Index 
 Föregående 
 Nästa 
 All text 
Förfarande : 2008/2053(INI)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång :

Ingivna texter :

A6-0104/2009

Debatter :

PV 24/03/2009 - 10
CRE 24/03/2009 - 10

Omröstningar :

PV 25/03/2009 - 3.7
Röstförklaringar

Antagna texter :

P6_TA(2009)0173

Debatter
Tisdagen den 24 mars 2009 - Strasbourg EUT-utgåva

10. ABB-ABM-metoden som förvaltningsinstrument för tilldelning av budgetmedel - Halvtidsöversynen av budgetramen 2007-2013 (debatt)
Anföranden på video
PV
MPphoto
 
 

  Talmannen. − Nästa punkt är en gemensam debatt om

– betänkandet av Kyösti Virrankoski, för budgetutskottet, om ABB-ABM-metoden som förvaltningsinstrument för tilldelning av budgetmedel (2008/2053(INI)) (A6-0104/2009), och

– betänkandet av Reimer Böge, för budgetutskottet, om halvtidsöversynen av budgetramen 2007–2013 (2008/2055(INI)) (A6-0110/2009).

 
  
MPphoto
 

  Kyösti Virrankoski, föredragande. − (FI) Herr talman! Framför oss har vi betänkandet om verksamhetsbaserad budgetering och förvaltning. Jag skulle vilja tacka hela budgetutskottet för dess starka och konsekventa stöd, liksom utskottssekretariatet och alla dem som hjälpte mig.

Verksamhetsbaserad budgetering (ABB) och verksamhetsbaserad förvaltning (ABM) introducerades under Prodikommissionen och drevs av kommissionsledamot Neil Kinnock. Reformen sattes i gång genom en rapport av en extern grupp sakkunniga som fick uppdraget att undersöka krisen som den tidigare kommissionen gick igenom. Denna rapport utgör en sorts halvtidsöversyn av vad som betecknas som ”Kinnockreformerna”.

Målet med ABB och ABM är att förtydliga administrationen genom att budgetera tillgängliga medel och personalresurser enligt politikområde. Administrationen ska tydligt kunna uppvisa uppnådda resultat för att tydliggöra sitt värde i förhållande till indata.

Inriktningen ligger i huvudsak på resultaten och inte så mycket på hur de uppnås. Metoden liknar den som används i företagsvärlden.

Systemet kan också beskrivas på ett enklare sätt. Det räcker inte att pengar används – eller till och med slösas bort – lagligen eller i enlighet med reglerna: resultaten avgör administrationens kvalitet, inte goda avsikter.

Resultaten visar också hur effektiv förvaltningen och administrationen är. Låt oss ta struktur- och sammanhållningspolitiken som exempel. Om tre fjärdedelar av administrations- och styrsystemen inte har antagits två år och tre månader efter programperiodens början kan administrationen inte betraktas som effektiv. Det kan vara både kommissionens och medlemsstaternas fel, även om faktum kvarstår att administrationen är byråkratisk och ineffektiv.

Genom ABB och ABM betonas och främjas effektiviteten. Genom dem minskas byråkratin, och den rättsliga ställningen för medborgarna och dem som berörs av administrationen stärks vad förvaltningen beträffar.

I verksamhetsbaserad förvaltning betonas det personliga ansvaret, men det ges även handlingsutrymme. Med ett bra administrativt system får man en tydlig ansvarsfördelning. Förvaltningen har ett ansikte, både på lägre och högre nivå.

Eftersom förvaltningens mål är hög produktivitet bör en chef inte onödigt begränsa arbetet. Endast grundläggande regler behövs. Det finns inget behov av oväsentliga rapporter och planering.

Betänkandet utgår från nyligen genomförda studier, av vilka de viktigaste nämns i motiveringsavsnittet. Deras generella ton pekar på att genomförandet av ABM/ABB har varit framgångsrikt och medfört en betydande kulturförändring inom kommissionen, samtidigt som det har bidragit till att klargöra den personliga ansvarsskyldigheten och det personliga ansvaret samt har gjort förvaltningen effektivare, mer resultatinriktad och insynsvänlig.

Byråkratin och det faktum att den tilltar är dock ett verkligt hot. Vi måste framför allt bedöma om den nuvarande årliga planerings- och översynsprocessen inbegriper för mycket planering, särskilt jämfört med presentationen och utvärderingen av de uppnådda resultaten.

Vi bör också undersöka hur kommissionens strategiska femårsmål, dess ”regeringsprogram”, är kopplade till de fleråriga budgetramarna samt den årliga strategiska planeringen och programplaneringen (APS). Den årliga strategiska planeringen och programplaneringen är ofta kopplad till element som saknar tydlig koppling till regeringsprogrammet, de strategiska femårsmålen eller de fleråriga budgetramarna. Detta orsakar i allmänhet problem när budgetförslaget utarbetas eftersom resurser ingår i revisionen av budgetramen, vilket är vad rådet särskilt vänder sig emot. Det har funnits exempel på detta praktiskt taget vart femte år.

Kommissionen har särskilt svårt att identifiera de ”negativa prioriteringarna”, nämligen den verksamhet som är onödig eller mindre viktig och som bör överges. I detta avseende får man hoppas att kommissionen kommer att bli djärvare i sitt tillvägagångssätt.

Det är fortfarande svårt att uppskatta de administrativa utgifterna, även om dessa budgeteras separat, eftersom administrationen fortfarande finansieras genom funktionella anslag, vilket inbegriper genomförandeorgan och ofta teknisk hjälp i medlemsstaterna. Det är skälet till att vikten av att övervaka personalresurserna uppmärksammas i betänkandet.

Slutligen, herr talman, är betänkandet vi har framför oss grundat på vårt europeiska arv – artikel 15 i deklarationen om människans och medborgarens rättigheter från den stora franska revolutionen 1789: ”Samhället har rätt att kräva av varje offentlig befattningshavare en redogörelse för dennes ämbetsutövning.”

 
  
MPphoto
 

  Reimer Böge, föredragande. – (DE) Herr talman, fru kommissionsledamot, mina damer och herrar! I dag debatterar vi halvtidsöversynen av budgetramen 2007–2013. Jag skulle än en gång vilja påminna er om att vi ursprungligen kom överens om en rad interinstitutionella förklaringar vilkas genomförande efterlyses i detta betänkande och som vi lämnar över till det nyvalda parlamentet i form av riktlinjer för Europaparlamentets framtida ordning i dess debatter under de kommande månaderna.

Det fanns tre huvudsakliga förklaringar där det krävdes att parlamentet ska delta i framtida diskussioner om inkomst- och utgiftspolitiken, på ett sätt som är utan motstycke i det förflutna. Därför åtog sig kommissionen att lägga fram en rapport om hur det interinstitutionella avtalet fungerar före slutet av 2009. Kommissionen åtog sig även att 2008–2009 lägga fram en fullständig och omfattande budgetöversyn som täcker alla aspekter av EU:s utgifter, inbegripet den gemensamma jordbrukspolitiken, och av dess medel, inbegripet Storbritanniens rabatt. Dessutom får vi inte glömma bort att en halvtidsöversyn av många av de fleråriga programmen kommer att äga rum i denna kammare 2010.

Alla som tittar på dokumenten från det offentliga samrådet kommer att se att medlemsstaterna, till skillnad från övriga organ som kom med yttranden, försöker dra sig undan sina skyldigheter och det åtagande de har tagit på sig genom att gå direkt till efterföljande budgetram. Jag har just kommit från en diskussion om den så kallade ekonomiska återhämtningsplanen, och jag skulle vilja säga att vad som pågår här, med ett ständigt sökande efter marginaler som inte längre finns, och med nya planer som inkräktar på parlamentets budgeträttigheter, gör det klart att vi inte kan fortsätta som förut. Det är skälet till att jag uppmanar kommissionen att lägga fram ett förslag till hösten som inte bara kommer att täcka perioden efter 2013 utan även omfatta en översyn av budgetramen och skapa nya framtidsutsikter.

Vi fastslår rätt entydigt i betänkandet att vi först och främst kommer att inrikta oss på befintliga underskott och de långsiktiga utsikterna, utan att i detalj behandla reformfördraget från Lissabon. Av detta skäl har vi i budgetutskottet med stor majoritet röstat för en trestegsstrategi: lösning av brister och uppenbara underskott i de återstående frågor som vi inte har lyckats framgångsrikt lösa samt klargörande av att det finns budgetrubriker – våra huvudsakliga politikområden – som är kroniskt underfinansierade. Till exempel kommer vi inte att nå våra mål inom forskning och innovation. Inom området för rubrikerna 3a och 3b kommer vi inte att kunna uppnå vad vi önskade vad beträffar kultur, ungdom, utbildning och tryggandet av vår inre och yttre säkerhet. Den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken är också kroniskt underfinansierad.

Det är skälet till att vi har lagt fram följande erbjudande till rådet: låt oss diskutera dessa brister och föra förhandlingar på detta område, men inte som en del av kampen om det årliga budgetförfarandet. Vårt förslag är att lösa dessa problem genom en ambitiös översyn och på samma gång förlänga den befintliga budgetramen till 2015 eller till och med 2016, så att vi på lång sikt uppnår den nödvändiga demokratiska legitimiteten i budgetramen. Detta kommer att medföra att man anpassar kommissionens mandatperiod till den period som täcks av budgetramen. Dessutom får vi inte glömma att se till, särskilt i samband med debatten om Europeiska investeringsbanken, att det inte finns några skuggbudgetar utanför gemenskapsbudgeten.

Jag skulle vilja avsluta genom att säga att betänkandet är i överensstämmelse med betänkandena som har lagts fram av utskottet för konstitutionella frågor. Det är skälet till att vi har följande budskap till kommissionen och rådet: för oss är kravet på en femårig budgetram som löper parallellt med kommissionens mandatperiod inte förhandlingsbart. Vi är endast beredda att förhandla om hur vi uppnår vårt mål. Tack så mycket.

 
  
MPphoto
 

  Dalia Grybauskaitė, ledamot av kommissionen. − (EN) Herr talman! Tack så mycket för dessa båda betänkanden – som vi bedömer vara avsedda för den nya parlamentsförsamlingen och troligen fortfarande för den nuvarande kommissionen likväl som den nya kommissionen – om hur vi kommer att förhandla, vilka instrument vi kommer att ha för att hantera EU-budgeten och vilken sorts framtida EU-budget det kommer att handla om.

I det här sammanhanget skulle jag vilja gratulera oss alla, inklusive parlamentet och kommissionen. Under dessa fem år har det skett hittills okända saker. Vi har omarbetat budgetramen tre gånger – vilket aldrig har inträffat tidigare – Galileo, livsmedelsmekanismen och nu, fem miljarder euro.

Det beror helt och hållet på institutionernas förmåga att utnyttja den stela miljö där vi i dag arbetar med budgetramarna till det bästa av vår förmåga, och åstadkomma det som var nödvändigt.

Kommissionen noterar därför båda betänkandena, särskilt Reimer Böges betänkande, som rör EU-budgetens framtida utformning. Kommissionen är redo, och kommer att vara redo, att förhandla med utgångspunkt från vad ni tar med i betänkandet. Vi kommer att bekräfta vårt åliggande att lägga fram halvtidsöversynen och utvärderingen av hur det interinstitutionella avtalet fungerar. Vi bekräftar att vi kommer att uppfylla våra åligganden när det gäller budgetreformen som det har utlovats i det interinstitutionella avtalet före slutet av detta år.

Med hänsyn till detta skulle jag vilja tacka parlamentet personligen. Jag talar antagligen till er vid ett av mina sista tillfällen här, och jag skulle vilja tacka för all den samarbetsvilja jag har mött, för all den förståelse jag har fått från er ända från början. I denna svåra tid har vi tillsammans lyckats uppnå väldigt goda resultat.

 
  
MPphoto
 

  Michael Gahler, föredragande för yttrandet från utskottet för utrikesfrågor. – (DE) Herr talman! Först av allt skulle jag vilja ge mitt stöd till den trestegsstrategi som har valts för halvtidsöversynen, vilken utarbetats och lagts fram av Reimer Böge. Den ger möjlighet till en noggrann analys av våra politiska mål, de nödvändiga korrigeringarna av instrumenten vi har tillgång till samt finansieringsfrågan.

Ceterum censeo: som specialist på utrikesfrågor skulle jag än en gång vilja kräva ett slut på den kroniska underfinansieringen av utrikesfrågorna. Kommissionen har gått med på att lägga fram en utvärdering av detta område. Vi vill se kortsiktiga lösningar inom ramen för den nuvarande budgetramen och genomförbara alternativ för nästa budgetram. Bland annat måste man ge tillräckliga medel åt den europeiska avdelningen för yttre åtgärder. Vi vill ha en europeisk union som fullgör sina externa skyldigheter och kan reagera snabbt och på ett lämpligt sätt på krissituationer. Vår trovärdighet och vår förmåga att vara en effektiv partner är avhängiga av detta.

Vi välkomnar en vidareutveckling av den europeiska grannskapspolitiken i syfte att inbegripa det östliga partnerskapet och Medelhavsunionen, vilka ger deltagande partner två effektiva och pålitliga ramar. Vi måste dock ta reda på om de finansiella åtgärderna är genomförbara mot bakgrund av våra utrikespolitiska utmaningar. Vi efterlyser ny lagstiftning och adekvat finansiering i nästa finansieringsram för samarbete med utvecklingsländer utanför det offentliga utvecklingsbiståndet.

Jag skulle vilja uttrycka ännu en önskan för framtiden utöver och bortom Lissabonfördraget. Jag anser att alla finansiella medel för yttre åtgärder bör integreras i EU:s budget. Detta gäller både Europeiska utvecklingsfonden och Athenamekanismen. Vår regering bör inte vara rädd för att skapa insyn i ett bestämt område i syfte att klargöra hur många gemensamma åtgärder vi redan vidtar på EU-området när det gäller utrikespolitik, inklusive och i synnerhet i samband med militära insatser.

 
  
MPphoto
 

  Herbert Bösch, föredragande för yttrandet från budgetkontrollutskottet. – (DE) Herr talman! Jag skulle vilja gratulera kommissionen till meddelandet, som man öppet har lagt fram precis på det sätt vi tidigare hade föreställt oss. Gratulerar!

De drygt 300 inläggen är värda att följa upp. De är särskilt inriktade förslag som kommer att hjälpa oss framåt. Jag är väldigt glad över att ämnena ansvarighet, insyn och politikens synlighet har tagits upp i meddelandet. Detta kommer att ha ett avgörande inflytande. Min applåd till föregående talare var naturligtvis en reaktion på det intryck som skapades av frågan om i vilken utsträckning rådet kan undandra Europeiska unionen från Europaparlamentets kontroll. Med avseende på Lissabon innebär detta att om de verkligen får större rättigheter kommer det inte finnas någon parlamentarisk och offentlig tillsyn över de åtta miljarderna.

För att uttrycka det fullkomligt klart kommer jag från ett neutralt land. Jag borde kunna berätta för dem som valde mig vad som händer med pengarna. Det kan jag inte, trots att jag är ordförande för budgetkontrollutskottet. Därför måste man ta hänsyn till dessa synpunkter i framtiden. Jag är väldigt tacksam för era förslag.

Jag beklagar att denna debatt utspelar sig i ett politiskt övergångsskede, eftersom vi redan säger adjö till varandra och önskar varandra lycka till. Jag skulle vilja göra detsamma. Ni har gjort ett bra jobb som kommissionsledamot. Gratulerar!

 
  
MPphoto
 

  Paul Rübig, föredragande för yttrandet från utskottet för industrifrågor, forskning och energi. – (DE) Herr talman, mina damer och herrar! EU har lyckats skapa en så kallad nollbudget. Vi är den enda politiska instansen med nollbudget. Vi har tillgång till 0,89 procent av bruttonationalinkomsten och är ett bra exempel på hur försiktigt de europeiska skattebetalarnas pengar kan användas.

Dessutom har vi under ett antal år visat att våra inkomster överstiger utgifterna. Vi har lite över varje år och borde äntligen börja använda pengarna som blir över för att skapa europeiskt mervärde i framtiden. Parlamentet och rådet bör komma överens om hur dessa pengar kan bidra till europeiskt mervärde. Det är av yttersta vikt att vi lägger denna grund.

Dessutom har vi just fört en debatt om Europeiska investeringsbanken. Jag anser att medel bör göras tillgängliga så fort som möjligt, särskilt i kristider. Vi behöver en omedelbar tilldelning av medel, särskilt på forskningsområdet, som ger framtida möjligheter för nya tjänster och nya produkter. Att förenkla administrationen och minska byråkratin är viktiga krav, särskilt för små och medelstora företag, eftersom de vill göra affärer på världsmarknaderna, och för detta behöver de vårt stöd.

En stark inriktning på att utveckla infrastrukturen mellan medlemsstaterna, vilket man börjar inrikta sig på genom den ekonomiska återhämtningsplanen – Nabucco och andra gas- och oljeledningar för att ta ett exempel – är avgörande i detta avseende, eftersom det är möjligt att göra snabba investeringar inom detta område. Om ni tänker efter hur mycket stål som behövs för dessa ledningar blir det klart att vår stålindustri åtminstone på kort sikt skulle kunna uppnå toppförsäljning och trygga sysselsättningen. Vi bör sträva efter att uppnå detta.

 
  
MPphoto
 

  Rumiana Jeleva, föredragande för yttrandet från utskottet för regional utveckling. – (BG) Mina damer och herrar! Som föredragande för utskottet för regional utveckling skulle jag vilja betona vikten av halvtidsöversynen av budgetramen 2007–2013.

Jag välkomnar Reimer Böges betänkande eftersom det där pekas på områden där det behövs förändringar och förbättringar, som bereder väg för en mer effektivt fungerande europeisk union. Ur mitt utskotts synvinkel är vi främst intresserade av hur sammanhållningspolitikens resurser används eftersom detta är en av budgetens grundläggande delar. Vi håller fast vid vår långsiktiga inställning att en större del av de ekonomiska resurserna bör läggas på mindre utvecklade regioner som behöver EU:s stöd. Jag är glad över att betänkandet inte strider mot vår inställning i denna fråga.

Det finns nya globala utmaningar som har en stor territoriell inverkan. För att klara av dem måste tillräckliga medel garanteras för perioden efter 2013. Ett belopp på 0,35 procent av EU:s BNP kanske inte kommer att vara tillräckligt för att uppnå våra mål. Vi beklagar att man i betänkandet inte helt accepterar vårt förslag, men vi välkomnar att dess slutsats ligger väldigt nära vår egen.

Vi granskade också situationen när det gäller strukturfonderna, vars resurser i vissa länder olyckligtvis används i liten utsträckning. De nationella myndigheterna är i viss mån skyldiga till att de utnyttjas på ett ineffektivt sätt i deras arbete. Att systemet är invecklat anser jag också vara en av anledningarna till att de utnyttjas i liten utsträckning. Vårt utskott föreslog en förenkling av förfarandena, och jag är glad över att Reimer Böges betänkande följer en liknande tankegång.

Vårt utskott anser att vi behöver inleda en ny debatt om användningen av de resurser som går förlorade på grund av regeln om N+2/N+3. Under diskussionerna om strukturfondsförordningen 2007–2013 föreslog parlamentet att de outnyttjade resurserna skulle användas till verksamhetsprogram med bättre upptagningsförmåga. I Bögebetänkandet övervägs inte denna idé, men jag anser att vi måste ta hänsyn till den som utgångspunkt för fortsatta diskussioner.

Jag skulle vilja avsluta genom att tacka Reimer Böge för hans konstruktiva samarbete och det utmärkta betänkande han har utarbetat.

 
  
MPphoto
 

  Esther De Lange, föredragande för yttrandet från utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling. – (NL) Herr talman! Jag hade i dag egentligen velat rikta mig till rådet, men jag förstår att ingen från rådet är närvarande och att man därför fäster något mindre vikt vid denna debatt. Detta förvånar mig en smula, eftersom nödvändiga åtaganden i förhållande till budgeten gjordes förra helgen men att rådet sedan, när det är dags att debattera den konkreta finansieringen av dessa åtaganden, lämnar återbud.

I varje fall står jag här med det sinne för ironi som krävs. Officiellt är vi här för att debattera halvtidsöversynen, men i verkligheten har allt nödvändigt redan sagts om det ekonomiska stimulanspaket om vilket man nådde en uppgörelse förra helgen. Det paketet tar vid där halvtidsöversynen och den fleråriga budgeten kommer till korta, eftersom vi sedan början av den nuvarande fleråriga ramen vid tre tillfällen i rad manipulerat med våra egna uppgörelser. Galileo, livsmedelshjälpen till Afrika och sättet på vilket den finansieras var inga vackra saker.

Nu diskuterar vi åter det ekonomiska stimulanspaketet. Rådet har gjort åtaganden men verkar ännu inte veta varifrån man ska ta pengarna. Till exempel, bara på energiområdet måste ungefär två miljarder euro hittas för energiprojekt, inte bara från detta års budget utan även från nästa års budget och möjligen från budgeten året efter det. Det innebär att vi redan kommer att fingra på jordbruksbudgetens marginaler. I detta kommer man att säga att det egentligen inte är jordbrukspengar, utan marginalen, men det krävs bara ett enda utbrott av djursjukdom och de pengarna kommer att behövas i jordbruksbudgeten. Kanske ni minns utbrottet av mul- och klövsjukan? Eller vad händer om de låga priserna på mejerimarknaden fortsätter och det krävs intervention? Dessutom kommer marginalen för jordbruksbudgeten bara att bli allt mindre under de kommande åren. I betänkandet om halvtidsöversynen från utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling påpekas detta med rätta.

Jag skulle därför vilja att kommissionen och rådet – om det senare skulle infinna sig eller i brist på det meddela sig skriftligen – bekräftar att vi först och främst kommer att titta på de befintliga åliggandena i förhållande till jordbruket innan vi går vidare och tittar på hur stor marginalen är, och först därefter avgöra om marginalen verkligen kan utnyttjas för andra syften. Dessa är reglerna som vi har kommit överens om tillsammans. Om vi inte håller oss till dem tror jag att vi skulle slänga ut barnet med badvattnet.

 
  
MPphoto
 

  Ingeborg Gräßle, för PPE-DE-gruppen. – (DE) Herr talman, fru kommissionsledamot, mina damer och herrar! Jag skulle mycket varmt vilja tacka Kyösti Virrankoski för hans initiativbetänkande, som tar upp ett gammalt bekymmer för budgetutskottet, med andra ord frågan: hur går vi till väga med planeringen? Vilka planeringsinstrument ska vi göra tillgängliga? Hur ser vi till att våra prioriteringar blir genomförda? Tack så mycket, herr Virrankoski, för ert hårda arbete.

Vi anser att det är viktigt att våra budgetprioriteringar även speglas i frågan om personalresurser. Det är anledningen till att vi skulle vilja ge kommissionen ett förslag. Vi bör göra bättre bruk av kommissionens rapporteringsskyldighet för att föra samman den årliga strategiska planeringen och budgetförslaget. Vi anser att man i de årliga rapporterna från generaldirektoraten inte tillräckligt ingående behandlar eller helt och hållet åsidosätter hur väl budgeten uppfylls. Vad vi skulle vilja veta är vad som hände med parlamentets prioriteringar? Hur väl uppfylls den årliga strategiska planeringen i detta avseende?

Enligt mig har vi fortfarande en hel del att lära, och vi behöver också mycket mer erfarenhet om inte hela rapporteringsprocessen bara ska förbli ett rent teoretiskt mål. Det är inte någon teoretisk övning. Det är nödvändigt för att kunna förvalta pengar på ett riktigt sätt. Det är skälet till att vi begär att förvaltningsinstrumenten ska vidareutvecklas, för att hjälpa oss att få reda på mer om hur budgeten genomförs och ta med mer från genomförandeprocessen i planeringsförfarandet.

Vi frågar oss också på vilket sätt den årliga förvaltningsplanen mer effektivt kan införlivas i den årliga strategiska planeringen. Vi skulle vilja veta mer om kostnaderna för ABM-cykeln, som också behöver förenklas. Det har föreslagits att dessa frågor bör tas med i undersökningsrapporten. Vi har redan den nuvarande undersökningsrapporten – tack. Vi ska granska den och bekanta oss med den. Det innebär dock att dessa frågor måste ingå senast i nästa rapport.

Det har lagts fram två ändringsförslag som vår grupp inte kan godta. Vi tror inte att en förlängning till två år är korrekt eftersom det ytterligare minskar värdet på förvaltningsinstrumentet i stället för att förbättra det. Vi vill förbättra förvaltningsinstrumentet ABB/ABM, inte utsträcka det över två år. Vi kommer även att rösta nej till studieändringen. Det är ett bra ändringsförslag, men hör inte hemma i detta betänkande.

Vi skulle vilja tacka kommissionsledamoten för hennes arbete och önskar alla lycka till i valet.

 
  
MPphoto
 

  Gary Titley, för PSE-gruppen. – (EN) Herr talman! Ur denna budgetöversyn behöver vi bara fråga oss en sak: speglar budgeten 2000-talets politiska prioriteringar? Om inte behöver den förändras. Är den tillräckligt flexibel för att spegla ändrade förhållanden? För en av de saker som frustrerar mig med budgeten för ögonblicket är hur vi hanterar negativa prioriteringar. Alltför mycket lämnas i budgeten eftersom vi inte kan förändra saker på grund av de fleråriga budgetramarnas begränsningar.

Om jag får ta upp den verksamhetsbaserade budgeteringen och förvaltningen anser jag att kommissionen har gjort enorma framsteg i detta, men skulle vilja varna för en överbyråkratisering av detta förfarande, eftersom vi vill säkerställa en kvalitativ utvärdering, inte att man bara kryssar i formulär. Vi vill inte att personalen ägnar all tid åt att utvärdera sig själva när de egentligen skulle behöva sätta i gång med sitt arbete. Så vi måste vara försiktiga med det. Jag personligen anser att den årliga strategiska planeringen skulle bli bättre om den genomfördes vartannat år eller med två och ett halvt års intervaller för att passa parlamentscykeln. Det skulle göra det möjligt för oss att få en mycket tydligare bild av våra politiska perspektiv utöver kommissionens årliga verksamhetsprogram.

 
  
MPphoto
 

  Silvana Koch-Mehrin, för ALDE-gruppen.(DE) Herr talman, fru kommissionsledamot, mina damer och herrar! En reform av EU-finanserna skulle ha genomförts för länge sedan, och jag är tacksam mot föredraganden Reimer Böge för att ha påvisat detta. Vi behöver ett rättvist, enkelt, öppet, pålitligt och hållbart inkomst- och utgiftssystem för EU. Finansieringen av EU:s budget bör endast komma från två källor, med andra ord från de traditionella egna medlen och betalningarna baserade på medlemsstaternas ekonomiska ställning, det vill säga en del av bruttonationalinkomsten. I detta fall bör medlemsstaterna bidra med högst en procent av sin BNI.

I stället för att göra mer pengar tillgängliga för EU bör medlen omfördelas till områden där verkligt mervärde kan erhållas på europeisk nivå, exempelvis gemensam utrikespolitik, transeuropeiska nät, förvaltning av de yttre gränserna och forskning. Å andra sidan bör det inte längre finnas några långsiktiga subventioner. Detta innebär också att de momsbaserade egna medlen bör avskaffas och framför allt att det inte får finnas någon EU-skatt, oavsett i vilken form, så länge EU inte är en verklig representativ demokrati. Det är rätt med ett förbud mot EU:s offentliga skuldsättning. Detta är en utmärkt politik som måste behållas. Dessutom måste EU:s samtliga finansministrar slutligen utfärda en nationell revisionsförklaring. Tack så mycket, och jag önskar er all framgång i era nya roller.

 
  
MPphoto
 

  Wiesław Stefan Kuc, för UEN-gruppen. (PL) Herr talman! Båda de betänkanden som har lagts fram i dag är baserade på att man gör bedömningar som vi har tvingats göra genom beslut av olika organ i Europeiska unionen. Att utvärdera instrumenten verksamhetsbaserad förvaltning, verksamhetsbaserad budgetering eller strategisk planering och programplanering kan behövas, men ger intryck av att man skapar ”konst för konstens egen skull”. Hur kan uppnåendet av politiska mål jämföras med uppförandet av kraftverk eller transportnät? Är Europeiska unionen ett affärsföretag för vilket vi försöker tillämpa liknande mekanismer för bedömning av effektiviteten?

Detsamma gäller halvtidsöversynen av den fleråriga budgetramen. Varje dag gör vi utvärderingar och avleder resurser från vår årliga budget. Dessa beslut fattas av Europeiska rådet, som ökar den tillgängliga finansieringen för genomförande av viktiga enskilda uppgifter. Stabila fleråriga budgetramar ger oss alla en flerårig känsla av trygghet, och det är vad vi bör uppskatta mest, särskilt i dagens kristider.

Jag gratulerar hjärtligt Reimer Böge och Kyösti Virrankoski till deras mycket bra betänkanden. Jag önskar er, Dalia Grybauskaitė, den största framgång i det kommande valet.

 
  
MPphoto
 

  Helga Trüpel, för Verts/ALE-gruppen. – (DE) Herr talman, fru kommissionsledamot, mina damer och herrar! Vid omröstningen om den nuvarande budgetramen insåg alla tre EU-institutionerna – rådet, parlamentet och kommissionen – att vi behöver reformer om vi vill modernisera vår verksamhet. Nu ryggar medlemsstaterna tillbaka inför detta, vilket är fel strategi. Däremot är det riktigt att vi behöver balansera kontinuitet och förutsägbarhet å ena sidan, och förmåga att snabbt anpassa oss till nya utmaningar å den andra.

Vi behöver förändra den rigida strukturen. Av detta skäl måste EU-budgeten – den finansiella planen på medellång sikt – omfatta fem år och därför politiskt sett vara kopplad till en vald kommissions och ett valt parlaments mandat. Detta kommer att bidra till insynen samt till den politiska klarheten och viljan att fatta beslut.

I dag har vi lyssnat till vad Gordon Brown föreslår och vad som bör finnas på agendan. President Barack Obama har i dag också tillkännagett sin avsikt att investera 129 miljarder i förnybar energi. Jag skulle vilja säga att vi även bör klargöra för EU:s medborgare att vi måste modifiera EU-budgeten. Vi måste exempelvis koppla jordbrukspolitiken till produktionen av miljövänlig energi och inte längre göra direkta utbetalningar beroende på gårdarnas storlek räknat i hektar. Vi måste upprätta fler kopplingar till landsbygdsutvecklingen som verkligen blir till nytta för dem som bor i landsbygdsområden.

Vi måste anpassa alla våra ekonomiska strategier och vår tillväxtpolitik till klimatförändrings- och hållbarhetsparadigmet, om vi verkligen tar debatterna vi för här och Lissabonfördraget på allvar, och vi måste anpassa oss till de nya utmaningar vi står inför. Det innebär också att vi måste investera mer i utbildning, forskning och utveckling på europeisk nivå. Alla tre EU-institutionerna måste finna det politiska modet att göra detta tillsammans.

 
  
MPphoto
 

  Pedro Guerreiro, för GUE/NGL-gruppen.(PT) I betänkandet sätter man fingret på saker som i viss utsträckning betonar vad vi har sagt länge, nämligen att den nuvarande gemenskapsbudgeten inte räcker till för att ordentligt och effektivt främja den tillkännagivna ekonomiska och sociala sammanhållningspolitiken i Europeiska unionen. Detta gäller i ännu högre grad eftersom de otillräckliga begränsningar som man kom överens om för den nuvarande fleråriga budgetramen 2007–2013, trots att vi befinner oss mitt i en kris, inte utnyttjas till fullo – nästan 29 miljarder euro för lite mellan 2007 och 2009 – och beloppen som ingår i budgeten tillämpas inte som ett ”utgiftsmål”, särskilt när det gäller konvergensen samt jordbruk och fiske.

Å andra sidan läggs det till nya prioriteringar, som strider mot vad vi anser bör vara den objektiva och centrala prioriteringen för gemenskapsbudgeten: ett instrument för omfördelning när det gäller kostnader, ojämlikheter och asymmetrier orsakade av den inre marknaden, genom Ekonomiska och monetära unionen och genom liberaliseringen av världshandeln, för de länder och regioner i Europeiska unionen som är ekonomiskt mindre utvecklade. Vi bör ha en gemenskapsbudget i vilken verklig konvergens prioriteras, grundad på sociala framsteg och på skydd och främjande av varje lands potential, en hållbar användning av naturtillgångarna och miljöskydd, inriktad på ekonomisk och social sammanhållning, förutom ändamålsenligt utvecklingsbistånd.

Vi betonar också att gemenskapsbudgeten bör vara grundad på rättvisa bidrag från varje land enligt dess bruttonationalinkomst, och förkastar därför bestämt alla mer eller mindre maskerade försök att införa en EU-skatt.

 
  
MPphoto
 

  Nils Lundgren, för IND/DEM-gruppen. – Herr talman! Som alltid när det gäller vår budget är detta ett samvetsgrant och kompetent utfört arbete, men det går tyvärr rent politiskt i gamla hjulspår. Det är, som en föregående talare här sa, inte en budget för 2000-talet. Utgångspunkten är uppenbarligen att EU:s utgifter ska växa och växa för evigt. Vi måste någon gång få ett slut på detta!

Jag ska i korthet peka på tre aspekter. Här sägs att om BNI sjunker, vilket den kommer att göra nu, så ska EU:s budget inte påverkas. Så kan vi inte driva den här verksamheten. Det är bättre att pengar spenderas i länderna när de ser sin konjunktur gå ned och kollapsa på det sätt som sker nu.

Här föreslås mer pengar till nya verksamhetsområden som har sin grund i Lissabonfördraget. Detta är en arrogans mot de demokratiska spelreglerna. Det fördraget är förkastat.

Samtidigt föreslås inga nedskärningar. Men det finns faktiskt mycket pengar att spara i jordbruk, strukturfonder, Ecosoc, regionkommittén och annat. Gör det!

 
  
MPphoto
 

  Salvador Garriga Polledo (PPE-DE).(ES) Herr talman! Tiden har kommit att bedöma hur den fleråriga budgetramen 2007–2013 har fungerat så här långt och vilka förändringar som kan bli nödvändiga för dess resterande nästan fyraåriga varaktighet.

För det första måste vi erkänna begränsningarna i överenskommelsen om budgetramen som antogs av medlemsstaterna 2006. Vi kritiserade den skarpt då och kan nu tydligt se hur otillräcklig denna överenskommelse är. Beklagligt nog har den nuvarande budgetramen visat sina begränsningar vid den minst lämpliga tidpunkten, just i den kristid då gemenskapsbudgeten borde ha fungerat som en spjutspets för Europeiska unionen i kampen mot den ekonomiska krisen och arbetslösheten.

För ögonblicket skulle det vara en nästan häpnadsväckande bragd att hitta fem miljarder euro i gemenskapsbudgeten som skulle kunna användas under de kommande två budgetåren i syfte att på nytt dra i gång energiforskningen, säkra sammankopplingen av energinät eller förbättra kommunikationerna i EU:s landsbygdsområden. Hela regioner i Europeiska unionen, såsom min, Asturien, hoppas kunna hitta ett framkomligt och hållbart sätt att använda kol som källa till ren energi.

Dessa är exempel på vad gemenskapsbudgeten bör användas till. Dess dåliga anpassningsbarhet och underfinansieringen av de olika utgiftsrubrikerna gör det dock endast möjligt att hitta dessa fem miljarder euro om pengarna för den gemensamma jordbrukspolitiken för perioden 2009–2010 inte utnyttjas till fullo. Detta är inte budgetmässig effektivitet. Det är ett enkelt bokföringsknep.

Reimer Böge har i dag som föredragande inlett en väldigt nyttig diskussion om att omvandla gemenskapsbudgeten till ett verkligt aktivt instrument för den ekonomiska politiken. Vi har inte råd med fler misslyckade budgetramar i framtiden.

 
  
MPphoto
 

  Göran Färm (PSE). - Herr talman! Som socialistgruppens skuggföredragande i det här ärendet vill jag rikta ett tack till Reimer Böge för hans positiva samarbetsanda. Ett långsiktigt ramverk är viktigt, men en sjuårig låsning med rigida budgettak, både totalt och sektorsvis, är en orimlig modell i dagens snabbt föränderliga värld.

Dagens långtidsbudget, som gäller fram till 2014, fastställdes i praktiken 2005. Vad kunde man då veta om dagens ekonomiska kris, om läget i Kosovo eller Gaza, om klimatkrisens djup eller om de våldsamma svängningarna i livsmedelspriserna? Nej, det där håller inte!

Min slutsats är att vi måste få en omfattande översyn av dagens långtidsbudget, den fleråriga finansramen. Det gäller förstås i extra hög grad om budgetutskottets förslag genomförs, det vill säga den förlängning av den nuvarande finansramen med förslagsvis två år för att få den bättre koordinerad med kommissionens och parlamentets mandatperioder.

Vad vill vi då? Jo, flera saker.

För det första, ambitionerna för själva budgetöversynen. Vi menar att det inte är acceptabelt att bara rikta in sig på det kommande finansiella ramverket. Budgetutskottet har antagit ett antal ändringsförslag som innebär att vi ställer krav på kommissionen att snarast möjligt lägga ett förslag till en gedigen innehållsmässig översyn av innevarande långtidsbudget. Särskilt förstås om vårt krav på en förlängning skulle förverkligas.

Vi kräver också att det svenska ordförandeskapet i höst ska förvalta ett sådant förslag från kommissionen, aktivt och skyndsamt. Vi måste komma till skott.

För det andra; när det gäller den politiska inriktningen så har vi fått tydliga signaler från det breda öppna samråd som kommissionen har genomfört. Det är framför allt några områden där EU måste bli mer kraftfullt. Det är klimatpolitiken, det är jobb och tillväxt, det är utrikes- och utvecklingspolitik. Ska EU kunna spela en ledande global roll på de här områdena krävs det resurser. Det är helt klart. Idag är alla dessa områden tydligt underfinansierade.

För det tredje behövs ett antal nödvändiga tekniska förändringar. Jag behöver inte gå in närmare på detta eftersom Reimer Böge redan har nämnt det. Vi vill ha fem år i stället för sju och en omläggning av perioden så att det nya parlamentet och en ny kommission kan få ett rejält inflytande över det ramverk som ska gälla under deras period.

För det fjärde – ett reviderat och rättvisare system för EU:s egna medel. Nu krävs snabba förslag och en gedigen halvtidsöversyn av innevarande långtidsbudget som för retorik och resurser närmare varandra och som inleder processen mot en mer hållbar långsiktig inriktning av EU:s budget inför nästa långtidsbudgetperiod.

 
  
MPphoto
 

  Zbigniew Krzysztof Kuźmiuk (UEN). - (PL) Herr talman! Jag skulle vilja säga tre saker till kommissionen i den här debatten.

Europeiska kommissionen behöver föreslå ett stödsystem för regionerna som överstiger 75 procent av BNP per capita i den nuvarande budgetramen, men som kommer att kräva fortsatt finansiering med tanke på den stora inre obalansen i utvecklingen. Jag bör nämna att vissa regioner i Spanien, Portugal, Italien och Grekland får sådan övergångsfinansiering inom ramen för den nuvarande budgetramen.

Det behöver också fattas ett slutligt beslut om att överge de senaste försöken att åternationalisera den gemensamma jordbrukspolitiken. Det kommer inte att vara möjligt att garantera tillfredsställande obligatorisk samfinansiering av GJP på liknande nivå av enskilda medlemsstater, eftersom detta kommer att leda till att konkurrensen på ett betydligt sätt snedvrids, med andra ord GJP:s sammanbrott.

När det gäller Europeiska kommissionens ambition att skilja direktbetalningarna från produktionen är det även nödvändigt att efter 2013 avlägsna de stora skillnaderna i stöd till odlingsmark på mindre än en hektar som för närvarande föreligger mellan de gamla och nya medlemsstaterna. Om situationen kvarstår efter 2013 kommer det annars i praktiken innebära att två gemensamma jordbrukspolitiska linjer tolereras på EU:s territorium.

 
  
MPphoto
 

  Janusz Lewandowski, för PPE-DE-gruppen. (PL) Herr talman! Låt mig fortsätta på ett språk som Dalia Grybauskaitė förstår. Våra inlägg i dag är grundade på två avslutade budgetår inom en sjuårig plan. Detta borde helt klart få oss att vara försiktiga i hur vi utformar våra ingripanden. Det framstår för mig som om det enhälliga antagandet av Reimer Böges betänkande i budgetutskottet visar att han har hittat den gemensamma nämnaren för de olika politiska gruppernas åsikter.

Vad som slår mig är att nästan fem miljarder euro från 2008 års budget inte utnyttjades. Detta får inte upprepas. Det skulle vara ett misslyckande för oss alla. Det finns initiativ från kommissionen inriktade på att göra det lättare att få finansiering. Eftersom det är så det fungerar och bör fungera ska och kan regionalpolitiken i framtiden inte vara en källa till medel för de budgetavsnitt som är kroniskt underfinansierade: vi talade om detta under förhandlingarna om budgetramen, och det har bekräftats till fullo i vår utrikespolitik: rubrik 1a och rubrik 3. Om vi fortsätter att vara hänvisade till en procent av budgetarna kommer vi helt klart att misslyckas med att uppnå en rimlig lösning på Europeiska unionens budgetproblem.

I betänkandet jag hänvisar till lägger Reimer Böge fram den centrala frågan att anpassa parlamentets valperiod till budgetramens period. Det är verkligen denna församlings ståndpunkt. Vi bör dock tänka på de betänkligheter som finns bland länder som påverkas av sammanhållningspolitiken, vilka söker någon sorts politisk säkerhet och ännu inte har klart för sig hur ett kortande av denna period kan påverka förutsägbarheten i erhållandet av strukturfonder.

Slutligen skulle jag hjärtligt vilja tacka Dalia Grybauskaitė för hennes samarbete med parlamentet, och önskar naturligtvis som de övriga talarna er framgång i er kampanj. Trots skillnaderna i politiska åsikter bådar en sådan mångfald av röster gott inför valet.

 
  
MPphoto
 

  Catherine Guy-Quint (PSE).(FR) Herr talman, fru kommissionsledamot! Först av allt skulle jag vilja påminna er om att denna debatt är en del av en lång process som har varat under flera år: Europeiska kommissionens samråd, kontrollen av den gemensamma jordbrukspolitiken, fjärde rapporten om den ekonomiska och sociala sammanhållningen och Lamassourebetänkandet om egna medel för budgeten.

Vår europeiska kommission har tillkännagett sin avsikt att senast hösten 2009 lägga fram sina huvudsakliga riktlinjer för denna revision, vilket har gett upphov till anmärkningsvärda insatser av vårt budgetutskott under ledning av Reimer Böge. Vi vet att denna revision kommer att genomföras så fort nästa Europaparlament finns på plats. Det är inte vårt nuvarande parlament som kommer att genomföra den.

Jag skulle därför vilja betona en grundläggande politisk fråga, nämligen att vi nästan har uppnått enhällighet om att den framtida budgetramen ska stämma överens med det framtida parlamentets politiska mandat, och det är en ordning som vi skulle vilja låta bestå. Detta framstår som mycket viktigt för mig eftersom vi slutligen kommer att ha en överensstämmelse mellan valresultaten och de budgetriktlinjer som ska tillses av kommissionen.

Sedan skulle jag vilja påminna er om att åsikten hos den socialdemokratiska gruppen i Europaparlamentet är att budgeten åter bör inriktas på de grundläggande uppdragen: sysselsättning, tillväxt och innovation, som vår kollega Göran Färm sa. Men innan jag slutar skulle jag vilja vara noga med att säga att unionens verkliga framtid beror på denna revision, och jag hoppas att det framtida parlamentet utnyttjar Reimer Böges betänkande så att det kan uppnå våra europeiska ambitioner trots de nationella egenintressen som avlöser varandra dagligen genom rådets undanflykter.

Det är upp till parlamentet att initiera europeiska strategier som ger alla medborgare verkliga förhoppningar om ett projekt som är politiskt och inte bara ekonomiskt.

 
  
MPphoto
 

  Margaritis Schinas (PPE-DE). - (EL) Herr talman! I dag är vi 27, och vi spenderar mindre än en procent av våra samlade tillgångar på gemenskapsbudgeten, vilket är ungefär lika mycket som vi spenderade när vi var 15. Denna siffra i sig själv illustrerar varför Reimer Böges betänkande, som vi debatterar i dag, berör en av unionens viktigaste politiska prioriteringar för de kommande fem åren.

Det är en avgörande fråga som vi måste besvara: hur mycket pengar och för vilken politik? Var sätter vi gränsen, måttet på våra ambitioner? Denna gång måste vi lägga allting på bordet utan några förhandsvillkor, och diskussionen måste starta från grunden. Vi kommer att vara tvungna att ta itu med två viktiga svårigheter i denna stora förhandling:

– Den första är naturligtvis att vi är fler nu än vi var vid det tidigare tillfället då liknande förhandlingar fördes.

– Den andra svårigheten är olyckligtvis att denna förhandling äger rum när de rika åren är över och vi drabbas hårt av den ekonomiska krisen.

Inte desto mindre bör den förhandling som egentligen inleds i dag genom den mycket realistiska strategi som valts av Reimer Böge bekräfta tre grundläggande förhandsvillkor som är centrala för EU:

– För det första, att jordbrukets framtid i gemenskapen tryggas även efter 2013.

– För det andra, att principen om sammanhållning och solidaritet mellan medlemsstaterna inte upphör.

– För det tredje, att tiden är kommen för en diskussion om smart utveckling, om pengar som även investeras i hjärnkapacitet och inte bara i asfalt och cement.

 
  
  

ORDFÖRANDESKAP: MAURO
Vice talman

 
  
MPphoto
 

  Costas Botopoulos (PSE). - (EL) Herr talman, fru kommissionsledamot! Betänkandet av ordföranden i vårt utskott, Reimer Böge, som vi debatterar i dag, är enligt mig mycket intressant och avgörande av tre skäl: för det första eftersom det där pekas på vissa områden som behöver förbättras, för det andra eftersom det där läggs fram vissa förslag, och för det tredje eftersom det där läggs grunden för en större debatt i parlamentets nästa valperiod.

De områden som kräver förbättring har framför allt att göra med att de politiska valen och gemenskapens val inte passar ihop och att vi inte klarar av att hantera våra budgetmedel på ett riktigt sätt.

Förslag:

– Ett mycket grundläggande förslag är budgetramens femårscykel och en strategi med femårscykler för budgetpolitiken, med andra ord att parlamentets valperiod ska överensstämma med de politiska förslagen på budgetnivå.

– För det andra är frågan om flexibilitet mycket, mycket viktig. Flexibilitet innebär inte bara skifte mellan olika områden; det innebär ett övergripande svar. Endast flexibilitet kan inte lösa problemet.

Så allt detta förbereder oss för den stora debatten under parlamentets nästa valperiod om en ny politisk och samordnad budget på nya premisser.

 
  
MPphoto
 

  Alexandru Nazare (PPE-DE) . (RO) Att korta ned den finansiella programperioden till fem år, som även rekommenderas i Reimer Böges betänkande – och jag skulle vilja ta tillfället i akt att gratulera Reimer Böge till hans särskilda bidrag till detta betänkande – skulle ge konkreta bevis på EU-institutionernas mognad och utgöra ett tecken på att byråkratin minskas.

Samtidigt måste vi vara realistiska och tänka över hur genomförbar en sådan åtgärd är, så att vi inte hamnar i extrema situationer där det kommer att ta oss två år att anta en femårig budget. Den centrala frågan är hur vi ska gå till väga vid förenklingen av förfarandena så att EU:s pengar används inom en rimlig tidshorisont.

I redan legendariska incidenter som rörde EU-medel har pengarna inte anlänt månader, till och med år efter att de verkligen behövdes. Låt mig bara ge ett exempel som rörde pengar från Solidaritetsfonden. Som ni är medvetna om ska Rumänien få tolv miljoner euro för de fem regioner som drabbades av översvämningar. Översvämningarna ägde rum förra sommaren, vi röstade i frågan denna månad, men det är troligt att pengarna inte kommer att nå fram förrän ungefär ett år efter att översvämningarna ägde rum. De rumäner som får pengarna kommer inte att vara medvetna om att de får hjälp av Europeiska unionen.

 
  
MPphoto
 

  Kyösti Virrankoski, föredragande. − (FI) Herr talman! Jag skulle vilja tacka alla som har kommit med åsikter om mitt betänkande.

Jag skulle säga att förvaltningen och administrationen nu när Europeiska unionen är en gemenskap med 27 medlemsstater och 480 miljoner invånare behöver förbättras och göras mer effektiv. Verksamhetsbaserad förvaltning och budgetering ger helt klart utrymme för det, med makten och ansvaret fördelade på lämpliga nivåer, i syfte att uppnå ansvarsfull förvaltning och effektivt genomförande av programmen.

Slutligen skulle jag vilja tacka er alla, och jag skulle särskilt vilja önska Dalia Grybauskaitė all lycka och framgång i hennes framtida utmaningar. Det har varit ett mycket stort nöje att arbeta med er, och vi har noterat den utmärkta samarbetsnivån mellan parlamentet och kommissionen. Tack och allt gott.

 
  
MPphoto
 

  Reimer Böge, föredragande. – (DE) Herr talman, mina damer och herrar! Jag skulle vilja börja med att tacka kommissionsledamoten. Efter ett första skede då vi lärde känna varandra har vi samarbetat effektivt, konstruktivt och öppet. Detta har varit uppenbart i resultaten av en rad förhandlingar under de senaste åren. Jag önskar er allt gott under de kommande veckorna. Jag skulle också vilja utsträcka mitt varma tack till mina kolleger för deras hårda arbete och för den diskussion som ägde rum inför morgondagens omröstning i plenum samt till Catherine Guy-Quint i hennes roll som föredragande för budgetkonsekvenserna av Lissabonfördraget. Vi kom överens om ett gemensamt förfarande för betänkandenas huvudpunkter, särskilt när det gäller trestegsstrategin och tidtabellen.

Eftersom vi insåg att den nuvarande budgetramen 2007-2013 och, i förhållande till denna, det interinstitutionella avtalet från 2006 var det maximala som kunde uppnås genom förhandlingar, var vi också fullt medvetna om att man inte hade agerat tillräckligt. Det är skälet till att det är så viktigt att man i detta betänkande efterlyser framåtblickande avtal i god tid och ser till att de innebär ett fullständigt engagemang. Vårt jobb under de kommande veckorna och månaderna, särskilt med hänsyn till de nuvarande förhandlingarna, handlar helt om den ekonomiska återhämtningsplanen och om att påminna rådet om att alla delar av det interinstitutionella avtalet, för kommissionsledamoten hänvisade till ett antal instrument, är en oskiljaktig del av den övergripande budgetramen. Om alla medlemsstater var lite mer medvetna om detta skulle vi ha gjort större framsteg med våra befintliga regler.

Slutligen skulle jag vilja passa på att uppmana kommissionen att på hösten ta hänsyn till de grundläggande resultat och överväganden som parlamentet kommer att anta i morgon. Detta skulle kunna bli en utmärkt start på de nödvändiga ambitiösa förändringarna i form av en gemensam insats av kommissionen och Europaparlamentet, och på samma gång utveckla en framåtblickande budget som är förenad med större politisk legitimitet. Det är vad parlamentet på det bestämdaste och samfällt efterlyser i detta betänkande.

 
  
MPphoto
 

  Talmannen. Debatten är härmed avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum onsdagen den 25 mars 2009.

Skriftliga förklaringar (artikel 142)

 
  
MPphoto
 
 

  Czesław Adam Siekierski (PPE-DE), skriftlig. – (PL) En översyn av den nuvarande budgetramen är ett bra tillfälle för eftertanke, inte bara om sättet på vilket tillgängliga resurser tilldelas, men även om EU-budgetens framtida utformning. När vi inför förändringar till dagens budget och när vi planerar nästa budget bör vi framför allt vägledas av en strävan att fördjupa integrationen och uppnå bestämda mål.

Nyligen har vi kunnat bevittna omfattande förändringar i EU-budgetens struktur. Utgifterna för GJP tar inte längre den största delen av gemenskapens pengar i anspråk. För närvarande kan sammanhållningspolitiken och åtgärder kopplade till förverkligandet av Lissabonstrategin räkna med det största stödet. Det råder inga tvivel om att denna utveckling är fördelaktig för ett framtida EU inriktat på en innovativ, kunskapsbaserad ekonomi som garanterar en hög sysselsättningsgrad. En sådan förändring får dock inte äga rum på bekostnad av att EU:s livsmedelstrygghet undergrävs och att jordbrukarnas inkomster minskas.

Lika oroande är den fortgående minskningen av EU:s budget i förhållande till medlemsstaternas BNI. Statistiken visar att om vi i den nuvarande budgetramen hade behållit budgeten på den nivå som rådde under perioden 1993–1999 (beräknat på grundval av samma procentandel av BNP) skulle vi ha tillgång till ytterligare 200 miljarder euro för att förverkliga EU-politiken. Trycket vi iakttar för att minska gemenskapsbudgeten är skadligt, eftersom det begränsar dess flexibilitet och förmåga att anpassas till skiftande behov. Därför efterlyser jag att EU-budgeten ska anpassas till nya utmaningar, inte genom att flytta resurser från GJP, utan genom en tillräcklig ökning av EU:s budgetmedel.

 
Rättsligt meddelande - Integritetspolicy