Fullständigt förhandlingsreferat

Fredagen den 24 april 2009 - Strasbourg

5.2. Stöd till specialdomstolen för Sierra Leone

  Talmannen. − Nästa punkt är debatten om sex resolutionsförslag rörande stöd till specialdomstolen för Sierra Leone⁽¹⁾.

  Corina Creţu, författare. – (RO) Ett av problemen för rättssystemen i många länder över hela världen är inte så mycket bristen på välstrukturerade rättsliga ramar som bristen på verkställighet av de domar som fattas i rättssystemet. I länder med inbördeskrig, ständiga konflikter eller massakrer, blir konsekvenserna av en sådan situation katastrofal ur ett humanitärt och utvecklingsmässigt perspektiv.

När det gäller specialdomstolen för Sierra Leone är det särskilt viktigt att domarna verkställs eftersom denna domstol fastslår ett antal viktiga prejudikat inom internationell lagstiftning. Den är inte bara den första domstol av detta slag som inrättats i samma land som de händelser som domstolsprövas ägt rum, utan även den första som har anklagat och dömt ett afrikanskt statsöverhuvud som fortfarande var vid makten när rättegången inleddes, nämligen Charles Taylor, Liberias förre president.

Dessa förhållanden, i kombination med de tre nyligen dömda före detta rebelledarna från inbördeskriget, visar tydligt internationella samfundets och Sierra Leones regerings beslutsamhet att bekämpa känslan av att slippa straff som de som har begått ohyggliga gärningar under ett helt årtionde uppvisar.

Internationella samfundet måste fullt ut genomföra det projekt som föreslagits för att stärka lag och rätt i Sierra Leone. Domstolens mandat upphör 2010, och regeringen i Sierra Leone har varit helt ärlig om att man inte kan garantera att de domar som fastställts kommer att verkställas.

Det är därför avgörande att EU och dess internationella partner i fredsprocessen upprätthåller och stödjer verkställandet av de domar som specialdomstolen fattat. Detta påverkar inte bara utvecklingen mot fred och stabilitet i området, utan också trovärdigheten för övriga specialdomstolar som inrättats i andra länder med stöd av det internationella samfundet.

  Charles Tannock, författare. − (EN) Herr talman! Internationell humanitär rätt är en relativt ny och inte helt perfekt rättspraxis, men den har redan haft vissa viktiga framgångar. I Europa har internationella krigsförbrytartribunalen för f.d. Jugoslavien spelat en oerhört viktig roll för att ge rättvisa åt en region som slets sönder av flera grymma krig. På samma sätt har en tribunal i Tanzania åtalat de ansvariga för folkmordet i Rwanda 1994.

Vi vet därför hur sådana domstolar kan hjälpa krigsdrabbade regioner att gå vidare genom att få ett stopp på ett rådande klimat av straffrihet. På många sätt är denna typ av rättvisa lika värdefull som ekonomiskt stöd från EU. Därför bör det internationella samfundet stödja specialdomstolen för Sierra Leone genom att tillhandahålla säkra fängelselokaler i medlemsstaterna om det är det som behövs eller krävs för att hålla dömda tyranner fängslade.

Ett av mina stoltaste ögonblick här i parlamentet var min roll i den parlamentsresolution där vi uppmanade Nigeria att överlämna Charles Taylor till domstolen, vilket till sist skedde med hjälp av FN:s medling. Men det finns många andra som kommer att undkomma sitt straff utan en stark och välfinansierad specialdomstol för Sierra Leone.

  Mikel Irujo Amezaga, författare. − (ES) Herr talman! För två år sedan hade jag möjlighet, som en del av ett uppdrag lett av min kollega Marie Anne Isler Béguin, som befinner sig här i kammaren, att besöka Sierra Leone och specialdomstolen. Jag insåg då den ofantliga uppgift domstolen utförde, inte bara för Sierra Leone utan för hela mänskligheten.

Specialdomstolen för Sierra Leone har naturligtvis varit prejudicerande, vilket redan har nämnts här. Den har varit en föregångare genom att, som resolutionen anger, vara den första internationella domstol som inrättas med frivilliga bidrag, den första som inrättas i det land där de påstådda brotten ägt rum och även den första domstol – som redan påpekats – som anklagade ett tidigare statsöverhuvud.

Av alla dessa skäl, inte bara för att domstolen är en föregångare utan också för att den är en referensmodell för andra domstolar som har inrättats och utformats enligt samma linjer, t.ex. domstolarna i Rwanda, Jugoslavien, Kambodja och Libanon, anser vi att det är av största vikt att anta denna resolution, som vi har arbetat fram tillsammans med domstolen under flera månader.

För två år sedan antog vi en resolution om domstolens finansiering, då specialdomstolen vid den tiden befann sig i en besvärlig period, utan medel och utan tillräckligt stöd. Här ska vi tacka även kommissionen som gav domstolen ekonomiskt stöd.

Nu ber vi framför allt om två saker: för det första, att de som har dömts också ska avtjäna sina straff. Det som står på spel är inte specialdomstolens verksamhet, som kommer att upphöra nästa år, utan vad den lämnar efter sig till oss. För det andra naturligtvis att allt detta åtföljs av ytterligare finansiering.

Kort sagt, specialdomstolen för Sierra Leone är ett utmärkt exempel och en modell för oss alla och för alla domstolar som har haft med krigsförbrytelser att göra. Den är ett utmärkt exempel och en modell, och det är en läxa vi får lära oss av det land som är det näst fattigaste på hela planeten. När vi trädde in i domstolen såg vi en slogan, ”ingen fred utan rättvisa”. Det är precis därför vi har en moralisk skyldighet, inte bara som européer utan som människor, att se till att specialdomstolen gör ett avtryck i historien.

  Erik Meijer, författare. − (NL) Herr talman! Sierre Leone har, precis som sin granne Liberia, fått uthärda ohyggliga handlingar som lett till att många av dess medborgare förlorat sina liv eller blivit allvarligt skadade, psykiskt eller fysiskt.

De brottslingar som tvingade barnsoldater att hugga av lemmarna på oskyldiga medborgare ska straffas och inte få någon chans att upprepa sina brott. Det ser ut som om försöket att verkställa denna bestraffning mellan 2000 och 2010 kommer att misslyckas. FN:s specialdomstol för Sierra Leone fungerar inte. Den som döms som skyldig kan inte låsas in i Sierra Leone tillräckligt länge.

Frågan är vad vi kan göra för att utfallet ska bli bättre? Domstolen kommer inte att lyckas utan extern finansiering, utvidgat mandat eller utan fängelseplatser utanför Sierra Leone. Man gör helt rätt i att i resolutionen ta upp dessa alternativ. Uttalandet måste snabbt leda till åtgärder. Annars blir det för sent.

  Filip Kaczmarek, för PPE-DE-gruppen. – (PL) Herr talman! I Polen säger vi ibland att ”det man påbörjar måste man avsluta”. Det är i högsta grad relevant för dagens debatt som framför allt handlar om det ekonomiska stödet till specialdomstolen för Sierra Leone. Det stämmer att vi befinner oss i en kris och att domstolen, vars verksamhet drivs genom frivilliga bidrag från olika länder, slukar stora summor pengar. Vi får dock inte låta den här institutionen – som är unik i sitt slag – avsluta sitt arbete på ett så skamligt sätt. För det skulle vara ett misslyckande om domstolen av ekonomiska skäl upphörde att fungera och de anklagade släpptes.

EU och framför allt FN – enligt min uppfattning – är skyldiga att stödja domstolens arbete tills det är klart, att garantera ekonomiskt stöd och att verkställa de domar som domstolen fastställer.

Domstolens arbete och den höga kostnaden för dess verksamhet är kontroversiellt också i Sierra Leone, eftersom många personer där väntar på ersättning och Sierra Leone är ett av världens fattigaste länder. Därför får vi inte glömma framtiden när vi fäller dom över historien.

  Ewa Tomaszewska, för UEN-gruppen. – (PL) Herr talman! Specialdomstolen för Sierra Leone har dömt Issa Hassan Sesay, ledare för RUF (Revolutionary United Front), till 52 års fängelse. Domstolen har också dömt Morris Kallon, en av ledarna inom RUF, till 40 års fängelse, och Augustine Gbao, säkerhetsansvarig inom RUF, till 25 års fängelse.

De låg bakom en av de grymmaste rebellrörelserna i modern tid. Rörelsen utförde stympningar på civilbefolkningen och framför allt stympningar av lemmar i mycket stor skala, använde sexuellt våld som vapen, rekryterade barn till armén. Det här är bara några av de brutala metoder som RUF använde, på order av dem som nu ställts inför rätta.

Att deras straff blir stränga är en stark signal som bör avskräcka andra från att begå liknande handlingar och en symbol för att den civiliserade, demokratiska världen inte kommer att hålla tyst och har ett starkt verktyg som kan användas mot dem som utför dessa grymma handlingar. Det verktyget är domstolen och domstolen ska ges stöd, både ekonomiskt och politiskt.

  Marie Anne Isler Béguin (Verts/ALE). – (FR) Herr talman! Jag är glad att den här debatten äger rum, eftersom vi försökt föra in den på dagordningen under flera sammanträden.

Därför vill vi i dag, strax före den här mandatperiodens slut, tydligt understryka att Sierra Leone – ett av världens fattigaste länder, som nått framgång med att inrätta denna specialdomstol för att ställa de ansvariga för dessa grymma handlingar inför rätta – ska få stöd.

Som ansvarig för EU:s valobservatörer i Sierra Leone anser jag att det är vårt politiska och moraliska ansvar att stödja denna domstol, eftersom det skulle vara oacceptabelt och otänkbart om domstolen inte kan fortsätta sitt arbete av eventuella ekonomiska skäl.

Jag uppmanar därför kommissionen att stödja domstolen ekonomiskt. Dessutom bad domarna i domstolen oss att bidra med ekonomiskt stöd för att driva denna specialdomstol.

Nu ligger dock frågan på politisk nivå, eftersom det tar slut 2010. Vi måste …

(Talmannen avbröt talaren.)

  Antonio Tajani, kommissionens vice ordförande. − (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Kommissionen har tydligt förbundit sig att hjälpa till under Sierra Leones övergång från en efterkrigssituation till en situation med tillväxt och utveckling. Kommissionen stödjer tveklöst landets åtagande att stärka processen för fred, stabilitet och, framför allt, demokrati.

I det här avseendet erkänner och välkomnar kommissionen den viktiga roll som specialdomstolen för Sierra Leone har spelat och fortsätter att spela när det gäller att återställa freden och stabiliteten i Sierra Leone. Vi är övertygade om att specialdomstolens verksamhet kan förmedla ett budskap till alla om att den som begår allvarliga brott mot mänskligheten, genomför folkmord och begår krigsbrott, inte undgår straff.

Specialdomstolen för Sierra Leone har spelat en viktig roll för utvecklingen av internationell rätt genom den rättspraxis som skapats på områden som rekrytering av barnsoldater och tvångsäktenskap, vilket var föremål för specialdomstolens första domar. Kommissionen har därför stött specialdomstolens verksamhet sedan 2003. Vi har gett specialdomstolen 2 700 000 euro genom det europeiska instrumentet för främjande av demokrati och mänskliga rättigheter. Syftet med finansieringen är att stödja specialdomstolen i arbetet med att informera om domstolens mål som är att främja rättsstatsprincipen, internationell humanitär rätt och mänskliga rättigheter i Sierra Leone och den västafrikanska regionen i stort.

Dessutom godkände kommissionen 2008 ett projekt som finansierades med 1 miljon euro från den tionde Europeiska utvecklingsfonden, som utarbetats tillsammans med specialdomstolen och regeringen i Sierra Leone. Projektet, som ska genomföras under 2009 och 2010, kommer att integrera tidigare verksamhet och syftar till att se till att det finns ett bestående arv att falla tillbaka på när specialdomstolens verksamhet slutförts, framför allt genom att bygga upp kapaciteten bland jurister och stärka den institutionella kapaciteten inom det rättsliga systemet i Sierra Leone i stort.

Efter att ha informerats om specialdomstolens budgetproblem gick kommissionen under 2008 in med nödhjälp i storleksordningen 2,5 miljoner euro från stabilitetsinstrumentet, avsett att täcka finansieringskostnaderna och framför allt lönerna till specialdomstolens anställda. Vad gäller denna aspekt var kommissionen nöjd när man kunde konstatera att specialdomstolen lyckats täcka budgetunderskottet under flera månader. Vi är övertygade om att det internationella samfundet – trots den globala finanskrisen – kommer att lyckas ta fram de resurser som krävs för att specialdomstolen ska kunna genomföra sina uppgifter med framgång och fullt ut och för att slutföra rättegången mot Charles Taylor, f.d. president i Liberia.

Innan jag avslutar vill jag uttrycka mitt stöd för begäran om fortsatt analys av de olika specialdomstolarnas roller och funktioner. Jag är glad över att kunna meddela er på kommissionens vägnar att de två projekten kommer att finansieras i den här sektorn under mänskliga rättigheter-rubriken ”konflikter och säkerhet” inom sjunde ramprogrammet för forskning.

  Talmannen. − Debatten är avslutad.

Omröstningen äger rum i dag kl. 12.

(1) Se protokollet.