Fullständigt förhandlingsreferat

Onsdagen den 25 mars 2009 - Strasbourg

4. Röstförklaringar

Muntliga röstförklaringar

- Betänkande: Ludford (A6-0143/2009)

  Daniel Hannan (NI). – (EN) Fru talman! Det som framför allt kännetecknar en nationalstat är att den har en väldefinierad yttre gräns. Alla möjliga andra funktioner kan överlåtas på lokala myndigheter, eller till och med delegeras till internationella organ, men en stat som inte längre kan bestämma vem som får ta sig in över dess gräns och bosätta sig på dess territorium, är inte längre en stat.

Betänkandets författare, den förträffliga baronessan Ludford, förstår i likhet med alla eurofederalister detta resonemang alldeles utmärkt. Det är ju precis därför som de, under de senaste fem åren, har arbetat så ihärdigt för att harmonisera rättsväsendet och inrikespolitiken. Under parollen ”frihet, säkerhet och rättvisa” – vilken bisarr, orwellsk beteckning, helt i klass med sanningsministeriet – har de harmoniserat invandrings- och asylpolitiken, inrättat en europeisk åklagarmyndighet, en alleuropeisk domarkår, ett gemensamt straffrättsligt system och till och med en gemensam polisstyrka i form av Europol. Om man, som de, vill ha en gemensam europeisk stat är detta ju bara logiskt, men tänk om de ändå hade modet och anständigheten att fråga människorna först, och att låta dem rösta om Lissabonfördraget. Pactio Olisipiensis censenda est!

⁂

  Alexander Alvaro (ALDE). – (EN) Fru talman! Oavsett Martin Schulz inlägg vill jag uppmana talmannen att överväga om vi inte borde följa Voltaires princip. Eftersom jag är medlem i en liberal partigrupp är detta särskilt viktigt för mig. Även om jag inte ställer upp på ett jota av vad den här personen säger, så anser jag att han har samma yttrandefrihet som de andra två talarna. Jag anser att alla ska behandlas lika och att vi är kapabla att bemöta en åsikt. Vi får inte avskaffa yttrandefriheten för just den här frågan, även om jag inte alls håller med om det han säger.

  Talmannen. − Tack ska ni ha, herr Alvaro. Jag har klargjort att jag absolut avsåg att ge ordet till Bruno Gollnisch, men jag ville avsluta omröstningen först.

- Betänkande: Seppänen (A6-0109/2009)

  Daniel Hannan (NI). – (EN) Fru talman! Vi har just röstat för att fördubbla Europeiska investeringsbankens kapital. Det vore bra om vi tog ett steg tillbaka och ställde frågan: Vad är syftet med Europeiska investeringsbanken? I teorin ska den tillhandahålla lån till låg ränta till företag som har det besvärligt. Men vilka är i själva verket mottagarna?

Det största enskilda föremålet för EIB:s frikostighet under 1990-talet var British Airways – inget lågavkastande småföretag direkt. Inom parentes sagt måste jag inflika att British Airways under hela denna tid var en av de främsta bidragsgivarna till kampanjen för att få Storbritannien att införa euron.

Jag tar återigen ett steg tillbaka och frågar: Vad är syftet med Europeiska investeringsbanken? Jag tror att svaret är att EIB:s syfte är att sysselsätta sina egna medarbetare. Denna gigantiska apparat, som överför pengar från skattebetalarna till dem som haft turen att få en anställning inom systemet, har blivit en del av skumrasket i Bryssel. En gång i tiden kanske EU var ett idealistiskt, eller åtminstone ett ideologiskt, projekt. Men EU har sedan länge blivit till en bekväm födkrok, och det är naturligtvis orsaken till att det är så förtvivlat svårt att få bukt med dessa företeelser.

- Betänkande: Marinescu (A6-0002/2009)

  Michl Ebner (PPE-DE). – (DE) Fru talman! Låt mig säga till Daniel Hannan att Europeiska centralbanken också för gott med sig. Vi har inte drabbats av en sjunkande valutakurs på samma sätt som det brittiska pundet har de senaste månaderna. Det kanske talar för att han bör ompröva sin ståndpunkt.

Så till Marinescubetänkandet. Jag röstade efter moget övervägande för betänkandet, eftersom jag anser att funktionella luftrumsblock är rätt lösning på de utmaningar som vi står inför i dag. Vi har fått vänta länge, men nu är de äntligen på väg, De erbjuder en viktig fördel genom att minska behovet av vänteslingor och trafikbelastningen på flygkorridorerna. Det gagnar miljön och minskar kostnaderna för flygtrafiken. Jag tror därför att flygtrafiktjänsterna kommer att uföra ett bra arbete här.

- Betänkande: Marinescu (A6-0515/2009)

  Michl Ebner (PPE-DE). – (DE) Fru talman! Jag vill passa på att inte bara förklara varför jag röstade för betänkandet, utan också ta upp något som starkt oroar mig, nämligen problemet med beskattningen av flygbränsle. Denna fråga regleras än i dag på grundval av Chicagokonventionen från 1944. Jag begriper inte varför vi ska fortsätta att följa den konventionen, eller varför Förenta staterna tvingar oss till det eller hindrar oss från att förändra något som borde ha förändrats för länge sedan. Det är orättvist att bränslet för personbilar, transportsystem med mera beskattas, medan flygbränslet är skattebefriat. Det snedvrider konkurrensen. Vi bör införa en skatt på flygbränsle för att åstadkomma konkurrens på lika villkor i de 27 EU-länderna, åtminstone under en övergångsperiod.

- Betänkande: Liotard (A6-0512/2009)

  Anja Weisgerber (PPE-DE). – (DE) Fru talman! Förordningen om nya livsmedel innebär att godkännandeförfaranden och användning av dessa nya livsmedel och ingredienser harmoniseras i Europeiska unionen. Det är ett viktigt steg mot en övergripande garanti för livsmedelssäkerheten. Utan förordningen skulle godkännandena få ske utan vare sig övervakning eller begränsning. Genom förordningen inför vi stränga krav som skyddar konsumenterna. Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet är det organ som beviljar godkännanden och som därmed fattar det slutgiltiga beslutet om säkerheten hos nya livsmedel, och på så vis sörjer för en europeisk harmonisering.

När det gäller nya livsmedel är inte bara säkerhetsaspekten viktig utan också de etiska frågorna. Hit hör att undvika djurtestning och förhindra användning av livsmedel som framställts genom kloning. Jag välkomnar därför att dessa etiska överväganden ska beaktas vid godkännandeförfarandet. Vi önskade att bedömningar från Europeiska gruppen för etik inom vetenskap och ny teknik ska beaktas i de fall där det finns etiska förbehåll.

Jag är tacksam för att detta infördes. Jag kunde därmed rösta för betänkandet som helhet.

- Betänkande: Böge (A6-0110/2009)

  Antonio Masip Hidalgo (PSE). – (ES) Fru talman! Jag passar på att utnyttja denna budgetdiskussion till att påpeka att vi bör förbereda oss för att förhandla fram ett fortsatt kolstöd nästa år. Det är en viktig inhemsk energikälla.

Jag framför denna varning i god tid, eftersom en tjänsteman på hög nivå otillbörligt har uttryckt motsatt åsikt, och läckt detta till en ekonomitidning, vilket har skapat förvirring hos allmänheten.

Så är inte alls fallet. I mitt land behöver vi fortsätta med kolstödet även efter 2012, och det vill jag ska framgå av parlamentsprotokollet. Snälla tjänstemän, nöj er nu med att genomföra den plan som gäller i dag. Från och med 2012 kan ni ta itu med det instrument som vi börjar förhandla om med branschen nästa år.

  Mario Borghezio (UEN). – (IT) Fru talman, mina damer och herrar! Europaparlamentet är budgetmyndighet och behöver därför bidra till översynen av budgetramen 2007-2013 med sin egen bedömning.

Bedömningen föranleder mig att be såväl föredraganden som talmannen – och främst den sistnämnde – att upplysa mig på en punkt där min oro växer sig allt större. Jag menar att pengarna helt eller delvis – jag vet inte vilket – håller på att ta slut i parlamentsledamöternas frivilliga tilläggspensionsfond.

Stämmer det att det saknas pengar och att man har investerat i Luxemburgfonder – Gud vet vilka? Stämmer det att de organ som ansvarar för fonden, som borde övervakas av Europaparlamentet, har investerat i fonder som ingår i den finansiella röra vi håller på att reda ut?

Jag hoppas inte det. Men jag oroar mig inte så mycket för de pensionsförmåner som jag eller mina ledamotskolleger har, som för att Europaparlamentet ska tvinga de europeiska skattebetalarna att begära extrapengar från Europeiska unionen för att fylla ett hål som borde betalas av dem som åstadkommit hålet, och som måste ta sitt ansvar för det. Vi är ett övervakande organ. Vi behöver sopa framför egen dörr först, och fundera över hur Europaparlamentet och dess ledamöter använder sina pengar.

  Christopher Heaton-Harris (PPE-DE). – (EN) Fru talman! Det är alltid så trevligt att förklara sin röst när ni är med. Snart börjar ryktena gå.

Problemet med att budgetramen omfattar en så lång tidsperiod blir särskilt kännbart under den rådande finanskrisen. Vem hade för några år sedan kunnat ana den förödelse och de följder som kreditåtstramningen lämnat efter sig? Jag anser att översynen ger oss här i kammaren ett gyllene tillfälle, samtidigt som den avslöjar ett problem. Och det problem som kommit i dagen är faktiskt självförvållat.

En helt ny bransch har på senare tid vuxit fram i Bryssel. Det är ingen tillverkningsindustri, även om den i och för sig har skapat en del arbetstillfällen. Det är en sektor som drivs av lobbyister, och i synnerhet av icke-statliga organisationer. Detta är en riktigt ljusskygg bransch. Den är i princip självförevigande. Kommissionen ber de icke-statliga organisationerna att yttra sig om något. Organisationerna kräver åtgärder och börjar bearbeta parlamentsledamöterna för att skapa politiskt stöd för sitt krav. Kommissionen inrättar så småningom ett program på området. Och vem ansöker om att få driva programmet? Just precis – samma icke-statliga organisationer som talade om för kommissionen vilket stort behov det fanns av programmet. Här försatte vi ett tillfälle. Vi kunde nämligen ha sagt att vi inte tänker göra så här i framtiden.

  Philip Claeys (NI). – (NL) Fru talman! Reimer Böges betänkande är en enda lång uppmaning att ge Europeiska unionen mer pengar. Det är naturligtvis ingen överraskning. Men det som framför allt stör mig är att vi här har ännu ett betänkande som uttryckligen hänvisar till Lissabonfördraget, trots att det är överspelat efter folkomröstningen i Irland. Och eftersom irländarna förstås fick det hela om bakfoten första gången får de genomföra en ny folkomröstning i höst. Man kanske kunde tro att Europaparlamentet skulle ha anständigheten att invänta väljarnas beslut innan det godkänner texter som hänvisar till Lissabonfördraget. I går godkände vi ett annat betänkande om dialog med medborgarna om EU. Om vi verkligen vill ha en fungerande dialog måste vi åtminstone respektera väljarnas beslut.

  Jim Allister (NI). - (EN) Fru talman! Jag röstade mot det här betänkandet av två skäl. För det första på grund av de obetänksamma och oansvariga kraven på ytterligare medel till onödiga utgifter inom EU –för Storbritannien innebär det förstås krav på ett ännu högre årligt nettobidrag, vilket kommer att driva oss in i ett ännu större underskott.

Det andra skälet till att jag röstade mot det här betänkandet är antagandet om införandet av Lissabonfördraget, utan att man tagit hänsyn till att fördraget ännu inte ratificerats. Dessutom skulle förstås Lissabonfördraget i sig medföra nya utgifter genom strävan efter nya ansvarsområden och initiativ, t.ex. slöseriet på den rymdpolitik som skulle hamna inom dess räckvidd och annan politik med anknytning till klimatförändringen. Av de här skälen röstade jag mot detta betänkande.

  Neena Gill (PSE). – (EN) Fru talman! Jag välkomnar den här granskningen av budgetramen, även om jag var besviken över att det ändringsförslag som uppmanar till en radikal reformering av den gemensamma jordbrukspolitiken röstades ned i omröstningen i dag. Jag anser att det finns ett brådskande behov av att reformera EU:s finansieringssystem, och det är beklagligt att många av finansieringskällorna är gamla och historiska åtaganden som ger litet mervärde.

Vi prioriterar inte nya frågor som inte har tillräckliga resurser. Vi måste snabbt finansiera energi- och klimatförändringsprogram och göra stora investeringar i grön teknik. Det som oroar mig mest är dock rubrik 4, som har varit kroniskt underfinansierad i många år. Samtidigt som EU har ambitionen att vara en viktig global aktör undergrävs detta helt och hållet av bristen på resurser för att uppfylla de här målen. Jag är också oroad över att det finns en politik som syftar till att utkontraktera alla externa finansieringsprogram. Detta har en skadlig inverkan på EU:s roll som global aktör i utvecklingsländerna. Jag stödde ändå det här betänkandet.

- Resolutionsförslag: B6-0141/2009 (Avtal om ekonomiskt partnerskap – Cariforum-staterna)

  Marian Harkin (ALDE). – (EN) Fru talman! Jag vill kommentera ändringsförslag 9 i resolutionen om Cariforum och även ändringsförslag 4 i resolutionen om Elfenbenskusten. Det förekom i de följande sex resolutionerna.

Ändringsförslaget uppmanar till en omedelbar utfasning av exportsubventionerna. Jag kunde inte stödja ändringsförslaget eftersom vår politik inom EU handlar om att fasa ut stödet till 2013. Just nu ökar kommissionen exportbidragen inom mejerisektorn eftersom världspriset på mjölk har fallit under produktionskostnaden.

I ändringsförslaget anges också att EU:s exportsubventioner utgör ett allvarligt hinder för AVS-producenterna inom boskaps- och mejerisektorn.

Vi vet alla att detta är en grov överdrift av förhållandena. Om vi faktiskt skulle fasa ut alla typer av exportsubventioner omedelbart skulle vi decimera vår egen mejeriindustri och livsmedelstrygghet inom den här sektorn och jag ifrågasätter om det verkligen är det parlamentet vill göra.

  Syed Kamall (PPE-DE). – (EN) Fru talman! Innan jag börjar vill jag bara hylla Jim Allister som talade nyss. Jag delar inte alltid hans åsikter när de är alltför kraftfullt formulerade, men jag måste säga att om jag vore väljare på Nordirland skulle jag förmodligen anse att det inte finns någon bättre företrädare för Nordirland än Jim Allister här i parlamentet.

När det gäller den aktuella omröstningen och avtalet mellan EU och Cariforum tror jag att vi måste vara medvetna om att det visserligen fanns många invändningar mot avtalet – som handlade om att EU på att aggressivt sätt försöker öppna sina marknader – men att det samtidigt innebär att en tidsfrist fastställs för liberaliseringen, och det får många av länderna i Västindien att inse att de måste diversifiera sig. De har alltför länge förlitat sig på britternas och andra tidigare koloniherrars skuldkänslor för att beviljas särbehandling när det handlar om bananer och socker.

Ni kan inte fortsätta att vara så kallade ”dessertekonomier” om ni ska konkurrera i en globaliserad digital värld, och jag välkomnar den aspekten av det ekonomiska partnerskapsavtalet.

  Neena Gill (PSE). – (EN) Fru talman! Jag röstade för resolutionen om ekonomiska partnerskapsavtal eftersom det endast är genom ett jämlikt partnerskap som vi kan hjälpa andra länder att uppleva fördelarna med ekonomiska framsteg. Jag välkomnar de garantier som vi fått från vår nya kommissionsledamot Cathy Ashton, som mildrar den oro många hade kring ekonomiska partnerskapsavtal. Hon måste hyllas för att hon nått fram till konsensus i den här frågan.

Den här resolutionen gör mycket för att motverka de negativa bestämmelserna i den ursprungliga texten. Klausuler om immaterialrätt kommer att göra tillgången till generiska läkemedel enklare och säkrare, och förslagen om att länderna ska välja sin egen utvecklingstakt kommer att förhindra en alltför snabb och skadlig liberalisering.

Europa måste också ingå partnerskap med AVS-länder, om avtalen inte riskerar att utarma de här länderna intellektuellt, socialt och ekonomiskt. Vid en AVS-delegation till Guyana nyligen framkom att handel, om den regleras på ett positivt sätt, kan få en oerhört kraftfull effekt, men handelsavtal måste vara rättframma, innefatta en öppen dialog och bygga på ömsesidig respekt.

- Resolutionsförslag: B6-0148/2009 (Avtal om ekonomiskt partnerskap - Elfenbenskusten)

  Syed Kamall (PPE-DE). – (EN) Fru talman! Precis som i samband med de flesta andra ekonomiska partnerskapsavtal fanns det mycket oro över EU:s vilja att öppna marknaderna assymmetriskt. Framför allt när det gäller Elfenbenskusten fanns det oro över att det i praktiken inte fanns en stabil regering i landet, och det fanns en oro över huruvida man kunde ingå ett avtal med ett land i ett sådant läge.

Men vi måste än en gång inse att fördelen med ekonomiska partnerskapsavtal är att det för första gången finns en möjlighet att lyssna på konsumenter och entreprenörer i de här länderna i stället för att lyssna på regeringarna. Och när man talar med entreprenörer i många av de här länderna säger de: ge oss tillgång till de varor och tjänster som ni i dag har tillgång till i norr och väst så att vi kan skapa välstånd och jobb. Då kommer vi inte längre att vara beroende av bistånd på lång sikt.

Det är enbart genom att hjälpa entreprenörerna, välståndsskaparna, i de här länderna som vi kan ta de här länderna ut ur långvarig fattigdom.

- Resolutionsförslag: B6-0143/2009 (Avtal om ekonomiskt partnerskap - Stillahavsstaterna)

  Martin Callanan (PPE-DE). – (EN) Fru talman! Jag är ledsen över att vi hindrar er från att gå på lunch genom våra röstförklaringar.

Som ordförande för utskottet för politiska frågor vid gemensamma parlamentariska AVS-EU-församlingen har jag haft många diskussioner med många av de här små, perifera – och oerhört avlägsna – staterna i södra Stillahavsområdet. De är inte välsignade med något överflöd av naturresurser och de är förstås oerhört avlägsna och svårtillgängliga, vilket innebär att det är mycket viktigt att vi underlättar tillträdet till våra marknader för deras produkter och tillåter våra egna produkter att bidra till att utveckla deras egna marknader på plats. Vi bör ta hänsyn till deras unika geografiska status och vidta åtgärder som underlättar deras situation och hjälper dem på vägen mot ekonomisk utveckling och till att ta del av det välstånd som resten av oss åtnjuter.

Det finns mycket som är bra i dessa ekonomiska partnerskapsavtal och jag var glad att kunna rösta för betänkandet.

- Resolutionsförslag: B6-0142/2009 (Avtal om ekonomiskt partnerskap - Ghana)

  Syed Kamall (PPE-DE). – (EN) Fru talman! När det gäller Ghana-avtalet vill jag säga att det finns en viktig punkt, eftersom det ofta påstås – inte minst av sociademokraterna här i parlamentet – att vi inte bör stödja sänkta importtullar i många av de här länderna.

Om man tittar på exempelvis Ghana producerar landet endast 30–35 procent av det ris som befolkningen konsumerar. Om vi fortsätter att stödja importtullar på ris säger vi i praktiken till de mycket fattiga människorna i landet att ni måste betala mer för er mat och ni måste betala mer för era mediciner.

Jag tycker att det är skamligt att sociademokraterna i parlamentet fortsätter att stödja importtullar som gör att de fattiga blir ännu fattigare. De borde stödja en marknadsöppning och se till att vi stöder entreprenörerna och de fattiga invånarna.

- Betänkande: Mitchell (A6-0135/2009)

  Marian Harkin (ALDE). – (EN) Fru talman! Jag vill stödja Mitchellbetänkandet, framför allt där föredraganden beskriver behovet av ökat samarbete mellan de två bankerna för att se till att det inte finns någon överlappning av deras verksamheter. Men jag vill framför allt välkomna ökningen av utlåningen till små och medelstora företag med 50 procent. De 5 miljarder euro som ursprungligen avsattes har nu ökats till 7,5 miljarder euro per år under en fyraårsperiod. EIB har signalerat att mer pengar är tillgängliga.

Detta är mycket goda nyheter för små och medelstora företag på Irland, eftersom vi kan förvänta oss en investering på 300 miljoner euro i små och medelstora företag under de kommande veckorna. Det är viktigt att pengarna når de små och medelstora företagen – som en tidigare talare nämnde – och detta så snart som möjligt, eftersom de har det besvärligt och många av dem inte har tid att vänta.

- Resolutionsförslag: RC-B6-0152/2009 (Bilindustrins framtid)

  Martin Callanan (PPE-DE). – (EN) Fru talman! Jag arbetade mycket med bilindustrin när jag hade förmånen att vara skuggföredragande för Sacconibetänkandet om koldioxidutsläpp från bilar, och det gjorde mig än mer övertygad om det oerhört stora strategiska och kommersiella värde som bilindustrin erbjuder oss i Europa. Det säger jag inte minst för att jag representerar nordöstra England, där vi har en mycket stor tillverkningsanläggning för Nissan i Washington, i Tyne and Wear, den mest produktiva och effektiva bilfabriken i Europa.

Men under det senaste årtiondet har bilindustrin överösts av en mängd nya regler, föreskrifter och belastningar från det här parlamentet. Det är minst sagt ironiskt att kommissionen nu beklagar den fruktansvärda ekonomiska belägenhet som industrin befinner sig i. Jag har dock svårt att tro att protektionism är lösningen, inte minst för att det skulle leda till att många andra branscher också skulle ställa sig i kö för att få ekonomiskt stöd från skattebetalarna.

Jag vill särskilt nämna det skandalösa agerandet från president Nicolas Sarkozy i Frankrike som gett statligt stöd till sina egna tillverkare mot den uttryckliga garantin att de skulle upphöra med tillverkningen i andra medlemsstater. Det är en obehaglig väg mot protektionism och i slutändan kommer det inte att hjälpa någon i Europa.

  Christopher Heaton-Harris (PPE-DE). – (EN) Fru talman! Som ni märker är mina kolleger svartsjuka på vår relation och det är därför de har agerat som våra förkläden under eftermiddagen. Jag hoppas att ni godkänner mina ord.

Vi vet alla att bilindustrin har mycket allvarliga problem. De beskrivs dagligen i alla våra rikstäckande tidningar. I den region jag representerar finns det en stor Toyotafabrik i Burnaston i Derby, där olika åtgärder för att minska kostnaderna redan vidtagits som en anpassning till det nya ekonomiska klimatet. I den utmärkta nya brittiska valkretsen Daventry finns McClarens formel 1-fabrik som bygger precisionsmotorer, med drygt 600 anställda.

Alla här känner alltså till och representerar någon del av bilindustrin och vi känner till de ekonomiska problem som finns där. Men vi har faktiskt lyckats förvärra dem här genom att anta reglering efter reglering efter reglering under de goda tiderna, utan att se framåt mot tider som kan vara något magrare. Bilindustrin kan inte verka med de regleringar som vi har genomdrivit.

Tack för min extratid. Jag vet att min inledning kanske kostade mig några sekunder.

  Talmannen. − Och ni lyckades få med Daventry. Förmodligen är ni och era två kolleger skyldiga mig en lunch efter det här.

  Syed Kamall (PPE-DE). – (EN) Fru talman! Mina kolleger och jag bjuder gärna er och era två kolleger på ömse sida på lunch, även om jag inte är säker på att ni skulle uppskatta vårt sällskap mer än ni uppskattar våra anföranden.

Vi vet alla vilken allvarlig situation många industrier står inför i dag när de försöker skaffa kredit. Det finns många livskraftiga företag som före kreditkrisen skulle ha gjort fantastiska vinster. I grunden handlar det egentligen om tillgången på kredit, snarare än att det finns några allvarliga problem med deras affärsmodeller. Å andra sidan finns det många företag som under många år har gått dåligt och som fått statligt stöd eller gått med förlust.

Vi kan titta på exemplet Amerika, där de har gett stöd till en del av de mest ineffektiva producenterna, producenter som inte har tagit hänsyn till det nya klimatet. Låt oss se till att vi inte upprepar de misstagen och ger statligt stöd eller annat stöd till företag som inte har en långsiktigt hållbar framtid. Självfallet måste vi ha långsiktigt hållbara jobb, men låt oss se till att vi inte ger stöd till företag som går dåligt.

  Neena Gill (PSE). - (EN) Fru talman! Det kommer inte som någon överraskning för er att jag stödde betänkandet om bilindustrins framtid, en industri som ibland baktalas av en del men som är en viktig tillverkningssektor i regioner som min, West Midlands.

I hela Europa representerar industrin drygt 20 procent av tillverkningen. Jag anser att industrin är en förebild för hur en sektor kan omvandlas, vilket jag själv såg när jag nyligen besökte Jaguar Land Rover i Castle Bromwich, där jag blev mycket imponerad av fackföreningarnas framtidstänkande och deras partnerskap med ledningen för att se till att forskningen och utvecklingen kring miljövänliga fordon fortsätter.

Jag har också uppmanat kommissionen att godkänna den brittiska regeringens stöd till bilindustrin och jag välkomnar att så har skett. Men vi behöver också bättre reglering och principer för framtida EU-lagstiftning när det gäller motorfordon.

Vi måste ha ett helhetsperspektiv på industrin under denna ekonomiska lågkonjunktur. Komponenterna i bilar är lika viktiga som själva bilindustrin, och även försörjningskedjans framtid måste säkras. I förra veckan besökte jag Michelins däckfabrik i Stoke och jag blev än en gång imponerad av forsknings- och utvecklingsfonden och arbetet med att förbättra däckens effektivitet, med målet att skapa miljömässig och social hållbarhet. Det är meningslöst att skydda de största industrierna om man inte ser till att det finns tillräckligt med stöd för småföretagen längre ned i försörjningskedjan.

Skriftliga röstförklaringar

- Betänkande: Ludford (A6-0143/2009)

  Guy Bono (PSE), skriftlig. – (FR) Jag röstade för den här rekommendationen, som lades fram av en brittisk ledamot av gruppen Alliansen liberaler och demokrater för Europa, Sarah Ludford, om gemensamma konsulära instruktioner: biometriska kännetecken och visumansökningar.

Denna överenskommelse vid andra behandlingen gör att vi kan bekräfta vår vilja att införa biometriska data i det europeiska informationssystemet för viseringar. Tack vare de gemensamma konsulära instruktionerna har vi äntligen en garanti för att alla medlemsstater kommer att utfärda visum till medborgare i nästan 100 länder, utifrån liknande kriterier och egenskaper.

Den här texten har därför förtjänsten att den innehåller grundläggande åtgärder för att skydda Europas medborgare och bestämmelser som garanterar respekt för privatlivet och för personuppgifter för personer från tredjeländer.

  Andreas Mölzer (NI), skriftlig. − (DE) Biometriska data kan göra det svårare att förfalska pass och resedokument och på så sätt bidra till att bekämpa organiserad brottslighet och illegal invandring. Detta är dock endast möjligt om biometriska data registreras korrekt. Här verkar det fortfarande finnas problem. I dag finns det hackare som skryter på Internet om hur enkelt fingeravtryck kan förfalskas på tyska registreringsformulär och påpekar att om ID-korten förminskas till kreditkortsformat kan fotona ändras digitalt så att den biometriska läsbarheten försvåras. Tvivel kring den här tekniken kan lätt uppstå. Under alla omständigheter måste dataskydd för vanliga medborgare garanteras vid användning av biometriska data. I det här avseendet instämmer jag i betänkandets slutsatser.

  Luca Romagnoli (NI), skriftlig. – (IT) Efter att noggrant ha granskat andrabehandlingsrekommendationen i fråga om biometri och visumansökningar med avseende på gemensamma konsulära instruktioner har jag bestämt mig för att rösta för betänkandet. Jag anser att syftet med Sarah Ludfords betänkande – att göra det enklare att organisera, ta emot och behandla visumansökningar – är berömvärt.

- Betänkande: Seppänen (A6-0109/2009)

  Luca Romagnoli (NI), skriftlig. – (IT) Jag kan inte till fullo stödja Esko Seppänens betänkande om en gemenskapsgaranti till Europeiska investeringsbanken mot förluster vid lån till och lånegarantier för projekt utanför gemenskapen, men jag har inte heller för avsikt att rösta mot det. Jag har därför valt att lägga ned min röst.

- Betänkande: Marinescu (A6-0002/2009)

  John Attard-Montalto (PSE) , skriftlig. − (EN) Även om Malta och Gozo territoriellt är den minsta EU-staten kontrollerar landet ett vidsträckt luftrum. Jag anser att det är viktigt att förbättra luftfartssystemets kvalitet och hållbarhet. Tanken är, som utskottet för transport och turism påpekat, att det mest ändamålsenliga och effektiva sättet att inrätta ett gemensamt europeiskt luftrum är med hjälp av en uppifrån-och-ned-strategi. Det har dock aldrig varit möjligt att få politiskt godkännande för en sådan strategi. Målet nu måste vara att påskynda de processer som initierats utifrån en nedifrån-och-upp-strategi.

Vi måste se till att den planerade reformen av Eurocontrol äger rum innan den här förordningen träder i kraft. Ansträngningar måste också göras för att inrätta det gemensamma europeiska luftrummet i samklang med utvecklingen när det gäller Sesar (Single European Sky ATM Research Programme).

  Alessandro Battilocchio (PSE), skriftlig. – (IT) Jag stöder Marinescubetänkandet eftersom EU:s utvidgningspolitik, tillsammans med en aktiv grannskapspolitik, har medfört att den europeiska luftfartsmarknaden nu omfattar 37 länder.

Den utvidgade gemensamma luftfartsmarknaden gör EU till en global aktör. Initiativet till det gemensamma europeiska luftrummet lanserades 2000 och förde in flygledning under den gemensamma transportpolitiken. För att EU:s luftfartssektor ska vara konkurrenskraftig krävs övergripande åtgärder: gemensamma visioner, gemensamma mål och gemensam teknik, som bygger på en robust lagstiftningsram.

Kommissionen har i detta sammanhang lagt fram ett förslag till åtgärdspaket, där dock vissa delar skulle kunna förbättras, t.ex. garantier för funktionellt oberoende för de nationella tillsynsmyndigheterna och ökat engagemang från alla parter. Samarbete på politisk, social och teknisk nivå är viktigt för att uppnå målet med det gemensamma europeiska luftrummet.

I likhet med föredraganden anser jag att kommissionen främst ska koncentrera sig på att ställa upp kvantifierbara, uppnåeliga mål för hela EU. De här målen bör fokusera på att ta itu med alla känsliga områden som säkerhet, miljö, kapacitet och kostnadseffektivitet.

  Guy Bono (PSE), skriftlig. – (FR) Jag röstade för betänkandet om det europeiska luftfartssystemets kvalitet och hållbarhet, som lagts fram av min rumänske parlamentskollega Marian-Jean Marinescu.

Den här texten är en del av det andra paketet om det gemensamma europeiska luftrummet och syftar till att förbättra det europeiska luftfartssystemets kvalitet.

Den gör det möjligt att bemöta flera problem: Miljöproblem, genom införandet av åtgärder som gör det möjligt att minska koldioxidutsläppen. Verksamhetsproblem, eftersom det syftar till att rationalisera luftfarten genom ökad kapacitet och optimal planering av luftvägarna. Och slutligen oron för den europeiska allmänhetens säkerhet, genom uppmaningen till samarbete och samordning mellan olika aktörer.

Efter det första paketet om det gemensamma europeiska luftrummet har det här betänkandet förtjänsten att det presenterar en dynamisk vision av dagens utmaningar genom att föreslå långsiktiga lösningar för en effektiv förändring av flygsektorn.

  Nicodim Bulzesc (PPE-DE), skriftlig. – (RO) Jag röstade för betänkandet från min kollega Marian-Jean Marinescu, eftersom det här lagstiftningspaketet har som mål att förbättra det europeiska luftfartssystemets kvalitet och hållbarhet. En effektivare reglering kommer att innebära kortare flygningar, mindre förseningar och minskad bränsleförbrukning.

  Jörg Leichtfried (PSE), skriftlig. − (DE) Jag röstar för betänkandet om det europeiska luftfartssystemets kvalitet och hållbarhet. Flygledning har ingått i den gemensamma transportpolitiken sedan 2004 i och med förordningen om det gemensamma europeiska luftrummet. Efter utvidgningen har den europeiska luftfartsmarknaden utökats till att omfatta 37 länder, vilket har gjort EU till en global aktör. Det behövdes därför omgående en uppdatering som återspeglade detta.

Ett grundläggande inslag i det gemensamma europeiska luftrummet är skapandet av funktionella luftrumsblock baserat på trafikflöden snarare än nationella gränser. Det bör vara möjligt att minska de nuvarande 60 blocken och kontrollcentren till mellan 15 och 20.

Detta ligger inte enbart i linje med konceptet om ett gemensamt Europa – det sparar dessutom tid, pengar och bränsle. Tidigare har varje flygning varit i genomsnitt 49 km längre än nödvändigt på grund av luftrummets fragmentering. Kommissionen förväntar sig att koldioxidutsläppen minskar med mellan 7 och 12 procent. Funktionella luftrumsblock är viktiga eftersom de tillåter att luftfartskontrollsystemen i flera medlemsstater integreras till ett enda europeiskt transportsystem. En samordnare för de funktionella luftrumsblocken bör också införas, liknande TEN-samordnarna.

  David Martin (PSE), skriftlig. − (EN) Jag stöder erkännandet i det här betänkandet av att flygeffektiviteten måste förbättras och lufttrafikförseningarna minimeras. Jag välkomnar införandet av kvalitetsmål för flygledningstjänsten, vilket bör skapa ett effektivare flygnätverk som främjar miljömässiga och ekonomiska framsteg.

  Nicolae Vlad Popa (PPE-DE), skriftlig. – (RO) Jag röstade för betänkandet från min kollega Marian-Jean Marinescu, som har som mål att förbättra det europeiska luftfartssystemets kvalitet och hållbarhet.

Tack vare initiativet till ett gemensamt europeiskt luftrum har den gemensamma luftfartssektorn vuxit och utvecklats under de senaste åren. Den europeiska flyglinjestrukturens övergripande utformning och utnyttjande har dock bara förbättrats marginellt, och därför betalar luftrumsanvändarna och flygpassagerarna onödiga kostnader.

Jag välkomnar kommissionens förslag som syftar till att fastställa bindande kvalitetsmål för leverantörer av flygtrafiktjänster, en europeisk förvaltning av lufttransportnätet som säkrar tillnärmning mellan de nationella näten samt tidsfrister för medlemsstaternas åtgärder för att förbättra effektiviteten.

Jag gratulerar Marian-Jean Marinescu till att ha tagit fram det här betänkandet.

Jag välkomnar föredragandens förslag om att utveckla ett initiativ med övergripande åtgärder på säkerhetsområdet som syftar till att göra lufttransporten säker och hållbar.

Jag stöder föredragandens initiativ om fullständig insyn i avgiftssystemet. De fastställda kostnaderna bör överensstämma med de konvergenskriterier som bygger på systemet för kvalitetsförbättring.

  Luca Romagnoli (NI), skriftlig. − (DE) Jag röstade för Marian-Jean Marinescus betänkande om det europeiska luftfartssystemets kvalitet och hållbarhet.

Jag delar föredragandens syn på behovet av att se över den rättsliga ramen för initiativet till ett gemensamt europeiskt luftrum, eftersom det sedan det lanserades 2000 inte tycks ha gett de förväntade resultaten. Jag syftar framför allt på förbättrad flygeffektivitet, kostnadsminskning och ”defragmentering” och de allmänna effektivitetsbrister som fortfarande finns i lufttransportsystemet. De här effektivitetsbristerna leder tyvärr till höga kostnader när det gäller pengar, tid och bränsle för dem som använder det gemensamma europeiska luftrummet.

Jag tror också att vi måste driva på för en översyn av lagstiftningen i enlighet med kommissionens förslag, som bland annat är inriktade på tillsynsmyndigheternas oberoende, harmoniseringen av säkerhetskraven, en gemensam europeisk flyginformationsregion och, sist men inte minst, bättre samråd med arbetsmarknadens parter. Det här säger jag eftersom det är min uppfattning att man endast genom att uppnå ett brett samförstånd kan övervinna de nuvarande tekniska och politiska hindren och uppfylla de ambitiösa målen i det här initiativet.

  Carl Schlyter (Verts/ALE), skriftlig. − I betänkandet betonas att ett integrerat system ger ökad säkerhet och effektivare användning av luftrummet och därmed minskade kötider. Samtidigt utgår man i systemet från ständigt ökade flygtransporter, men jag röstar trots allt för betänkandet, eftersom det positiva överväger det negativa. Vi i De gröna kommer att agera kraftfullt mot flygtransporter på annat sätt, bl.a. genom förslag på olika miljö- och transportavgifter.

- Betänkande: Marinescu (A6-0515/2008)

  Jaromír Kohlíček (GUE/NGL), skriftlig. – (CS) Det gemensamma europeiska luftrummet är ett försök från de europeiska länderna att förbättra kapaciteten i luftrummet för civiltrafiken. År 2000 gjordes det första försöket att skapa funktionella luftrumsblock ovanför Europa som skulle kontrolleras gemensamt. Tjeckien omfattades av konventionen om hantering av luftfart på medelhöjd ovanför Centraleuropa och jag var då föredragande för konventionen i det tjeckiska parlamentet. Som föredraganden Marian-Jean Marinescu skriver i ett av sina betänkanden misslyckades de här avtalen med att nå målen. Det avtal som jag var föredragande för skrotades i samråd mellan de olika parterna eftersom det var föråldrat. Inom sjätte ramprogrammet inrymdes ett omfattande program för utveckling av flygledning för hela Europa under namnet Sesar, och resultatet av det här projektet kommer att tas i drift stegvis med start 2014. De betänkanden som rör initiativet om det gemensamma europeiska luftrummet följer därför samma tidtabell. Förutom påtryckningarna för att liberalisera tjänsterna på det här området (luftfart) är GUE/NGL-gruppen särskilt kritisk till att lönsamheten prioriteras före säkerheten i betänkandena.

Vi anser inte heller att koncentrationen på flygledarna är riktig, eftersom förändringarna kommer att påverka alla som arbetar med flygledning. Slutligen måste man genomföra ett brett samråd med företrädare för de anställda innan ändringarna genomförs.

  Jörg Leichtfried (PSE), skriftlig. − (DE) Jag röstar för betänkandet om flygplatser, flygledning och flygtrafiktjänster.

Flygledning har ingått i den gemensamma transportpolitiken sedan 2004 i och med förordningen om det gemensamma europeiska luftrummet. Efter utvidgningen har den europeiska luftfartsmarknaden utökats till att omfatta 37 länder, och EU har blivit en global aktör. Det behövdes därför omgående en uppdatering som återspeglade detta.

Det andra betänkandet i paketet innebär att tillämpningsområdet utökas genom harmonisering av kontrollen av flygplatser och deras operatörer. Österrikiska flygplatser omfattas också av denna nya bestämmelse.

Det positiva i tider av ekonomisk kris är att en rad ändringsförslag i parlamentet möjliggör förskottsbetalning för infrastrukturinvesteringar då det finns andra investeringskällor tillgängliga utöver användaravgifter, på stränga villkor. Detta kommer att vara till stor hjälp för att vi ska kunna ta oss igenom den här krisen.

  Luca Romagnoli (NI), skriftlig. – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Jag är för Marian-Jean Marinescus betänkande om flygplatser, flygledningstjänst och flygtrafiktjänster, eftersom det passar in i det mer omfattande ramverk som utgörs av initiativet om ett gemensamt europeiskt luftrum, vilket jag redan har uttryckt mitt stöd för.

Jag håller med föredraganden om att man för att ta itu med framtida utmaningar på luftfartsmarknaden, framför allt när det gäller luftfartssäkerheten, måste införa ett system med enhetliga regler på europeisk nivå. För tillfället finns det många olikheter mellan medlemsstaternas säkerhetsförfaranden som bör elimineras i enlighet med kommissionens förslag, i synnerhet de som gäller ansvarsområdet för Europeiska byrån för luftfartssäkerhet (EASA), som helt klart är ett betydelsefullt instrument för att förbättra luftfartssäkerheten Europa.

Jag vill dock ansluta mig till Marian-Jean Marinescu som med avseende på dessa åtgärder poängterar behovet av proportionalitet genom att säkra utnyttjandet av lokal kunskap och expertis samt behovet av att garantera samarbetet mellan EASA och Eurocontrol för att undvika överflödig byråkrati och ineffektiv överlappning mellan uppgifter och ansvarsområden.

- Betänkande: Liotard (A6-0512/2008)

  Alessandro Battilocchio (PSE), skriftlig. – (IT) Jag är för kommissionens förslag om ändring av förordning (EG) nr 258/97 om nya livsmedel och nya livsmedelsingredienser i syfte att förenkla och centralisera förfarandena för godkännande och utsläppande på marknaden av nya livsmedel.

Införandet av den nya förordningen kommer att skydda konsumenterna tack vare en hög nivå av livsmedelssäkerhet, miljöskydd och skydd av djurens hälsa, samtidigt som försiktighetsprincipen i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 178/2002 av den 28 januari 2002 om allmänna principer och krav för livsmedelslagstiftning, om inrättande av Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet och om förfaranden i frågor som gäller livsmedelssäkerhet alltid måste iakttas.

Syftet med kommissionens förslag är bland annat att göra förfarandet för godkännande effektivare och öppnare och att genomföra det på ett bättre sätt. Det bidrar till en bättre tillämpning av förordningen och ger konsumenterna mer makt och fler valmöjligheter eftersom de blir bättre informerade.

  Edite Estrela (PSE), skriftlig. – (PT) Jag röstade för Europaparlamentets lagstiftningsresolution om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om nya livsmedel, eftersom det förenklar förfarandena för godkännande och utsläppande på marknaden av nya livsmedel. Förfarandet för godkännande blir därmed mer effektivt och öppet, samtidigt som det ger konsumenterna en bättre chans att fatta välunderbyggda beslut.

Det ska också understrykas att nya livsmedel endast får släppas ut på marknaden om de är säkra för konsumenterna och inte vilseleder dem. När ett nytt livsmedel ersätter ett annat livsmedel får inte heller det nya livsmedlet vara sämre för konsumenten ur kostsynpunkt.

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. – (PT) Vi röstade för betänkandet eftersom det speglar en positiv syn på utsläppandet av nya livsmedel och inte tar hänsyn till de värsta förslagen från högersidan som försökte insistera på GMO.

Som vi gjorde gällande i utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling måste genmodifierade organismer uteslutas, och nya livsmedel får inte innebära risker för hälsan eller vilseleda konsumenterna. Ett nytt livsmedel som ersätter ett annat livsmedel får inte heller vara sämre för konsumenten ur kostsynpunkt.

Enligt föredraganden är syftet med den nya förordningen om nya livsmedel att uppnå en hög nivå av livsmedelssäkerhet, konsumentskydd, miljöskydd och skydd av djurens hälsa, samtidigt som man hela tiden iakttar försiktighetsprincipen i förordning (EG) nr 178/2002 om allmänna principer och krav för livsmedelslagstiftning, om inrättande av Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet och om förfaranden i frågor som gäller livsmedelssäkerhet. Alla andra mål är av sekundär betydelse.

Nya livsmedel får inte heller utsätta konsumenterna för fara eller vilseleda dem. När nya livsmedel ersätter andra livsmedel får inte det nya livsmedlet vara sämre för konsumenten ur kostsynpunkt.

  Jörg Leichtfried (PSE), skriftlig. − (DE) Jag röstar för Kartika Tamara Liotards betänkande om högre säkerhet för nya livsmedel.

Vi behöver striktare krav för att godkänna nya livsmedel, t.ex. produkter från klonat kött och användning av nanoteknik.

I begreppet ”nya livsmedel” ingår ett antal livsmedel som har tillverkats med nya metoder som bara i begränsad utsträckning, om över huvud taget, finns representerade på den europeiska marknaden samt livsmedel som är helt okända för europeiska konsumenter. Det innefattar dock även produkter från klonade djur där forskningen om de långsiktiga konsekvenserna i stort sett är obefintlig för tillfället. Över 100 ansökningar om godkännande av nya livsmedel har lämnats in sedan 1997 och över 20 har godkänts.

Jag är för en särskild förordning för produkter tillverkade av klonat kött och ett uppskjutande av nya godkännanden tills den träder i kraft. Livsmedel som innehåller nanomaterial bör förbjudas till dess att en djurvänlig och säker bedömningsmetod har hittats. Om sådana produkter släpps ut på marknaden måste de märkas så att konsumenten direkt kan ta del av ursprungsinformationen.

  Andreas Mölzer (NI), skriftlig. − (DE) Alla borde nu ha förstått att de dokument som presenteras i godkännandeförfarandena ofta är förskönade och att det inte finns några långsiktiga forskningsresultat. När vi hör om hur rigorösa och noggranna försök som görs för att bygga upp ett genmonopol för genmodifierade grödor borde larmklockorna ringa när vi pratar om klonat kött.

I vilket fall som helst kan konsekvenserna av klonat kött, och hur det samverkar med genmodifierat foder eller bekämpningsmedel och radioaktiv strålning, inte förutses. Bortsett från det ser det inte ut som om kloner är förenliga med EU:s djurskyddslagstiftning. Generellt sett bör inte kloning av djur för livsmedelsproduktion godkännas, och skulle metoden trots allt användas måste detta märkas korrekt så att medborgarna har rätt att välja. Av denna anledning röstade jag för Liotardbetänkandet.

  Luca Romagnoli (NI), skriftlig. – (IT) Jag röstade för Kartika Tamara Liotards förslag om nya livsmedel. Jag håller med henne om att en hög nivå av livsmedelssäkerhet, konsumentskydd, miljöskydd och skydd av djurens hälsa ska garanteras, samtidigt som man ständigt bör iaktta försiktighetsprincipen. Jag håller också med om att det är viktigt att nya livsmedel inte får utsätta konsumenternas hälsa för fara eller vilseleda dem, eftersom medborgarnas hälsa och skydd då skulle hotas allvarligt.

- Betänkande: Blokland (A6-0045/2009)

  Alessandro Battilocchio (PSE), skriftlig. – (IT) Om inte Montrealprotokollet, som trädde i kraft för 20 år sedan och skrevs under av 193 länder, hade innehållit förbud mot produkter som medverkar till att bryta ned ozonskiktet skulle jorden ha stått inför ett katastrofscenario.

De ämnen som i första hand är orsaken till nedbrytning av det atmosfäriska ozonet är halogenerade kolväten, kemikalier som infördes år 1928 som kylmedium. När hålet i ozonskiktet upptäcktes på 1980-talet fann forskarna att dessa kemiska substanser, som i princip är helt inaktiva på jordytan, kunde interagera med ozonmolekyler i atmosfären och därmed förstöra det skikt som fungerar som en skyddande avskärmning mot farliga UV-strålar. För att råda bot på den här situationen undertecknades Montrealprotokollet 1987 och trädde i kraft två år senare.

En sak är säker – vi har gjort allt för att vår luft inte ska gå att andas. Utveckling spelade en stor roll under den fasen och gav oss en rad varor och tjänster som under de senaste årtiondena har bidragit till en progressiv försämring av tillståndet i vårt klimatsystem. Växthuseffekten, hålet i ozonskiktet och klimatförändringarna är bara ett par av de fenomen som måste ställas i centrum för vår uppmärksamhet snarast möjligt eftersom de påverkar våra medborgare och framtidens barn i Europa. Därför är jag för betänkandet.

  Šarūnas Birutis (ALDE), skriftlig. – (LT) Jag röstade för denna rättsakt, eftersom huvudmålet för den här översynen är att förenkla och fastställa en ny version av förordningen och samtidigt minska onödiga administrativa bördor och därmed förverkliga kommissionens åtagande att arbeta för bättre lagstiftning, se till att Montrealprotokollet som ändrades år 2007 följs samt se till att framtida problem åtgärdas med målet att ozonskiktet snabbt ska kunna återhämta sig och att undvika skadliga konsekvenser för människans hälsa och för ekosystemen.

  Edite Estrela (PSE), skriftlig. – (PT) Jag röstade för Europaparlamentets lagstiftningsresolution om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om ämnen som bryter ned ozonskiktet. Den omarbetade förordningen är det främsta gemenskapsinstrumentet för att garantera att Montrealprotokollet om ämnen som bryter ned ozonskiktet följs. Det garanterar inte bara ett högre skydd mot UV-strålningens skadliga effekter utan också att växthuseffekten minskar. Europeiska unionen måste behålla den ledande roll som den har haft i världen inom detta område.

  Jörg Leichtfried (PSE), skriftlig. − (DE) Jag röstar för betänkandet om ämnen som bryter ned ozonskiktet.

Detta är en omarbetning av förordningen om ämnen som bryter ned ozonskiktet, som är det huvudsakliga EU-instrumentet för att införliva Montrealprotokollet som innehåller krav på att ozonnedbrytande ämnen fasas ut. Huvudmålet är att följa reglerna i protokollet från 2007 och därmed se till att ozonskiktet kan återhämta sig och undvika skadliga effekter på människans hälsa och på ekosystemet.

  Luca Romagnoli (NI), skriftlig. – (IT) Jag röstade för Johannes Bloklands betänkande om ämnen som bryter ned ozonskiktet. Jag instämmer i förslagets målsättningar att skydda det stratosfäriska ozonskiktet och förhindra klimatförändringar, eftersom de förbjudna ämnena inte bara har en viktig ozonnedbrytande potential (ODP) utan också en global uppvärmningspotential (GWP).

Jag instämmer också i de ändringar som har lagts fram med syftet att ytterligare förbättra lagstiftningen med tanke på de problem som finns. På så sätt kan EU sätta upp mer ambitiösa mål och bli ledande i världen.

  Flaviu Călin Rus (PPE-DE), skriftlig. − (RO) Jag röstade för förslaget till Europaparlamentets lagstiftningsresolution om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om ämnen som bryter ned ozonskiktet (omarbetning) (KOM(2008)0505 – C6-0297/2008 – 2008/0165(COD)), eftersom jag anser att utsläppen av ozonnedbrytande ämnen måste minskas eller till och med stoppas för att livet på jorden ska kunna utvecklas under normala omständigheter. Genom att vidta sådana åtgärder uppfyller vi våra förpliktelser gentemot både nuvarande och kommande generationer.

- Betänkande: Virrankoski (A6-0104/2009)

  Pedro Guerreiro (GUE/NGL), skriftlig. – (PT) Utan att ifrågasätta att vi måste försäkra oss om att gemenskapens ekonomiska resurser används på rätt sätt och i rätt tid (vilket verkligen inte är fallet) finns det i betänkandet ett par något felaktiga och alltför oklara punkter.

Till exempel måste det klargöras att de ”knappa” resurserna definieras av EU. De har närmare bestämt införts genom den så kallade ”skrivelsen från de sex”, som lägger gemenskapsbudgeten på cirka en procent av BNP.

Det bör också klargöras vad som menas med ”negativa prioriteringar” och ”positiva prioriteringar”. Annars är det omöjligt att acceptera en princip som förespråkar att de ”negativa prioriteringarna” ”måste tonas ned för att lämna plats för de allra viktigaste prioriteringarna”.

Om ”negativa prioriteringar” till exempel är de så kallade ”nya prioriteringarna”, som att förverkliga den nyliberala politiken i ”Lissabonstrategin”, säkerhetspolitiken i ”Fästning Europa” eller militariseringen av EU instämmer vi helt och hållet. Men om dessa är så kallade ”positiva prioriteringar” och de ”övergripande fleråriga och strategiska målen” (som de i själva verket är), är vi med bestämdhet emot.

  Luca Romagnoli (NI), skriftlig. – (IT) Jag har bestämt mig för att avstå från att rösta om Kyösti Virrankoskis betänkande om ABB-ABM-metoden som förvaltningsinstrument för tilldelning av budgetmedel.

Jag håller fullständigt med föredraganden om att det är absolut nödvändigt att få tydlig information om vilka resultat som har uppnåtts och vilka resurser som behövts för att uppnå dem samt att medborgarna måste få fullständig information om kostnaden för Europeiska unionens politik. Men jag är inte säker på att det ifrågavarande systemet kan lösa det här problemet och därför vill jag varken rösta för eller mot.

- Betänkande: Böge (A6-0110/2009)

  Richard James Ashworth (PPE-DE), skriftlig. − (EN) De brittiska konservativa stöder Reimer Böges betänkande, och vi välkomnar särskilt föredragandens förslag att göra budgeten mer flexibel och bättre rustad för förändrade omständigheter. Vi tror att hans förslag om en femårig budgetplan kommer att innebära en positiv utveckling. Vi välkomnar också hans erkännande av gränsen på ”en procent av BNI” och betonar att om denna formel skulle återspegla ett sjunkande BNI i medlemsstaterna måste detta också återspeglas i EU:s budget.

Men vi upprepar våra reservationer om Lissabonfördraget, som vi är emot, och den föreslagna ökningen av medel till Gusp. Vi beklagar att inte föredraganden tog tillfället i akt att påminna rådet och kommissionen om deras åtaganden enligt det interinstitutionella avtalet från 2006 att godkänna tilldelning av EU-medel i rätt tid och tillfredsställande mängd enligt gemensamma förvaltningsavtal.

  John Attard-Montalto (PSE), skriftlig. − (EN) Halvtidsöversynen av budgetramen 2007–2013 är varken praktisk eller realistisk på grund av de osäkerhetsmoment som är kopplade till ratificeringsprocessen för Lissabonfördraget, slutet på det nuvarande parlamentets mandatperiod, resultatet av valet till Europaparlamentet och inrättandet av den nya kommissionen i den rådande ekonomiska situationen.

Jag håller fullständigt med om att en ambitiös översyn av budgeten måste vara en mycket viktig prioritering för det nya parlamentet och den nya kommissionen.

  Alessandro Battilocchio (PSE), skriftlig. − (IT) Jag röstar för betänkandet.

Europeiska unionens institutionella framtid fick en nystart av Europeiska rådet i juni 2007 när 27 medlemsstater bestämde sig för att sammankalla till en regeringskonferens för upprätta ett nytt fördrag som bygger på utkastet till konstitutionsfördrag. Om ratificeringsförfarandet fortsätter som planerat kan det nya fördraget träda i kraft i mitten av 2009, ungefär vid samma tidpunkt som valen till Europaparlamentet. Om ratificeringsprocessen stannar upp kommer det att få oförutsebara konsekvenser för det europeiska projektet. I översynsprocessen bör därför den nya situationen beaktas.

Om den tidsplan som förutses i Europeiska rådets slutsatser respekteras kommer det nya fördraget att träda i kraft, ett nytt parlament som väljs i juni 2009 att inleda sitt arbete och en ny kommission att utses under andra halvåret 2009, vilket gör att de interinstitutionella diskussionerna om översynen skulle kunna senareläggas för att undvika förvirring.

Jag anser att det här parlamentet har gjort en enorm investering genom arbetet i det tillfälliga utskottet för politiska utmaningar och budgetmedel i ett utvidgat EU 2007–2013 samt genom de årliga budgetarna och det efterföljande lagstiftningsarbetet. Därför bör initiativbetänkandet även återspegla de resultat som uppnåtts hittills och hänvisa till de underskott som fortfarande finns, som ett arv från det avgående parlamentet till nästa.

  Katerina Batzeli (PSE), skriftlig. – (EL) Halvtidsöversynen av budgetramen 2007–2013 har ansetts vara en kompromiss med 2005 års beslut och kan vara nödvändig i den nuvarande situationen på grund av den ekonomiska krisen. Men den får under inga omständigheter användas som ett alibi för att omfördela resurser mellan medlemsstater och politik, som strukturfondspolitiken och den gemensamma jordbrukspolitiken, politik som bland annat värnar sammanhållningen, sysselsättningen, den territoriella konvergensen och aktiveringen av utgifter i offentlig och privat sektor.

Vi måste prioritera att fördjupa och förbättra dagens politik, t.ex. strukturfondspolitiken, som också har försenats på grund av brist på medel, och självfallet att främja investeringar i grön tillväxt som kommer att ge gemenskapspolitiken ytterligare en utvecklingsdimension.

Men vad vi måste undvika och inte får acceptera är att införa ny politik för att skydda miljön och klimatet samt politik för att lösa den ekonomiska krisen utan att öka resurserna i gemenskapens budget, som har varit stabil även efter den senaste utvidgningen av EU. Europa måste våga öka sina resurser för enskild gemenskapspolitik och inte bara omfördela resurser mellan gammal och ny politik.

  Charlotte Cederschiöld, Christofer Fjellner, Gunnar Hökmark och Anna Ibrisagic (PPE-DE), skriftlig. − Vi har röstat för betänkandet om en halvtidsöversyn av budgetramen 2007–2013 eftersom det tydligt efterlyser mer transparens och tydligare koppling mellan uppsatta prioriteringar och utfall.

Till skillnad från betänkandet anser vi att enprocentsmodellen är bra. Vi anser att budgetrestriktivitet är av högsta vikt.

  Pedro Guerreiro (GUE/NGL), skriftlig. – (PT) Detta är ett viktigt initiativbetänkande från parlamentet som syftar till att skapa diskussion inte bara om den nuvarande budgetramen utan framför allt om nästa fleråriga budgetram. I betänkandet behandlas ett stort antal frågor som inte går att ta upp i denna röstförklaring.

Som vi har sagt, om än på ett mycket återhållsamt sätt, tar man i betänkandet upp några relevanta punkter som är i linje med vad vi har hävdat under lång tid: den nuvarande gemenskapsbudgeten är lägre än vad som behövs och varje år är stora belopp obudgeterade (det saknades cirka 29 miljarder mellan 2007 och 2009). Men de ansvariga, nämligen kommissionen, parlamentet och rådet i egenskap av budgetmyndigheter, försöker sopa den här situationen under mattan. Det är därför som parlamentet nu inte kan vägra att ta på sig ansvaret.

Parlamentet betonar också att ”ytterligare politikområden inte bör förändra balansen mellan de huvudsakliga kategorierna i den nuvarande fleråriga budgetramen eller äventyra befintliga prioriteringar”, trots att det – på grund av att vi röstade mot – har tagit bort hänvisningen till de ”två huvudområdena under rubrikerna 1b och 2”, nämligen konvergens samt jordbruk och fiske. Å andra sidan har det betonat ”nya prioriteringar”: med andra ord de nyliberala målen i ”Lissabonstrategin” (inklusive de så kallade ”offentlig-privata partnerskapen”), ”klimatförändringar” och militariseringen av EU.

  Luca Romagnoli (NI), skriftlig. – (IT) Jag har röstat mot Reimer Böges betänkande om halvtidsöversynen av budgetramen 2007–2013.

Jag är besviken över att inte alla de nya programmen i samband med den fleråriga budgetramen 2007–2013 har antagits, speciellt det viktiga Galileo-programmet, som inte har fått tillräckligt med medel, och ramprogrammet för grundläggande rättigheter och rättvisa. Det hade krävts större insatser för att få dem antagna inom den föreskrivna tiden.

Jag anser också att parlamentet bör utöva striktare tillsyn över Europeiska unionens budget genom mer regelbundna och stränga kontroller för att se till att offentliga medel hanteras på korrekt sätt.

– Förslag till resolution: B6-0141/2009 (Ekonomiskt partnerskapsavtal – Cariforum-staterna)

  Bruno Gollnisch (NI), skriftlig. – (FR) Herr talman, mina damer och herrar! Vi röstade inte för någon av texterna om nya partnerskapsavtal med Afrika, Västindien och Stillahavsområdet, de fattigaste länderna i världen.

Vår röst är inte riktad mot dessa länder, som förtjänar ett ändamålsenligt samarbete och en utvecklingspolitik som kan hjälpa dem att rädda befolkningen ur fattigdomen, territorierna ur deras undermåliga situation och ekonomierna ur svårigheterna. De förtjänar också handelsförbindelser som tar hänsyn till deras enskilda situationer men samtidigt till våra egna intressen, i synnerhet till intressena i våra yttersta randområden som ofta förbises i er politik.

Det som ni föreslår är avtal som rättar sig efter Världshandelsorganisationens heliga regler, som har som mål att göra dem till en del av den ultraliberala globaliseringen. Ni dömer dem att exportera grödor, vilket leder till svält, och till att få sina rikedomar exploaterade av multinationella företag, som under lång tid inte har tillfört de enskilda länderna någonting, utan är statslösa, anonyma och drivs enbart av sina egna ekonomiska intressen.

Dessa länder har rätt att välja i vilken takt deras gränser ska öppnas och deras ekonomier liberaliseras. Varför inte välja ett annat sätt: en rimlig protektionism och förbindelser som gagnar båda parter eftersom de grundar sig på ömsesidighet. Det är så vi vill att både Frankrike och Europa ska agera.

  Filip Kaczmarek (PPE-DE), skriftlig. – (PL) Jag röstade för resolutionen om ett avtal om ekonomiskt partnerskap mellan EU och Cariforum. Anklagelserna om att länderna i Västindien skulle vara utsatta för påtryckningar och tvingade att skriva under avtalet är felaktiga. Jag såg detta när jag var på det första regionala mötet i den gemensamma parlamentariska AVS-EU-församlingen med länder från Västindien.

Representanter för förhandlarna och myndigheterna i länderna i Västindien uppgav enhälligt att de skrev under avtalet av egen fri vilja eftersom de var övertygade om att det var fördelaktigt för alla parter. De var medvetna om en viss press, men det var tidspress och det påverkade alla parterna i avtalet. Behovet av att skriva under nya avtal om ekonomiskt partnerskap var dessutom resultatet av ett beslut som fattats oberoende av Europeiska unionen. Detta har dock varit allmänt känt under många år.

  David Martin (PSE), skriftlig. − (EN) Jag välkomnar det löfte om flexibilitet som gavs av kommissionen när man gick över från interimsavtal till fullständiga avtal om ekonomiskt partnerskap och löftet om att det är utvecklingsaspekter som ska driva förhandlingarna framåt.

  Luca Romagnoli (NI), skriftlig. – (IT) Jag röstade mot resolutionen om ett avtal om ekonomiskt partnerskap mellan Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Cariforum-staterna, å andra sidan.

Jag anser att ekonomiska partnerskap ska stödja den hållbara utvecklingen i länderna i Afrika, Västindien och Stillahavsområdet och uppmuntra dem att delta i internationell handel och diversifiera sina ekonomier. Men jag tror inte att det aktuella avtalet är på rätt spår eftersom det inte hjälper de berörda länderna att skapa en självförsörjande ekonomi som kan bära sig själv utan att behöva förlita sig på externt bistånd.

Dessutom anser jag inte att de instrument som har presenterats i avtalet hjälper vare sig myndigheterna eller den lokala privata sektorn att delta, vilket betyder att de inte kommer att bli tillräckligt involverade i utvecklingsprocessen i sina regioner.

  Kathy Sinnott (IND/DEM), skriftlig. − (EN) Det är otroligt viktigt att ta hänsyn till behoven i varje enskilt AVS-land i de ekonomiska partnerskapsavtalen. Av den anledningen röstade jag mot detta avtal. Det ekonomiska partnerskapet med Cariforum har diskuterats här, men man har ännu inte fått diskutera det i parlamenten i Cariforum-staterna. Av respekt för dessa parlament anser jag att vi måste vänta med att godkänna resolutionen.

Det är också viktigt att komma ihåg att många AVS-regeringar utsattes för påtryckningar från Europeiska kommissionen att skriva under interimsavtalen innan undantaget löpte ut.

Det är verkligen viktigt att dessa frågor får övervägas och diskuteras noggrant av varje enskild AVS-stat innan de godkänns av EU.

  Margie Sudre (PPE-DE), skriftlig. – (FR) Enligt avtalen om ekonomiskt partnerskap får inte socker och bananer från AVS-länderna släppas in på marknaderna i de franska yttersta randområdena på tio år, på förnybar basis, vilket innebär att produktionen bevaras inom dessa två pelare av det utomeuropeiska jordbruket.

Den speciella skyddsklausul, som tillåter importstopp för sådant som skadar eller stör marknaden i de yttersta randområdena, bör förtydligas ytterligare för att förkorta dess genomförandeperiod.

Europaparlamentets vädjanden har därför gjort det möjligt att ta hänsyn till kraven från de yttersta landområdena under förhandlingarna.

Socioprofessionella aktörer i de yttersta randområdena känner sig straffade av produktionskrav som bygger på europeiska standarder och gör att de förlorar konkurrenskraft gentemot sina direkta konkurrenter. Jag förstår dem men uppmuntrar dem ändå att engagera sig helhjärtat för en samarbetsprocess med sina AVS-grannar, så att kompletterande och stödjande förbindelser kan kan byggas runt gemensamma mål.

I stället för att hålla benhårt fast vid en defensiv ställning har de yttersta randområdena allt att vinna på att stå på jämlik fot med sina konkurrenter. Detta under förutsättning att Europeiska unionen verkligen garanterar att det finns speciella metoder för övervakning och medling för att förhindra alla typer av orättvisa konkurrensförhållanden.

– Förslag till resolution: B6-0148/2009 (Ekonomiskt partnerskapsavtal – Elfenbenskusten)

  Philip Claeys (NI), skriftlig. – (NL) Parlamentet vill ta upp frågan om arbetstillstånd för medborgare från Elfenbenskusten som gäller i minst 24 månader i förhandlingarna om det inledande avtalet om ekonomiskt partnerskap med Elfenbenskusten. De berörda personerna skulle då kunna arbeta som anhörigvårdare eller inom liknande yrken. Hur man än ser på det är det ytterligare en kanal för invandring som enligt min mening är skäl nog för att rösta mot resolutionen. Europa har redan miljontals arbetslösa och import av mer arbetskraft utanför unionen skulle bara förvärra de problem som redan finns. Det arbete det handlar om kan utan problem utföras av våra egna arbetstagare.

  Hélène Goudin och Nils Lundgren (IND/DEM), skriftlig. − Vi anser att vår främsta insats för att främja en fortsatt utveckling i världens fattigaste länder är att öppna EU:s marknader för import från dessa delar av världen. Bistånd ska, när det bedöms vara förenligt med ambitionen att öka frihandeln, initieras och beslutas av de enskilda medlemsländerna, inte av EU. I de fall EU ändå envisas med att fördela och styra biståndet får mottagarländernas handel inte under några omständigheter villkoras. Bestämmelser som är till för att under en övergångsperiod skydda känslig industri i utvecklingsländerna kan emellertid vara acceptabla. I princip bör man dock undvika alla protektionistiska föreskrifter som riskerar att underminera det fria marknadstillträdet.

Dessa ståndpunkter har väglett oss när vi har tagit ställning till de resolutionsförslag som föreligger med anledning av de handelsavtal som kommissionen nu förbereder.

Vi motsätter oss de olyckliga skrivningar som enbart syftar till att öka Europaparlamentets inflytande i handelspolitiken. Vi har ändå valt att rösta ja till samtliga resolutioner, eftersom de var och en belyser betydelsen av fortsatt frihandel i en tid när protektionismens stränga vindar tilltar i styrka.

  Luca Romagnoli (NI), skriftlig. – (IT) Jag röstade för förslaget till resolution om det inledande avtalet om ekonomiskt partnerskap mellan Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Elfenbenskusten, å andra sidan.

Jag håller med om att en tullunion mellan länderna i Västafrika kan vara till stor fördel för Elfenbenskusten, som har en ledande ställning inom ekonomi och handel i området. Med tanke på att den interregionala handeln utgör en liten del av Elfenbenskustens handel, vore det lämpligt att öka de regionala handelsförbindelserna för att garantera en varaktig och hållbar utveckling på lång sikt.

Det vore också lämpligt om Europeiska unionen kunde ge Elfenbenskusten mer och bättre tekniskt och administrativt bistånd för att underlätta anpassningen av landets näringsliv så att det kan gynnas maximalt av det inledande avtalet om ekonomiskt partnerskapsavtal.

– Förslag till resolution: B6-0142/2009 (Ekonomiskt partnerskapsavtal – Ghana)

  Luca Romagnoli (NI), skriftlig. – (IT) Jag röstade mot Christofer Fjellners betänkande om det inledande avtalet om ekonomiskt partnerskap mellan Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater å ena sidan, och Ghana å andra sidan.

Jag anser nämligen att ett sådant avtal med Ghana kan hota sammanhållningen och försvaga Ecowas regionala integration, som vi ska stödja eftersom den kan ge positiva effekter för den lokala ekonomin på medellång och lång sikt genom att lokala organ får större möjligheter att delta.

  Kathy Sinnott (IND/DEM), skriftlig. − (EN) Det är otroligt viktigt att i de ekonomiska partnerskapsavtalen ta hänsyn till behoven i varje enskilt AVS-land. Av den anledningen röstade jag mot detta avtal. Varje AVS-land har olika behov och många vill helst inte förhandla om immateriella rättigheter och Singaporefrågorna. Flera av dessa nationer vill också ha strängare reglerna runt livsmedelssäkerhet och nyetablerad industri. Slutligen är dessa avtal i behov av en översynsklausul som skulle kräva en bedömning av hur den hållbara utvecklingen påverkas och av möjligheten att ändra avtalen utifrån resultatet av denna bedömning. Vi måste arbeta för att dessa avtal verkligen åstadkommer vad som är bäst för varje lands behov, och vi måste undvika att sätta press på dem att skriva under avtal som inte åstadkommer det som är rätt för dem.

– Förslag till resolution: B6-0144/2009 (Ekonomiskt partnerskapsavtal – SADC-staterna)

  Luca Romagnoli (NI), skriftlig. – (IT) Jag röstade mot förslaget till resolutionen om ett interimsavtal om ekonomiskt partnerskap mellan Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å ena sidan, och de avtalsslutande SADC-staterna, å andra sidan.

Jag tror inte att det ekonomiska partnerskapsavtalet har lett till några stora fördelar för de AVS-länder som exporterar till Europeiska unionen sedan Cotonouavtalen löpte ut i början av 2008, trots att varor från AVS-länder har tillträde till den europeiska marknaden utan tullar eller kvoter.

Framför allt bidrar inte avtalet till att främja den autonoma utvecklingen i dessa stater – att skapa den kapacitet som gör att de berörda länderna kan fortsätta att utvecklas utan hjälp utifrån. Jag har också känslan av att de i många fall inte uppfyller villkoren i fråga om goda styrelseformer, öppenhet i politiska ståndpunkter och respekt för mänskliga rättigheter. Därmed finns risken att de skador som tillfogas befolkningen i dessa stater är större än den hjälp de får.

  Georgios Toussas (GUE/NGL), skriftlig. – (EL) I tider av kapitalistkris och eskalerande imperialistisk maktkamp försöker EU stärka de europeiska monopolens ställning och skaffa sig nya marknadspositioner globalt. EU använder en kombination av öppna imperialistiska interventioner över hela världen, med militära eller icke-militära medel, och ekonomiska interventioner genom monopolen i internationell handel och ekonomiska transaktioner.

Interimsavtal om ekonomiskt partnerskap är den mest omänskliga avtalstyp som EU hittills har krävt av utvecklingsländer. Syftet med dem är att lura till sig makten över kapitalet och överexploatera ländernas arbetskraft och välståndsskapande resurser. Förtryckande villkor kräver liberalisering av marknader och privatisering av alla tjänster, speciellt energi, vattendistribution, hälsovård, utbildning och kultur.

Typiska fall är Södra Afrikas utvecklingsgemenskap (SADC) och den gemensamma marknaden för östra och södra Afrika (Comesa). Söndra och härska. Påtryckning och tvång från EU att acceptera tidsplaner och innehåll i avtalen, med separata avtal och olika villkor för varje land.

Vi röstar mot interimsavtalen om ekonomiskt partnerskap eftersom de undertecknas för att dra nytta av kapitalvinsterna och är till förfång för befolkningen. De är återigen ett bevis för att global handel under imperialismens och monopolens suveränitet inte kan bedrivas på grundval av ömsesidiga fördelar.

– Förslag till resolution: B6-0145/2009 (Ekonomiskt partnerskapsavtal – Länderna i östra och södra Afrika)

  Luca Romagnoli (NI), skriftlig. – (IT) Jag röstade mot förslaget till resolution om interimsavtalet om ekonomiskt partnerskap mellan länderna i östra och södra Afrika, å ena sidan, och Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å andra sidan.

Jag är övertygad om att man med det ekonomiska partnerskapsavtalet inte kan uppnå målet att främja utvecklingen i de berörda länderna eftersom det fortfarande finns kontroversiella frågor som måste tas upp och lösas, t.ex. klausulen om mest gynnad nation och exporttullar, som inte främjar bildandet av verklig marknad som kan gynna alla folk som berörs.

– Förslag till resolution: B6-0146/2009 (Ekonomiskt partnerskapsavtal – Partnerstaterna i Östafrikanska gemenskapen)

  Luca Romagnoli (NI), skriftlig. – (IT) Jag röstade mot förslaget till resolution om ett avtal om ekonomiskt partnerskap mellan Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater å ena sidan, och partnerstaterna i Östafrikanska gemenskapen å andra sidan.

Jag anser att utvecklingen av en verklig regional och interregional marknad i dessa länder är viktig för att skapa förutsättningar för en hållbar tillväxt som inte är helt beroende av externt bistånd. Detta avtal skapar emellertid inte de nödvändiga förutsättningarna för detta, med tanke på att de planerade åtgärderna i många fall innebär mycket liten inblandning från myndigheterna och den lokala privata sektorn.

Trots att det finns kontrollmekanismer har jag inte känslan av att dessa länder i någon stor utsträckning uppfyller villkoren i fråga om goda styrelseformer, öppenhet i politiska ståndpunkter och respekt för mänskliga rättigheter, utan vilka vi löper större risk att skada majoriteten av befolkningen i dessa stater i stället för att ge dem verklig hjälp.

– Förslag till resolution: B6-0147/2009 (Ekonomiskt partnerskapsavtal – Centralafrika)

  Luca Romagnoli (NI), skriftlig. – (IT) Jag röstade för förslaget till resolution om det inledande avtalet om ekonomiskt partnerskap mellan Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater å ena sidan, och Centralafrika å andra sidan.

Jag är fast övertygad om att det inledande avtalet om ekonomiskt partnerskap har skapat fördelar för exportörer i centralafrikanska länder, i synnerhet efter det att Cotonouavtalen löpte ut i januari 2008, tack vare att deras möjligheter till export till Europeiska unionen har ökat. Globala avtal om europeiskt partnerskap bör alltid ses som komplement snarare än alternativ till avtal baserade på Doharundans dagordning. När det gäller Doharundan uppmanar vi till ett återupptagande av förhandlingarna snarast möjligt.

Jag stöder inrättandet av övergångsperioder för små och medelstora företag för att ge dem tid att anpassa sig till de förändringar som avtalet medför. Mer generellt välkomnar jag också det stöd som berörda stater ska ge till små och medelstora företag.

- Betänkande: David Martin (A6-0117/2009)

  Marie-Arlette Carlotti (PSE), skriftlig. – (FR) I många år har vi socialdemokrater förenats tillsammans med våra afrikanska kollegor för att göra avtalen om eknomiskt partnerskap till verkliga utvecklingsinstrument.

Vi har haft tuffa och målmedvetna förhandlingar med kommissionen för att skapa rättvisa avtal som främjar millenniemålen.

Detta har vi gjort genom att uttala oss för selektiv regionalisering genomförd av AVS-länderna själva.

Detta har vi gjort genom att fullfölja våra åtaganden när det gäller det handelsrelaterade stöd som vi förband oss till 2005, i stället för att ”plundra” EUF.

I dag har vår kamp i hög grad burit frukt, eftersom kommissionsledamoten med ansvar för handel på uppdrag av Europeiska kommissionen har gjort åtaganden när det gäller

– det mycket viktiga målet att utveckla avtalen,

– omförhandling av omtvistade punkter i avtalen utifrån en öppen och flexibel strategi,

– livsmedelstrygghet och skydd av känsliga sektorer i AVS-länderna.

Vi skulle självfallet hellre ha velat ha garantier för hur de nationella parlamenten och AVS-EU-församlingen kommer att kontrollera hur avtalen genomförs.

Men de framsteg som har gjorts på bara ett par veckor betyder mycket.

Jag uttrycker härmed min tacksamhet för det.

Jag har dock för avsikt att noggrant övervaka hur de genomförs.

Så det blir ingen ”in blanko-check”: Jag lade ned min röst.

  Richard Corbett (PSE), skriftlig. − (EN) I dag kunde jag rösta för att parlamentet ger sitt samtycke till avtalet om ekonomiskt partnerskap och interimsavtalen om ekonomiskt partnerskap enbart på grund av den nya kommissionsledamoten Cathy Ashtons garantier och åtaganden, och eftersom regeringarna i de berörda länderna i stort sett ser detta som ett steg framåt, om än otillräckligt.

Avtal om ekonomiskt partnerskap bör bli verktyg för minskning och utrotning av fattigdomen, samtidigt som de innefattar målen för hållbar utveckling och den gradvisa integreringen av AVS-länderna i världsekonomin.

Vi måste försäkra oss om att de handelsavtal som vi ingår med AVS-länderna gynnar dessa länders intressen och, viktigast av allt, att de ingås som ett verktyg för utveckling.

  Mikel Irujo Amezaga (Verts/ALE), skriftlig. − (ES) Jag röstade mot bland annat betänkandena om avtal om ekonomiskt partnerskap med Västindiska öarna och även mot interimsavtalet med Elfenbenskusten. Parlamentet har till exempel röstat för interimsavtalet med Elfenbenskusten. Detta är ett land som plågas av interna konflikter och som saknar en legitim regering.

Jag anser helt enkelt att tillfället inte är det bästa för att ingå ett internationellt avtal med långsiktiga konsekvenser under dessa omständigheter. Europeiska unionen har under påtryckningar från Världshandelsorganisationen dragit sig ur samarbetsavtalen med AVS-länderna och ersatt dessa med avtal om ekonomiskt partnerskap med enskilda länder som i många fall minskar områdenas inflytande.

De första avtalen, som drevs igenom av EU, har fått stark kritik från icke-statliga organisationer och forskare i dessa länder, och parlamentet har i dag sett över dessa avtal.

  Glenys Kinnock (PSE), skriftlig. − (EN) Jag gav mitt samtycke till avtalet om ekonomiskt partnerskap med Cariforum-staterna och interimsavtalet om ekonomiskt partnerskap med Elfenbenskusten som svar på de garantier som kommissionsledamot Catherine Ashton lämnade den här veckan.

Fokus och tonfall har ändrats sedan kommissionsledamot Ashton efterträdde kommissionsledamot Peter Mandelson, och vi får nu tydliga signaler om att det även har skett en ändring i sak.

I fallet med avtalet om ekonomiskt partnerskap med Cariforum-staterna lämnade kommissionsledamoten tydliga garantier till föredragande David Martin vad gäller hans oro över tillgången till generiska läkemedel, översynsklausulen och flexibiliteten när det gäller tillämpningen av MGN-klausulen.

Innan vi gav vårt samtycke till avtalet med Elfenbenskusten fick vi klar och otvetydig bekräftelse på att Elfenbenskusten själv skulle få välja vilka bestämmelser i andra avtal om ekonomiskt partnerskap som skulle tas med. Det är betydelsefullt att man, i fallet med avtalet om ekonomiskt partnerskap med SADC-staterna, kom överens om en översyn av ett antal omstridda klausuler. Detta innefattar skydd av nya industrier, möjligheten att införa nya exportskatter för att främja den industriella utvecklingen och exportkvoter.

Jag fattade inte mina beslut utan vägande skäl utan efter noggrant övervägande av åtagandet att garantera att avtalen om ekonomiskt partnerskap skulle kunna utgöra ett utvecklingsinstrument och återspegla vårt partnerskap och vår ömsesidiga respekt med AVS-länderna.

  Bernard Lehideux (ALDE), skriftlig. – (FR) Vår inställning till avtalet om ekonomiskt partnerskap är fortfarande kritisk. Vi anser att förhandlingarna har fått en mycket dålig start och att ingen respekt har visats för våra partnerländers särskilda situation. Vi är dessutom fortfarande övertygade om att vi inte bör skynda på förhandlingarna med dem och att vi framför allt inte bör tvinga på dem plötsliga reformer som skulle kunna visa sig vara förödande för deras sociala sammanhållning och ekonomi.

Vår röst tar dock hänsyn till de mycket hoppingivande ståndpunkter som kommissionsledamot Catherine Ashton intog vid plenarsammanträdet måndagen den 23 mars. Detta är anledningen till att vi lade ner vår röst och inte röstade mot, vilket vi säkerligen hade gjort för bara några få veckor sedan.

Vår röstnedläggelse är dock en varning: vi avser att bedöma kommissionens agerande utifrån faktiska bevis och vill inte ge kommissionen carte blanche för framtiden.

  David Martin (PSE), skriftlig. − (EN) De garantier som jag fick när det gäller generiska läkemedel, översynsklausulen och flexibiliteten när det gäller tillämpningen av MGN-klausulen innebar att jag kunde stödja detta betänkande som jag var föredragande för. Betänkandet bör innebära att en avvägning görs mellan att säkra ett skäligt avtal för EU och även att säkerställa att utveckling utgör en nödvändig del av avtalet så att Cariforum-staterna kan blomstra och skörda frukterna av en rättvis handel med EU.

  Rovana Plumb (PSE), skriftlig. – (RO) Jag röstade för detta betänkande i tron att detta, grundat på det samtycke som Europaparlamentet gett avtalet om ekonomiskt partnerskap mellan Cariforum-staterna å ena sidan och Europeiska unionen och dess medlemsstater å andra sidan, kommer att säkerställa

– att fullgörandet av åtaganden inom områden som ännu inte reglerats inom ramen för Caricoms gemensamma marknad och ekonomi (CSME) eller genomförts till fullo, inklusive finansiella tjänster, andra tjänster, investeringar, konkurrens, offentlig upphandling, elektronisk handel, immaterialrätt, fri rörlighet för varor och miljö, kommer att skjutas upp i väntan på att den gemensamma marknaden och ekonomin fullbordas på dessa områden,

– att en oberoende övervakningsmekanism kommer att inrättas i Cariforum-staterna, med nödvändiga resurser för att göra den analys som behövs för att avgöra i vilken utsträckning avtalet om ekonomiskt partnerskap når målsättningarna,

– att man tidigt fattar beslut om en rättvis fördelning av resurserna från Aid för Trade, som utgör extraresurser och inte endast en omfördelning av EUF-medel,

– att dessa medel är förenliga med Cariforum-staternas prioriteringar och att de kommer att betalas ut i rätt tid, på ett förutsägbart sätt och i överensstämmelse med tidsplanerna för genomförandet av de nationella och regionala strategiska utvecklingsplanerna. Medlen bör användas effektivt för att kompensera för förlusten av tullinkomster.

  Luca Romagnoli (NI), skriftlig. – (IT) Jag röstade för David Martins rekommendation angående avtal om ekonomiskt partnerskap mellan Europeiska gemenskapen och Cariforum-staterna. Europaparlamentet har faktiskt en skyldighet att ingå detta avtal, förutsatt att kommissionen och rådet går med på att se över sådana avtal vart femte år, att behandlingen som mest gynnad nation avskaffas för Europeiska unionen och framför allt att olika belopp från Aid for Trade fastställs och fördelas omgående.

- Betänkande: Erika Mann (A6-0144/2009)

  Luca Romagnoli (NI), skriftlig. – (IT) Jag har bestämt mig för att avstå från att rösta om Erika Manns förslag till rekommendation om det inledande avtalet om ekonomiskt partnerskap mellan Europeiska gemenskapen och Elfenbenskusten. Det finns faktiskt flera punkter i förslaget som jag inte samtycker till. Å andra sidan är förslagets syften och mål lovvärda. Därför vill jag inte rösta mot denna rekommendation.

- Betänkande: Gay Mitchell (A6-0135/2009)

  Alessandro Battilocchio (PSE), skriftlig. − (IT) Jag röstade för betänkandet.

Detta är första gången som parlamentet har utarbetat ett särskilt betänkande om verksamheten vid Europeiska investeringsbanken (EIB) och Europeiska banken för återuppbyggnad och utveckling (EBRD). De båda bankerna finansierar i allt större omfattning verksamhet i samma geografiska områden utanför Europeiska unionen, till exempel Östeuropa, södra Kaukasus, Ryssland, länderna på västra Balkan och Turkiet.

Samarbetet mellan de båda bankerna har vuxit fram på regional basis och det sätt som samarbetet sker på varierar följaktligen från region till region. I de länder där båda bankerna bedriver verksamhet finns tre olika typer av samarbete mellan EIB och EBRD: samförståndsavtal i Östeuropa, den metod som tillämpas på västra Balkan och flexibla samarbetsmetoder.

Detta är inte någon tillfredsställande utveckling. Det vore i stället lämpligare med en omfattande översyn för att undersöka hur samarbetet mellan de båda bankerna och andra relevanta parter kan förbättras, med hänsyn till EU:s och mottagarländernas intressen. Dessutom kan uppdelningen av de båda institutionernas verksamhet och samarbete inte bara göras utifrån ett regionalt perspektiv eller genom att dra en skiljelinje mellan utlåningstransaktioner till de offentliga och privata sektorerna.

  Luca Romagnoli (NI), skriftlig. – (IT) Jag röstade mot David Mitchells betänkande om årsrapporterna för 2007 för Europeiska investeringsbanken och Europeiska banken för återuppbyggnad och utveckling. I stället för att tala om samarbetet mellan bankerna och andra berörda parter anser jag att det vore lämpligt att först säkerställa att kontroller görs innan, under och efter det att finansiering beviljas, eftersom båda bankerna lånade ut mycket betydande belopp under 2007. Att tillhandahålla finansiellt stöd utan det civila samhällets medverkan i de berörda länderna kan bara förvärra, snarare än förbättra, situationen i dessa länder.

Därför välkomnar jag David Mitchells förslag om att kommissionen årligen ska rapportera till parlamentet och rådet om bedömningen av finansieringsverksamhetens effekter. Detta är dock inte tillräckligt för att jag ska rösta för betänkandet.

– Förslag till resolution: RC-B6-0152/2009 (Bilindustrins framtid)

  Guy Bono (PSE), skriftlig. – (FR) Jag röstade för denna gemensamma resolution om bilindustrins framtid.

Denna text understryker behovet av att på EU-nivå fastställa en tydlig och sammanhängande politik för att klara av en kris som påverkar alla medlemsstater i EU. Det har faktiskt uppskattats att 12 miljoner arbetstillfällen i EU direkt eller indirekt påverkas av bilindustrin. Försäljningen har minskat, lagren växer och massuppsägningar blir allt vanligare. Det finns inga mirakelkurer för den sociala förödelse som håller på att uppstå; bara samordnade åtgärder kommer att kunna rädda denna sektor.

Därför röstade jag för denna gemensamma resolution, där de europeiska myndigheterna uppmanas att samarbeta med medlemsstaterna för att införa åtgärder som kommer att göra det möjligt att säkra den europeiska bilindustrins framtida konkurrenskraft och fortsatt sysselsättning inom sektorn.

Resolutionen har dock tagits fram lite sent och uppfyller inte alla förväntningar. Debatten är därför långt ifrån slut och ser ut att bli livlig, särskilt om man tänker på de sociala frågor som nu är aktuella och det på nytt erkända behovet av ett socialt Europa som skyddar sina medborgare.

  Nicodim Bulzesc (PPE-DE), skriftlig. – (RO) Jag röstade för denna resolution om bilindustrins framtid eftersom den efterlyser konsekventa, harmoniserade initiativ från EU-medlemsstaterna för den europeiska bilindustrin och upprättande av en ordentlig ram för åtgärder på EU-nivå.

  Edite Estrela (PSE), skriftlig. – (PT) Jag röstade för det gemensamma förslaget till resolution om bilindustrins framtid. Eftersom EU är världens största tillverkare av motorfordon och bilindustrin är bland de största privata arbetsgivarna är det absolut nödvändigt att ge stöd till denna sektor för att hantera den nuvarande finansiella och ekonomiska krisen.

Jag stöder därför samordnade politiska åtgärder på EU-nivå för att främja vidtagandet av stödåtgärder för industrin, till exempel genom att säkra tillgången till krediter för biltillverkare och leverantörer, stimulera efterfrågan på nya bilar, bland annat genom uppmuntran till att skrota gamla bilar och köpa miljövänliga bilar, finansiellt stödja kvalificerad arbetskraft genom att till fullo utnyttja Europeiska fonden för justering av globaliseringseffekter och Europeiska specialfonden samt främja forskning och investeringar.

  Bruno Gollnisch (NI), skriftlig. – (FR) Vi röstade för resolutionen om bilindustrin, men vi har inte glömt att de som i dag påstår att de vill rädda industrin faktiskt är de som ansvarar för denna katastrof.

De bär ansvaret för att ha utökat en finansdriven globaliserad ekonomi som inte är verklighetsförankrad, där garantier för höga avkastningar för aktieägarna träder i den industriella strategins ställe och där aktierna stiger efter tillkännagivandet av sociala planer, medan chefer, som inte alltid är kvalificerade, ger sig själva bonusar och gyllene fallskärmar. De har skapat detta system där arbetstagarnas jobb och löner har blivit de enda balansvariablerna. De bär ansvaret för att hushållen blir allt fattigare, vilket på ett allvarligt sätt påverkar efterfrågan, och detta gör att den onda cirkeln fortsätter.

Till och med nu, när hundratusentals jobb äventyras, pratar kommissionen vitt och brett om dogmen om konkurrens, som hämmar de nationella åtgärder som tagits fram för att förhindra förlust av arbetstillfällen, och kräver förklaringar från Renault för att skaffa sig visshet om att den ökade produktionen i en fabrik inte är resultatet av en verksamhetsförflyttning.

Om ni bara hade protesterat lika mycket när europeiska företag flyttade sin verksamhet till platser runt om i hela världen, på jakt efter de lägsta kostnaderna och den mest obefintliga sociallagstiftningen.

Det är tid för en annan politik – för EU:s och framförallt européernas bästa.

  Małgorzata Handzlik (PPE-DE), skriftlig. – (PL) Bilindustrin befinner sig i en exceptionellt svår situation på grund av den rådande ekonomiska krisen. Prognoserna för detta år är heller inte optimistiska. De visar på att försäljningen av nya bilar kommer att minska ytterligare.

Europeiska kommissionen och Europaparlamentet anser att industrin bör kunna klara sig i stort sett helt själv under krisen. I synnerhet är det industrin som måste finna en lösning på de strukturella problem som hänger samman med produktionseffektivitet och utnyttjande av produktionskraft för att öka konkurrenskraften och stabiliteten på lång sikt.

De åtgärder som vidtas av EU och medlemsstaterna kan bara stödja dem som tas av tillverkarna själva. Detta är särskilt fallet när det gäller åtgärder som syftar till att återupprätta tillgången till finansiering på rimliga villkor, stimulera efterfrågan på nya bilar, bibehålla kvalifikationsregler och skydda arbetstillfällen samt minimera sociala kostnader.

Några länder har antagit planer för att hjälpa bilsektorn, men som kommissionen har konstaterat måste dessa planer vara förenliga med EU-lagstiftningen och gällande konkurrensprinciper, och särskilt med principerna för beviljande av statligt stöd, för att inte störa verksamheten på EU:s inre marknad. Alla åtgärder som rör finansiering, beskattning eller skrotning måste dessutom främja och skynda på viktig teknisk utveckling inom sektorn, särskilt när det gäller motorers bränsleeffektivitet och utsläppsminskning.

  Marine Le Pen (NI), skriftlig. – (FR) Europaparlamentet kommer att stödja Europeiska kommissionens diktat som starkt strider mot alla de ansträngningar som medlemsstaterna gör för att skydda sin nationella bilindustri.

Folket måste förstå att kommissionens och parlamentets ultraliberala politik utgör ett orimligt verktyg för att skynda på flytten av franska företag till ekonomiskt ”livskraftigare” länder.

I en tid då tusentals arbetstillfällen är direkt hotade inom bilindustrin och underleverantörssektorerna är detta antinationella val moraliskt motbjudande och ekonomiskt sett rena självmordet.

De ledamöter som ger sitt stöd till en sådan industriell och social förstörelse kommer att få stå till svars för detta inför arbetstagarna och deras familjer, som är direkta offer för deras ideologiska blindhet.

  Luís Queiró (PPE-DE), skriftlig. – (PT) Med tanke på den betydelse som bilindustrin har för den europeiska ekonomin är de europeiska regeringarnas och Europeiska unionens åtaganden för att råda bot på den nuvarande situationen begripliga. De försöker förhindra att konsekvenserna av denna kris, som de hoppas och kämpar för ska bli tillfällig, ska göra så att industrin inte kan återhämta sig. Vi delar denna oro. Vissa garantier måste dock lämnas. Samtidigt som det främsta målet är att rädda arbetstillfällen måste detta vara förenligt med det yttersta målet att säkerställa bärkraftiga industriers överlevnad. Detta innebär att extrainvesteringarna i denna sektor måste användas till att modernisera och förbereda den för ökad konkurrens. Föreställningen om att det är möjligt, eller önskvärt, att isolera och skydda en ekonomisk sektor från konkurrens, i fall då konkurrensen är sund och rättvis, är ett ekonomiskt misstag och politiskt bedrägeri.

Trots alla brister i Lissabonfördraget står frågor som att övervinna krisen inom bilindustrin, liksom krisen i allmänhet, och att vidta förberedelser för nästa steg i centrum för Lissabonfördraget: större konkurrenskraft, mer innovation och fler arbetstillfällen. Vi bör hjälpa bilindustrin att återhämta sig, men vi ska inte försöka återuppfinna hjulet.

  Peter Skinner (PSE), skriftlig. − (EN) Biltillverkningen inom EU är beroende av att nå standarder som kan främja hårdare miljöregler. Detta strider inte mot föreställningen om en konkurrenskraftig industri utan är snarare något som främjar dess faktiska överlevnad. Det finns många europeiska instrument som kan användas för att bistå bilindustrin och i synnerhet dess arbetstagare. Bland dessa finns fonder för främjande av utbildning genom livslångt lärande.

Det är oerhört viktigt att ha rätt sorts arbetskraft som kan tro på en framtid med hållbar tillverkning. Jag vet att biltillverkare i sydöstra England nu har möjlighet att utnyttja ekonomiska resurser som kan främja den framtida biltillverkningen. En balans måste finnas mellan detta och miljömässiga och sociala villkor.

  Bart Staes (Verts/ALE), skriftlig. – (NL) Gröna politiker är övertygade om att vi inte kan se på den ekonomiska och miljömässiga krisen som två olika saker. För att få ekonomin på fötter igen behöver vi en Green New Deal. Inom bilsektorn finns det en enorm potential att gå i grön riktning. För att utnyttja denna potential måste dock regeringarna tvinga och hjälpa biltillverkarna att investera i innovation. En majoritet i denna kammare har beslutat att Europeiska unionen måste pumpa in en ansenlig summa pengar i bilindustrin. Men att skriva ut en in blanko-check är självklart ingen lösning. Vi får inte ge stöd till gammal teknik som är på väg att försvinna. Vi måste i stället vidta direkta åtgärder för att tvinga biltillverkare att investera i innovation. På så sätt framtidssäkrar man sektorn och gör de miljoner européer som arbetar inom fordonsindustrin en riktigt stor tjänst.

Gruppen De gröna/Europeiska fria alliansen har föreslagit att medel ska göras tillgängliga på det enda villkoret att bilindustrin på ett påtagligt sätt förbättrar sin miljöprestanda. Transportsektorn står för cirka en tredjedel av alla koldioxidutsläpp i EU. Jag röstade mot majoritetsresolutionen eftersom den inte föreskriver att förbättrad miljöprestanda är ett förhandsvillkor för att få statliga medel.