Fullständigt förhandlingsreferat

Torsdagen den 26 mars 2009 - Strasbourg

5. Röstförklaringar

Muntliga röstförklaringar

– Betänkande: Czesław Adam Siekierski (A6-0091/2009)

  Zita Pleštinská (PPE-DE). – (SK) Under de 22 år som det har funnits har programmet för utdelning av livsmedel till de sämst ställda i gemenskapen bidragit till att uppfylla två av den gemensamma jordbrukspolitikens främsta mål. Det bidrar till att stabilisera marknaderna genom att minska interventionslagren och säkerställer att det finns nödvändiga livsmedelstillgångar för de fattigaste invånarna i EU. Jag har därför röstat för Czesław Adam Siekierskis samrådsbetänkande om kommissionens förslag till det nya programmet för utdelning av livsmedel till de sämst ställda.

Under 2009 ska detta program omfatta ett belopp på 500 miljoner euro, med ytterligare medel från medlemsstaterna som har anslagits till medfinansiering. Herr talman! Närvarande här i dag är inte bara era egna föräldrar som har följt omröstningen, utan vi har också några besökare från regionerna Prešov och Nitra i Slovakien och jag skulle vilja välkomna dem till Europaparlamentets kammare.

  Laima Liucija Andrikienė (PPE-DE). – (EN) Herr talman! Jag röstade för Czesław Adam Siekierskis betänkande och vår resolution om utdelning av livsmedel till de sämst ställda i gemenskapen.

Betänkandet och resolutionen är mycket viktiga med tanke på finanskrisen och den ekonomiska konjunkturnedgången. Den ökande fattigdomen i EU – i vissa länder är ungefär 20 procent av befolkningen drabbad av fattigdom – visar klart och tydligt att det finns ett rätt stort behov av livsmedelshjälp. Under de rådande omständigheterna ställer jag mig helt bakom Europaparlamentets ståndpunkt att EU:s program för utdelning av livsmedel, som fördelar nära en halv miljard euro i syfte att minska undernäring och fattigdom i EU, ska vara helt gemenskapsfinansierat. Jag skulle framför allt vilja understryka hur viktigt kommissionens förslag är för att förbättra strukturen när det gäller hur man väljer ut vilka produkter som tillhandahålls inom ramen för programmet. Livsmedlen ska väljas ut av medlemsstaternas myndigheter och distribueras i samarbete med partner från civilsamhället.

  Kathy Sinnott (IND/DEM). – (EN) Herr talman! Att ge den som är hungrig mat är en viktig skyldighet och vi måste hitta ett sätt för att se till att ingen behöver gå och lägga sig hungrig, särskilt inga barn.

Men jag avstod från att rösta om det här betänkandet, eftersom jag anser att det inte finns någon mening med förändringarna i programmet. Att ha GJP-strategier där man köper in mat från tredjeland – vars fattiga redan är hungriga – för att ge mat till våra fattiga, samtidigt som det finns andra GJP-strategier som förhindrar våra lantbrukare från att odla tillräckligt med livsmedel för att Europas fattiga ska kunna få mat. Vi behöver ge de fattiga mat, särskilt under en sådan här ekonomisk kris, och jag kommer att förespråka förändringar i programmet för att detta mål ska uppnås.

– Betänkande: Sajjad Karim (A6-0131/2009)

  Philip Claeys (NI). – (NL) Herr talman! Jag röstade emot de tre alternativa resolutionerna, eftersom jag anser att förfalskade varor utgör ett allvarligt problem och att vi måste arbeta för att ge den europeiska allmänheten bästa tänkbara skydd mot import av sådana varor. Då har jag inte sagt något om de ekonomiska konsekvenserna av förfalskade varor. Europeiska tulltjänstemän måste verkligen ha rätt att kontrollera fartyg från indiska hamnar på destination till EU – och med detta menar jag att kontrollen måste äga rum i de indiska hamnarna.

Jag tycker också att det är beklagligt att när man här talar om de allvarliga terroristattacker som har genomförts talas det om ”politiska grupper”, trots att alla vet att grupperna som det handlar om är islamistiska grupperingar.

  Talmannen. – Jag tror att Charles Tannock ville tala. Låt mig bara påminna er om vilka regler som gäller. Det är inte desamma som under ”catch the eye”-förfarandet. Ni måste registrera er innan röstförklaringarna inleds, men jag kan vara flexibel.

  Charles Tannock (PPE-DE). – (EN) Herr talman! Det kände jag inte till – jag trodde att man bara kunde vinka i rätt ögonblick.

Här fanns alla förutsättningar för ett storartat betänkande. Jag utarbetade yttrandet i utskottet för utrikesfrågor. Indien är världens största demokrati, en land som nu lämnar flera decennier av protektionism bakom sig, som tar till sig den globala frihandeln och som har klarat sig ganska bra genom den globala finanskrisen. Det skulle ha varit fantastiskt att uppnå ett djupgående frihandelsavtal mellan Indien och EU, som också är en mycket stor demokratisk politisk enhet, och det skulle också ha varit spiken i kistan för dem som menar att protektionism är framtiden för den globala handeln.

Så jag beklagar djupt att det här betänkandet har ändrats så till den grad av socialdemokraterna att vi som stöder frihandel inte kan ta det till oss och acceptera det. Det är även något som Indien beklagar djupt: Indiens regering har satsat en hel del politiskt kapital på att det här avtalet skulle gå igenom i en form som skulle ha gynnat både Indien och Europa. Därför var vi tyvärr tvungna att rösta emot det.

– Betänkande: Lasse Lehtinen (A6-0065/2009)

  Jean Marie Beaupuy, för ALDE-gruppen. – (FR) Herr talman! Jag vill önska era föräldrar som är här i dag varmt välkomna. Det hade varit roligt om även mina föräldrar varit närvarande, men det är inte längre möjligt.

Vi har just antagit Lehtinenbetänkandet. Detta är ett avgörande steg för utformningen av vår lagstiftning, och jag hoppas verkligen att kommissionen lyssnar på parlamentet i detta hänseende. Vi är verkligen väl medvetna om att teknikens och organisationernas utveckling innebär att antalet underlevantörer ökar. Men med detta sagt måste de anställda i våra företag få bättre skydd och underleverantörsföretagen stå på jämbördig fot med varandra, så att vår ekonomi är i naturlig balans.

Herr talman, mina damer och herrar! Mot denna bakgrund hoppas jag verkligen att kommissionen och behöriga myndigheter i varje medlemsstat kommer att genomföra vårt initiativbetänkande så snart som möjligt, så att vi som sagt ska kunna tillgodose dels de anställda på ett bättre sätt, dels balansen mellan underleverantörsföretag.

  Elisabeth Schroedter, för Verts/ALE-gruppen. – (DE) Herr talman! Även jag välkomnar att vi genom det alternativa betänkandet har lyckats ge kommissionen i uppdrag att lägga fram ett direktiv om generalentreprenörens ansvar i Europa. Utgångspunkten för denna resolution var Lehtinenbetänkandet och en stor del av beslutet bygger därför på det arbete som har utförts i utskottet och av grupperna, Gruppen Alliansen liberaler och demokrater för Europa, Socialdemokratiska gruppen i Europaparlamentet och av oss själva, Gruppen De gröna/Europeiska fria alliansen. Hur viktigt detta är visar sig genom att det finns billig arbetskraft på byggplatser i hela Europa och detta utgör en säkerhetsrisk, vilket framgår av exemplet från det finländska kärnkraftverket, där underleverantörerna inte följde säkerhetsstandarderna.

Det finns därför ett angeläget behov av ett EU-direktiv, eftersom lagstiftningen i de åtta EU-länder som har generalentreprenörsansvar visserligen är väldigt effektiv, men upphör att gälla vid landsgränserna. Om den nuvarande kommissionen inte kommer med ett sådant direktiv är vi gröna fast beslutna att göra detta till en principfråga när den nya kommissionen ska tillträda, eftersom vi vill ha säkerhet för medborgarna och en minimistandard för arbetstagarna. Detta är endast möjligt genom en europeisk lagstiftning, ett generalentreprenadsansvar. Jag hoppas att kommissionen tillmötesgår vår begäran och lägger fram ett direktiv. Annars måste vi ifrågasätta om kommissionen fortfarande är värdig sitt uppdrag.

– Betänkande: Katerina Batzeli (A6-0094/2009)

  Christa Klaß (PPE-DE). – (DE) Herr talman, mina damer och herrar! Jag röstade mot Katerina Batzelis betänkande. Jag anser att här ifrågasätts grundläggande hörnstenar för vårt ekonomiska system, som den fria konkurrensen och grundprinciperna för den sociala marknadsekonomin.

Det är uppenbart att man måste hitta lämpliga sätt att stabilisera livsmedelspriserna för att säkerställa en hållbar jordbruksproduktion. Metoder som leder till att konkurrensen snedvrids måste förhindras. Men en EU-omfattande databas med referenspriser för produkter och produktionsmedel skulle leda till mer byråkrati och rapporteringskrav, och kostnaderna för detta skulle handeln antingen lägga på producenterna eller också på konsumenterna. Detta skulle leda till högre slut- och konsumentpriser och lägre producentpriser.

En total öppenhet när det gäller samtliga kostnadsfaktorer för företagen som löner, energikostnader, inköps- och försäljningspriser samt vinstmarginaler skulle resultera i övervakning och styrning. Det är inte målen för ett socialt och fritt Europa. Lantbrukarnas ställning i livsmedelskedjan kan endast stärkas genom samarbete och genom ett medansvar.

  Jim Allister (NI). – (EN) Herr talman! Jag välkomnar detta betänkande som ett försök att ta upp kampen mot de väldiga snabbköpskedjorna. Tesco meddelade till exempel nyligen en vinst på 2,8 miljarder brittiska pund, samtidigt som livsmedelsproducenterna i min valkrets har svårt att klara sig. De stora snabbköpen har missbrukat sin köpkraft genom att hålla nere leverantörspriserna på ohållbara nivåer och faktiskt också genom att ställa orimliga och ensidiga krav, som priset för att få behålla kontraktet.

Som den brittiska konkurrensmyndigheten har påpekat kommer det också att skada konsumenterna på lång sikt, eftersom utbud, tillgång och kvalitet pressas bort från marknaden. Jag stöder därför kravet på en undersökning av fördelningen vinstmarginaler i produktions- och distributionskedjan. Visst finns det de som klarar sig bra på sina håll, men det är sannerligen inte producenten.

  Leopold Józef Rutowicz (UEN). – (PL) Herr talman! Jag avstod från att rösta om Katerina Batzelis betänkande, men jag anser att det verkligen kan bidra till det fortsatta arbetet med livsmedelspriserna. Detaljhandelspriserna skiljer sig mycket från producenternas försäljningspriser för sina produkter. Detaljhandeln, som är mest synlig för konsumenterna, har mycket begränsad kontakt med lantbrukarna, och när vi försöker hitta bättre sätt att stabilisera livsmedelspriserna måste vi analysera hela kostnadskedjan från producent till konsument. Det föreslagna förhandlingssystemet är orealistiskt sett till antalet enheter som är verksamma på marknaden och begränsar konkurrensen.

  Hynek Fajmon (PPE-DE). – (CS) Herr talman, mina damer och herrar! Jag röstade mot betänkandet om livsmedelspriserna i Europa, vilket har lagts fram av Katerina Batzeli. Det här betänkandet bygger på idén om att fri prissättning på livsmedelsmarknaden är en dålig lösning och här framförs krav på att det ska införas prisreglering inom denna sektor av ekonomin. Det är en idé som strider mot allt sunt förnuft och mot de historiska erfarenheterna för samtliga före detta kommuniststater, däribland Tjeckien. Vi har upplevt 100 procents prisreglering och minns mycket väl vilket misslyckande det var. Fri prissättning är grunden för frihet och demokrati och alla försök att begränsa den kommer att leda till totalitarism. Den fria prissättningen inom livsmedelssektorn har under de senaste åren gett utmärkta resultat i form av relativt sett lägre livsmedelspriser i hela EU. Den har också lett till en omfattande modernisering, vilket har gett konsumenterna produkter av bättre kvalitet och till lägre priser. Med de lagstiftningsåtgärder som anges i betänkandet skulle den här positiva utvecklingen upphöra tvärt, vilket bara skulle resultera i högre livsmedelspriser. Att det råder hård konkurrens inom den här sektorn är härliga nyheter för konsumenten. De som har högre kostnader än marknadspriserna måste anpassa sig till situationen eller lämna marknaden. Det skulle vara absurt att täcka deras förluster med de skatter som kunderna har betalt. Av dessa skäl röstade jag mot det här betänkandet.

  Hannu Takkula (ALDE). – (FI) Herr talman! Först av allt vill jag säga att jag röstade mot Katerina Batzelis betänkande. När jag läste det undrade jag om vi befann oss i Europeiska unionen eller Sovjetunionen, och jag för min del menar att vi befinner oss i Europeiska unionen. Utgångspunkten är i så fall att vi inte kan införa en reglering av livsmedelspriserna på det här sättet för hela EU.

Vi måste komma ihåg att det är nödvändigt att se till att vi har bra och säker mat av högsta kvalitet. Principen om närproducerad mat är viktig och därför kan dessa frågor behandlas mer ingående på nationell nivå.

Det oroar mig att kostnaderna för produktionsmedel har ökat. Priserna för gödningsmedel och foder har gått upp. Handelsledet tar sin andel och när till exempel rågbröd kommer ut på marknaden kostar det 3 euro, varav primärproducenten, lantbrukaren, bara får 6 cent.

Det här är inte rätt väg att gå för oss. Därför behöver vi behandla de här frågorna på nationell nivå och framför allt införa ett system där lantbrukarna, livsmedelsproducenterna, kan överleva och där människor kan köpa hälsosam mat av god kvalitet och till rimliga priser. Hälsosam mat måste bli det centrala i den här frågan.

  Martin Callanan (PPE-DE). – (EN) Herr talman! Det här betänkandet om livsmedelspriserna avspeglar självklart inte hur det faktiskt förhåller sig – att livsmedelspriserna i EU hålls på en artificiellt hög nivå på grund av en brutal kombination av å ena sidan den orimliga EU-byråkratin och å andra sidan av den nu ökända gemensamma jordbrukspolitiken. Jordbrukssubventionerna gör att ineffektiva lantbrukare får finansiellt stöd på de europeiska skattebetalarnas bekostnad och resulterar förstås samtidigt i att de priser som vi som konsumenter betalar för jordbruksprodukter i affärer och stormarknader är oproportionerligt höga.

Det enda som kommissionen skulle kunna göra för att åtgärda de oproportionerligt höga livsmedelspriserna är att i morgon dag tillkännage att de ska avveckla den gemensamma jordbrukspolitiken, men självklart kommer det inte att hända eftersom vissa medlemsstater, i synnerhet Frankrike, får oproportionerligt stora fördelar av de enorma mängder av skattebetalarnas pengar som öses ut på en ineffektiv, verkligt oproportionerlig jordbrukssektor. Det är just detta som kommissionen borde göra, men det kommer självklart inte att hända.

  Daniel Hannan (NI). – (EN) Herr talman! Fidel Castro ligger och tynar bort i sin sjuksäng i värmen på sin västindiska ö – och det är inte en dag för tidigt. När han slutligen går bort kommer det bara att finnas två marxistiska jordbrukssystem kvar i världen: Nordkoreas kollektivjordbruk och Europas gemensamma jordbrukspolitik, en politik som bygger på fasta priser, lagring och destruktion av livsmedelslager som det inte finns någon marknad för, en politik som godtyckligt för över kostnader och onödigt lidande till tredje världen, som har berövats på sin naturliga marknad.

Vi bestraffas två gånger om – som konsumenter och som skattebetalare – genom höga priser och höga skatter, och ändå bestraffas lantbrukarna också. I min region i sydöstra England förlorar jordbruket sin betydelse som en del av ekonomin. Våra dungar med klockhyacinter, klungor av kastanjeträd och humlefält får efterhand lämna plats för betongens utbredning. Under 50 års tid har nu våra konsumenter och lantbrukare plågats med att betala för den här byråkratin. Nu får det faktiskt räcka.

  Jean-Claude Martinez (NI). – (FR) Herr talman! Vi är alla upprörda över livsmedelsprisernas nivå och struktur. Produkterna startar med ett värde på 1 på lantbruken för att öka till 6 på stormarknaderna, och sjötunga börjar med ett värde på 1 i Afrika och ökar till ett värde på 14 i de franska affärerna. Resultatet är att klockan åtta på kvällen … så stänger affärerna och européerna får börja leta i soptunnorna.

Den här situationen gör att inget av de båda yttersta leden blir rikt, men däremot blir det svårt för konsumenterna att ställa fram mat på bordet. Men det är ändå inte tillräckligt för att kräva insyn eller göra sig av med distributionsoligopolen.

I Genève spekuleras det om priset på ris, i Chicago spekuleras det om priset på majs, det rör sig om omfattande ekonomisk brottslighet och det finns faktiskt en internationell brottmålsdomstol. På G20-mötet bör Internationella brottmålsdomstolens befogenheter utökas till att täcka omfattande ekonomisk brottslighet och livsmedelsspekulationer är ett omfattande brott som kan jämställas med de brott som har begåtts av Bashir i Darfur.

Det är det verkliga budskap som måste sändas.

  Talmannen. – Jag vill inte avbryta er mitt i era känslofulla utläggningar.

– Betänkande: Margrete Auken (A6-0082/2009)

  Jim Allister (NI). – (EN) Herr talman! Jag stöder verkligen föredraganden och hennes betänkande och lyckönskar henne till det gedigna arbete som hon har utfört som ombud för de medborgare runtom i Europa som har råkat illa ut på grund av det skandalösa egendomsförfarandet i Spanien.

Rätten att äga och förfoga över privat egendom är en grundläggande rättighet som är fastslagen i Europakonventionen. Men flera av mina väljare som har satsat sitt livs besparingar på en bostad i Spanien upptäcker nu att de är lurade och ser hur de plundras genom lagar och anspråk som skulle ta ifrån dem deras egendom eller innebär att de måste betala enorma penningbelopp för att få tillbaka den. Det förefaller som om de kommunala myndigheterna i Spanien i maskopi med giriga, skrupelfria exploatörer har varit en fasa för dem som har trott att de har köpt rättmätiga bostäder och fastigheter, och om detta betänkande kan bidra till att göra något åt det så är det bara bra.

  Cristina Gutiérrez-Cortines (PPE-DE). – (ES) Herr talman! Jag röstade självklart mot Aukenbetänkandet och jag skulle här vilja tillkännage att det antagna betänkandet strider mot lagstiftningen. Det följer inte på något sätt de allmänna rättsprinciper som Europeiska unionen har tillkännagett och det är verkligen upprörande att Europaparlamentet har kunnat godkänna det här dokumentet, som enligt rättstjänsten inte följer lagstiftningen och är fullt av olagligheter.

I betänkandet föreslås att alla byggprojekt ska ställas in, som om detta vore någon lösning på problemen. Det här är något som Socialdemokratiska gruppen i Europaparlamentet har förespråkat i flera år. Det här dokumentet löser inte människornas verkliga problem. Lösningen består till stor del i en lagändring, vilken redan har gjorts, och i de spanska myndigheternas insatser för att rätta till de misstag som uppenbarligen har gjorts.

Sammanfattningsvis skulle jag vilja påpeka att förverkandet av merparten av egendomarna beror på att Zapateros socialistregering har tillämpat kustlagen på ett bristfälligt sätt genom att agera godtyckligt och godtyckligt beslagta egendom i bara ett område i Spanien.

  Philip Claeys (NI). – (NL) Herr talman! Jag röstade för Aukenbetänkandet eftersom jag anser att alla medborgare i EU har rätt till en korrekt tillämpning av all lagstiftning och menar att alla EU-medborgares privata egendom måste skyddas av samtliga medlemsstaters regeringar.

Många personer har fallit offer för tveksamma beslut i Spanien och många av dem har tagit upp dessa vid utskottet för framställningar – helt korrekt, enligt min mening. Men jag hyser ändå blandade känslor, eftersom jag anser att vi måste vara försiktiga med att anta lagstiftning som innebär att det blir ännu mer EU-inblandning, vilket skadar medlemsstaterna. Ett konkret exempel här är situationen i Bryssels flamländska ytterområden, där EU börjar lägga sig i bostadspolitiken som syftar till att göra det möjligt för unga flamländska familjer att bo kvar i lokalområdet.

  Martin Callanan (PPE-DE). – (EN) Herr talman! Även jag har gett mitt stöd till Aukenbetänkandet. Det gjorde jag eftersom många av mina väljare i nordöstra England hör till de framställare som har kommit med framställningar till parlamentet om den spanska regeringens och de lokala myndigheternas skandalösa och flagranta missbruk av äganderätten. Det togs nyligen upp i en TV-dokumentär av ITV North East, där några av dessa hjärtskärande fall behandlades och granskades för tittarna i nordöstra England.

Även i det här sena skedet hoppas jag att den spanska regeringen och de spanska parlamentsledamöterna kommer att rätta till en del av de felaktigheter som har begåtts och ger någon ersättning till en del av de personer som orättmätigt har fråntagits rätten till sin egendom och att de inser att det som har pågått här faktiskt är en skandal. Det är en skandal med korrupta förtecken. Många av uppgörelserna mellan markspekulanter och spanska kommuner är ärligt talat resultatet av korruption. Vi hjälper ingen genom att inte vilja se den viktiga aspekten. Den spanska regeringen måste agera. Jag är ärligt talat bestört över en del av de oegentligheter som har begåtts här i kammaren av de spanska parlamentsledamöter som försöker mörklägga de här metoderna.

  Peter Skinner (PSE). - (EN) Herr talman! Även jag röstade för det här betänkandet eftersom så många av mina väljare – liksom andra runtom i Europeiska unionen – har drabbats så hårt av just det här problemet. Kravet på rättssäkerhet när det gäller köp av egendom är viktigt och förs fram i det här betänkandet, som syftar till att få de försäkringar som krävs för att åstadkomma förändring. Här behandlas också de särskilda frågorna kring klagomål som rör lokala byggares och vissa kommunala myndigheters olagliga metoder.

Jag röstade för det här betänkandet eftersom jag anser att det kommer att bidra till att säkerställa ett formellt förfarande; det kommer att föra fram något i ljuset som jag tidigare bara ansåg vara ett nedsättande uttryck, nämligen ”spanska metoder”. Jag skulle vilja se till att det uttrycket aldrig blir aktuellt igen och att kommissionen, rådet och den spanska regeringen tar sig an den här frågan och visar var skåpet ska stå, så att de som har förlorat kan få ersättning eller de som är där kan känna sig säkra.

– Betänkande: Francisco José Millán Mon (A6-0114/2009)

  Christopher Heaton-Harris (PPE-DE). – (EN) Herr talman! Innan jag börjar skulle jag vilja säga hur roligt det är att höra att era föräldrar är här i kammaren, inte bara för att det är trevligt med en publik, utan också för att de kan se vilken respekt som ni åtnjuter här i kammaren, till och med från de brittiska konservativa ledamöterna, tack vare ert rättrådiga ordförandeskap under de här sammanträdena.

Det är ”so true, funny how it seems” att om bara några få dagar kommer president Obama till Strasbourg. När han ser de resta barrikaderna tänker han kanske, om han nu över huvud taget funderar över Europaparlamentet, att det är totalt vansinnigt att det har sitt säte på två olika ställen och ett fruktansvärt slöseri med pengar. Han kommer med all säkerhet att tänka:

”Round and round it goes,

And oh don’t you know,

This is the game that we came here for.

Round and round it goes.”

Men snart kommer han att ha åkt igen: han kommer att titta på den hopplösa lagstiftningen som är utformad för att passa alla och som hämmar EU:s företag och utan tvekan tänka att det inte finns någon livlina som han kan kasta ut.

Och:

”Because [he has] nothing else here for you,

And just because it’s easier than the truth,

Oh if there’s nothing else that [he] can do –”

så kommer han att flyga sin väg – bort från er, bort härifrån och känna att ni alltid bör följa er själ. ”Luck has left [him] standing so tall.”

Och det är bara att tacka gud, för Spandau Ballet har återförenats!

  Philip Claeys (NI). – (NL) Herr talman! De transatlantiska förbindelserna är en hjärtefråga för mig, och jag ställer mig i stort sett bakom huvuddragen i Millán Mon-betänkandet. Men jag har ändå röstat mot betänkandet, eftersom det innehåller flera stora brister. Här går man till exempel uttryckligen händelserna i förväg vad gäller Lissabonfördraget – än en gång – fastän detta fördrag inte alls har antagits ännu. De irländska väljarna ska respekteras.

I betänkandet talas det också om palestiniernas problem, men det sägs ingenting om Israels säkerhet. Sist men inte minst upprepas här kravet att medlemsstaterna ska ta emot ett antal Guantánamofångar, som har utpekats som terrorister. Jag anser att detta är helt oacceptabelt. Det är också oacceptabelt att det inte sägs klart och tydligt i betänkandet att Förenta staterna inte kan lägga sig i EU:s utvidgningspolitik och att Turkiet därför inte har någon plats i Europeiska unionen.

  Hannu Takkula (ALDE). – (FI) Herr talman! Transatlantiska förbindelser är mycket viktiga för oss européer. Vi måste alltid ha i åtanke att Förenta staterna i egenskap av världsledare har samma värderingar som medlemsstaterna i EU: demokrati, mänskliga rättigheter och åsiktsfrihet. Jag anser att dessa värderingar förenar oss och jag hoppas att de kommer att stärka våra förbindelser framöver.

Nu när Förenta staterna har en ny administration under ledning av president Obama har mycket uppmärksamhet riktats mot den och många förväntningar vilar på den, men vi får inte glömma att varken Obama eller hans administration kan förändra hela världen. Naturligtvis kommer de att göra sitt bästa, men vi har stora utmaningar framför oss och därför måste förväntningarna vara realistiska.

Vi måste icke desto mindre räcka ut en hand till Förenta staterna, eftersom det är samma slags hot vi står inför. Hot i form av internationell terrorism, då islamisk fundamentalism visar sitt ansikte. Vi står även inför samma utmaningar när det gäller miljön, och transatlantiska förbindelser gör det möjligt för oss att gemensamt ta itu med dessa och andra akuta problem världen över.

  Martin Callanan (PPE-DE). - (EN) Herr talman! När jag nu har tillfälle, får jag då ge er en eloge för det rättvisa och opartiska sätt som ni alltid har lett våra parlamentssessioner på? Det är synd att talman Pöttering inte alls tar efter er i något avseende här.

Det här betänkandet handlar om Förenta staterna och förbindelserna mellan Förenta staterna och EU. Naturligtvis har USA fortfarande stor betydelse för Europas säkerhet och välstånd. Tråkigt nog finns det många exempel på antiamerikanska åsikter här i parlamentet. Vi i EU borde alla vara ytterst tacksamma för den roll som Förenta staterna spelar i världen och särskilt den roll som de har spelat i modern historia. Jag skrattar ibland när någon antyder att det är tack vare EU som vi har haft fred i 60 år i Europa. Alla tycks glömma bort Förenta staternas och naturligtvis även Natos bidrag till fred i Europa. Förenta staterna borde inte vara en rival till EU. De borde vara en partner och en vän, och vi bör skapa närmare transatlantiska förbindelser.

  Charles Tannock (PPE-DE). - (EN) Herr talman! Den brittiska konservativa gruppen är stolt över vårt lands särskilda förbindelser med Förenta staterna och bron mellan USA och Europa. Vi stöder president Obamas åtaganden för multilaterala insatser tillsammans med EU.

I betänkandet nämns emellertid genomförandet av Lissabonfördraget, vilket vi starkt motsätter oss. Det ställs även krav på att Förenta staterna ska avskaffa dödsstraffet, vilket vi anser är en individuell samvetsfråga. Med tanke på att den brittiska konservativa gruppen för närvarande är emot internationella brottmålsdomstolen erkänner vi även Förenta staternas rätt att inte underteckna Romstadgan. Vi vill inte heller vara tvungna att flytta farliga terrorister från interneringslägret i Guantánamo Bay.

I betänkandet upprepas med all rätt att Nato är grundvalen för den transatlantiska säkerheten och man föreslår en ny transatlantisk parlamentarisk församling som förstärker ett gemensamt åtagande om att värna om gemensamma värderingar som demokrati, frihet och mänskliga rättigheter. Det är framför allt därför som den brittiska konservativa gruppen har röstat för Francisco José Millán Mons betänkande.

  Peter Skinner (PSE). – (EN) Herr talman! Jag välkomnar det här betänkandet särskilt mycket och jag delar vissa av de åsikter som precis har lyfts fram, men vi bör kanske börja med att formellt gratulera Barack Obama till hans presidentskap. Jag anser inte att vi alla har gjort det här i dag, men det råder inget tvivel om att det är en frisk fläkt för det som vi hoppas kommer att bli mycket positiva förbindelser med Förenta staterna.

Vi är mycket snabba med att poängtera vilken funktion dessa förbindelser kan ha för oss, men vi poängterar inte så ofta vad vi måste göra för att de ska bli starkare eller vårt arbete för dem. Till exempel är handeln mellan oss den största i världen mellan två handelsblock, enligt OECD. Det är riktigt att detta får oss att allvarligt fundera kring reglering och övervakning. Allt som vi gemensamt fattar beslut om, både ekonomiskt och politiskt, är av stor vikt för resten av världen och ofta avgörande för globala standarder.

Jag är ledamot i den delegation för Förenta staterna som arbetar med transatlantiska ekonomiska rådet, och jag hoppas att vi kan fortsätta det arbete som utförts hittills och omsätta det konkret i parlamentet, i stället för de löjliga insatser från vissa håll, som bidrar till att omintetgöra dessa särskilda förbindelser, till exempel angående kyckling.

– Betänkande: Stavros Lambrinidis (A6-0103/2009)

  Philip Claeys (NI). – (NL) Herr talman! Det är bra att ändringsförslag 5 har förkastats. Detta syftade till att ta bort ett grundläggande avsnitt i betänkandet – grundläggande eftersom yttrandefrihet förespråkas. När allt kommer omkring är det en demokratisk grundsats att åtal inte får väckas mot någon som uttrycker kontroversiella politiska övertygelser. Yttrandefriheten måste vara oinskränkt och utan tvivel gälla politiska åsikter, även i kontroversiella frågor som exempelvis immigration och islam.

I övrigt anser jag att betänkandet är mycket välavvägt och har en god jämvikt mellan rättigheter och friheter. Man tar även ställning mot censur, och därför stöder jag betänkandet med stor övertygelse.

  Hannu Takkula (ALDE). – (FI) Herr talman! Betänkandet av Stavros Lambrinidis om förstärkning av säkerheten och de grundläggande friheterna på Internet gäller en mycket viktig, aktuell fråga. Jag delar uppfattningen i betänkandet att det är viktigt att bevara yttrandefriheten. Den är en av våra grundläggande rättigheter och friheter. Men vi får inte glömma bort att när vi talar om yttrandefrihet så innefattar detta även ett ansvar. Ansvar är den viktigaste faktorn i denna fråga.

Tittar man på dagens webbplatser måste man beklagligt nog erkänna att det finns en mängd material som inte är bra för samhället eller människans utveckling. Jag är särskilt orolig för barn och ungdomar, som är vår värdefullaste tillgång och den värdefullaste tillgången för vår framtid. Vi måste ta ansvar för dem här och nu och agera så att de kan förvärva bästa möjliga kunskaper och färdigheter och utveckla sunda åsikter, och Internet är en central informationskälla för dem.

Av denna anledning hoppas jag att vi kan förbättra barnens säkerhet genom att öka den mängd material på Internet som kan främja, utbilda och utveckla dem, och inte det slags material som vi ser i dag, som det tyvärr finns så mycket av och som kan skada ungdomarnas personliga utveckling.

Skriftliga röstförklaringar

– Betänkande: Klaus-Heiner Lehne (A6-0123/2009)

  Alessandro Battilocchio (PSE), skriftlig. – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! För att kunna garantera att offer för brott mot konkurrensbestämmelserna får sina anspråk prövade i domstol måste EU och medlemsstaterna göra gemensamma insatser. I vitboken presenteras en rad rekommendationer som syftar till att garantera att de som blir utsatta för sådana brott får tillgång till riktigt effektiva mekanismer, för att kunna få full kompensation för den skada de lidit.

För närvarande finns det allvarliga hinder i de flesta av medlemsstaterna som avskräcker konsumenter och företag från att gå till domstol och kräva kompensation för privat räkning för skada som de lidit till följd av brott mot antitrustreglerna. Även om det har funnits tecken på framsteg den senaste tiden i vissa medlemsstater har väldigt få anspråk gjorts de senaste årtiondena. Den traditionella lagstiftning och de traditionella förfaranden som tillämpas i de flesta av medlemsstaterna i fråga om ansvarsskyldighet tycks brista.

Jag välkomnar detta förslag till en vitbok, där man föreslår en lösning på gemenskapsnivå på problemet med att garantera att berörda personer får sina anspråk prövade i domstol, och där man följer allmänna politiska mål (framför allt målet att garantera en bredare tillgång till rättslig prövning genom konkurrenspolitik och att motverka otillåtna metoder från företagens sida) samtidigt som oförtjänta och opportunistiska rättstvister motverkas.

  Luca Romagnoli (NI), skriftlig. – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Jag tänker lägga ned min röst angående Klaus-Heiner Lehnes betänkande om vitboken om skadeståndstalan vid brott mot EG:s antitrustregler.

Jag håller med om vissa, men inte alla, av de punkter som framhävs i betänkandet och av denna anledning har jag beslutat att inte rösta för betänkandet i dess nuvarande form.

– Betänkande: Czesław Adam Siekierski (A6-0091/2009)

  Călin Cătălin Chiriţă (PPE-DE), skriftlig. – (RO) Jag röstade för det betänkande som utarbetats av Czesław Adam Siekierski (PPE-DE, Polen) eftersom man i detta föreslår att europeiska livsmedelsstödprogrammet utökas för de sämst ställda.

Som före detta borgmästare för Bukarests femte distrikt har jag alltid engagerat mig för att hjälpa de fattiga, framför allt dem med romskt etniskt ursprung.

I hela EU lever 80 miljoner människor (16 procent av befolkningen) under gränsen för fattigdom och antalet kommer att öka på grund av finanskrisen. I vissa av de stater som nyligen har anslutit sig till EU är cirka 20 procent av befolkningen berörda av fattigdomen.

Det krävs fullt stöd från EU-budgeten till livsmedelsstödprogrammen, eftersom vissa medlemsstater inte kommer att kunna delta i programmet om det krävs samfinansiering.

Vi måste minska bördan för de medlemsstater som har låg inkomst per capita eller vars budget står inför finansiella svårigheter, däribland Rumänien.

Produkter från interventionslager eller produkter som köps på marknaden måste ha sitt ursprung i gemenskapen och lokalt producerade färska livsmedelsprodukter ska prioriteras, det vill säga rumänska produkter ska köpas upp med europeiska medel för utdelning i Rumänien.

  Koenraad Dillen (NI), skriftlig. − (NL) Jag röstade för betänkandet om ändring av en förordning om finansieringen av den gemensamma jordbrukspolitiken och den gemensamma organisationen av jordbruksmarknaderna när det gäller utdelning av livsmedel till de sämst ställda. Enligt uppgifter i betänkandet tog 13 miljoner människor från medlemsstaterna del av det här programmet 2006. Det är bra, men hjälpen till EU:s allra fattigaste bör förbättras avsevärt.

Till att börja med kunde vi minska kommissionsledamöternas löner till hälften eller en tredjedel. Den europeiska tankesmedjan Open Europe har räknat ut att kommissionsledamöterna i genomsnitt tjänar 2,5 miljoner euro på fem år, inklusive pensionsplaner, vilket är fullkomligt skandalöst. Den andra hälften av dessa pengar skulle komma bättre till pass om den användes till att minska fattigdomen. Kanske vore det ett sätt att förena EU-medborgarna med ”Europa”.

  Edite Estrela (PSE), skriftlig. – (PT) Jag röstade för förslaget till en förordning om utdelning av livsmedel till de sämst ställda. Fattigdom är ett av våra allvarligaste problem för närvarande i EU. 2006 hotades närapå 79 miljoner människor av fattigdom, vilket tydligt visar behovet av livsmedelsstödsprogram.

Eftersom kommissionens förslag syftar till utdelning av livsmedel till de sämst ställda och till förbättrad planering så att fonder kan användas mer effektivt och även med tanke på att över 13 miljoner människor redan har tagit del av programmet för utdelning av livsmedel sedan starten 1987 anser jag att vi måste fortsätta med programmet och att detta är positivt.

  Hélène Goudin och Nils Lundgren (IND/DEM), skriftlig. − Vi anser att det ursprungliga syftet med programmet, att dela ut interventionslager till de sämst ställda, var underligt konstruerat redan från början. Att blanda ihop jordbrukspolitik med socialpolitik kan vara behjärtansvärt, men blir komplicerat. På senare tid har andelen varor som inte kommer från interventionslager ökat stadigt. Vid den senaste räkningen köptes omkring 85 procent av livsmedlen på den öppna marknaden!

Vi anser att man ska avskaffa utdelningen av livsmedel till de sämst ställda i gemenskapen. Situationen för de sämst ställda i medlemsstaterna ska handläggas av medlemsstaterna eller kommunerna. Det är dessa politiska ansvarsnivåer som via sin socialpolitik ska se till att alla medborgare får sin rätt till existensminimum. Om det sedan sker via socialbidrag, utdelning av livsmedel eller på annat sätt ska beslutas av dem.

Europaparlamentets jordbruksutskott föreslår att livsmedelsstöden ska finansieras fullt ut av EU. Det är häpnadsväckande vilka ståndpunkter som kommer fram i detta utskott bara för att få en avsättning för jordbruksvaror på marknaden.

Som vanligt kan vi i Junilistan konstatera att det i detta läge är tur att inte Europaparlamentet är medbeslutande för EU:s jordbrukspolitik, ty då skulle unionen hamna i en fälla av protektionism och tunga subventioner till olika grupper inom jordbruksnäringen.

  Jeanine Hennis-Plasschaert, Jules Maaten, Toine Manders och Jan Mulder (ALDE), skriftlig. − (NL) Delegationen från det nederländska folkpartiet för frihet och demokrati (VVD) i Europaparlamentet röstade för Czesław Adam Siekierskis betänkande, eftersom vi stöder utdelning av livsmedel till de fattigaste befolkningsgrupperna i EU. Parlamentsledamöterna från VVD samtycker dock inte till bestämmelserna i betänkandet att livsmedelsstödprogrammen enbart måste finansieras genom EU-budgeten.

  Alexandru Nazare (PPE-DE), skriftlig. – (RO) Jag röstade för det här betänkandet, eftersom det livsmedelsprogram som man överväger att utöka är ett centralt instrument för att hjälpa de sämst ställda, som lider mycket i den rådande finanskrisen, till och med när det gäller att tillgodose grundläggande behov. Dessutom är det ett förnuftigt sätt att använda EU:s livsmedelstillgångar effektivt, eftersom man därmed delar ut produkter som inte har gått åt till dem som behöver, samtidigt som efterfrågan ökar på EU:s livsmedelsmarknad.

Jag är för att sådana livsmedelsstödprogram får full finansiering genom EU-budgeten, eftersom tillämpliga samfinansieringsåtgärder påtagligt skulle hämma processen och hindra att åtgärder vidtas i tid och att vi når snabba resultat.

Jag anser däremot att nationella myndigheter måste få fler funktioner i samband med förvaltning av stödet på plats, eftersom de är bättre förtrogna med den lokala situationen och med befolkningens särskilda behov.

  Karin Riis-Jørgensen (ALDE), skriftlig. − (DA) Ledamöterna från det danska liberala partiet i Europaparlamentet röstade mot kommissionens förslag om utdelning av livsmedel till de sämst ställda, eftersom förslaget har lagts fram med jordbrukspolitiken som rättslig grund, trots att det inte är ett jordbrukspolitiskt instrument. Jordbruksbudgeten bör inte användas till att genomföra socialpolitik. Det hör till medlemsstaternas ansvar.

  Luca Romagnoli (NI), skriftlig. – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Jag röstade för Czesław Adam Siekierskis betänkade om utdelning av livsmedel till de sämst ställda i gemenskapen.

Jag anser att problemet med fattigdom är mycket relevant eftersom över 80 miljoner människor till och med i vårt förmögna Europa befinner sig på gränsen till fattigdom och de flesta av dessa lever i länder som anslöt sig till EU 2004 och 2007. Jag håller därför med föredraganden om att vi måste utöka omfattningen av de produkter som delas ut inom det här livsmedelsstödprogrammet och att produkterna främst bör komma från reserver från interventionslager på jordbruksmarknaderna. På så sätt utgör de en viktig aspekt av den gemensamma jordbrukspolitiken.

Jag välkomnar även föredragandens krav att hela finansieringen av livsmedelsstödprogrammet ska komma från EU, eftersom kommissionens förslag om samfinansiering skulle kunna leda till att medlemsstaterna endast deltar i programmet till viss del, särskilt i sådana ekonomiskt svåra tider som dessa.

– Betänkande: Sajjad Karim (A6-0131/2009)

  David Martin (PSE), skriftlig. − (EN) EU är Indiens främsta utländska investerare och största handelspartner. Att skapa en ekonomisk allians är därför mycket viktigt för båda parter. Jag stöder det här betänkandet eftersom man betonar att avtalet bör säkerställa att den utökade bilaterala handeln kommer största möjliga antal människor tillgodo och bidrar till att Indien uppnår sina millennieutvecklingsmål, bland annat målet att förhindra att miljön försämras. Jag beklagar dock att texten från PPE-gruppen ersatte den mer handelsinriktade texten, som var mer framåtskridande.

  Rovana Plumb (PSE), skriftlig. – (RO) År 2000 var Indien EU:s sjuttonde viktigaste handelpartner och 2007 låg landet på nionde plats, samtidigt som EU:s varuhandel med Indien växte med omkring 80 procent mellan 2000 och 2006.

Som socialdemokrat välkomnar jag att Indien har gjort betydande framsteg när det gäller allmän grundläggande skolutbildning, minskad fattigdom och ökad tillgång till säkert dricksvatten. Samtidigt noterar jag dock att Indien fortfarande har långt kvar till de flesta millennieutvecklingsmål, exempelvis i fråga om barnadödlighet, mödravård, undernärda barn och bekämpning av malaria, tuberkulos och hiv/aids.

Jag röstade för betänkandet för att ge mitt samtycke till ett frihandelsavtal mellan EU och Indien, i övertygelsen att ett frihandelsavtal ger framtida möjligheter till fler investeringar, ökad handel och affärsmöjligheter på grundval av avtalet, och att avtalet i sin helhet är någonting som båda sidor vinner på.

  Luís Queiró (PPE-DE), skriftlig. – (PT) Frihandelsavtalet med Indien utgör ytterligare ett steg från Europa och Indien mot att öppna upp världsekonomin och utöka dess fördelar. Det är även en särskilt kännetecknande markör i den rådande situationen. Jag välkomnar därför att avtalet sluts. Efter att ha granskat det vill jag dock göra ett par mer kritiska anmärkningar.

För att frihandeln ska fungera bra måste en rad bestämmelser för att förhindra förfalskning och användning av produkter som är förbjudna i målländerna respekteras. Det måste också finnas en tydlig ursprungsmärkning. Kort sagt måste klar och tydlig information finnas tillgänglig och internationella avtal måste respekteras.

En annan viktig aspekt är uppfattningen att fördelarna med frihandel är ömsesidiga. Att öppna upp gränser innebär med andra ord inte bara att utvecklingsländernas marknader öppnas upp för produkter från tredjeländer. Förtjänsterna med frihandeln består i att det finns ömsesidiga möjligheter att utbyta varor och att ekonomier öppnas upp. Dessa förtjänster måste även omfatta utvecklingsländer eller snabbt växande länder. Det kommer bara att hända om hindren för handel och investeringar också minskas i dessa länder.

  Luca Romagnoli (NI), skriftlig. − (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Jag röstade mot Sajjad Karims betänkande om ett frihandelsavtal mellan EU och Indien.

Jag anser nämligen att ett sådant avtal bör slutas med respekt för grundläggande mänskliga rättigheter och demokrati, vilket är långt ifrån fallet i det land som det handlar om. Tillägget i avtalet av en klausul om mänskliga rättigheter och demokrati är tveklöst inte tillräckligt för att garantera att sådana grundläggande villkor respekteras, och detsamma gäller löftet om att öka antalet samråd inom FN:s råd för mänskliga rättigheter. Tråkigt nog fortsätter internationell press att rapportera om förföljelser av religiösa minoriteter och försvarare av mänskliga rättigheter i Indien. Därför är det enligt min mening uppriktigt sagt oacceptabelt att underteckna ekonomiska avtal av det här slaget.

– Betänkande: Lasse Lehtinen (A6-0065/2009)

  Hélène Goudin och Nils Lundgren (IND/DEM), skriftlig. − I detta betänkande framhålls att det är viktigt att arbetstagarna är medvetna om sina rättigheter och har goda kunskaper om arbetsrätt och kollektivavtal. Föredraganden konstaterar vidare att utstationeringsdirektivet måste efterlevas och betonar värdet av subsidiaritets- och proportionalitetsprincipen. Allt detta är önskvärda krav.

Några skrivningar i betänkandet är dock för långtgående. Vi kan inte stödja skrivningar om att på EU-nivå införa en gemenskapsrättsakt som ska omfatta löner, socialförsäkringsavgifter, skatter och ersättning vid olycksfall på arbetet. Dessa frågor är för viktiga för att vi ska kunna stödja denna form av skrivningar och krav.

Vi har valt att säga ja till den alternativa resolution som PSE, ALDE och De gröna har lagt fram, då den begränsar skrivningarna om gemenskapsrättsakten. Vid slutomröstningen om betänkandet i sin helhet lägger vi ned rösterna, då delar av texten är positiv, medan skrivningarna om gemenskapsrättsakten är för långtgående.

  David Martin (PSE), skriftlig. − (EN) Jag stöder det här betänkandet som innebär att man kräver ansvarsfulla och tydliga bestämmelser för anlitande av underentreprenörer i EU. Betänkandet kommer att ge skydd åt arbetstagare som arbetar för underentreprenörer i och med att kommissionen uppmanas att utarbeta en entydig gemenskapsrättsakt om att införa solidariskt ansvar på EU-nivå.

  Luca Romagnoli (NI), skriftlig. – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Jag röstade för Lasse Lehtinens betänkande om underentreprenörernas sociala ansvar i produktionskedjan.

Jag håller med föredraganden om att underentreprenörer anlitas i stor utsträckning inom EU, vilket har gett upphov till olika problem i samband med till exempel rättsliga följder för arbetsgivare och arbetstagare och svårigheter att kontrollera att finansiella plikter och socialförsäkringsskyldigheter efterlevs.

Jag delar alltså föredragandens uppfattning att det vore lämpligt att införa ett system med ”solidariskt ansvar” på EU-nivå, vilket skulle innebära att huvudentreprenören uppmuntrades att kontrollera att underentreprenörer följer tillämplig lagstiftning. Detta skulle även bidra till att råda bot på den dystra ekonomin, genom att förhindra otillåten konkurrens från företag som betalar sina anställda löner som ligger långt under minimilönen.

  Bart Staes (Verts/ALE), skriftlig. − (NL) Enligt en undersökning av Dublin-stiftelsen är arbeten som läggs ut på entreprenad till underentreprenörer ett av de effektivaste sätten att undergräva social lagstiftning. Underentreprenörer finns inom flera olika sektorer, varav byggsektorn är den mest kända. I det här betänkandet uppmanas kommissionen att anta uttrycklig lagstiftning om underentreprenörers sociala ansvar i hela produktionskedjan.

Alltför ofta händer det att klienter vältrar över ansvaret på underentreprenörer, som i sin tur lägger ut arbete på entreprenad. Till följd av detta övervakas inte längre arbetsrättens tillämpning. De som arbetar för underentreprenörer nära slutledet i produktionskedjan har inte alltid de bästa arbetsvillkoren och detta leder till överträdelser av grundläggande standarder och bristande respekt för grundläggande arbetsrättigheter. Det är svårt för inspektioner för sociallagstiftning att övervaka detta, eftersom det inte alltid framgår tydligt vem som bär ansvaret vid en viss tidpunkt. Detta gör att underentreprenörer frestas att vara mindre noggranna med att betala socialförsäkringsavgifter, respektera bindande tariffer och rätta sig efter föreskrivna viloperioder.

I vissa medlemsstater är det redan obligatoriskt för klienter att ta fullt socialt ansvar för alla sina underentreprenörer. Det faktum att gränsöverskridande arbete nu ökar i stor utsträckning gör att det krävs ett direktiv för hela EU. Jag stöder därför helhjärtat det här betänkandet.

– Betänkande: Katerina Batzeli (A6-0094/2009)

  Alessandro Battilocchio (PSE), skriftlig. − (IT) I januari 2009 steg livsmedelspriserna i Italien med mer än 40 procent över genomsnittet i EU:s första femton länder, vilket tyder på en allvarlig snedvridning i livsmedlens övergång från åker till tallrik.

Enligt uppgifter från Istat var trenden för livsmedelsprisernas tillväxttakt 3,7 procent i Italien, jämfört med 2,3 procent i Frankrike, 1,9 procent i Spanien, 1 procent i Tyskland och 2,6 procent i EU. Analysen från Istat visade även att de största skillnaderna mellan Italien och dess EU-partner gällde bröd, pasta och spannmål, som innehåller råvaror som vete, för vilket det finns ett fast pris över hela världen, som inte skiljer sig mellan de olika länderna. De ökade prisskillnaderna mellan produktions- och konsumtionsleden är ett bevis på att det finns en allvarlig snedvridning i livsmedlens övergång från åker till tallrik i Italien.

Effekterna har drabbat låginkomstfamiljer särskilt hårt, vars största utgifter går till livsmedel. Små och medelstora livsmedelsbearbetningsföretag har också fått utstå allvarliga konsekvenser. Det problem som uppstått på grund av skillnaderna mellan produktionspris och konsumtionspris har nått en punkt där det krävs omedelbara åtgärder från EU-institutionerna.

  Călin Cătălin Chiriţă (PPE-DE), skriftlig. – (RO) Jag röstade för det betänkande som utarbetats av Katerina Batzeli (Grekland), eftersom jag anser att EU måste undsätta producenter och konsumenter.

Konsumentpriserna i EU är i genomsnitt fem gånger högre än priserna fritt gården, på grund av att stora detaljistkedjor har missbrukat sin marknadsdominans. Jordbrukarna får i allmänhet omkring 8 procent av det slutliga försäljningspriset.

Vi förespråkar en EU-politik som underlättar direktkontakt mellan producenter och konsumenter. EU måste främja att ny teknik och Internet används för att ge konsumenter utförligare information om produkter, samtidigt som producenternas tillgång till marknaden underlättas.

Det krävs även åtgärder för att konceptet ”lokala produkter” ska få större betydelse och för att ge effektivare stöd till traditionella livsmedelsmarknader eller annan traditionell handel.

Traditionella rumänska produkter måste få stöd på den europeiska marknaden.

  Ole Christensen, Dan Jørgensen, Poul Nyrup Rasmussen, Christel Schaldemose och Britta Thomsen (PSE), skriftlig. − (DA) De danska socialdemokratiska ledamöterna i Europaparlamentet – Poul Nyrup Rasmussen, Britta Thomsen, Christel Schaldemose, Dan Jørgensen och Ole Christensen – har röstat för betänkandet om livsmedelspriser i Europa. Delegationen anser att koncentrationen av stormarknader och bristen på konkurrens kommer att medföra att både EU:s konsumenter och jordbrukare kommer att dra det kortaste strået. Delegationen samtycker dock inte till uttalandet i punkt 6 i betänkandet att det är beklagligt att interventionsåtgärder avregleras. Detta är nödvändigt för att göra jordbruket i EU lönsamt.

  Esther De Lange (PPE-DE), skriftlig. − (NL) Jag vill avge en röstförklaring till Katerina Batzelis betänkande för den nederländska delegationen från Kristdemokratiska unionen (CDA). Betänkandet är enligt vår åsikt sannerligen inte det mest eleganta. Många punkter är omständligt formulerade eller upprepas. Vi har även våra tvivel angående vissa krav som tenderar att vara alltför inriktade mot ett ingripande av socialstaten, och även angående ett fullständigt förbud mot försäljning under kostnadsnivån. Det kan låta som en bra idé, men det är praktiskt omöjligt. Vi anser att detta är en viktig punkt inom jordbrukssektorn. När det gäller dumpning bör naturligtvis åtgärder vidtas av konkurrensmyndigheten.

Trots detta har vi röstat för betänkandet, eftersom det innehåller flera viktiga punkter som man i den alternativa resolutionen faktiskt strävar efter att ta bort. Jag syftar framför allt på undersökningen av vinstmarginalerna i de olika leden i livsmedelsproduktionskedjan och kravet att kommissionen ska undersöka stormarknadernas makt på konkurrensområdet, vilket Europaparlamentet redan har krävt mer än en gång. Av kommissionen har vi förstått att undersökningen av vinstmarginalerna kan genomföras delvis på grundval av befintliga uppgifter som kommissionen redan har, och alltså utgår vi ifrån att denna undersökning inte kommer att medföra någon påtaglig ökning av de administrativa kostnaderna.

  Edite Estrela (PSE), skriftlig. – (PT) Jag röstade för betänkandet om livsmedelspriser i Europa eftersom jag anser att det krävs politiska åtgärder för att få bukt med de höjda priserna på jordbruks- och livsmedelsprodukter och bristen på överensstämmelse mellan det pris som producenterna får och det pris som konsumenterna betalar. I Europa är det pris som konsumenterna i slutändan betalar omkring fem gånger högre än det pris som producenterna får. Denna situation har fått följder för låginkomsthushållen, för vilka utgifter för livsmedel utgör den största delen av familjens budget.

  Hélène Goudin och Nils Lundgren (IND/DEM), skriftlig. − Detta tyckandebetänkande från utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling innehåller som vanligt förslag som medför ökade kostnader för EU:s budget.

Vi ställer inte upp på betänkandets huvudtankar som bland annat beklagar den progressiva avregleringen av gemenskapens interventionsåtgärder på jordbruksmarknaden. Utskottets förslag om ”marknadsförvaltningsåtgärder” är vi inte heller anhängare av.

Europaparlamentets jordbruksutskott behöver också påminnas om att prisbilden är olika i olika medlemsstater. Utskottets förslag om att skapa en europeisk databas för medborgarna som ska innehålla referenspriser för produkter och insatsvaror samt information om kostnader för energi, löner, hyror, avgifter och skatter för hela Europa finner vi föga verklighetsförankrat. Förutsättningarna för jämförelser mellan medlemsstaterna finns helt enkelt inte av en mängd olika skäl.

Förslaget om ett särskilt märke för EU:s jordbruksprodukter finner vi också underligt. Vad är det bakomliggande motivet till det? Ett försök till att uppmuntra protektionism?

Som vanligt kan vi i Junilistan konstatera att det i detta läge är tur att inte Europaparlamentet är medbeslutande för EU:s jordbrukspolitik, ty då skulle unionen hamna i en fälla av protektionism och tunga subventioner till olika grupper inom jordbruksnäringen.

Vi har röstat nej till detta betänkande om livsmedelspriserna i Europa.

  Astrid Lulling (PPE-DE), skriftlig. – (FR) Ingen ifrågasätter syftet med det här betänkandet som gäller skillnaden mellan producenternas priser och de priser som konsumenterna betalar. Det krävs större öppenhet på marknaden, så att producenterna får tillräcklig ersättning och slutkonsumenternas priser är motiverade.

Tyvärr innehåller den text som antagits i utskottet förslag som är oförenliga med den sociala marknadsekonomin. Dessa mycket auktoritära förslag om priskontroll, vinstmarginaler och marknader påminner bara om alltför många olika formler som har misslyckats och som vi definitivt trott att vi lämnat bakom oss.

Jag beklagar att man i betänkandet enbart inriktar sig på återförsäljarna, i stället för att ta hänsyn till hela produktionskedjan. Utan tvivel är det ofta stora bearbetningsföretag som köper produkter från jordbrukare och missbrukar sin dominanta ställning på marknaden för att sälja vidare produkterna till återförsäljare mot orimliga priser.

Om vi dessutom skapar europeiska databaser över alla slags kostnader och vinstmarginaler såsom det föreslås i betänkandet resulterar detta i en avsevärd ökning av företagens administrativa kostnader, som får konsekvenser för detaljhandelspriserna, där man tar igen dessa.

För att förhindra sådana ovanor har jag lagt fram en alternativ resolution, som 40 ledamöter har undertecknat för att visa sitt stöd.

  Alexandru Nazare (PPE-DE), skriftlig. – (RO) För Rumänien är det mycket viktigt med reglering på EU-nivå för problemet med otillåtna metoder från de stora detaljhandelskedjorna mot producenterna. Även här är frågan om missbruk av stormarknadskedjor något som angår både producenter och konsumenter. Förutom av ansamlingen av ”dolda avgifter”, som är obligatoriska för alla produkter och som betalas av producenterna, förbjuder stormarknaderna producenter att sälja sina produkter till lägre priser i andra affärer. Till följd av alla dessa bestämmelser är produkter upp till 30 procent dyrare. Konsumenten är slutligen den som betalar det alldeles för höga priset.

De åtgärder som Katerina Batzeli föreslår i sitt betänkande syftar till att minska det tryck som stormarknader utövar och gynna direkta förbindelser mellan konsumenter och producenter. Därför röstade jag för betänkandet.

Den undersökning som föreslås i betänkandet om fördelning av handelsmarginaler kommer att göra det möjligt för oss att dra en rad slutsatser om rätt åtgärder för att göra priserna överskådliga i kedjan av producenter, bearbetningsföretag och detaljhandelsföretag, och straffbelägga otillåtna metoder.

Prisförhandlingar mellan leverantörer och återförsäljare måste medföra att det är möjligt med olika priser från fall till fall, vilket bidrar till en sund konkurrenssituation.

  Athanasios Pafilis (GUE/NGL), skriftlig. – (EL) I betänkandet drar man upprepade, välbekanta slutsatser om den monopolsituation som har uppstått inom livsmedelsbearbetnings- och marknadsföringsbranschen. Man konstaterar dock inte att denna situation är ett medvetet val av EU och medlemsstaternas regeringar inom ramen för Lissabonstrategin och den gemensamma jordbrukspolitiken.

Marknadernas avreglering, incitamenten för sammanslutningar och uppköpare och strävan efter vinster och konkurrens inom livsmedelsbranschen har resulterat i suveränitet för de multinationella företagen, högre konsumentpriser, lägre priser fritt gården och högre kapitalvinster.

Den gemensamma jordbrukspolitiken har avgörande bidragit till denna utveckling genom att garanterade priser slopats och jordbrukare med små och medelstora företag har sålts till WTO så att multinationella företag har kunnat få tag i råvaror till oanständigt låga priser, och kooperativ har förföljts eller krympts, trots hycklande uttalanden från de parter som stöder det europeiska enkelriktade spåret.

Ett exempel är mjölkproduktion i Grekland, där mjölkkartellen pressar ned priserna fritt gården och håller konsumentpriserna på en skyhög nivå, vilket ger dem enorma vinster. I dagsläget främjas konsumtion av produkter med delvis minskat näringsvärde, vilket försvårar situationen för tusentals boskapsuppfödare som inte kan marknadsföra sina produkter i ett land som producerar 50 procent av vad som behövs.

Kampen för prisvärda och säkra livsmedel och för fattiga jordbrukares överlevnad kräver ett starkt förbund av arbetstagare, jordbrukare och egenföretagare samt befogenheter och ekonomi på gräsrotsnivå.

  Luca Romagnoli (NI), skriftlig. – (IT) Att priserna har ökat för livsmedel i Europa kan alla se. Det är ett stort problem som kräver omedelbara åtgärder från EU. Därför röstade jag för det betänkande som utarbetats av Katerina Batzeli. Jag anser att hon har behandlat frågan allsidigt och föreslagit mycket bra åtgärder för att ta itu med problemet.

Det är absolut nödvändigt att vi vidtar åtgärder för att minska de skillnader som råder mellan producenternas och konsumenternas priser, som har orsakats av den osunda prisöverföringsmekanism som innefattar spekulationer om livsmedel och större inblandning av mellanhänder. Jag håller med föredraganden om att den allt större inriktningen på marknadsföring och fördelning av livsmedel avsevärt har bidragit till att konsumentpriserna är mycket högre än producentpriserna.

Det finns ett akut behov av sådana åtgärder som Katerina Batzeli föreslagit för ökad öppenhet i prisstrukturen och vinstmarginaler genom samordnade åtgärder av nationella konkurrensmyndigheter, för bättre lagstiftning beträffande marknaden och livsmedlens prisutveckling i EU och för effektiva incitament, så att konsumenterna väljer lokalt producerade livsmedel, vilka per definition hjälper till att förkorta distributionskedjan och stödja traditionella livsmedelsmarknader, som har stora svårigheter i dagsläget.

– Betänkande: Margrete Auken (A6-0082/2009)

  Michael Cashman (PSE), skriftlig. − (EN) Tillsammans med mina kolleger från Europaparlamentets labourgrupp har jag beslutat att stödja det ursprungliga betänkandet, som utgör ett mycket tillfredsställande svar på de hundratals framställningar som har lämnats in av EU-medborgare vilka fallit offer för Spaniens kraftiga urbanisering, överdriven bebyggelse och kustförstörelse.

De alternativa resolutioner som har lagts fram skulle ha inneburit stora förändringar av betänkandet och var inte förenliga med den fasta ståndpunkt som vi har haft i fem år.

  Derek Roland Clark (IND/DEM), skriftlig. − (EN) Betänkandet är ett förskönande alster avsett att upprätthålla falska förhoppningar hos hundratals framställare i en tid då valet till Europaparlamentet närmar sig. Betänkandet går ut på att åtgärder ska vidtas som EU inte har behörighet att vidta, vilket påpekas av utskottet för rättsliga frågor, och därmed kan inte ens Margrete Aukens hot om att motsätta sig nästa EU-budget om inte kraven i betänkandet uppfylls hjälpa dem som har förvärvat, och därefter blivit fråntagna, egendomar i Spanien. UKIP kommer inte att medverka till detta bedrägeri.

  Richard Corbett (PSE), skriftlig. − (EN) Jag röstade för det här betänkandet, som utarbetats till följd av ett stort antal framställningar till parlamentet från berörda personer och oroliga medborgare över hela Europa. Betänkandet visar att det har skett en omfattande urbanisering i flera regioner i Spanien på ett sätt som inneburit att egendomsrätt missbrukats, miljön förstörts, vattenförsörjningen och vattenkvaliteten undergrävts och drabbade personer ofta lämnats utan all form av upprättelse eller kompensation, medan de kanske har förlorat alla sina livsbesparingar.

Jag hoppas att betänkandet kommer att hjälpa många av mina väljare och de medborgare över hela Europa som har drabbats av detta, i deras kamp för rättvisa.

  Avril Doyle (PPE-DE), skriftlig. − (EN) På grund av en intressekonflikt lade jag ned min röst i alla omröstningar.

  Hélène Goudin och Nils Lundgren (IND/DEM), skriftlig. − Vi förstår att det kan finnas stora problem inom byggsektorn i Spanien och att det kan förekomma att intet ont anande medborgare i god tro köper fastigheter, som det senare visar sig att byggföretag inte haft laglig rätt till att bebygga. Detta är emellertid problem som kan och ska lösas inom medlemsstatens rättsliga ram. När alla nationella rättsmedel har uttömts i enlighet med artikel 35 i Europakonventionen kan enskilda medborgare vända sig till Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna i Strasbourg.

Det finns inga skäl att införa någon lagstiftning på EU-nivå för att hantera dessa frågor eller för Europaparlamentet som institution att lägga sig i detta. Inte heller vill vi engagera oss i de olika alternativa resolutionsförslag som lagts av spanska ledamöter där inrikespolitiska komplikationer blandas in i ärendet.

  Fiona Hall (ALDE), skriftlig. − (EN) Jag avger en röstförklaring till Margrete Aukens betänkande som stöd för tre olika väljare som har kontaktat mig och vädjat om hjälp. I vart och ett av dessa tre fall har väljarna använt sina sista besparingar till att köpa ett hus och mark i Valencia. I alla de tre fallen har korrekta rättsliga förfaranden följts i samband med köpet. Men i alla fallen har väljaren efteråt utsatts för illegala markanspråk av myndigheterna i Valencia.

Detta är bara tre av många tusen fall där EU-medborgare med egendomar i Spanien har blivit orättvist behandlade. Jag ber kommissionen att handla snabbt och beslutsamt i enlighet med rekommendationerna i betänkandet.

  Mikel Irujo Amezaga (Verts/ALE), skriftlig. – (ES) Jag har röstat för Margrete Aukens betänkande, eftersom man tydligt kritiserar den spanska statens hänsynslösa stadsplanering och betonar missbruket av gemenskapsmedel i planerings- och miljösammanhang.

Jag vill även belysa det ineffektiva arbete som de spanska ledamöterna från folkpartiet (PP) och spanska socialistiska arbetarpartiet (PSOE) har åstadkommit. Dessa har inte kunnat nå en överenskommelse för att lägga fram en alternativ resolution som skulle kunna få den majoritet som krävs, och därför har båda parter slutat som förlorare. De har återigen visat ganska tydligt att det bara finns en fråga som de kan enas om, nämligen motståndet mot baskisk nationalism. Socialdemokraterna och folkpartiet har försökt att utöva påtryckningar på sina kolleger för att få dem att rösta för deras respektive resolutioner, vilket i hög grad har mildrat kritiken från föredraganden.

Jag vill göra det helt klart att den spanska regeringen medverkar till metoder som är systematiskt knutna till orättvis behandling av medborgare, miljöförstöring och omfattande korruption. Jag anser att makten i det här fallet omedelbart bör överföras till Baskien.

  David Martin (PSE), skriftlig. − (EN) Tusentals europeiska medborgare fortsätter att vara offer för ett system av omfattande urbanisering, vilket kommit till uttryck i ett stort antal framställningar om missbruk av EU-medborgares legitima rättigheter till sina egendomar och miljöförstörelse. Problemet har orsakats av offentlig upphandling med bristande kontroll över lokala och regionala myndigheters urbaniseringsprocess. Den antagna resolutionen bör vara ett första steg mot konkreta lösningar för människorna i de berörda områdena i Spanien.

  Willy Meyer Pleite (GUE/NGL), skriftlig. – (ES) Jag har ända från starten varit involverad i formuleringen av Margrete Aukens betänkande, som fått stöd bland medborgare i såväl Spanien som resten av EU, och jag har hela tiden helhjärtat försvarat dess innehåll. Det har mitt fulla stöd eftersom det så tydligt visar hur alla spanska förvaltningar är inblandade, den centrala regeringen likaväl som de autonoma regionerna och de lokala myndigheterna, och att de alla bär ansvaret för att ha genomfört en ohållbar utvecklingsmodell grundad på fastighetsspekulationer som har fått mycket allvarliga följder för miljön, ekonomin och samhällsutvecklingen i Spanien.

Betänkandet har lyckats motstå pressen från folkpartiet (PP) och socialisterna (PSOE) och belyser den slapphet som rått på både politisk och rättslig nivå när det gäller denna fråga, och som lett till straffrihet inom myndigheterna. I betänkandet uppmanas till ett stopp för alla utvecklingsplaner som inte överensstämmer med kriterierna för en hållbar miljö och socialt ansvar, så att oegentligheter kan utredas och man kan undvika en politik där man ställs inför fullbordat faktum.

Dessutom uppmanas den spanska regeringen att inrätta en arbetsgrupp där alla administrativa organ ska ingå. Parlamentet efterlyser en offentlig debatt om urban utveckling i Spanien i syfte att vidta rättsliga åtgärder mot spekulation och ohållbar utveckling, och i syfte att få stopp på den à la carte-lagstiftning som praktiseras i autonoma regioner som Aragón och Valencia.

  Bogusław Rogalski (UEN), skriftlig. – (PL) Jag röstade för Margrete Aukens betänkande om konsekvenserna av den omfattande urbaniseringen i Spanien för EU-medborgarnas individuella rättigheter, för miljön och för tillämpningen av EU-lagstiftningen, på grundval av framställningar som jag själv mottagit.

Det finns många bevis på att det pågår en överdriven urbanisering kring kustområdena, och att ansvaret för detta ligger hos de centrala, autonoma och lokala myndigheterna. De har genomfört en ohållbar utvecklingsmodell som har fått mycket allvarliga följder för miljön och dessutom sociala och ekonomiska konsekvenser. Denna verksamhet har orsakat oåterkalleliga skador på den biologiska mångfalden och miljöintegriteten i många regioner i Spanien. Behandlingen av ärenden i dessa frågor går långsamt och de domar som avkunnas är inte tillfredsställande för offren. Det har väckt en misstro mot det spanska rättssystemet.

Dessutom har tusentals EU-medborgare som köpt mark i Spanien under olika omständigheter drabbats av oegentligheter i samband med urbaniseringen. Oegentligheterna har begåtts av de lokala myndigheterna, men följden blir att egendomarna hotas av rivning.

Den spanska regeringen bör därför uppmanas att göra en grundlig översyn av den lagstiftning som påverkar enskilda egendomsägares rättigheter som en följd av den omfattande urbaniseringen, för att på detta sätt få slut på överträdelserna av de rättigheter och skyldigheter som fastställs i EG-fördraget.

  Luca Romagnoli (NI), skriftlig. – (IT) Jag gratulerar föredraganden till ett väl utfört arbete och välkomnar betänkandet om konsekvenserna av den omfattande urbaniseringen i Spanien för EU-medborgarnas individuella rättigheter, för miljön och för tillämpningen av EU-lagstiftningen. Konsekvenserna har varit mycket negativa, vilket framgår av de många framställningar som inkommit från bosatta i området.

Jag anser att utskottet för framställningar i detta fall har tagit vederbörlig hänsyn till framställningarna från medborgare som oroar sig över förstörelsen av det naturliga landskapet, avsaknaden av respekt för avtalsregler och miljöskyddsregler samt den storskaliga byggnadsverksamheten. De bevis som lagts fram av utskottet efter studieresor i området visar tydligt att överträdelser har orsakats av byggnadsbranschen och att de spanska medborgarnas fördragsenliga rättigheter måste försvaras.

Jag stöder därför betänkandet. Det överensstämmer fullt ut med subsidiaritetsprincipen och jag hoppas att de lokala myndigheterna i Spanien kommer att vidta de åtgärder som krävs utan att Europeiska kommissionen ska behöva använda sig av överträdelseförfarandet.

  Søren Bo Søndergaard och Eva-Britt Svensson (GUE/NGL), skriftlig. − (EN) Vi röstade för betänkandet i sympati med framställarna. Vi anser dock att de påstådda överträdelserna av spansk lag, EU-lagstiftning och folkrätt bör hanteras och lösas av de relevanta spanska myndigheterna, EG-domstolen och Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna.

  Catherine Stihler (PSE), skriftlig. − (EN) Jag är glad att parlamentet röstade för detta betänkande. Många skotska medborgare har drabbats av den spanska markexploateringen och förlorat sina hem som de i vissa fall sparat under en hel livstid för att kunna köpa. Den spanska regeringen måste göra allt den kan för att skipa rättvisa för dem som drabbats. Många har vilseletts och blivit lurade i fråga om vad det är de har köpt och det måste finnas en rättslig lösning på denna situation.

  Diana Wallis (ALDE), skriftlig. − (EN) Vi röstade för betänkandet om urbaniseringen i Spanien eftersom det är resultatet av flera års omfattande arbete i utskottet för framställningar till svar på hundratals framställningar från flera tusen framställare. Arbetet har även omfattat studiebesök och diskussioner med alla intresserade parter, och betänkandet har antagits av en stor partiöverskridande majoritet av utskottet. Det är vår plikt som folkvalda företrädare att se till att de EU-medborgare som vi har uppmuntrat att utnyttja sin rätt till fri rörlighet inte ska behöva utsättas för godtyckliga och orättvisa restriktioner i värdlandet.

Vi håller med om att det enligt fördragen är kommissionen som har det primära ansvaret för att övervaka tillämpningen av gemenskapslagstiftningen. Vi inser också att fördraget uttryckligen utesluter någon inverkan på inhemska regler om egendomsordning. Men vi anser ändå att parlamentets utskott för framställningar, som ska vara institutionernas ”ögon och öron”, måste ta upp systematiska problem som påverkar den fria rörligheten för tusentals medborgare och som framkommit genom förfarandet för att inge framställningar.

Dessutom anser vi att det i detta fall verkar röra sig om överträdelser av gemenskapsrätten, och i synnerhet miljölagstiftning och regler om offentlig upphandling.

  Thomas Wise (NI), skriftlig. − (EN) Som inbiten motståndare till EU och dess ständiga inblandning i våra liv har jag konsekvent röstat emot de flesta betänkanden som jag har blivit ombedd att ta ställning till. Det var oundvikligt att det någon gång skulle dyka upp ett betänkande som helt enkelt kräver ett annat förhållningssätt och jag menar att Margrete Aukens betänkande är ett sådant. Jag har fått framställningar av många utvandrare, som alla gjort allt de kunnat för att skapa ett riktigt, lagligt och hållbart liv i Spanien. Att de kommit i kläm mellan olika byråkratiska instanser är nu historia och förhoppningsvis kommer betänkandet att tvinga fram en rättvis lösning.

Mitt agerande i detta fall betyder inte att jag har veknat i fråga om min inställning till EU och dess ogenomträngliga, rigida och opålitliga struktur. Men om underordnade byråkratier inte kan lösa de problem de själva har skapat måste vi hitta en lösning.

Jag hoppas nu att de otaliga problem som de olika spanska förvaltningarna har ställt till med kommer att tas itu med och att allt kommer att lösas i mina väljares bästa intresse.

Jag hyser dock en gnagande oro för att ett sådant ingripande kanske inte är lösningen. Den enda konsekventa lagen i EU-land är den om oavsiktliga konsekvenser.

– Betänkande: Mon (A6-0114/2009)

  Alessandro Battilocchio (PSE), skriftlig. − (IT) Jag röstade för betänkandet. Jag ser valet av Barack Obama som en viktig möjlighet till en ny politik för globala åtaganden, en vändpunkt i Förenta staternas historia och för hela världen.

Vägen framåt bör nu vara en ny politik för globala åtaganden, där EU får en nyckelroll. Vi har i dag möjlighet att förnya det globala åtagandet genom förnyelse inom institutionerna i samband med det kommande EU-valet.

Den demokratiska presidentkandidatens seger är ytterligare bevis på den utomordentliga förmåga till förnyelse som så ofta uppenbarats vid besvärliga tidpunkter i USA:s historia. Det nya ledarskapet kan leda till en bättre gemensam politik mellan EU och USA, där båda sidor samarbetar i ett effektivt partnerskap kring många globala frågor som båda kontinenternas ledare måste hantera, som klimatförändringar, globala utmaningar, försvar, ekonomiska frågor och handel. Vi måste hantera dessa problem gemensamt, med beslutsamhet och kreativitet. Obama står för det som är positivt och imponerande med Förenta staterna och dagens komplexa och globaliserade värld som ständigt förändras.

De transatlantiska förbindelserna är och förblir viktiga. Jag litar på att USA kommer att fortsätta spela sin roll i detta sammanhang under Barack Obamas mandatperiod.

  Koenraad Dillen (NI) , skriftlig. − (NL) Detta innehållsrika betänkande förespråkar med rätta en fördjupning av förbindelserna mellan EU och Förenta staterna. Frågor som diskuteras i detalj är Mellanöstern, Pakistan, Afghanistan, Ryssland, försvar, säkerhet samt ekonomi och handel.

Det är dock oacceptabelt att föredraganden uttryckligen tar för givet att Lissabonfördraget kommer att träda i kraft, när det är uppenbart att en majoritet av EU:s medborgare inte vill veta av någon EU-konstitution eller en karbonkopia av den. Det är bra att föredraganden tar upp Palestinafrågan, men varför nämns ingenting om Israels rätt till säkerhet? Det var denna vinkling som fick mig att rösta emot betänkandet.

  Mieczysław Edmund Janowski (UEN), skriftlig. – (PL) I Francisco José Millán Mons betänkande tas de transatlantiska förbindelserna efter presidentvalet i USA upp. Jag stöder betänkandet eftersom jag anser att det i dag är viktigt med ett nära samarbete mellan Förenta staterna och Europeiska unionen inom praktiskt taget alla områden: politik, försvar, ekonomi, energi, miljö, kultur, vetenskap osv.

Sammantaget utgör Förenta staternas och EU:s bruttonationalprodukter mer än hälften av världens totala BNP. Den nya transatlantiska agendan, som varit i bruk sedan 1995, bör ersättas med ett nytt transatlantiskt partnerskap som uppdateras systematiskt. USA och EU är med nödvändighet engagerade i olika åtgärder för att upprätthålla säkerhet och ordning i världen. Detta kräver naturligtvis samarbete med andra länder, särskilt Kina, Indien och Ryssland.

Jag håller också med om påpekandena om behovet av att reformera FN, bland annat säkerhetsrådets arbete. Vi får inte bortse från Natos roll i det transatlantiska samarbetet. Det viktigaste i dag är snabba och effektiva åtgärder för att bromsa den växande ekonomiska krisen. Jag vill också tillägga att vi i dessa förbindelser måste lämna plats för Kanada, Mexiko och Sydamerika.

Vi får hoppas att president Barack Obamas ord om att USA inte har någon bättre partner än Europa kommer att bekräftas i realiteten. Detta är mycket viktigt om vi ska vara jämställda inför de utmaningar som vår civilisation står inför.

  Athanasios Pafilis (GUE/NGL), skriftlig. – (EL) Europaparlamentets ”höga förväntningar” efter valet av Barack Obama till Förenta staternas president gäller i själva verket bara imperialisterna som, med goda skäl, förväntar sig att deras intressen nu ska tillgodoses än effektivare. Folket ska inte ha några illusioner om att det nu kommer att ske politiska förändringar som gynnar dem. De uttalanden och förklaringar som den nye presidenten gjort lämnar inte heller något utrymme för tvivel om detta.

I betänkandet uppmanas till närmare och djupare samarbete mellan EU, USA och Nato till följd av valet i fråga. Man föreslår därför att det ska inrättas ett organ för att samordna de båda imperialistmakternas (EU:s och USA:s) utrikes- och säkerhetspolitik på en ännu högre nivå.

I en tid då konkurrensen och motsättningarna mellan de europeiska och amerikanska imperialisterna ökar till följd av den kapitalistiska finanskrisen är de samtidigt angelägna om att organisera sitt samarbete för att kunna hantera motståndet från gräsrötterna. Det är det som är syftet bakom uppmaningarna till gemensamma och effektiva åtgärder för att hantera ”globala utmaningar”, ”inrikes- och säkerhetsfrågor” och ”regionala frågor”. Ett typexempel på detta är när man i betänkandet förklarar att man är beredd att ta emot interner från Guantánamo om USA så begär.

Folket måste sätta upp en egen enad front mot den gemensamma attacken från EU, USA och Nato och störta imperialistsystemet.

  Luca Romagnoli (NI), skriftlig. – (IT) Jag röstade emot Francisco José Millán Mons betänkande om de transatlantiska förbindelserna efter det amerikanska valet eftersom jag inte anser att det är rätt att Europeiska unionen, i och med att Lissabonfördraget med sina utrikespolitiska verktyg tas i bruk, ska agera med större kraft och konsekvens i internationella sammanhang. Dessutom håller jag inte helt med om det transatlantiska partnerskapets och Natos roller i det gemensamma säkerhetsarbetet.

  Geoffrey Van Orden (PPE-DE), skriftlig. − (EN) Jag fäster mycket stor vikt vid de transatlantiska förbindelserna och har konsekvent förordat en revitalisering och förstärkning av Nato. I motsats till huvudtanken i detta betänkande anser jag dock inte att detta bör innebära att man ersätter de starka banden mellan Förenta staterna och enskilda medlemsstater (särskilt Förenade kungariket) med ett partnerskap mellan EU och USA. Hänvisningarna till Lissabonfördraget, som vårt folk är emot, och förslaget att den höge representanten/kommissionens viceordförande skulle vara med och leda ett nytt ”transatlantiskt politiskt råd” är exempel på detta. Dessutom har jag särskilda invändningar mot de delar av betänkandet som handlar om EU:s försvar. I betänkandet välkomnas en ”stärkt europeisk försvarskapacitet” och man stöder uttryckligen den europeiska säkerhets- och försvarspolitiken, mot vilken den konservativa oppositionen har varit konstant.

Jag avstod av dessa skäl att rösta om betänkandet.

– Turkmenistan (B6-0150/2009)

  Luca Romagnoli (NI), skriftlig. – (IT) Jag vill helst avstå från att rösta om förslaget till en resolution om interimsavtalet om handel med Turkmenistan. Även om jag inser hur viktiga ekonomiska förbindelser och handel är för utvecklingen av ett öppnare turkmenistanskt samhälle tvivlar jag på att ett interimsavtal är den bästa lösningen för båda parter.

– Betänkande: Caspary (A6-0085/2006)

  Philip Claeys (NI) , skriftlig. − (NL) Jag röstade emot denna resolution eftersom jag anser att den innebär att parlamentet undergräver sin egen trovärdighet. Europaparlamentet gör ständigt retoriska uttalanden om mänskliga rättigheter och betonar att de mänskliga rättigheterna är utrikespolitikens främsta mål – ändå vill det nu underteckna ett avtal med ett land som kränker dessa rättigheter i stor skala. Den underliggande teorin är alltid att själva undertecknandet av ett sådant avtal skulle förbättra situationen för de mänskliga rättigheterna i det berörda landet. Vi har hört detsamma från dem som förespråkar Turkiets anslutning: ja, mänskliga rättigheter kränks och tortyr förekommer allmänt, men när väl Turkiet ansluter sig blir det slut med det. Fakta bevisar dock motsatsen.

  Luca Romagnoli (NI), skriftlig. – (IT) Jag har beslutat att avstå från att rösta om Daniel Casparys betänkande om interimsavtalet om handel med Turkmenistan. Jag kan stödja vissa punkter i förslaget, men inte hela dokumentet. Detta gör att jag inte röstar mot det utan i stället avstår.

– Betänkande: Lambrinidis (A6-0103/2009)

  Alessandro Battilocchio (PSE), skriftlig. − (IT) Jag röstade för betänkandet. Internet har blivit grunden för alla våra personliga och institutionella relationer. Våra personuppgifter ägs numer av många företag som ofta använder våra privata uppgifter utan tillstånd. Det är därför uppenbart att vi måste skydda den grundläggande rätten till privatliv på Internet.

Internet kan vara ett stort stöd för andra grundläggande rättigheter, som yttrandefrihet, politisk handlingsfrihet, rätten till politiskt deltagande och föreningsfrihet. Å andra sidan skapar det också möjligheter för kriminell verksamhet. Ett exempel på denna perverterade användning av nätet är den växande vågen av barnpornografi som nu översvämmar Internet och som vi har ett ansvar för att hejda.

Vi måste därför vidta konkreta steg för att skydda och främja individens grundläggande friheter på Internet. Våra åtgärder måste grundas på integritet och säkerhet, och vi måste ständigt vara uppmärksamma på den grundläggande rätten till utbildning och tillgång till informationssystem.

  Carlos Coelho (PPE-DE), skriftlig. – (PT) Internet är ett stort tekniskt framsteg som gör det möjligt för användare att komma i kontakt med varandra, knyta personliga och yrkesmässiga förbindelser, sprida utbildning och kunskap samt främja och stärka kulturer.

Internetbrottsligheten har dock ökat och Internet har blivit ett favoritverktyg för kriminella nätverk, eftersom det är lättillgängligt, billigt och mycket kraftfullt. Under förra året ökade fallen av kränkningar mot barn via Internet med 16 procent. I de flesta fallen finns inga effektiva påföljder eller ens några möjligheter att hitta förövarna. När det gäller terrorism finns redan runt 5 000 sajter med terroristpropaganda, som utgör en grogrund för radikalisering och rekrytering, och dessutom en informationskälla om terrormetoder och resurser.

Vi måste snarast hitta lösningar och utveckla adekvata rättsliga instrument för att bekämpa brottslighet, utan att det leder till överdriven och orimlig kontroll via censur och hemlig övervakning av datatrafiken över Internet.

  Koenraad Dillen (NI) , skriftlig. − (NL) Detta är en bra resolution som håller en god jämvikt mellan rättigheter och skyldigheter och modigt fördömer censur. Under de senaste åren har vi sett alltför många försök att i den politiska korrekthetens namn belägga till och med Internet med censur så att kontroversiella idéer utesluts inte bara från tryckta medier utan också från nätet. Nätet har länge varit en nagel i ögat på de inkvisitorer som kontrollerar medierna, som vill lagstifta mot varje kritik av det multikulturella samhället exempelvis genom ”rasismlagar”.

Frihet på Internet är den bästa garantin för yttrandefrihet.

  Edite Estrela (PSE), skriftlig. – (PT) Jag röstade för Stavros Lambrinidis betänkande om förstärkning av säkerheten och de grundläggande friheterna på Internet eftersom jag ser det som mycket viktigt att Europeiska unionen vidtar åtgärder för att jämka samman Internetanvändarnas grundläggande rättigheter med kampen mot it-brott för att kunna skydda medborgarna och framför allt barnen. Det är därför nödvändigt att utveckla lagstiftningen om dataskydd, säkerhet och yttrandefrihet.

  Hélène Goudin och Nils Lundgren (IND/DEM), skriftlig. − Yttrandefriheten och rätten till privatlivet är absoluta rättigheter som inte under några omständigheter får undermineras. Vi anser givetvis att dessa rättigheter även gäller på Internet och på så sätt garanterar den enskildes rätt att fritt uttrycka sig.

Vi tycker även att möjligheten att ta bort individuell information från databaser och hemsidor ska betraktas som självklar och uppmanar företag att garantera att enskilda kan få personliga uppgifter raderade från databaser. Vi menar dock att avsaknad av en sådan garanti i första hand är ett internationellt problem, som därför bäst löses genom internationella regelverk och konventioner.

Junilistan är mycket positiv till att säkerheten och de grundläggande friheterna på Internet garanteras, men vi är negativa till vissa skrivningar i betänkandet. Man vill bland annat gå vidare med antagande av direktivet om straffrättsliga åtgärder till skydd av immateriella rättigheter. Detta motsätter vi oss starkt då vi inte vill ha en europeisk straffrättsharmonisering! Vidare vill föredraganden att man ska jämställa rätten till Internet med rätten till skolgång. Vi tycker detta är ett magstarkt uttalande då rätten och möjligheten till skolgång, i många EU-länder är långt ifrån en självklarhet.

Betänkandets goda intentioner överväger emellertid och vi har därför valt att rösta ja.

  Genowefa Grabowska (PSE), skriftlig. – (PL) Jag stöder till fullo Stavros Lambrinidis betänkande om förstärkning av säkerheten och de grundläggande friheterna på Internet. Jag ser det som mycket viktigt och nödvändigt, framför allt eftersom vår närvaro på nätet nästan är total. Kort sagt har Internet blivit en del av vår vardag.

Man kan inte tänka sig en bättre informationskälla, oavsett om vi skriver en bok eller om vi vill laga en avancerad maträtt och letar efter ett intressant recept. Men vi är inte alltid medvetna om att vårt surfande kan lämna spår som kan användas mot oss, exempelvis av försäljare, underrättelsetjänster och till och med identitetstjuvar.

Å andra sidan kan Internet också vara ett behändigt kommunikationsverktyg för kriminella och terrorister. Det är därför det är så svårt att utarbeta en vettig lagstiftning som på ett balanserat och effektivt sätt ger folk tillgång till alla Internets fördelar på ett tryggt sätt medan man samtidigt begränsar de mycket verkliga och allvarliga hot som är förknippade med missbruket av Internet.

Jag stöder därför föredragandens förslag, som syftar till att hitta den rätta balansen mellan individers integritet och säkerhet på nätet, samtidigt som man bibehåller full respekt för de grundläggande fri- och rättigheterna. Jag anser också att de offentliga myndigheterna bör kontrollera tjänsternas kvalitet, och dessutom ta ansvar för även de fattigaste och de som bor i de mest isolerade områdena på landsbygden.

  Carl Lang och Fernand Le Rachinel (NI), skriftlig. – (FR) Användandet och utvecklingen av Internet medför utan tvekan betydande framsteg, särskilt när det gäller yttrandefriheten och demokratin. Att hitta en bra balans mellan denna frihet, integritetsskyddet och behovet av säkerhet på Internet är en verklig utmaning för oss alla.

Särskilt gäller detta när det blir fråga om politiska åtgärder. En del på oppositionssidan eller bland dem som har kontroversiella politiska åsikter har inte tillgång till olika medier och ser Internet som en möjlighet att sprida sitt budskap till världen. Denna frihet ska inte censureras. Totalitära stater som Kina, Kuba och Myanmar tvekar inte att strypa yttrandefriheten genom att systematiskt censurera och filtrera information, utan någon som helst hänsyn till principerna om demokrati och frihet.

Internetfilter för att bekämpa pornografi, barnpornografi och terrorism är livsviktigt, men denna bevakning bör definieras tydligt och kontrolleras.

  Nicolae Vlad Popa (PPE-DE), skriftlig. – (RO) Stavros Lambrinidis betänkande är det första där problemen tas upp med Internet ur användarperspektivet som huvudtema. Jag röstade för det eftersom jag anser att det är ett välavvägt, relevant betänkande som tar upp de viktigaste punkterna på detta område.

Som PPE-DE-gruppens föredragande om detta betänkande anser jag att erkännandet av användarens rättigheter till lämnade uppgifter – särskilt rätten att ta bort sådana permanent – är ett mycket viktigt bidrag, liksom kravet att en framtida tillsynsmyndighet ska definiera den digitala identiteten och föreslå specifika åtgärder för att skydda den.

I betänkandet framhålls att de enheter som är inblandade i utvecklingen av Internet måste samarbeta för att ta fram instrument för självreglering och samreglering (exempelvis utbyte av bästa praxis) som kan komplettera lagstiftningen. Med tanke på Internets snabba utveckling är dessa regleringsformer betydligt effektivare än traditionell lagstiftning eftersom de godkänns och tillämpas av majoriteten av de inblandade instanserna utan någon statlig inblandning.

Internet är världens största offentliga samlingsplats och utvecklingstakten kan komma att överrumpla oss om vi inte bestämmer oss för att ta itu med frågan på ett välavvägt och realistiskt sätt så att en framtida reglering av Internet blir mer specifikt användarinriktad.

  Luca Romagnoli (NI), skriftlig. – (IT) Jag röstade för Stavros Lambrinidis betänkande om förstärkning av säkerheten och de grundläggande friheterna på Internet.

Jag stöder helhjärtat förslagets syften, som är att göra alla aktörer delaktiga, att agera på olika nivåer med hjälp av befintliga nationella, regionala och internationella instrument och slutligen att utbyta bästa praxis för att kunna bemöta olika slags Internetanvändares och olika slags Internetverksamheters behov och problem.

  Catherine Stihler (PSE), skriftlig. − Jag stöder betänkandets målsättning att förstärka säkerheten och de grundläggande friheterna på Internet.

Fartygsupphuggning (B6-0161/2009)

  Edite Estrela (PSE), skriftlig. – (PT) Jag röstade för förslaget till en resolution om en EU-strategi för bättre fartygsupphuggning eftersom jag anser att det är mycket viktigt att detta hanteras som en integrerad del av fartygens livscykel. Uttjänta fartyg bör betraktas som farligt avfall och omfattas av Baselkonventionen.

Det gläder mig att det finns en vilja i gemenskapen att förbättra hanteringen vid upphuggning av fartyg.

  Luís Queiró (PPE-DE), skriftlig. – (PT) Det enda sättet att uppfylla EU:s miljöskyddsmål är att integrera dem i gemenskapspolitikens alla områden. Syftet med detta förslag till en resolution är därför att påskynda alla de åtgärder som unionen måste vidta för att se till att upphuggning av uttjänta fartyg sker under säkra förhållanden för arbetarna och med godtagbart skydd för havsmiljön.

Det sker just nu en global utfasning av oljetankfartyg med enkelskrov, och en stor mängd gamla fartyg, som ofta innehåller farliga ämnen, tas bort från marknaden. Vi kan förutse en okontrollerad utbredning av anläggningar som inte uppfyller normerna, dels i södra Asien, men det kan även sprida sig till länder i Afrika. Detta får oss att stödja förslaget till resolution och alla de åtgärder som syftar till att se till att internationella säkerhets- och miljönormer efterlevs.

  Talmannen. – Röstförklaringarna är härmed avslutade.

Sammanträdet kommer strax att avbrytas. Det återupptas igen klockan 15.00 – vilket är snart – med en muntlig fråga om kulturens roll för utvecklingen av Europas regioner.