investeringar i infrastruktur på landsbygden, vilka Sammanhållningsfonden också är avsedd att bidra till. I detta sammanhang blir det särskilt viktigt att ta fram en öppen och långsiktig strategi för landsbygden på nationell och regional nivå, för att fastställa tydliga prioriteringar och mål för landsbygdsutveckling och anpassa stödet från de olika tillgängliga källorna till dessa prioriteringar och mål. Att koppla den andra pelaren till sammanhållningspolitiska åtgärder skulle dock kräva en nära samordning av åtgärder på nationell nivå.

Man måste fortfarande med noggrannhet definiera vad som utgör ett landsbygdsområde. Traditionellt sett har landsbygdsområden kunnat skiljas från stadsområden genom deras lägre befolkningstäthet, annorlunda sysselsättningsstruktur, lägre inkomstnivå och sämre tillgång till allmänna vägar. Ur ett territoriellt sammanhållningsperspektiv som, jag upprepar, inte heller har definierats ordentligt bör lägre befolkningstäthet inte vara en avgörande faktor.

Ett av EU:s utvecklingsmål är att modernisera den sociala strukturen, bland annat sysselsättningsstrukturer. Den territoriella sammanhållningen kan därför ökas genom att man harmoniserar sysselsättningsstrukturerna på landsbygden och i städerna. Inkomstnivån och tillgången till allmännyttiga tjänster kvarstår därför som de största utmaningarna för den territoriella sammanhållningen, och det effektivaste sättet att ta itu med dem är att ge stöd till annat än jordbruksverksamhet i landsbygdsområden. Åtgärder för landsbygdsutveckling bör dock inte tära på resurser som är avsedda för direktstöd till jordbruket.

Svårigheten med att genomföra landsbygdsutveckling härrör från att sektorspolitik och territoriell sammanhållningspolitik överlappar varandra, liksom de ekonomiska och sociala dimensionerna, och därför har tidigare verksamhet inriktats på en ansvarsfördelning snarare än att skapa samverkan. Syftet med samordningen borde dock vara att uppnå synergieffekter när det gäller användningen av medlen. I de enskilda medlemsstaterna finns det många samordningsmodeller för denna verksamhet, och det är för närvarande svårt att hävda att ett visst lands lösning skulle fungera som en modell för andra länder. Den politiska viljan tycks emellertid ha större betydelse för framgången än något organisatoriskt arrangemang. En gynnsam lösning kunde därför vara att tillämpa den öppna samordningsmetoden på unionsnivå för denna del av samarbetet.

Det bör dock understrykas att åtgärder för landsbygdsutveckling har ett stort inflytande på den territoriella sammanhållningen. Av denna anledning ter det sig inte motiverat att separera uppgifterna för landsbygdsutveckling från sammanhållningspolitiken och den regionala utvecklingspolitiken. Dessa politikområden har bättre förutsättningar än den gemensamma jordbrukspolitiken att komma till rätta med problem som rör landsbygdsutvecklingen utanför jordbruket, till exempel omskolning av människor för arbete i andra, mer produktiva delar av ekonomin. Likväl går det bara att inordna åtgärderna för landsbygdsutveckling i sammanhållningspolitiken och den regionala utvecklingspolitiken om landsbygdsutvecklingen får tillräcklig finansiering.

  Miroslav Mikolášik, föredragande. − (EN) Fru talman! Innan vi inleder debatten om betänkandet om genomförandet av strukturfondsförordningen 2007–2013, vill jag ta tillfället i akt och tacka kommissionen för det konkreta meddelandet och faktabladen om varje land som en stabil grund att arbeta på. Jag skulle särskilt vilja tacka de som arbetade med mig med betänkandet, särskilt vår rådgivare från PPE-DE-gruppen, Madalina Stoian, och Christian Chopin från vårt utskottssekretariat, vilka båda ägnade många timmar åt detta betänkande.

Låt mig kort sammanfatta utarbetandet av detta betänkande, som, med bara ett fåtal kompromisser, fick fullständigt stöd från utskottet för regional utveckling så sent som förra månaden. Som ni kanske redan känner till är syftet med detta betänkande att visa hur medlemsstaterna tolkade och följde gemenskapens strategiska riktlinjer för sammanhållning från 2006 vid sin utformning av de 27 nationella strategiska referensramarna och de 429 verksamhetsprogrammen, som ska vara anpassade till deras specifika begränsningar och förutsättningar.

Jag har därför beslutat att basera detta betänkande på tre huvuddokument: för det första kommissionens meddelande, för det andra de 27 faktabladen om medlemsstaterna som kommissionen tillhandahållit och för det tredje rådets beslut från 2006 om gemenskapens strategiska riktlinjer för sammanhållningen, som är en vägledande ram för medlemsstaterna vid utarbetandet av de nationella strategiska referensramarna och verksamhetsprogrammen för perioden 2007–2013.

De tre ledande prioriteringarna som tydligt fastställdes av det tidigare nämnda rådsbeslutet är följande: för det första att göra EU och dess regioner till mer attraktiva platser för investering och arbete. Den andra prioriteringen är att öka tillväxten genom kunskap och nytänkande. Den tredje prioriteringen är att locka till sig människor för sysselsättning eller entreprenörsverksamhet för att skapa fler och bättre arbetstillfällen.

Innan jag delar med mig av det som jag iakttog under mitt arbete med detta betänkande är det viktigt att understryka att dess räckvidd delvis begränsas av att verksamhetsprogrammen godkändes så sent som i juni 2008, och det kommer att ta minst ett år innan man kan bedöma några verkliga framsteg när det gäller deras genomförande. Trots detta kan jag redan fastställa att alla medlemsstater har efterlevt de allmänna prioriteringarna, med specifika egenarter som införts genom deras ekonomiska och territoriella utveckling.

Det är också viktigt att notera att de kan drabbas av vissa ändringar när det gäller den ökade inriktningen på investeringar på områden med omedelbar tillväxtpotential och aktualitet mot bakgrund av den ekonomiska återhämtningsplanen för Europa, gemenskapens svar på den globala finanskrisen och den pågående ekonomiska nedgången. Med andra ord är det viktigt att komma ihåg att var och en av medlemsstaterna, och ännu mer så regionerna, har olika behov som beror på deras geografiska belägenhet samt deras ekonomiska och institutionella utveckling. De resulterande skräddarsydda nationella sammanhållningsstrategierna inom ramen för verksamhetsprogrammet varierar därför obestridligen i hög grad efter dessa behov.

Det är bekant att medlemsstaterna genom de allmänna bestämmelserna i Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden och Sammanhållningsfonden var skyldiga att öronmärka 60 procent av de totala utgifterna för konvergensmålet och 75 procent för det regionala konkurrenskrafts- och sysselsättningsmålet. Det gläder mig dock att se att de ansträngningar som de nationella myndigheterna har gjort för att se till att det genomsnittliga utgiftsanslaget för att uppnå målen i Lissabonstrategin utgör 65 procent – mer än de tillgängliga medlen i konvergensregionerna – och 82 procent när det gäller regional konkurrenskraft och sysselsättningsregioner, som också är mer än det som krävdes i början.

Jag ser att min tid är slut. Jag hade förberett mycket mer. Jag kommer att tala färdigt i slutet av denna debatt.

  Zsolt László Becsey, föredragande. – (HU) Efter flera bordläggningar har vi äntligen nått en stor dag. Jag vill uttrycka min tacksamhet mot att kommissionen tog upp ämnet mikrokredit i en separat rapport i november 2007, även om det också stämmer att parlamentet redan den sommaren hade begärt att vi skulle arbeta med detta ämne. Jag uppskattar också att denna debatt samordnas av den ledamot av kommissionen som ansvarar för sammanhållning, för som vi vet diskuterades det tidigare att kommissionsledamoten för finansiella frågor skulle samordna detta. Men målet är att gemenskapens verktyg verkligen ska återspegla perspektiven när det gäller sammanhållning.

Jag beklagar dock att kommissionens underlag inte utvidgades till lagstiftande uppgifter eller omfattade lagstiftningsförslag. Av denna anledning åberopade man i betänkande från utskottet för ekonomi och valutafrågor starkast möjliga åtgärder, nämligen artikel 39, och bad att konkreta rättsliga åtgärder eller organisatoriska och finansiella åtgärder skulle vidtas av kommissionen på fem olika områden.

Jag skulle vilja utnyttja detta tillfälle för att uttrycka min tacksamhet gentemot min skuggföredragande, Mia De Vits, min kollega, Mariela Velichkova Baeva, och Ambruster från sekretariatet för deras entusiastiska arbete.

Varför är mikrokrediter viktiga? Å ena sedan skulle vi vilja inbegripa medlemsstaternas förpliktelser i det nationella åtgärdsprogrammet från Lissabon i syfte att regelbundet rapportera om framstegen på detta område. Bara det som är obligatoriskt ger resultat.

Å andra sedan, och detta är den största förtjänsten med kommissionsledamotens strategi, vill vi innefatta nya sociala segment på området ekonomisk verksamhet. I detta syfte måste vi lansera en kreditform som hjälper människor med blygsamma färdigheter, som saknar den kompletterande täckning eller fastigheter som krävs för få en traditionell kredit för småföretag, att komma in på arbetsmarknaden. Att innefatta dessa nya segment på arbetsmarknaden kommer att vara nödvändigt för hållbar utveckling och för att nå den rättmätiga sysselsättningsgraden på 70 procent.

Men hur borde vi närma oss dessa samhällsskikt? Å ena sedan, som också nämns i mitt betänkande, måste vi gå längre än tendensen att betrakta dem som befinner sig i svårigheter som en enda grupp. Vi måste definiera missgynnade grupper mer precist: dessa innefattar invandrare i västländer, romer i de östra områdena, människor som lever på landsbygden eller i läger och, i allmänhet, kvinnor.

Ändå kan dessa människor inte nås på det beprövade sättet, direkt genom de traditionella nätverken av handelsbanker, eftersom dessa målgrupper är misstänksamma mot ovannämnda instrument, och de kan som redan nämnts inte komma in på den fria marknaden. Därför måste lån göras i mindre kretsar, inspirerat av det asiatiska exemplet som överförts till Europa, efter att man har vunnit deras förtroende, genom att bygga krediten mer på tillit än på säkerhet. Den mellanliggande organisationen spelar naturligtvis en viktig roll i detta system, och denna organisation måste kunna fortsätta denna verksamhet, även om den inte innehar en banklicens. Vi har lyckats med detta i vissa medlemsstater, men det är ännu inte fallet överallt, och därför måste vi engagera organisationer som inte är banker, däribland finansinstitut som står befolkningen nära och utanför värdepapperiseringsmarknaden.

Frågan om ett räntetak har dykt upp, och vi anser att även om det är dyrt med krediter är det viktigaste beaktandet trots allt ett stadigt likviditetsflöde för de som använder systemet. Av denna anledning stöder jag inte införandet av ett räntetak. Här måste vi skilja mellan konsumentkredit och mikrokredit, för de två får inte blandas ihop.

Det är också viktigt att skapa incitament på nationell nivå, så att människor vill bli mikroföretagare med hjälp av mikrokredit i stället för att inkassera arbetslöshetsunderstöd. Vi måste visa solidaritet i kampen mot terrorism och i kampen mot penningtvätt också, för det är just med hjälp av ett mentorsystem som vi på något sätt kan överkomma problemen med avsaknaden av en permanent adress eller ett bankkonto, och avsaknaden av ett startkapital.

  Danuta Hübner, ledamot av kommissionen. − (EN) Fru talman! För det första skulle jag av hela mitt hjärta vilja tacka Lambert van Nistelrooij, Constanze Krehl, Oldřich Vlasák, Wojciech Roszkowski, Miroslav Mikolášik och Zsolt László Becsey för den möjlighet de har gett oss att föra denna diskussion i dag. Det är en diskussion som utan tvivel kommer att bidra till debatten om den framtida sammanhållningspolitiken.

Vi är mitt i debatten, som ni vet, och era betänkanden innehåller många särskilda rekommendationer som jag kommer att uppfatta som viktiga inlägg i denna debatt om den framtida sammanhållningspolitiken, samtidigt som de också innehåller många viktiga budskap som skär rakt igenom alla betänkanden.

Det första är att sammanhållningspolitiken är och bör förbli en central pelare för att uppnå Europeiska unionens utvecklingsmål. Detta åtagande kommer att förbli ännu mer relevant under perioden efter krisen, när skapandet av ”miljövänliga” arbetstillfällen kommer att bli den europeiska vägen till hållbar sysselsättning.

Det finns också ett annat tydligt budskap i alla betänkanden, att sammanhållningspolitiken bör täcka hela det europeiska territoriet, samtidigt som sammanhållningspolitikens fokus tydligt bör innebära ett fortsatt stöd till återhämtningsprocessen för de fattigaste. Jag delar er ståndpunkt att det är viktigt att tillhandahålla europeiska offentliga tjänster i alla regioner. Krisen gör detta budskap ännu mer relevant. Många regioner söker i dessa dagar efter nya sätt att anpassa sig till snabba globala förändringar och undvika risken att hamna på efterkälken. Genom att mobilisera underutnyttjade resurser och utnyttja jämförbara fördelar är syftet med sammanhållningspolitiken att se till att alla europeiska regioner, oavsett om de har halkat efter eller inte, bidrar till en övergripande ekonomisk tillväxt och förändring samt skapandet av hållbara arbetstillfällen, och att alla medborgare kan gynnas av den inre marknaden.

Vi delar också övertygelsen att geografin spelar en roll inom EU, och detta är en av huvudorsakerna till att vi satte i gång med arbetet med grönboken om territoriell sammanhållning. Det gläder mig verkligen att ni uppfattar territoriell sammanhållning på ett sätt som ligger mig varmt om hjärtat, det vill säga att territoriell sammanhållning först och främst handlar om att mobilisera alla de olika territoriernas utvecklingspotential. Regionalpolitik är en utvecklingspolitik som hjälper medborgare och företagare att frigöra de inneboende möjligheterna på de platser där de lever och arbetar.

Jag instämmer med er när det gäller behovet att förbättra samverkan och samordning mellan all europeisk och nationell politik och den territoriella påverkan. Här ska utmaningen för territoriell sammanhållning beaktas öppet då politik utarbetas, och inte ses som ett redskap för att reparera skadan när den redan är skedd. Detta innebär bland annat att vi måste investera mer i att förbinda eftersläpande regioner med de mer välmående regionerna.

Ert budskap är också tydligt när det gäller behovet att stärka förbindelsen mellan storstad och landsbygd. Inför den aktuella splittringen av medel innebär det också att vi måste få bättre förståelse för hur vi ska effektivisera reglerna och förfarandena för alla fonder när det gäller åtaganden som avser stödberättigande utgifter, förvaltning, övervakning, rapportering och finansiell förvaltning.

Det finns ett behov av mer flexibla beskrivningar av de territorier där de sammanhållningspolitiska programmen utformas och genomförs. Vi måste med andra ord inrikta politiken mot funktionsområden. Ibland måste vi till exempel granska städerna på insidan på grannskapsnivå, och ibland se bortom stadsgränserna, på storstadsnivå.

Denna funktionella eller flexibla geografi hejdar sig inte vid gränserna, och samarbete över nationella gränser ger helt klart europeiskt mervärde och är viktigt för medborgarna. Det finns fortfarande hinder på den europeiska inre marknaden och en omfattande outnyttjad potential när det gäller gränsöverskridande arbetsmarknader och transnationella kluster. Östersjöstrategin, som nu är under utveckling, är ett bra exempel på det som vi menar med ett funktionsområde. Jag ser detta som ett testfall för territoriell sammanhållning, som sedan skulle kunna utvidgas till andra makroregioner. Detta är under utarbetande.

I samtliga betänkanden understryks behovet av en sammanhållningspolitik som ska bemöta de nya utmaningarna som demografi, energi, klimat och globalisering. Alla europeiska regioner kommer att påverkas av dessa nya utmaningar, men deras inverkan kommer att variera i hög grad runtom i EU, något som ofta kommer att resultera i förlust av konkurrenskraft, sysselsättning och social sammanhållning. Detta kan stärka befintliga olikheter och skapa nya, men dessa utmaningar kan också omvandlas till möjligheter. För att uppnå detta måste vi fortsätta att framhålla sammanhållningspolitisk investering i forskning och utveckling samt nyskapande när det gäller att utveckla en kunskapsbaserad ekonomi, främja företagaranda och tjänster inom företagsstöd. Detta är nyckelfaktorer för att stimulera den hållbara konkurrenskraften i den europeiska ekonomin och för att skapa hållbara arbetstillfällen och tillväxt. De ligger i kärnan av sammanhållningspolitiken och har en stark territoriell dimension, något som kräver skräddarsydda lösningar och politiskt stöd.

För att effektivisera förvaltningen av de sammanhållningspolitiska programmen – och detta är vårt gemensamma intresse – finns det ett behov av att stärka det interregionala utbytet av erfarenheter och god praxis. Gott styre måste snabbt spridas inom EU. Detta kan också bidra till att övervinna svårigheter genom att sammanhållningsprogram genomförs. Jag delar er åsikt att vi måste fortsätta att reformera genomförandet av politiken.

Ni uppmanar till att främja den ansträngning som ägnats åt så kallade ”finansieringslösningar” som ett medel för att utnyttja potentialen inom den privata sektorn. Som ni mycket väl känner till har vi, i ett viktigt kulturskifte, beslutat att komplettera en traditionell markbaserad strategi med nya redskap.

Ert stöd till vårt mikrokreditinitiativ är goda nyheter, och jag tackar er varmt för detta. Jag är övertygad om att utvecklingen av mikrokreditsystem är avgörande för en hållbar utveckling och konkurrenskraft i europeiska regioner och städer. Det kräver att åtgärder vidtas på alla nivåer. Vi kommer att se över hur detta instrument kan stärkas i framtiden.

Ni uppmanar också till att stärka de grundläggande principerna i sammanhållningspolitiken, såsom partnerskap, flernivåstyre och öppenhet, och jag stöder denna uppmaning till fullo. Genom att grunda sig på lokal kunskap, engagera alla de berörda aktörerna på ort och ställe och förbättra synligheten för den europeiska sammanhållningspolitiken kommer vi med säkerhet att förbättra effekten och kvaliteten när det gäller investeringar i den europeiska sammanhållningen.

Jag vill åter tacka er för era oavbrutna ansträngningar att göra sammanhållningspolitiken mer effektiv i framtiden.

  Gary Titley, föredragande för yttrandet från budgetutskottet. − (EN) Fru talman! Jag skulle vilja koncentrera mig på frågan om mikrokrediter, som budgetutskottet till fullo stöder, eftersom detta kommer att hjälpa människor som saknar tillgång till normala finansieringskällor – den typ av människor som behöver hjälp i den nuvarande situationen. Vi välkomnar också kommissionens initiativ Jasmine.

Men det finns vissa överväganden som vi vill framhålla. För det första bör enbart medel användas i de fall där andra källor inte är lämpliga, antingen på grund av hög risk eller låg lönsamhet. För det andra måste de också användas för att införa privat finansiering. För det tredje skulle vi, på grund av olika strategier från olika medlemsstater, vilja se om det är möjligt att ha en EU-ram för mikrofinansieringsinstitut som inte är banker. Vi skulle också vilja se över huruvida räntetak, som används i vissa länder, är lämpliga under dessa omständigheter.

På längre sikt skulle vi vilja gå längre än att använda strukturfonder för detta viktiga initiativ, eftersom vissa av de människor som behöver hjälp inte befinner sig i de områden som får stöd från strukturfonderna.

  Nathalie Griesbeck, föredragande för yttrandet från budgetutskottet. – (FR) Fru talman, fru Hübner! I dag granskar vi fem mycket viktiga dokument om sammanhållningspolitik, och jag skulle vilja påminna er om att de nu har blivit huvudposten i vår budget. På detta sätt sänder vi naturligtvis redan en kraftfull signal till de framtida förnyade institutionerna: till parlamentet givetvis, men även till kommissionen.

Det säger sig självt att sammanhållningsredskap, och framför allt fonderna, måste utgöra ett verkligt europeiskt mervärde för våra medborgare, men i dag, mot bakgrund av den allvarliga kris som drabbat EU, måste de vara mer tillgängliga och anpassningsbara för storstadsförhållanden i synnerhet. Jag välkomnar särskilt det arbete som har gjorts när det gäller planen för bostadsstöd, eftersom bostäder är medborgarnas näst viktigaste prioritering, efter sysselsättning.

Det handlar faktiskt inte alltid om pengar, eftersom fonderna finns där, men om det som jag kanske skulle kunna kalla en ”strukturell” långsam takt – ibland när det gäller statlig förvaltning, ibland administrativ tröghet och ibland i båda fallen dessvärre – som hamnar i vägen för den inverkan som vi alltid talar om, vilken är grundläggande för våra regioner och medborgare. I värsta fall skulle detta till och med kunna uppfattas som kontraproduktivt.

Som ständig föredragande för strukturfonderna inom budgetutskottet skulle jag nu, i den aktuella krisen, vilja insistera mer än någonsin på att vi bör förenkla, förtydliga och ge äkta politiskt innehåll till dessa EU-medel.

  Atanas Paparizov, föredragande för yttrandet från utskottet för industrifrågor, forskning och energi. – (BG) Fru talman! Som föredragande för utskottet för industrifrågor, forskning och energi om genomförandet av strukturfondsförordningen skulle jag vilja tacka Miroslav Mikolášik för att han i sitt betänkande har övervägt grundslutsatserna och de förslag som utskottet för industrifrågor, forskning och energi lagt fram.

För det första berör detta medlemsstaternas ansträngningar att ingående förbinda användningen av fonderna med Lissabonstrategin. Det framhävs också samtidigt att de resurser som anslagits till energi är oerhört olämpliga, särskilt när det gäller anslag till förnybara energikällor.

Vi uppmanar Europeiska kommissionen att åter öka det anslag som öronmärkts för att förbättra energieffektiviteten i bostäder från 3 till minst 5 procent.

Samtidigt återspeglas inte vårt förslag om projekt för att avskilja koldioxid i betänkandet, även om medlemsstaterna i förra veckan enades om att stödja tolv projekt i sju länder, till ett värde av 1,05 miljarder euro.

Detta är inte alls tillräckligt för att lösa problemen i alla de medlemsstater som är intresserade av att säkerställa anslag före 2012 i syfte att genomföra dessa projekt. Det är av denna anledning som jag uppmanar till att denna fråga ska beaktas av kommissionen i dess sökande efter anslag, däribland användningen av medel från Europeiska investeringsbanken.

  Neena Gill, föredragande för yttrandet från utskottet för rättsliga frågor. − (EN) Fru talman! Små företag spelar en grundläggande roll när det gäller att skapa sammanhållning i EU, och utvidgandet av mikrokrediter kommer att gynna de små och medelstora företagens ekonomiska återhämtning.

Utskottet för rättsliga frågor erkänner att bolagsetablering kan vara en process som får en att tappa modet. EU måste göra mer genom att tillhandahålla ordentliga juridiska rekommendationer när det gäller att etablera företag. Ett sätt att göra detta skulle vara att upprätta ett europeiskt nätverk av jurister som är beredda att ge råd om nyetablering av mikroföretag, till att börja med kostnadsfritt. Det krävs brådskande insatser för att ta itu med den administrativa bördan för mikroföretag och göra mikrofinansinstitut så tillgängliga som möjligt.

Vi behöver denna typ av lagstiftning mer än någonsin, men lagstiftning i sig räcker inte. Kommissionen måste se till att detta omvandlas till faktiska åtgärder som omedelbart kan kännas av på grundnivå, eftersom detta betänkande inte bara handlar om företagande: mikrokrediter ger också social sammanhållning, och det uppmuntrar människor att ta ansvar för sina liv och sin potential. Jag vill gratulera alla föredragandena.

  Zita Pleštinská , föredragande för yttrandet från utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män. – (SK) Jag skulle vilja börja med att tacka min kollega Miroslav Mikolášik, som i punkterna 12, 16, 17, 18 och 23 i sitt betänkande har införlivat punkterna från mitt yttrande, vilka jag utarbetade för utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män. Dessa punkter bygger på min egen erfarenhet som ledamot av kommunfullmäktige i staden Chmelnice och på förslag från frivilligorganisationer, och jag anser att de är nyckeln till ett mer effektivt och öppet utnyttjande av anslag från EU:s fonder.

Jag är fast övertygad om att programperioden 2007-2013 inte kommer att bli framgångsrik om medlemsstaterna inte tar bort de överdrivna administrativa hinder som gör att frivilligorganisationer avhåller sig från att begära finansiering för projekt, särskilt de som inriktas på att stödja kvinnor i svåra ekonomiska omständigheter, invandrarkvinnor, kvinnor från etniska minoriteter, kvinnor med funktionshinder och kvinnor som är offer för våldtäkt eller tortyr.

Jag skulle åter vilja uppmana medlemsstaterna, och särskilt de stater som anslöt sig till Europeiska unionen efter den 1 maj 2004, att undvika överdrivna förseningar när det gäller ersättningar av kostnader för slutförda projekt, eftersom den insolvens som orsakas av sådant beteende ofta hindrar mottagare, särskilt lokala myndigheter och frivilligorganisationer, från att fortsätta med annan verksamhet inom deras verksamhetsområde.

Den ekonomiska krisen påverkar till och med utnyttjande av pengar från EU-fonder. Den aktuella metoden för att finansiera projekt är särskilt olämplig för lokala myndigheter, som inte har någon möjlighet att få finansiering för projekt. Det är därför av avgörande vikt att diskutera och vidta åtgärder för att förenkla finansieringssystemet. De som företräder lokala myndigheter i mitt eget land, Slovakien, vidhåller att om den gällande lagstiftningen inte ändras kommer de att utnyttja mycket mindre pengar från de europeiska strukturfonderna än tidigare. Avsaknaden av effektivt, enkelt och rättframt stöd till små lokala myndigheter är en mycket allvarlig fråga, och jag anser därför att detta betänkande kommer att bidra till utnyttjandet av strukturfonderna.

  Emmanouil Angelakas, för PPE-DE-gruppen. – (EL) Fru talman, fru kommissionsledamot, mina damer och herrar! Alla de sex betänkanden som vi debatterar är viktiga eftersom de återspeglar den aktuella situationen för regionalpolitiken och beskriver modeller och prioriteringar för perioden efter 2013.

Jag vill gratulera alla föredragande till deras arbete. Jag skulle särskilt vilja kommentera betänkandet av Constanze Krehl om bästa praxis inom regionalpolitiken, för vilket jag var föredragande för gruppen för Europeiska folkpartiet (kristdemokrater) och Europademokrater, och betona min kollegas mycket goda arbete.

I detta betänkande framställs de grundläggande hindren mot en korrekt användning av strukturfonderna och hur de kan övervinnas genom att använda en rad kriterier för att klassificera vissa projekt eller åtgärder som bästa praxis och genom att hänvisa till bristen på en gemensamt accepterad definition av bästa praxis.

När jag talar om bästa praxis anser jag att det är oerhört viktigt att följande ändringsförslag införlivas i betänkandet:

- Behovet att stärka små och medelstora företag och förbinda regionalpolitik med näringsliv och vetenskap.

- Åtgärder för att behålla befolkningen, särskilt den unga generationen, i deras regioner och tillhandahålla omsorg för arbetande föräldrar.

- En smidig integrering av invandrare.

Samtidigt måste vi ta hänsyn till följande när vi talar om bästa praxis inom regionalpolitik:

- För det första förekomsten av geografiska och demografiska särdrag i regioner.

- För det andra bristen på enhetlighet när det gäller regionala organisationsmodeller i medlemsstaterna.

- För det tredje behovet att dela upp kriteriet om bästa praxis i obligatoriska och frivilliga kriterier.

- För det fjärde behovet att ta hänsyn till framgångsrika metoder som redan tillämpas, så att de kan definieras som bästa praxis.

Två ord om Lambert van Nistelrooijs betänkande om grönboken, för att betona det goda arbete som han har gjort och påpeka att föredraganden med rätta betonar behovet av offentligt samråd, så att vi kan finna en gemensamt accepterad definition av territoriell sammanhållning samt behovet att närma sig områden med särskilda särdrag på ett sätt där territoriell sammanhållning också täcker dessa områden på bästa möjliga sätt.

  Iratxe García Pérez, för PSE-gruppen. – (ES) Fru talman! Jag vill börja med att tacka de olika föredragandena för deras arbete, särskilt Constanze Krehl och Lambert van Nistelrooij. De lyckades skapa en bred enighet inom våra utskott. Vi måste också välkomna Europeiska kommissionens grönbok om territoriell sammanhållning, i vilken några viktiga frågor tas upp.

För det första är sammanhållningspolitiken viktig som ett instrument för att säkerställa EU:s balanserade utveckling, där alla försök att åternationalisera denna politik förkastas. Det nya begreppet territoriell sammanhållning inbegrips, och det är därför som ett samrådsförfarande inleddes – vilket snart ska avslutas – som måste beaktas. Det har anpassats till nya utmaningar, som effekterna av globaliseringen, klimatförändringar och demografiska ändringar.

Siffrorna i den senaste sammanhållningsrapporten visar oss att vi nu, även om skillnaderna mellan regioner minskar och alltså uppfyller principen om konvergens, måste ta itu med en annan fråga, det vill säga de bestående skillnaderna inom regionerna. Vi måste därför överväga möjligheten att ta hänsyn till vissa aspekter utöver enbart inkomst per capita när vi fastställer kriterierna för stödberättigande för finansiering.

När det gäller inbegripandet av det ”territoriella” begreppet måste vi dessutom vara medvetna om behovet att ta hänsyn till vissa regioners särskilda särdrag, som deras geografiska nackdelar, deras belägenhet som yttersta randområden eller avfolkningsprocesser i vissa regioner.

Sammanhållning är en av mest uppenbara framgångarna i det europeiska projektet. Spanien har varit ett tydligt exempel på detta, med tanke på den ekonomiska och sociala utveckling som landet har upplevt. Detta är den väg som vi måste fortsätta på för att garantera jämställdhet för alla européer, oavsett var de är bosatta.

Europeiska unionen utgörs av en lång rad regioner med olikheter som berikar dem och ger mening till detta projekt. Men om vi måste insistera på något när det gäller sammanhållningspolitiken är det behovet att se till att de får lika möjligheter att få tillgång till utveckling och tillväxt.

  Grażyna Staniszewska, för ALDE-gruppen. – (PL) Fru talman! Jag skulle vilja kommentera två betänkanden i synnerhet: betänkandet om territoriell sammanhållning och betänkandet om utbyte av god praxis. Mina kolleger från ALDE-gruppen kommer att behandla de andra punkterna.

I Lambert van Nistelrooijs betänkande bemöter man grönboken om territoriell sammanhållning som offentliggjordes av kommissionen. Vi är alla överens om att den debatt som inleddes om framtida sammanhållningspolitik bör kompletteras med den territoriella dimensionen. Men det finns en paradox: vi diskuterar territoriell sammanhållning utan att definiera vad det betyder.

Vi vill ha den territoriella dimensionen för att bidra till att uppnå en mer balanserad utveckling än hittills, så att alla medborgare i Europeiska unionen får lika tillgång till tjänster i synnerhet. Men hittills saknar vi en exakt uppsättning kriterier som vi kan hänvisa till. Ändå är detta av grundläggande betydelse för framtiden. Diskussionen om territoriell sammanhållning inom EU är inte längre meningsfull om vi inte formulerar en definition av sammanhållning.

Att uppnå territoriell sammanhållning innebär att säkerställa bästa möjliga utveckling för gemenskapens hela territorium, och förbättra livet för dess invånare. Som det uppges i betänkandet borde målet med territoriell sammanhållning framför allt vara att utjämna olikheter i de enskilda regionerna och medlemsstaternas utvecklingsnivå, och i synnerhet ta bort de växande olikheterna inom regioner och länder.

Ju mer klyftan mellan enskilda stater minskas, desto större blir den interna differentieringen. De flesta investeringar och finansieringar koncentreras i de nationella och regionala huvudstäderna på bekostnad av övriga territorier, och medlemsstaterna kan inte eller vill inte motverka detta. I denna situation är det nödvändigt att skapa mekanismer på gemenskapsnivå som effektivt ska stimulera en mer likformig och hållbar utveckling.

Enligt min mening bör vi granska de statistiska uppgifterna för NUTS 3, och inte bara för NUTS 2. I uppgifterna för NUTS 3 framgår problemet mycket tydligare. Vi bör ta hänsyn till detta när vi anslår finansiering. Förfarandet för att nå territoriell sammanhållning måste utföras på alla nivåer: europeisk, nationell och regional, med hänsyn till subsidiaritetsprincipen.

Utbyte av god praxis är av särskild vikt. Sammanhållningspolitikens effektivitet beror i stor utsträckning på förenklade förfaranden, och särskilt att bli bekant med de tillfällen som ges genom de mest effektiva lösningarna som används på andra platser.

  Mieczysław Edmund Janowski, för UEN-gruppen. – (PL) Fru talman! Vår debatt handlar om regional utveckling och sammanhållningspolitik, viktiga frågor för hela gemenskapen. Detta beror för närvarande på att skillnaden i välstånd mellan regionerna är enorm, och till och med överstiger en skillnad på 10:1. Det ligger därför i EU-medborgarnas intresse att alla möjligheter bör utnyttjas för att visa européernas faktiska solidaritet.

Detta innebär inte på något sätt att alla bör få exakt samma sak. Det bör innebära att alla får lika möjligheter. Det bör gälla de som är bosatta i tätbebyggda områden och de som bor på landsbygden, folk som bor i mitt i EU och de som bor i unionens utkanter, den yngre generationen och äldre. Vi måste visa prov på nyskapande när vi gör detta och ta hänsyn till både nutid och framtid.

I dag ligger det sex mycket bra betänkanden framför oss. Det är synd att vi diskuterar dem alla på en gång. Jag vill gratulera författarna. Jag skulle gärna vilja att vår verksamhet tjänar denna verkliga europeiska gemenskap, denna enhet, och att varje euro används i ett gott syfte, inte för att de rika ska bli rikare …

(Talmannen avbröt talaren.)

  Elisabeth Schroedter, för Verts/ALE-gruppen. – (DE) Fru talman, fru kommissionsledamot, mina damer och herrar! I ert tal i dag, fru kommissionsledamot, nämnde ni det bidrag som sammanhållningspolitiken gett till klimatskyddet. Jag välkomnar denna ändrade inställning, eftersom detta inte betonas någonstans i grönboken om territoriell sammanhållning. Varför inte, med tanke på den klimatkris som vi för närvarande står inför?

Bidraget från de europeiska strukturfonderna till miljöomvandling är en framtida fråga för territoriell sammanhållning. Dokumentet ”Regioner 2020”, som framställdes av kommissionen, visar att klimatförändringarna har haft en massiv påverkan på många av EU:s regioner. Därför måste vi ändra kurs. Strukturfonderna ska bara användas för att stödja hållbara projekt. Projekt och program som skadar klimatet, och många av dessa har tidigare godkänts, bör inte längre godkännas. EU:s fonder ska inte användas för att främja program och projekt som skadar klimatet. Varför intar ni inte denna ställning redan nu?

Den andra frågan rör genomförandet av partnerskapsprincipen. Fru kommissionsledamot! Ni nämnde att lokal kunskap är en viktig grund för framgångsrik utveckling. Varför har ni trots detta godkänt verksamhetsprogram där partnerskapsprincipen helt klart fullkomligt förbisetts och där parter har rapporterat att de inte engagerats? Ni har inte svarat på denna fråga. Lokal kunskap på gräsrotsnivå är en tillgång för oss. Om ni fortsätter att försöka ignorera att medlemsstaterna fullkomligt åsidosätter partnerskapsprincipen och ge dem bidrag trots detta, bryter ni mot strukturfondsförordningen.

Ni har fullkomligt försummat att i er rapport, som utgör grunden för Mikolášikbetänkandet, nämna att många medlemsstater inte har följt partnerskapsprincipen. Ni har inte beaktat partnernas rapporter. Varför förblir ni stillatigande i denna fråga?

Det är i detta skede uppenbart att vi behöver en ny dimension för strukturfonderna. De måste grundas på miljömässiga och demokratiska principer, använda lokal kunskap och följa partnerskapsprincipen.

  Pedro Guerreiro, för GUE/NGL-gruppen. – (PT) Låt oss tala klarspråk: i fördragen uppges det att gemenskapen, för att främja en harmonisk utveckling, ska utveckla och fullfölja sin verksamhet för att stärka sin ekonomiska och sociala sammanhållning genom att sträva efter att minska skillnaderna mellan de olika regionernas utvecklingsnivåer och eftersläpningen i de minst gynnade regionerna eller öarna, inbegripet landsbygdsområdena.

Till följd av detta måste följande grundläggande principer understrykas i denna debatt om sammanhållningspolitikens framtid, till vilken den så kallade territoriella sammanhållningsdimensionen ska läggas till.

För det första måste det första och viktigaste målet i strukturpolitiken vara att främja verklig konvergens, genom att agera som ett instrument för omfördelning av kostnader, olikheter och asymmetrier som orsakas av den inre marknaden, av Ekonomiska och monetära unionen och av avregleringen av världshandeln, för de länder och regioner i EU som ekonomiskt är mindre utvecklade.

För det andra kan den så kallade konkurrenskraften inte vara en ersättning för konvergens i de medlemsstater och regioner som hamnat efter när det gäller deras socioekonomiska utveckling. Till följd av detta får inte sammanhållningspolitiken och dess tillhörande finansiella resurser inte underordnas den konkurrens och avreglering som förespråkas i Lissabonstrategin.

För det tredje måste den så kallade territoriella sammanhållningen bidra till ekonomisk och social sammanhållning. Med andra ord måste dess centrala mål vara att minska olikheter mellan den ekonomiska utvecklingsnivån i de olika regionerna och underutvecklingen i de minst gynnade regionerna.

För det fjärde måste nya mål och prioriteringar anpassas till nya finansiella anslag från gemenskapen. Med andra ord får så kallad territoriell sammanhållning inte finansieras till nackdel för konvergensmålet.

För det femte är de aktuella finansiella anslagen från gemenskapen för sammanhållningspolitiken otillräckliga för att uppfylla behoven för verklig konvergens och bemöta de regionala olikheterna, höga arbetslöshetsnivåer, inkomstskillnader och fattigdom inom EU.

För det sjätte är det absolut nödvändigt att öka gemenskapens budget i syfte att främja ekonomisk och social sammanhållning.

För det sjunde är markförvaltning och planering varje medlemsstats ansvar.

Förutom andra viktiga aspekter som inte har framhävts här skulle vi slutligen vilja återbekräfta att det är oacceptabelt att regioner lider finansiell skada på grund av de så kallade statistiska effekterna. Det är därför som åtgärder som upphäver denna effekt måste vidtas.

  Peter Baco (NI). – (SK) Diskussionen om samordnad sammanhållningspolitik och åtgärder för att utveckla landsbygden är full av motsägelser. Huvudskälet är en grundläggande minskning av budgeten när det gäller landsbygdsutveckling, som gör det omöjligt att nå de ursprungliga målen för landsbygdspolitiken. Detta hände under det brittiska ordförandeskapet. Det högsta priset för detta kommer dock att betalas av landsbygdsområdena i de mest underutvecklade områdena i de nya medlemsstaterna. Den gemensamma jordbrukspolitiken har alltså, jämte diskriminering när det gäller direktbetalningar, blivit ett instrument för en utveckling i två hastigheter av landsbygden och indirekt av regionerna också.

Den faktiska utvecklingen visar verkligen tydligt hur absurt det är att tro att landsbygdsområden med avtagande jordbruk kan utvecklas. Vi kommer aldrig att lyckas vitalisera underutvecklade regioner inom EU om vi inte lyckas säkerställa utvecklingen av landsbygden inom den ursprungliga budgetramen. Landsbygdsutveckling kan inte genomföras genom plötsliga och tillfälliga beslut, utan måste grundas på en långsiktig plan. Men vi saknar en sådan plan. Att återinföra budgeten för landsbygdsutvecklingen börjar alltså även det bli ett nyckelvillkor för hela sammanhållningspolitiken.

  James Nicholson (PPE-DE). - (EN) Fru talman! Först av allt skulle jag vilja tacka föredragandena för alla dessa utmärkta betänkanden och särskilt den föredragande som jag agerade skuggföredragande för. Jag tackar föredraganden för hans goda samarbete och hårda arbete. Det var inte det enklaste betänkandet att utarbeta, men vi lyckades finna bra kompromisser på de mest centrala punkterna. Jag välkomnar att vi debatterar det här nu.

Landsbygdsutveckling är en mycket viktig fråga, och vi måste se till att all tillgänglig EU-finansiering för landsbygdsutveckling utnyttjas och används så effektivt och ändamålsenligt som möjligt. Enligt min mening handlar landsbygdsutveckling om att stödja aktiva jordbrukssamhällen, särskilt unga jordbrukare och jordbrukare som vill diversifiera sin verksamhet. Ordentliga företagsprojekt på landsbygden bör inriktas på att förbättra infrastruktur och stödja små och medelstora företag.

Den centrala fokusen i detta betänkande är att se till att projekt för landsbygdsutveckling, oavsett om de finansieras genom strukturfonderna eller Europeiska regionala utvecklingsfonden (ERUF), inte överlappar varandra eller, ännu värre, missar möjligheter. Det som klart framgår av detta betänkande är att bättre samordning mellan regional utvecklingspolitik och ERUF behövs.

Jag anser dock inte att jag kan stödja en situation där anslag samlas in genom modulering för omfördelning tillbaka genom den regionala utvecklingsmyndigheten. Om jordbrukare ombes göra inbetalningar till den gemensamma jordbrukspolitiken, så måste de se till att deras pengar går tillbaka till landsbygdssamhällena. Jag anser att detta måste fungera genom den andra pelaren inom ramen för den gemensamma jordbrukspolitiken. Föredraganden har emellertid med framgång lyckats inledda en debatt om denna relevanta och aktuella fråga. Jag instämmer med honom när det gäller de viktigaste delarna i detta betänkande, men detta kommer att bli ett problem som nästa parlament ska besluta om.

  Lidia Joanna Geringer de Oedenberg (PSE). - (PL) Fru talman! De två senaste anslutningarna till Europeiska unionen har lett till en betydande försämring av regionala disproportioner inom gemenskapen. Följden blir ett allt större påtagligt fenomenen av ”geografisk segregation”, som leder till isolerade regionala enklaver, särskilt områden långt från utvecklingscenter, vilka huvudsakligen är landsbygdsområden.

Miljövänlig hållbar ekonomisk utveckling och minskade regionala olikheter är det dominerande syftet med den europeiska regionalpolitiken. I oktober 2006 antog rådet strategiska riktlinjer om sammanhållning som ska fungera som referenspunkter för medlemsstaterna när det gäller att utarbeta de nationella strategiska referensramarna och verksamhetsprogrammen för perioden 2007–2013.

De prioriteringar som fastställs i dessa dokument ska göra EU och dess regioner till attraktivare platser att investera och arbeta i, öka tillväxten genom kunskap och nytänkande och skapa fler och bättre arbetstillfällen. Genom att införliva dessa prioriteringar i verksamhetsprogram bör regionerna få möjlighet att hantera utmaningar i form av globalisering samt strukturella, demografiska och klimatmässiga förändringar, och att stärka den harmoniska, långsiktiga, hållbara utvecklingen i regionerna.

Vi bör erkänna att samtliga medlemsstater redan har gjort ansträngningar för att inbegripa prioriteringar i deras verksamhetsprogram som är förenliga med Lissabonmålen. Men den överdrivet långsamma absorberingen av medel från den nya programperioden, som vi har sett i många medlemsstater, kan hota deras effektiva användning.

Det är därför oerhört viktigt, särskilt för de nya medlemsstaterna, att konsolidera åtgärder för att stödja kapaciteten för det verkliga utnyttjandet av tillgängliga medel, både när det gäller hur dessa medel används och genom utbyte av bästa praxis, informationskampanjer, utbyte av ny teknik och utveckling av olika typer av partnerskap, på ett sådant sätt att man tillåter programkraven att omvandlas till faktiska, kvalitativa program för ett effektivt avlägsnande av förseningar i utveckling, som särskilt är ett problem i EU:s fattigaste regioner.

  Elspeth Attwooll (ALDE) . – (EN) Fru talman! Jag ska tala om Lambert van Nistelrooijs betänkande och betona tre punkter.

För det första att territoriell sammanhållning omfattar främjandet av polycentrisk utveckling över hela EU. Detta innebär att man avlägsnar olikheter inom, liksom mellan, regioner. Det finns ett ständigt behov av en förbättrad geografisk analys och utvecklingen av indikatorer för att utforma politiska åtgärder och bedöma deras påverkan.

För det andra måste det finnas en integrerad strategi, där det genomförs förhandsmätningar av den effekt som sektorspolitik skulle få på regionala nivåer och där större samordning kan uppnås dem emellan. En sådan konsekvensanalys skulle med säkerhet kunna förebygga vissa problem, såsom dem som uppstår genom elektronisk identifiering av får i Skottland.

För det tredje kräver en integrerad strategi ett ordentligt flernivåstyre, som omfattar alla aktörer i utformandet och genomförandet av strategier.

Det som kommissionsledamoten har sagt i detta avseende har varit mycket emotsett, och jag hoppas på ett stort stöd för detta utmärkta betänkande.

  Giovanni Robusti (UEN). – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! I Roszkowskibetänkandet betonas skillnader mellan de olika landsbygdsområdena samt mellan dessa och tätortsområden när det gäller förvaltning av strukturfonderna. Föredraganden påpekar så riktigt behovet att återupprätta viss konsekvens mellan ERUF och EJFLU, även om han kanske skulle ha varit tydligare när det gäller betydelsen av termen ”öppen samordning”, som strider mot de uppenbara skillnader som förekommer och de nationella behörighetsområdena.

En större följdriktighet kräver öppenhet i förhållande till uppgifter och betalningar. Att veta hur anslag fördelas är ett grundläggande redskap för att betona och korrigera snedvridningar. Men vi saknar en sådan öppenhet. I praktiken bevittnar vi hur de mest växlande verksamheter utförs i syfte att dölja uppgifter, förneka tillträde och förtiga information, och allt detta sker från de offentliga organens och våra egna nationella regeringars sida. Kommissionen säger att den inte har behörighet, och allt blir vagt och otydligt. Vi säger att vi står inför en mur av tystnad.

Om vi inte löser detta problem kommer vi att bli ännu mer likgiltiga för de verkliga problem som strukturfonderna borde lösa.

  Gisela Kallenbach (Verts/ALE). - (DE) Fru talman, fru kommissionsledamot, mina damer och herrar! Jag välkomnar varmt att vi för en läglig debatt om grundvalen till initiativbetänkanden som kommer att göra det möjligt för oss att använda vårt solidaritetsinstrument på ett mer målinriktat och effektivt sätt senast 2014. Det är också mycket viktigt för mig att informera medborgarna i EU om det europeiska mervärde som detta kommer att ge.

Det är därför logiskt för oss att förkasta alla försök att åternationalisera strukturpolitiken. Mer än någonsin behöver vi en standardiserad gemenskapspolitik för att kunna möta de utmaningar som vi för närvarande står inför, såsom globalisering, klimatförändringar och demografisk förändring. Huruvida vi har varit framgångsrika eller bedrar oss själva med budgetåtagandet för Lissabonstrategin kommer förhoppningsvis att framgå senast när den erfordrade analysen har genomförts.

Vi har kommit till ett vägskäl där vi måste besluta huruvida territoriell sammanhållning och verklig hållbar utveckling är symbolerna för EU:s politik eller inte. För att fatta detta beslut behöver vi ett stort antal partner, särskilt städer. Av denna anledning vill vi också att globala bidrag ska gå direkt till dessa partner, inte bara på papperet, utan också i verkligheten. Hur mycket vi än värdesätter subsidiaritetsprincipen måste de europeiska medlen fördelas på grundval av bindande kriterier. Vid sidan av vikten av den urbana dimensionen måste dessa omfatta en integrerad strategi och genomförandet av våra klimatmål. Vi har redan nått enighet om detta. Tyvärr var detta inte fallet i omröstningen i utskottet för regional utveckling.

Ytterligare en fundering: enligt kommissionens ekonomiska återhämtningsplan bör fördelningen av strukturfonderna förenklas och påskyndas. Det är ännu inte klart för mig varför det krävs en kris för att detta ska ske, men det är ett hoppingivande tecken. Om den heltäckande analysen av projekt för bästa praxis verkligen är en del av den politiska diskussionen borde det inte finnas några ytterligare hinder för EU att bli banbrytande i utvecklingen av en verkligt hållbar politik.

Jag vill tacka alla föredragande för deras hårda arbete.

  Georgios Toussas (GUE/NGL). - (EL) Fru talman! Myten om konvergens och sammanhållning mellan EU:s länder och regioner raseras av verkligheten själv:

- Ekonomiska och sociala olikheter ökar konstant.

- Konstgjord statistisk konvergens som orsakats av de nya medlemsstaternas anslutning lurar inte arbetare, jordbrukare, ungdomar och kvinnor, som upplever att deras levnadsstandard ständigt försämras.

- Regional utveckling inom kapitalistiska ramar kan inte ta bort klasskonflikter inom systemet.

- Ojämn utveckling är inneboende i den kapitalistiska produktionsmetoden, eftersom drivkraften för alla utvecklingsprocesser är maximeringen av kapital.

- Nationell sammanhållningstaktik och verksamhetsprogrammen inom de nationella strategiska referensramarna för perioden 2007–2013, liksom tidigare program, har en särskild klassinriktning: de lyder under anti-gräsrotsstrategin i Lissabonstrategin och är anpassade till nationella reformprogram. De främjar med andra ord kapitalistiska omstruktureringar och mer flexibla anställningsavtal.

Även om EU och de småborgerliga regeringarna tjänar kapitalets önskningar, båda under perioden för den kapitalistiska krisen, genom att lägga hela bördan på arbetarklassen, på arbetarna, i det uppenbara syftet att göra dessa åtgärder mot arbetare permanenta för att skydda och öka monopolens vinster även i framtiden.

Den nya viktiga faktorn som har lagts till sammanhållningspolitikens räckvidd är begreppet territoriell sammanhållning och, desto viktigare, grönboken om det. Den reaktionära beskaffenhet som kännetecknar riktlinjerna i kommissionens förslag går bortom ramen för EU:s ståndpunkter och behörigheter som innefattas i Lissabonfördraget, som den europeiska konstitutionen nu kallas, och detta är en förolämpning mot folket i medlemsstaterna.

I grönboken om territoriell sammanhållning fastställs monopolens ansvar inom hälsovård, utbildning, energi och andra tjänster som direkta sektorer, där det grundläggande elementet är tillgång till transportnät framför allt.

Greklands kommunistiska parti motsätter sig kategoriskt och förkastar i sin helhet den reaktionära ramen i kommissionens förslag om territoriell sammanhållning.

  Kathy Sinnott (IND/DEM). - (EN) Fru talman! Sammanhållningspolitiken i alla dess former ska vara motorn för jämlikhet, och den har haft många framgångar. Men sammanhållningspolitiken bör betraktas mot bakgrund av en långsiktig bedömning av dess övergripande effekt. I en sådan bedömning är frågan enkel: klarar sig samhällen och de människor som lever i dem sig bättre på grund av EU:s sammanhållningspolitik och de strukturfonder som stöder den? Om man granskar protokollet uppriktigt skulle man förmodligen finna att det omedelbara svaret är ”ja”, men att det på lång sikt också ofta blir ”nej”.

Vi får veta att jordbrukare på Irland klarade sig bra – och det stämmer. Men varför finns det då, på lång sikt, så få jordbrukare kvar och så många arbetslösa och inte fullt sysselsatta på den irländska landsbygden? Är orsaken till det att strukturfonderna och sammanhållningspolitiken inte kunde mäta sig med den gemensamma jordbrukspolitiken? Eller att de inte kunde mildra den gemensamma fiskeripolitiken, som under tre och ett halvt årtionde decimerade de irländska kustsamhällena och fiskbeståndet i Irlands vatten? Och varför, med bättre vägar och infrastruktur – tack vare EU-medel – är Limerick i sydvästra Irland på väg att förvandlas till ett krisdrabbat område när det gäller sysselsättningen? Beror det på att sammanhållningspolitiken inte har något att sätta emot konkurrenspolitiken, som gör det möjligt för en ny medlemsstat att locka bort Dell, en hörnstensindustri i området, med 54 miljoner euro i statligt stöd?

Inom ramen för sammanhållningspolitiken strävar man efter jämlikhet, ändå har privatiseringsdirektiv, som postdirektivet, lett till att ytterligare tjänster tas bort i dåligt betjänade områden. Problemet kanske är att vår sammanhållningspolitik inte är förbunden med annan EU-politik, som konkurrens, avreglering av marknader osv.

Hemligheten är att sammanhållning inte uppstår genom politik: den uppstår genom att man i grunden enar principer som borde löpa igenom all politik – principer om respekt för människan, verklig subsidiaritet, prioritering av den sårbara, respekt för livet, förvaltning av skapande, familjens betydelse, arbetets värdighet, solidaritet och en central fokus på det allmänna bästa. Till dess att EU:s politik vägleds av dessa principer kommer programmen fortsatt vara oförenliga.

(Talmannen avbröt talaren.)

  Carl Lang (NI). – (FR) Fru talman! Under perioden 2007–2013 kommer sammanhållningspolitiken att vara den huvudsakliga utgiftsposten för EU i Bryssel, men i stället för att gynna de franska regionerna kommer denna utveckling faktiskt att straffa dem. Ökningen av regionala utgifter görs i själva verket på bekostnad av den gemensamma jordbrukspolitiken, och därför på Frankrikes bekostnad. Vi kan se att den andel som tilldelas de franska regionerna ideligen krymper. Merparten av de 347 miljarder euro som avsatts i strukturfonderna ges till Östeuropa, som förstörts av mer än 40 år av kommunism.

Redan 2000 drog Bryssel tillbaka de strukturfonder som beviljats inom ramen för tidigare mål I från kantonerna i den franska regionen Hainaut. I dag ger Frankrike, som bidrar med 16 procent av inkomstdelen av EU:s budget, mer och mer, men mottar mindre och mindre.

Dessutom har detta regionala stöd inte skyddat de som drabbats av den ekonomiska världskrisen, eftersom detta är en del av Lissabonstrategins ultraliberala filosofi. Nu, mer än någonsin, måste vi bygga ett nytt EU som äntligen kommer att ge ekonomiskt skydd till våra regioner och nationer genom en aktiv politik som syftar till att återta kontrollen över vår inre marknad.

  Markus Pieper (PPE-DE). – (DE) Fru talman, mina damer och herrar! Det gläder mig att få detta tillfälle att reflektera över Roszkowskibetänkandet mer noggrant.

Båda de politikområden som täcks av betänkandet – strukturfonderna och stödet till landsbygden – verkar fungera bra. Men jag har intrycket att båda dessa politikområden i vissa fall har identiska mål. På områdena befolkningsstatistik, energi och telekommunikationer finner vi projekt som finansieras av både strukturfonderna och politiken för landsbygdsutveckling, som arbetar mot samma mål, men ligger under olika ministerier. Vi har ett stort antal europeiska projekt, men har vi även projekt som ger EU mervärde? Mitt intryck är att man ibland missar helheten.

Om vi skulle sammanlänka projekt mellan olika ministerier skulle vi kunna åstadkomma mycket mer för landsbygden, såsom decentraliserade energiinfrastrukturer, anslutning till bredband över ett mycket större område och gränsöverskridande vatteninfrastruktur. Vi behöver projekt som stöds av flera ministerier samtidigt. Om detta sker kommer vi inte längre att arbeta i liten skala, utan i stället kommer vi att få möjlighet att skapa permanenta förbättringar i de regioner som utnyttjar EU-medel. Vi måste göra de europeiska kraven för samarbete mellan ministerier bindande. Vi borde kanske till och med överväga att upprätta ett minimibelopp för projekt.

Ytterligare en kommentar om finansiering: enligt min mening är modulering inte ett fint ord. Det tar bort de ersättningar som har utlovats till jordbrukare utan att ge programmen för landsbygdsutveckling tillförlitlig finansiering. Av denna anledning måste jordbrukspolitiken i framtiden bli en politik för jordbrukare med tydliga finansiella åtaganden och inga medel som överförs till andra platser. På samma sätt måste regionalpolitiken vara en politik för regionerna, med en särskild inriktning på landsbygden och dess krav. Detta kommer att leda till äkta EU-initiativ, som kommer att förbättra våra regioner på lång sikt.

  Evgeni Kirilov (PSE). – (BG) Fru talman, fru kommissionsledamot, mina damer och herrar! Under dagens debatt verkar den allmänna meningen åter vara att sammanhållningspolitiken är en nödvändig och användbar politik.

De av oss som stöder den vill att den ska fortsätta att utvecklas och skapa positiva resultat. Det är därför som jag anser att det är viktigt för oss att stå fast vid ett grundläggande krav: sammanhållningspolitiken måste bli tillgänglig för dem som den är avsedd för och de som behöver den, särskilt de regioner och områden som har hamnat på efterkälken och står inför svårigheter i sin socioekonomiska utveckling.

I Constanze Krehls betänkande förtecknas ett antal hinder som potentiella användare av stöd från strukturfonderna står inför. Dessa hinder, som beror på byråkratiska svårigheter och komplexa, vaga problem, leder till misstag. Detta avskräcker stödmottagarna och underblåser kritiken från inspektionsorgan.

För att kunna ta itu med denna tvådelade utmaning måste vi å ena sidan samarbeta med alla institutioner och medlemsstater, och å andra sidan vill jag uppmana till att använda vår förvärvade erfarenhet och uppmärksamma positiva resultat mer när vi letar efter idéer för att kunna övervinna hindren.

I detta avseende ger de förslag om bästa praxis, som vi lägger fram i Constanze Krehls betänkande, en stabil grund för de påföljande åtgärder som syftar till att förenkla regler och förbättra utbytet av information och kommunikation vid utnyttjandet av strukturfonderna. Europeiska kommissionen och de styrande organen uppmanas åter att spela en nyckelroll, men de måste naturligtvis veta att de har Europaparlamentets stöd.

Lambert van Nistelrooij betonar att sammanhållningspolitiken är ett uttryck för solidaritet. Det återstår hårt arbete för oss för att se till att våra medborgare påtagligt kan känna att de gynnas av resultaten av denna solidaritet. Det avgörande syftet med sammanhållningspolitiken måste vara att tillhandahålla lika möjligheter för alla EU-medborgare, oavsett var de bor.

  Jean Marie Beaupuy (ALDE). – (FR) Fru talman, fru Hübner! Under de senaste 30 åren har vi bevittnat fördelarna med de olika former av sammanhållningspolitik som vi har bedrivit. Vi måste betona dessa fördelar i det kommande valet, eftersom de är klart intressanta för medborgare som i vissa fall har sett sin levnadskvalitet tredubblas, och för regioner som, efter att ha befunnit sig i skuld, nu gör verkliga framsteg. Och då kan inte fördelarna förnekas.

I dag har för övrigt sammanhållningspolitiken intagit förstaplatsen som den största posten i vår europeiska budget. Den fråga som ställs i dessa sex betänkanden, som ligger framför oss denna förmiddag, vad vi vill åstadkomma som parlamentsledamöter, är att förbättra effektiviteten för de fonder och förordningar som vi tillgängliggör för våra medborgare.

Fru Hübner! Kommissionen har lösningen i sin hand som ska göra dessa bestämmelser och budgetar effektiva. Hur kommer det sig? Fru kommissionsledamot! För det första, om jag får, eftersom vi har en förbindelse, och vi vet att ni kommer att lyssna på oss och se till att kommissionen tar hänsyn till de uppmaningar som görs i dessa sex betänkanden, och jag skulle vilja ta tillfället i akt att gratulera de sex ledamöter som utarbetade dem.

Fru Hübner! Dessa betänkanden tillhandahåller oerhört detaljerade lösningar, både tätortsområden, landsbygden, bästa praxis och framtida sammanhållningspolitik. Som ni känner till innehåller de specifika exempel, som kommer att underlätta kommissionens arbete.

Vi väntar därför på kommissionens förslag till specifika lösningar på EU-nivå, men detta är bara hälften av det arbete som krävs för att uppnå effektivitet. Fru kommissionsledamot! Det är därför som vi ber er att använda så mycket inflytande som ni kan på regeringar samt regionala och lokala myndigheter, eftersom dessa organ kommer att genomföra våra bestämmelser, budgetar och förordningar, och vi kommer inte att vara effektiva om de inte genomförs.

Vi räknar med ni, fru Hübner, ska göra de sex framlagda betänkandena framgångsrika både på europeisk och på nationell nivå.

  Andrzej Tomasz Zapałowski (UEN). - (PL) Fru talman! En viktig motvikt till den växande nationella protektionismen inom EU i dag är en rationell sammanhållning och politik för landsbygdsutveckling. Det gällande systemet med stöd från en lång rad landsbygdsutvecklingsfonder har bara bidragit till att befästa, snarare än att utjämna, utvecklingsnivåer i olika delar av EU.

Resultatet är en enorm divergens när det gäller jordbruksstöd mellan de nya och de gamla medlemsstaterna, och dessa olikheter kommer att finnas kvar efter 2013. Alla jordbrukare har liknande produktionskostnader, och jordbrukstjänsterna i de nya medlemsstaterna ökar och närmar sig snabbt prisnivåerna i de gamla medlemsstaterna. Vilka möjligheter har då landsbygden att jämna ut sin utvecklingsnivå under de kommande årtiondena?

Bara ett stabilt och långsiktigt stöd för lokala samhällen i de fattigare regionerna tillsammans med en maximal effektivisering av förfarandena kommer att göra det möjligt att jämna ut skillnader, och låt oss tala om verklig konkurrens inom EU under det närmaste årtiondet eller så.

  Jim Allister (NI). - (EN) Fru talman! Jag vill tala om finansiering till tätorter och städer. Fru kommissionsledamot! Ni har besökt Belfast flera gånger. Ni har nog sett, hoppas jag, den tydliga fördelen med Urbanprogrammet, särskilt i norra Belfast. Följaktligen beklagar jag att detta program har tagits bort, särskilt eftersom inget jämförbart har tagit dess plats. Övergången till en fokusering på offentligt-privata partnerskap är ett dåligt substitut med tillgång till Jessica som inte har gjort mycket för att dämpa stöten, åtminstone inte hittills. Vi gick i sanning från Urban utan ett verksamt substitut på plats.

I det rådande ekonomiska klimatet minskar utsikterna för att Jessica ska producera den förväntade hävstångseffekten, vilket lämnar en öppen klyfta i många städer där förnyelse av stadsbebyggelse och investeringar fortfarande behövs. Klyftan mellan tomma ord i regeringsstrategier och tillhandahållandet i praktiken ökar med varje hål som spänns åt på skattebältet. Bristen på en särskild finansiering av anslag till städer inom ramen för programmet för perioden 2007–2015 känns då allt mer.

(Talmannen avbröt talaren.)

  Jan Olbrycht (PPE-DE). - (PL) Fru talman! Det måste påpekas att skälet till att denna debatt har blivit som den är, och det faktum att vi diskuterar flera betänkanden samtidigt, inte är en slump. Det beror på att varken ämnena eller enskilda frågor kan separeras om vi vill föra en seriös diskussion om EU:s politik under de kommande åren. Om vi dessutom beaktar den aktuella debatten om ämnet återhämtningspaketet kommer de beslut som vi nu måste fatta naturligtvis att få en stor betydelse för hur sammanhållningspolitiken utformas efter 2013.

Om vi ska tala om alla betänkandena i stället för att köra fast i detaljer är det därför viktigt att sammanhållningspolitiken blir både en möjlighet och en grund för verkliga framsteg mot att integrera olika typer av EU-politik, mot komplementaritet när det gäller denna politik, mot att inleda en integrerad strategi. Det är ingen slump att Europeiska kommissionen lägger fram samtidiga lösningar som kan förändra EU-politiken som helhet.

Diskussionen om territoriell sammanhållning är i grunden en debatt om integrerade åtgärder. Det är en debatt om att dra sig tillbaka från all typ av behandling från sektor till sektor av EU-politik. Detta är också en inriktning som påminner om att hela EU:s område bör behandlas som en helhet i stället för att delas in i rikare och fattigare delar, något som innebär att vi står inför viktiga beslut om sammanhållningspolitiken. Jag skulle vilja tacka er för att ha gjort denna debatt till en verkligt gemensam debatt.

  Mia De Vits (PSE). – (NL) Fru talman! För det första skulle jag av hela mitt hjärta vilja gratulera Zsolt László Becsey, och även tacka honom för det sunda samarbete som vi åtnjöt i samband med betänkandet om mikrokrediter. Det finns inget behov att betona vikten av detta betänkande, särskilt inte under rådande omständigheter. Jag skulle också vilja upprätta länken mellan detta betänkande och den kris som vi för närvarande går igenom. Vi noterar att medlemsstaterna försöker att släpa sig ut ur det hål som den ekonomiska krisen utgör med en bred samling åtgärder, och att de ofta är upptagna med sig själva och med att åter sätta i gång sina egna marknader.

Lösningen är dock inte ”alla för sig”, utan ett mer europeiskt synsätt i förhållande till problemen. President Barack Obamas USA har satsat på statliga investeringar i stor omfattning, och jag anser att det är rätt väg att gå. Här i EU har vi 27 återhämtningsplaner, om än samordnade med varandra, men i varje fall finansierade av medlemsstaten själv. Dessa återhämtningsplaner är en nödvändighet, men de är i hög grad ett begränsat steg i rätt riktning.

I detta avseende utgör betänkandena om mikrokrediter och även ett annat betänkande som står på föredragningslistan under de kommande veckorna, nämligen om fonden för justering för globaliseringseffekter, mycket påtagliga åtgärder för folket, särskilt just nu när vi har en ökande arbetslöshet och bankerna är mycket långsammare med att lämna kredit. Jag har därför mycket lite att säga om Zsolt László Becseys betänkande. Framför allt skulle jag åter vilja framhålla det som vi anser är våra viktigaste punkter. Vi ser att dessa punkter är tillbaka i betänkandet, vilket har lett till att kommissionens text har förbättrats på olika områden.

Det första av dessa områden är EU:s långsiktiga offentliga finansiering. Detta är viktigt, efter som vi för närvarande har för många initiativ som löper parallellt med varandra. EU:s budget måste omfatta en budget för dessa mikrokrediter.

Den andra punkten är behovet att förtydliga att dessa mikrokrediter definitivt är avsedda för långtidsarbetslösa, personer från missgynnade grupper och alla som inte lyckas få kredit på det vanliga sättet. Dessa mikrokrediter beviljas främst på lokal nivå. Av denna anledning är det mycket viktigt att en aktiveringspolitik genomförs på lokal nivå. Vi insisterar därför på att människor som får sociala förmåner inte ska förlora sina rättigheter genom att få mikrokrediter.

  Zdzisław Zbigniew Podkański (UEN). - (PL) Fru talman! Det är mycket viktigt att upprätta en europeisk jordbruksfond för utveckling av landsbygden när det gäller strukturpolitik. Men för att utnyttja de befintliga möjligheterna ordentligt måste vi utarbeta en öppen, långsiktig utvecklingsstrategi för landsbygdsområden och regionerna, och upprätta ett system som gör det möjligt att verksamhet samordnas permanent på nationell nivå.

Vi känner alla mycket väl till att det i debatten om sammanhållningspolitik döljer sig en rad åsikter om hur fonderna för jordbruksstöd och landsbygdsutveckling ska utnyttjas. Det finns också uppfattningen att efter omfördelningen kommer några av dessa fonder att användas för att utveckla tätortsområden och de mest dynamiska kustområdena på bekostnad av de historiskt sett mer bakåtriktade och mindre aktivt förvaltade områdena. Vi kan inte instämma i lösningar och resultat av detta slag.

  Ambroise Guellec (PPE-DE) . – (FR) Fru talman! Jag vill ansluta mig till alla mina kolleger och uttrycka min tillfredställelse över dagens debatt, och jag skulle vilja inrikta mitt anförande på territoriell sammanhållning. Jag skulle vilja säga att det aldrig är för sent att göra det rätta, men trots detta har en massa tid gått förlorad på att göra territoriell sammanhållning till ett politiskt nyckelmål för EU. Det har naturligtvis förekommit institutionella problem, som snart ska avlägsnas, hoppas jag, och kommissionens extrema försiktighet på detta område, om ni ursäktar mig, fru Hübner. Vi bör dock notera att under hela denna valperiod, sedan 2004–2005, har parlamentet ständigt försökt att få upp ångan, eftersom vi anser att principen om jämlikhet när det gäller behandlingen av alla EU-medborgare, oavsett var de bor, är oerhört viktig, och anser att det är avgörande att vi utvecklas tillsammans.

Grönboken är äntligen här, och det gläder oss. Jag anser att den saknar en aning ambition: vi skulle ha velat att kommissionen fastställde en definition och tydliga mål i stället för att göra mycket vaga yttranden om ämnet. Vi gör trots detta framsteg, även om jag anser att vi åter kommer att hämmas något av den oproportionerliga koppling som gjorts till Lissabonstrategin under genomförandet av den tidigare generationen av strukturfonder.

Samråd är nu på gång, och jag hoppas att det leder fram till att vi måste öka anslagen, finslipa våra redskap – dessa planer gäller för 2013 och framåt: vi har tid, men den kommer snart att passera – stärka finansiella medel, utveckla samarbete på olika nivåer, få en integrerad vision av utveckling, särskilt med hänsyn till denna fråga om sektorspolitik som vi diskuterar och samordna den gemensamma jordbrukspolitiken och regionala utvecklingen, och så vidare. Fru kommissionsledamot! Vi behöver vitboken så snart som möjligt.

För att avsluta skulle jag vilja betona att det är angeläget att främja territoriell sammanhållning i alla regioner inom EU, eftersom geografisk jämlikhet är grundläggande för att få ett slut på denna kris och nå ekonomisk återhämtning, och fram för allt att uppmana våra medborgare att delta i de europeiska projekten.

  Pierre Pribetich (PSE). – (FR) Fru talman! ”När ord förenas med handling skapas en skön harmoni.” Michel de Montaigne tänkte utan tvekan på politikers ord och handling när han sa detta.

Vi måste sträva efter en sådan harmoni i denna sammanhållningspolitik. Inspirerade av vår önskan att i egenskap av européer se på den europeiska staden som nyckelfokus för utvecklingen av våra samhällen har vi fått punkter att överväga och löften att hålla i fråga om befolkningsminskning, arbetsbrist, förorening av städerna, minskad rörlighet inom städerna och boende som inte lämpar sig för en hållbar utveckling. Dessa utmaningar är alla av avgörande betydelse, och vi måste anta dem för att göra våra europeiska städer attraktiva, konkurrenskraftiga och trevliga att bo i. För att problemen ska minska måste våra ord därför vara i harmoni med våra handlingar. Det är kontentan av den urbana dimensionen av sammanhållningspolitiken: att samordna prestationer och erkännande, harmonisera dessa och göra dem effektiva inför den nya programperioden.

Sammanfattningsvis har vi två åtaganden: behovet att tillhandahålla betydande och tydligt identifierade finansiella resurser för att uppfylla Leipzigmålen och, slutligen, behovet att få våra städer att samarbeta med varandra för att möta världskonkurrensen genom att använda de många och olika lösningar som kan tillhandahållas inom det europeiska området.

  Rolf Berend (PPE-DE). – (DE) Fru talman, fru kommissionsledamot, mina damer och herrar! Betänkandet av Lambert van Nistelrooij om grönboken om den territoriella sammanhållningen och en lägesanalys av debatten om den kommande reformen av sammanhållningspolitiken är verkligen ett av de viktigaste betänkanden som utskottet för regional utveckling har producerat under de senaste åren.

Vi ställer oss bakom det grundläggande konceptet i grönboken, dvs. att syftet med territoriell sammanhållning är att garantera en samstämmig utveckling av EU som helhet, en hållbar utveckling av territorierna med deras olika särdrag och karaktär och samtidigt ett bevarande av mångfalden. I nästa programperiod måste ett mer heltäckande system inrättas, som erbjuder gradvis hjälp till övergångsregioner som överskrider tröskeln på 75 procent av bruttonationalprodukten, så att dessa regioner får en tydlig status och kan utveckla en större säkerhet.

I Constanze Angela Krehls betänkande om hinder för användning av strukturfonderna listas med rätta de huvudsakliga problem som projektsökande står inför när de begär anslag från strukturfonder, som t.ex. överdriven byråkrati, en alltför komplicerad lagstiftning och den långsamma och besvärliga centralt styrda förvaltningen i medlemsstaterna. Kommissionen har fått många rekommendationer om vilka effektiva åtgärder som måste vidtas för att undanröja dessa hinder. Jag skulle vilja välja ut och förstärka två av dessa åtgärder.

För det första måste projektledare i nuläget bevara projektdokument i tio år för att kunna lämna in dem till kommissionen för granskning. Denna regel innebär en överdriven byråkratisk börda, i synnerhet i fråga om små projekt. Denna period bör reduceras till tre år.

För det andra orsakar de utvärderingskriterier som kommissionen tillämpar för innovativa projekt betydande problem. Man bör inte tillämpa samma kriterier för innovativa projekt som för andra projekt. Det är nödvändigt att använda ett annat förfarande i detta sammanhang.

  Miloš Koterec (PSE). – (SK) Regional utvecklingspolitik bidrar på ett tydligt sätt till EU-medborgarnas allmänna välbefinnande. Den är redan i princip en socialpolitik, och vi i socialdemokratiska gruppen i Europaparlamentet stöder den till fullo som sådan och utvecklar den ständigt. Några personer som närvarade vid ett offentligt möte nyligen frågade mig varför de skulle göra sig mödan att välja ut företrädare till Europaparlamentet. Efter att ha diskuterat i vilken mån och på vilka områden EU bidrar i de olika europeiska regionerna, tillsammans med konkreta exempel som påverkat miljontals människor, framstod sammanhållningspolitiken för mig som ett viktigt argument för varför vi bör rösta.

Därutöver nämnde jag också vilken viktig roll Europaparlamentet spelar i processen för att godkänna både sammanhållningspolitiken och budgetresurserna och att detta kommer att stärkas oerhört om Lissabonfördraget träder i kraft. Jag betonade att regionalpolitiken också kommer att påverka medborgarna på ett mycket mer direkt sätt i och med detta fördrag, och att de lokala myndigheterna och alla potentiella mottagare kommer att spela en viktigare roll i fråga om att sköta regionalpolitiken, stödja samverkan inom den och stärka utvecklingen av den territoriella sammanhållningen, inklusive i landsbygdsområden. Jag nämnde också att den regionala utvecklingspolitiken är ett av de lättaste och mest flexibla instrumenten för att lösa kriser som t.ex. den vi befinner oss i för närvarande. Regionalpolitiken bidrar exempelvis till att lösa arbetslöshet, investeringar och sociala problem. Förutsatt att den genomförs på ett professionellt och öppet sätt är regionalpolitiken utan tvekan en stark pelare i EU. Vi måste bygga mycket på denna pelare i framtiden och öka dess effektivitet, eftersom den utgör en viktig länk mellan de europeiska medborgarna och EU:s institutioner.

  Mariela Velichkova Baeva (ALDE). – (BG) Vilka är de grundläggande målen för initiativet för mikrokrediter? Att stimulera utvecklingen av detta instrument och skapandet av en positiv institutionell miljö och affärsmiljö, att hjälpa finansiella institutioner som inte är banker att öka sin kapacitet, att uppnå tillväxt och hållbar utveckling, samt att garantera förtroende från den privata kapitalmarknaden.

I Zsolt László Becseys betänkande fokuseras på de möjligheter som mikrokrediter utgör för att integrera fattiga grupper på arbetsmarknaden. Genom att samordna olika åtgärder och initiativ i denna kontext bör Europeiska kommissionen lägga fram en allmän europeisk ram med specifika parametrar, bland annat för mikrofinansinstitut utanför banksektorn.

Att uppmuntra till företagaranda leder till större konkurrenskraft och en kunskapsbaserad ekonomi av högre kvalitet, vilket går ihop med den uppfräschade Lissabonstrategin.

ORDFÖRANDESKAP: MORGANTINI
Vice talman

  Margie Sudre (PPE-DE). – (FR) Fru talman, fru Hübner! Jag beklagar att rådet och kommissionen ännu inte har tagit sig för att tydligt definiera territoriell sammanhållning. Det franska ordförandeskapet gjorde ett försök, vilket jag välkomnar. Vårt parlament fortsätter att insistera på att detta mål bör tillämpas från och med ikraftträdandet av Lissabonfördraget och att det bör redogöras för så snart som möjligt.

Jag hoppas att territoriell sammanhållning, utifrån Lambert van Nistelrooijs utmärkta betänkande, kommer att bli den rättsliga grund som underbygger en harmonisk utveckling i alla regioner i unionen, så att de bästa egenskaperna kan plockas från varje europeisk region. Det är nödvändigt att förbättra samordningen av gemenskapens politik för att kunna maximera dess påverkan på lokal nivå.

Syftet med en territoriell sammanhållning är inte uteslutande att fokusera på regioner som är permanent missgynnade. Den måste dock följa den samstämmiga utvecklingen av Europeiska unionen som helhet, med hänsyn till varje regions egenskaper, samtidigt som mångfalden bevaras. Jag anser att detta nya koncept är av stor betydelse för beaktande av de yttersta randområdena, för att garantera dem en hållbar och balanserad tillväxt.

I detta sammanhang vill jag tacka föredraganden för att han i kompromissändringsförslagen har inkluderat krav som är knutna till de särskilda utmaningar som de yttersta randområdena ställs inför i fråga om tillgänglighet och konkurrenskraft, som är aspekter av avgörande betydelse för den territoriella sammanhållningen.

När jag läste kommissionens aktuella meddelande med rubriken ”De yttersta randområdena: en tillgång för Europa” såg jag att kommissionen vill tillämpa alla rekommendationerna om att förbättra styret inom sammanhållningspolitiken på de yttersta randområdena, och på så sätt göra dem till ett banbrytande exempel på genomförande av territoriell sammanhållning.

Jag hoppas att man kommer att göra samma sak vid det utomeuropeiska samråd, eller États généraux de l'Outre-Mer, som snart ska inledas i Frankrike, och i hög grad integrera den påtagliga territoriella inverkan av den europeiska politiken på de yttersta randområdena, vars mervärde är obestridligt.

Avslutningsvis vill jag naturligtvis tacka alla föredragande.

  Gábor Harangozó (PSE). - (HU) Om vi ska kunna svara på de utmaningar som Europeiska unionen står inför måste vi göra allt vi kan för att verkligen sätta stopp för de skillnader i ekonomi och levnadsstandard som råder inom vissa regioner. I detta avseende måste vår sammanhållningspolitik i framtiden fokusera på det ursprungliga målet, nämligen att skapa en strukturell förändring i de regioner där det råder ekonomiska och sociala problem.

För att bli mer effektiva i framtiden måste vi koncentrera oss på territoriella enheter som är lämpliga för de aktuella utmaningarna. Vi måste omstrukturera former av ekonomiskt samarbete, en process där makroregioner kan spela en betydande roll.

Samtidigt måste vi också ta itu med den fattigdom som är koncentrerad till vissa områden. Om vi vill främja en verklig förändring måste vi koncentrera oss på den nivå som problemet finns på. Vad som krävs är med andra ord invecklade åtgärder också på nivån under regionerna. Det räcker inte att finansiera projekt, utan vi behöver ett integrerat tillvägagångssätt som omfattar alla medel och ger verklig hjälp till de mest utsatta medborgarna i Europeiska unionen.

  Rumiana Jeleva (PPE-DE). – (BG) Mina damer och herrar! Sammanhållningspolitiken är en av de grundläggande komponenterna i Europeiska unionen. Den har i årtionden speglat de europeiska medborgarnas allmänna önskan att få en bättre framtid med en bättre livskvalitet och arbetskvalitet.

Resultaten av sammanhållningspolitiken visar att den är något av det mest framgångsrika inom EU:s politik. Nu för tiden hör medlemsstater som tidigare har varit mycket mindre utvecklade i förhållande till genomsnittet i EU till de mest utvecklade länderna i världen. Dessa principer bidrar till att visa hur effektiv sammanhållningspolitiken är och motiverar nya stater som har anslutit sig till EU, som t.ex. mitt eget land, Bulgarien.

Vi bulgarer väntade länge på ett fullvärdigt medlemskap i Europeiska unionen och fäster med rätta våra förhoppningar vid de möjligheter som struktur- och sammanhållningsfonderna utgör. Jag tror att jag talar för oss alla när jag tackar kommissionsledamot Danuta Hübner för hennes stora ansträngningar på området för regional utveckling och hennes beslutsamma stöd för sammanhållningspolitiken.

De fem betänkandena från utskottet för regional utveckling understryker också Europaparlamentets långsiktiga åtagande när det gäller en stark, effektiv sammanhållningspolitik. Förutom att ta itu med den ekonomiska krisen måste vi i nuläget också hantera de problem som uppstår av klimatförändringar, demografiska förändringar, energieffektivitet, omåttlig urbanisering, invandring och andra frågor.

Alla dessa frågor kräver ett starkt, konsoliderat svar från Europeiska unionen. Det är anledningen till att sammanhållningspolitiken måste användas som en drivkraft för de förändringar som vi måste göra. En utmaning som EU står inför är t.ex. en minskning av vårt yttre beroende av olja och gas.

Sammanhållningspolitiken och strukturfonderna har alltid varit mer än en enkel gest av europeisk solidaritet. De utgör faktiskt en del av ett ömsesidigt gynnsamt system som kan användas för att skapa nya marknader och nya kommersiella förbindelser. Avslutningsvis vill jag säga att alla medborgare har rätt att dra fördel av sammanhållningspolitiken. Detta gäller naturligtvis också mitt lands medborgare, som förtjänar bättre arbets- och levnadsvillkor.

  Jamila Madeira (PSE). – (PT) Fru talman, mina damer och herrar! Först och främst vill jag tacka alla för deras arbete.

De tre nyckelkoncept som definieras i grönboken – koncentration, sammanbindning och samarbete – kan erbjuda lösningar på vissa hinder för en harmonisk utveckling av gemenskapen, i synnerhet de negativa effekterna i samband med koncentration av ekonomisk verksamhet, skillnader i tillgång till marknader och tjänster på grund av avstånd och de skiljelinjer som skapas av gränserna mellan medlemsstaterna, men även mellan regioner.

Därför måste vi försöka förbättra synergierna mellan dessa politikområden med hjälp av metoder för att effektivt mäta deras territoriella effekter. Det är just därför som jag alltid har argumenterat för en utveckling av ytterligare kvalitativa indikatorer i syfte att bättre kunna utforma och genomföra motsvarande politik på ort och ställe, med hänsyn till de olika territoriella egenskaperna.

I nuläget är BNP fortfarande det enda kriteriet för att fastställa om det är berättigat att få stöd genom strukturfonderna.

Utarbetandet av ytterligare indikatorer och genomförandet av territoriella bedömningar får emellertid inte leda till mer byråkrati eller ytterligare förseningar, utan snarare till en förenklad tillämpning av ny politik och verksamhet till stöd för territoriell sammanhållning.

I den femte lägesrapporten – jag ska avsluta nu, fru talman – hänvisas särskilt till övergångsregioner som befinner sig mellan konvergensregioner och regioner som omfattas av målet regional konkurrenskraft och sysselsättning. Vi får inte glömma att dessa regioner behöver en tydligare status, med större säkerhet och stabilitet i utvecklingen.

  Iosif Matula (PPE-DE). – (RO) Jag vill tacka alla föredragande för att ha utarbetat detta paket för regional utveckling. Jag vill särskilt gratulera Lambert van Nistelrooij till hans utomordentliga ansträngningar. Han har på ett mycket framgångsrikt sätt inkluderat behovet av att medlemsstaterna genomför åtgärder som syftar till att uppnå territoriell sammanhållning som en del av resolutionsförslaget.

Dessutom bidrar grönboken till att belysa att den territoriella sammanhållningspolitiken, utöver den sociala och ekonomiska sammanhållningen, är ett av Europeiska unionens huvudsakliga mål. Europas regioner kommer att utvecklas på olika sätt om de inte samordnas genom en gemensam EU-politik.

Territoriell sammanhållning är ett nyckelelement i processen för den europeiska integrationen och i att uppnå konvergens mellan regioner. Jag anser att vi måste fokusera särskilt mycket på EU:s konvergensregioner både nu och i framtiden, så att de stora skillnaderna mellan dem kan minskas på ett betydande sätt så snart som möjligt.

När det gäller mitt eget land, Rumänien, så har det gjorts betydande framsteg med avseende på utvecklingen av dess regioner, men det råder skillnader både mellan och inom dem, liksom mellan landsbygds- och stadsmiljöer.

Det måste ske en balanserad, hållbar regional utveckling under förhållanden där de särskilda resurserna används effektivt för varje område separat. Ett av de främsta kännetecknen för västra Rumänien är det stora antalet geotermiska källor. Om tillräckliga medel skulle anslås i denna region för att skapa en alternativ källa till elektrisk energi och för att använda det geotermiska vattnet skulle nya arbeten skapas, vilket skulle leda till ekonomiska fördelar.

Jag betraktar det paket som diskuterats i dag som mycket betydelsefullt också för Rumänien.

  Andrzej Jan Szejna (PSE). - (PL) Fru talman! Sammanhållningspolitiken är huvudpelaren i integrationsprocessen. En ordentligt fungerande sammanhållningspolitik är ett nödvändigt villkor för att vi ska kunna uppnå en social, ekonomisk och territoriell sammanhållning i Europeiska unionen. I nuläget består den största utmaningen av att genomföra en snabb reform av den grund utifrån vilken vår politik styrs, och att förenkla och göra komplicerade förfaranden för genomförande av projekt och finansieringsbestämmelser mer flexibla.

Utvecklingen av ett interregionalt koncept och utbyte av bästa tillvägagångssätt inkluderas i planerna för reformen av sammanhållningspolitiken, och kompletterar den på ett utmärkt sätt. Av den anledningen bör Europeiska kommissionen så snart som möjligt lägga fram ett konkret förslag i fråga om möjligheten till utbyte av erfarenheter mellan de organ som genomför projekten.

Enligt min uppfattning är det ingen idé att övertyga någon av de stater som företräds här att strukturfonder är ett nyckelinstrument för att stimulera ekonomin på regional nivå inför en ekonomisk och finansiell kris. Därför är det viktigt att förenkla förfarandena och skynda på det finansiella flödet till medlemsstaternas ekonomier. Gemenskapsprojekt är ett sätt att skapa nya och hållbara arbeten och ett tillfälle för dem med störst behov, för de fattigaste regionerna i Europeiska unionen.

Sammanhållningspolitiken bör också vara ett instrument för att möta nya utmaningar, som t.ex. en gemensam energipolitik och klimatförändringar.

  Czesław Adam Siekierski (PPE-DE). - (PL) Fru talman! Sammanhållningspolitik har ofta betraktats som det bästa exemplet på solidaritet inom Europeiska unionen. Det ligger i hela EU:s intresse att jämna ut olikheterna i utvecklingen mellan enskilda länder och regioner i gemenskapen. Enligt min uppfattning är grönboken ett kommissionsdokument i vilket de nuvarande utmaningar som EU:s sammanhållningspolitik står inför diagnostiseras på ett träffsäkert sätt.

Kommissionen tar också upp det särskilda behovet av att stödja regioner med en särskild geografisk natur, som t.ex. bergsområden och områden som är ogynnsamma för jordbruk, vilket förtjänar ett beslutsamt stöd. Det är särskilt viktigt att vi samordnar och planerar stödet till landsbygdsområden ordentligt. Dessa områden karaktäriseras av en lägre nivå av ekonomisk utveckling, lägre befolkningstäthet, otillräcklig tillgång till alla sorters offentliga tjänster och begränsade arbetsmöjligheter utanför jordbruket. Det råder också en betydande skillnad mellan dessa områden i enskilda medlemsstater. Om vi jämför landsbygdsområden med tätorter är dessa skillnader ännu större.

Den ökade finansiering av utvecklingen av landsbygdsområden som planeras har blivit föremål för mycket kritik i den befintliga budgetramen. Jag vill påminna alla om att politiken för landsbygdens utveckling och finansiering av denna politik bidrar till att hålla liv i dessa områden och till att göra livet lättare för invånarna där. Sammanfattningsvis är kommissionens dokument, betänkandena och dagens debatt ett steg i rätt riktning.

  Emanuel Jardim Fernandes (PSE). – (PT) Fru talman, fru kommissionsledamot, mina damer och herrar! Jag vill börja med att gratulera Constanze Angela Krehl och Lambert van Nistelrooij till deras betänkanden och till deras villighet att acceptera bidrag från sina kolleger. I deras betänkanden framgår vikten av bästa metod, som är en synergifaktor, framför allt på områdena för miljö, energi och sysselsättning, och debatten om territoriell sammanhållning länkas samman med debatten om sammanhållningspolitikens framtid i Europeiska unionen.

Jag instämmer i bedömningen av grönboken och i analysen av konceptet med territoriell sammanhållning, och jag stöder de rekommendationer för den territoriella sammanhållningens framtid som ingår i dessa betänkanden, framför allt följande: en definition av begreppet territoriell sammanhållning, offentliggörande av en vitbok om territoriell sammanhållning, en förstärkning av målet ”europeiskt territoriellt samarbete”, införande av territoriell sammanhållning i den framtida utvecklingen av all gemenskapspolitik, en utveckling av ytterligare kvalitativa indikatorer, en mätning av den territoriella påverkan på gemenskapspolitiken och förslag på sätt att skapa synergier mellan territoriell politik och sektorspolitik, en utveckling av en övergripande strategi för regioner med särskilda geografiska egenskaper, framför allt de yttersta randområdena, ett införande av ett mer övergripande system för gradvisa övergångsstöd till de så kallade övergångsregionerna, och en utveckling av territoriella styrelseformer på flera nivåer (på europeisk, nationell, regional och lokal nivå).

Av denna anledning uppmanar jag mina kolleger att stödja dessa betänkanden, och medlemsstaterna – och kommissionen – att följa upp dem i vederbörlig ordning.

  Maria Petre (PPE-DE). – (RO) Först och främst vill jag välkomna idén om en ordentlig debatt om sammanhållning. Jag vill gratulera var och en av våra kolleger till deras ansträngningar och till de förslag som de lagt fram.

Jag ska framföra några kommentarer om några av ämnena, till att börja med om territoriell sammanhållning. Det grundläggande problemet är hur vi ska kunna garantera en harmonisk utveckling av alla territorier i Europeiska unionen och av partnerskapet mellan tätorts- och landsbygdsområden för att sätta stopp för förlusten av territorium och ta itu med avfolkningen av landsbygdsområden. Utan en definition av territoriell sammanhållning, som parlamentet väntar på, tillhandahåller det integrerade konceptet av ekonomisk, social och territoriell sammanhållning den framtida grunden för EU:s regionala politik och för strukturfondernas format efter 2009.

Vad gäller Krehlbetänkandet stöder jag alla de förslag i betänkandet som ger stöd åt Europas regioner och där avskaffande av hinder och förenkling av förfaranden nämns, liksom deras långsiktiga stabilitet, samt förslaget att tänka ut noggranna metoder för utbyte av god praxis mellan regioner.

Vad gäller den urbana dimensionen av sammanhållningspolitiken vet vi att vi inte har en gemensam definition av ”tätortsområde”. Vi vet också att vi har omkring 5 000 städer i Europa med färre än 50 000 invånare. Rumänien har ett betydande antal sådana orter. Jag anser att vi behöver en utvecklingsmodell och tillräckliga resurser för tätorter av detta slag, eftersom det är just sådana områden som lider brist på eller saknar fördelarna med ett samstämmigt tillvägagångssätt.

Den hållbara urbana utvecklingen kommer enligt det nya fördraget, som en del av den territoriella sammanhållningen, att hanteras gemensamt av medlemsstaterna och EU. Lokala och regionala myndigheter måste vara beredda på detta tillvägagångssätt och redan vara inrättade som en styrelseform på flera nivåer. Jag stöder idén om en minsta tilldelning av medel per invånare på 1 000 euro, till skillnad från den tidigare siffran på 500 euro.

  Francisca Pleguezuelos Aguilar (PSE). – (ES) Fru talman! I fråga om betänkandet om mikrokrediter vill jag gratulera alla föredragande, för de har gjort ett fantastiskt arbete. De har utan tvekan förbättrat kommissionens initiativ.

Jag anser att de rekommendationer som görs i detta betänkande kommer att göra det möjligt för oss att fastställa grunden för utvecklingen av en ordentlig ram för mikrokreditsektorn i Europeiska unionen. Denna sektor har varit framgångsrik i många utvecklingsländer, däribland i vissa europeiska länder, både som medel för att generera ekonomisk verksamhet och som ett verktyg för att öka den sociala integrationen och främja skapande av nya arbetstillfällen. Denna framgång har emellertid hittills inte överförts till gemenskapssammanhang. Enligt min uppfattning har vi nu möjlighet att göra detta, särskilt med tanke på den ekonomiska och finansiella kris som vi befinner oss i.

I detta avseende måste en förstärkning av de initiativ som föreslås i detta betänkande prioriteras, men vi måste också vidta andra åtgärder. Vi måste öka de medel som anslås till dessa strukturer till stöd för mikrokrediter. Vi måste garantera lättare tillgång för de enskilda personer och företag som inte kan få lån. I detta avseende vill jag belysa exemplet med en europeisk garanti för mikrokreditlån, eftersom detta är ett verktyg som skulle kunna förbättra denna tillgång och som har tagits med i detta betänkande.

Jag vill avsluta med att säga att vi med detta betänkande utan tvekan kommer att kunna lägga grunden för att skapa en harmonisk ram i gemenskapskontexten för stimulans av mikrokreditsektorn.

  Silvia-Adriana Ţicău (PSE). – (RO) År 2010 ska kommissionen och medlemsstaterna se över tillämpningsmetoden för och upptagningsnivån hos strukturfonderna. Jag uppmanar medlemsstaterna att med stor omsorg omdefiniera de prioriteringar som de har och som de tänker använda strukturfonderna till.

Jag anser att rörlighet i städer, landsbygdens utveckling, energieffektivitet i byggnader och utvecklingen av transportinfrastrukturen måste finnas med bland medlemsstaternas prioriteringar för användning av strukturfonderna under perioden 2011–2013.

I egenskap av föredragande för energieffektiviteten i byggnader krävde jag en ökning av beloppet för Europeiska regionala utvecklingsfonden (ERUF) som medlemsstaterna kan använda för att bygga subventionerat boende och intensifiera energieffektiviteten i byggnader från 3 till 15 procent. Detta skulle ge medlemsstaterna större flexibilitet och möjlighet att skynda på utnyttjandet av EU-medel för att förbättra de europeiska medborgarnas livskvalitet.

Särskilt under den nuvarande krisen måste medlemsstaterna använda offentliga medel, och i synnerhet strukturfonder, för att garantera en ekonomisk utveckling och öka antalet jobb.

  Eoin Ryan (UEN). – (EN) Fru talman! Först och främst vill jag gratulera de föredragande som arbetat med detta mycket viktiga betänkande. Enligt min uppfattning har den ekonomiska krisen tvingat oss att ta en ordentlig titt på vårt tidigare agerande i fråga om ekonomin. Detta ger oss i sin tur möjlighet att dra lärdom av tidigare misstag. Jag antar att vi olyckligtvis lämnade vissa grupper bakom när våra ekonomier drevs framåt.

Att ta itu med och förbättra tillgången till mikrokrediter ger oss möjlighet att ta itu med dessa tidigare misstag. Att omforma ramen för mikrokrediter kan hjälpa oss att stärka och bygga om våra ekonomier från gemenskapen och uppåt. På Irland har man uträttat ett lovvärt arbete i detta avseende. I min egen valkrets i Dublin har det inrättats fyra näringslivsnämnder sedan 1993, och de har tillhandahållit stöd på lokal nivå till mikroföretag över hela staden och grevskapet Dublin. Association of County and City Boards [sammanslutningen för organisationer för grevskap och städer] på Irland tillkännagav ett eget finansiellt stimulanspaket tidigare i år, som syftar till att stödja 3 000 företag över hela Irland och skapa 15 000 nya arbetstillfällen. Projektet omfattar också utbildning av nästan 50 000 personer.

På europeisk nivå är dessa siffror låga, men våra mikroföretag i Dublin och Irland är av enorm betydelse. Jag hoppas verkligen att vi till följd av detta utmärkta betänkande kommer att få uppleva betydande och samordnade åtgärder på gemenskapsnivå till stöd för det ovärderliga arbete som uträttas av och för mikroföretag på lokal och nationell nivå över hela Europeiska unionen, eftersom det är en väldigt viktig del av vår ekonomi i dag och en väldigt viktig del av vår ekonomi för framtiden.

  Talmannen. – Tack så mycket, herr Ryan! Jag har inte varit särskilt sträng, för vi har faktiskt lite mer tid än vad som anges i arbetsordningen.

Jag vill dock säga en sak innan vi går vidare till förfarandet ”catch the eye”. I morse lanserades ett mycket betydelsefullt evenemang här i kammaren. Det lanserades av Hans-Gert Pöttering och rör en europeisk organisation som heter Flare, i vilken över 30 länder deltar och där ungdomar – och inte bara ungdomar – engagerar sig starkt för att bekämpa organiserad brottslighet och för att se till att de varor som beslagtas från organiserad brottslighet används i socialt arbete.

Det har också gjorts ett åtagande här i kammaren av Europaparlamentets talman och utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor, och vi har också besök här av några av dessa ungdomar som, enligt min uppfattning, är en tillgång för Europa eftersom de, tillsammans med oss, försöker se till att Europa är ett Europa fritt från rasism, men också fritt från organiserad brottslighet. Jag vill därför också välkomna dem som är här i denna kammare.

  Erna Hennicot-Schoepges (PPE-DE). – (FR) Fru talman! Jag skulle vilja gratulera alla föredragande. Dessa betänkanden är en guldgruva för ny politik. Jag kan bara beklaga att det inte hänvisas till kulturpolitik i något av dem.

Kulturpolitik är kanske sammanhållningspolitik per definition. Det är kultur som ger en region sammanhållning, och det hade kunnat nämnas eftersom det ännu inte har inrättats någon transregional kulturpolitik. Vi har alltid stora svårigheter att finansiera transkulturella projekt eftersom det inte finns något transkulturellt samhälle, inget socialt trygghetssystem som kan ge konstnärer den rörlighet som krävs för att arbeta utanför regionens gränser. Jag uppmanar eftertryckligen alla dem som arbetar för att genomföra denna politik att inte glömma bort denna aspekt, eftersom den är viktig för alla politiska områden i Europa.

ORDFÖRANDESKAP: MARTÍNEZ MARTÍNEZ
Vice talman

  Ewa Tomaszewska (UEN). - (PL) Herr talman! Territoriell och social sammanhållning förebygger konflikter genom att undanröja orsakerna. Det är anledningen till att åtgärder för att utjämna levnadsstandarden i tätorts- och landsbygdsområden och att balansera infrastrukturen i regionerna är så viktiga. Ett utspritt bruk av mikrokrediter är ett bra instrument för sammanhållningspolitiken. I dag, i en tid av finansiell och ekonomisk kris, när vi alla försöker finna sätt att skydda jobben, måste vi vara medvetna om hoten mot sammanhållningspolitiken, som t.ex. protektionism och diskriminering av de fattigare regionerna.

  Den Dover (PPE-DE). – (EN) Herr talman! Utskottet för regional utveckling och de medel som läggs på hela Europa är det viktigaste programmet i hela Europeiska gemenskapen.

Jag kan tala för nordvästra England och berätta hur mycket dessa medel har gynnat framför allt staden Liverpool under de senaste 10 åren. Om man ser framåt tror jag att denna stad kan fortsätta att utvidgas utifrån dessa välfördelade, välkontrollerade medel.

Jag uppmanar till större engagemang från den privata sektorns sida när det gäller det sätt som medlen tilldelas, förvaltas och kontrolleras på, för den privata sektorn kan alltid göra ett mer effektivt jobb än den offentliga sektorn.

Jag vill också betona hur ovärderliga dessa pengar har varit för landsbygdsområdena i nordvästra England, där det finns många jordbruksområden som är av avgörande betydelse för hela ekonomin.

Avslutningsvis vill jag säga att jag stöder Zsolt László Becsey i fråga om mikrokrediter. Detta är en mycket intressant utveckling som är av avgörande betydelse i denna ekonomiska situation.

  Zita Pleštinská (PPE-DE). – (SK) Mina damer och herrar! Jag anser att dagens samordnade debatt om regionalpolitik är den viktigaste debatten, inte bara under detta plenarsammanträde, utan också en av de viktigaste debatterna under vår mandatperiod. Den innebär en chans att få tala med europeiska medborgare om ett ämne som de lätt kan relatera till, vilket är särskilt viktigt med tanke på det annalkande valet till Europaparlamentet i juni. Frånvaron av ett effektivt, enkelt och direkt stöd till mindre myndigheter, framför allt på området för tillgång till investeringsresurser, är oroande. Därför anser jag att vi, utifrån dessa betänkanden, kommer att få se en omvärdering av sammanhållningspolitiken, och framför allt vissa av de operativa programmen, som bör öppnas på nytt och ändras.

Jag vill avsluta med att framhålla min övertygelse om att Europaparlamentets rekommendationer i dessa fem betänkanden kommer att ge mervärde och uppfylla förväntningar hos medborgare i både europeiska städer och landsbygdsområden, som anser att en sammanhållningspolitik kommer att garantera en utveckling av deras regioner, en gradvis utjämning av regionala skillnader, nya sysselsättningsmöjligheter, energisäkerhet, förbättrad energieffektivitet i deras hem, bättre transportinfrastruktur och teknisk infrastruktur och en högre levnadsstandard.

  Sérgio Marques (PPE-DE). – (PT) Herr talman, fru kommissionsledamot, mina damer och herrar! I denna viktiga debatt om territoriell sammanhållning och framtiden för ekonomisk och social sammanhållningspolitik måste jag nämna det mycket specifika problem som de yttersta randområdena står inför. Till följd av den ständiga kombinationen av en rad geografiska faktorer är dessa regioner oerhört känsliga i ekonomisk och social bemärkelse, framför allt under en allvarlig internationell kris som den som vi upplever i dag.

Jag vill därför uppmana Europeiska kommissionen, och framför allt kommissionsledamot Danuta Hübner, att vara mycket uppmärksam på följderna av den nuvarande krisen för de yttersta randområdena. En bedömning av dessa följder i vart och ett av de yttersta randområdena, framför allt för turism, byggande och ökningen av arbetslösheten, skulle bidra mycket till att garantera ett särskilt europeiskt agerande till förmån för dessa regioner.

Därför uppmanar jag Europeiska kommissionen att förbereda ett europeiskt agerande på krisen för de yttersta randområdena, som går bortom de åtgärder som redan tillkännagivits inom ramen för den ekonomiska och sociala sammanhållningspolitiken för europeiska regioner i allmänhet. Ett särskilt europeiskt agerande som svar på krisen för de yttersta randområdena …

(Talmannen avbröt talaren.)

  Talmannen. – Nu är er talartid slut.

I den arbetsordning som presidiet fastställt föreskrivs att upp till fem ledamöter kan inta talarstolen i en debatt av det här slaget, och bara i precis en minut per person.

Ytterligare sex ledamöter har bett om ordet utöver de fem som redan har talat i enlighet med arbetsordningen. Eftersom vi har lite tid över – enligt sessionstjänsten – ska jag göra ett undantag och ge ordet till de ledamöter som har bett om det. Jag uppmanar dem dock att hålla sig strikt till ämnet och att inte överskrida den minut som är tillåten enligt förfarandet ”catch the eye”.

  Zuzana Roithová (PPE-DE). – (CS) Herr talman! Det gläder mig att kunna bekräfta att det tjeckiska ordförandeskapet främjar en tydlig definition av sammanhållningspolitiken på ett sätt som omfattar stöd till mindre utvecklade regioner. Jag vill också uppmana kommissionen att lägga fram en bindande lagstiftning där villkoren för en effektiv mikrokreditmarknad harmoniseras. Detta är inte bara viktigt i kristider. Vi måste underlätta tillgången till finansiering för privatpersoner och företagare som inte kan få lån från den traditionella banksektorn. Tidigare erfarenheter av konsumentkredit visar att EU måste agera enat och effektivt, i synnerhet när det gäller kontrollinstrument. Jag anser dessutom att mikrokrediter huvudsakligen bör inriktas på projekt i de mindre utvecklade europeiska regionerna på samma sätt som sammanhållningspolitiken, och också på missgynnade medborgargrupper och nyskapande projekt, i enlighet med Lissabonstrategin. Jag vill vidare uppmärksamma kommissionen på risken att mikrokrediter missbrukas i penningtvättssyfte. Det är beklagligt att det fortfarande inte har lagts fram ett konkret lagstiftningsförslag.

  Andreas Mölzer (NI). – (DE) Herr talman! Eftersom vi talar om EU:s sammanhållningspolitik och regionala utveckling bör vi kanske ta en titt på kandidatländerna för anslutning till EU. I förra helgen var jag i Turkiet, närmare bestämt i Anatolia, och jag såg de problem som existerar i Diyarbakir i det kurdiska området. Jag insåg att det finns behov av att underrätta kandidatländerna om fördelarna och nödvändigheten med regional utveckling.

Problemet i det kurdiska området är inte bara ett etniskt problem och inte bara en fråga om rätten till självbestämmande och liknande frågor. Det är inte heller ett problem som rör terrorism, utan har mycket mer att göra med regional utveckling och med en balansering av den regionala utvecklingen i alla städer och på landsbygden. Jag anser att vi bör förklara för Turkiet att man bör tillämpa en europeisk sammanhållningspolitik i detta fall, annars kommer landet inte heller i detta avseende att vara redo för anslutning till Europeiska unionen.

  Alexandru Nazare (PPE-DE). – (RO) Strukturfonder och sammanhållningsfonder är ett hett debattämne för oss, och en mycket lovvärd men, olyckligtvis, otillräckligt utnyttjad möjlighet. Det finns en rad anledningar till detta, alltifrån byråkrati, besvärliga förordningar och förordningar med för kort giltighetstid till information som är svår att tillgå och en brist på öppenhet.

Jag kan tala om att många sökande klagar över problem i samband med stödberättigande för utgifter, förordningar med för kort giltighetstid, obegripliga dokument och naturligtvis långa projektutvärderingar.

Det gläder mig att också Europeiska kommissionen har börjat inse dessa hinder. Förslagen om ändring av förordningar omfattar, framför allt under den nuvarande ekonomiska krisen, bestämmelser om förenkling av förordningar för användning av dessa medel. Detta är ett första steg, och jag hoppas att många av våra förslag också kommer att antas av kommissionen.

En lösning på dessa problem tillhandahålls med partnersamverkansprogrammen och de tekniska stödprogrammen, men med mina ändringsförslag till Krehlbetänkandet stödde jag också behovet av ett program på EU-nivå …

(Talmannen avbröt talaren.)

  Ljudmila Novak (PPE-DE). - (SL) Livskvaliteten har verkligen förbättrats avsevärt med hjälp av de pengar från strukturfonderna som Europeiska unionen har använt för att stärka den sociala, ekonomiska och territoriella sammanhållningen och för att utveckla totalt 268 regioner.

Det gläder mig att notera att parlamentet, i sin nuvarande sammansättning, också har spelat en roll när det gäller att hjälpa till att avsätta mer pengar från denna budgetram för de syften som diskuterats än vad som ursprungligen föreslagits. Samtidigt beklagar jag att det finns alldeles för många byråkratiska hinder, vilket mina kolleger redan har påpekat, och ibland undrar jag om det är Europa eller de nationella regeringarna som bör beskyllas för detta.

Jag anser hur som helst att vi måste förenkla sådana hinder för att kunna ta itu med de akuta behoven hos både lokala myndigheter och regioner. Om vi vill att ungdomar och kvinnor ska stanna kvar i landsbygdsområdena måste vi emellertid investera mycket mer resurser i att stödja en landsbygdsutveckling.

  James Nicholson (PPE-DE). – (EN) Herr talman! Mycket av det vi har diskuterat här under förmiddagen kommer nästa parlament att få genomföra. Det råder ingen tvekan om det. Landsbygdsutvecklingen är central för utvecklingen av landsbygdens ekonomi, men när den andra pelaren utformades och skapades för att stödja landsbygdssamhället för några år sedan tillhandahölls inte tillräckligt med medel för att stödja denna andra pelare. Nu sker en modulering, vilket innebär att det tas extra medel från jordbrukarnas samlade gårdsstöd till utveckling av landsbygdssamhället och landsbygdens ekonomi.

Jag vet att det kommer att utbryta en kamp här. Det finns de som vill ta bort regionalpolitiken, och stödet till landsbygdssamhället, från generaldirektoratet för jordbruk och landsbygdsutveckling och ge det till generaldirektoratet för regionalpolitik, vilket är oacceptabelt för dem som lever i landsbygdsekonomin. Vi förde den debatten långt tillbaka på 1990-talet under Ray MacSharry, och vi ska inte återgå till den. ”Aldrig i livet”, säger jag. Det måste spenderas extra medel inom ramen för jordbruk och landsbygdsekonomin till stöd för små jordbrukare och personer som är verksamma i landsbygdsområden.

  Francesco Ferrari (ALDE). - (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Jag skulle vilja tacka föredraganden för hans betänkande. Det ämne som behandlas är mycket känsligt i fråga om de följder som det skulle kunna få för de olika medlemsstaternas ekonomiska system. Att koppla den nya jordbruksfonden för landsbygdsutveckling till den gemensamma jordbrukspolitiken (GJP) kan få positiva eller negativa aspekter, beroende på hur en sådan fond används.

Utifrån en viss synvinkel innebär att koppla samman fonder att de kan användas mer effektivt, och det är verkligen positivt. Men jag instämmer med föredraganden i att det råder en mycket fin skiljelinje, och att bland annat risken finns att fonderna bara används för att göra jordbruket mer konkurrenskraftigt, till nackdel för andra sektorer i jordbruksområden.

Landsbygdsområdena är faktiskt i stort behov av en stark investering – en strukturell investering och en livsmedelsinvestering – för att återuppliva ekonomin, för att utbilda unga jordbrukare, som är den drivande kraften bakom landsbygdens ekonomi, och för att utbilda kvinnor som bor i dessa områden. Det behövs också en investering inom sektorn för informationsteknik för att ungdomar ska bli mer bekanta med ny teknik. Risken är att fonderna missbrukas.

Det är anledningen till att jag fortsätter att vara övertygad om att vi måste använda sunt förnuft om vi ska förebygga förskingring av fonder, för landsbygdens ekonomi kan få en mycket stor inverkan i Europa.

  Czesław Adam Siekierski (PPE-DE). - (PL) Herr talman! Sammanhållningspolitiken är desto viktigare om man ser till den nuvarande ekonomiska krisen, eftersom de strukturfonder som erbjuds kan tjäna som effektiva instrument för att stimulera ekonomin på regional nivå. En koncentration på tillväxtstimulerande verksamhet, som t.ex. att lägga pengar på forskning och utveckling, innovation och instrument för aktiva sysselsättningsskapande instrument, borde verka stimulerande på den europeiska ekonomin och garantera en återgång till tillväxt. Jag stöder också beviljande av ytterligare finansiering för förbättrad Internettillgång i landsbygdsområden.

  Danuta Hübner, ledamot av kommissionen. − (EN) Herr talman! Jag sparade två minuter från mina inledande kommentarer för att ha mer tid att svara på frågorna nu. Samtidigt som jag beklagar att jag inte kan svara på alla frågor så uppskattar jag verkligen alla de bilaterala utbyten vi haft under de senaste åren i Bryssel och under mina besök på plats i era valkretsar. Ni är välkomna att fortsätta denna dialog med oss i kommissionen. Jag vill tacka er för den mycket bra och uppriktiga debatt som vi fört i dag.

Vi måste helt och hållet och på ett klokt sätt utnyttja potentialen hos all europeisk och nationell politik för att se till att Europeiska unionen som en ekonomi och ett samhälle går starkare ur denna kris både ekonomiskt, socialt och politiskt, med en stabil grund för en långsiktig hållbar utveckling. Jag anser att dagens debatt bekräftar att en europeisk sammanhållningspolitik måste spela en roll i denna process, både i dag och i morgon. Det är vår gemensamma uppgift i dag att se till att sammanhållningspolitikens potential – dess förmåga att leverera hållbar utveckling och jobb – kommer att användas fullt ut och på ett klokt sätt i denna nya globala kontext. Jag tänker inte bara på krisen, utan också på alla de välkända utmaningar som vi identifierade för flera år sedan som viktiga utmaningar för den europeiska utvecklingen.

Att stödja en hållbar konkurrenskraft är det effektivaste sättet att uppnå sammanhållning på i Europeiska unionen. I detta sammanhang måste vi använda sammanhållningspolitiken för att göra faktorer som små och medelstora företags tillgång till finansiering till en målsättning. Vi måste också ta itu med frågor som bättre tillgång till offentliga tjänster som syftar till att förbättra möjligheterna att få anställning och produktiviteten och på så sätt bidrar till större jämställdhet.

Under de senaste åren har det, som vissa av er betonat, setts som sunt förnuft att hanteringen av de nya utmaningarna absolut kräver en integrerad strategi som baseras på plats – en strategi som optimerar användningen av resurser och även mobiliserar alla partner på regional och lokal nivå, liksom på nationell och europeisk nivå, så att vi är aktiva på alla nivåer av det europeiska styret.

Vad gäller partnerskapsprincipen vill jag betona att detta har varit ett mycket viktigt mål från den första dagen av min mandatperiod, och kommissionen har investerat mycket i att förverkliga partnerskapsprincipen och sammanhållningspolitiken, att göra dem till något som verkligen tillämpas på ort och ställe. Strax efter förhandlingarna gjorde vi en fullständig bedömning av hur partnerskapsprincipen och processen med att utforma de politiska programmen genomförts av medlemsstaterna och regionerna. Vi ville inte bara ha en formell närvaro av partnerskapsprincipen, och därför arbetade vi också med partnerna och hjälpte dem att bygga upp en kapacitet att bli verkliga partner i systemet för förvaltning av politik, och vi reagerar tämligen effektivt på alla signaler vi får från olika platser på att denna princip inte respekteras i de enskilda medlemsstaterna. Jag har precis haft ett möte om just denna fråga med icke-statliga organisationer från en av de centrala EU-medlemsstaterna.

Jag håller också helt med alla er som säger att sammanhållningspolitiken inte fungerar, och inte får fungera, isolerat, och att vi måste förbättra synergierna och samordningen mellan sammanhållningspolitiken och all annan sektorspolitik, nationell politik och EU-politik. Inte bara för att undvika överlappning och dubblering, utan också för att tillämpa den synergi som kommer av en bra samordning mellan de politiska områdena. Landsbygdsutvecklingen och regionalpolitiken är verkligen ett extremt exempel på behovet av att ha en mycket god samordning och att tillämpa synergier mellan politiska områden.

Ett annat exempel skulle kunna vara konkurrenskraft och behovet av att beakta de begränsningar som kommer av en ekonomi som utnyttjar mindre kol och av klimatförändringar i fråga om investering i infrastruktur. Jag vill starkt understryka att vi har investerat mycket i en mer miljövänlig europeisk sammanhållningspolitik. Vi fastställde målen i samband med klimatförändringar, energieffektivitet och förnybar energi innan den stora debatten om klimatförändringar exploderade i Europeiska unionen. I dag går en tredjedel av medlen inom sammanhållningspolitiken direkt till en miljövänlig investering på alla områden av våra liv. Nyligen tillfogades det ytterligare 4 procent till politiken som ska användas på området för energieffektivt boende och användning av förnybar energi, och som tillåter oss att lägga mer betoning på denna utmaning.

Vad som också framgår tydligt av debatten är att vi behöver både kontinuitet och reform i genomförandet av politiska åtgärder. Vad gäller kontinuiteten vill jag mycket starkt betona att denna fleråriga programplanering, finansiella additionalitet, delade förvaltning och dessa partnerskapsprinciper representerar ett stort europeiskt värde som vi bör fortsätta att omhulda. Men det finns också behov av förändring för att det ska gå att finna en bättre balans mellan kraven på ekonomisk förvaltning och kontroll och uppgifterna att uppnå goda resultat och ett tillfredsställande genomförande av politiken. Det råder ingen tvekan om att vi måste skapa en enklare, effektivare och mer ändamålsenlig genomförandemekanism och minska den administrativa komplexiteten och den administrativa bördan.

Vi har arbetat med denna utmaning med stort stöd från er under de senaste månaderna. Vi fick det första ändringsförslaget till artikel 55 redan i december, och vi kommer att rösta om den huvudsakliga delen av förslagen om förenkling om en vecka. Den arbetsgrupp som vi har inrättat tillsammans med medlemsstaterna för att förenkla politiken fortsätter sitt arbete, och i slutet av maj kommer vi att lägga fram ytterligare ett förslag, förhoppningsvis fortfarande relaterat till denna period.

Jag håller med er om att det också krävs en starkare fokus på resultat, en starkare övervakning och en utvärderingskultur för att politiken ska bli mer effektiv. Vi fortsätter att arbeta med detta. Jag uppskattar verkligen ert stöd för finansieringslösningar. Vi är på rätt spår, men det kan verkligen göras mycket mer. Jag vill också be er notera, när det gäller finansieringslösningar, som i nuläget är ett av de mest betydelsefulla instrumenten för att hjälpa små och medelstora företag att få tillgång till kredit genom Jeremie (gemensamma europeiska resurser för mikroföretag till medelstora företag), och nu också genom Jasmine för mikrokrediter, att vi inledde den här processen långt innan krisen började, vilket innebär att politiken har förberetts relativt väl för dessa svåra tider.

Några av er nämnde frågan om öppenhet. Jag vill bara påminna oss alla här om att vi har nya bestämmelser för den nya perioden 2007–2013. Vi har skyldighet att informera allmänheten om alla förmånstagare, så vi hoppas att vi med detta krav på insyn också kommer att få se en stor förändring med avseende på allmänhetens medvetenhet och integriteten i hela förfarandet.

Mycket kort om kultur, eftersom det togs upp som en viktig del. Vi är fullt medvetna om – och detta ser jag också under mina resor – att både regioner och städer är betydelsefulla aktörer på det kulturella området i Europa. Kultur spelar också en viktig ekonomisk roll i utvecklingen av den regionala tillväxten. Vi har tillkännagivit detta i ramen för den europeiska sammanhållningspolitiken. Vi har många regionala och lokala urbana strategier som på ett framgångsrikt sätt har integrerat kultur i vår politik.

Jag vill också informera er om att kommissionen snart kommer att inleda en oberoende undersökning av kulturens bidrag till lokal och regional utveckling, som förhoppningsvis kommer att färdigställas i början av nästa år. Därigenom kommer vi att ha bättre information som kan ligga till grund för ett vidare innefattande av kultur i den europeiska politiken.

Avslutningsvis uppskattar jag verkligen alla era kommentarer, inte bara till betänkandet utan också sådana som framförts som invändningar och idéer för framtiden. Jag ska ta med de flesta av dessa budskap i mitt vägledande dokument som jag ska lägga fram för rådet i slutet av maj. Vi håller också på att avsluta en oberoende undersökning som utförs av en grupp av forskare och experter under ledning av professor Fabrizio Barca. Den kommer att presenteras offentligt i slutet av april. Den slutliga officiella bedömningen av samrådet om grönboken om territoriell sammanhållning kommer att presenteras i vår sjätte interimsrapport om sammanhållning som kommer att antas av kommissionen i slutet av juni.

  Constanze Angela Krehl, föredragande. – (DE) Herr talman! Jag vill framföra två kommentarer i slutskedet av denna debatt.

Allmänheten har en mycket ambivalent syn på den europeiska strukturpolitiken. Vissa personer tar för givet att de ska beviljas stöd, men anser helt enkelt att de byråkratiska hindren är för stora. För andra personer, däribland vissa här i kammaren, verkar den bara vara en port till bedrägeri. Ingen av dessa synvinklar är korrekt.

Solidaritet är verkligen viktigt för min grupp, men den måste vara välgrundad och den får inte vara ensidig. Å andra sidan är det inte så att projektansvariga, samhällen och föreningar som ansöker om projekt vill bedra Europeiska unionen. Komplicerade förfaranden leder ofta till misstag, men de leder inte till bedrägeri. Det är anledningen till att vi måste förändra proceduren.

Den andra punkten som jag vill ta under övervägande är att sammanhållningspolitiken obestridligen är en viktig del av den europeiska politiken. Inför utmaningar som klimatförändringar, den ekonomiska krisen och globalisering, tillsammans med en demografisk förändring och utveckling på arbetsmarknaden, är vi i akut behov av denna politik. Europaparlamentet måste omdefiniera sammanhållningspolitiken inför framtiden för att uppfylla de europeiska regionernas behov. De betänkanden som vi nyss har diskuterat utgör en god grund för denna process. Detta kommer att skapa ett europeiskt mervärde för Europeiska unionen. När vi omformar strukturpolitiken får vi emellertid inte uppföra oss som om den skulle kunna lösa alla Europeiska unionens problem. Vi måste verkligen koncentrera oss på de uppgifter vi har. Tack så mycket.

  Oldřich Vlasák, föredragande. – (CS) Fru kommissionsledamot, mina damer och herrar! I detta läge vill jag sammanfatta de uppmaningar och artiga önskemål som Europaparlamentet kommer att rikta till sina partner, Europeiska kommissionen och medlemsstaterna, om detta betänkande antas. Det är tydligt att det största behovet är att bedöma användbarheten av ett införlivande av initiativet Urban i hela sammanhållningspolitiken. Vi måste bedöma alternativen och verifiera nivåerna av tillfredsställelse bland borgmästare, kommunfullmäktige och valda företrädare i relation till utnyttjande av europeiska medel i stadsområden. Integrerad planering och överföring av ansvar eller s.k. vidaredelegering av resurser eller finansieringsinstrument är uppenbarligen områden där det behövs ett mer aktivt tillvägagångssätt från kommissionens sida, åtminstone genom en presentation av rekommendationer eller exempel på bevisade strategier. Samtidigt måste vi fortsätta att förenkla sammanhållningspolitiken i sin helhet, och inte bara den urbana aspekten. Långsiktiga alternativ skulle exempelvis kunna omfatta en sammanslagning av Europeiska regionala utvecklingsfonden och Europeiska socialfonden. Sist men inte minst är det mycket viktigt att kommissionen mäter och regelbundet bedömer följderna av all politik på stadslivet och samtidigt diskuterar effektiviteten hos denna politik direkt med myndigheter i städerna. I detta betänkande rekommenderas därför kommissionen och medlemsstaterna att inrätta en EU-högnivågrupp om stadsutveckling och tillämpa den öppna samordningsmetoden på politiska strategier för stadsutveckling på EU-nivå på samma sätt som den tillämpas på andra områden som t.ex. social integrering. Samtidigt krävs också i betänkandet att stadsområdenas ställning ska stärkas i initiativet ”Regioner för ekonomisk förändring” och att projektet Urban Audit ska vidareutvecklas och uppdateras regelbundet. I avsaknad av pålitlig jämförande statistik kan vi inte grunda våra beslut på relevanta uppgifter. EU-medlen är i själva verket en av de synligaste och effektivaste manifestationerna i den europeiska integrationen. Därför måste vi se till, både under den nuvarande perioden före valet och efter valet, att de faktiska mottagarna av strukturstöd är mer involverade i debatten om vilken form sammanhållningspolitiken bör anta. Dessa personer är våra medborgare och våra väljare.

  Wojciech Roszkowski, föredragande. − (PL) Herr talman, fru kommissionsledamot! Den fråga som mitt betänkande täcker är ganska specifik, men mycket viktig för att optimera utnyttjandet av EU-medlen ur en sammanhållningssynvinkel, vare sig den förstås i traditionell mening eller i form av territoriell sammanhållning.

Hållbar tillväxt är en oerhört komplicerad fråga. Därför måste vi välkomna alla försök att förenkla uppnåendet av detta mål. Konceptet territoriell sammanhållning har emellertid ännu inte definierats med någon precision. Grönboken är därför snarare början än slutet på debatten om denna fråga.

Det gläder mig att kommissionen belyste behovet att minska skillnaderna i utvecklingsnivåer och betydelsen av synergier vid genomförande av EU-politik. Olika regioner har helt olika problem i fråga om inkomstnivåer, geografisk placering, invandring osv. Men vi får inte glömma det som mina polska kolleger, Grażyna Staniszewska, Zdzisław Zbigniew Podkański och Andrzej Tomasz Zapałowski sa om att medlen tenderar att samlas i centrum av regionerna. Vi får inte heller glömma att målen med politiken för landsbygdsutveckling inte nödvändigtvis står i ett motsatsförhållande till Lissabonmålen, om mekanismen för relativ konkurrenskraft eller låg kostnadsökning i produktivitet tillämpas.

Utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling har inte kommenterat mitt betänkande, så jag tolkar tystnaden som medhåll. Enligt min uppfattning handlar Peter Bacos röst mer om en missuppfattning. Jag skrev uttryckligen i betänkandet att resurserna till landsbygdsutveckling inte kan leda till en uttömning av direktbetalningar. Det är å andra sidan ett faktum att medel för landsbygdsutveckling kan hjälpa landsbygdsområden att ta sig ur ekonomiska problem genom stöd för arbete utanför jordbruket. James Nicholsons stöd i denna fråga gläder mig.

Avslutningsvis vill jag tacka rådgivarna från utskottet för regional utveckling och min egen politiska grupp för deras hjälp med utarbetandet av detta betänkande, och alla som har deltagit i dagens debatt.

  Miroslav Mikolášik, föredragande. − (EN) Herr talman! Jag vill som avslutning framföra vissa idéer som jag inte hade tid att ta med i inledningsanförandet.

Det gläder mig verkligen att över 100 miljarder euro ska investeras i skyddet av miljön. Samtidigt skulle jag verkligen välkomna ett mycket högre anslag för energieffektivitet och förnybar energi – som i nuläget är 9 miljoner euro – liksom ett högre anslag för åtgärder för bekämpning av klimatförändringar som, på 48 miljarder euro, är mindre än vad som krävs i nuläget.

Jag är verkligen av den uppfattningen att beslutet om hur vi ska använda dessa medel för att skydda våra regioner och bekämpa följderna av klimatförändringarna, som t.ex. översvämningar och torka, kommer att vara avgörande för våra regioners framtid och deras ekonomiska ställning. Jag uppskattar också verkligen att alla medlemsstater redan har lagt en betydande del av de medel de har att tilldela på investering i forskning, utveckling och innovation, men jag har också märkt att de flesta av EU:s konvergensregioner har stora problem att garantera tillgänglighet eftersom det råder brist på transportinfrastruktur.

Å andra sidan gläder det mig att se medlemsstaternas ansträngningar för att prioritera investeringar som syftar till att öka deltagandet på arbetsmarknaden och förbättra färdigheter samt att bekämpa fattigdom och social utslagning i de program som finansieras av de europeiska socialfonderna. Vidare uppmuntrar jag nya medlemsstater att fortsätta att bygga upp effektiva partnerskap och att genomgående förbättra partnerskapsprincipen samtidigt som man genomför de operativa programmen. Enligt min uppfattning kan de nya medlemsstaterna verkligen dra nytta av ytterligare utbyte av bästa metoder och kunskap om utveckling inom teknologin, exempelvis, och av andra gemensamma åtgärder för att öka på sin potential i fråga om genomförande.

  Zsolt László Becsey, föredragande. – (HU) Det var ett par frågor som jag inte kunde ta upp under inledningen som har att göra med mikrokrediter, men det viktigaste i detta sammanhang är additionalitetsprincipen. Jag vill upprepa att också detta är en viktig grundläggande princip för sammanhållning, i tillägg till partnerskap och ett integrerat tillvägagångssätt.

För att kunna tillföra det lilla extra måste vi se till att människor utan fast adress kan delta i mikrokreditprogrammet med hjälp av mentorsprogrammet. Vi kan uppnå detta lilla extra genom att se till att vi i det nyligen lanserade programmet Jasmine kan utbilda och involvera nya institut för mikrofinansiering som befinner sig nära folket. Dessutom måste vi tillhandahålla det där lilla extra genom att inta en mer flexibel inställning till konkurrenskraft, både vad gäller de minimis-programmen och i samband med offentlig upphandling, genom att ge egenföretagare en positiv särbehandling.

En annan punkt som jag vill ta upp är finansieringsfrågan. Å ena sidan lanseringen av det experimentella program som parlamentet har stött i två år nu, med 2 miljoner euro per år. Jag hoppas att den kommer att inledas under det andra halvåret i år. Vi samlar alla program som uttryckligen behandlar mikrokrediter på en plats och gör dem insynsvänliga – liksom flera av mina kolleger också har noterat.

Additionalitetsprincipen är också viktig för att övertala medlemsstaterna att uppmuntra människor att starta mikroföretag och inte sitta hemma och ta emot socialbidrag, något som också Mia De Vits hänvisade till. Jag anser att det är viktigt att vi fortsätter att uppmuntra människor i detta avseende. Det är mycket viktigt att additionalitet innebär att mellanhänder för mikrofinansiering inte leder till ocker. När det gäller t.ex. romer bör de inte underordnas sin egen aristokrati, utan vi bör kunna utveckla en verksamhet som grundas på sant partnerskap och en vilja att hjälpa.

  Lambert van Nistelrooij, föredragande. – (NL) Herr talman! I morse var jag den första talaren i denna gemensamma debatt, och om jag ser tillbaka tycker jag att vi har gett våra medborgare, de som är engagerade i genomförandet av en integrerad politik på ett decentraliserat sätt, en mycket stark signal om att Europaparlamentet väljer att föra sammanhållningspolitiken i hamn och värdesätter det arbete som de uträttar i det stora antalet projekt, vare sig de har att göra med trender inom forskning och utveckling, forskningsinfrastruktur eller projekt relaterade till modernisering av energi. Detta är mycket viktigt. När vi besöker väljarna under de kommande månaderna finns det tusentals projekt där EU ligger nära medborgaren. Enligt min uppfattning är också detta mycket viktigt. Jag vill också önska kommissionsledamot Danuta Hübner stort lycka till med kampanjen, eftersom jag har förstått att ni också ska besöka väljarna under de kommande månaderna. Det är mycket positivt för alla närvarande. Jag vill också tacka er särskilt för de politiska förändringar som ni har drivit igenom, nämligen större hänsyn till Lissabonmålen, miljövänligare åtgärder och en betoning på forskning och utveckling, och i dag hänvisade ni också återigen särskilt till kulturarvet som något av ekonomiskt och kulturellt värde.

Jag har ytterligare ett par kommentarer, varav den första handlar om den betoning som läggs på gränsöverskridande samarbete, detta tredje mål som vi måste stärka under den kommande perioden, också finansiellt.

Den andra kommentaren handlar om att våra fonder inte får slösas bort. Vi har utmärkta fonder genom vilka vi, via partnerskapsramen, kan erbjuda våra partner de medel som behövs för att driva utvecklingen vidare. Vi får inte slösa bort detta under den kommande perioden.

Avslutningsvis måste det utarbetas en vitbok om territoriell sammanhållning. Ni har gett många indikationer, men vitboken utgör grunden för en framtida lagstiftning, och det skulle vara mycket beklagligt om Europeiska kommissionen inte lyckades utarbeta en vitbok. Jag vill också tacka skuggföredragandena för mitt betänkande för deras samarbete, och framför allt också personalen, som varit fantastisk.

  Talmannen. – Innan vi avbryter sammanträdet en kort stund vill jag mycket varmt välkomna en grupp besökare som består av pensionärer från provinsen Toledo i min region Castilla-La Mancha, Spanien, eftersom de är här för att uppfylla sin plikt som européer.

Den gemensamma debatten är härmed avslutad.

Vi fortsätter nu med omröstningen.

Skriftliga förklaringar (artikel 142)

  Adam Bielan (UEN), skriftlig. – (PL) Människor från landsbygdsområden befinner sig i en särskilt missgynnad ställning i konkurrensen på arbetsmarknaden. I Europeiska unionen, och framför allt i Polen, råder betydande skillnader i levnadsstandard mellan stads- och landsbygdsområden. Detta gäller särskilt tillgången till tjänster. Tillgången till modern teknik som t.ex. bredbandsinternet i landsbygdsområden i Polen är hälften så stor som i stadsområden.

Målet med sammanhållningspolitiken bör vara att vidta särskilda initiativ för att jämna ut levnadsstandarden i vissa regioner. I detta avseende är det mycket viktigt att hjälpa små och medelstora företag att få finansiering från Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling.

Regeringar i vissa medlemsstater bör stödja små och medelstora företag genom att undanröja administrativa och rättsliga hinder och genom att tillhandahålla en lämplig infrastruktur. Det är grundläggande villkor för utvecklingen av områden som ligger på långt avstånd från storstadsområden.

  Sebastian Valentin Bodu (PPE-DE), skriftlig. – (RO) Mikrokrediter, och också krediter som beviljas företagare från gemenskapsmedel, utgör en institutionell hävstång som kan och måste fylla den klyfta som lämnats av kommersiella banker till följd av den ekonomiska kris som redan drabbar realekonomin.

En kommersiell bank är bara gynnsam för ekonomin så länge som den beviljar lån, vilket inte sker i nuläget, trots den enorma injektionen av offentliga medel i olika banker.

Under dessa omständigheter föreslår jag att medlemsstaterna inte längre direkt ska finansiera kommersiella banker med problem så att de kan täcka de enorma förlusterna och/eller förbättra sina finansiella koefficienter med allmänna medel, göra sina aktieägare nöjda och till och med finna anledning att belöna sig själva med generösa bonusar med pengar de har mottagit. Å andra sidan får de inte heller gå i konkurs (allihop).

Mitt förslag går ut på att använda kommersiella banker som enkla mellanhänder, agenter som beviljar lån och mikrokrediter från allmänna medel till ekonomiska agenter och företagare som utan finansiering också är sårbara för konkursrisken.

Sammanfattningsvis bör lån och mikrokrediter beviljas dem som behöver det via bankerna, men utan att de ska gå igenom de senares balansräkning. Bankerna ska bara tillämpa sin kunskap och sitt nätverk för att underlätta lån till sådan finansiering.

  Vasilica Viorica Dăncilă (PSE), skriftlig. – (RO) Att förbättra tillgången till mikrokrediter som gör det möjligt för småföretagare, arbetslösa och missgynnade personer som vill starta eget företag och inte har tillgång till traditionella bankinstrument att starta en verksamhet, kombinerat med det aktuella beslutet att sänka momsen för vissa tjänster, är lösningar som Europeiska unionen tillhandahåller medlemsstaterna för att hjälpa dem att komma över krisen.

I den senaste analysen vidhålls att tjänstesektorn, jordbruket och turismen skulle kunna vara områden inom vilka en betydande del av den arbetskraft som finns tillgänglig på arbetsmarknaden kan engageras, inklusive de arbetslösa. Det är anledningen till att Rumänien och de andra EU-länderna måste utveckla de instrument som krävs för att genomföra denna idé, särskilt som en del av marknadssegmentet för icke-banker.

Jag anser att dessa mikrokrediter kan användas på ett framgångsrikt sätt för att utveckla tjänster för företag, enskilda personer och hushåll, av alltifrån it-specialister till fönsterputsare, från trädgårdsmästare till personer som tillhandahåller vårdtjänster till äldre och barn. De kan också bidra till användningen av personliga kvalifikationer och kvaliteter i en framgångsrik verksamhet.

En mikrokredit kan beviljas företag med färre än 10 anställda. Detta gynnar personer som vill arbeta och arbetslösa personer som vill starta företag. Mikroföretagen utgör 91 procent av Europas kommersiella företag.

  Dragoş Florin David (PPE-DE), skriftlig. – (RO) Med grönboken om territoriell sammanhållning med titeln ”Att omvandla territoriell mångfald till styrka” inleds ett brett samråd med regionala och lokala myndigheter, föreningar, icke-statliga organisationer och det civila samhället i syfte att främja en gemensam överenskommelse om detta nya koncept tillsammans med följderna för EU:s framtida regionalpolitik, utan att det ges någon definition av ”territoriell sammanhållning”.

Målet med den territoriella sammanhållningen är att garantera en harmonisk utveckling av alla EU:s territorier och att erbjuda alla medborgare möjligheten att få ut mesta möjliga av dessa territoriers inneboende egenskaper. I grönboken föreslås att mångfalden bör omvandlas till en tillgång och en konkurrensmässig fördel, vilket bidrar till en hållbar utveckling av hela EU. Det hänvisas också särskilt till behovet av effektiv kontroll över sammanhållningspolitiken för att göra den mer flexibel.

Den huvudsakliga utmaningen omfattar att hjälpa territorierna att använda denna tillgång och att utbyta god praxis. Lambert van Nistelrooijs betänkande täcker detta omfattande område av territoriell sammanhållning, och han uttrycker på ett effektivt sätt åsikter om kommissionens meddelanden på detta område. Resultatet blir att grönboken om territoriell sammanhållning fortsätter att vara öppen för nya utmaningar men omvandlas till ett effektivt instrument för partnerskap och utbyte av god praxis.

  Constantin Dumitriu (PPE-DE), skriftlig. – (EN) Åtgärderna för sammanhållningspolitik och landsbygdsutveckling hamnar inom ramen för samma solidaritetsprincip som främjas med EU-projektet och bidrar till att uppnå målen i Lissabonstrategin.

I våra analyser och de beslut som vi ska fatta måste de olika nivåerna av jordbruksutveckling över Europeiska unionen beaktas, samt denna sektors betydelse i medlemsstaternas ekonomier och de olika situationerna i fråga om regional sammanhållning och utveckling. Jag välkomnar att den slutgiltiga versionen av detta betänkande också kommer att omfatta mitt förslag att underlätta en större flexibilitet i användningen av strukturfonderna, så att de kan komplettera åtgärderna för landsbygdsutveckling.

För att garantera en ordentlig samordning och komplementaritet av sammanhållningspolitiken med åtgärder för landsbygdsutveckling måste medlemsstaterna införa mekanismer för att uppmuntra en följdriktig och rättvis användning av gemenskapsmedel. Samtidigt måste Europeiska unionen använda de instrument som man har till sitt förfogande för att övervaka en bättre användning av gemenskapsmedlen på regional nivå, för att se till att landsbygdsområden inte motarbetas.

Detta betänkande är en första analys av detta ämne, och den måste fortsätta, så att den framtida budgetramen blir en garanti för större harmonisering mellan de gemenskapsåtgärder som erbjuder finansiellt stöd.

  Bogdan Golik (PSE), skriftlig. – (PL) Jag vill tacka Zsolt László Becsey för hans betänkande, som är så viktigt för mig själv och mina landsmän.

Många människor verkar inte inse vilket stort inflytande ett införande av mikrokrediter kan ha på ett lands socioekonomiska utveckling. Små lån utan säkerhet är inte ett privilegium för den fattigaste befolkningen i utvecklingsländerna. Denna idé kan lika gärna tillämpas på arbetslösa, nyetableringar och befintliga mikroföretag.

Att erbjuda personer som inte har tillgång till kredit tillfälle att finansiera sina egna initiativ är ett stort steg framåt mot genomförande av principen ”tänk småskaligt först”. När vi föreslår sådana här lån främjar vi företagarandan och ökar arbetsverksamheten och förhindrar och minskar på så sätt social utslagning. Mikrokrediter har en mycket positiv effekt på arbetslöshetsnivån – vilket är särskilt viktigt i mitt land.

När sådana här lånemöjligheter införs måste man dock komma ihåg ett par viktiga saker.

För det första måste den institutionella och rättsliga ramen för mikrokrediter anpassas till utvecklingsnivån på marknaden för lånemedel.

För det andra måste de förfaranden som är knutna till denna tjänst granskas. Olyckligtvis tenderar mikroföretagare och personer som startar en verksamhet att ansöka om konsumentlån på grund av de komplicerade förfarandena.

För det tredje måste egenföretagare uppmärksammas på att det finns alternativ till banklån för finansiering, för att mikrokrediter ska bli allmänt kända.

Trots dessa reservationer välkomnar jag mikrokredittjänsten i Polen med öppna armar.

  Lívia Járóka (PPE-DE), skriftlig. – (HU) Jag vill gratulera min kollega Zsolt László Becsey till hans betänkande, i vilket en utveckling av ett mikrokreditsystem för att främja ekonomisk tillväxt och sysselsättning förespråkas. Det påpekas med rätta i dokumentet att målgruppen för ett EU-initiativ för utveckling av mikrokrediter bör vara ”mindre gynnade personer”, däribland långtidsarbetslösa, socialbidragstagare och etniska minoriteter som t.ex. romer.

Mikrofinansiering har i ett flertal länder visat sig vara mycket framgångsrik för att främja social och ekonomisk integration genom stöd till egenföretagande. Under en ekonomisk kris är enkla finansiella instrument som kan finansiera verksamhet, framför allt i underutvecklade regioner eller inom ovan nämnda sociala grupper, av särskilt stort värde. De som vill driva ett litet familjeföretag kan ställas inför betydande svårigheter vid anbudsinfordringar som administreras inom ramen för sammanhållningspolitiken, i synnerhet vid samfinansiering. Ett upprättande, eller återställande, av social sammanhållning måste prioriteras framför lönsamhet eftersom ett stöd för egenföretagande kostar mycket mindre än arbetslöshetsunderstöd, och därför är det utifrån ett nationalekonomiskt perspektiv värt att tillhandahålla mikrokrediter även om det från en strikt ekonomisk synpunkt inte skulle vara lönande. Mikrokreditsystemet måste göras tillgängligt för dem som inte är accepterade som banklåntagare, dvs. personer som inte kan få lån inom den traditionella banksektorn på grund av den höga risk, de små marginaler och den risk för uteblivet resultat som är knutna till dem, och det borde göra det möjligt med riktat deltagande för mindre gynnade grupper.

  Zbigniew Krzysztof Kuźmiuk (UEN), skriftlig. – (PL) I debatten om sammanhållningspolitiken skulle jag vilja fästa er uppmärksamhet vid några frågor i detta ämne som tas upp i Wojciech Roszkowskis betänkande.

1. I budgetramen för perioden 2007–2013 gjordes Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (EJFLU) till den andra pelaren i den gemensamma jordbrukspolitiken och särskildes därmed från sammanhållningspolitiken. Till följd av denna utveckling, framför allt med tanke på de skrala budgetmedel som finns, har sammanhållningspolitiken, i synnerhet Europeiska regionala utvecklingsfondens sammanhållningspolitik, fokuserats på konkurrenskraften inom ekonomin som koncentreras till storstadsområdena och de mest aktiva regionerna, medan EJFLU koncentrerar sina resurser på att förbättra konkurrenskraften inom jordbruket.

Denna strategi kan endera leda till en dubblering av vissa mål, t.ex. miljöskydd, utbildning och kultur, eller till försummelse av dem inom båda områdena.

2. Därför måste vi bedöma om den finansiering som anslagits till landsbygdsutveckling för perioden 2007-2013 bör användas i högre grad för att stödja jordbrukarna eller om mer ska anslås till förmånstagare inom övrig landsbygdsverksamhet, eller till och med förmånstagare som stannar kvar i landsbygdsområden men som vill bryta upp från jordbrukssektorn och gå över till en annan yrkesverksamhet. Om det visar sig att stöd till jordbrukarna är det mål som föredras inom den andra pelaren tycks det vara fördelaktigt att binda dessa medel till sammanhållningspolitiken i nästa budgetram.

3. Finaniseringspotten för den andra pelaren av GJP måste också göras större, om än genom en minskning i direktbetalningar till stora jordbruk och en gradvis ökning av procentsatserna för modulering, vilket Europaparlamentet kräver.

  Janusz Lewandowski (PPE-DE), skriftlig. – (PL) Regionalpolitik som har materialiserats i form av struktur- och sammanhållningsfonder betraktas med rätta som den mest synliga och påtagliga gemenskapspolitiken för Europas medborgare. Ingen annan politik gör Europeiska unionen lika synlig eller illustrerar bättre fördelarna med integration. Det är anledningen till att vi fäster så stor betydelse vid debatten om sammanhållningens framtid. Det har aldrig funnits ett så stort behov av sammanhållning som nu när Europas två halvor, som var splittrade av järnridån efter kriget, har förenats. Detta är oerhört viktigt för de länder som förvisades till bakgrunden inom ramen för Jaltaavtalet. Krisen och strukturfondernas potentiella värde som antikrispaket utgör en särskild aspekt.

Den situation som rådde 2008, när 4,5 miljarder euro av outnyttjade medel återbetalades, får inte upprepas. Det var ett gemensamt misslyckande från allas vår sida. Enbart detta gör att det är av största vikt att vi släpper igenom denna del av EU-budgeten i dag. På kort sikt kan andra frågor skjutas upp. På lång sikt måste vi försvara sammanhållningspolitiken som en gemenskapspolitik som ger alla regioner en chans. Som sådan måste sammanhållningspolitiken föreskriva ett hänskjutande av beslutet om bästa sätt att förvalta resurser till instanser med lokal- och regionalkännedom. Ytterligare kriterier för utvärdering av projekt kommer att öka nivån av godtycke i utvärderingen, och på så sätt göra förfarandet för användning av medlen mer komplicerat. Detta är inte rimligt vare sig man ser till dagens situation, i samband med krisen, eller om man ser på längre sikt.

  Ramona Nicole Mănescu (ALDE), skriftlig. – (RO) Först och främst vill jag gratulera föredraganden till hans ansträngningar.

Som vi känner till befinner sig genomförandet av strategierna och de operativa programmen för perioden 2007–2013 fortfarande i inledningsskedet, vilket är anledningen till att räckvidden för tillämpning av det betänkande som diskuteras fortfarande är begränsad. Jag vill hur som helst nämna de ansträngningar som gjorts av alla medlemsstater för att integrera de allmänna prioriteringarna i sammanhållningspolitiken, som en del av processen för utarbetande och förhandling om de operativa programmen.

Ett framgångsrikt genomförande av de operativa programmen är i allra högsta grad beroende av hur snabbt vi lyckas förenkla förfarandena och främja de åtgärder som är tänkta att konsolidera institutionell kapacitet och, inte minst, av hur vi identifierar de särskilda professionella utbildningskraven för den personal som arbetar med gemenskapsmedlen.

Jag anser att det är särskilt viktigt att medlemsstaterna har effektiva övervakningssystem för att en bättre ekonomisk förvaltning av gemenskapsutgifterna och en relevant insyn vad gäller förvaltning av medlen ska kunna garanteras.

Jag är också övertygad om att det är absolut nödvändigt att ytterligare öka allmänhetens medvetenhet för att uppnå maximal upptagningsgrad för medlen och för utvecklingen av livskraftiga projekt.

  Adrian Manole (PPE-DE), skriftlig. – (RO) På EU-nivå, i EU:s framtida regionalpolitik och sammanhållningspolitik, anses skillnader bero på strukturella brister i regionerna i fråga om nyckelfaktorer för konkurrenskraft, och framför allt på en brist på innovativ förmåga och företagaranda.

Denna situation skulle kunna avhjälpas med antagande av ett strategiskt tillvägagångssätt, nämligen genom att ge den regionala konkurrenskraften ett uppsving över hela EU, vilket betraktas som nödvändigt för att stärka ekonomin som helhet och för att begränsa de risker som överbelastning som orsakas av en koncentration av ekonomisk verksamhet utgör.

Vi måste upprepa att det bara är möjligt att undanröja dessa skillnader genom att inleda en storskalig informationskampanj och att upprätta en dialog mellan medborgare och det civila samhället, annars kommer projekten att fortsätta vara otillgängliga.

På samma sätt kräver ett problemfritt genomförande av program och projekt med EU-stöd en förvaltning och ett kontrollsystem av hög kvalitet. Efterlevnad av gemenskapslagstiftningen, som t.ex. förordningar med bestämmelser om miljö och jämställdhet, är ett villkor för projektfinansiering. Innan andra betalningar görs, utöver förskott från fonder, måste kommissionen se till att förvaltningen och kontrollsystemen helt efterlever förordningarna.

  Siiri Oviir (ALDE), skriftlig. – (ET) Territoriell sammanhållning stärker den ekonomiska och sociala sammanhållningen och är en av de viktigaste komponenterna för att uppnå målen med EU:s sammanhållningspolitik, eftersom den bidrar till att effektivt balansera skillnader i utvecklingen både mellan och inom medlemsstaterna.

Territoriell sammanhållning spelar också en viktig roll för den framtida utvecklingen inom EU:s regionalpolitik, vilket framgår av tillägget av principen om territoriell sammanhållning till den ekonomiska och sociala sammanhållningen i Lissabonfördraget.

I samband med den nuvarande ekonomiska krisen har återhämtningen av EU:s ekonomi blivit ett mycket viktigt ämne, och denna återhämtning ska ske med hjälp av förnuftig investering, vilket är av avgörande betydelse för ekonomisk framgång, vetenskapliga upptäckter, teknisk innovation och sysselsättning.

Jag stöder helhjärtat föredragandens idé att EU bör stimulera en större interoperabilitet och överföring av kunskap mellan forsknings- och innovationscentrum och kringliggande regioner, inom ramen för territoriell sammanhållning, för maximala resultat av investeringarna för de europeiska medborgarna.

För att på ett effektivare sätt kunna hantera de problem och svårigheter som medlemsstaterna upplever under dessa kristider behöver vi en gemensam europeisk sammanhållningsstrategi, i vilken den territoriella dimensionen av sammanhållningspolitiken bör betonas och där varje medlemsstats specifika särskilda behov måste beaktas vid tillämpningen av politiska åtgärder.

Nu måste vi inleda en mer omfattande diskussion om den möjliga framtiden för regional- och sammanhållningspolitiken i EU efter 2013 och den möjliga utformningen av strukturfonderna under den kommande programperioden, för att på så sätt hjälpa till att medvetet förbättra gemenskapsekonomins konkurrensfördelar i världen.

  Richard Seeber (PPE-DE), skriftlig. – (DE) I linje med Europeiska unionens motto ”förenade i mångfalden” måste vi göra mer för att göra vår kontinent till ett ”Regionernas Europa”. I detta avseende spelar territoriell sammanhållning en viktig roll. Av den anledningen bör vi lägga betoningen på att göra den till ett separat mål, vid sidan av ekonomisk och social sammanhållning.

Under processen med att stärka regionerna måste vi särskilt uppmärksamma känsliga områden, vilket har nämnts i den nuvarande debatten om sammanhållning. De ökade kostnaderna måste beaktas, framför allt i bergsregionerna, som det är mycket tidskrävande och dyrt att förvalta.

Att tillhandahålla ersättning för dessa svåra villkor är ett viktigt steg mot att skapa ett Europa där alla områden är värda att bo i. I detta sammanhang bör vi belysa jordbruksindustrin. Mjölkproduktionen i bergen utgör ett betydelsefullt bidrag till bevarandet av landsbygdsområden och bör därför ges ett tillräckligt stöd. Små och medelstora företag som skapar arbetstillfällen utanför större europeiska handelscentrum bör också stödjas. I den nuvarande debatten om sammanhållning fastställs i stort en riktning mot regionalpolitik, och på så sätt kommer Europas traditionella struktur att tas in i framtiden.

  Bernard Wojciechowski (IND/DEM), skriftlig. – (PL) Polen kommer att få över 67 miljarder euro från Europeiska unionens budget under perioden 2007–2013. Som en del av dessa finansiella överföringar tillhandahöll Europeiska kommissionen Polen 19,3 miljarder polska zloty (PLN) enbart under 2008. Vissa egenskaper i genomförandet av dessa program gör dock att det mesta av betalningarna kommer att göras under de sista åren av programmen, dvs. 2013–2015. Olyckligtvis har det uppstått grundläggande restriktioner som förhindrar ett effektivt förverkligande av strukturfonderna i Polen. Från inledningen av programmen för perioden 2007–2013 till början av mars 2009 undertecknades nästan 8 400 avtal om finansiellt stöd på totalt 15,4 miljarder PLN. Detta omfattar ett bidrag från EU på 11,4 miljarder PLN. Olyckligtvis uppgår ansökningarna om att erhålla betalning från dessa fonder totalt till 1,75 miljarder PLN. De oerhört långa förfarandena för beviljande av offentlig upphandling kan försena ett förverkligande av strukturfonderna och på så sätt bidra till den låga upptagningsnivån. Strukturfonder är offentliga medel som är föremål för nationell lagstiftning om offentlig upphandling. Med denna lagstiftning måste ett enkelt och effektivt förfarande skapas för urval av entreprenörer. Överdrivet långdragna anbudsförfaranden kan försena förverkligandet av strukturfonderna. Gemenskapsmedlen bör vara ett medel för att lindra de allvarligaste effekterna av den ekonomiska krisen. Ett påskyndande av utbetalningarna skulle stärka ekonomin 2009 genom investeringar i infrastruktur, humankapital och företag till ett värde som motsvarar minst omkring 1,3 procent av BNP. Om detta ska ske måste regeringen underlätta tillgången till gemenskapsmedel och förenkla förfarandena.

(Sammanträdet avbröts kl. 11.50 i avvaktan på omröstning och återupptogs kl. 12.05.)

ORDFÖRANDESKAP: COCILOVO
Vice talman

  Talmannen. – Nästa punkt är omröstningen.

(För omröstningsresultat: se protokollet)