Fullständigt förhandlingsreferat

Tisdagen den 5 maj 2009 - Strasbourg

13. Rosévin och tillåtna oenologiska metoder (debatt)

  Talmannen. - Nästa punkt är en gemensam debatt om

– en muntlig fråga (O-0067/2009) till kommissionen från Astrid Lulling, Jean-Pierre Audy, Joseph Daul, Françoise Grossetête, Véronique Mathieu, Elisabeth Morin, Margie Sudre, Oldřich Vlasák och Dominique Vlasto för PPE-DE-gruppen, Patrick Louis för IND/DEM-gruppen, Jean Marie Beaupuy, Anne Laperrouze, Nathalie Griesbeck och Marielle De Sarnez för ALDE-gruppen, Sergio Berlato, Cristiana Muscardini, Roberta Angelilli, Domenico Antonio Basile, Alessandro Foglietta, Antonio Mussa, Sebastiano (Nello) Musumeci, Giovanni Robusti, Umberto Pirilli och Salvatore Tatarella för UEN-gruppen om rosévin och tillåtna oenologiska metoder (B6-0228/2009), och

– en muntlig fråga (O-0068/2009) till kommissionen från Luis Manuel Capoulas Santos, Katerina Batzeli, Vincent Peillon, Vincenzo Lavarra, Stéphane Le Foll och Alessandro Battilocchio för PSE-gruppen om rosévin och tillåtna oenologiska metoder (B6-0229/2009).

  Astrid Lulling, frågeställare. – (FR) Fru talman, fru kommissionsledamot! Producenter av kvalitetsviner och välinformerade konsumenter – de sanna konnässörerna när det gäller det vår jord producerar – vill inte veta av någon blandning.

Det är fullt förståeligt att vinodlare i flera europeiska regioner fruktar de ekonomiska, sociala och miljörelaterade konsekvenserna av att förbudet mot att blanda rött och vitt vin för att producera rosévin ska avskaffas.

Den illojala konkurrens som oundvikligen blir följden av detta riskerar att straffa hela regioner som har specialiserat sig på produktion av kvalitetsroséviner som är skräddarsydda till den växande efterfrågan. Kommissionen har redan vidtagit åtgärder när det gäller det första kravet i vår muntliga fråga genom att skjuta upp det beslut som ursprungligen var inplanerat till slutet av april, och det tackar jag uppriktigt för.

Men kommer man att utnyttja denna tid för att uppfylla vårt andra krav, dvs. att genomföra ett brett samråd bland dem som arbetar i branschen på grundval av en grundlig undersökning av de eventuella ekonomiska, sociala och miljörelaterade konsekvenserna av att avskaffa förbudet mot blandning?

Vilka lösningar planerar kommissionen vidare om man inte drar tillbaka sitt förslag om avskaffande av förbudet mot blandning för att förhindra en kollaps av denna ömtåliga marknad för roséviner, som har en kort hållbarhetstid, och en försvagning av en hel regions ekonomiska struktur, där en hel uppsjö kulturella aktiviteter och turistaktiviteter är uppbyggda kring vinodlingen?

Är kommissionen medveten om att de rekommenderade märkningslösningarna redan har förkastats av regionerna med traditionell produktion, eftersom beteckningen ”rosé” inte uteslutande skulle förbehållas de viner som de producerar av röda vindruvor?

  Patrick Louis, frågeställare. – (FR) Fru talman, fru kommissionsledamot! Reformen av den gemensamma organisationen av marknaden, som lobbyisterna och eurokraterna med gemensamma krafter krävde, kommer att orsaka tre allvarliga problem. Den syftar till att avskaffa marknadens regleringsmekanismer, avreglera planteringsrätterna från 2015 och tillåta vin av mycket olika kategorier sida vid sida under nästan identiska märkningar. Dessa tre irrläror kommer att bli ödesdigra för europeisk vinodling, särskilt i Frankrike. Konsumenterna kommer att vilseledas i sina val, vinodlarna kommer att se sina inkomster rasa och industrialiseringen av sektorn kommer att leda till att sakkunskap går förlorad.

Den systematiska nedrustningen av de grundläggande principer som definierar den europeiska vinodlingens särskilda egenskaper följer en besynnerlig logik. Trängd mellan sin underkastelse till Världshandelsorganisationen (WTO) och inflytandet av den mäktiga europeiska stora lobbyverksamheten CEEV, har kommissionen sedan 2004 systematiskt ägnat sig åt att öppna det europeiska hönshusets dörrar för alla rävar som strövar omkring på jorden. Den uppträder allt oftare som globaliseringens skohorn. Den här inkonsekventa logiken syns tydligt när man tittar på två sifferserier.

Samtidigt som man i Europa har ryckt upp 170 000 hektar vinodlingar, har den planterade arealen ökat med 240 procent på Nya Zeeland, 169 procent i Australien och 164 procent i Kina. I Europa kan inte en minskad tillgång för att hålla priserna på en acceptabel nivå stå emot storskaliga vinproducenter som vräker ut överskottet av sina produkter till låga priser och därmed översvämmar den marknad som frigjorts. Det här sammanfattar utpressningen inom rosévinmarknaden. Det avslöjar motsägelserna som finns mellan WTO:s principer och de som behövs för att organisera en sektor för att främja investering, kvalitet och sakkunskap. Tidigare visste vi att kvalitet i framtiden skulle omvandlas till kvantitet. Med kommissionsledamotens reformer är det tydligt att besluten som fattas i dag kommer att ta död på morgondagens sakkunskap.

Fru kommissionsledamot! Det är absolut nödvändigt att förbjuda blandningar före den 7 juni. Därefter kan vinproducenterna endast använda sig av valen som vapen för att göra sina röster hörda.

  Anne Laperrouze, frågeställare. – (FR) Fru talman! Vad försöker man få oss att svälja? En blandning av rött och vitt vin i stället för rosévin? Våra medborgare reagerar mycket negativt på kommissionens initiativ, som fick stöd av medlemsstaterna – även av Frankrike.

Jag noterar två typer av reaktioner. För det första undrar våra medborgare varför Europeiska unionen blandar sig i rosévinet, när det finns så många andra frågor att oroa sig för, särskilt den allvarliga ekonomiska krisen. För det andra ser producenter av traditionella roséviner, som produceras genom snabb maceration och försiktig pressning, det här som ett allvarligt angrepp mot beteckningen ”rosé” och mot bilden av kvalitetsviner, som de har utvecklat sedan så många år tillbaka. Exempel är roséviner från Provence, som fortfarande har jordmånens arom och som har gjort att roséviner i allmänhet blivit så framgångsrika.

Under det senaste mötet i tvärgruppen ”vin” förstod vi äntligen Europeiska kommissionens och medlemsstaternas anledning. Konsumtionen av rosébordsviner ökar i hela världen och står för närmare 30 procent av vinkonsumtionen. I tredjeländer produceras blandningar som börjar nå Europeiska unionens marknad.

Den brittiska marknaden domineras särskilt av viner från USA. Man vet mycket väl att det traditionella rosévinet har en kort livslängd. Det är så mycket lättare att producera roséviner på beställning genom att använda lagren av vita och röda viner. För medlemsstaterna skulle det innebära en anpassning av produktionen av rosébordsviner till den internationella marknaden.

Om man inte kan hitta andra oenologiska metoder för att producera rosévin, kanske vi till exempel kan få inspiration av Pierre Dac som sa: ”Ympa rosor på vinrankor för att få naturligt rosévin!” Så kan vi inte ha det. Precis som mina kolleger anser jag att Europeiska kommissionen och medlemsstaterna måste gå tillbaka till ritbordet, arbeta med beteckningen ”rosévin” och se till att benämningen ”rosé” används exklusivt för viner som produceras enligt traditionella metoder, antingen det är i Europeiska unionen eller i tredjeländer.

Under tiden inbjuder jag er, fru kommissionsledamot, att upptäcka en av dessa små roséviner från Gaillac, som har Tarns tusen färger – att avsmakas ansvarsfullt, naturligtvis.

  Cristiana Muscardini, frågeställare. – (IT) Fru talman, fru kommissionsledamot, mina damer och herrar! För oss är vin inte endast en jordbruksprodukt, utan det står också för kultur och tradition.

Vi har ofta hört här i kammaren att vi måste se till att den europeiska vinmarknaden har en viss framtid. Vi kan endast se till att det blir så om vi satsar på kvalitet och vi kan inte uppnå kvalitet om vi inte respekterar traditionella produktionsmetoder. Av den anledningen, fru kommissionsledamot, kan vi inte göra annat än att motsätta oss införandet av nya metoder för vinproduktion, som bygger på drömmar och som inte har något med läran om vinproduktion att göra. Vi anser nämligen att dessa metoder kan leda till att vinets image försämras och att förtroendet mellan konsument och produkt minskar, med allvarliga följder för kvaliteten och kanske även hälsan.

Europeiska kvalitetsprodukter har fått en viss status för att man respekterar ingredienser, småskaliga produktionsmetoder, tradition och karaktäristiska smaker som uppnås genom att man använder specifika produkter och produktionsmetoder. Jag är rädd för att om man gör alla dessa eftergifter och tar bort traditionella metoder för vinproduktion, kommer Europeiska unionen att tillåta att trädelar från vinfat tillsätts för att påskynda smakprocessen. Det kommer att leda till konstgjord smaksättning och innan vi vet ordet av, kommer vi att tillsätta vatten och producera vin utan vindruvor.

Jag anser inte att det är rätt väg att gå, fru kommissionsledamot, att återigen starta och utveckla den inre och internationella marknadssektorn. Internationell efterfrågan på roséviner minskar inte utan ökar. I det här fallet är det inte rätt lösning att öka produktionen genom att använda metoder för framställning av vin som har mer att hämta från en kemilåda än från någonting annat. I stället måste vi investera i kvalitet, specialisering och karaktäristiska europeiska viner, i marknadsföring av och säljfrämjande åtgärder för riktiga viner i allmänhet för att utöka marknaden och i slutändan göra det enklare för yngre personer att ta sig in i affärsområdet för vinproduktion.

  Gilles Savary, frågeställare. – (FR) Fru talman, fru kommissionsledamot! Det faller sig så att jag inte är mitt i en valkampanj, eftersom jag inte kommer att fortsätta som ledamot av Europaparlamentet. Fru kommissionsledamot, bespara mig därför alla överdrifter. Men jag är från Bordeaux. Ni har besökt min region som producerar mycket lite rosévin, men vi håller i allra högsta grad av de roséviner som produceras där.

Jag vill säga att jag blev särskilt chockad när jag hörde att Europeiska kommissionen tänkte legalisera produktionen av rosévin genom blandning av rött och vitt vin. Enligt min mening är det en förfalskad produkt, i tider när vi ombeds att bekämpa förfalskningar inom industrin. Det skulle innebära att vi tillåter eller hittar på ett vinderivat, i tider då vi bekämpar finansiella derivat.

Allt detta har ett och samma mål, nämligen att hitta nya produkter som genererar allt högre vinster. Så länge som Europeiska unionens vinst och konkurrenskraft är garanterad, så är det ok. Låt oss ha lite roligt, jag ska komma med ett förslag. Här har vi ett rosévin. Jag har precis producerat det här rosévinet här i Europaparlamentet, genom att ta vitt vin och hälla i rödbetor. Jag lovar er att det har exakt samma färg och dessutom kan man få hela den kromatiska färgskalan om man vill, och förmodligen också en viss skala av smaker. Vi skulle därmed också kunna lösa problemen för sockerindustrin och chaptaliseringen för varje naturligt livsmedel. Det här betyder bara att om vi tillåter det här första steget, så finns det inget slut. Andra ledamöter har redan sagt det, vi kommer att se ännu fler förfalskningar av livsmedel. Därför säger vi: ”Titta på vad som redan händer i vissa länder.”

I dag produceras en femtedel av rosévinerna genom blandning. Jag anser att kommissionen inte får förstöra de övriga fyra femtedelarna. Det finns folk som har arbetat för att det ska finnas roséviner, för att det ska bli ett genuint vin, som produceras med riktiga oenologiska metoder. I dag drar vi undan mattan för dem för att det kan bli mer lukrativt att surfa på rosémarknaden genom att använda rött och vitt vin. Jag anser att detta är djupt omoraliskt. Själv anser jag att det inte kommer att räcka med en märkning. Men om det finns en märkning får den här typen av blandat vin inte kallas ”rosé”. Kalla det ”diskvatten” om ni vill, fru kommissionsledamot, det motsvarar produktens kvalitet mycket bättre.

  Mariann Fischer Boel, ledamot av kommissionen. - (EN) Fru talman! Rosévinerna har en lång, lång historia bakom sig, men det finns ingen definition av rosévin i EU:s lagstiftning eller inom Internationella vinorganisationen (OIV). Alla håller tyst.

I vissa regioner har vinodlare lagt ner stor möda på att utveckla rosévin av hög kvalitet, grundat på en mycket precis produktspecifikation, och de har begränsat framställningsmetoderna för rosévin till de traditionella metoderna. Enligt vissa andra skyddade ursprungsbeteckningar finns däremot inga restriktioner för hur man framställer rosévin. Enligt produktspecifikationen för champagne är det tillåtet att blanda rött och vitt vin för att framställa roséchampagne. På EU-nivå är förbudet mot att blanda rött och vitt vin i nuläget begränsat till produktion av bordsvin.

Diskussionen om vinframställningsmetoder, inklusive blandning, inleddes redan 2006 under förhandlingarna om vinreformen. Genom denna reform fick kommissionen behörighet att godkänna nya oenologiska metoder och ska grunda sina beslut på OIV:s rekommendationer.

Efter vittomfattande diskussioner förra hösten med intressenter och med samtliga medlemsstater föreslog kommissionen att förbudet mot att blanda rött och vitt vin skulle avskaffas. En vägledande omröstning om detta ägde rum i den föreskrivande kommittén för vin i januari. En majoritet av medlemsstaterna, däribland Frankrike, röstade för avskaffandet.

Förslaget till förordning har meddelats Världshandelsorganisationen enligt förfarandet i avtalet om tekniska handelshinder, och vi har nyligen godtagit en ytterligare tidsfrist för tredjeländer att granska vårt förslag. Därför kommer den föreskrivande kommittén för vin att formellt rösta om förordningen senare i juni, troligtvis den 19 juni, eftersom ytterligare förseningar skulle hindra oss från att införa de nya oenologiska metoderna från den 1 augusti i år, vilket anges i rådets förordning.

Ni efterfrågade också en särskild konsekvensbedömning innan blandningsförbudet upphävs. Ingående konsekvensbedömningar utfördes av kommissionens avdelningar vid utarbetandet av vinreformen. Vi avser därför inte att börja om på nytt med det arbete som utfördes 2006 och 2007 för att förbereda vinreformen, inte heller att genomföra en ingående konsekvensbedömning av alla olika vinframställningsmetoder, så vi grundar våra beslut på det arbete som genomförs i OIV.

Redan nu betonar ekonomer inom vinsektorn att denna reform inte kommer att innebära en nackdel för traditionella roséviner, eftersom dessa roséviner med ursprungsbeteckning inte konkurrerar med bordsviner. Det står klart att traditionellt rosévin är en kvalitetsprodukt som uppskattas högt av konsumenterna och förknippas med produktens ursprungsplats.

Att tillåta blandning av bordsvin kommer att leda till rättvis konkurrens mellan europeiska länder och tredjeländer, eftersom vi har tillåtit tredjeländer att använda sig av blandning – liksom redan nämnts här i dag. Jag instämmer helt med Anne Laperrouze. Varför skulle vi försätta våra vinproducenter i ett sämre konkurrensmässigt läge än andra som kan sälja vin inom EU?

För några veckor sedan deltog jag i ett sammanträde här i Strasbourg med rosévinproducenter från Provence i Frankrike, och vi hade en mycket öppen och uppriktig diskussion om situationen. Naturligtvis kan jag förstå deras försök att skydda det traditionella rosévinet och därför har kommissionen undersökt olika lösningar på frågan om märkning. Vi föreslog faktiskt två olika märkningsalternativ: ”traditionellt rosévin” och ”blandat rosévin”. Medlemsstaterna kan besluta om de vill göra en eller båda av dessa märkningar obligatoriska för rosévin som framställs på deras territorium. På så sätt ger vi konsumenterna möjlighet att få en mer exakt uppfattning om vad de köper.

Jag har hört vissa vinproducenter argumentera att ”traditionellt rosévin” låter lite dammtorrt och att de anser att rosévin är ett modernt sätt att framställa vin. Jag framförde tydligt att om andra förslag framfördes skulle jag naturligtvis vara beredd att lyssna på dem, men hittills har jag inte hört några förslag om ett alternativ till traditionellt rosévin. Som kommissionsledamot med ansvar för jordbruksprodukter bryr jag mig verkligen om att vi hittar de rätta lösningarna och ger våra vinproducenter rättvisa förutsättningar.

  Agnes Schierhuber, för PPE-DE-gruppen. – (DE) Fru talman, fru kommissionsledamot! Jag är glad över att se er igen i dag! Under alla de år som jag har varit politiskt aktiv – både i Österrike och i närmare 15 år i Europaparlamentet – har debatter om vin alltid varit mycket känsloladdade. Det ser vi här i dag igen.

Enligt min mening är vin en av de mest eleganta produkter som jordbruket kan producera. Det är en kvalitetsproduktion som europeiska – och i synnerhet österrikiska – vinodlare slår vakt om och kvaliteten och särskiljandet av vin från olika regioner måste prioriteras.

Vi anser att blandningen av viner inte är en oenologisk metod. Rosévin produceras genom en särskild och mycket traditionell oenologisk metod. Fru kommissionsledamot, jag stöder därför alla mina kolleger som precis som jag förkastar den här blandningen eller mixen av rött och vitt vin. Det är hög tid att ge produktionen av traditionella roséviner en tydlig definition.

Fru kommissionsledamot! Det måste också vara möjligt att medlemsstater, så som ni nämnde, får den kunskap så att de kan se vissa beslut på annat sätt eller ändra dem. Jag uppmanar er att göra detta för den europeiska vinproduktionens kvalitet.

  Alessandro Battilocchio, för PSE-gruppen. – (IT) Fru talman, mina damer och herrar! Än en gång möts vi här i kammaren för att försvara ett livsmedels-, kultur- och landsbygdsarv som förts vidare till oss från en uråldrig tradition. Det är ett aktningsvärt arv som världen avundas och som representerar en ofattbar rikedom för ekonomin och också för vår unions identitet.

I dag riskerar det här arvet att få stora problem på grund av att kommissionen och rådet tänker ta bort förbudet mot produktion av rosévin genom blandning. Tanken uppstod efter starka påtryckningar och kommer att ratificeras utan möjlighet för Europaparlamentet att ingripa, alltså det organ som officiellt representerar miljoner medborgare, inklusive producenter och konsumenter, som kommer att påverkas av det här initiativet.

Kommissionen föreslår att produktion av roséviner ska tillåtas genom att helt enkelt blanda röda och vita viner, så som det görs i länder som inte har vår kunskap och professionalism, och under den enkla förevändningen att möta internationell konkurrens.

Som en av dem som undertecknade den här frågan, betonar jag att en sänkning av produktionskvaliteten – som är resultatet efter århundraden av tradition och forskning, enorma investeringar, passion och intresse för detaljer – inte är det svar som vi behöver, särskilt inte i dessa tider av ekonomisk kris, när den genomsnittliga konsumenten säkert tittar mer på priset än vad som står på etiketten.

Beslutet skulle kunna balanseras genom att helt enkelt hitta ett namn för den nya produkten och informera konsumenterna om att det finns två olika typer av rosévin med olika produktkvalitet och om vikten att erkänna yrkesmännens arbete. Vem ska betala för allt det här? Har kommissionen beviljat någon form av stödprogram? Eller är det producenterna som ska betala, efter att de ombetts att kämpa mot lågpriskonkurrensen med vapen som inte är likvärdiga i tider som redan är extremt tuffa?

Jag hoppas att kommissionen och rådet kommer att välja rätt och se över hela förfarandet om det så skulle behövas.

  Jean-Claude Martinez (NI). – (FR) Fru talman, fru kommissionsledamot! Vi har choklad utan kakao och ett förbud mot ost som är gjord på råmjölk. Vår Roquefort belastades med 300 procent tullavgifter, vi fick nästan kyckling renad i klorblekmedel och till och med laktationshormonet somatotropin.

Nu funderar man på att färga vitt vin med rött vin för att göra rosévin. Om jag får säga det så som vi säger i Frankrike, så var det vattendroppen som fick bägaren att rinna över. Vatten som också är tillåtet i blandningar med vin, precis som det också var tillåtet att göra ”träviner” på hyvelspån i stället för i tunnor. Och viner gjorda på importerad must blev också nästan tillåtna. Man skulle till och med kunnat göra vin i Thailand!

Problemet är den psykoanalytiska reaktion som idén framkallar, eftersom det är ett angrepp mot kulturen. Hur definieras vin? Om det är en industriprodukt, då kan den blandas, som Coca-Cola med vin. Men om det är ett livsmedel från jordbruket, då får man inte röra det, annars orsakar man en kulturchock. ”Det här är mitt blod, drick det till min hågkomst.” Om ni blandar blod, får ni förorenat blod.

Kan ni förstå den här överdrivna reaktionen? Med den här idén om rosé har ni ifrågasatt 2 500 års kulturarv från romerska riket, som ställdes mot barbarerna. Fru talman! Det är det här som jag vill säga: ”Det är en fråga för Freud, inte en fråga om vinodling.”

  Françoise Grossetête (PPE-DE). – (FR) Fru talman, fru kommissionsledamot! När jag kom hit var jag mycket missnöjd. Efter att ha lyssnat på er, är jag arg. Det är oacceptabelt att ni tillåter – i dessa valtider dessutom – att vitt vin blandas med rött vin.

Helt nyligen var jag i Provence och på Korsika för att tala till vinodlarna i mitt valdistrikt, som hade valt kvalitet, men som nu kände sig övergivna. Jag minns att José Manuel Barroso sa i ett tal för två år sedan att vinodling är viktigt och en del av ekonomin. Han sa att vi måste exportera mer och för att exportera mer behöver vi kvalitet. Jag minns hans tal mycket väl.

Europeiska kommissionen beslutade därför om röjning för att uppnå högre kvalitet och mindre kvantitet. Vinodlarna i södra Frankrike gick med på detta, men se vad resultatet blev för dem! De har röjt så mycket att de snart måste importera vin för att tillgodose den lokala efterfrågan.

Genom er politik har ni undertecknat våra vinodlares dödsdom. Nu tillåter ni blandning av vitt vin och rött vin under beteckningen rosévin. Det är en förolämpning mot våra vinodlare. Nu ber ni dem lägga till den extra märkningen ”traditionellt vin”, för vin som produceras konventionellt. Våra spanska vänner måste nämligen sälja sina överskott av vitt vin eftersom de inte röjde. Våra vinodlare, som valde kvalitet, ska inte behöva försvara värdet av sina viner. Det vore verkligen höjden!

Blandat vin är inte rosévin. Det är ett blandat vitt vin. Låt oss tala klarspråk. Låt inte längre konsumenterna vilseledas av vinhandlare som har valt vinst framför kvalitet, ett val som ni stöder, fru Fischer Boel. Jag uppmanar mina kolleger, ni som är tillbaka under nästa mandatperiod: vi kommer att behöva fördubbla våra insatser för att se till att kommissionens åtgärd avvisas definitivt och inte bara tillfälligt. Se upp den 19 juni.

  Ioannis Gklavakis (PPE-DE). - (EL) Fru talman, fru kommissionsledamot, mina damer och herrar! I över tre tusen års tid har man producerat vin i mitt hemland. Jag vill uttrycka mitt motstånd, min bedrövelse och min oro för vad vi håller på att göra. Rosévin är en konstgjord produkt. Vin är en fermenterad produkt, inte en blandad produkt. Om det här genomförs leder det till illojal konkurrens mot våra producenter som producerar underbara viner.

För det andra, och det är viktigt, kommer de europeiska vinernas rykte att skadas igen. Men jag förstår att om vi ger oss ut på hal is, finns det ingen återvändo. Vi debatterade och godkände för en tid sedan tillsättning av träbitar i vin. Skälen vi angav var åldrande och ekonomiska kostnader. Vi godkände också tillsättning av socker i vin. Av ekonomiska skäl, sa vi, och vi var inte modiga nog att kräva att metoderna skulle anges på etiketten. Och nu är vi heller inte tillräckligt modiga för att göra det.

Europa kan bara hävda sig med de viner av mycket hög kvalitet som vi har. Gud hjälpe oss om vi tror att vi kan konkurrera med billiga viner från Australien eller USA – vi måste framhärda på den här punkten! Jag sa det också när vi godkände metoden att tillsätta socker i vin. Vi som antar besluten, vi ska gå till den europeiska oenologins historia som folket som raserade grunderna till utmärkta europeiska viner. Jag bönfaller därför att vi lämnar den hala isen som besluten innebär.

  Elisabetta Gardini (PPE-DE). – (IT) Fru talman, fru kommissionsledamot, mina damer och herrar! Jag måste säga att jag instämmer med det som Françoise Grossetête sa, eftersom jag kom hit i syfte att ta med mig smärtan, sorgen och missnöjet hos Italiens vinproducerande värld, och jag fann mig själv stå inför likgiltighet, det är som att tala till en vägg. Jag hade hoppats på att det var en biprodukt från den opersonliga tolkningen, men av det jag har hört, verkar det inte finnas någon öppning, inget hopp, bara en avgrund.

För inte så länge sedan, ganska nyligen, ägde ett evenemang rum i min region – jag kommer från Venetien. Det kallas Vinitaly och är ett av de största evenemangen inom vinvärlden. Ett enormt framgångsrikt upprop arbetades fram för att försvara rosévinerna. Det undertecknades av stora italienska vingårdar, stora vinproducenter, men underskrifterna kom också från andra delar av Europa – Holland, Frankrike, Spanien, Belgien, Luxemburg, Slovenien, Polen, Litauen och Ukraina. Som ni kan se är passionen för rosévin äkta och den känner inte av några gränser, med undantag av Europeiska kommissionen verkar det som, även om vi talar om kultur, lokala värderingar och tradition.

Jag talar som kvinna och vill också ge er något att tänka på. När vi kämpar mot alkoholmissbruket, anser ni att vi gör de nya generationerna en god tjänst genom att ge dem en dryck av låg kvalitet som jag inte ens vill kalla för vin? En lågprisdryck med alkohol som inte har det minsta att göra med något område, någon kultur eller kvalitet? Kommer vi att kunna uppfostra dem till att använda vin och alkohol enligt goda seder och bruk?

Jag ville dela med mig av mina tankar till er, då ni tar ett stort ansvar i många avseenden.

  Christa Klaß (PPE-DE). – (DE) Fru talman, fru kommissionsledamot! Under de senaste åren har ni sett hur känslig en vinprodukt är. I dag talar vi här främst om avregleringen av vinmarknaden. Ni talar om att öppna upp för världsmarknaden. Jag frågar mig ibland, vem leder vem här?

Traditionellt sett har vår vinmarknad utvecklats i Europa. Våra traditioner och vår regionala identitet karaktäriserar vårt vin, och det bör även leda oss vidare i de överläggningar vi nu har om regleringen av vinmarknaden. Det slog mig att saker har införts i bestämmelserna om vinmarknaden genom ett utskott, saker som vi inte alls har debatterat i Europaparlamentet!

Frågan är, fru kommissionsledamot, vilka nationella och regionala regleringsmöjligheter som fortfarande finns. Vilka restriktioner eller förbud kan medlemsstaterna införa mot sina regioner som framställer vin av lägsta kvalitet? Det är det som detta handlar om, vi talar inte om viner med ursprungsbeteckning eller geografisk beteckning, utan om vin av lägsta kvalitet. Skulle till exempel förbudet mot blandning av rött och vitt vin vara ett regionalt eller nationellt förbud? Skulle det vara möjligt i framtiden för dessa viner av lägsta kvalitet?

Eller ett förbud mot att ange druvsort och årgång. Det vållar oss också problem, eftersom vi vill kunna skilja våra viner, de sämsta vinerna från de som beskrivs som viner med geografisk beteckning eller med ursprungsbeteckning. Alltså fransk rosé eller tysk Riesling, det är namn som behöver en tydlig och entydig reglering. De är kopplade till våra traditionella producenter och därför lägger vi också stort värde på dem i framtiden. Vi ber er därför om ert stöd.

  Astrid Lulling, frågeställare. − (FR) Fru talman, fru Fischer Boel! Ni svarade negativt på vår andra fråga, genom att hävda att ni redan i samband med reformen av den gemensamma organisationen av marknaden för vin hade genomfört studien som vi begär. Jag är förvånad över det: i samband med den här reformen, var det aldrig tal om att tillåta en oeonologisk metod som innebar att man blandade vitt vin med rött vin för att få rosévin.

Jag frågar er, varför följer ni inte upp vår begäran, som förresten är mycket rimlig, om samråd med industrin? Ni vill anta ett beslut den 19 juni, men det är ingen brådska! Dessutom har ingen någonsin begärt att ni skulle tillåta den här oeonologiska metoden. Jag vet inte vad som har flugit i er när ni lade fram förslaget, eftersom ingen i Europa har bett om det.

Om märkning vill jag också säga, att ni bör erkänna att producenter av traditionellt rosévin aldrig kommer att acceptera att kalla den här drycken – inklusive den som Gilles Savary förberedde – för ”rosé”. Ni måste därför göra en insats. Fru kommissionsledamot, jag uppmanar er verkligen att besvara våra två krav positivt.

  Françoise Grossetête, frågeställare. − (FR) Fru kommissionsledamot! Ni nämnde tidigare att ni inte hade fått några förslag och att ni väntade på dem, och så vidare.

Tvärtom, så har ni fått förslag. Ni har träffat våra vinodlare. De sa att de inte ville ha det här. De sa att de personligen inte ville tvingas specificera beteckningen ”traditionellt rosévin” för att skilja det från det rosévin som naturligtvis inte kommer att få märkningen ”blandat”. Ni kan därför inte säga att ingen har lämnat något förslag till er.

Framför allt, när det gäller roséchampagne, är vi alla väl medvetna om att det är en oenologisk produkt som inte har något som helst att göra med den blandning som föreslås här: vitt vin och rött vin. Vi ber er att ta mod till er, fru Fischer Boel, för att inte kalla blandat vitt och rött vin för ”rosévin”. Det är det vi ber er om. Det är vårt förslag. Straffa inte riktiga vinodlare.

Hur förväntar ni er att våra landsmän ska förstå ett sådant ställningstagande av Europeiska kommissionen? Ni vänder dövörat till alla våra argument, det är fullständigt ofattbart.

  Gilles Savary, frågeställare. − (FR) Fru kommissionsledamot! Låt mig tala en gång till för att säga er att jag har hört era argument och jag är övertygad om att ni inte kom på idén själv. Den måste komma från lobbyisterna.

Men jag tror inte att det ligger i Europas intresse att ständigt sträva efter nedgradering, särskilt inte när det gäller livsmedel. Länder som inte strävade efter en lägre industrinivå finns nu bland de främsta i världen när det rör sig om handel. Tyskarna i synnerhet har alltid stått emot frestelsen att nedgradera. När det gäller livsmedelssektorn anser jag att vi bör bekämpa den ständiga frestelsen att nedgradera, då kommer Europa att gå långt.

Vi föreslår därför att vi till varje pris undviker två typer av beteckningar för ”rosé”: traditionellt eller blandat. Det finns rosévin och det finns något annat. Organisera en europeisk tävling för att kalla det något annat om ni anser att det måste legaliseras. Själv anser jag att EU skulle behöva gå emot Världshandelsorganisationen när det gäller den här typen avprodukter. Ni säger alltid att vi ”kapitulerar” inför allt som kommer från annat håll.

  Patrick Louis, frågeställare. − (FR) Fru kommissionsledamot! Att ange ”rosévin” på flaskan tjänar inget till, eftersom ordet ”rosé” inte anges för goda roséviner, som den Bandol som jag tog med till er.

Det är dessutom dumt att ange ”traditionell rosé” på etiketten. Rosé är ett vin som ungdomar dricker, det är ett modernt vin, även om framställningen kräver traditionell kunskap. Det är därför allt för tvetydigt. Det finns inte femtioelva lösningar, det finns bara en, eftersom – så som vi förklarade mycket tydligt tidigare – rosé är ett kulturellt vin, som framställs av experter. Det rör sig inte om vilken affärsverksamhet som helst. Det vi behöver är helt enkelt ett förbud mot all blandning och mixning i Europa, i synnerhet i Frankrike.

  Mariann Fischer Boel, ledamot av kommissionen. - (EN) Fru talman! Det har varit härligt att lyssna på er här i kväll.Jag känner fortfarande att ni har all den passion, all den energi och all den känsla för vinsektorn som jag upplevde när vi hade våra diskussioner om vinreformen. Kulturarvet och traditionerna som hör samman med vin lever fortfarande här i Europaparlamentet.

Vissa av de frågor som tagits upp här i kväll öppnar emellertid vår politiska kompromiss om vinreformen helt på nytt, så jag kommer inte att ge mig in på dessa frågor utan enbart koncentrera mig på det huvudsakliga problemet som diskuteras här i kväll.

Jag instämmer helt med dem av er som har sagt att framtiden för våra europeiska jordbruksprodukter måste vara kvalitet. Det var just av det skälet som vi under vinreformen – som ni säkert minns – reserverade ett enormt belopp för att främja vårt europeiska vin på tredje världens marknader: 125 miljoner euro per år var siffran som nämndes under dessa diskussioner. Det var för att vi vet att vi har en produkt med hög kvalitet som kommer att efterfrågas i de nya framväxande utvecklingsländerna. Så i denna fråga är vi är på exakt samma våglängd.

Jag hyser emellertid även en viss sympati för vinproducenter i Europa som måste konkurrera med vin som framställts genom andra oenologiska metoder, som är tillåtna i länder i tredje världen. Ett exempel är att blanda rött och vitt vin för att framställa rosévin. Det är tillåtet, det ingår i OIV:s oenologiska metoder, Europeiska unionen importerar i dagsläget rosévin som framställts på just detta sätt. Varför ska vi hindra våra egna vinproducenter från att konkurrera med importerat vin inom Europeiska unionen? Jag anser därför att vi har tagit en balanserad väg i denna fråga.

Det var viktigt att vi hittade ett sätt att märka våra viner så att konsumenterna visste vad de köpte. Med de skyddade ursprungsbeteckningarna (SUB) har man i dag möjlighet att ta med information på etiketten för att upplysa konsumenten om att detta är ett vin som framställts genom den traditionella metoden. Jag nämnde i mitt första anförande att jag träffade några vinproducenter från Provence. De tyckte inte om ”traditionellt rosévin” av just det skäl som ni nämnde – att det lät lite gammaldags. Jag frågade då efter nya idéer om ett annat sätt att märka ut att det rörde sig om den traditionella metoden, men jag har inte mottagit några förslag om detta. Idén är att medlemsstaterna ska kunna välja om de vill göra det obligatoriskt på sitt territorium för producenter att ange på etiketten om vinet har framställts genom coupage, blandning, eller om det är en traditionell produkt.

Vi kommer att ha denna diskussion igen i den föreskrivande kommittén. Som jag sa kommer en omröstning troligen att äga rum den 19 juni 2009, och sedan kommer vi att granska resultatet av denna omröstning, där medlemsstaterna kommer att representera sina regeringars åsikter. Det kommer att bli intressant, men jag är fortfarande övertygad om att vårt förslag, som är förenligt med OIV:s oenologiska metoder, kommer att vara vägen framåt för att våra vinproducenter ska kunna förbli konkurrenskraftiga på den globala marknaden.

  Talmannen. - Debatten är härmed avslutad.

Skriftliga förklaringar (artikel 142)

  Stéphane Le Foll (PSE), skriftlig. – (FR) Europeiska producenter av rosévin oroas i dag över kommissionens tillämpningsförslag att häva förbudet mot blandning av vitt och rött bordsvin för att göra rosévin.

Den nya metoden undergräver kvalitetsproduktion och bortser från allt hårt arbete som producenterna har lagt ner under många år för att skapa en roséprodukt, som under lång tid hade dåligt anseende och som nu har hittat sin plats på marknaden och på otaliga konsumenters bord. Det är än mer sant med tanke på att metoden kan vilseleda konsumenterna.

Om kommissionens plan för blandning bekräftas av medlemsstaterna under kommande veckor, hoppas vi tillsammans med min kollega Gilles Savary att obligatorisk märkning införs, så att riktigt rosévin kan skiljas från en ny produkt som görs på en blandning som då inte får kallas rosé.

  Véronique Mathieu (PPE-DE), skriftlig. – (FR) Ställd inför de europeiska vinodlarnas ilskna reaktion har Europeiska kommissionen beslutat att senarelägga, till den 19 juni, sitt hastiga beslut om att tillåta produktion av rosévin genom blandning av rött och vitt vin.

Men senareläggningen kan inte anses tillfredsställande på något sätt. Inte mer än beslutet om att föreslå en skillnad mellan ”traditionell rosé” och ”blandad rosé” på etiketten på produkter som marknadsförs, något som inte skulle räcka för att effektivt bekämpa den illojala konkurrens som producenterna skulle möta om beslutet antas.

Våra vinodlare i Europeiska unionen har under flera år arbetat hårt och investerat mycket för att producera rosévin av hög kvalitet. Kommissionens beslut kommer att tillintetgöra dessa enorma insatser, som ändå hade en mycket positiv effekt på ekonomin och den regionala utvecklingen av våra territorier.

Genom frågan som mina kolleger och jag ställer till kommissionen i dag, uppmanar vi kommissionen att förtydliga sina avsikter och se till att beslutet som den antar grundas på fullständigt samråd med europeiska producenter av rosévin.

  Vincent Peillon (PSE), skriftlig. – (FR) Fru kommissionsledamot!

Jag gör ingen hemlighet av att jag är mycket missnöjd med era försök att förklara bort blandningen av ”rosévin”.

Ni ger inga som helst svar till vinproducenterna som jag samtalade länge med i Provence och som satsade på kvalitetsprodukter. De befarar att trettio års arbete för att skapa rosévinets goda rykte – insatser som kröntes med verkliga försäljningsframgångar – går helt förlorade i dag.

Ni lämnar inga som helst svar till alla dem som anser att ett tillstånd till blandning går tvärt emot den smärtsamma massiva röjningspolitiken. Det är inte genom att försöka sänka våra produktionskostnader till vilket pris som helst som vi kommer att gå segrande ur den internationella konkurrensen. Det är i stället genom att ständigt förbättra våra viners goda rykte som vi kommer att göra det.

Ni lämnar inga som helst svar till alla dem som säger att märkningen inte räcker, eftersom den inte har någon inverkan på flaskor med”blandat rosévin”.

Genom att senarelägga beslutet om tillstånd till efter valet den 7 juni spelar ni i slutändan EU-skeptikerna i händerna.

Det är därför jag högtidligt ber er att dra tillbaka det skadliga förslaget, som hotar såväl en ekonomi som en kultur.

  Dominique Vlasto (PPE-DE), skriftlig. – (FR) Under förevändning att se över tillåtna oenologiska metoder vill Europeiska kommissionen tillåta blandning av rött och vitt vin under beteckningen ”rosévin”.

Jag ifrågasätter om en blandning av olika viner får kallas ”rosévin”. Det är inte bara vinets färg som ger det dess namn: det är druvsorterna, jordmånen och vinodlarnas sakkunnighet som skapar ett vin, inte den slutliga färgen av den ena eller andra vätskan.

För att producera en blandad rosé måste den bestå till mer än 95 procent av ett vitt vin som färgas med rött vin. Men rosévin framställs genom jäsning av till största delen röda druvor eller must. Genom att tillåta blandning av viner skulle Europeiska kommissionen tillåta en riktig förfalskning av rosévin. Det skulle vara att vilseleda konsumenterna.

Utöver förolämpningen mot vinodlare som strävar efter kvalitet, särskilt i Provence, vore det oacceptabelt att legitimera en biprodukt som är ett resultat av en blandning av färdiga produkter och att tillåta vilseledande hänvisningar till roséfärgen.

Om man inte kan hitta någon annan lösning bör man åtminstone kräva att det rätta innehållet anges på etiketterna till dessa drycker: ”blandat vin” eller ”mixade viner”.