Fullständigt förhandlingsreferat

Onsdagen den 25 mars 2009 - Strasbourg

14. Vitbok om skadeståndstalan vid brott mot EG:s antitrustregler (debatt)

  Talmannen. − Nästa punkt är betänkandet av Klaus-Heiner Lehne för utskottet för ekonomi och valutafrågor om vitboken om skadeståndstalan vid brott mot EG:s antitrustregler (2008/2154(INI)) – (A6-0123/2009).

  Klaus-Heiner Lehne, föredragande. − (DE) Herr talman, mina damer och herrar! Låt mig först tacka skuggföredragandena, särskilt Antolín Sánchez Presedo för socialdemokraterna och Sharon Bowles för liberalerna, med vilka jag har haft ett mycket lyckat samarbete om den kompromisstext som läggs fram idag i form av ett betänkande om kommissionens vitbok. Den här gången har vi lyckats få till stånd en mycket stor majoritet tvärsöver grupperna och en verkligt genomförbar kompromiss som även kan vägleda Europeiska kommissionens, och senare under lagstiftningsprocessen, Europaparlamentets framtida arbete.

Vi har i detta betänkande gjort klart – och detta med rätta – att när det gäller överträdelser av konkurrensreglerna så står parlamentet fast vid sin ståndpunkt att detta enligt europeisk tradition i första hand är en sak för myndigheterna – såväl nationella konkurrensmyndigheter som den europeiska konkurrensmyndigheten – och att det inte handlar om att skapa en andra arm som så att säga står på jämlik fot med myndighetsåtgärder i kampen mot karteller. I Europa har vi medvetet valt en annan väg än i USA, som man ofta gör jämförelser med.

Det finns en politisk enighet i parlamentet om att vi behöver ett tvistlösningsförfarande för s.k. masskadeståndsanspråk. Om enskilda personers olagliga beteende skadar ett mycket stort antal människor som har lidit jämförelsevis små förluster behövs en separat lösning för sådana processer eftersom den normala processrätten helt enkelt inte är tillräckligt effektiv. Inrättandet av ett sådant instrument är också ett led i att göra det möjligt att väcka talan och vidareutveckla den inre marknaden. Om detta är vi överens.

Det rådde också enighet om att vi inte vill att det ska växa fram en stämningsindustri i Europa liknande den i USA som omsätter 240 miljarder dollar och i slutändan inte gynnar konsumenterna, utan – som var och en vet som har läst de relevanta böckerna – i första hand gynnar de amerikanska advokatbyråerna. Inget av detta har särskilt mycket att göra med rättssäkerhet och det vill vi inte heller. Vi enades om att det amerikanska systemets processrättsliga tortyrinstrument inte bör införas i Europa. Detta gäller i synnerhet bevisupptagning och kostnader. Det är en mycket viktig punkt.

Vi enades också om att vi i huvudsak anser att lagstiftningen på EU-nivå rent principiellt bara kan vara en lösning baserad på en möjlighet att delta i ett senare skede (opt-in) och att en lösning baserad på en möjlighet att avstå (opt-out) bara kan tillåtas om medlemsstaterna redan har en liknande lösning och detta är tillåtet enligt den nationella konstitutionen. En möjlighet att delta i ett senare skede är inte tillåten enligt alla länders nationella konstitution och strider också mot principen om den vuxne konsumenten.

Som vi enträget klagar över har Europeiska kommissionen helt glömt bort att behandla frågan om tvistlösning utanför domstolarna i sin vitbok. Generaldirektoratet för konkurrens och kommissionen går rakt på processandet. Som vi sedan flera år tillbaka vet till följd av debatterna i detta parlament om politiken i rättsliga frågor är detta emellertid inte alltid det bästa sättet utan tvistlösningsmekanismer utanför domstolarna är ofta mycket lämpligare för att lösa problem. Det arbete som generaldirektoratet för konsumentskydd har genomfört parallellt om samma fråga har dessutom kommit mycket längre. Detta generaldirektorat använde en bred marginal för dessa alternativa tvistlösningsinstrument i sin grönbok, som befinner sig i samrådsstadiet före det här. Vi menar att Europeiska kommissionen omgående måste se över denna fråga.

En sista poäng, som också är avgörande: vi vill inte ha någon fragmentering av lagstiftningen. Nu rusar konkurrenslagstiftningen iväg och skapar ett sådant instrument. Konsumentskyddet rullar på beträffande samma fråga. Vi vet att något liknande förr eller senare kommer att övervägas när det gäller kapitalmarknadslagstiftningen, miljölagstiftningen och sociallagstiftningen. Vi anser att det är absolut nödvändigt att man även överväger en horisontell strategi och att vi åtminstone stöder de förfarandemässiga instrument som är mer eller mindre identiska inom alla områden med ett horisontellt instrument. Även detta är av avgörande betydelse.

  Ján Figeľ, ledamot av kommissionen. − (EN) Herr talman! Jag välkomnar på kommissionens vägnar det betänkande av Klaus-Heiner Lehne som har antagits av utskottet för ekonomi och valutafrågor (ECON) – antagits som en symbol för en stark enighet mellan de politiska grupperna. Det gläder oss också att vitboken får starkt stöd i detta betänkande.

Kommissionen noterar att man i betänkandet instämmer med vitbokens slutsatser om att offer för överträdelser av EG:s konkurrenslagstiftning i dagsläget har stora svårigheter att få skadestånd för de förluster som de har lidit. Vi instämmer i att åtgärder måste vidtas så att dessa offer kan få full ersättning.

Vi delar också uppfattningen att kollektiva prövningsmöjligheter är avgörande för att konsumenter och småföretag ska ha en realistisk och effektiv möjlighet att få ersättning i fall av spridda skador. Kommissionen instämmer också till fullo med ECON-utskottets betänkande om att ett överutnyttjande eller missbruk av möjligheten till domstolsprövning måste undvikas. Det måste därför finnas lämpliga garantier i mekanismerna för kollektiv prövning.

Vi instämmer slutligen till fullo med att man måste vara konsekvent när det gäller kollektiva prövningsmöjligheter och att man därför måste se till att initiativ inriktade på olika områden, t.ex. konkurrenslagstiftningen och eller lagar om konsumentskydd, är förenliga med varandra. Kommissionen välkomnar samtidigt erkännandet att en enhetlig strategi när det gäller kollektiv prövning inte nödvändigtvis innebär att alla områden måste hanteras genom ett enda horisontellt instrument. Kravet på enhetlighet får inte leda till att utformningen av de åtgärder som bedöms vara nödvändiga för att EG:s konkurrenslagstiftning ska kunna genomföras fullt ut i onödan skjuts upp.

  Gabriela Creţu, föredragande av yttrandet från utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd. – (RO) Utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd har formulerat sin ståndpunkt utifrån en viss omständighet: nämligen att de negativa effekterna av överträdelser av antitrustlagstiftningen mycket ofta blir ekonomiskt kännbara i slutet av den kommersiella kedjan genom att drabba slutkonsumenter och småföretag.

I det här fallet är det viktigt men samtidigt svårt att få skadestånd för förluster eftersom det finns många drabbade och det rör sig om små summor. Vi har därför krävt ett paket bestående av lagstiftning och andra åtgärder som kan bli det verktyg som alla EU-medborgare som hamnar i en sådan situation kan använda för att hävda sin rätt till fullständig och lämplig ersättning.

Vi ställer oss bakom alla åtgärder för att undanröja svårigheterna att nå detta mål: enklare tillgång till handlingar, lägre rättegångskostnader och omvänd bevisbörda.

Vi välkomnar kommissionens förslag att kombinera grupptalan som väcks av behöriga parter och kollektiv talan med uttryckligt medgivande. Vi anser dock att kollektiv prövning med möjlighet att avstå måste diskuteras ytterligare med tanke på de fördelar som detta medför: en ”en gång för alla”-lösning och mindre osäkerhet.

  Ioan Lucian Hămbăşan, för PPE-DE-gruppen. – (RO) Trots att det finns ett tydligt förbud mot karteller och andra brott mot konkurrenslagstiftningen i EU-fördraget är det fortfarande svårt för drabbade konsumenter i Europeiska gemenskapen att hävda sin rätt till ersättning.

I Rumänien fick exempelvis en kartell som bildats inom cementindustrin nyligen böta flera miljoner euro. Men enligt den nuvarande lagstiftningen har de myndigheter som har till uppgift att övervaka konkurrensen ingen skyldighet att hantera frågan om ersättning till drabbade.

Jag vill understryka att dessa myndigheter måste ta hänsyn till den ersättning som betalas eller borde betalas när de bestämmer böter för företag som befinns vara skyldiga till oegentligheter, så att det inte råder en bristande överensstämmelse mellan den skada som åsamkas och det straff som utdöms, och att framför allt se till att skadestånd betalas ut till dem som drabbas av ett sådant agerande.

Jag välkomnar därför kommissionens plan att förbättra metoderna att garantera rättigheterna för konsumenter som drabbas av överträdelser av lagstiftningen över hela Europa.

Parlamentet slog mycket tydligt fast att Europa inte ska ha något system med möjlighet att avstå. Offren måste därför identifieras så snabbt som möjligt i samband med att det inkommer ett klagomål.

Genom systemet med möjlighet till deltagande i ett senare skede ser man till att de som drabbas av överträdelser av konkurrenslagstiftningen verkligen får ersättning. Parlamentet vill inte att någon annan, exempelvis advokater, branschorganisationer eller konsumentverket, ska gynnas av en enskild talan.

Jag anser också att parlamentet tillför ett nytt och viktigt inslag som inte fanns med i kommissionens förslag. Alternativa tvistlösningsmekanismer är i många fall mycket effektivare än rättegångar för offer som har rätt till ersättning. Jag menar att när ersättning krävs måste man i första hand försöka nå en uppgörelse utanför domstol. Detta medför betydligt lägre kostnader än en enskild talan eftersom konsumenterna får snabbare ersättning för sina förluster.

  Antolín Sánchez Presedo, för PSE-gruppen. – (EN) Herr talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Detta betänkande har godkänts enhälligt i utskottet för ekonomi och valutafrågor. Det är inte bara ett fantastiskt resultat utan också, med tanke på hur svåra, komplicerade och kontroversiella dessa frågor är, ett exceptionellt resultat, som bör driva på och fast förankra den nya pelaren för enskild talan, som är absolut nödvändig för att göra principen om gemenskapens behörighet effektiv. Detta är ett nytt steg i riktning mot en mer avancerad och effektiv ansvarspolitik som i högre grad respekterar offrens rättigheter och på ett effektivare sätt ställer den som gör sig skyldig till överträdelser till svars.

Jag vill därför börja med att gratulera föredraganden Klaus-Heiner Lehne, som har haft det övergripande ansvaret för att ro detta arbete i hamn. Hans idéers kvalitet, hans öppna sinne och vilja att föra en dialog och hans intelligens när det gäller att finna de bästa kompromisserna har spelat en avgörande roll för detta. Jag vill gratulera föredragandena av yttrandena, skuggföredragandena och de som har lagt fram ändringsförslag, vars positiva bidrag har förbättrat betänkandet ytterligare.

Kommissionens vitbok om ”skadeståndstalan vid brott mot EG:s antitrustregler” är ett svar på Europaparlamentets begäran i resolutionen om grönboken, vars innehåll parlamentet i stora drag godkände. Så var t.ex. fallet när man uttalade sig gillande om komplementariteten mellan offentlig och enskild talan och var positiv till kollektiv prövning, men ville undvika de överdrifter som gruppstämningar har lett till i USA, och därmed göra det lättare att få skadestånd, och när man föreslog tillgång till relevant information under domstolarnas kontroll, men inte eftersökningar utan skälig misstanke, och när man erkände och krävde en möjlighet att väcka självständig talan, uppföljande talan eller ett frivilligt ersättningssystem.

Man tar i betänkandet ställning för Europaparlamentets medbeslutande i fastställandet av ett regelverk för skadeståndstalan vid brott mot EG:s antitrustregler. Detta ska inte tolkas som att man förnekar policyn om gemenskapens behörighet som rättslig grund för lagstiftning, utan som en uppgradering av kraven i det vanliga förfarandet på detta område för att nå upp till de högre värden som erkänns i fördraget.

När en förordning får en betydande inverkan på en grundläggande rättighet, t.ex. medborgarnas rätt till ett effektivt rättsskydd – som ingår i EU:s och medlemsstaternas system – kräver den demokratiska principen och respekten för nationella rättsliga traditioner – enligt vilka dessa frågor bara får regleras genom bestämmelser på rättslig nivå eller, med andra ord, genom att direkta företrädare för allmänheten väcker talan – att Europaparlamentet deltar i lagstiftningsprocessen.

Det fastställs också ett horisontellt och integrerat tillvägagångssätt att hantera gemensamma problem som möjligheten att väcka enskild talan med stöd av konkurrenslagstiftningen kan ge upphov till på andra områden, varigenom man undviker ett splittrat och inkonsekvent angreppssätt.

En privat talan får väckas av ett offentligt organ samt genom en enskild talan eller grupptalan. Den sistnämnda kan väckas direkt av de drabbade eller indirekt genom behöriga parter utsedda i förväg eller ad hoc, t.ex. konsument- eller branschorganisationer. Om en talan väcks av en behörig part ska gruppen av offer beskrivas i stämningsansökan, men deras identitet kan anges senare, även om det ska ske så snabbt som möjligt för att undvika onödiga dröjsmål och uppfylla kraven i den befintliga lagstiftningen. Denna lösning är mycket viktig för fall som rör mindre och spridda skador.

I betänkandet tas frågan om tillgång till information som är nödvändig för att väcka en uppföljande talan upp på ett balanserat sätt. Skyddet av affärshemligheter måste säkerställas, liksom effektiviteten i programmet för förmånlig behandling, för vilket man vill ha riktlinjer.

Villkor fastställs för att beslut som fattas av en myndighet som ingår i gemenskapens nätverk av konkurrensmyndigheter ska kunna bli bindande i andra medlemsstater och för att man med full respekt för principen om skadeståndsansvar ska kunna tillämpa omvänd bevisbörda, dvs. att man antar att det föreligger en förseelse eller skuld om ett brott har påvisats.

Det är också värt att ta upp godkännandet av försvarsargument om ”övervältrade kostnader” för indirekta offer och ett system som förenklar och minskar rättegångskostnaderna. Jag vill också betona det positiva samspelet mellan offentlig och privat talan för att både skapa incitament för ersättning till drabbade och när det gäller fastställandet av en femårsperiod för väckande av talan.

Låt mig till sist tacka kommissionen för den dialog som har förts under hela detta förfarande och be kommissionsledamoten att utan dröjsmål lägga fram de initiativ som krävs för att den ska kunna fortsätta.

  Diana Wallis, för ALDE-gruppen. – (EN) Herr talman! Jag vill börja med att tacka Klaus-Heiner Lehne för hans betänkande och bekräfta att min grupp kommer att ge det sitt stöd.

Jag vill också säga att jag tycker att det är lite märkligt att vi har den här debatten sent på kvällen när vi kommer att behandla en fråga om samma ämne i morgon bitti. Det hade varit en mycket god idé att behandla båda på samma gång.

Låt mig i mitt beröm av betänkandet säga att utgångspunkten för min grupp har varit att ”skipa rättvisa” – att skipa rättvisa för små och medelstora företag och konsumenter över hela EU som ställs inför ett oegentligt och konkurrensbegränsande agerande. För ett par veckor sedan organiserade min grupp ett seminarium på parlamentet i Bryssel och några av våra besökare som fått känna av de negativa effekterna av ett sådant konkurrensbegränsande beteende, ironiskt nog inom cementindustrin, gjorde ett mycket starkt intryck på mig. Vad sa de? Snälla, snälla, se till att driva igenom det här: vi behöver något så att vi kan vidta åtgärder mot dessa oegentliga aktörer på den europeiska marknaden.

Vi vill ha en europeisk lösning och vi vill ha den snabbt, för om vi inte får den är min prognos och varning följande: några av våra medlemsstater kommer att utveckla system som leder till ”forum shopping” till följd av den fria rörligheten för domstolsbeslut. Så, snälla – ett europeiskt system så snart som möjligt.

  Talmannen. − Jag ska se till att er synpunkt beträffande föredragningslistan vidarebefordras till talmanskonferensen som fastställer föredragningslistan – ibland gör de misstag.

  Nils Lundgren, för IND/DEM-gruppen. – Herr talman! Den inre marknaden är EU:s absolut förnämsta bidrag till frihet och välstånd i Europa. Den förutsätter bland annat en effektiv antitrustlagstiftning. Det vi nu begrundar är frågan om skadeståndstalan vid brott mot antitrustlagstiftningen.

Det finns goda principiella skäl för att medborgare och företag ska kunna kräva skadestånd. Klaus-Heiner Lehnes betänkande visar, delvis oavsiktligt, på problemen och riskerna. Vitboken talar om en europeisk rättskultur, men någon sådan finns inte. Vi ska inte skapa regelverk byggda på önsketänkande. Föredraganden menar att vi undviker en amerikanisering av skadeståndskulturen. Det är också ett önsketänkande. Riskerna för en sådan är tvärtom stora.

Ansvarsfördelningen mellan EU:s institutioner och medlemsländernas förbigås. Det finns ingen objektiv och förutsättningsanalys av vad subsidiaritetsprincipen säger. Principen tas helt enkelt inte på allvar.

Det finns också många andra oklarheter och risker för godtycke. Punkterna 7 och 11 inger tillsammans farhågor. En självklar utgångspunkt måste vara en skadeståndstalan på grund av brott mot antitrustlagstiftning. Den kräver att brottet har fastställts i domstol. Därefter måste rimligen res judicata gälla även inom ramen för enskild talan så att domen inte kan omprövas om det gäller samma fall.

Punkterna 15 och 18 tillsammans öppnar för käranden att välja den rättsordning som är mest förmånlig. Det skapar rättsosäkerhet och det leder till sådan här "form shopping" som blir ett rejält hot.

Informationsassymetrin ska minskas genom att företagen tvingas lämna ut information till käranden. Det medför en subjektiv hantering av viktig affärsinformation som kan missbrukas.

Det finns alldeles för många oklarheter och risker på detta stadium. Kammaren bör därför säga nej till detta betänkande och begära en grundligare genomlysning av frågan innan vi går till beslut.

  Andreas Schwab (PPE-DE). – (DE) Herr talman, mina damer och herrar! Först ett mycket stort tack till föredraganden Klaus-Heiner Lehne, som har gjort en storartad insats och tillsammans med ledamöterna från de andra grupperna har hittat bra lösningar på en mycket svår fråga.

Det framgår av debatten att vi alla är överens om att vi behöver en horisontell strategi för alla kollektiva skadeståndsanspråk och jag ber därför kommissionen att inte lägga fram separata förslag från olika generaldirektorat för varje enskilt område, utan i stället ge oss en verkligt kollektiv prövningsmekanism som omfattar alla områden för den europeiska inre marknaden och för EU:s medborgare och naturligtvis – som Diana Wallis påpekade – för europeiska små och medelstora företag. Vi är överens om att man effektivt måste försvara rättigheterna för dem som skadas av karteller och att vi måste införa kartellkontroll i den europeiska ekonomin i enlighet med den sociala marknadsekonomins princip. Vi vill inte heller att olika nationella bestämmelser missbrukas genom ”forum shopping”.

Kvällens debatt har emellertid inte gett mig särskilt mycket information om hur detta bäst kan uppnås, för jag anser att potentialen hos kollektiva prövningsmöjligheter ofta överskattas. Det är därför viktigt att än en gång slå fast vissa riktmärken mot vilka vi kan mäta alla kollektiva skadeståndsanspråk. Vi måste besvara frågan om det behövs ett ökat rättsskydd för konsumenter eller offer i massanspråk, gränsöverskridande rättsprocesser och rättsprocesser som berör mer än en medlemsstat. Vi måste ta hänsyn till medlemsstaternas processrättsliga begränsningar – möjligheten att avstå, frivillig anslutning och flera andra punkter – i det europeiska förfarandet. Om detta helt enkelt inte går, som kommissionen själv redan delvis har medgett, så måste vi få med oss medlemsstaternas rättsakter och få till stånd ett gemensamt förfarande med medlemsstaternas parlament för att värna de europeiska konsumenternas intressen.

Vi vill absolut undvika kollektiva skadeståndsanspråk i Europa av amerikansk modell. Vi vill se till att ersättning betalas ut, men bara till dem som verkligen har drabbats av förluster. Vi vill å det starkaste avråda från ogrundade anspråk och vi vill främja alternativa tvistlösningsförfaranden.

  Olle Schmidt (ALDE). - Herr talman! Jag vill också rikta ett tack till Klaus-Heiner Lehne för ett bra och genomarbetat betänkande som tar upp viktiga frågor inom konkurrensrätten och ger stärkt konsumentskydd.

EG-domstolen ger personer och företag rätt till skadestånd vid brott mot konkurrensreglerna, men trots detta har det i praktiken varit så att de personer som lidit skada beroende på brott mot EG:s antitrustregler sällan fått ersättning. Vi måste därför få till mekanismer som ökar förtroendet och underlättar för personer att kunna hävda sin rätt över gränserna.

Vi vet att konsumenter och småföretag skräms av att inleda processer på grund av oro för långdragna processer och framför allt höga kostnader. Förändringar i denna riktning kommer att främja handel över gränserna.

Ska vi få en fungerande inre marknad inom hela EU, där personer kan lita på att få sin sak prövad på ett rättssäkert sätt och få full ersättning för den uppkomna skadan, förlusten, då måste vi också hitta nya mekanismer som underlättar grupptalan.

När vi talar om grupptalan kommer alltid USA upp och de amerikanska erfarenheterna och överdrifterna. Vi måste givetvis dra lärdom av detta, men inte låta oss skrämmas. Europa ska ha ett europeiskt system, inte ett amerikanskt. Om vi inte gör någonting kommer situationen bara att bli sämre.

  Ján Figeľ, ledamot av kommissionen. − (EN) Herr talman! Tack allihop för mycket intressanta inlägg, i synnerhet Klaus-Heiner Lehnes inledande redogörelse. Detta var mycket intressant och jag förstår nu varför ni är så eniga och samarbetar om dessa frågor, inte bara i utskottet utan även i parlamentet.

Det finns inte mycket som jag kan tillägga, förutom måhända när det gäller de rättsliga grunderna. Det beror naturligtvis på målen och innehållet i den föreslagna åtgärden, och jag vill som kommissionsledamot försäkra er – kanske rör det ett annat politikområde, men jag talar på kommissionens vägnar – om att vi principiellt strävar efter ett mycket nära samarbete med parlamentet. Hur detta ska ske i en praktisk konkret fråga återstår att se, men vi kommer att sträva efter ett nära samarbete eller ett så nära samarbete som möjligt med parlamentet enligt den tillämpliga rättsliga grunden.

När det gäller vad ni sa om fragmentering och en horisontell strategi anser jag att kommissionens svar – och det framgår mycket tydligt i vitboken – är en enhetlig, samstämmig strategi, och jag menar att den europeiska rättstraditionen och vår rättskulturs rötter skiljer sig från det flitigt omnämnda amerikanska systemet. Jag tror dock att vi kan lära av andra och förbättra vårt system.

När det gäller offentliga myndigheters upprätthållande av lag och rättvisa anser jag naturligtvis att det är mycket viktigt att vi inte går mot en försämring av detta upprätthållande och artiklarna 81 och 82 är förstås mycket viktiga pelare för EU:s inre marknad och inremarknadspolitik. De handlar om rättsliga frågor och skadeståndstalan är ett komplement till detta upprätthållande.

Sist – men kanske inte minst – det som sas om tvistlösning utanför domstol. Kommissionen är för detta, men en förutsättning för en sådan strategi, som skulle vara välkommen, är att det finns ett fungerande och effektivt processrättsligt system för skadeståndsanspråk i medlemsstaterna. Jag tror därför att vi inte bara måste uppmuntra utan även hjälpa våra medlemsstater så att sådana frågor och system finns i EU-27. Då tror jag att vi även kan ta itu med dessa punkter.

Men låt mig principiellt tacka er så mycket för vad som även för mig har varit en mycket intressant debatt och lycka till!

  Klaus-Heiner Lehne, föredragande. − (DE) Herr talman, herr kommissionsledamot! Låt mig först tacka mina ärade kolleger för deras mycket bra inlägg. Jag tycker att vi med gemensamma krafter uppnådde ett bra resultat.

Jag vill emellertid också tydligt poängtera för kommissionen, så att det inte råder några missförstånd: ur parlamentets synvinkel är det inte tal om att ni ska anta ett lagförslag som förmodligen redan är helt odugligt. Absolut inte. Vi förväntar oss att kommissionen tar hänsyn till det som vi har beslutat idag och integrerar det i det faktiska lagförslaget.

Den horisontella strategin är inte bara en viktig aspekt av de skäl som jag tidigare beskrev närmare. Kommissionsledamoten tog dessutom själv upp frågan om rättslig grund. Med ett sådant viktigt projekt måste man välja en strategi som i slutändan ser till att parlamentet deltar som lagstiftare på jämlik fot. Väljer man en strategi som enbart baseras på konkurrensrätten så blir detta inte fallet enligt det nu gällande Nicefördraget. Detta är också ett mycket grundläggande politiskt argument för varför vi anser att en horisontell strategi är den rätta. Jag tycker att kommissionen mycket allvarligt ska överväga detta.

En annan avgörande punkt enligt min uppfattning är att vi fortfarande behöver något när det gäller frågan om tvistlösning utanför domstol. Ni talade tidigare om konvergens med det arbete som har utförts av generaldirektoratet för konkurrens. Men om man jämför grönboken om konsumentskydd med vitboken om konkurrens får man inte direkt intrycket att det finns någon sådan konvergens. Det mest påfallande exemplet är skillnaden i behandling – eller närmare bestämt bristen på behandling – av mekanismer för tvistlösning utanför domstol i vitboken.

Det finns fortfarande en rad andra problem som vi förväntar oss ska lösas. Låt mig bara helt kort ta upp frågan om tillgång till Europeiska kommissionens handlingar. Det är i alla rättegångsförfaranden som gäller skadeståndsanspråk möjligt att granska den offentliga åklagarmyndighetens ärenden. Varför gäller inte detta Europeiska kommissionen? Det övergår mitt förstånd.

Detsamma gäller frågan om fastställande av böter: även detta måste beaktas utifrån synvinkeln att det måste vara möjligt att kräva ersättning i framtiden. Även här måste kommissionen omgående skriva om texten och lägga fram mer konkreta texter och förslag än de som nu ingår i vitboken. Låt mig för att undvika missförstånd göra klart att ur parlamentets synvinkel förväntar vi oss mer än vad som ingår i vitboken och vi förväntar oss också att generaldirektoratet för konkurrens som helhet följer våra förslag. Annars kommer det att finnas ett motstånd här i parlamentet.

  Talmannen. − Jag tackar för era inlägg i denna viktiga fråga och riktar också ett tack till kommissionsledamoten, personalen och tolkarna.

Debatten är härmed avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum torsdagen den 26 mars 2009.

Skriftliga förklaringar (artikel 142)

  Katrin Saks (PSE), skriftlig. – (ET) I parlamentets betänkande betonas att sprogram för förmånlig behandling kan vara användbara för att upptäcka karteller och det gläder mig att kunna meddela att det estniska parlamentet just nu diskuterar ett förslag till program för förmånlig program. Detta bör bli ett viktigt inslag i kampen mot karteller, som är viktig både för att den gemensamma marknaden ska fungera bättre och för att skydda konsumenternas rättigheter, eftersom konsumentpriserna kan stiga med så mycket som 25 procent till följd av karteller.

Jag tror dock att företrädartalan också kan spela en viktig roll för ett effektivt genomförande av konkurrenslagstiftningen och ett bättre konsumentskydd och därför måste vi även uppmärksamma detta, både i Estland och inom EU. Forskning har visat att företrädartalan skulle öka konsumenternas vilja att hävda sina rättigheter avsevärt och i länder där konsumenterna inte är aktiva på grund av att detta är komplicerat och medför höga kostnader är åtgärder som företrädartalan av avgörande betydelse.