Talmannen. – Nästa punkt är ett betänkande av Angelika Beer, för utskottet för utrikesfrågor, med
ett förslag till Europaparlamentets rekommendation till rådet om icke-spridning och framtiden för fördraget om icke-spridning av kärnvapen (NPT) (2008/2324(INI)) (A6-0234/2009).
Angelika Beer, föredragande. − (DE) Herr talman, mina damer och herrar! Att det finns tusentals kärnvapen är det farligaste arvet från kalla kriget. Dessa är inte mina ord, de är hämtade från talet som president Obama höll i Prag nyligen om det största hotet vi står inför. Ingen annan fråga är mer avgörande för säkerheten på 2000-talet.
Vi har hört liknande yttranden på senare år, till exempel från de amerikanska strategerna Henry Kissinger och Sam Nunn, som har stakat ut en konkret väg i riktning mot en värld utan kärnvapen. Högt uppsatta europeiska politiker har anslutit sig och till och med FN:s generalsekreterare har lagt fram en nedrustningsplan i fem punkter. Det har aldrig varit mer lägligt att äntligen på nytt börja diskutera kärnvapennedrustning.
Låt oss inte glömma att det bara har varit motgångar på senare år. Förhandlingarna vid utvärderings- och förlängningskonferensen mellan parterna i fördraget om icke-spridning av kärnvapen 2005 slutade i katastrof. Detta får inte upprepas nästa år. Nu måste vi i Europa visa att vi menar allvar med nedrustningen. Om EU tar ett steg framåt kan den visa vägen. Därför förstår jag överhuvudtaget inte varför en majoritet i parlamentet uppenbarligen inte vill stödja det ambitiösa målet att minska antalet massförstörelsevapen.
Det överdrivna antalet ändringsförslag från den konservativa gruppen i utskottet för utrikesfrågor vände upp och ned på mitt betänkande och målet att diskutera nedrustning och lägga fram en rekommendation till rådet, och förvandlade det till en lealös trasa till text. Som parlament är vi ansvariga för att ta ställning nu. Vi kan inte skjuta upp det till senare eller till andra parlamentsförsamlingar.
Vi arbetar för att kärnvapenkonventionen och Hiroshima-Nagasaki-protokollet ska få stöd, eftersom nedrustning är möjlig. Det är inte någon dum, avlägsen illusion. Vi kan åstadkomma det om vi driver frågan. De dokument vi vill se står inte i konflikt med fördraget om icke-spridning av kärnvapen. De fyller en lucka i fördraget, och stärker det därmed. Vi behöver ett tydligt politiskt ställningstagande, och det är min uppmaning till alla grupperna inför morgondagens omröstning: att på nytt överväga vilken väg framåt som är den rätta.
Jag är medveten om att fördraget om icke-spridning av kärnvapen även innehåller civila inslag, men i dag diskuterar vi inte den civila kärnkraftens förnyelse. Vi diskuterar kärnvapennedrustning. Som ordförande i delegationen för förbindelserna med Iran och talesman i utrikespolitiska frågor vill jag också säga att alla som inte har lärt sig av Irankrisen under senare år, som ofta har hotat leda till militär upptrappning, nämligen att den civila användningen av kärnkraft inte kan skiljas från militärt missbruk och spridning, har inte förstått de senaste årens hela utrikespolitik, farorna och utmaningen med kärnvapennedrustningen.
Vi är alla medvetna om att målet inte kan uppnås över en natt, men vi behöver börja någonstans. Vi kan inte ägna årtionden åt att enhälligt kräva kärnvapennedrustning av amerikanerna och nu, när president Obama säger att han är redo att ta detta steg, när president Medvedev säger att han är redo att ta detta steg, vägrar en konservativ majoritet i detta parlament att gå den vägen. Det är skälet till att jag än en gång allvarligt vill uppmana er, på uppdrag av utskottet för utrikesfrågor, att inte blanda samman frågan om civil användning av kärnkraft med den förnyade möjligheten till kärnvapennedrustning. Den som stänger dörren till denna möjlighet till kärnvapennedrustning vet inte när nästa möjlighet uppenbarar sig. Jag skulle vilja att alla som i morgon röstar nej till PSE-gruppens och våra ändringsförslag i valkampanjen talar om för sina väljare varför han tycker att det är bra med kärnvapen i Europa.
Petr Nečas, rådets tjänstgörande ordförande. – (CS) Herr talman, mina damer och herrar! Jag är glad över att kunna delta i dagens debatt. Jag vill särskilt tacka Europaparlamentet för intresset det har visat för frågan och Angelika Beer som föredragande för hennes arbete med att utarbeta detta intressanta betänkande. Rådet kommer definitivt att noga studera rekommendationerna i betänkandet.
Som det tydligt sägs i betänkandet är det viktigt att uppnå fortsatta framsteg när det gäller icke-spridning. En av huvudprioriteringarna är att säkra ett positivt och konkret resultat av nästa års utvärderings- och förlängningskonferens mellan parterna i fördraget om icke-spridning av kärnvapen. Det kommande majmötet för konferensens förberedande kommitté är ett viktigt förberedande steg inför konferensen. EU kommer att fortsätta bidra konstruktivt till utvärderingsprocessen i enlighet med sin icke-spridningsstrategi för massförstörelsevapen och i enlighet med den nya förklaringen om stärkande av den internationella säkerheten som antogs av rådet i december 2008.
Vi är måna om en balanserad utvärdering inriktad på att bevara den generella jämvikt som utgör grunden för icke-spridningsordningen och genom vilken man fäster lika stor vikt vid alla tre pelarna i icke-spridningsfördraget, nämligen icke-spridning, nedrustning och utnyttjande för fredliga ändamål. Vi anser att utvärderingskonferensen endast kan lyckas genom en balanserad strategi.
EU är medvetet om de nya möjligheterna för icke-spridningsfördraget, särskilt i anslutningen till den återupptagna dialogen mellan Ryssland och USA och det förnyade åtagandet att genomföra fördraget om fullständigt förbud mot kärnsprängningar och inleda internationella diskussioner om ett trovärdigt fördrag genom vilket man begränsar produktionen av klyvbart material för kärnvapen. EU följer även med intresse den förnyade offentliga debatten om hur målen i icke-spridningsfördraget kan uppnås.
Ett av skälen till att utvärderingsprocessen är viktig är att icke-spridningsordningen har allvarliga problem. Dessa problem härstammar främst från Nordkorea, Iran och Syrien. Vi måste ta itu med dem och lösa dem genom att stärka mekanismen för övervakning av att den efterlevs. Som vi alla vet är EU aktivt på området och fortsätter tillsammans med sina partner att spela en ledande roll, särskilt i strävan att hitta en diplomatisk lösning på det iranska kärnvapenproblemet.
Som det slås fast i betänkandet måste vi förutom frågan om icke-spridning även inrikta oss på frågan om kärnvapennedrustning. Vi är beslutna att spela en nyckelroll på detta viktiga område. EU är helt inriktat på att främja kärnvapennedrustning och på det sättet uppfylla målen i artikel 6 i icke-spridningsfördraget. Ämnet är särskilt viktigt för EU eftersom två av dess medlemsstater besitter kärnvapen. Vi uppmanar världssamfundet att tillsammans med oss främja de konkreta, realistiska nedrustningsinitiativ som EU lade fram för FN:s generalförsamling 2008.
Samtidigt måste vi ta itu med kärnenergifrågan. Det är viktigt att utvecklingen av kärnenergi för fredliga ändamål fortsätter inom ramen för maximal säkerhet, trygghet och icke-spridning. EU är redo att stärka det internationella samarbetet på området både i samband med nästa utvärderings- och förlängningskonferens och i andra forum. Särskilt multilaterala strategier i fråga om kärnbränsleförsörjning kan erbjuda ett pålitligt alternativ till utvecklingen av individuella nationella program avseende känslig kärnteknik. Vi måste göra de multilaterala mekanismerna för kärnbränsleförsörjning mer attraktiva, särskilt för utvecklingsländer, eftersom ett ökande antal av dessa länder överväger att inleda kärnenergiprogram.
I betänkandet betonas med rätta vikten av att ratificera fördraget om fullständigt förbud mot kärnsprängningar. EU fäster särskild vikt vid framstegen i fråga om ratificeringen och kommer att sträva efter att uppnå detta mål. Ordförandeskapet har genomfört besök på hög nivå till de nio länder vilkas ratificering är avgörande för att fördraget ska träda i kraft. Vi arbetar på en framgångsrik konferens, enligt artikel 14 i fördraget, i New York i september 2009 för att stödja fördraget när det träder i kraft. EU bidrar i hög grad till utvecklingen av ett övervakningssystem kopplat till fördraget och stärker därigenom trovärdigheten hos fördragets framtida kontrollsystem. Vi anser också att det vore mycket fördelaktigt att försöka inleda förhandlingar om ett trovärdigt fördrag om förbud för framställning av klyvbart material för kärnvapen.
USA:s nya positiva inställning till fördraget om fullständigt förbud mot kärnsprängningar och fördraget om förbud för framställning av klyvbart material för kärnvapen samt till kärnvapennedrustning är mycket uppmuntrande. Vi anser uppriktigt att denna inställning inom en nära framtid kommer att leda till mycket konkreta åtgärder. Rent generellt kan denna nya möjlighet spela betydande roll i att föra utvärderingsprocessen av icke-spridningsfördraget i rätt riktning.
Olli Rehn, ledamot av kommissionen. − (EN) Herr talman! Spridningen av massförstörelsevapen har blivit en allvarlig utmaning under de senaste åren, och världssamfundet måste vara redo att möta dessa utmaningar med övertygelse och ta itu med dem på ett beslutsamt sätt.
Vi anser att det har skett vissa framsteg med den nya amerikanska administrationen när det gäller förhandlingarna om icke-spridningsfördraget (NPT), och en positiv dynamik i fråga om vapenkontrollen mellan Ryssland och Förenta staterna borde kunna bana väg för en ny ansats när det gäller kärnkraftsfrågorna.
För EU är icke-spridningsfördraget baserat på tre ömsesidigt förstärkande pelare: icke-spridning, nedrustning och fredlig användning av kärnenergi. Angelika Beers betänkande om icke-spridning av kärnvapen ger mig ett välkommet tillfälle att beskriva gemenskapens ansvar och verksamhet enligt dessa tre pelare.
Enligt Euratomfördraget är det kommissionen som har ansvaret för att kontrollera att klyvbart kärnämne (plutonium, uran och torium) inte avleds från de användningsområden som deklarerats av användare som verkar inom gemenskapen, antingen kärnindustrianvändare eller användare utanför kärnindustrin, exempelvis forskningscenter och medicinska institut.
Kommissionen utvecklar för närvarande en handlingsplan om hur man på bästa sätt ska hantera kemiska, biologiska, radiologiska och kärnvapenrelaterade terrorhot. Denna politik kommer att läggas fram i mitten på detta år, med rekommendationer om hur man ytterligare kan stärka säkerhetskulturen bland de 27 medlemsstaterna. Dessutom utgör EU:s exportkontrollsystem ytterligare en del av vår politik för att förhindra spridningen av massförstörelsevapen.
Kommissionens åtgärder för icke-spridning och nedrustning stannar inte vid unionens gränser. Med det nya instrumentet för stabilitet och instrumentet för kärnsäkerhetsstöd – som tillsammans tar upp nästan 1 miljard euro av budgetplanen – finns det möjlighet för kommissionen att förstärka sitt globala bidrag till icke-spridningen genom att främja säkerheten i hela världen under de kommande åren.
Syftet med gemenskapens instrument är att utveckla fullständiga program för hotminskning som kan erbjuda tredjeländer en mängd olika möjligheter till samarbete när det gäller exportkontroll, gränsövervakning, övervakning till sjöss, omskolning av forskare, biovetenskap och kärnsäkerhet. De sammanhängande programmen ligger i linje med de globala partnerskapsmålen från G8 2002, där kommissionen har avsatt 1 miljard euro för 10-årsperioden 2002–2013.
Slutligen bör även initiativen för att bygga en ny modell för det kärntekniska samarbetet också uppmuntras så att länder kan få tillgång till kärnenergi utan att öka riskerna för spridning. IAEA:s internationella bränslebank, till vilken kommissionen planerar att bidra med 20 miljoner euro, är ett steg i rätt riktning, förutsatt att vi kan förklara det resonemang som stöder ett sådant program.
Sammanfattningsvis vill jag säga att kommissionen arbetar ganska hårt för att stödja alla tre pelare i icke-spridningsfördraget, och både tiden och de internationella förhållandena är mogna för förändring när det gäller hanteringen av kärnkraftsfrågor. Kommissionen är redo att arbeta med andra och ta vara på de stora möjligheter som ligger framför oss och sträva efter att skapa en säkrare värld i detta avseende.
Josef Zieleniec, för PPE-DE-gruppen. – (CS) Den amerikanske presidenten Barack Obamas namn kommer att vara på allas läppar i dag, särskilt med anledning av hans tal i Prag den 5 april. Men vårt syfte är inte att utvärdera den nya amerikanska administrationens inställning, utan att ge rekommendationer till rådet, som utarbetar EU:s ståndpunkt om icke-spridningsordningens framtid. Vårt parlament kommer bara att tas på allvar i denna debatt om det främjar en lösning som är tydlig men realistisk på alla sätt. Receptet från vår politiska grupp är därför att använda alla tillgängliga internationella instrument hellre än att skapa nya. Detta inbegriper att stärka alla tre nära sammankopplade pelare i icke-spridningsfördraget, med andra ord kärnvapennedrustning, icke-spridning av kärnvapen och fredligt samarbete avseende kärnteknik. Det är därför viktigt att stödja realistiska nedrustningsinitiativ, som omfattar tydliga förfaranden för övervakning och kontroll, vad beträffar att förstöra befintliga vapen samt deras tillverkningsanläggningar. När det gäller att stärka pelaren för samarbete i fredlig användning av kärnteknik stöder vi också helhjärtat en internationalisering av urananrikningscykeln, särskilt genom att upprätta en internationell bränslebank.
Jag är glad över att resultatet av omröstningen i utskottet tydligt speglar vår ståndpunkt. Jag är övertygad om att man efter president Obamas tal inte behöver förändra något när det gäller utskottets resultat. USA:s president bekräftade att vägen framåt är lång och kräver mer realism än naivitet, och att inget är viktigare än konkreta, genomförbara steg. I förhandlingarna med den nya amerikanska administrationen står vi dock inför en viktig och samtidigt svår uppgift. Vi måste insistera på att dessa frågor inte bara beslutas av de största kärnvapenmakterna över huvudet på EU. Detta är en stor utmaning för EU:s diplomater.
Ana Maria Gomes, för PSE-gruppen. – (EN) Herr talman! Jag vill gratulera Angelika Beer för ett utmärkt betänkande i rättan tid. Detta är året då alla kärnkraftsdebatter förs. USA förbereder sin ”Nuclear posture review”, Nato ser över sitt strategiska koncept och världen förbereder sig för översynskonferensen om icke-spridningsavtalet 2010.
Allt detta sker i ett speciellt sammanhang. USA styrs än en gång av en president, Barack Obama, som stöder visionen om en värld utan kärnvapen. Detta är inte rätt tidpunkt för försiktighet eller tvekan. Våra väljare skulle inte förstå om parlamentet utarbetade ett betänkande om icke-spridningsfördraget som var mindre långtgående än den nuvarande amerikanska administrationens.
Naturligtvis är ett amerikanskt ledarskap inom denna fråga välkommet. Det är ju utan tvekan USA och Ryssland som är de ledande kärnvapenmakterna i världen. EU kan dock inte bara sitta och titta på när Moskva och Washington diskuterar sin strategiska framtid. Vi måste lägga fram vår egen tolkning av icke-spridningsfördraget, grundad på en strikt balans mellan dagordningarna för icke-spridning och nedrustning. Detta är vad betänkandet handlar om och detta är andan i socialisternas ändringsförslag som har lagts fram i kammaren.
Varför inte stödja modellen för en kärnvapenkonvention och Hiroshima-Nagasaki-protokollet, som båda främjas globalt av civila organisationer och politiska ledare? Som parlamentariker står vi fria från den verkställande maktens ansvar och begränsningar, och det är vår roll att visa våra regeringar, och således även rådet, vägen på detta område. Jag hoppas att kammaren kan stödja PSE:s ändringsförslag.
Janusz Onyszkiewicz, för ALDE-gruppen. – (PL) Herr talman! Det är lätt paradoxalt att kärnvapnen i hög grad bidrog till att kalla kriget inte slutade i ett tredje världskrig. Skälet var att båda sidor var övertygade om att bruk av kärnvapen fullständigt skulle förinta båda sidor.
I dag är situationen en annan. Självfallet bör man inte betrakta kärnvapen på detta sätt, men vi bör vara medvetna om att många länder betraktar kärnvapen som något oerhört viktigt. För många länder är kärnvapen en maktsymbol, för andra utgör kärnvapen det slutgiltiga avskräckningsmedlet, som i fallet med Israel, och för ytterligare andra kompenserar de brister i konventionella vapen, som i fallet med Ryssland.
Med tanke på detta kan kärnvapennedrustning, som vi naturligtvis ska sträva efter, inte vara en snabb process, och president Obama inser detta mycket väl. Det viktigaste för närvarande är icke-spridningen av kärnvapen, och vi måste vara medvetna om hotet från vissa grupper. Usama bin Ladin gav mycket tydligt prov på det när han sa att det är en religiös plikt att skaffa sig massförstörelsevapen. Icke-spridning är fullkomligt grundläggande.
Rebecca Harms, för Verts/ALE-gruppen. – (DE) Herr talman, mina damer och herrar! Programmet som gjorde det möjligt för Irak, Iran och Nordkorea att skaffa sig kärnteknik kallade vi ”Atoms for Peace”. Öst och Väst deltog i programmet. Vi såg vart det ledde i Irak, där ett fruktansvärt krig ägde rum efter en kärnrustning ursprungligen baserad på civil teknik. Var det kommer att sluta i Iran kan jag inte säga i dag. Nordkorea har lämnat icke-spridningsgemenskapen.
Samma vecka som Nordkorea tillkännagav sina nya aggressiva planer och definitivt avhyste IAEA från landet, har IAEA i sin tur tillkännagett att de är beredda att inleda nya förhandlingar med mellan 30 och 50 utvecklingsländer om civil rustning. Det kallas utrustning, men jag kallar det rustning. Detta är en livsfarlig cykel. Om vi inte stoppar den civila rustningen kommer vi aldrig att få kontroll över spridningen av kärnteknik, inklusive militär teknik.
Tobias Pflüger, för GUE/NGL-gruppen. – (DE) Herr talman, mina damer och herrar! Nu är tiden kommen att slutligen avskaffa kärnvapen i världen och genomföra nedrustningsskyldigheten i icke-spridningsfördraget, särskilt artikel 6. Den nye amerikanske presidenten, Barack Obama, har sagt att han vill ha kärnvapennedrustning. Nu uppmanas regeringarna i Europeiska unionen att agera och delta i tydligt angiven kärnvapennedrustning.
Vad detta faktiskt innebär är nedrustning i stället för modernisering av brittiska och franska kärnvapen. Det innebär också ett stopp för Tysklands kärnvapeninblandning, vilket innebär att amerikanska kärnvapen ska dras tillbaka från Europa, till exempel från Büchel i Rheinland-Pfalz. Majoriteten i Europaparlamentet och den hittills uppnådda i utskottet för utrikesfrågor bör inte slösa tid på att rösta om urvattnade betänkanden utan behålla de uttalade krav på nedrustning som ursprungligen ingick i betänkandet. Jag får intrycket att gruppen för Europeiska folkpartiet (kristdemokrater) och Europademokrater fortfarande lever i det förgångna. Vad vi behöver är starkare nedrustningskomponenter i icke-spridningsfördraget och det är vad vi bör rösta för i morgon.
Philip Claeys (NI). – (NL) Angelika Beers betänkande är mycket allmänt hållet, vilket är rätt förståeligt eftersom icke-spridningsfördraget är meningslöst om det inte respekteras och genomförs av alla stater. Å andra sidan tycker jag att det tydligare kunde ha hänvisats till de två speciella fallen Nordkorea och Iran, eftersom det är uppenbart att det allvarligaste hotet kommer från dessa två stater.
Europeiska unionen måste tillsammans med andra internationella institutioner som Nato och om möjligt FN:s säkerhetsråd göra klart för totalitära regimer som de i Nordkorea och Iran att ytterligare utveckling av kärnvapen inte kan tolereras. Det är av yttersta vikt i detta hänseende att länder som Ryssland och Kina aktivt uppmuntras, vid behov med negativa åtgärder, att entydigt avsluta allt samarbete med dessa länder i fråga om utvecklingen av kärnvapen. Om Nordkorea och Iran inte själva kan förmås att ändra hållning måste de i alla fall isoleras från alla tänkbara kanaler som skulle kunna hjälpa dem att utveckla kärnvapen.
Karl von Wogau (PPE-DE). - (DE) Herr talman, mina damer och herrar! Vid Sovjetunionens sammanbrott trodde många att det även skulle innebära slutet på kärnvapenhotet, men vad som då var ett globalt kärnvapenhot har återuppstått på regional nivå. Det räcker att nämna Iran, Nordkorea, Indien och Pakistan. Olyckligtvis har man inte ens genom icke-spridningsfördraget lyckats förhindra detta. Den verkliga faran består i att terrorister eller brottslingar eller oansvariga regimer skulle kunna skaffa sig kärnvapen.
Initiativet av Henry Kissinger och George Shultz och Barack Obamas tal i Prag har gett ny kraft åt frågan. Det är oerhört viktigt. Det börjar stå klart att till och med kärnvapenmakterna nu är beredda att minska sina arsenaler. Det är det nya med president Obamas förklaring. Nu är det viktigt att EU ger ett enhetligt budskap, att EU, dess kärnvapenmakter och övriga stater ger ett enhetligt budskap.
Ett första steg på denna väg är att Javier Solana förhandlar med Iran för alla EU-länders räkning, samt för länder utanför EU. Jag anser att vi bör haka på det. Vi bör inte förvänta oss några snabba mirakel på vägen, som Angelika Beer gör, men om vi i dag har möjlighet att verkligen minska hotet, steg för steg, bör vi ta chansen.
Petr Nečas, rådets tjänstgörande ordförande. – (CS) Herr talman, mina damer och herrar! Jag vill tacka för en utmärkt diskussion. Som jag sa i början av debatten har vi nått en vändpunkt i icke-spridningsfördragets och vapenkontrollprocessens historia. Jag vill tacka alla talare för deras synpunkter. Jag instämmer fullständigt med tanken att stödja trovärdiga, konkreta och realistiska steg på området, som Josef Zieleniec sa, och jag skriver också under på Janusz Onyszkiewicz uttalande, att nedrustningen är en långsam process och att det är desto viktigare att stödja just dessa realistiska steg. På samma gång instämmer jag i att det är mycket viktigt att uppmärksamma eventuellt missbruk av programmet för framställning av klyvbart kärnämne för fredliga ändamål, som Rebecca Harms påpekade. Jag instämmer också med Philip Claeys att det är nödvändigt att vidta mycket bestämda åtgärder mot länder som missbrukar programmet, potentiellt för egen rustning. Jag vill även betona att EU kommer att fortsätta delta i utvärderings- och förlängningskonferenserna mellan parterna i fördraget om icke-spridning av kärnvapen och bidra aktivt till processens framgång som helhet.
Vid det förberedande mötet i New York i maj kommer EU att lägga fram konkreta förslag om en framtida handlingsplan för utvärderingskonferensen 2010 inom ramen för fördragets samtliga tre pelare. Vi kommer att lämna in våra förslag i form av gemensamma förklaringar om de enskilda pelarna och i form av arbetsdokument. Inom ramen för förberedelserna av utvärderingskonferensen 2010 tänker rådet utarbeta en omarbetad och uppdaterad gemensam ståndpunkt. EU kommer att sträva efter att uppnå ett framgångsrikt resultat och kommer inför mötet för den förberedande kommittén att samarbeta med nyckelpartner i syfte att säkra ett brett stöd för våra mål.
Samtidigt måste vi utnyttja de nya möjligheterna för kärnvapennedrustning, och EU är beslutet att inte vara en passiv åskådare. EU omfattar medlemsstater som har kärnvapen, medlemsstater som inte har dessa vapen, medlemsstater som använder kärnenergi och medlemsstater som är emot användningen av kärnenergi. EU som helhet kan spela en betydelsefull roll och är också fast beslutet att göra det. Rådet har beslutat att regelbundet informera Europaparlamentet om den framtida utvecklingen när det gäller resultaten av diskussionerna i den förberedande kommittén och mer allmänt inom ramen för förberedelserna inför nästa års konferens.
Olli Rehn, ledamot av kommissionen. − (EN) Herr talman! Jag vill tacka alla som har deltagit i dagens konstruktiva debatt. Det här är verkligen ett mycket viktigt ämne. För vår del kommer kommissionen att fortsätta sitt arbete till stöd för icke-spridningsfördraget genom vårt arbete med att kontrollera att klyvbart kärnämne används på rätt sätt enligt Euratomfördraget.
Kommissionen arbetar för att hindra terrorister från att få tillgång till kemiska och radiologiska ämnen samt kärnämnen, genom att förstärka gemenskapssystemet för exportkontroller av varor med dubbel användning, stödja IAEA:s arbete för att säkra sårbara kärnmaterial och ta itu med smugglingen av kärnämnen – vilket är mycket viktigt – samt främja en global säkerhetskultur inom kärnkraftssektorn genom att använda de betydande resurser som tillgängliggörs genom instrumenten för stabilitet och kärnsäkerhetsstöd.
Jag ser fram emot ett fortsatt samarbete med parlamentet när det gäller att gå vidare med dessa mål, och jag räknar med att vi ska samarbeta även i framtiden.
Angelika Beer, föredragande. − (DE) Herr talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Det här är ingen ideologisk debatt. De USA-ledda militära interventionerna i Irak, Afghanistan och andra regioner ledde till ökade kriser. Bara att diskutera kärnvapennedrustning kunde vi knappt drömma om eller hoppas på. Nu har vi ett unikt tillfälle. Jag vet inte hur länge denna möjlighet kommer att förbli öppen, men det är vår plikt att ge framtida generationer en fredlig värld att leva i.
För att lyckas inom de områden som kommissionsledamot Olli Rehn just har hänvisat till kan vi inte godta dubbelmoral av EU. Det innebär att vi som européer också har en plikt att sätta fart på kärnvapennedrustningen igen. Låt mig påminna om vår debatt i december förra året, då Javier Solana var här och vi diskuterade en ändring av säkerhetsstrategin. Han nämnde spridning av massförstörelsevapen som en av de största farorna, och denna åsikt delades av denna församling.
Därför vädjar jag än en gång till er. Titta igen på de tre ändringsförslag som den socialdemokratiska gruppen i Europaparlamentet och gruppen de Gröna/Europeiska fria alliansen har lagt fram för att sätta i gång en nedrustnings- och kontrollprocess, för att göra instrument som en kärnvapenkonvention tillgängliga som komplement till icke-spridningsfördraget. Tänk över igen om ni inte kan rösta ja till dem, för om ändringsförslaget från PPE-DE antas kommer min grupp inte att kunna rösta ja till betänkandet.
Avslutningsvis vill jag tacka internationella organisationer som Mayors for Peace, International Physicians for the Prevention of Nuclear War (IPPNW) och International Campaign to Abolish Nuclear Weapons (ICAN). ICAN fanns långt före Barack Obama som en internationell kampanj för att avskaffa kärnvapen.
Talmannen. – Debatten är härmed avslutad.
Omröstningen kommer att äga rum fredagen den 24 april 2009.
Skriftliga förklaringar (artikel 142)
Pedro Guerreiro (GUE/NGL), skriftlig. – (PT) Även om det har vissa positiva sidor kommer detta förslag till Europaparlamentets rekommendation till korta när det gäller de grundläggande kraven på kärnvapennedrustning, särskilt eftersom det endast är inriktat på icke-spridning.
Vad som behövs och krävs är att ett helt program inrättas, genom vilket användningen och tillverkningen av kärnvapen förbjuds, deras totala och fullständiga avveckling gynnas, kärnvapenfria områden upprättas, förhandlingarna om kärnvapennedrustning återupptas och fördraget om icke-spridning av kärnvapen strikt tillämpas, även av de nuvarande kärnvapenmakterna.
Vi behöver ett program för kärnvapennedrustning, vilket måste åtföljas av en demilitarisering av internationella relationer, av respekt för FN-stadgan, av ett slut på kolonialismen, av principen om icke-ingripande och av fredlig lösning på internationella konflikter.
Vi behöver ett program i vilket det krävs att rymden inte militariseras, att konventionella vapen och militära utgifter minskas (inte att de ökas, vilket den amerikanska administrationen försvarade vid Nato-toppmötet nyligen), att utländska militärbaser avvecklas, att EU:s militarisering och dess omvandling till ett politiskt och militärt maktblock förkastas, att Nato underkastas FN i säkerhetsfrågor, och att de politiska och militära maktblocken upplöses.