Fullständigt förhandlingsreferat

Torsdagen den 23 april 2009 - Strasbourg

9. Röstförklaringar

  Talmannen. − Mina damer och herrar! Jag har ett förslag: eftersom ett antal av er har begärt att få göra flera röstförklaringar, så var snälla att göra alla era röstförklaringar efter varandra i ett anförande när ni får ordet.

Muntliga röstförklaringar

- Betänkande: Paulo Casaca (A6-0184/2009)

  Jim Allister (NI). – (EN) Herr talman! För varje dag som går finner fler och fler av mina väljare att det är nästan omöjligt att få det att gå ihop. Sedan läser jag ett betänkande som det här och upptäcker att 1,6 miljarder euro av de europeiska skattebetalarnas pengar har spenderats på den här byggnaden som är Europaparlamentet, att 9,3 miljoner euro har slösats på de politiska partierna i Europaparlamentet, och sedan ser jag efter och finner en bekräftelse på ett åtagande att minska koldioxidutsläppen med 30 procent till 2020 men inte ett ord om de mest skandalösa utsläppen av alla – de som sker till följd av de onödiga resorna hit tolv gånger om året. Det här betänkandet är motbjudande eftersom det visar hur parlamentet uppför sig.

  Richard Corbett (PSE). – (EN) Herr talman! Låt mig sätta in Jim Allisters påpekanden i sitt sammanhang: Europaparlamentet kostar varje medborgare 1,74 pund sterling – brittiska pund, herr Allister – om året. Som jämförelse kostar det brittiska underhuset varje brittisk medborgare 5,75 pund sterling om året och överhuset 1,77 pund sterling. Med andra ord är det här parlamentet mycket billigare per medborgare.

Det betyder dock inte att vi ska vila på lagrarna. Självfallet bör vi vara vaksamma och naturligtvis bör vi sänka kostnaderna. Jim Allisters poäng att de tolv sammanträdesperioderna varje år kostar så mycket pengar i Strasbourg stämmer förstås. Men det är inte Europaparlamentets sak att fatta beslut om detta: det är en fråga för medlemsstaterna, som tyvärr – i Edinburgh, under ordförandeskap av John Major – gjorde det till en rättslig skyldighet för Europaparlamentet att komma hit tolv gånger om året. Jag uppmanar medlemsstaterna att se över det beslutet.

- Betänkande: Søren Bo Søndergaard (A6-0150/2009)

  Richard Corbett (PSE). – (EN) Herr talman! Det här handlar om frågan om ansvarsfrihet för rådet. Det aktualiserar återigen den muntliga överenskommelse som gjordes innan vi hade direkta val, att parlamentet och rådet, som två delar av den lagstiftande myndigheten, ska ha hela ansvaret för sina egna budgetar utan att snegla på den andras budget eller kritisera den.

Jag tycker att det är dags att se över denna överenskommelse, inte minst eftersom rådets budget nu inte bara inkluderar dess administrativa budget som en institution, som en medlagstiftare med oss, utan också en budget som kan komma att växa i framtiden till följd av dess verkställande funktioner inom ramen för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken.

Det var aldrig meningen att den muntliga överenskommelsen skulle tillämpas på verkställande funktioner. Det var aldrig meningen att dessa skulle undantas från parlamentets granskning, och jag tycker att det är hög tid att vi inleder samtal med rådet för att se över överenskommelsen.

- Betänkande: Paulo Casaca (A6-0184/2009)

  Astrid Lulling (PPE-DE). – (FR) Herr talman! Jag lade ned min röst i omröstningen om ansvarsfrihet i fråga om Europaparlamentets budget för 2007 eftersom vissa punkter i detta betänkande bygger på den felaktiga information och de osanningar som publicerats i media, särskilt här, i fråga om ledamöternas frivilliga pensionsfond.

Daniel Cohn-Bendit kan sova gott eftersom han som skattebetalare inte kommer att ombes att garantera rättigheterna hos de fondmedlemmar som redan gått i pension, och inte heller rättigheterna hos deras änkor eller deras anhöriga, och inte heller rättigheterna hos de ledamöter som kommer att avsluta sitt arbete här den 14 juli.

Om han anser att de ledamöter som omfattas av den frivilliga pensionsfonden inte bör delta i omröstningen om ansvarsfrihet, borde han se till att ha sin egen rygg fri först. Dessutom deltar han gladeligen i omröstningen om de anslag från vår budget som används för att finansiera hans ersättning, trots att det just blivit känt på grund av öppenhetskraven, att han till exempel under fem års tid bara deltagit vid ett enda möte i ett utskott där han är medlem. Hans legendariska arbetsamhet i fråga om parlamentets lagstiftningsarbete – det räcker inte att dravla och hålla presskonferenser – borde uppmuntra honom att vara mer diskret, men eftersom han är en relik från 68 kan man naturligtvis inte förvänta sig något annat av honom.

Dessutom kommer inga uttalanden, även om de kommer från gruppordförandena, att ändra någon del av parlamentets rättsliga skyldigheter, som är skrivna i sten.

- Betänkande: Christofer Fjellner (A6-0148/2009)

  Daniel Hannan (NI). – (EN) Herr talman! Vi har just röstat igenom finansiering till en mängd EU-byråer och halvoffentliga organisationer – läkemedelsmyndigheten, gränsförvaltningsbyrån, byrån för luftfartssäkerhet och så vidare – och jag tycker att man kan ha invändningar mot dessa av tre skäl. Det finns ett euroskeptiskt argument mot dem, det finns ett rättsligt argument mot dem och det finns ett demokratiskt argument mot dem.

Jag förväntar mig inte att det euroskeptiska argumentet ska falla i så god jord här i kammaren. Det är den mycket självklara poängen att de här sakerna inte behöver göras på Brysselnivå. Jag förväntar mig inte heller att det rättsliga argumentet ska bita i någon större omfattning: det är att många av dessa byråer för närvarande inte har någon riktig rättslig grund, även om de skulle ha fått det genom Lissabonfördraget eller den europeiska konstitutionen. Det demokratiska argumentet tror jag dock att till och med mina federalistiska kolleger till viss del kan ta till sig. Det är följande: när ett parlament som detta lägger ut den dagliga administrationen av sin politik på organisationer som vi sällan besöker, som vi nästan aldrig ser till – vi har kanske ett eller annat utskottsbesök om året – och förväntar oss att de ska genomföra politiken och vi lydigt ska skriva på checkarna varje år så har vi urholkat vår demokrati.

Hayek sa att decentralisering av befogenheter till externa organ visserligen är någonting normalt, men ändå det första steget genom vilket en demokrati avhänder sig makt. De federalistiska och euroskeptiska kollegerna här bör vara medvetna om faran.

- Betänkande: Mathieu Grosch (A6-0215/2009)

  Siiri Oviir (ALDE). – (ET) Jag har verkligen en hel del kommentarer. Jag har aldrig gjort röstförklaringar förut, men jag anser att det är viktigt att göra det i dag. Jag vill nämligen först tala om Mathieu Groschs betänkande som jag röstade för, och jag gav också mitt stöd till rekommendationerna från transportutskottet, eftersom jag anser att en omformulerad och uppdaterad förordning borde antas i stället för de två nuvarande förordningarna om busstjänster. Det skulle bidra till att garantera en tydlighet och till att minska byråkratin.

- Betänkande: Silvia-Adriana Ţicău (A6-0210/2009)

  Siiri Oviir (ALDE). - (ET) Vi ska nu rösta om Silvia-Adriana Ţicăus betänkande, som jag också gett mitt stöd, eftersom betänkandet gör det möjligt att garantera ett ännu mer enhetligt genomförande av den nya förordningen om vägtransporter. Beträffande den internationella aspekten av detta område anser jag att vi borde planera att möjliggöra Europaomfattande kontroller mot register för att bättre skydda kunderna från otillbörlig konkurrens.

- Betänkande: Mathieu Grosch (A6-0211/2009)

  Siiri Oviir (ALDE). - (ET) Också jag gav Mathieu Groschs betänkande mitt stöd, eftersom det handlar om transporter och bidrar till att förbättra effektiviteten och rättssäkerheten hos den inre marknaden för vägtransporter, minska de administrativa kostnaderna och tillåta mer rättvis konkurrens. Jag anser att vi inom ramen för integrationen av den gemensamma europeiska marknaden under de kommande åren också bör avskaffa restriktionerna i fråga om tillträdet till medlemsstaternas inre marknader.

- Betänkande: Silvia-Adriana Ţicău (A6-0254/2009)

  Siiri Oviir (ALDE). - (ET) Silvia-Adriana Ţicăus andra betänkande om byggnaders energiprestanda fick mitt stöd, eftersom det kommer att bidra till att genomföra de utmaningar som Europa står inför på området för energiförsörjning och energiefterfrågan. Det innebär att betänkandet kommer att bidra till att spara 20 procents energikonsumtion genom ökad energieffektivitet. Investeringar i energieffektivitet kommer att bidra till att återuppliva dagens EU-ekonomi, eftersom det kommer att skapa nästan lika många arbetstillfällen, och kanske ännu fler, än investeringarna i traditionell infrastruktur. Att öka energieffektiviteten är det mest effektiva sättet för EU att nå målet med att minska koldioxidutsläppen, skapa arbetstillfällen och minska EU:s allt större beroende av externa energileverantörer.

- Betänkande: Jean-Paul Gauzès (A6-0191/2009)

  Siiri Oviir (ALDE). - (ET) Jean-Paul Gauzès betänkande – jag är inte säker på om jag uttalade hans namn korrekt – handlar om kreditvärderingsinstitut, och jag gav betänkandet mitt stöd eftersom bristerna hos och felaktigheterna i fråga om kreditvärderingen och dess övervakning har bidragit till uppkomsten av den nuvarande finanskrisen. Det faktum att det endast finns ett fåtal kreditvärderingsinstitut, att deras verksamhetsområde är globalt och att deras huvudkontor ofta ligger utanför EU får mig att undra hur effektiv EU-lagstiftningen kan vara på detta område. Jag håller med om att samarbetet mellan EU och tredjeländer måste öka för att detta problem ska kunna lösas och att det är det enda sättet att nå en harmoniserad lagstiftningsbas.

- Betänkande: Michel Teychenné (A6-0209/2009)

  Siiri Oviir (ALDE). - (ET) Angående betänkandet om passagerares rättigheter vid resor till sjöss och på inre vattenvägar är reglering på detta område mycket välkommet, eftersom det också skulle bidra till att förbättra européernas rättigheter när de reser med dessa transportmedel och eftersom det garanterar våra konsumenter lika rättigheter när de använder andra transportmedel.

- Betänkande: Gabriele Albertini (A6-0250/2009)

  Siiri Oviir (ALDE). - (ET) Gabriele Albertinis betänkande om passagerares rättigheter vid busstransporter har fått mitt stöd eftersom åtgärderna för att skydda busspassagerares rättigheter äntligen kommer att avskaffa den ojämlikhet som råder inom EU och garantera lika behandling av alla passagerare, vilket redan är fallet för passagerare som reser med flyg och järnväg. Eftersom denna rättsakt rör både transportoperatörer och passagerare och innehåller många nya skyldigheter för transportoperatörerna, är det rimligt att en något längre genomförandeperiod beviljas tjänsteleverantörerna för att nå ett bättre resultat.

- Betänkande: Anne E. Jensen (A6-0226/2009)

  Siiri Oviir (ALDE). - (ET) Beträffande Anne E. Jensens betänkande om intelligenta transportsystem har deras genomförande bevisat att de är effektiva och gör transporter effektivare, säkrare och tryggare, samt bidrar till att nå det politiska målet med att göra transporter renare. Därför har jag röstat för betänkandet.

- Betänkande: Ulrich Stockmann (A6-0217/2009)

  Siiri Oviir (ALDE). - (ET) Ulrich Stockmanns betänkande om Marco Polo II-programmet är värt att stödja eftersom det gör det möjligt att minska trafikstockningar på motorvägarna, förbättra miljöskyddsmetoderna inom transportsystemen och främja kombinerandet av transportmedel. Jag är dock oroad över att det varje år görs allt färre ansökningar om finansiellt stöd och därmed finns färre planerade projekt som skulle kunna finansieras inom ramen för detta program.

- Betänkande: Petr Duchoň (A6-0220/2009)

  Siiri Oviir (ALDE). - (ET) Jag stödde Petr Duchoňs betänkande, eftersom järnvägstransporter spelar en mycket viktig roll för EU-transporterna, också i dag, trots den kontinuerliga minskningen av varutransporter. Jag gav också betänkandet mitt stöd eftersom jag håller med föredraganden om att denna rättsakt måste utarbetas på ett sådant sätt att järnvägsnätet i framtiden blir effektivt för alla användare.

- Betänkande: John Bowis (A6-0233/2009)

  Siiri Oviir (ALDE). - (ET) I dag har vi också diskuterat och precis röstat om vissa betänkanden från hälso- och sjukvårdspaketet. Jag gav skyddet av patienters rättigheter vid gränsöverskridande hälso- och sjukvård mitt stöd, eftersom jag anser att de valda företrädarna i Europaparlamentet alltför länge har varit missnöjda med att jurister stiftar lagar på detta område – lagar bör stiftas av politiker, dvs. av parlamentsledamöter som valts av de europeiska väljarna. Detta är det sista tillfället att påverka och anta detta direktiv.

- Betänkande: Antonios Trakatellis (A6-0231/2009)

  Siiri Oviir (ALDE). - (ET) Antonios Trakatellis betänkande om sällsynta sjukdomar utgör ett slags komplement till betänkandet om patienters rättigheter, vilket jag röstade för trots att jag inte stöder rekommendation 15 i det betänkandet, eftersom den rekommendationen tillhör förra århundradet och eftersom politiker inte bör påverka den genetiska forskningen.

- Betänkande: Gilles Savary (A6-0199/2009)

  Siiri Oviir (ALDE). - (ET) Betänkandet om stadstrafik och handlingsplanen på detta område fick mitt stöd, eftersom stadstrafiken spelar en mycket viktig roll för EU:s gods- och passagerartransporter. Därför är utarbetandet av en separat strategi för stadstrafik helt och hållet motiverat.

- Betänkande: Anne E. Jensen (A6-0227/2009)

  Siiri Oviir (ALDE). - (ET) Till sist vill jag nämna Anne E. Jensens betänkande om handlingsplanen för intelligenta transportsystem, eftersom denna handlingsplan är inriktad på geografisk överensstämmelse.

- Betänkande: Jean-Paul Gauzès (A6-0191/2009)

  Daniel Hannan (NI). – (EN) Den 23 april föddes den störste av alla engelsmän och kanske den störste dramatiker och författare som mänskligheten har frambringat. Det kännetecknande för Shakespeares verk är att oavsett vilka erfarenheter vi har med oss i bagaget så kastar pjäserna alltid mer ljus över erfarenheterna än tvärtom. I dag är det bästa jag kan göra att citera Johan of Gaunts dödstal i ”Rikard II”, som inte bara är en vacker beskrivning av våra budgetproblem i Storbritannien utan också av vår situation här i EU.

För det första om budgeten:

”Det dyra själars dyra, dyra land ...

Utpaktas nu – jag dör, då jag det säger – som ett arrendehemman, som ett torp:”

Men lyssna sedan på hans beskrivning av Lissabonfördraget eller den europeiska konstitutionen:

”Ja, England, bundet in i praktfullt haf,

Hvars klippors rand tillbakaslår hvart anfall

Af afundsjuka, fuktiga Neptun,

Är bundet in i smälek nu, i fläckar

Af bläck och multna pergamenters band;

Det England, som var vandt att andra kufva,

Har smädeligen kufvat nu sig sjelf:”

Jag har då inte hört någon bättre beskrivning!

  Talmannen. − Jag kände inte till att ni hade en sådan talang för rapsodi. Ni reciterade detta mycket väl.

- Betänkande: Silvia-Adriana Ţicău (A6-0254/2009)

  Syed Kamall (PPE-DE). – (EN) Herr talman! När vi röstar om saker och ting i Europaparlamentet bör vi alltid se till att vara moraliska föredömen.

Vi gör helt rätt i att tala om energieffektivitet. Uppriktigt sagt har jag inga problem med det på EU-nivå, nationell nivå eller lokal nivå. Jag tror att man kan göra mer på lokal förvaltningsnivå, men det är bra att sprida bästa metoder och idéer på EU-nivå och nationell nivå.

För att kunna vara dessa föredömen måste vi dock visa prov på moraliskt ledarskap. Hur kan vi tala om byggnaders energieffektivitet när vi fortsätter att arbeta i två parlamentsbyggnader, en här i Strasbourg och en i Bryssel? Hur är det med koldioxidutsläppen från parlamentet i Strasbourg, när vi talar om koldioxidutsläpp på tio tusentals ton varje år? Det är dags att stoppa hyckleriet, visa ledarskap och stänga parlamentet i Strasbourg.

- Betänkande: John Bowis (A6-0233/2009)

  Syed Kamall (PPE-DE). – (EN) Herr talman! Låt mig börja med att ge min kollega John Bowis en eloge. Jag är säker på att vi alla önskar honom ett snabbt tillfrisknande. Gud ske lov kunde han utnyttja ett annat lands hälso- och sjukvårdssystem. Han, som är brittisk medborgare, kunde utnyttja den utmärkta hälso- och sjukvården i Belgien.

Detta är några små steg i rätt riktning för att medborgare i hela EU ska kunna fatta beslut om vart de ska bege sig för att få hälso- och sjukvård. Om patienterna får information om hur många som tillfrisknar efter olika sjukdomar i ett antal olika länder och får en valmöjlighet kan de välja i vilket land de tror sig ha de bästa chanserna. Att man kan utnyttja dessa hälso- och sjukvårdstjänster är ett positivt steg i rätt riktning.

Jag har ofta kritiserat initiativ som vi har diskuterat här, men det här tycker jag är någonting positivt. Vi ser fram emot att kunna erbjuda patienter i hela Europeiska unionen valfrihet och bättre service.

- Betänkande: Brian Crowley (A6-0070/2009)

  Zuzana Roithová (PPE-DE). – (CS) Jag vill också göra en röstförklaring om Crowley-betänkandet om skyddstiden för upphovsrätt. Jag röstade mot betänkandet, som inte har tänkts igenom tillräckligt, men som förmodligen kommer att påverka det pris som konsumenterna måste betala för musik under de kommande 45 åren. Jag vill hjälpa vanliga artister och för att göra det behöver vi lagstiftning om reglering av avtalsvillkoren och kollektiv förvaltning och om inrättande av ett system för social omvårdnad, pensionssystem eller förändrade licensavgifter. Konsekvensanalyser visar att endast 2 procent av intäkterna delas mellan vanliga artister, och att resten går till skivbolagen och till de största artisterna. En senare omfördelning skulle skada lovande små artister, och konsumenterna och skattebetalarna skulle också få betala hundratals miljoner euro mer. Förslaget gör saker och ting komplicerade för bibliotek, arkiv, konstskolor och oberoende filmskapare. Det finns inga tydliga konsekvenser för audiovisuella konstnärer. Alla rättsliga myndigheter varnar för förslaget och jag har därför röstat mot det.

- Betänkande: Anne E. Jensen (A6-0226/2009)

  Brigitte Fouré (PPE-DE). – (FR) Herr talman! Vad gäller Anne E. Jensens betänkande, det vill säga betänkandet om förslaget till direktiv om användningen av intelligenta transportsystem, röstade jag för betänkandet. Syftet med detta direktiv är att garantera interoperabiliteten hos den informations- och kommunikationsteknik som används inom transportsystemen.

Innovation på transportområdet måste uppmuntras, i synnerhet om fordonssäkerheten kan förbättras. Faktum är att innovationerna kommer att förlora sin nytta om vi inte garanterar att de kan tillämpas inom hela EU.

Detta direktiv bör göra det möjligt för oss att bidra till att minska antalet dödsfall på de europeiska vägarna, genom att minska såväl risken för kollisioner som allvarsgraden för eventuella olyckor. Jag vill påminna er om att EU har antagit ett mål att halvera antalet dödsfall på vägarna senast 2010 jämfört med 2000 års nivå.

I detta hänseende beklagar jag att direktivet om gränsöverskridande samarbete på området för vägsäkerhet, vilket vi antog för flera månader sedan vid det här laget, ännu inte har antagits av EU:s transportministrar, eftersom det också skulle göra det möjligt att rädda liv genom att underlätta påförandet av böter för bilister som bryter mot lagen i en annan medlemsstat än den där deras fordon är registrerat.

- Betänkande: Petr Duchoň (A6-0220/2009)

  Brigitte Fouré (PPE-DE). – (FR) Vad gäller Petr Duchoňs betänkande om järnvägskorridorer för godstransporter, vill jag säga att Europaparlamentet precis har antagit detta betänkande om ett europeiskt järnvägsnät för konkurrenskraftig godstrafik. Jag röstade för detta betänkande, som torde tillåta fler och bättre godstransporter via järnväg.

Europeiska åtgärder på detta område var nödvändigt. Godstransporterna via järnväg fungerar faktiskt inte tillräckligt bra och erbjuder alltför få garantier i form av tillförlitliga tidtabeller för de företag som vill använda järnvägar för godstransporter.

Vi måste nu göra järnvägstransporter mer attraktiva för företagen, för om vissa varor börjar transporteras via järnväg i stället för på vägarna innebär det att färre växthusgaser släpps ut och att färre lastbilar fastnar i trafikstockningar på vägarna och motorvägarna.

Jag hoppas nu därför att medlemsstaternas transportministrar kommer att följa den väg som Europaparlamentet slagit in på mot ett bättre presterande europeiskt järnvägsnät för godstransporter.

- Betänkande: Antonios Trakatellis (A6-0231/2009)

  Bernd Posselt (PPE-DE). – (DE) Herr talman! Jag röstade mot Antonios Trakatellis betänkande på grund av det skandalösa ändringsförslag 15, som blandar ihop botande av sjukdomar med mord av ofödda människor och som luktar arvshygien lång väg. Vi måste vara tydliga på den här punkten: människor har rätt till liv från den stunden då ägget och spermien förenas fram till deras naturliga död, och detta ändringsförslag ifrågasätter i grunden denna rätt till liv. En ofödd människa skulle inte längre ha rätt till liv, bara för att han eller hon bär på en sjukdom. Detta är läkekonstens raka motsats – det är mord.

Därför är Trakatellis-betänkandet oacceptabelt och detta ändringsförslag är en skandal som vanärar Europaparlamentet, som annars gång på gång har tjänat bioetiken och skyddet av det ofödda människolivet väl.

  Ingeborg Gräßle (PPE-DE). - (DE) Herr talman! För första gången sedan jag blev ledamot av Europaparlamentet har jag i omröstningen om ansvarsfrihet röstat mot ansvarsfrihet för kommissionen och jag vill gärna förklara varför: min grundläggande oro är Europeiska kommissionens hantering av anslutningen av de två nya länderna, nämligen Rumänien och Bulgarien.

Vi har många problem att ta itu med i Rumänien och Bulgarien i form av utbredd korruption där mycket pengar, mycket EU-pengar har försvunnit. Europeiska kommissionen började inte frysa dessa medel förrän 2008. Vi förlorade en hel del pengar under 2007 och måste nu kämpa med knappt befintliga kontrollsystem eller kontrollsystem som endast fungerar emellanåt. I Rumänien har vi en utbredd korruption och problem med rättsväsendet att kämpa med. Allt detta måste skyllas på föranslutningsprocessen.

Jag vill ge ett tecken, och säga till Europeiska kommissionen att den i framtiden måste hantera anslutningar på ett annat sätt. Jag vill också säga till kommissionen att om den hade granskats i andra länder tidigare hade den kunnat göra större framsteg om den hade velat.

Jag vill uppmana kommissionen att hjälpa båda dessa länder att inrätta finansiella kontrollsystem som är värdiga att kallas kontrollsystem och att bidra till att avskaffa de systematiska bristerna i dessa båda länder. Annars kommer vi att få ett permanent problem här, en permanent plåga för hela Europa.

Skriftliga röstförklaringar

- Betänkande: Paulo Casaca (A6-0184/2009)

  Alexander Alvaro (ALDE), skriftlig. − (DE) Europaparlamentet röstade i dag om Paulo Casacas betänkande om ansvarsfrihet i fråga om genomförandet av Europaparlamentets budget för budgetåret 2007. I betänkandet tas också frågan om Europaparlamentets pensionsfond upp.

Europaparlamentets pensionsfond är en frivillig pensionsfond. Pensionsfonden har nu hamnat i ekonomiska svårigheter och ett underskott har uppstått.

Det fria demokratiska partiet i Europaparlamentet motsätter sig användningen av skatteintäkter för att täcka underskottet. Det är oansvarigt att förvänta sig att de europeiska skattebetalarna ska betala för dessa förluster. Alla sådana planer bör avvärjas. Det fria demokratiska partiet i Europaparlamentet röstade mot ansvarsfrihet i fråga om genomförandet av Europaparlamentets budget. Möjligheten att använda skatteintäkter för att täcka underskottet har inte helt uteslutits.

  Richard James Ashworth (PPE-DE), skriftlig. − (EN) De brittiska konservativa ledamöterna kunde inte tillstyrka ansvarsfrihet för avsnitt I, Europaparlamentet, i EU:s budget för 2007. Vi insisterar på att parlamentets budget ska ge de europeiska skattebetalarna valuta för pengarna och stöder därför större delen av föredragandens betänkande. Vi konstaterar särskilt att det har gjorts framsteg med genomförandet av parlamentets budget, vilket framgår av Europeiska revisionsrättens rapport för 2007. Vi stöder också det föredraganden säger om ledamöternas frivilliga pensionsfond. I linje med vår traditionella inställning kommer vi dock att fortsätta att rösta emot beviljande av ansvarsfrihet tills vi ser att det görs verkliga framsteg på vägen mot en ren revisionsförklaring från Europeiska revisionsrätten.

  Monica Frassoni (Verts/ALE), skriftlig. − (EN) I dag röstade De gröna för Casacabetänkandet om ansvarsfrihet för Europaparlamentet för 2007.

Vi vill understryka att nu när det här betänkandet har antagits vid plenarsammanträdet bör parlamentets presidium ta sitt ansvar och omedelbart agera i enlighet med den antagna texten när det gäller den frivilliga pensionsfonden. Det bör också fatta tydliga beslut om att den frivilliga pensionsfonden inte under några omständigheter kommer att räddas med extra pengar från parlamentets budget, vare sig direkt eller indirekt, och att förteckningen över dem som deltar i fonden ska offentliggöras utan ytterligare dröjsmål.

Det bör slås fast att eftersom parlamentet måste garantera ledamöternas pensionsrättigheter bör det också ha full kontroll över fonden och dess investeringspolicyer. Vi förväntar oss att de här besluten fattas före utgången av april 2009.

  Marian Harkin (ALDE), skriftlig. − (EN) Jag avstod eftersom jag är med i pensionsfonden.

  Jens Holm och Eva-Britt Svensson (GUE/NGL), skriftlig. − (EN) Vi röstade emot Casacabetänkandet om ansvarsfrihet för Europaparlamentet för 2007 av tre skäl. För det första vänder vi oss mot en situation där ledamöternas frivilliga pensionsfond finansieras med skattebetalarnas pengar. För det andra vänder vi oss mot en situation där skattebetalarnas pengar kan ges till en privat pensionsfond samtidigt som förteckningen över medlemmar och mottagare hålls hemlig och inte offentliggörs.

För det tredje är vi fullständigt emot att ännu mer av skattebetalarnas pengar används för att täcka pensionsfondens nuvarande underskott, som beror på spekulativa investeringar. Vi stöder dock punkterna 105 och 109 i Casacabetänkandet, som innebär att några av de problem vi har med ledamöternas frivilliga pensionsfond löses, men eftersom Casacabetänkandet inte förändrar dagens situation röstade vi emot ansvarsfrihet för genomförandet av Europaparlamentets budget för budgetåret 2007.

  Kartika Tamara Liotard och Erik Meijer (GUE/NGL), skriftlig. − (EN) Vi röstade emot Casacabetänkandet om ansvarsfrihet för Europaparlamentet för 2007 av tre skäl. För det första vänder vi oss mot en situation där ledamöternas frivilliga pensionsfond finansieras med skattebetalarnas pengar. För det andra vänder vi oss mot en situation där skattebetalarnas pengar kan ges till en privat pensionsfond samtidigt som förteckningen över medlemmar och mottagare hålls hemlig och inte offentliggörs.

För det tredje är vi fullständigt emot att ännu mer av skattebetalarnas pengar används för att täcka pensionsfondens nuvarande underskott, som beror på spekulativa investeringar. Vi stöder dock punkterna 105 och 109 i Casacabetänkandet, som innebär att några av de problem vi har med ledamöternas frivilliga pensionsfond löses, men eftersom Casacabetänkandet inte förändrar dagens situation röstade vi emot ansvarsfrihet för genomförandet av Europaparlamentets budget för budgetåret 2007.

  Toine Manders (ALDE), skriftlig. – (NL) Jag kunde tyvärr inte vara med i början av omröstningen, men jag samtycker helt till innehållet i betänkandena om ansvarsfrihet, och i synnerhet till Casacabetänkandet. Det vore oansvarigt om vi, särskilt i dessa tider, skulle täcka underskottet i pensionsfonden med skattepengar. Ett eventuellt underskott i fonden är en fråga för fonden och dess medlemmar, och inte för de europeiska skattebetalarna.

Parlamentsledamöterna framhålls som ett föredöme och måste vara försiktiga med hur de använder gemenskapsmedlen. Det gäller deras inkomster, deras pensioner och deras utgifter. Det gläder mig därför att parlamentet har godkänt detta betänkande.

  Carl Schlyter (Verts/ALE), skriftlig. − Jag vägrar att bevilja ansvarsfrihet för en institution som öser mer än en miljard euro på en extra pensionsförsäkring som till två tredjedelar är finansierad genom offentliga pengar. Ledamöter av Europaparlamentet som är anslutna till denna extra pensionsfond måste acceptera en sänkning av dessa lyxpensioner, precis som låginkomsttagare har tvingats att acceptera en sänkning av sina pensioner. Ansvarsfriheten gäller 2007, men vi kan inte vänta ett år med att kritisera ett beslut från 2008 om extra utbetalningar till pensionsfonden.

  Olle Schmidt (ALDE), skriftlig. − Jag avstod från att rösta, eftersom jag den 21 april 2009 lämnade den frivilliga pensionsfonden och därför inte ville påverka röstresultatet.

  Kathy Sinnott (IND/DEM), skriftlig. − (EN) Det är meningen att vi som är parlamentsledamöter ska representera och tjäna EU-medborgarna. Alla våra väljare lider av följderna av den ekonomiska krisen, särskilt genom att de blir av med sina pensioner eller får dem sänkta. I min egen valkrets Munster i Irland går många anställda en mycket osäker ålderdom till mötes eftersom de pensionspengar de har betalat in har förlorat en hel del i värde. I en del fall har de helt blivit av med sina pensioner sedan deras företag har gått omkull.

I samband med omröstningen om det här betänkandet vill jag gärna, i enlighet med parlamentets regler, meddela att jag har ett egenintresse. Som ledamot betalar jag till en pensionsfond. Det betraktar jag emellertid inte som någon intressekonflikt.

Jag tycker att det är orimligt av parlamentsledamöter att förvänta sig immunitet, och vi bör bära bördan av den ekonomiska krisen tillsammans. Som parlamentsledamot sätter jag medborgarnas intressen före mina egna.

  Søren Bo Søndergaard (GUE/NGL), skriftlig. − (EN) Jag röstade emot Casacabetänkandet om ansvarsfrihet för Europaparlamentet för 2007 av tre skäl. För det första vänder jag mig mot en situation där ledamöternas frivilliga pensionsfond finansieras med skattebetalarnas pengar. För det andra vänder jag mig mot en situation där skattebetalarnas pengar kan ges till en privat pensionsfond samtidigt som förteckningen över medlemmar och mottagare hålls hemlig och inte offentliggörs.

För det tredje är jag fullständigt emot att ännu mer av skattebetalarnas pengar används för att täcka pensionsfondens nuvarande underskott, som beror på spekulativa investeringar. Jag stöder dock punkterna 105 och 109 i Casacabetänkandet, som innebär att några av de problem jag har med ledamöternas frivilliga pensionsfond löses, men eftersom Casacabetänkandet inte förändrar dagens situation röstade jag emot ansvarsfrihet för genomförandet av Europaparlamentets budget för budgetåret 2007.

- Andrabehandlingsrekommendation: Silvia-Adriana Ticău (A6-0210/2009)

  Luís Queiró (PPE-DE), skriftlig. – (PT) Genom detta förslag förtydligas reglerna för hur man bedriver transporter på väg.

Nya regler föreslås som syftar till att öka säkerheten och kvaliteten hos vägtransporterna samt till att garantera gemensamma finansiella förvaltningskriterier för dessa företag.

Skyldigheterna att ha utbildade personer som ansvarar för driften av företagets transportverksamhet och att kunna styrka företagets ekonomiska resurser är tecken på den nya inställningen till denna verksamhet.

Andra viktiga inslag i denna text är frågorna om skydd av personuppgifter, inrättandet av ett register med offentliga och konfidentiella delar och också slutet för så kallade brevlådeföretag.

Kraven för att få bedriva denna verksamhet, nämligen gott anseende, ekonomiska resurser och yrkeskunnande, innebär ett klargörande av denna verksamhet som vi hoppas ska göra det möjligt för den att utvecklas på ett mer öppet sätt, vilket skulle ge kunderna ett bättre skydd och större säkerhet.

- Andrabehandlingsrekommendation: Mathieu Grosch (A6-0211/2009)

  Dirk Sterckx (ALDE), skriftlig. − (EN) Jag är emot kompromissen mellan föredraganden och rådet om regler för tillträde till den internationella marknaden för godstransporter på väg. Vi anser inte att nya gränser och nya begränsningar av cabotaget är ett bra sätt att lösa de problem som vägtransportsektorn har till följd av den ekonomiska krisen. Dessutom kan vi från miljösynpunkt inte acceptera restriktioner som kravet att hela lasten i inkommande internationella transporter måste lossas innan en cabotagetransport får utföras. Detta strider fullständigt mot realiteterna i vägtransportsektorn och gör att godstransporterna inte kan organiseras på ett effektivt sätt. Resultatet kommer att bli fler tomma lastbilar.

Däremot stöder jag med kraft en mycket strikt inställning i fråga om tillträdet till yrket vägtransportör. Om vi har hårda regler för tillträdet till yrket behöver vi inte vara rädda för en öppen europeisk transportmarknad.

- Betänkande: Silvia-Adriana Ţicău (A6-0254/2009)

  Martin Callanan (PPE-DE), skriftlig. − (EN) Jag inser att byggnaders energieffektivitet behöver förbättras och jag är säker på att EU kan spela en positiv roll i det avseendet. Faktum är att jag inte anser att man i det här betänkandet tillräckligt uppmärksammar byggnaders energieffektivitet i ett större sammanhang där det gäller att komma till rätta med miljöproblem som klimatförändringar.

Det är relativt lätt att göra byggnader mer energieffektiva, det kostar relativt lite och det ger relativt positiva effekter. Mer energieffektiva byggnader skulle också ha en enormt stor positiv inverkan på koldioxidutsläppen i EU. Europeiska kommissionen har dock konsekvent undvikit att göra energieffektiviteten till sitt flaggskepp, för att i stället ge sig på bilindustrin. Jag är övertygad om att det är djupt felaktigt och kontraproduktivt att göra biltillverkarna till syndabockar för klimatförändringarna.

Tyvärr meddelade Nissan nyligen att arbetstillfällen kommer att gå förlorade och att tillverkningen ska minska i min valkrets i nordöstra England. Det vore naivt att nonchalera EU-bestämmelsernas roll i den kris som bilindustrin nu genomlever. Denna kris kunde till stor del ha avvärjts med en mer balanserad miljöpolitik från EU:s sida, där byggnaders energieffektivitet åsätts den vikt den förtjänar.

  Călin Cătălin Chiriţă (PPE-DE), skriftlig. – (RO) Jag röstade för Silvia-Adriana Ţicăus betänkande eftersom jag anser att en förbättrad energiprestanda hos byggnader är avgörande för att skydda miljön samt för att minska de energiförluster som konsumenterna drabbats av.

Samtidigt får EU-medborgarna inte ensamma bära alla kostnader för att förbättra byggnaders energiprestanda. EU och medlemsstaterna måste öronmärka de nödvändiga finansiella resurserna för detta ändamål. De måste senast 2014 inrätta en energieffektivitetsfond med finansiering från gemenskapsbudgeten, Europeiska investeringsbanken (EIB) och medlemsstaterna i syfte att främja offentliga och privata investeringar i projekt som syftar till att förbättra energieffektiviteten hos byggnader, tillämpa reducerade mervärdesskattesatser för varor och tjänster i fråga om energieffektivitet och förnybar energi, och utöka urvalskriterierna för finansiering från Europeiska regionala utvecklingsfonden (ERUF) för förbättrad energiprestanda hos byggnader, och inte bara hos bostadshus. Andra instrument omfattar projekt för direkta offentliga utgifter, lånegarantier och bidrag, samt sociala bidrag.

  Edite Estrela (PSE), skriftlig. – (PT) Priset på och tillförlitligheten hos energiförsörjningen är kritiska faktorer för EU:s konkurrenskraft. Att öka energieffektiviteten är ett av de mest kostnadseffektiva sätten för EU att nå sina mål när det gäller koldioxidutsläpp och att skapa sysselsättning, minska företagens kostnader, ta itu med den sociala inverkan av de höjda energipriserna och minska EU:s allt större beroende av externa energileverantörer.

Byggnaders energiprestanda står för närvarande för ungefär 40 procent av energiförbrukningen och genom att omarbeta detta direktiv kommer det att bli möjligt att förbättra den nuvarande situationen. Alla berörda aktörer måste göras medvetna om fördelarna med en förbättrad energiprestanda och måste ha tillgång till den relevanta informationen om hur detta ska genomföras. Det är därför avgörande att de finansiella instrumenten för att stödja en förbättrad energieffektivitet hos byggnader är tillgängliga för de lokala och regionala myndigheterna.

  Peter Skinner (PSE), skriftlig. − (EN) Jag välkomnar initiativet att verka för energieffektiva byggnader. Det går helt klart att skapa en balans mellan behovet av åtgärder för att förbjuda koldioxidutsläpp när så är möjligt och ekonomiska kostnader. Avsikten att energicertifiera dessa byggnader är en av de nyckelfrågor som kan bidra till att påverka konsumtionen genom upplysning.

- Betänkande: Jean-Paul Gauzès (A6-0191/2009)

  Jens Holm, Kartika Tamara Liotard, Erik Meijer och Eva-Britt Svensson (GUE/NGL), skriftlig. − (EN) Vi är helt för hårdare regler för finansiell verksamhet och kreditvärderingsinstitut, men valde att rösta emot Gauzèsbetänkandet i dag. Det beror på att betänkandet är otillräckligt och att man inte tillräckligt betonar de viktigaste frågorna. Det finns ett stort behov av offentliga icke vinstdrivande kreditvärderingsinstitut, eftersom införandet av sådana är enda sättet att undvika intressekonflikter i värderingsprocessen. Den frågan behandlas inte på ett tillfredsställande sätt i betänkandet.

  Astrid Lulling (PPE-DE), skriftlig. – (FR) Jag stöder utan tvekan Jean-Paul Gauzès betänkande. Han har återigen visat sina kvaliteter som förhandlare. Det var tur att en kompromiss kunde nås snabbt om denna text.

Genom att inrätta ett regelverk för kreditvärderingsinstitut går EU i täten och visar vägen, medan USA fortfarande inte har vidtagit några praktiska åtgärder på detta område. En del av trovärdigheten hos och förtroendet för kapitalmarknaderna beror på de kreditvärderingar som görs och som offentliggörs av dessa institut.

Det regelverk som vi i dag inrättar bör kunna förbättra villkoren för hur dessa kreditvärderingar utförs, under förutsättning att de används inom en tillsynsram för reglerad verksamhet.

Det var dock viktigt att kompromissen inte utformades som lösningar som endast syftar till att förbjuda alla hänvisningar till kreditvärderingar i alla eventuella sammanhang, då sådana värderingar inte fastställts inom ramen för denna förordning. Förutom att det i viss mån skulle vara negativt för de viktigaste friheterna, som exempelvis yttrandefriheten och frihandeln, skulle en sådan strategi förmodligen ha gynnat de icke-europeiska marknaderna, till skada för dem som bor i Europa, och skulle förmodligen också ha gynnat privata och hemliga finansiella transaktioner, till skada för offentliga transaktioner som omfattas av öppenhetsreglerna. Jag stöder därför helt och hållet den lösning som valts.

  Nils Lundgren (IND/DEM), skriftlig. − Situationen i världsekonomin är alltjämt turbulent, och så sent som i går kunde IMF meddela att den finansiella krisen mycket väl kan komma att förvärras ytterligare framöver. Det borde knappast förvåna någon att detta är regleringsiverns och kontrollhysterins högtidsstund.

Att redan innan utredningarna är genomförda och analyserna färdigskrivna börja skissera på långtgående kontrollsystem för finansmarknadens funktion är emellertid ett förfärligt misstag. Flera viktiga aktörer, däribland Sveriges Riksbank, anser att kommissionen inte på ett trovärdigt sätt har lyckats bevisa ett marknadsmisslyckande som motiverar ytterligare reglering av kreditvärderingsinstituten.

Detta bekymrar uppenbarligen inte EU. I stället är lagstiftarna i Bryssel inställda på att turbulensen på världens finansmarknader ska ge EU anledning att flytta fram sina positioner. Om det finns något system i världen i dag som i ordets rätta bemärkelse är globalt så är det finansmarknaderna. Ytterligare kontroll av exempelvis kreditvärderingsinstituten bör därför, om och när så bedöms nödvändigt, initieras och planeras på global nivå. Eftersom man i denna kammare söker lösningar inom ramen för EU-samarbetet, har jag valt att rösta nej till betänkandet.

  Mary Lou McDonald (GUE/NGL), skriftlig. − (EN) Jag är helt för hårdare regler för finansiell verksamhet och kreditvärderingsinstitut, men valde att rösta emot Gauzèsbetänkandet i dag. Det beror på att betänkandet är otillräckligt och att man inte tillräckligt betonar de viktigaste frågorna. Det finns ett stort behov av offentliga icke vinstdrivande kreditvärderingsinstitut, eftersom införandet av sådana är enda sättet att undvika intressekonflikter i värderingsprocessen. Den frågan har inte behandlats på ett tillfredsställande sätt i betänkandet. Detta är bara ett exempel på bristerna i det här betänkandet.

  Andreas Mölzer (NI), skriftlig. − (DE) Vi avskaffar nu gråzonerna på finansmarknaderna och inför strängare krav, och det är inte en dag för sent. Men detta tar endast itu med symptomen och inte med orsakerna. Avregleringen under de senaste åren har möjliggjort uppkomsten av nya – och på grund av sin komplexitet, obskyra – penningmarknadsprodukter. I detta avseende röstade jag för en strängare finansiell tillsyn, även om det inte i sig kommer att räcka på långa vägar.

Om vi vill förhindra att sådana korthus byggs i framtiden är det enda sättet att förbjuda riskabla finansprodukter. En egen tillsynsmyndighet för EU skulle dock förmodligen skapa mer byråkrati, men det skulle inte införa mer ekonomiskt förnuft och inte sätta stopp för kasinomentaliteten.

  John Purvis (PPE-DE), skriftlig. − (EN) Kreditvärderingsinstituten måste visserligen ta på sig en del av skulden för den misslyckade värdepapperisering av bostadslån med hög kreditrisk som ledde till finanskrisen, men det var med ett visst beklagande som den brittiska konservativa delegationen röstade för planerna på att reglera kreditvärderingsinstituten i Gauzèsbetänkandet. Kreditvärderingsinstituten får inte betraktas som syndabockar, för den bank- och tillsynskultur som såg till att riskstrategierna utarbetades i lönndom har en lika stor del av skulden.

Vi hoppas att EU, Förenta staterna och kreditvärderingsinstituten kan arbeta tillsammans för att skapa ett system som fungerar ordentligt. För att det ska bli möjligt måste den hårdhänta regleringsstrategin lämna plats för en strategi som innebär att man accepterar att det finns en viss risk med alla investeringar och kan acceptera värderingar som görs utanför räckvidden av det vi har antagit i dag. Framför allt måste vi vara tillräckligt flexibla för att kunna anpassa oss till nya omständigheter och låta marknaden andas.

  Olle Schmidt (ALDE), skriftlig. − På grund av mina speciella kontakter med kreditvärderingsbranschen deltog jag inte i denna omröstning.

  Peter Skinner (PSE), skriftlig. − (EN) I G20-gruppens rekommendationer till arbetsgruppen för finansiella tjänster efterlyser man utan tvivel större insyn i och mer reglering av kreditvärderingsinstitut. Det här betänkandet, som var ett svar från Europaparlamentet till G20, är välbalanserat. Det finns dock några återstående frågor om vilken kompetensnivå CESR ska visa upp för att kunna spela en central roll i ett sådant regelverk.

- Betänkande: Gabriele Albertini (A6-0250/2009)

  Alessandro Battilocchio (PSE), skriftlig. − (IT) Tack, herr talman! Jag röstade för betänkandet.

Rådets förordningar (EG) nr 11/98 och nr 12/98 ledde till inrättandet av den gemensamma marknaden för internationella passagerartransporter med buss. Denna liberalisering har bidragit till den stadiga ökningen av mängden trafik inom sektorn, som har växt kontinuerligt från mitten av 1990-talet till i dag.

Denna positiva utveckling har dock inte åtföljts av något skydd och något upprätthållande av passagerarnas rättigheter: passagerarna har påtalat många problem, däribland inställda avgångar, överbokning, förluster av bagage och förseningar.

Till skillnad från passagerare som väljer att resa med andra transportmedel är busspassagerare fortfarande oskyddade på grund av en lucka i gemenskapslagstiftningen.

Jag välkomnar därför förslaget från utskottet för transport och turism, i vilket man strävar efter att fastställa busspassagerarnas rättigheter genom det dokument som vi ska rösta om. Förslaget är särskilt intressant eftersom det lägger ansvaret på transportföretagen vid dödsfall eller skada, inför ersättning och stöd vid inställda avgångar och förseningar, erkänner rättigheterna för människor med nedsatt rörlighet eller andra funktionshinder och inrättar organ som ansvarar för tillsynen av denna förordning och för hanteringen av klagomål.

Det är ett viktigt steg mot lika rättigheter för alla passagerare.

  Brian Crowley (UEN), skriftlig. − (EN) Europeiska unionen har skapat en framgångsrik inre marknad med aldrig tidigare skådad rörlighet för kapital, tjänster och människor. Att skapa denna rörelsefrihet i sig räcker emellertid inte. Vi måste skydda medborgarna i EU-länderna när de reser inom unionen, och se till att tillgången till våra transporttjänster sker på lika villkor.

Vi har sett att EU:s politik för passagerares tillträde och rätt till ersättning inom luftfartssektorn har varit framgångsrik, och jag välkomnar varmt att EU har lagt fram liknande förslag för andra transportsektorer. Det är emellertid viktigt att vi i alla lägen respekterar alla olika transportsektorers särdrag. Visserligen ska samma principer om rättigheter och rättvis tillgång och likvärdiga rättigheter gälla för alla former av transporter, men vi måste ta hänsyn till det specifika för alla transportslag. Annars hjälper vi vare sig passagerarna eller aktörerna.

Det gläder mig att Europaparlamentet i detta paket för passagerarrättigheter som omfattar transporter till sjöss, på inre vattenvägar och med buss, har utformat en lagstiftning som är rättvis och balanserad och som kommer att visa sig oerhört effektiv när det gäller att skydda och främja passagerarnas rättigheter i EU.

  Timothy Kirkhope (PPE-DE), skriftlig. − (EN) Vi konservativa välkomnar det övergripande syftet att utöka passagerarnas rättigheter, förbättra tillträdet för de funktionshindrade och skapa lika villkor för internationella busspassagerare, och därför röstade vi för det här betänkandet. Vi hade dock velat ha ett undantag för regionala linjer, eftersom Storbritannien har avreglerade marknader där entreprenadkontrakt har ersatts av öppen konkurrens. Dessutom tycks förslagsställarna inte inse att busslinjer i gränsområden är lokala till sin natur. Vi konservativa har också problem med det proportionella i vissa delar av förslaget till förordning, särskilt ansvarsbestämmelserna. Till skillnad mot järnvägen och flyget består bussektorn av ett stort antal små och medelstora företag med begränsade resurser.

  Fernand Le Rachinel (NI), skriftlig. – (FR) Busspassagerare ska åtnjuta samma rättigheter som tåg- och flygpassagerare. Det är filosofin i detta betänkande.

I själva verket är det en principfråga att samtliga passagerare ska vara lika för lagen. Det finns dock många betänkligheter kring detta.

De uppstår på grund av sektorns själva natur, som domineras av mikroföretag och små och medelstora företag. Vi kan inte nöja oss med de åtgärder som exempelvis har föreslagits i plenum som, under förevändning av ökat skydd av passagerarnas rättigheter, endast inför svårhanterliga restriktioner för bussförare och oundvikliga avgiftshöjningar för passagerarna själva.

Varför ska vi förvänta oss att en förare, vars jobb det är att köra säkert, ska gå en specialkurs som gör att han eller hon kan ge stöd åt funktionshindrade personer och personer med nedsatt rörlighet?

Varför inte göra ett entydigt undantag från bestämmelserna i den nya EU-förordningen för vanlig stads- och förortstrafik och regional trafik, som själva omfattas av offentliga tjänstekontrakt?

Varför ska vi försöka skapa rättigheter för att kompensera med upp till 200 procent av biljettpriset de fall när påstigning nekas på grund av överbokning?

I Frankrike har Fédération nationale des transporteurs de voyageurs föreslagit pragmatiska lösningar för alla dessa problem. Vissa har prövats. Andra inte alls. Det är synd.

  Luís Queiró (PPE-DE), skriftlig. – (PT) Gabriele Albertinis betänkande syftar till att skapa villkor för en tydligare ram i samband med användning och drift av busstransporttjänsten. Genom att lösa frågor kopplade till personer med nedsatt rörlighet och också genom att fastställa tydligare regler för passagerare i händelse av dödsfall eller personskada, och även i händelse av förlorat eller skadat bagage, bidrar detta betänkande till att öka säkerheten för både passagerare och företag. Lösningar ges även för fall av ersättning och assistans vid inställda eller försenade resor eller avbrutna resor.

Därmed skapas villkor för att passagerarna ska kunna få uppdaterad information före, under och efter resan. Deras rättigheter förtydligas också, liksom busstransportföretagens skyldigheter, i syfte att göra dem mer konkurrenskraftiga och säkrare.

- Betänkande: Crowley (A6-0070/2009)

  Edite Estrela (PSE), skriftlig. – (PT) Jag röstade för Brian Crowleys betänkande om skyddstiden för upphovsrätt och vissa närstående rättigheter, eftersom det främjar EU:s utövande konstnärer och europeisk musik.

Europaparlamentets förslag innebär utökade fördelar för utövande konstnärer, som ska skyddas under hela sin livstid, införandet av lika lång skyddstid som i Förenta staterna och i linje med EU:s principer värderingen av kreativitet och kultur.

Jag anser att förlängandet av skyddstiden från 50 till 70 år kommer att främja investeringar i musikalisk innovation och leda till ett större urval för konsumenterna samt tillåta EU att förbli konkurrenskraftigt på världens ledande musikmarknader.

  Vasco Graça Moura (PPE-DE), skriftlig. – (PT) Portugisiska direktörer i denna sektor ser detta som en extremt viktig fråga för de europeiska och portugisiska musikindustrierna. De bekräftar att kommissionens förslag om att förlänga skyddstiden för utövande konstnärer och skivproducenter när det gäller inspelningar kommer att uppfylla ett behov och tillåta EU att förbli konkurrenskraftigt gentemot världens ledande musikmarknader.

Vi har ett tydligt stöd från utövande konstnärer och producenter, då nästan 40 000 utövande konstnärer och musiker har undertecknat en namninsamling som kräver att Europeiska unionen minskar de existerande skillnaderna mellan länder, som redan har längre skyddstid.

Man hoppas att den förlängda skyddstiden ska uppmuntra nyinvesteringar i de många olika typer av ny musik, vilket medför en ökad valfrihet för konsumenterna. Man bör också notera att skivindustrin bidrar på ett mycket betydande sätt till sysselsättning och skatteintäkter samt är en stor exportör av immateriell egendom.

Av dessa skäl, som tagits upp av de ovannämnda direktörerna, röstade jag för en omröstning av kompromisstexten i dag. Dess godkännande skulle leda till samförstånd mellan rådet och Europaparlamentet, vilket i sin tur skulle underlätta att direktivet antas av rådet.

  Tunne Kelam (PPE-DE), skriftlig. − (EN) Jag röstade för ändringsförslag 79 om att återförvisa förslaget att förlänga skyddstiden för framföranden på fonogram till mer än 50 år till utskottet.

Jag anser att kommissionens förslag behöver bli mer underbyggt och att parlamentet därför bör ta mer tid på sig för att fatta sitt beslut. I sin nuvarande form tycks kommissionens förslag skapa objektiva grunder för att etablera konstgjorda monopol på kulturella verk.

Jag håller helt med om att många konstnärer får för lite betalt för sitt arbete. Lösningen är dock inte att ge efter för produktionsbolagen ännu mer, utan att verkligen överflytta vinsterna från dem till konstnärer och utövare.

  Arlene McCarthy (PSE), skriftlig. − (EN) Det är inte rättvist att de som komponerar musik eller de som designar cd-omslag får sina rättigheter skyddade under sin livstid plus 70 år medan skyddstiden för artisten bara är 50 år från utgivningen, som för närvarande. Skyddstiden har inte korrigerats med hänsyn till förväntad livslängd, vilket innebär att musikerna förlorar inkomsterna från sina verk just när de drar sig tillbaka och behöver dem som bäst. Begåvade musiker blir lurade av dagens system. 38 000 utövande konstnärer har bett om vårt stöd för att stoppa denna diskriminering. Det handlar om att ge vanliga arbetande musiker lika rättigheter.

Jag beklagar att det har förekommit så många falska påståenden om den här lagstiftningen. I tider av ekonomisk nedgång måste vi stödja våra kreativa industrier och artister som bidrar till vår BNP och skapar arbetstillfällen, tillväxt och global export. Den här lagen kommer verkligen att hjälpa fattiga musiker, som förtjänar likabehandling. Jag hoppas att rådet och kommissionen kan acceptera parlamentets beslut och lägga fram den här lagen innan valperioden är slut.

  Ieke van den Burg (PSE), skriftlig. – (NL) Det nederländska arbetarpartiet (Socialdemokratiska gruppen i Europaparlamentet) stöder det ändrade förslaget eftersom det innehåller ett betydande antal positiva delar för artisterna, till exempel skydd av artistens integritet och fonden för sessionsmusiker. Vi röstade för ändringsförslagen som syftar till att ge de utövande konstnärerna 100 procent av inkomsterna, vilket en förlängning av skyddstiden skulle innebära. Den uppnådda kompromissen är ett steg i rätt riktning men är ännu inte optimal.

Det nederländska arbetarpartiet är dock allvarligt oroat över mindre etablerade artisters ställning som, i utbyte mot att få spela in en skiva, måste avstå från all eventuell inkomst från inspelningar som överskrider deras förskottsbetalning. Vi hoppas därför att kommissionen snart kommer att lägga fram förslag som kan förbättra artisternas ställning i förhållande till skivbolagen, inklusive när det gäller kontrakten om de första 50 åren av upphovsrätt.

  Thomas Wise (NI), skriftlig. − (EN) Jag stöder till fullo tanken på förlängd skyddstid, men det här förslaget tjänar inte längre sitt syfte. EU har visat sig oförmöget att ta itu med problemet på ett logiskt och effektivt sätt, och därför röstade jag emot det.

- Betänkande: Stockmann (A6-0217/2009)

  Luís Queiró (PPE-DE), skriftlig. – (PT) Inrättandet av det andra Marco Polo-programmet är ett viktigt steg, eftersom det garanterar det nödvändiga ekonomiska stödet för de åtgärder som syftar till att öka och förbättra godstransportsystemets miljöprestanda.

Detta förslag är en följd av utvärderingen av effektiviteten av det första Marco Polo-programmet, som visade att endast 64 procent av trafikomflyttningsmålen hittills har uppnåtts, vilket är långt ifrån uppskattningsmålen.

Man hoppas att det nya Marco Polo-programmet kommer att gynnas av de förbättrade ekonomiska villkoren för att eftersträva de uppställda målen, som nu även kommer att inkludera projekt rörande höghastighetsleder till sjöss men även projekt med åtgärder för att minska trafikstockningar.

Jag anser att detta program, som syftar till att uppmuntra och stödja projekt som ställer om godstransporter till transport via sjöfart, järnväg och inre vattenvägar måste kunna hjälpa till att minska trafikstockningar och föroreningar och garantera effektivare och mer miljömässigt hållbara transporter.

- Betänkande: Duchoň (A6-0220/2009)

  Elisabeth Jeggle (PPE-DE), skriftlig. − (DE) I betänkandet från utskottet för transport och turism tas inte tillräcklig hänsyn till det verkliga intresset för järnvägstransporter som helhet när det gäller att främja en bättre användning av den tillgängliga kapaciteten.

Infrastrukturförvaltarna ska bevara denna reservkapacitet för ad hoc-ansökningar i sin årliga tågplan. Detta förhandskrav tillåter inte infrastrukturförvaltarna någon flexibilitet för att fatta beslut om sådana åtgärder i nutid. Kommissionens ursprungliga förslag har till och med skärpts, eftersom reservkapaciteter måste kunna garantera en tillfredsställande kvalitet på de internationella korridorerna för godstransporter.

I vilken omfattning som järnvägsföretagens begäran om korridorer faktiskt utnyttjas går inte att uppskatta ungefärligen av planeringsskäl. Dessa kapaciteter tas bort på förhand vid fastställande av tågplaner, vilket leder till att andra, senare korridoransökningar inte kan tillgodoses. Om den redan marginella nätkapaciteten inte används av godsföretagen, kommer de till sist att försvinna till nackdel för alla användare. Denna förordning skulle uppnå precis motsatsen till det faktiska målet, vilket är ett bättre utnyttjande av tillgänglig kapacitet.

För att begränsa den negativa inverkan på den efterfrågade passagerar- och godstrafiken på kort sikt, krävs det en förordning som tillåter infrastrukturförvaltarna att själva avgöra om en sådan åtgärd är lämplig, med hänsyn till kraven från passagerartrafiken eller hur man bättre kan tillgodose godstrafikens behov.

  Erik Meijer (GUE/NGL), skriftlig. – (NL) Alltmer gränsöverskridande, långdistansgodstrafik ställs om från järnväg till väg. Viktiga anledningar till detta är att fler motorvägar byggs, direkta järnvägsanslutningar till affärsföretag överges och vägtransporter har relativt sett blivit allt billigare. Dessa orsaker glöms i allmänhet bort. All vår uppmärksamhet är riktad mot två andra orsaker. En är att samordningen mellan järnvägsföretagen i de olika medlemsstaterna är otillräcklig, till följd av vilken godsvagnar måste vänta i onödigt långa perioder innan de kopplas samman med ett lok som kan köra dem vidare. Det finns nu en lösning på detta problem i form av pendeltåg med en regelbunden tidtabell.

Den andra kritiska punkten är att godstransporterna är långsamma eftersom de måste vänta in passagerartåg, som har företräde. Petr Duchoňs betänkande syftade till att avskaffa passagerartransporternas företrädesrätt. På hårt trafikerade sträckor, kan det innebära att EU inför en förpliktelse om att reguljära tidtabeller åsidosätts genom att ett antal tåg tas bort. Väljare kommer snart att inse att denna försämring i service är EU:s ansvar. I stället för att begränsa passagerartransporter krävs en lösning för att ta itu med flaskhalsar och brister i järnvägskapaciteten. Det är bra att texten i detta avseende har tonats ned.

  Andreas Mölzer (NI), skriftlig. − (DE) Godstrafik är i dagsläget mest koncentrerad till våra vägar och andelen godstrafik på järnväg och sjöfart eller luftfart fortsätter att minska. I dessa tider när alltmer krympande marginaler och extrem konkurrens, övertagningsmanövrer från lastbilsförare, förenat med övertrötthet hos förare och överbelastade fordon, blir till en dödlig riskblandning. Förutom olycksrisken är godstrafiken, som har en tendens att haverera, ohållbar när det gäller trafikstockningar, buller och miljöföroreningar.

Det är hög tid att ställa om godstrafiken till järnvägarna. Men för det kommer vi att behöva bättre tekniska lösningar och logistikmodeller för samordning och organisatoriska nätverk. Detta betänkande är ett steg i rätt riktning. Därför röstade jag för det.

  Luís Queiró (PPE-DE), skriftlig. – (PT) Upprättandet av en inre marknad för järnvägstrafik är mycket viktigt för de EU-politiska målen för hållbar transport, eller med andra ord för EU:s och dess transportsektors framtid. Det är även viktigt när det gäller att tillåta denna sektor att bli en integrerad del av åtgärderna som ska se till att Lissabonstrategin blir till en framgång.

Godstrafiken på järnväg är också en väldigt viktig faktor inom de olika områdena för transporttjänster.

Skapandet av ett europeiskt järnvägsnät för konkurrenskraftig godstrafik, med smidiga och gränsöverskridande tågtransporter, kommer förhoppningsvis möjliggöra att förbättringar görs när det gäller infrastrukturanvändningen och att en mer konkurrenskraftig godstrafik främjas.

Jag anser att det är mycket viktigt att stödja åtgärder som syftar till att förbättra situationen inom sektorn för godstransporter på järnväg, med framtidsutsikten att denna sektor ska bli fullständigt integrerad och nödvändig för EU:s hela framtida transportnätverk.

  Brian Simpson (PSE), skriftlig. − (EN) Jag gratulerar föredraganden och Europeiska kommissionen för deras modiga försök att prioritera järnvägstransporter av varor i hela EU.

Personligen hade jag velat ha ett radikalare förslag, ett som hade infört en strategi med företräde på vissa sträckningar och ett erkännande från den övriga järnvägsindustrin av att järnvägsfrakten är viktig, behöver utvecklas och måste stödjas.

Det finns två hinder för järnvägsfrakten i Europa. För det första den faktiska avsaknaden av driftskompatibilitet, särskilt i fråga om signaleringen, och för det andra järnvägsindustrin själv – i synnerhet de företag som transporterar passagerare och tillhandahåller infrastruktur och som spelar under täcket med varandra för att se till att järnvägsfrakten åsidosätts när sträckningar ska fördelas och tidtabeller upprättas.

Det här betänkandet är åtminstone en början till slutet på detta bekväma konvenansäktenskap och ett försök att åtminstone ge transportföretagen en chans att utveckla sin verksamhet.

Om vi låter dagens situation bestå kommer det inte att finnas någon järnvägsfrakt kvar om tjugo år. Vi måste agera nu för att göra järnvägsfrakten funktionsduglig, attraktiv och konkurrenskraftig. Annars får vi aldrig bort något gods från vägarna.

- Betänkande: Bowis (A6-0233/2009)

  Martin Callanan (PPE-DE), skriftlig. − (EN) Min kollega John Bowis har gjort ett gott arbete med det här ärendet, som är en milstolpe för patienträttigheterna. Vi konservativa stöder patientrörlighet inom EU och anser att den är ett sätt att förbättra den offentliga hälso- och sjukvården.

Det är kanske belysande att den här frågan först kom upp på grund av ett fall för de brittiska statliga hälsovårdsmyndigheterna. En kvinna som valde att resa till Frankrike för en höftoperation när hennes lokala hälsovårdsmyndighet lät henne vänta för länge nekades ersättning när hon kom hem. Hon vände sig dock till EG-domstolen, som fastslog en viktig princip – att patienter har rätt att resa till andra EU-medlemsstater för att få vård och sedan få ersättning från de statliga hälsovårdsmyndigheterna i sina hemländer.

Jag är ingen anhängare av EG-domstolen, som till stor del ligger bakom att EU ständigt utökar sina befogenheter, men det här utslaget var oerhört betydelsefullt. Jag hoppas att många i min valkrets som har blivit grymt svikna av Labourregeringens vanskötsel av den offentliga hälso- och sjukvården kommer att kunna få nytta av tankegångarna i det här betänkandet.

  Anne Ferreira (PSE), skriftlig. – (FR) Jag röstade emot betänkandet om tillämpning av patienträttigheter vid gränsöverskridande hälso- och sjukvård, eftersom det varken uppfyller EU-målet om en hög hälsoskyddsnivå, i enlighet med artikel 152 i fördraget, eller EU-medborgarnas krav på tillgång till en säker och högkvalitativ hälso- och sjukvård så nära sin bostadsort som möjligt.

I betänkandet görs inte förhandstillstånd till en regel för att få söka behandling i en annan EU-medlemsstat. Förhandstillstånd tillåter att den finansiella jämvikten i de sociala systemen förvaltas, samtidigt som patienterna får garanterade ersättningsvillkor och den information de behöver innan de får någon sjukhusvård utomlands.

Det är heller inte acceptabelt att förbättringar i hälso- och sjukvårdskvaliteten ska uppnås genom att behandlande institutioner ska konkurrera med varandra eller att hävda principen om den fria rörligheten för patienter. Den senare beror framför allt på deras hälsotillstånd.

De antagna ändringsförslagen är alldeles för vaga, vilket riskerar att problemen blir lösta i EG-domstolen.

Detta direktiv förstärker bara ojämlikheterna i hälso- och sjukvården för EU:s medborgare, då endast de som kan betala sjukvårdskostnaderna i förskott kommer att kunna välja högkvalitativa tjänster.

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. – (PT) Det grundläggande problemet är att detta betänkande antogs utan att den rättsliga grunden från artikel 95 ändrades eller, med andra ord, att hälsa på den inre marknaden skulle betraktas som en produkt, vilket är oacceptabelt. Det skulle därför ha varit bättre att förkasta kommissionens förslag, vilket vi argumenterade för. Tyvärr höll dock majoriteten inte med oss i vår ståndpunkt.

Resultatet blir att patienternas rättigheter vid gränsöverskridande hälso- och sjukvård inte skyddas från medlemsstaternas exklusiva befogenhet när det gäller att besluta om hur de ska organisera och finansiera sina hälso- och sjukvårdssystem. Detta gäller även deras befogenheter vid inrättande av system för förhandstillstånd vid sjukhusvård utomlands.

Medborgarnas rättighet till hälso- och sjukvård, och även rättigheterna för dem som arbetar inom denna sektor, är inte garanterade. Vad vi behöver göra är att öka solidariteten och samordningen mellan socialförsäkringssystemen i de olika EU-medlemsstaterna, särskilt genom att tillämpa, förstärka och lämpligare tillgodose patienternas rättigheter.

Därför röstade vi emot betänkandet.

  Christa Klaß (PPE-DE), skriftlig. − (DE) Jag röstade för direktivet om tillämpning av patienträttigheter vid gränsöverskridande hälso- och sjukvård, eftersom det ger patienterna större rättssäkerhet. Särskilt i områden i EU som är nära gränser, till exempel som min hemstad i den stora regionen Tyskland, Belgien, Luxemburg och Frankrike, eller i landsbygdsregioner med en brist på sjukvård, är främjandet av patientrörligheten en viktig del när det gäller att förbättra och öka effektiviteten inom vården.

Den tyska hälso- och sjukvårdssektorn kommer att vinna på den gränsöverskridande patientrörligheten, om patienter från andra EU-medlemsstater i större utsträckning använder vår höga standard inom vården, till exempel inom rehabilitering. Medlemsstaternas suveränitet måste dock garanteras. Medlemsstaterna själva ansvarar för att tillhandahålla hälso- och sjukvård och för att organisera sina sjukvårdssystem. I överensstämmelse med subsidiaritetsprincipen bör direktivet endast reglera områden som gäller gränsöverskridande patientrörlighet. Tysklands höga kvalitets- och säkerhetsnormer får inte äventyras. Etiska standarder, som medlemsstaterna av goda skäl följer, till exempel när det gäller artificiell insemination, DNA-analyser eller assisterat självmord, får inte ifrågasättas.

  Astrid Lulling (PPE-DE), skriftlig. – (FR) Jag välkomnar avsikterna i detta betänkande, som vill underlätta patienternas tillgång till hälso- och sjukvården i en medlemsstat annan än deras egen och för att klargöra ersättningförfaranden för efterbehandling som för närvarande saknas i gemenskapslagstiftningen. Säker, effektiv och högkvalitativ behandling bör därför bli tillgänglig för alla EU-medborgare via samarbetsmekanismer mellan medlemsstaterna.

Jag vill dock framhålla att medlemsstaterna är ensamt behöriga att organisera och finansiera hälso- och sjukvårdssystemen. Förhandstillstånd för sjukhusbehandlingar är nyckelinstrumentet när det gäller att använda dessa medel. Det säger sig självt att nyttjandet av denna rättighet måste göras inom ramen för principerna om proportionalitet, behov och icke-diskriminering.

När det gäller den rättsliga grunden vill jag förorda en dubbelrättslig grund för att kunna garantera respekten för nationella befogenheter. Kommissionens förslag innehöll i själva verket många försök att bakvägen inkräkta på detta område.

I den slutliga texten måste innehålla en medelväg mellan patienternas rättigheter och medlemsstaternas nationella befogenheter inom hälso- och sjukvårdssektorn.

  Linda McAvan (PSE), skriftlig. − (EN) Som företrädare för den brittiska Labourdelegationen i Europaparlamentet välkomnar jag många av de positiva inslagen i parlamentets betänkande om förslaget till direktiv om gränsöverskridande hälso- och sjukvård. Vi stöder särskilt de ändringsförslag som slår fast att de nationella regeringarna ska behålla hela ansvaret för att organisera sina nationella hälso- och sjukvårdssystem och fastställa regler för vården.

Vi befarar dock att de föreslagna reglerna inte är tillräckligt tydliga. Patienter som reser till andra EU-länder för att få vård måste veta om de kommer att få ersättning och få all erforderlig information om vilket slags hälso- och sjukvård de kommer att få i värdlandet och kvaliteten på denna. Därför kräver Labourdelegationen att det ska framgå av direktivet att medlemsstaterna kan införa system för förhandstillstånd. Vi stöder också en dubbel rättslig grund för artiklarna 152 och 95 för att garantera att det är vårdfrågor och inte frågor om den inre marknaden som prioriteras. Labourdelegationen avstod i den slutliga omröstningen för att påtala att dessa två punkter måste tas upp i andrabehandlingen.

  Arlene McCarthy (PSE), skriftlig. − (EN) Jag avstod i omröstningen om det här betänkandet eftersom det inte ger tillräckliga garantier för skyddet och finansieringen av National Health Service (NHS) i Storbritannien och inte kommer att leda till någon säkerhet eller klarhet för den minoritet av patienterna som har råd att resa för att få vård i en annan medlemsstat i EU.

Tories ledamöter i Europaparlamentet vill med sitt förslag återinföra sitt förkättrade system med vårdpeng genom den europeiska bakdörren. Med deras förslag får ett fåtal rika rätt att ta ut NHS-pengar ur Storbritannien och använda dem för privat vård i övriga Europa. Människor som betalar sina skatter förväntar sig att deras pengar ska investeras i NHS för att betala för hälso- och sjukvård hemma, inte avledas till andra hälso- och sjukvårdssystem i EU. Det kom inte som någon överraskning när Toryparlamentsledamoten Dan Hannan helt nyligen förespråkade privatiseringar i hälso- och sjukvården.

I en debatt om gränsöverskridande vårdbetalningar mellan Storbritannien och Irland nyligen sa Tories skugghälsovårdsminister Andrew Lansley att NHS resurser alltid är värdefulla och vände sig mot att 180 miljoner pund sterling av NHS pengar skulle utbetalas till Irland. Tories har dock inte ställt sig bakom vårt förslag om ett tydligt system för förhandstillstånd, som är avgörande om man vill värna om värdefulla NHS-resurser och NHS-tjänster.

  Dimitrios Papadimoulis (GUE/NGL), skriftlig. – (EL) Jag röstade emot John Bowis betänkande och kommissionens förslag, eftersom deras rättsliga grund visar att ekonomiska intressen och en okontrollerad marknad går före patienternas rättigheter till en bättre och mer fullständig hälso- och sjukvård. I detta förslag förnekas förutsägelser om ett socialt Europa och solidaritet och kommer att ge upphov till situationer där endast de mest förmögna får tillgång till den uppreklamerade möjligheten till gränsöverskridande hälso- och sjukvård.

Det kommer att leda till en nedmontering av nationella hälso- och sjukvårdssystem och köra ut patienterna för att leta efter vård utomlands. Hälso- och sjukvården är och måste förbli medlemsstaternas ansvar. Att hantera hälso- och sjukvården som en säljbar handelsvara i stället för en allmännyttig tjänst är oacceptabelt. Dessutom föreslås i förslaget till direktiv ett system för ersättning av kostnaderna för gränsöverskridande hälso- och sjukvård vilket är onödigt, med tanke på att ersättning för hälso- och sjukvårdskostnader infördes 1971 enligt förordningen om samarbete mellan de sociala trygghetssystemen.

  Kathy Sinnott (IND/DEM), skriftlig. − (EN) Jag avstod i omröstningen om det här betänkandet eftersom jag av hela mitt hjärta vill att människor ska få den vård de har ett trängande behov av. Frågan om förhandstillstånd bekymrar mig dock. Förhandstillståndet i det här direktivet innebär att patienterna förnekas sina rättigheter. Det var därför som patienterna vände sig till domstolen från början, och det är domstolens utslag som är skälet till att vi sitter här och röstar om gränsöverskridande vård i dag. Om vi tar med förhandstillstånd i det här direktivet är vi tillbaka där vi började. Regeln kommer även fortsättningsvis att vara att det är geografin som bestämmer över liv och död och patienterna kommer att stöta på samma hinder som nu när de söker tillstånd för vårdresor.

Jag beklagar också djupt att det här betänkandet inte innehåller någon rättslig grund som sätter patienternas hälsa i första rummet. I stället har ett tillfälle slösats bort, och patienternas hälsa används som en vara som kan ge vinst.

  Catherine Stihler (PSE), skriftlig. − (EN) De viktiga ändringsförslagen om förhandstillstånd föll. Dessa ändringsförslag var avgörande för att NHS i Skottland och Storbritannien som helhet skulle kunna bevaras. Vi förlorade omröstningen om den dubbla rättsliga grunden, som skulle ha inneburit att folkhälsan togs med och att den inre marknaden inte var den enda rättsliga grunden. Eftersom vi förlorade båda dessa viktiga punkter och detta är förstabehandlingen hade jag inget annat val än att avstå.

  Marianne Thyssen (PPE-DE), skriftlig. – (NL) Patientrörligheten är ett faktum, men den nödvändiga rättssäkerheten för patienter och vårdpersonal är ännu inte på plats. Därför är kommissionens förslag till direktiv en bra sak. Jag uppskattar även John Bowis försök att nå en kompromiss om detta förfärligt svåra ämne. Tack vare hans arbete har betydande förbättringar gjorts i kommissionens förslag. Trots detta kunde jag inte ställa mig bakom slutbetänkandet eftersom det fattades två punkter som gällde medlemsstaternas behörighet att organisera och finansiera sina hälso- och sjukvårdssystem.

Vi ville infoga en rättslig grund som tillåter medlemsstaterna att ta ut den verkliga kostnaden för utländska patienter och låta dem vara med och betala för den vård de fått i vårt land. Dessutom var vi alltid för att låta medlemsstaterna få vägra ta emot patienter under vissa omständigheter, till exempel där det förekommer väldigt långa väntetider. Detta är särskilt viktigt i Belgien, ett litet land med en relativt stor tillströmning av utländska patienter.

I texten som antogs i dag i plenum erbjuds inte tillräckliga garantier för detta. Därför lade jag ner min röst i slutomröstningen.

  Georgios Toussas (GUE/NGL), skriftlig. – (EL) Europeiska unionens gräsrotshämmande politik och de borgerliga regeringarna sänker sina standarder för hälso- och sjukvårdstjänster, vilket leder till stress för patienterna, väntetider, en brist på vissa tjänster, höga skatter, en brist på skydd för oförsäkrade medborgare och invandrare och så vidare.

Den drastiska minskningen av sociala trygghetsförmåner, kommersialiseringen och den ytterligare privatiseringen av hälso- och sjukvårdssystemen och attacken mot försäkringsrättigheter gör det enklare för stora företagskonglomerat att ta hem enorma vinster från den lukrativa hälso- och sjukvårdssektorn.

Direktivet om ”patientrörligheten” främjar en enda gemensam hälso- och sjukvårdsmarknad, tillämpningen av friheterna från Maastrichtfördraget samt rörligheten för patienter och sjukvårdspersonal i syfte att trygga kommersialiseringen av vården.

En återbetalning av delar av kostnaderna för vård utomlands är en fälla för att få gräsrötternas samtycke till en kommersialisering av sjukvården och till differentierad sjukvård samt ett klassamhälle när det gäller rätten att leva.

Patienternas rättigheter kan endast tryggas med ett helt oberoende offentligt hälso- och sjukvårdssystem som omfattar hela befolkningens vårdbehov (specialistvård och annat), oavsett deras ekonomiska eller försäkringsmässiga status. Endast ett sådant system, som kan utvecklas inom ramen för en ekonomi som styrs av gräsrötternas behov, kan tillfredsställa det kvantitativa kravet på och kvalitetsförbättringar för tjänster samt ett effektivt skydd för arbetstagares hälsa och liv.

- Betänkande: Sartori (A6-0239/2009)

  Alessandro Battilocchio (PSE), skriftlig. − (IT) Jag röstade för.

Studier av sektorn har på ett heltäckande sätt visat hur 10–12 procent av patienterna som varje år tas in på sjukhus i EU för att få vård för sina sjukdomar drabbas av vårdrelaterade infektioner. När man omvandlar det till siffror blir dessa procentsatser ännu mer skrämmande: det beräknas att antalet sjukhuspatienter inom EU som har drabbats av vårdrelaterade infektioner är cirka 5 miljoner.

För att återknyta till vad min kollega Amalia Sartori just sa så kan säkerheten och effektiviteten i hälso- och sjukvården förbättras genom att vi fastställer ett program som framför allt beaktar följande grundläggande punkter: 1) att öka tillgången till sjuksköterskor som är specialiserade på infektionskontroll, 2) att främja utbildning och fortbildning för vårdpersonal och paramedicinsk personal, med särskild tonvikt på vårdrelaterade infektioner och på den antibiotikaresistens hos virus som orsakar dessa, samt 3) att stödja forskningen på området, med särskild inriktning på ny teknik.

  Edite Estrela (PSE), skriftlig. – (PT) Jag röstade för förslaget om patientsäkerhet. Även om vårdkvaliteten i Europa har förbättrats ordentligt tack vare framstegen inom medicinsk vetenskap, kan den medicinska behandlingen i vissa fall orsaka skador på patienternas hälsa. Vissa negativa effekter framkallas av medicinska misstag som skulle kunna undvikas eller av infektioner som uppstår på vårdinrättningen.

Detta betänkande innehåller följande viktiga förslag: en förbättrad insamling av uppgifter på lokal och regional nivå, förbättrad information till patienterna, ökad tillgång till sjuksköterskor som är specialiserade på infektionskontroll, främjande av utbildning och fortbildning för vårdpersonal samt en ökad tonvikt på vårdrelaterade infektioner. Jag stöder fullständigt dessa åtgärder.

- Betänkande: Trakatellis (A6-0231/2009)

  Liam Aylward (UEN), skriftlig. − (EN) Jag välkomnar det föreslagna initiativet för att förbättra hälso- och sjukvården för människor som lider av sällsynta sjukdomar. På grund av särdragen hos sjukdomar som sällsynta cancersjukdomar, autoimmuna sjukdomar, förgiftnings- och infektionssjukdomar finns det inte tillräcklig sakkunskap och resurser för dem, trots att 36 miljoner EU-medborgare är drabbade.

Ett naturligt sätt för Europeiska unionen att hjälpa sina medborgare är att öka samarbetet mellan specialister och forskningscentrum i EU samt att utbyta information och tjänster. Det är ett direkt sätt att skapa nytta. I det här förslaget uppmanas medlemsstaterna att inrätta nya centrum och utbildningar för att maximera de vetenskapliga resurserna om sällsynta sjukdomar och sammanföra befintliga forskningscentrum och nätverk för sjukdomsinformation. Jag stöder dessa åtgärder och efterlyser mer samarbete mellan medlemsstaterna, så att patienterna och experterna får större rörlighet och kan tjäna medborgarna.

  Edite Estrela (PSE), skriftlig. – (PT) Jag röstade för betänkandet om förslaget till rådets rekommendation om en EU-satsning avseende sällsynta sjukdomar, eftersom jag anser att det verkligen krävs samlade åtgärder på området sällsynta sjukdomar på EU-nivå och på nationell nivå. Även om förekomsten för varje sällsynt sjukdom är väldigt låg så berörs miljontals människor i hela EU eftersom det handlar om tusentals olika sjukdomar.

Jag anser att det är mycket viktigt att stödja fristående organisationer, att ge tillgång till information om sällsynta sjukdomar, att inrätta expertcentrum i de olika medlemsstaterna, att införa särskilda utbildningar på de befintliga centrumen samt mobilisering av experter och yrkesmän. Tillräckliga resurser måste ges för att kunna garantera omedelbara åtgärder inom området sällsynta sjukdomar.

  Glyn Ford (PSE), skriftlig. − (EN) Jag kommer att rösta för Trakatellisbetänkandet. Jag är medveten om att det finns många sällsynta sjukdomar som forskningen har övergett eftersom de medicinska instituten ägnar sig åt ett slags behovsprövad prioritering. De nonchalerar de plågor som de som lider av sällsynta sjukdomar har, eftersom de vinster som dessa sjukdomar kan ge inte är lika stora som de potentiella vinsterna av vanliga sjukdomar.

Detta gäller särskilt sällsynta ärftliga genetiska sjukdomar. Jag anser att vi bör främja forskning på de här områdena genom att svara för en del av forskningskostnaderna. Jag ska också meddela att jag har ett egenintresse av detta, eftersom en av dessa sjukdomar finns i min familj.

  Elisabeth Jeggle (PPE-DE), skriftlig. − (DE) Den uttryckliga uppmaningen i ändringsförslag 15 om att sällsynta sjukdomar ska utrotas genom genetisk rådgivning av patienter med dessa anlag och att friska embryon för implantation ska väljas ut med hjälp av genetiska tester står inte bara i strid med nuvarande lagstiftning i Tyskland. Med tanke särskilt på Tysklands historia skulle det av ren princip vara oacceptabelt att kräva eller rekommendera utrotningen och avlägsnandet av funktionshindrade personer, även om de ännu inte har blivit födda.

Det är oroväckande att dessa förslag och formuleringar avslöjar en total brist på respekt för värdet i varje människoliv, oavsett om vi talar om sjuka eller friska människor. Det tillägg som lagts fram ersätter kravet på terapeutisk behandling av sällsynta sjukdomar med målet att förhindra att sjuka människor föds.

Detta är inte förenligt med andan och ordalydelsen i europeiska och internationella förklaringar om de mänskliga rättigheterna. Det faktiska målet i en övertygande EU-politik borde vara att hjälpa människor som drabbats eller som riskerar att drabbas av sjukdomar, inte deras tidiga avlägsnande på grundval av kvalitetskriterier.

Betänkandet och enskilda ändringsförslag, särskilt ändringsförslag 15, överensstämmer inte med mina kristna värderingar. Därför röstade jag emot betänkandet.

  Mairead McGuinness (PPE-DE), skriftlig. − (EN) Jag stöder många av punkterna i den här resolutionen. Jag kunde dock inte stödja betänkandet som helhet eftersom man har tagit med frågor som enligt min mening och i själva verket faller under subsidiaritetsprincipen – det vill säga hör till medlemsstaternas befogenheter – och således inte är frågor som Europaparlamentet ska anta ståndpunkter om. Frågan om eugeniska förfaranden är en sådan fråga, som genom att ändringsförslag 15 antogs inkluderades i den här resolutionen. Jag stödde inte ändringsförslag 15. Det här är en fråga som faller under subsidiaritetsprincipen och inte ska avgöras av Europeiska unionen, som inte lagstiftar och inte ska lagstifta om eugeniska förfaranden. Så jag kunde inte stödja betänkandet som sådant.

- Betänkande: Audy (A6-0168/2009)

  Richard James Ashworth (PPE-DE), skriftlig. − (EN) De brittiska konservativa ledamöterna kunde inte tillstyrka ansvarsfrihet för avsnitt III, Europeiska kommissionen, i EU:s budget för 2007. Vi insisterar på att parlamentets budget ska ge de europeiska skattebetalarna valuta för pengarna och stöder därför föredragandens betänkande. Vi stöder särskilt föredragandens kritik mot att kommissionen inte lyckades se till att Bulgarien och Rumänien införde tillräckliga finansiella kontroller. Vi måste dock påpeka att Europeiska revisionsrätten inte på fjorton år i rad har kunnat utfärda någon ren revisionsförklaring för EU:s allmänna räkenskaper. Europeiska kommissionen har det slutliga ansvaret för redovisningen och därför kommer vi, i linje med vår traditionella inställning, att fortsätta att rösta emot beviljande av ansvarsfrihet tills vi ser att det görs verkliga framsteg på vägen mot en ren revisionsförklaring från Europeiska revisionsrätten.

  Călin Cătălin Chiriţă (PPE-DE), skriftlig. – (RO) Jag röstade, liksom resten av den rumänska gruppen i PPE-DE-gruppen, emot Jean-Pierre Audys betänkande om ansvarsfrihet för genomförandet av Europeiska unionens allmänna budget för budgetåret 2007, eftersom ändringsförslag 13 inte beaktades. Revisionsrättens rapport för 2007 täcker bara projekt under 2000–2006 eftersom 2007 huvudsakligen var en förberedande fas för genomförandet av programmen 2007–2013. Därför kan effekterna av de nya regler som fastställts för programperioden 2007–2013, vilka är enklare och striktare än de som gällde fram till 2006, ännu inte utvärderas.

Jag vill betona att det finns anledning att underlätta förfarandena för genomförandet av strukturfonderna, särskilt förvaltnings- och kontrollsystemen. Systemens komplexitet är till viss grad orsaken till regelbrotten från medlemsstaternas sida. Jag vill också betona behovet av de förenklingsåtgärder som kommissionen föreslagit i sin översyn av förordningarna för strukturfonderna 2007–2013 som svar på den nuvarande finanskrisen. Sådana förenklade förfaranden är av avgörande betydelse för att minska de administrativa bördorna på nationell, regional och lokal nivå. Det är viktigt att se till att sådana förenklade förfaranden bidrar till att minska antalet fel i framtiden.

  Jeanine Hennis-Plasschaert, Jules Maaten, Toine Manders och Jan Mulder (ALDE), skriftlig. – (NL) Det nederländska folkpartiet för frihet och demokrati (VVD) har röstat emot att bevilja Europeiska kommissionen ansvarsfrihet. VVD anser att kommissionen har gjort för få framsteg när det gäller att främja införandet av en nationell förklaring i medlemsstaterna. Hittills har endast fyra länder gjort det, ett av dem är Nederländerna. Dessutom anser VVD att EU-medlemsstaterna fortfarande gör för många misstag vad avser tilldelning av EU-medel, vilket syns i de kontroller som revisionsrätten genomfört. Revisionsrätten utfärdade ett revisionsuttalande med avvikande mening, bland annat när det gäller landsbygds-, sammanhållnings- och strukturpolitik. VVD anser att kontrollsystemen inom dessa områden måste förbättras. Utvecklingen under de senaste fem åren har varit för svag.

  Rumiana Jeleva (PPE-DE), skriftlig. – (BG) Herr talman! Jag röstade för kommissionens ansvarsfrihet i samband med genomförandet av Europeiska unionens allmänna budget för budgetåret 2007.

Samtidigt måste jag nämna att jag röstade emot delar i detta betänkande som var riktade till att införa sammanställandet av kvartalsrapporter om förvaltningen av medel från strukturfonderna och Sammanhållningsfonden, särskilt i Bulgariens och Rumäniens fall. Jag röstade emot detta eftersom det är min bestämda uppfattning att i fall där vi behöver mer kontroll är det en bra idé att genomföra det samtidigt och i samma grad för alla medlemsstater, i stället för i bara ett eller två av dem. Jag instämmer även i Europaparlamentets och föredragandens oro över att medel till Bulgarien som har blivit frysta eller återkallats av Europeiska kommissionen uppgår till nästan 1 miljard euro.

Som det påpekas i betänkandet infördes i princip dessa återkallanden och frysta EU-medel på grund av bland annat oriktigheter i anbudsförfarandena och utgifternas stödberättigande, avyttring av kapitalvaror och bristande administrativ kapacitet. Jag vill avsluta med att nämna att jag delar er oro om att bulgariska medborgare kommer att fråntas instrumenten för att främja en europeisk solidaritet och att de utan egen förskyllan kommer att få betala för sin regerings misstag.

  Mairead McGuinness (PPE-DE), skriftlig. − (EN) Jag röstade för ansvarsfrihet för Europeiska kommissionen för 2007, men jag hade några reservationer.

För fem år sedan lovade ordförande Barroso att vi skulle vara fria från graverande omständigheter vad budgetkontroll och formella revisionsförklaringar beträffar när hans mandatperiod var över. Trots att en del framsteg har gjorts finns det fortfarande brister i den här processen.

Hittills har 22 länder skickat in årliga sammanfattningar och därmed uppfyllt de grundläggande minimikraven i budgetförordningen, men alla är inte tillfredsställande. Det är bara åtta länder som håller måttet och lämnar en mer formell analys eller revisionsförklaring, och tråkigt nog är inte Irland ett av dem. Vi måste se till att det görs betydligt större framsteg när vi kommer till frågan om ansvarsfrihet för 2008 års budget.

  Alexandru Nazare (PPE-DE), skriftlig. – (RO) Rumänska demokratisk-liberala partiet (PD-L), som är en del av PPE-DE-gruppen, röstade emot betänkandet om ansvarsfrihet för genomförandet av Europeiska unionens allmänna budget för budgetåret 2007, som hänvisar till Rumäniens och Bulgariens hantering av EU-medel.

I betänkandet om ansvarsfrihet, som hänvisar till oriktigheter med tillgång till finansiering inom Phareprogrammet före 2007, behålls bestämmelsen om utarbetandet av en särskild rapport om läget avseende förvaltningen och kontrollen av alla EU-medel i Rumänien och om vilka åtgärder som vidtagits vad gäller korruptionsbekämpningen. Följaktligen röstade PD-L-gruppen i Europaparlamentet emot betänkandet.

Denna särskilda rapport kan inte motiveras i den mån det redan finns en samarbets- och kontrollmekanism tillgänglig, som antogs av Europeiska rådet i december 2006. Att utarbeta ytterligare en rapport försvagar trovärdigheten för samarbets- och kontrollmekanismen som redan trätt i kraft. Till och med Europeiska kommissionens reaktion, via dess talesman Mark Gray, bekräftar meningslösheten i en sådan åtgärd så länge det redan finns tillgängligt beprövade mekanismer för att upptäcka eventuella oriktigheter i förvaltningen av EU-medel.

- Betänkande: Søndergaard (A6-0153/2009)

  Philip Claeys (NI) , skriftlig. – (NL) Jag röstade emot beviljandet av ansvarsfrihet, eftersom ingen kan ta Regionkommittén i dess nuvarande form på allvar, bland annat på grund av den oklara definitionen av begreppet region. Regionkommittén är en oerhört heterogen enhet där, förutom EU-länderna, även tätorter företräds. Det är också väldigt underligt att regionerna på senare tid har organiserat sig i politiska grupper trots att de saknar demokratiskt mandat från väljarna att göra det.

- Betänkande: Fjellner (A6-0176/2009)

  Martin Callanan (PPE-DE), skriftlig. − (EN) De brittiska konservativa är emot Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna. Jag ifrågasätter att EU kan tilldela och reglera grundläggande rättigheter. Jag är också särskilt emot stadgan om de grundläggande rättigheterna eftersom EU har antagit den trots att ingen av de bärare som skulle ha funnits för genomförandet av stadgan – EU:s konstitution och Lissabonfördraget – har ratificerats.

Att inrätta ett organ med uppgift att granska stadgan om de grundläggande rättigheterna var ett kolossalt slöseri med skattebetalarnas pengar och en uppvisning i fåfänga. Detsamma kan man faktiskt säga om många av EU:s organ, som utför samma arbete som redan görs på nationell nivå och skamlöst främjar EU:s federalistiska agenda. Många i min valkrets betraktar de enorma summor som slösas bort på detta och andra organ som ett slag i ansiktet, särskilt i tider av ekonomisk kris när de avstår allt mer av sina pengar i skatter för att finansiera EU:s utsvävningar.

  Philip Claeys (NI) , skriftlig. – (NL) Jag röstade emot beviljandet av ansvarsfrihet med tanke på att Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter är en överflödig institution, som dessutom är fientligt inställd till yttrandefriheten.

- Resolutionsförslag (B6-0191/2009)

  Edite Estrela (PSE), skriftlig. – (PT) Jag röstade för förslaget till resolution om bekämpande av avskogning och skogsdegradering för att motverka klimatförändringen och minskningen av den biologiska mångfalden, eftersom jag anser att avskogning ger upphov till näst intill oåterkalleliga skador på miljön, exempelvis en varaktig störning av de hydrologiska förhållandena, ökenspridning, klimatförändring och minskning av den biologiska mångfalden.

Det krävs en större samordning mellan arbetet för att bevara skogarna och politiken för hållbar förvaltning och annan EU-intern och EU-extern politik. Därför behöver vi en utvärdering av EU-politikens betydelse för skogarna, exempelvis inom områdena energi (särskilt biobränslen), jordbruk och handel.

Jag anser även att ekonomiskt stöd måste tilldelas utvecklingsländerna för att stoppa den tropiska avskogningen. En minskning av avskogningen kommer att spela en viktig roll, inte bara för att begränsa klimatförändringen, utan också för en anpassning till den.

- Betänkande: Savary (A6-0199/2009)

  Alessandro Battilocchio (PSE), skriftlig. − (IT) Jag röstade för.

Att hantera transporter på grundval av medborgarnas behov och krav är en av de grundläggande punkterna att diskutera inom EU-politiken. Genom Civitasprogrammet (inlett 2002), som syftar till att främja storskaliga distributioner med transporter i städerna, och vitboken ”Den gemensamma transportpolitiken fram till 2010: Vägval inför framtiden” (inledd 2001), med förslag om att skapa ett bättre system för stadstransporter, har kommissionen redan föreslagit en genuin handlingsplan för att optimera kvaliteten på EU:s transporter. Den har tänkt ut ett system för att gradvis separera den ökade efterfrågan på rörlighet på grund av ekonomisk tillväxt, för att mer eller mindre kunna begränsa miljöföroreningarna på ett effektivt sätt, samtidigt som man skyddar de europeiska produktionssystemen. Kommissionen, som har erkänt situationen, åtar sig därför att garantera ett transportnätverk för alla EU-medborgare, som är både effektivt och mycket säkert.

Det finns fyra punkter som vi behöver inrikta oss på: 1) att skydda passagerarnas rättigheter och skyldigheter, 2) att öka trafiksäkerheten, 3) att öka säkerheten, 4) att begränsa vägtransporterna för att förhindra trafikstockningar med landtransporter.

  Luís Queiró (PPE-DE), skriftlig. – (PT) Den nuvarande snabba tillväxten i städerna, i kombination med koncentrationen av EU:s befolkning till tätbefolkade stadskärnor, är fakta som man i detta betänkande försöker analysera i syfte att bidra till den enorma arbetsinsats som krävs inom detta område.

Med tanke på respekten för subsidiaritets- och proportionalitetsprincipen läggs det i detta betänkande fram förslag som jag anser är viktiga.

Det viktigaste med den av Europaparlamentet antagna ståndpunkten är uppmärksamheten som den skapar om åtgärdernas spridning, som på grund av det kan sakna sammanhållning, inte bara som lagsamling utan särskilt när det gäller deras införande.

Jag håller med om behovet av en sammanhängande strategi, som inkluderar att främja en optimering av de olika transportsätten i tätbefolkade stadskärnor genom att förbättra planeringen av stadstransporterna. Dessutom stöder jag fortsatt forskning och innovation på detta specifika område, och att kommissionen samarbetar med medlemsstaterna och bidrar där det finns behov med utbyte av erfarenheter och bästa praxis som kan tillämpas i de olika medlemsstaterna. Slutligen vill jag understryka den europeiska industrins betydelse för utvecklingen av tekniker för hantering, säkerhet och energieffektivitet i stadstransporterna i europeiska städer.

- Betänkande: Jensen (A6-0227/2009)

  Alessandro Battilocchio (PSE), skriftlig. – (IT) Tack herr talman! Jag röstade för Anne E. Jensens betänkande, som ger en omfattande politisk ram och slår fast åtgärder för en samordnad utbyggnad av intelligenta transportsystem på EU-nivå.

Trafikstockningar, ökade koldioxidutsläpp och vägolyckor med dödsfall anges som de största utmaningarna som europeiska transporter måste klara av och jag anser att intelligenta transportsystem är ett nyckelinstrument för att göra trafiksystemet mer energieffektivt, säkrare, tryggare och mer miljövänligt och att det på detta sätt bidrar till utvecklingen av en hållbar rörlighet för medborgarna och ekonomin.

Jag håller med om att intelligenta transportsystem kan förbättra levnadsvillkoren för EU-medborgare och även kan bidra till att förbättra trafiksäkerheten, minska skadliga utsläpp och miljöföroreningar. Det är min bestämda uppfattning att intelligenta transportsystem kommer att göra transporterna effektivare och därmed minska trafiken.

Även om flera tillämpningar har utvecklats eller införts för olika transportslag (järnväg, sjöfart och luftfart), finns ingen liknande sammanhängande ram för vägtransporter inom EU.