Likabehandling av personer oavsett religion eller övertygelse, funktionshinder, ålder eller sexuell läggning (debatt)
Silvana Koch-Mehrin och Alexander Graf Lambsdorff (ALDE), skriftlig. – (DE) Den rättsliga grund som används, artikel 13.1 i EG-fördraget, är inte lämplig eftersom subsidiaritetsprincipen enligt det tyska fria demokratiska partiets (FDP) mening inte följs. Det faller inte inom ramen för EU:s behörighet som lagstiftare att fastställa dessa regler och därmed allvarligt inkräkta på medlemsstaternas självbestämmanderätt.
Att bekämpa all slags diskriminering och hjälpa funktionshindrade att delta i samhällslivet är viktiga uppgifter. Att föreslå att antidiskrimineringsbestämmelserna utvidgas till att omfatta praktiskt taget alla delar av livet är däremot verklighetsfrämmande. Den omvända bevisbörda som föreskrivs i direktivet innebär att det blir möjligt att inleda rättsliga åtgärder på grundval av anklagelser som inte styrks av tillräckliga bevis. Sedan blir de berörda tvungna att betala skadestånd även om de inte har gjort sig skyldiga till några diskriminerande handlingar men inte kan bevisa sin oskuld. En omvänd bevisbörda som definieras i så svepande ordalag är därför diskutabel ur rättssäkerhetssynpunkt. Den kommer att skapa ovisshet och underlätta missbruk och det kan inte vara meningen med en progressiv antidiskrimineringspolitik.
Man måste också tänka på att kommissionen i nuläget har inlett överträdelseförfaranden mot flera medlemsstater för brister i genomförandet av de befintliga EU-direktiven om antidiskriminering. Fortfarande saknas dock en översikt över vilka bestämmelser som har genomförts så att man kan fastställa om nya bestämmelser verkligen behövs, såsom påstås. Inte minst Tyskland har redan gått mycket längre än de gamla föreskrifterna från Bryssel. Vi röstade därför mot detta betänkande.