Fullständigt förhandlingsreferat

Torsdagen den 26 mars 2009 - Strasbourg

8. Kulturens betydelse för utvecklingen av Europas regioner (debatt)

  Talmannen. – Nästa punkt är en debatt om en muntlig fråga till kommissionen från Doris Pack, för gruppen för Europeiska folkpartiet (kristdemokrater) och Europademokrater, om kulturens betydelse för utvecklingen av Europas regioner (O-0064/2009 – B6-0226/2009).

  Doris Pack, föredragande. – (DE) Fru talman, herr kommissionsledamot! Det här är en ovanlig tidpunkt för sammanträde, men den muntliga fråga vi har ställt i dag uppstod i tvärgruppen ”A Soul for Europe”’. Vi menar att Europas själ står att finna i de äldsta enheterna – regionerna – där människor kommunicerar med varandra på sin egen dialekt, sitt folkmål eller till och med regionala språk, där det lokala köket har sin egen specifika smak, där närodlade frukter och grönsaker säljs på marknaderna, där folkvisorna lever kvar, där bygdens historier och myter har uppstått, kort sagt, där människor känner att de hör till, där de känner sig hemma.

Globaliseringens framfart hotar att standardisera det mesta och många unika särdrag kommer att försvinna. Det är bara EU:s fantastiska regioner som kan värna det unika och de måste kunna räkna med Europeiska unionens beskydd. Rikedomen och variationen bland EU:s regioner – som genom tiderna varit fiender, ockuperats, delats upp, härjats av krig och återförenats – måste bevaras. Regionerna är som våra stamceller. Europeiska unionen har bevarat något som kan liknas vid en odling och de mänskliga rättigheterna gäller även på detta område.

Vår korta debatt här i dag och resolutionen om detta bör sporra kommissionen till att hitta sätt att göra regionernas kulturella rikedom ännu mer synlig och till att hitta sätt för EU att bidra till att bevara och fortsätta utveckla denna rikedom. EU:s kulturella potential måste användas strategiskt. Under 2009, det Europeiska året för kreativitet och innovation, bör alla möjligheter till att integrera idéer och initiativ från allmänheten och den offentliga sektorn på lokal och regional nivå tas tillvara och utnyttjas på ett meningsfullt sätt.

Jag skulle vilja säga till ledamöterna i utskottet för regional utveckling att vi absolut inte har för avsikt att begränsa den nuvarande regionalpolitiken – vi vill bara utöka dess kulturella dimension. Vi uppmanar också kommissionen att dra sitt strå till stacken här.

  Joe Borg, ledamot av kommissionen. − (EN) Fru talman! Låt mig börja med att på kommissionsledamoten Ján Figeľs vägnar tacka för denna möjlighet att ta upp frågan om kulturens plats i vår politik och dess speciella bidrag till utvecklingen av unionens regioner och städer. Kulturens betydelse beaktas på flera sätt på gemenskapsnivå.

Inom ramen för EU:s sammanhållningspolitik har man genom regionala och lokala strategier lyckats integrera kulturfrågorna för att uppmuntra kreativitet och främja innovation. Sammanhållningspolitiken ger till exempel stöd åt skydd av kulturarvet, utveckling av kulturell infrastruktur och kulturtjänster, utveckling av den regionala attraktionskraften och dess koppling till hållbar turism samt även till återuppbyggnad av den lokala ekonomin och utveckling av gränsöverskridande strategier.

År 2007 lanserade kommissionen den europeiska agendan för kultur, som nu är i den första genomförandefasen. I denna nya kulturstrategi fastställs gemensamma mål och den syftar till att framhäva kulturens ekonomiska, sociala och politiska värde genom att stärka dess genomgripande roll. Kommissionen och medlemsstaterna samarbetar inom denna ram med en ny öppen metod för att stärka de gemensamma insatserna på områden som har en direkt inverkan på lokala och regionala utvecklingsstrategier. Detta kommer exempelvis att bidra till att maximera kulturindustrins och den kreativa sektorns potential, särskilt i de små och medelstora företagen, främja tillgången till kultur och uppmuntra rörligheten bland kulturarbetare.

I förlängningen av den pågående reflektionsrundan kommer kommissionen snart att inleda en oberoende undersökning av kulturens bidrag till lokal och regional ekonomisk utveckling som en del av EU:s regionalpolitik. Resultatet av denna undersökning kommer att bidra till att belysa värdet av investeringar i kulturindustrin och den kreativa sektorn samt illustrera kopplingarna mellan denna typ av investeringar, specifika regionala utvecklingsmål och Lissabonagendan för tillväxt och sysselsättning. Undersökningsresultaten kommer också att användas vid utarbetandet av en grönbok om kulturindustrins och den kreativa sektorns potential, som håller på att förberedas och som enligt planerna ska antas av kommissionen i början av 2010.

Kommissionen ordnar regelbundet konferenser med företrädare för lokala och regionala myndigheter. Låt mig bara framhålla öppethusdagarna som varje år samlar ett stort antal berörda i Bryssel för att debattera många frågor kring regionalpolitiken och sammanhållningspolitiken. Under dessa seminarier har olika aspekter kring kulturfrågorna regelbundet tagits upp.

I samband med andra delar av EU-politiken, som exempelvis EU:s integrerade havspolitik, har kommissionen dessutom vinnlagt sig om att engagera civilsamhällets aktörer i arbetet med att framhålla Europas rika maritima arv. Under Europas maritima dag i Rom i maj kommer intressenterna bland annat att få information kring kopplingarna mellan det maritima arvet och regional turism.

Slutligen vill jag också nämna EU:s kulturforum som kommissionen kommer att anordna för första gången i samband med den europeiska agendan för kultur. Kulturforumet hålls i Bryssel den 29 och 30 september och kommer att samla företrädare för kultursektorn och nationella myndigheter, däribland lokala och regionala myndigheter.

  Manolis Mavrommatis, för PPE-DE-gruppen. – (EL) Fru talman, herr kommissionsledamot! Jag vill till att börja med välkomna initiativet om en så viktig fråga som kulturens roll i utvecklingen av EU:s regioner. Kulturarvet är en central del av identiteten och historien för Europas folk. Att skydda och bevara det är därför särskilt viktigt när vi utbildar den unga generationen, inte minst för att slå vakt om respekten för den europeiska identiteten. Oavsett om kulturarvet är europeiskt, nationellt eller lokalt så är det av grundläggande värde för EU:s medborgare. Vi vet alla att det satsas på de större städerna där de mest kända museerna och monumenten finns.

Det är dock ett faktum att den europeiska landsbygden, 90 procent av EU:s territorium, drabbats av utflyttning och ekonomisk stagnation. EU-program med kulturinriktning kan därför bidra mycket till att utveckla den ekonomiska verksamheten i regionerna. Det handlar inte bara om att skapa arbetstillfällen, utan också om att skapa attraktiva nav för kulturell och historisk turism som kan bidra till en hållbar utveckling i dessa områden.

Vi anser därför att kulturen bidrar direkt till utvecklingen av EU-medborgarnas kulturella bildning och indirekt till ekonomiskt välstånd, särskilt i de regioner som är i störst behov av ett enat synsätt och utveckling.

  Mary Honeyball, för PSE-gruppen. – (EN) Fru talman! Jag är mycket glad att vi har fått tillfälle att diskutera denna fråga. Det är bara synd att vi gör det en torsdagseftermiddag när här inte är så många deltagare som det kanske borde vara.

Jag ser denna debatt som mycket viktig mot bakgrund av det nuvarande ekonomiska klimatet. Vi har redan hört diskussionerna om kultur och sysselsättning och hur kulturindustrin och kulturarbetarna kan bidra till ekonomin och verkligen göra skillnad. I de hårda tider vi nu står inför – som vi redan pratat om här i parlamentet – är det viktigt att vi diskuterar dessa saker så ingående vi kan.

Jag är här också på grund av att jag faktiskt företräder en av de stora städer som föregående talare nämnde. London är ju som alla vet ett av EU:s kulturcentrum med en lång historia och mycket att erbjuda. Staden är också centrum för kulturindustrin, i alla fall den brittiska. Det är därför min uppgift att tala för de människor jag företräder och kämpa för de arbetstillfällen som ofta är de första som försvinner när tiderna hårdnar. Jag välkomnar verkligen det som kommissionen sagt om kulturindustrins roll, att vi vill bevara och bygga vidare på denna och att kulturen har en ekonomisk roll att spela. Denna ekonomiska roll förbises ofta, vi talar inte om den eller ens tänker på den, utan i stället förvisar vi kulturen till andra klassens status. Det är oacceptabelt, särskilt eftersom kulturen kan vara så viktig för den nationella och regionala utvecklingen. Jag hoppas att det kommer att framgå av dagens debatt att vi bryr oss mycket om hur denna regionala utveckling går till, hur vi ska hantera detta och vilken roll kulturen kan spela i sammanhanget – och jag hoppas att vi sedan tar med detta hem till våra medlemsstater, och att kommissionen och rådet tar det till sig.

Som Doris Pack också redan har påpekat handlar det också om kulturell mångfald. En av EU:s, och Europaparlamentets främsta styrkor är att vi alla är samlade – nu med 27 medlemsstater – och samtidigt faktiskt är väldigt olika på många sätt: olika bakgrund och kultur, och naturligtvis olika språk. Det är bara början. Även om världen krymper och folk träffas allt mer består dessa viktiga skillnader. Vi borde vara glada åt dem och värna dem, eftersom det är just skillnaderna som är själva kärnan i det vi nu pratar om. Vi vill alla slå vakt om vår identitet och det sätt vi uppfattar oss själva, och vi behöver också göra det.

I detta sammanhang tror jag att vi också måste ta hänsyn till att vi tar emot folk som kommer till vår kontinent. Här finns människor från andra delar av världen – och i en del medlemsstater nu också andra och tredje generationens invandrare – som också de har olika bakgrund. Vi måste också ta hänsyn till att de har sin egen kultur, egna traditioner och egna språk. Även om de integreras och lär sig våra språk har de fortfarande sin egen identitet. Det är en fråga som inte har nämnts i debatten, men som jag tror är viktig och som jag hoppas vi kan ha med, särskilt när vi talar om frågor som flerspråkighet, som vi har goda debatter om. Det är en mycket viktig fråga, som jag tycker vi kanske borde ge en mer framträdande plats än vi hittills har gjort, men då i samband med ett EU i förändring. Vi måste bevara våra befintliga kulturer och vår befintliga mångfald och faktiskt absorbera den nya mångfald som kommit och fortsätter att komma till vår kontinent. Därför välkomnar jag stödet till kulturen och kulturindustrin, stödet till små och medelstora företag som jag – med tanke på det ekonomiska klimatet – kan komma att bli ryggraden i framtiden. Om de stora koncernerna och företagen förlorar anställda, gör folk överflödiga och friställer personal kan det mycket väl bli upp till de mindre organisationerna – de små och medelstora företagen – att ta upp tyglarna och faktiskt skapa sysselsättning för dem som kan arbeta inom denna sektor.

Jag hoppas därför att vi alla ska kunna inse den stora betydelse som kulturen har för vår kontinent och vårt samhälle och jag hoppas att vi som trots allt kommit för att delta i debatten ska ta med oss budskapet hem till våra medlemsstater, till de regioner och människor vi företräder. Jag vet att vi har ett gott budskap, så låt oss sprida det till alla.

  Grażyna Staniszewska, för ALDE-gruppen. – (PL) Fru talman! Regionerna är mycket viktiga enheter för kulturens utveckling. Det är i regionerna som de mest långlivade utbytesprogrammen och gemensamma projekten uppstår, mellan områden med olika traditioner, seder och utveckling. Regionerna stimulerar kulturens utveckling och kulturen kan vara en magnet som drar till sig ekonomiska investeringar till exempel genom betydelsefulla, attraktiva projekt och evenemang. Det är den klassiska dominoeffekten, som bäst kan illustreras med verkningarna av det fantastiska programmet Europas kulturhuvudstad. Efter ett kulturhuvudstadsår följer alltid en ekonomisk uppgång. Det har också uppfattats av de många EU-städer som ansöker om att få delta i projektet.

Kultur är en fantastisk möjlighet, särskilt för områden som är underutvecklade men rika på naturtillgångar eller turist- och fritidsattraktioner på grund av sitt geografiska läge. Det är därför särskilt viktigt att vi är medvetna om de regionala myndigheternas viktiga roll och stimulerar deras verksamhet genom särskilda EU-program. Jag förväntar mig att kommissionen snart lägger fram en grönbok med ett brett utbud av åtgärder på kulturområdet, där bland annat den viktiga frågan om regionala nivåer tas upp.

Låt mig slutligen fästa er uppmärksamhet på initiativet att göra 2013 till det europeiska året för att lära sig grannländernas språk. Den dynamiska utvecklingen av regionalt samarbete i EU hindras ofta av problem som har att göra med bristande kunskaper i grannländernas och grannregionernas språk och kultur, och därmed en oförmåga att kommunicera fullt ut. Att lära sig den närmaste grannens språk kan vara ett stort steg mot ömsesidig förståelse och kommunikation och är därför ett sätt att stärka det kulturella och ekonomiska samarbetet och att stärka hela den europeiska gemenskapen.

  Ryszard Czarnecki, för UEN-gruppen. – (PL) Fru talman! Låt mig påminna om några karakteristiska ord av Jacques Delors, Europeiska kommissionens förre ordförande. När hans mandattid som kommissionsordförande var över fick han frågan om det fanns någonting han ångrade eller som han tyckte det blivit för lite av. Han medgav att Europeiska unionen och kommissionen ägnat för lite tid åt kulturfrågorna. Jag anser att hans karakteristiska självkritik skulle kunna vara en vägvisare för oss.

Jag håller med den talare som påpekade parlamentets egendomliga prioriteringar. Vi säger att kulturen är viktig och att vi inte enbart ska prioritera frågor om institutioner, förvaltningar och förordningar. Sedan pratar vi om dessa saker måndag, tisdag, onsdag och torsdag förmiddag. Först på torsdagseftermiddagen handlar debatten om ett ämne som skulle kunna kallas grundläggande – nämligen kulturen, eftersom kulturen faktiskt är grunden för den europeiska enigheten. Inte bara regionernas kultur, utan också den nationella kulturen, eftersom Europas arv i själva verket är de europeiska nationernas arv, och detta kanske gäller ännu mer i fråga om kulturarvet.

Jag är glad att detta har tagits upp. Jag är glad eftersom jag antar att det nu kommer att få större betydelse i parlamentets arbete, och även hos EU:s verkställande organ, särskilt kommissionen och rådet.

  Věra Flasarová, för GUE/NGL-gruppen. – (CS) Fru talman, mina damer och herrar! Jag instämmer i frågorna som formulerats av min kollega Doris Pack. Som jag ser det är det multilaterala stödet till EU:s regioner mycket viktigt. Tidigare har det funnits gränser i Europa som skilt stater och nationer från varandra i århundraden och skapat ett slags psykologiskt ingenmansland. Dessa gränser har vi nu lyckats riva genom Schengenavtalet, men regionerna är ändå splittrade, städer delade mitt itu och särskilt kvarstår de psykologiska problemen, eftersom en bit land hör hit eller dit och en annan bit någon annanstans. I ett allt mer integrerat Europa läks nu dessa gamla sår på kartan och i människors sinne sakta men säkert. Det snabbaste sättet att få dem att läka, och mycket mer effektivt och konkret än alla åtgärder uppifrån, är att ge stöd åt samhällsinitiativ och åt åtgärder som drivs av kulturinstitutioner och regionala institutioner. De regionala institutionerna och de vanliga människor som bor inom de olika områdena vet bäst vad som behöver göras för att blåsa liv i regionen.

Det finns många projekt som kan utgöra både ett steg framåt och en impuls till ytterligare åtgärder. Jag kommer från regionen norra Mähren, Schlesien, ett område där Tjeckiens, Polens och Slovakiens territorier sammanstrålar. Och just där, i den historiska regionen Těšín som i dag omfattar den tjeckiska staden Český Těšín och den polska staden Cieszyn, har man skapat projektet ”En trädgård på båda sidor floden”, eftersom det flyter en flod mellan de två städerna som en gång i tiden var en enda stad. Projektet skapar länkar mellan de två flodbankerna som inte bara handlar om urbanisering, utan också om arkitektur och framför allt kultur. De båda delarna av det som tidigare varit en helhet måste sammanlänkas genom invånarnas kulturella verksamhet. Floden mellan de två städerna och trakten runt omkring måste bli en plats för kulturutbyte och överlappande kultur. En viktig aspekt av sådana projekt är de nya arbetstillfällen som skapas inte bara under själva projektarbetet utan också på längre sikt. Servicesektorn kommer säkert att växa vilket ökar områdets attraktivitet och ökar potentialen för turism och liknande verksamhet. Upphovsmännen till trädgårdsprojektet har inspirerats av städerna Strasbourg i Frankrike och Kehl i Tyskland, som också är så nära grannar att de bildar ett naturligt stadsområde. Även här flyter en flod mellan städerna, Rhen. Det som händer i Frankrike och Tyskland kan också hända i Tjeckien och Polen, eller var som helst i EU. Det finns många fler exempel på detta i Centraleuropa. När vi talar om att dela kulturen och utveckla EU:s regioner är det just sådana här projekt som man kommer att tänka på.

EU, kommissionen och Europaparlamentet bör ge ännu mer stöd till kulturprojekt av den här typen än man hittills har gjort. De som drar igång samhällsinitiativ klagar ofta över att dessa verksamheter i onödan bromsas upp av komplicerad byråkrati och invecklade strukturer hos de relevanta myndigheterna och byråerna.

  Christopher Heaton-Harris (PPE-DE). – (EN) Fru talman! Jag har två frågor till kommissionsledamoten. Fråga ett: vad är kultur? Och fråga två: vad i all världens namn har den med EU att göra?

I min region återfinns det historiska grevskapet Northamptonshire. En del av dess kulturella identitet, historia och struktur har sitt ursprung i områdets historiska band till skotillverkningsindustrin. Skotillverkningen i grevskapet blev först känd år 1202, då Peter the Cordwainer, dvs. Peter skomakaren, blev i det närmaste berömd inom grevskapet. År 1452 fastställde domstolen priser och vikter för olika köpmän, däribland skomakarna, och själva staden Northampton har under hela denna tid varit ett centrum för skotillverkning.

År 1841 fanns det enligt mantalsskrivningen 1 821 skomakare i grevskapet. Traktens fotbollslag, Northampton Football Club, går fortfarande under namnet ”the Cobblers”, dvs. skomakarna, och än i dag har Northamptonshire 34 aktiva skofabriker, samtliga mer än hundra år gamla. Jag har i dag på mig ett par skor av märket Barker från en by som heter Earls Barton och ligger i den underbara valkretsen Daventry. Vi har ett museum, vi har kulturella evenemang som utgår från skotillverkningsindustrin – och allt detta tillkom före Europeiska unionen.

Samtidigt som jag har full förståelse för kulturens roll i ländernas regioner undrar jag om och hur Europeiska unionen kan hjälpa oss med dessa saker. Och vad är egentligen Europas regioner? Jag anser att vi bör låta kulturen i Europas regioner utvecklas som den alltid har gjort – lokalt, av egen kraft och inte centralstyrt från högre ort.

  Vittorio Prodi (ALDE). – (IT) Fru talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Tack för att ni tar emot mig. Jag skulle vilja vidga vår utblick lite grand och se framåt, inte bara bakåt. Vi befinner oss i ett läge där vi inser att tillväxten inte ständigt kan fortsätta, utan i stället begränsas av naturresursernas ändlighet och jordens begränsade förmåga att absorbera och bryta ner vårt avfall. Vi kan inte längre bygga vårt synsätt enbart på materiell tillväxt – som är vår föreställning om utveckling – utan vi måste se utveckling som något som är mer kopplat till livskvalitet. Vi måste kort sagt avmaterialisera vårt samhälle.

Ur det perspektivet är det också viktigt med det kulturella välståndet i regionerna – som ett mått på deras livskvalitet – något som är ytterst viktigt i dagens läge, då vi helt måste lägga om vår livsstil. När det gäller denna avmaterialisering, är en regions välstånd i termer av livskvalitet oerhört viktig, jag skulle rentav säga absolut nödvändig.

Jag vill därför försöka bibringa kommissionen och parlamentet en förståelse av att vi måste genomföra en förändring av vår livsstil, en avmaterialisering av våra samhällen och därmed ett kulturellt arbete som kommer att bli oerhört värdefullt eftersom vi måste ersätta materiella tillgångar med immateriellt välstånd. Denna regionala erfarenhet är således något vi måste försöka förstå och bevara innan den begravs i glömska.

Därför vill jag att vi ska fortsätta debattera denna fråga, eftersom den är så viktig och eftersom vi helt enkelt är tvungna att förändra vår livsstil.

  Zdzisław Zbigniew Podkański (UEN). – (PL) Fru talman! Kulturens skönhet kommer från en regional och lokal mångfald, som förändras i takt med samhället. Regionala kulturer, som är djupt förankrade i traditionen, utgör en stark bas för nationella kulturer och deras många yttringar. De är färgstarka, uttrycksfulla och har stark dragningskraft, och de erbjuder konstnärlig inspiration, bär på erfarenheter och känslor och stärker lokalsamhällets ställning.

Regionala kulturer trängs undan av professionella artister och konstnärer som hämtar inspiration hos dem. Ofta tänker man sig att regional kultur måste utövas av amatörer, medan professionella utövare bör åtnjuta rejält ekonomiskt stöd. Detta är förmodligen orsaken till den utveckling vi nu även ser inom EU, som innebär att man finansierar stora och dyra projekt, inklusive internationella projekt där professionella artister och konstnärer från många olika länder medverkar. Den regionala och lokala kulturen håller gradvis på att dö ut, och många av dess uttrycksformer, konstarter och kreativa färdigheter är på väg att försvinna.

I dag kan vi tala om traditionell och folklig kultur i historiskt underutvecklade regioner, men vi kan inte säga så mycket om förekomsten av dem i utvecklade regioner. Därför finns det ett trängande behov av att utveckla ett forskningsprogram för att dokumentera åtgärderna för att skydda och utveckla den regionala kulturen i alla dess andliga och konstnärliga former. Dessa uttrycksformer anges närmare i mitt ändringsförslag till den resolution vi nu diskuterar. Jag hoppas att det ska få ledamöternas stöd.

  Pál Schmitt (PPE-DE). - (HU) Kultur skapar värden både i intellektuellt och materiellt avseende. Den kulturella och kreativa industrin sysselsätter miljoner människor inom hela Europa, och film, bokutgivning, musikkomponerande och musikutgivning – det som ofta kallas musikindustrin – hör till de mest dynamiskt växande sektorerna.

Det är ingen tillfällighet att de mest framgångsrika och populära EU-initiativen är nära kopplade till kultur. Inom ramen för utbytesprogrammet för europeiska konstsamlingar kan allmänheten i Budapest på ett stort konstmuseum för närvarande se både en unik utställning om Gustave Moreau och en Alfons Mucha-utställning.

Ett annat sådant initiativ är programmet för europeiska kulturhuvudstäder, som lyfter fram och främjar inte bara städer utan hela regioner. Om mindre än ett år, 2010, kommer denna stolta titel att innehas av en tämligen okänd liten stad i södra Ungern, Pécs, och de hundratusentals besökare som lockas till trakten kommer att medföra ett uppsving för tillväxten i hela regionen.

Jag är övertygad om att kulturen kan få EU att närma sig medborgarna och medborgarna att närma sig varandra. När vi talar om regional identitet inom EU, är det underförstått att vi syftar på kultur. Jag hoppas att det under perioden efter Lissabonstrategin ska komma fler initiativ och att fler resurser än nu ska bli tillgängliga för kultur och utbildning. Det moderna kunskapsbaserade samhällets ekonomiska motor är nämligen uppfinningsförmåga och originalitet, vilket är detsamma som innovation och kreativitet.

  Bernd Posselt (PPE-DE). – (DE) Fru talman! För trettio år sedan var jag här i Strasbourg när det direktvalda Europaparlamentet sammanträdde för första gången. Den äldsta ledamoten var Louise Weiss som har gett namn åt denna byggnad – i sig ett strålande exempel på europeisk kultur. Hennes tal var i intellektuellt hänseende Europaparlamentets konstituerande handling. Hon talade den gången om vilken typ av européer vi behöver, som står enade på en gemensam grund av europeisk kultur.

Denna europeiska kultur är inte som många människor tror någonting nytt, utan en återkomst till något mycket äldre än nationalstaterna, vilket jag säger med adress till Christopher Heaton-Harris. Gränsdragningen är åtminstone på det europeiska fastlandet i de flesta fall ganska konstruerad. Kulturen är djupt rotad i regioner som ofta delas genom konstruerade landgränser, och den regionala kulturen har en enorm betydelse som förenande länk mellan olika nationer. En av de kulturella förgrundsgestalterna var den böhmiske skogspoeten Adalbert Stifter, som var verksam i Bayern, norra Österrike och Böhmen och förenade det tjeckiska och tyska folket. Denna tradition måste hållas vid liv – den kultur som hotas av nationalism och tvångsförflyttningar, minoritetskultur, regional kultur, kultur i europeiska regioner som överbrygger gränser och i synnerhet den mångfald som vi endast kommer att kunna bevara genom gemensamma ansträngningar.

Franz Josef Strauß, den store europén från Bayern, sa en gång att vi bara kommer att kunna förbli bayrare, basker, tyskar och britter om vi blir européer innan det är för sent – eftersom Europa inte är någon centrifug, utan ett gemensamt tak som skyddar oss mot globaliseringens och standardiseringens regn.

  Iosif Matula (PPE-DE) . – (RO) EU-projektet utformades i första hand som en mekanism för ekonomisk integration, och har haft stor nytta av den europeiska kulturens ”bindemedel”. Åtgärder för att stimulera mångfald ingår samtidigt i målen för den europeiska agenda för kulturen som lanserades under denna mandatperiod, tillsammans med åtgärder för att främja kulturen som en väg till ekonomisk tillväxt och införliva den i förbindelserna med tredjeländer.

Vi måste anlägga ett lite nytt perspektiv på kultur om vi betänker att kultursektorn genererar mer välstånd än exempelvis EU:s kemiska industri, och försörjer miljoner anställda.

Denna sektor kan bidra till utvecklingen i missgynnade regioner genom bidrag till kultursamarbetsprojekt inom konst och kultur. Rumänien har exempelvis visat att man kan genomföra storskaliga projekt i partnerskap med europeiska regioner genom programmet ”Sibiu, Europas kulturhuvudstad 2007”, som fick en avgörande ekonomisk betydelse inom området.

Samtidigt måste vi uppmuntra program som främjar rörlighet över gränserna för dem som arbetar inom kultursektorn och anordnandet av transnationella kultur- och konstevenemang.

Jag nämner dessa saker i egenskap av ledamot i utskottet för kultur och utbildning och i utskottet för regional utveckling samt som tidigare ordförande för en europeisk gränsregion.

  Zbigniew Zaleski (PPE-DE). – (PL) Fru talman! Folk måste äta, röra på sig och söka skydd från kyla och regn. Vi talar här om produktions- och handelsfaktorer som uppfyller våra grundläggande behov. Men formen på den gaffel vi äter med och utseendet på vår cykel eller på vårt hustak har ingenting att göra med ekonomi, utan är ett kulturellt uttryck. Folk har ett andligt behov av att skapa, för skapandets egen skull. De känner sig stolta över sitt arbete när de som ser det eller rör vid det uttrycker sin uppskattning och upplever att det ökar deras välbefinnande. En viktig sak är att kulturell mångfald ofta kopplas till olika regioner. Vi får aldrig slå samman dessa regioner och deras kulturer – vi måste verkligen stödja mångfalden. Kulturen är ett uttryck för regionernas själ. EU skulle vara ett synnerligen ointressant område utan de kulturella rikedomar som i dag ryms i unionen. Det är dyrt att slå vakt om kulturen, och det är vår roll att stödja kultur. Utan den får vi ingen ekonomi och inga lyckliga människor i EU.

  Ewa Tomaszewska (UEN). – (PL) Fru talman! Europas kulturella välstånd har sitt ursprung i de europeiska regionernas stora mångfald. Den mångfalden måste skyddas. Spets från Koniaków är helt olik spets från Brygge. Den sammanblandning som åstadkoms genom ytlig reproduktion av tankar hämtade från kulturens område leder till utarmning. Vi måste slå vakt om mångfalden hos alla former av kultur och kulturyttringar, inbegripet flerspråkighet och materiell kultur, eftersom vår mångfald är vår identitet, den är en källa till kreativ utveckling och berikande korsbefruktning. Tack vare den blir det också meningsfullt med kulturell turism. Regionernas kultur behöver stöd och skydd. Jag vill uppmana EU att inrätta ett program för detta.

  Janusz Onyszkiewicz (ALDE). – (PL) Fru talman! Europeiska unionens motto är ”förenade i mångfald”. Den mångfalden gör hela EU enastående attraktivt, och innebär också att det finns stora skillnader mellan oss och länder som Förenta staterna. Den kulturella mångfalden grundar sig ju bland annat på den stora mångfalden hos våra regionala kulturer, en mångfald som gör dessa regioner och hela länder ytterst lockande för turister. De är lockande för oss européer, men de är också lockande för andra som reser till Europa för att se, uppleva och uppskatta denna ovanligt stora mångfald.

Den regionala kulturen ska av det skälet få stöd. Men vi måste också komma ihåg att den regionala kulturen är en bro som ger människor som bor i regionerna möjlighet att delta i det som brukar kallas finkultur. Utan den bron är det svårt att tala om harmonisering och popularisering av vissa kulturmodeller och av hur de uppfattas.

  Czesław Adam Siekierski (PPE-DE). – (PL) Fru talman! Förverkligandet av ett enat Europa som samtidigt bevarar sin mångfald, identitet och sitt kulturarv är den stora förtjänsten med vår gemenskap. Enskilda länder, regioner och olika lokalsamhällen odlar och utvecklar sin kultur och sina traditioner, och tar med sig det arvet in i ett förenat EU. De delar med sig av sin kultur till andra regioner, och lär sig i gengäld om vad andra uppnått och åstadkommit. På så vis ger de någonting till andra, samtidigt som de får någonting från andra.

För att kunna bevara kulturarvet i regioner och mindre områden är det också viktigt att det finns medel tillgängliga från EU-budgeten. De som var rädda för att de skulle förlora sin kultur och identitet efter att ha gått med i EU håller på att inse att det i själva verket förhåller sig tvärtom – EU stöder den regionala, folkliga och lokala kulturen.

  Christopher Beazley (PPE-DE). – (EN) Fru talman! Jag vill instämma i vad min kollega Zbigniew Zaleski sa.

Någon sa en gång: ”När jag hör ordet kultur osäkrar jag min revolver.” Jag tror att Europaparlamentet i dag underskattar behovet av utbildning och kultur, på samma sätt som våra nationella parlament och nationella regeringar förvisso gör. Kulturen kommer alltid i sista hand.

Det finns ett talesätt som säger ”the hand that rocks the cradle rules the world”. Själv anser jag – det är min rent personliga uppfattning – att Grekland var den europeiska civilisationens vagga. En handfull engelsmän – Lord Byron och några till – åstadkom en del. Kanske kan kommissionsledamot Joe Borg från Georgkorsets land Malta besvara frågan om varför vi inte kan lägga lite mer pengar på att stödja vår civilisations kultur och dess framtid. Vi lägger hur många miljarder euro som helst på än det ena än det andra, så snälla – musik, poesi, historia och harmoni. Ge oss en chans!

  Joe Borg, ledamot av kommissionen. − (EN) Fru talman! Jag vill tacka ledamöterna för alla frågor de har tagit upp. Jag lovar att vidarebefordra era frågor och er oro till kommissionsledamot Ján Figeľ. Jag vill emellertid ge några allmänna synpunkter och reaktioner.

Doris Pack talade om harmoniseringen av regler på EU-nivå och om hur detta påverkar den regionala mångfalden. Jag vill påpeka att det är nödvändigt med en harmonisering på EU-nivå, för att se till att det råder rättvisa konkurrensvillkor inom hela EU, så att medborgarna fullt ut gynnas av den gemensamma inre marknaden. Det betyder emellertid inte att en sådan harmonisering måste leda till minskad kulturell mångfald. Det var också den slutsats Europeiska året för interkulturell dialog utmynnade i.

Dessutom främjar kommissionen via sin regionalpolitik kulturell mångfald och investeringar i kultur, både direkt och indirekt, genom att samarbeta med regionala myndigheter och aktörer. Inom ett antal politikområden strävar kommissionen efter att främja mångfalden och beakta regionala särdrag inom hela EU.

När det gäller den fråga som togs upp angående kulturen och den ekonomiska krisen och hur kultur generellt bidrar till tillväxt och sysselsättningstillfällen, vill jag erinra om att kommissionen i år genomför en undersökning för att analysera hur den kulturella dimensionen har införlivats i de regionala utvecklingsstrategierna för perioden 2007–2013. Resultaten från undersökningen kommer att lyfta fram värdet av att investera i kultursektorn, som även inbegriper kulturindustrin och den kreativa industrin, och understryka kopplingen mellan sådana investeringar, de särskilda regionala utvecklingsmålen och Lissabonagendan.

Angående grönboken vill jag, som jag inledningsvis sa, informera er om att detta policydokument beräknas bli klart under första kvartalet 2010 och att syftet är att inleda ett öppet rådfrågningsförfarande. Grönboken innehåller tre huvudsakliga mål. För det första att lägga fram en mer genomarbetad strategi. För det andra att frigöra den kapacitet som ryms inom EU:s kulturindustri och kreativa industri, och för det tredje att bidra till att utarbeta strategier för att uppmuntra bindningar mellan kulturindustrin, den kreativa industrin och andra ekonomiska sektorer för att därigenom knyta samman kultur och kreativitet med innovation och ekonomin i stort. Den regionala dimensionen kommer givetvis att beaktas fullt ut i detta sammanhang.

Jag vill avslutningsvis hänvisa till ett uttalande av Bernd Posselt om att kulturen ofta förstörs av nationalism. Dock förvisso inte av EU – unionen tror starkt på och upprätthåller enhet och mångfald.

  Talmannen. – Jag har mottagit tre resolutionsförslag i enlighet med artikel 108.5 i arbetsordningen.

Debatten är härmed avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum under nästa sammanträdesperiod.