Fullständigt förhandlingsreferat

Tisdagen den 21 april 2009 - Strasbourg

20. Gemenskapsram för kärnsäkerhet (debatt)

  Talmannen. – Nästa punkt är betänkandet av Gunnar Hökmark, för utskottet för industrifrågor, forskning och energi, om förslaget till rådets direktiv (Euratom) om upprättandet av en gemenskapsram för kärnsäkerhet (KOM(2008)0790 – C6-0026/2009 – 2008/0231(CNS)) (A6-0236/2009).

  Gunnar Hökmark, föredragande. − (EN) Herr talman! Jag tror man kan säga att vi nu befinner oss i energipolitikens epok, en tid när det finns behov av att energipolitiken ligger i linje med en politik för att hejda klimatförändringen, samtidigt som den kombineras med en politik för energitrygghet. De tre benen – energipolitik, klimatpolitik och energitrygghet – måste gå i takt.

Som jag ser det understryker detta kärnkraftens betydelse. Det är viktigt att de befintliga kärnkraftsanläggningarna hanteras så säkert som möjligt, men det är också viktigt att vi har tydliga regler så att Europeiska unionens framtida kraftanläggningar blir så pålitliga och säkra som möjligt.

Detta säger jag inte bara för att förbereda marken för mer kärnkraft. Jag tro det finns ett ganska stort stöd för en sådan politik i Europeiska unionen, att det stödet växer och att vi måste leva upp till det ansvar som detta innebär för oss alla. Jag respekterar dem som tvekar om eller är emot användningen av kärnkraft, men oavsett hur vi ser på kärnkraften kan det knappast råda något tvivel om behovet av att skapa regler som är så säkra som möjligt för den kärnkraft vi har.

Det är ur det perspektivet jag skulle vilja lägga fram det här betänkandet om gemenskapens ramverk för kärnsäkerhet. Det finns en rättslig grund för detta och det har förekommit diskussioner i utskottet om huruvida alla förfaranden har genomförts. I en skrivelse som skickades från utskottet för rättsliga frågor till utskottet för industrifrågor, forskning och energi påpekades att om det är ett nytt förslag, krävs det ett nytt yttrande från gruppen av experter. Förslaget ändrades på grund av ett yttrande från expertgruppen och på grund av yttrandet från parlamentet, och jag måste säga att det nu börjar bli dags att fatta ett beslut. Jag hoppas rådet ska kunna fatta ett beslut under våren.

Om vi inte fattar något beslut utan fördröjer processen, så kommer nya kärnkraftsanläggningar att planeras och byggas utan denna gemenskapsram. Det har med andra ord blivit dags att handla. De som försöker hindra detta eftersom de är negativa till kärnkraften förhindrar i realiteten att Europeiska unionen får ett gemensamt ramverk med så säkra och pålitliga regler som möjligt.

Jag har försökt positionera mitt betänkande på tre sätt. För det första genom att skapa en tydlig struktur för medlemsstaternas, regeringarnas, licensinnehavarnas och de nationella tillsynsmyndigheternas ansvarsområden. För det andra har jag försökt vara mycket tydlig om de nationella tillsynsmyndigheternas självständighet. Jag vill också skärpa kraven för de nationella tillsynsmyndigheterna, vilket innebär att de måste kunna agera när de upptäcker risken för att en kärnkraftsanläggningen inte uppfyller vissa säkerhetskrav.

För det tredje har vi i en bilaga lagt in IAEA:s regler som bindande regler, vilket gör denna gemenskapsram för kärnsäkerhet tydlig, strikt och stram, och med det tackar jag för mig.

  Andris Piebalgs, ledamot av kommissionen. − (EN) Herr talman! Kärnsäkerhet är en absolut prioritet för Europeiska unionen, precis som föredraganden sa, och jag vill tacka föredraganden för ett mycket starkt, tydligt och uttömmande betänkande.

Eftersom användningen av kärnkraft i Europeiska unionen är och förblir en realitet och eftersom kärnsäkerheten inte begränsas av nationsgränser, behöver vi en gemenskapsram för att uppnå, bibehålla och hela tiden förbättra kärnsäkerheten i Europeiska unionen.

Detta är målet för det omarbetade förslaget till direktiv om en gemenskapsram för kärnsäkerheten. Förslagets viktigaste syfte är att skapa bindande regler, den enda lösning som erbjuder garantier för att de politiska och industriella åtagandena att ständigt förbättra kärnsäkerheten verkligen följs av konkreta åtgärder. De grundläggande säkerhetskraven från Internationella atomenergiorganet IAEA och skyldigheterna från konventionen om kärnsäkerhet utgör direktivets kärna. Att omforma dem till bindande gemenskapsrätt skulle i realiteten skapa rättssäkerhet.

Syftet med förslaget är också att se till att de nationella tillsynsmyndigheterna med ansvar för kärnsäkerheten är fristående från alla statliga beslutsfattande organ och övriga organisationer som borde vara engagerade i kärnkraftsfrågor. De kan därför enbart koncentrera sig på installationernas säkerhet.

Syftet med förslaget är att förstärka tillsynsmyndigheternas roll genom att se till att medlemsstaterna ger dem tillräckliga befogenheter, behörigheter och de mänskliga och ekonomiska resurser som krävs för att de ska kunna fullfölja sina åtaganden.

Det omarbetade förslaget tar hänsyn till resultatet från det samrådsförfarande som påbörjades 2004 genom rådets arbetsgrupp för kärnsäkerhet. Förslaget diskuterades, innan det antogs, i gruppen av europeiska tillsynsmyndigheter för kärnsäkerhet och i andra forum. Förslaget återger också de centrala tankarna i yttrandet från den vetenskapliga expertgrupp som avses i artikel 31 i Euratomfördraget. Det nuvarande förslaget om kärnsäkerhet är en andra version av det regionala förslaget på området för kärnsäkerhet. Enligt artikel 31 i Euratomfördraget krävs det inte att det omarbetade förslaget återremitteras till expertgruppen. Dessutom garanterade ett nära samarbete med Internationella atomenergiorganet att förslaget överensstämmer med internationella rutiner.

Kommissionen godtar de flesta av de föreslagna ändringarna som förstärker den strategi som valts. I betänkandet erkänns tydligt medlemsstaternas skyldighet att respektera IAEA:s grundläggande säkerhetsregler och bestämmelserna i konventionen om kärnsäkerhet. Dessutom är avsikten med betänkandet att försöka stärka tillsynsmyndigheternas ställning och säkra deras roll som självständiga beslutsfattare.

Jag är därför övertygad om att rådet kommer att beakta parlamentets ståndpunkt när det bidrar till att förbättra och förtydliga direktivets målsättning.

  Rebecca Harms, föredragande för yttrandet från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet. – (DE) Herr talman, mina damer och herrar! Parlamentet har faktiskt inget att säga om denna fråga. Man har kontaktat parlamentet och använder det nu för utarbetande av ett direktiv som kommer att tjäna till att bevara osäkerheten snarare än att bidra till att öka säkerheten inom kärnkraftssektorn. Direktivet är inte tillämpligt på några befintliga kärnkraftverk i EU. Det är inte heller tillämpligt på högriskprojekt, till exempel de som för närvarande planeras i Bulgarien, Slovakien och Rumänien. Det har absolut inget att komma med i detta avseende.

Om direktivet finns kvar, nämligen i samband med kommande planering som inte ens har påbörjats ännu, kommer det dessutom inte att innehålla bestämmelser enligt de för närvarande högsta vetenskapliga och tekniska normer som finns utan rekommendationer om att man följer principer.

Jag frågar mig varför vi som parlament låter oss användas på detta sätt med denna symboliska gest, som inte kommer att tjäna till att trygga medborgarnas säkerhet.

  Herbert Reul, för PPE-DE-gruppen. – (DE) Herr talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Det beslut vi fattat är bra och det har presenterats skickligt. Det är också bra att parlamentet beslutar att bidra till harmoniseringen i Europa och till att införa mer säkerhetsföreskrifter. Det är vår plikt att göra det.

Fru Harms, jag anser att ni har helt fel när ni å ena sidan kräver utökad säkerhet i kärnkraftssektorn och klagar över att kärnkraftstekniken inte har tillräckliga säkerhetsgarantier medan ni samtidigt använder varje tillfälle till att hindra sådana beslut här i kammaren. Ni kan inte klaga över att parlamentet befattar sig med denna fråga och sedan vara missnöjd med att kärnkraftstekniken inte är tillräckligt säker.

Vi har fullgjort vår plikt i dag. Vi försöker nu bidra till att sörja för en minimisäkerhetsnivå för kärnkraftsteknik i hela Europa, medan vi naturligtvis också – som vi gemensamt har fastslagit med stor majoritet i andra beslut i denna kammare – stabiliserar och stöder kärnteknik som en av flera möjligheter i energimixen. I samband med detta är det också relevant att fråga hur förhållandet är beträffande säkerheten. Den frågan måste besvaras, vi kan helt enkelt inte fortsätta att fråga om det.

Detta förslag ligger på bordet i dag och jag hoppas att det får majoritet vid omröstningen i morgon.

  Edit Herczog, för PSE-gruppen. – (HU) Vi kommer att avsluta en mycket viktig debatt i morgon med en omröstning om detta förslag som utan tvivel kommer att öka säkerheten för EU:s medborgare och deras känsla av trygghet. Syftet med detta är inte att vi ska finna en lösning utan att vi ska göra framsteg i förhållande till nuvarande situation. Jag tycker i alla fall att förslag till en gemenskapsförordning markerar ett betydande framsteg för nationell lagstiftning. Därför ger vi vårt absolut oreserverade stöd till det direktiv som kommissionen lagt fram och till Gunnar Hökmarks betänkande. Vi har försökt att göra ytterligare förbättringar genom våra framlagda ändringsförslag. Jag anser att Europas medborgare förtjänar att vi gör framsteg beträffande kärnkraften som faktiskt står för 32 procent av vår elförsörjning. Vi måste arbeta gemensamt!

  Anne Laperrouze, för ALDE-gruppen. – (FR) Herr talman! Min grupp stöder helt och fullt syftet med detta direktiv som är att införa en gemenskapsram för att garantera och bevara den ständiga förbättringen av säkerheten för kärnkraftsanläggningar inom EU.

Vårt parlament har alltid betonat det stora behovet av att genomföra en tydlig och rigorös lagstiftning och att besluta om praktiska åtgärder på gemenskapsnivå på områden som rör kärnkraftssäkerhet, hantering av radioaktivt avfall och nedmontering av kärnkraftsanläggningar.

Våra debatter har bland annat tagit upp frågan om utbildning och kunskap. Det är abolut nödvändigt att Europa som har kärnkraftskunnande bevarar denna kunskap inte minst genom att se till att säkerhetsinspektörer som arbetar med kärnkraftsinstallationer är utbildade och behöriga.

Till sist är jag nöjd med att utskottet för industrifrågor, forskning och energi har godkänt ett ändringsförslag till lagstiftningsresolutionen som uppmanar kommissionen att rådfråga gruppen av sakkunniga i enlighet med artikel 31 i fördraget.

Jag upprepar: vi kräver öppenhet och vi vill ha en tydlig och rigorös lagstiftning. Jag är tacksam mot vår föredragande, Gunnar Hökmark.

  Paul Rübig (PPE-DE). – (DE) Herr talman, mina damer och herrar! Det förslag som nu ligger på bordet är välkommet. Jag skulle vilja tacka herr kommissionsledamot Piebalgs, och er företrädare kommissionsledamot Loyola de Palacio, som redan hade insett att det är viktigt att tänka på säkerheten. Jag aner också att det är viktigt att förbättra oberoendet för nationella tillsynsorgan.

Om tillsynsorganen i alla de andra länderna var lika oberoende som tillsynsorganet i Frankrike skulle vi redan gjort många framsteg. Det vore givetvis ännu bättre om vi hade ett tillsynsorgan för hela EU med möjlighet att avlägsna farliga kärnkraftsanläggningar från ledningsnätet genom förfarande med sakkunighetsbedömning. Det är också viktigt att ha stränga obligatoriska säkerhetsnormer och att se till att avställning genomförs genom det europeiska tillsynsorganet.

Säkerhet och skydd är ytterst viktiga för folkhälsan och får vårt fulla stöd. Mer måste göras beträffande detta i framtiden.

  Atanas Paparizov (PSE). – (BG) Jag skulle också vilja ta tillfället i akt att nämna hur viktigt kommissionens förslag är för ett ramdirektiv om kärnkraftssäkerhet. Jag anser att detta dokument ger en god grund för att åstadkomma bindande förordningar i EU om denna fråga och för att inge alla länder tillförsikt, inklusive de som inte använder kärnkraft, om att kärnkraft som produceras i EU är säker.

Jag vill betona att jag är nöjd med de ändringsförslag som har antagits och som jag lade fram för att särskilt fastställa direktivets tillämpningsområde och garantera ett regelbundet utbyte av de bästa metoderna mellan medlemsstaterna samt tydligare fördela ansvaret mellan länder, licensinnehavare och tillsynsorgan.

Jag vill också betona att detta direktiv ännu en gång framhäver varje lands rättighet att välja sin egen energimix även om det vill att mixen ska inbegripa kärnkraft som sparar koldioxid och är miljövänlig.

  Andris Piebalgs, ledamot av kommissionen. − (EN) Herr talman! Som redan med all rätt har påpekats är syftet med förslaget att skapa en enhetlig gemenskapsram. Det var inte lätt att uppnå detta. Vi byggde vårt arbete på de västeuropeiska nukleära tillsynsmyndigheternas förening Wenra och på erfarenheterna från högnivågruppen om kärnsäkerhet och avfallshantering. Vi samarbetade också med rådet, som diskuterade ungefär samma förslag 2003.

Jag tror vi har hittat rätt balans i det här skedet. Jag tror detta ger de europeiska medborgarna en klar uppfattning om att det finns en ram som gäller för hela gemenskapen. Jag är övertygad om att regelverket kommer att utvecklas över tid, men jag välkomnar verkligen Gunnar Hökmarks betänkande, eftersom det stärker förslaget samtidigt som det bevarar den balans vi behöver. Det är de nationella tillsynsmyndigheterna som har ansvaret för säkerheten vid de anläggningar som är aktiva i deras länder. Dessa frågor är så känsliga att vi inte kan, eller bör, bortse från dem. I stället behöver vi hela tiden förbättra normerna för kärnsäkerhet. Med detta direktiv tror jag vi kan göra det.

  Gunnar Hökmark, föredragande. − (EN) Herr talman! För det första tycker jag det är viktigt att säga att ingen borde vara emot ökad säkerhet och skärpta säkerhetsbestämmelser. Det får inte förekomma att man bortser från betydelsen av de regler vi behöver bara för att man råkar tycka illa om kärnkraften och motsätter sig att den används.

I det avseendet tycker jag det innebär ett framsteg att vi har en gemenskapsram. Den skapar konsekvens, öppenhet och en möjlighet att säkra en gemensam utveckling mot striktare regler. Direktivet gäller verkligen för befintliga kärnkraftsanläggningar, eftersom det ökar de nationella tillsynsmyndigheternas betydelse och självständighet – något som är av avgörande betydelse – och ger oss förutsättningar att införa allt striktare krav för att starta en ”tävling mot toppen” vad gäller säkerhet.

Låt oss vara uppriktiga. Vi kommer att ha kärnkraft i framtiden, oavsett vad vi alla kommer överens om i dag i denna fråga. Jag tycker det är viktigt att lägga grunden till en utbyggnad av kärnkraften. De nya anläggningarna måste vara trovärdiga och de måste vara trovärdiga inför allmänheten. Men – och detta är ännu viktigare – vi måste ha verklig säkerhet när vi driver kärnkraftsanläggningar, precis som i allt annat vi gör.

De nuvarande reglerna är bra och stränga, men vi gör så de blir mer konsekventa, och det är ett framsteg. Jag vill tacka för ert samarbete och för diskussionen. Jag tror vi har uppnått ett bättre resultat, och jag hoppas att rådet tar till sig de här synpunkterna.

  Talmannen. – Debatten är härmed avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum på onsdag den 22 april 2009.

Skriftliga förklaringar (artikel 142)

  John Attard-Montalto (PSE), skriftlig. – (EN) Jag vill rikta uppmärksamheten på miljösituationen i Marsaxloqq-viken. Den vackraste viken i Malta förstördes när en kraftstation byggdes. Det har påverkat hälsan hos invånarna i regionen, framför allt för dem som bor i Marsaxloqq. Nu planeras en sopförbränningsstation i viken och än en gång kommer invånarna i regionen att få uppleva en miljömardröm. Dessutom finns det hälsorisker som inte kan beräknas.

När jag var advokat i ett mål som gällde försöken att förhindra byggandet av en kraftstation i viken kunde jag visa att utsläppen inte alls absorberades av atmosfären. Vissa utsläpp var för tunga för att kunna avdunsta och föll ned i närheten av stationen. Kakelplattor på öppna platser hade synliga fläckar av ett rostfärgat ämne. Det visade sig att de fläckarna var resultatet av utsläpp. Hur kommer situationen att bli när ökade utsläpp från förbränningsanläggningen tillåts komma ut i atmosfären?

  Vladimir Urutchev (PPE-DE), skriftlig. – (BG) Efter att ha dröjt nästan sex år står nu EU inför att anta ett direktiv om kärnkraftssäkerhet, ett viktigt politiskt dokument för kärnenergi i Europa, som används för att producera nästan en tredjedel av EU:s elektricitet.

Medlemsstaterna har ensamrätt att själva få bestämma om de ska förlita sig på kärnenergi. Både för de länder som godkänner och för de som inte godkänner denna energiform är det lika viktigt att de högsta säkerhetsnormerna för kärnenergi tillämpas.

Jag välkomnar att IAEA:s grundläggande säkerhetsprinciper införs som en bilaga till direktivet. Detta kommer att garantera att den bästa uppföljningen av kärnsäkerhetsnormerna blir en integrerad del av europeisk lagstiftning, som medlemsstaterna följaktligen måste rätta sig efter. För inte alltför länge sedan gjorde bristen på allmänt godkända kärnsäkerhetskrav i EU att några av länderna som anslöt sig till EU kunde låta sin kärnenergi styras av politiska lösningar, som inte ligger i linje med EU:s mål för att begränsa klimatförändringen och för trygg energiförsörjning.

Vid en tidpunkt när ett antal nya kärnkraftsanläggningar är under byggnad eller under planering i EU är det inte bara berättigat att anta ett lägligt direktiv om kärnkraftssäkerhet utan absolut nödvändigt på grund av de garantier som det erbjuder för befolkningens säkerhet och sinnesfrid.