Fullständigt förhandlingsreferat

Tisdagen den 5 maj 2009 - Strasbourg

14. Demokratiprocessen i Turkiet (debatt)

  Talmannen. - Nästa punkt är kommissionens uttalande om demokratiprocessen i Turkiet.

  Olli Rehn, ledamot av kommissionen. - (EN) Fru talman! Jag tror tyvärr att denna diskussion om demokrati i Turkiet kanske blir lika passionerad som den vi hade om vinreformen under andra halvleken av Arsenal mot Manchester United, vilket är en bra ögonblicksbild av Europa 2009.

Detta är mer allvarligt, för det är ett mycket allvarligt ämne och verkligen en mycket tungt vägande fråga om demokratisk utveckling i Turkiet. Först av allt är jag djupt bedrövad och chockad över massakern som ägde rum i Bilge i Turkiet i går kväll, där 44 personer dödades. Jag framför mitt innerliga deltagande till offrens familjer och vänner och jag litar på att mördarna kommer att ställas inför rätta så snart som möjligt. Det finns inget moraliskt eller etiskt försvar för denna sorts avskyvärda attack.

Låt mig också uttrycka min personliga sorg, och kommissionens sorg, över nio turkiska soldaters och en gendarms död till följd av terroristattackerna förra veckan. Våra tankar går till familjerna till de som miste livet.

Vi fördömer terrorism och stöder Turkiet i dess kamp mot terrorismen. PKK finns med på EU:s förteckning över terroristorganisationer. Mellan den 14 och den 18 april har mer än 200 tjänstemän och medlemmar av Demokratiska samhällspartiet (DTP) arresterats i en polisoperation i hela Turkiet, och i synnerhet i landets sydöstra del.

Vi har förstått att de anklagelser som riktas mot dessa personer omfattar medlemskap i en terroristorganisation, även om inget formellt åtal ännu har väckts. Vi förväntar oss att få se åtalspunkterna fastställda som en del i en öppen och objektiv rättsprocess.

Kommissionen kan inte ingripa i pågående rättsfall. Vår inställning är emellertid klar: vi stöder visserligen kampen mot terrorism, men vi har konsekvent betonat att den måste genomföras genom att man respekterar mänskliga rättigheter och grundläggande friheter, särskilt yttrandefrihet och föreningsfrihet.

Politisk pluralism är en viktig beståndsdel i all demokrati. Den turkiska nationalförsamlingen är i dag i stort sett representativ för landets politiska mångfald. Demokratiska samhällspartiet har bidragit till pluralism i Turkiet, och dess politiska legitimitet bekräftades av resultaten i de lokala valen i mars.

Samtidigt behöver folket i sydöstra Turkiet fred, de behöver stabilitet och välstånd, inte mer våld och sammanstötningar. Att fördöma användande av våld är en plikt för alla involverade parter. Alla måste visa behärskning och hålla sig till fredliga medel och enbart fredliga medel. Även detta är en viktig beståndsdel i all demokrati.

Vi kommer att fortsätta att noga följa utvecklingen i detta mål. Det är mycket viktigt att principen om demokrati och rättsstatsprincipen, inklusive svarandes rättigheter, kommer att råda.

Kommissionen fortsätter också att noga följa målet om att förbjuda DTP som för närvarande väntar på avgörande i konstitutionsdomstolen. Apropå detta ligger de nuvarande bestämmelserna som styr förbud av politiska partier i Turkiet inte i linje med den europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna eller med europeisk praxis, vilket nyligen konstaterades i ett yttrande från Venedigkommissionen. Vi har uppmanat Turkiet att ta ett sådant yttrande på största allvar och att visa detta i Turkiets konstitutionella och rättsliga ram i form av ändringar i detta avseende.

Sammanfattningsvis fortsätter vi att uppmuntra de turkiska myndigheterna att ta itu med problemen för den sydöstra delen av landet och folket där, för att förbättra de ekonomiska, sociala och kulturella möjligheterna för alla turkiska medborgare oavsett deras etniska, religiösa eller språkliga ursprung.

Enligt de politiska kriterier som angavs i Köpenhamn förväntas Turkiet garantera kulturell mångfald och främja alla sina medborgares kulturella rättigheter, vilket anges i vårt anslutningspartnerskap. I detta sammanhang är upprättandet av en ny statlig turkisk TV-kanal som sänder på det kurdiska språket ett steg framåt. Det visar på en förändring i mentalitet och jag vill uppmuntra de turkiska myndigheterna att ta ytterligare steg i denna riktning.

Vi kommer att fortsätta att övervaka situationen i den sydöstra delen av landet och rapportera om detta i vår kommande lägesrapport. Detta är en mycket viktig del i Turkiets demokratiseringsprocess.

  Frieda Brepoels, för PPE-DE-gruppen. – (NL) Fru talman, herr kommissionsledamot! Efter de lokala valen den 29 mars, då kurdiska Demokratiska samhällspartiet (DTP) uppnådde en sensationell seger i och med att det nästan fördubblade antalet borgmästare från 52 till 98, är det tydligt att den kurdiska frågan inte längre kan reduceras till att vara en socioekonomisk fråga som Recep Tayyip Erdoğan och hans Rättvise- och utvecklingsparti (AKP) har gjort hittills. Det finns ett tydligt behov av en politisk lösning och DTP måste accepteras som en fullvärdig diskussionspartner.

I den här situationen skulle man kunna tro att förtryck är ett föråldrat grepp, men trots det har de turkiska myndigheterna än en gång inlett en omfattande våg av arresteringar. Mer än 400 ledande personer från DTP har arresterats för att ha krävt en lösning på den kurdiska frågan. Min fråga till kommissionen blir därmed följande. Detta är det femte eller sjätte partiet som bildats av kurderna, för närvarande har det namnet DTP. Det har 21 ledamöter i parlamentet och 98 borgmästare och ändå åsidosätts kurderna fortfarande.

Herr kommissionsledamot! Har inte tiden kommit då det är dags för Europeiska unionen att inleda medling mellan den turkiska regeringen och DTP? Om den inte gör det kommer situationen att förbli stillastående. Med andra ord måste man ta itu med orsakerna till ett antal troliga terroristaktiviteter. Jag anser att valsegern för några veckor sedan även bevisar att den kurdiska känslan för nationalitet är levande och välmående och att strukturella reformer som främjar ökad autonomi för kurderna måste ske snarast.

Jag vill även uppmärksamma ett annat brådskande problem i anslutning till debatten. Mer än 1 500 minderåriga har fängslats och ställts inför rätta i samma domstol som vuxna, vilket är helt emot den internationella konventionen om barnets rättigheter. Vad tänker kommissionen göra åt det?

  Vural Öger, för PSE-gruppen. – (DE) Fru talman, mina damer och herrar, herr Rehn! Under denna sjätte mandatperiod har Turkiet varit en prioriterad fråga på EU:s agenda. Innan anslutningsförhandlingarna inleddes hade Turkiet gjort stora framsteg mot reformer, som erkändes av EU.

I dag är tongångarna något annorlunda. Vi blir allt mer oroade över utvecklingen av demokratiseringsprocessen i Turkiet. Tryckfrihet, minoritetsskydd, men även reform av domstolsväsendet måste hela tiden övervakas. När det gäller Ergenekon-rättegången som äger rum i Turkiet vill jag säga att den inte får bli politiserad. Sanningen är att arresteringar och eftersökningar sker. Förhastade kommentarer bör undvikas. Noggrann rapportering har en viktig roll att spela här.

Viktiga framsteg har gjorts i den kurdiska frågan. Lösningen på det kurdiska problemet är central i demokratiseringsprocessen och i skyddet av minoriteter. Men jag är orolig över några av EU:s regeringschefers inställningar. Tvetydiga signaler från EU visar också på att då och då hamnar demokratiseringsprocessen i Turkiet på krokiga vägar. I det avseendet vill jag påminna om att ett tydligt åtagande från EU till Turkiets fullvärdiga medlemskap skulle ge reformeringsprocessen ett ordentligt uppsving. Annars kommer det alltid att finnas nya grogrunder för fundamentalism och nationalism och det kurdiska problemet kommer att bli än värre.

Trots allt är det gemensamma målet att få Turkiet att bli en modernare, stabilare och mer välmående demokrati som grundas på en sekulär stat och ett pluralistiskt samhälle. Det ligger inte bara i Turkiets intresse utan det är även ett viktigt strategiskt intresse för Europeiska unionen.

  Alexander Graf Lambsdorff, för ALDE-gruppen. – (DE) Fru talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Detta är det sista plenarsammanträdet under denna mandatperiod. Min kollega Vural Öger har just sagt att Turkiet är en prioriterad fråga. Under de senaste åren har jag som föredragande för min grupp, haft möjlighet att arbeta med ämnet och jag måste säga att jag är väldigt glad över att vi under detta sista sammanträde än en gång går till ämnets kärna, nämligen frågan om demokrati i Turkiet.

Det är det första Köpenhamnskriteriet som är i fråga. Det finns skilda åsikter om hur Turkiet har utvecklats. Men jag anser att det finns ett samförstånd i ett avseende, nämligen att takten för reform i Turkiet verkar ha avtagit. Intrycket vid slutet av mandatperioden är att Turkiet nu har en längre väg att gå innan landet kommer att vara klart för anslutning, än det hade i början av både kommissionens mandat och Europaparlamentets lagstiftande mandat.

För gruppen Alliansen liberaler och demokrater för Europa är problemen med tryckfrihet och yttrandefrihet särskilt viktiga i sammanhanget. Ni vet att man inte kan se YouTube i Turkiet. Journalisters, utgivares, förläggares, kolumnisters och författares rättigheter är begränsade genom särskilda rättsliga föreskrifter. Kommissionen har i sin lägesrapport tack och lov indikerat att det är ett problem. Enligt flertalet observatörer har problemen ökat. Jag skulle vara tacksam om kommissionen kunde säga något om det, om den tror att problemen har blivit värre eller om den tror att saker och ting har förbättrats. Det skulle vara väldigt förvånande.

Det finns dessutom viktiga områden, som skydd av religiösa minoriteter och skydd av kvinnors rättigheter. Men nyckelfrågorna är för närvarande tryckfrihet, premiärministerns återkallande av pressackreditering för kritiska journalister, det stora antal obefogade arresteringar av kritiska journalister och utgivare i samband med utredningarna om det klart kriminella Ergenekon-nätverket, övertagandet av mediagruppen ATV-Sabah av Scharlach-Holding som ägs eller kontrolleras av premiärministerns svärson, premiärministerns offentliga uppmaning till bojkott av media och domen mot mediagruppen Doğan med böter på 380 miljoner euro med syftet att tvinga den i konkurs eftersom den rapporterade om skandalen kring fyrtornsdonationen samt hans förmånliga behandling av AKP. Detta är inte bara en fråga om tryckfrihet, det skrämmer även i väg investerare som tvivlar på att lagen fungerar i Turkiet.

Turkiet är en viktig granne och en viktig och respekterad Nato-partner. Vi vill fortsätta att stödja Turkiet, det är min grupps åsikt. Men vi anser att det finns mycket som måste göras, att den turkiska regeringen måste visa sin vilja att inte längre köra över grundläggande europeiska rättigheter så som den gör för närvarande. Vi skulle vara tacksamma om det kunde dokumenteras på ett övertygande sätt under nästa mandatperiod.

I övrigt anser jag att vi borde hålla denna debatt i Bryssel och inte i Strasbourg.

  Joost Lagendijk, för Verts/ALE-gruppen. – (NL) Fru talman, mina damer och herrar! När det gäller demokratiseringsprocessen i Turkiet anser jag att bilden är skiftande, med framsteg på några punkter och stagnation och försämring på andra.

Det är ett framsteg att det inte var några upplopp den 1 maj på Taksimtorget i Istanbul, endast fackföreningsledare som hedrade minnet av tragedin 1977. Det är ett framsteg att Turkiet och Armenien har kommit överens om att ömsesidigt förbättra relationerna. Min uppmaning till den turkiska regeringen är att fortsätta på den vägen och inte låta sig stoppas eller föras på sidovägar av nationalister i Ankara eller i Baku. Det är ett framsteg att man har arresterat personer som är misstänkta för att ha planerat en kupp eller för inblandning i politiska mord: Ergenekon-affären.

Min varning till de turkiska myndigheterna skulle vara att hålla sina fortsatta handlingar inom lagen. Alla överträdelser kommer att användas för att rikta uppmärksamheten bort från kärnan och i stället användas av de som inte vill se en lösning på frågan och som inte vill gå till botten med saker och ting.

Men så finns de negativa utvecklingarna. Det är illa att premiärministern har uppmanat befolkningen att sluta köpa vissa tidningar. Det är mycket illa att flera av de ledande medlemmarna i ett demokratiskt valt parti till det turkiska parlamentet har arresterats. Massarresteringen av framstående medlemmar av det kurdiska Demokratiska samhällspartiet (DTP) är lika oacceptabel som ett formellt förbud av partiet eftersom resultatet är detsamma. Utrymmet för att finna en politisk lösning på det kurdiska problemet har minskat drastiskt. Det är väldigt goda nyheter för extremister på båda sidor men väldigt dåliga nyheter för majoriteten turkar och kurder som så länge har väntat på en fredlig lösning av problemet.

Situationen med framsteg å ena sidan och stillastående å andra sidan kan enligt min mening bara få ett slut om regeringen entydigt väljer djupare reformer, om oppositionen stöder dem i både ord och handling, och också, mina damer och herrar, om EU håller sitt löfte att Turkiet kan bli en fullvärdig medlem av Europeiska unionen förutsatt att det lever upp till våra demokratiska normer.

Det leder mig till min slutkommentar, fru talman. Samtidigt som jag är väldigt glad över att oron för Turkiets demokratisering går över partigränserna, har jag ingen förståelse alls för de ledamöter av Europaparlamentet som är kritiska mot Turkiet, men som inte är redo att låta det bli en fullvärdig medlem om inte problemen är lösta. Även efter det att min mandatperiod har gått ut kommer jag att fortsätta argumentera för de reformer som är nödvändiga för att Turkiet ska bli fullvärdig medlem av Europeiska unionen.

ORDFÖRANDESKAP: COCILOVO
Vice talman

  Feleknas Uca, för GUE/NGL-gruppen. – (DE) Herr talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! En 14-årig pojke i Hakkari blev misshandlad av ett SWAT-team med polismän så illa att han hamnade i koma. En annan 14-åring som flydde från en gasattack från polisen, drunknade när han föll ner i en flod. Den 4 april dog två personer under en demonstration i närheten av Urfa på grund av en polisoperation. För tillfället sitter mer än 185 minderåriga i fängelse i Diyarbakir. Hundratals demokratiskt valda politiker och aktivister från DTP har fängslats, inklusive tre partiledare. Det pågår mer än 207 rättegångar mot parlamentsledamöter från DTP.

Det är så jag förstår den pågående demokratiseringsprocessen i Turkiet. Listan fortsätter. Den här tillbakagången började strax efter den 29 mars då DTP nådde stora framgångar i lokala regeringsval i de sydöstra delarna av landet och deras borgmästarutnämningar nästan fördubblades. Samtidigt upplevde AKP bittra förluster i den starkt eftertraktade kurdiska regionen. Enligt mig finns det en koppling mellan DTP:s valframgång och vågen av förtryck mot det.

Det ryktades sedan i regeringskretsar om att utvidgningen av DTP:s valframgång hela vägen upp till gränsen till Armenien ansågs utgöra en säkerhetsrisk. I stället för att försöka förstå vad det tydliga valresultatet egentligen är, nämligen ett entydigt meddelande från kurderna att man måste finna en lösning inom systemet, görs försök för att kuva den politiska framgången och det med poliskraft där så är nödvändigt.

Tyvärr tror jag inte att ens det högt prisade AKP varken har viljan eller beslutsamheten att utveckla och driva igenom en omfattande strategi för en lösning av konflikten som har varat i årtionden. Som ni alla vet har det sedan den senaste lägesrapporten inte skett några signifikanta framsteg när det gäller tryck- och yttrandefrihet, erkännande av den kurdiska verkligheten, religiösa minoriteters rättigheter eller civiliserandet av militären. Regerande AKP måste till slut genomföra genuina konstitutionella reformer och införa en ny dynamism som kan ge nytt liv åt landet konstitutionellt och demokratiskt sett samt acceptera dess pluralistiska, multietniska och multikulturella sociala verklighet. Annars kan ingen verklig demokratisering ske i Turkiet. Det borde stå klart för oss alla här.

  Bastiaan Belder, för IND/DEM-gruppen. – (NL) Herr talman! Europeiska unionen har gjort två stora fel i sina förbindelser med Turkiet. År 1999 tvingade den Turkiet att bli ett kandidatland och fortsatte på den felaktiga vägen genom att starta anslutningsförhandlingar med Ankara 2005. Rådet och kommissionen anser att de genom att göra så kan bortse från Republiken Turkiets historiska arv.

I dag visar sig det historiska arvet, eller snarare bördan, i en verklig kulturell kamp mellan det sekulariserade Kemalist-lägret och den konservativa och religiösa fronten som omges av det regerande Rättvise- och utvecklingspartiet (AKP). En kamp om vilken väg som Republiken Turkiet bör välja. En farlig konsekvens av det är den sensationella Ergenekon-rättegången mot flera framstående Kemalister. När det kommer till nationalistiska inställningar gentemot landets religiösa och etniska minoriteter finns det nu knappt något annat val än Kemalisterna och premiärminister Erdoğan. Att ständigt ta ifrån dessa minoriteter sina rösträttigheter, vilket är en del av Republiken Turkiets historia, går naturligtvis i sär med EU:s politiska villkor för anslutning.

Jag vill hänvisa rådet och kommissionen till en välkänd holländare som sa: det är bättre att stanna halvvägs än att hålla fast vid ett fel. EU-institutioner och turkiska myndigheter borde sent omsider ta lärdom av den visheten. Det är det enda sättet att bereda väg för bättre och mer realistiska relationer som ligger i båda parters intresse.

  Roberto Fiore (NI). – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Efter vad jag har hört så står det klart att Turkiet är ett land med mycket stora problem när det gäller demokrati.

Vi har sett och vi har hört om 15 000 minderåriga som sitter i fängelse, vi har hört om hundratals arresteringar på tvivelaktiga grunder, vi är medvetna om att det kurdiska problemet fortgår och framför allt det armeniska problemet, det urgamla problem som absolut är närvarande än i dag. Vi har sett mord på präster och missionärer de senaste två åren, vi har oändliga problem. Om vi jämför situationen med den i ett annat land, låt oss säga Vitryssland, som fortfarande anses vara ett utstött land i Europa, ett land som uppenbarligen utgör en del av ondskans axelmakter, är det svårt att förstå hur vi kan fortsätta att prata om Turkiets anslutning till Europa.

Uppenbarligen finns det starka lobbyister som förespråkar och till varje pris önskar att Turkiet ansluts till och blir en del av EU. Bortsett från allt annat kan vi inte bortse från att det finns ett problem, Cypern, som faktiskt är unikt till sin natur. Med andra ord, ett land som kandiderar till anslutning till EU, som ockuperar mark i ett annat land och som fortsätter att ockupera det genom att utvidga sitt område på ön och utöva absolut icke-liberal makt över folket på ön.

Jag tror att européer rannsakar sig själva och allt mer inser det oundvikliga i ett beslut emot Turkiets anslutning till EU. Jag vill påminna er om några fakta. Turkiet har 90 miljoner invånare, stark demografisk tillväxt och framför allt får vi inte glömma att de turkisktalande länderna i Centralasien kräver turkiskt medborgarskap och den turkiska staten verkar inriktad på att ge dem det. Det innebär att Turkiets anslutning inte endast betyder att Turkiet ansluter sig till EU, utan även andra folk och andra stater i Europa. Låt oss inte glömma att historiskt sett var Turkiet emot Europa och nu uppträder det som en betydande utpost för två makter som definitivt inte är europeiska, med andra ord USA och Israel.

Till sist får vi inte bortse från den religiösa faktorn. Anslutningen av miljoner turkar till EU skulle innebära att tusen och åter tusen moskéer öppnas, vilket med all säkerhet skulle medföra att den kristna identiteten och den civila identiteten i Europa skulle minska. Vi får heller inte glömma att moskéer ofta är villiga medbrottslingar i att tillåta idéer som går starkt emot frihetsförespråkare, emot kvinnor och emot den europeiska offentligheten.

  Richard Seeber (PPE-DE). – (DE) Herr talman, herr kommissionsledamot! Som kommissionsledamoten sa vill även jag framföra mitt deltagande till familjerna till offren av den brutala attacken. Jag vill även i förväg säga att jag stöder Turkiets alla försök till demokratisering. De avser med säkerhet att föra Turkiet närmare Europeiska unionen. Inte ”in i” utan ”närmare” Europeiska unionen.

Jag anser även att vi måste fortsätta med en politik av nolltolerans när det gäller de mänskliga rättigheterna och demokratisering och vi måste förvänta oss väldigt höga normer. De exempel som våra kolleger har gett talar för sig själva och vi kan se att Turkiet fortfarande har en väldigt, väldigt lång väg framför sig innan det når EU:s normer. De bevisar också att Turkiet hitintills har försummat att ta itu med och genomföra de grundläggande konstitutionella reformerna.

Systemet i Turkiet kännetecknas fortfarande av att det inte finns någon tydlig maktfördelning mellan de olika statliga myndigheterna och det är roten till många av de problem vi ser i Turkiets politiska liv i dag. Tyvärr måste det även sägas att listan på olösta problem blir längre snarare än kortare.

Som exempel vill jag ta upp parlamentariska rättigheter. Det finns särskilt stora underskott när det gäller parlamentarisk budgetkontroll av militära utgifter. Parlamentet har knappt någon talan i det alls och dessutom finns det särskilda fonder som parlamentet inte har någon kontroll över alls.

Därutöver är enskilda parlamentsledamöters immunitet reglerad på ett mycket tvetydigt sätt. I det avseendet finns det ett enormt behov av reformer i Turkiet. Tyvärr har Turkiet även misslyckats med att underteckna olika europeiska och internationella överenskommelser, till exempel konventionen mot tortyr. Jag anser att det verkligen är upp till Turkiet att statuera gott exempel och leva upp till europeiska och internationella normer.

Jag skulle kunna räkna upp ännu fler punkter, men avslutar här och uppmanar kommissionen att noga uppmärksamma utvecklingen inom dessa områden.

  Metin Kazak (ALDE). – (BG) Jag delar oron över demokratiseringsprocessen i Turkiet i ljuset av den senaste tidens arresteringar som gjorts efter de lokala valen. Oavsett det anser jag inte att politiker som har nära koppling till organisationer som tar till våldsamma metoder för att nå sina mål bör stödjas. Våld har aldrig varit ett tillåtet eller rättfärdigat medel för att skydda rättigheter och friheter.

Jag anser att kurder måste ha rätt till mer kulturella rättigheter och rättigheter på utbildningsområdet och jag respekterar verkligen de fortsatta reformerna, inklusive lanseringen av en kurdiskspråkig TV-kanal som sänder dygnet runt. Men man uppnår inte rättigheter och friheter genom våld, utan genom att använda fredliga, politiska medel, genom dialog och ömsesidig respekt.

Det är därför vårt uppriktiga stöd för reformerna i Turkiet också kommer att uppmuntra till upprätthållandet av EU:s grundläggande värderingar, av vilka en av de viktigaste är respekt för etniska och religiösa skillnader och mångfald. Jag är säker på att den ljusa utsikten av anslutning till Europeiska unionen kommer att skynda på respekten för de mänskliga rättigheterna och reformerna i Turkiet.

  Vittorio Agnoletto (GUE/NGL). – (IT) Herr talman, mina damer och herrar, herr ordförande! Först och främst vill jag välkomna DTP-partiets ordförande Ahmet Türk, som är VIP-gäst här för att följa debatten. Käre Ahmet, ni vet att vi är med er, att vi stöder den demokratiska kampen som ert parti för i Turkiet för erkännandet av grundläggande rättigheter för det kurdiska folket.

Vi erkänner att DTP är ett väsentligt verktyg för att främja demokrati i Turkiet. Av den anledningen fördömer vi bestämt de polisoperationer mot er som premiärminister Erdoğan har gett order om, med fängslandet av alla DTP:s tre vice ordföranden jämte över 300 militanter och sympatisörer. DTP:s seger i de senaste administrativa valen visar att DTP är ett parti som åtnjuter starkt folkligt demokratiskt stöd. Europaparlamentet beslutade att be premiärminister Erdoğan om att inleda direkta diskussioner med DTP, men i stället svarade han med ökat förtryck, fler poliser, ökad auktoritet och mer fängslande.

Alla vet att min parlamentsgrupp och den europeiska enade vänstern hittills har gett sitt stöd till Turkiets ansökan om medlemskap i Europeiska unionen och samtidigt till reformprocessen i landet. Men jag anser att under de senaste två åren, och särskilt under de senaste månaderna, har Recep Tayyip Erdoğan visat en annan sida, nämligen en ledare som passar som handen i handsken med den värsta delen av den turkiska armén som helt enkelt vill slakta kurderna.

Reformprocessen står praktiskt taget still, fängelserna fylls med kurder, Recep Tayyip Erdoğan förstör själv alla utsikter till turkiskt medlemskap. Ansvaret för vad som sker i förbindelserna mellan EU och Turkiet och den växande förvirringen i den europeiska allmänhetens åsikt när det gäller Turkiet är helt och hållet hans eget.

Jag vill sända ett väldigt starkt politiskt budskap till Recep Tayyip Erdoğan. Antingen förhandlar ni om en politisk lösning på den kurdiska frågan som, och låt oss vara tydliga med det, är en process som innebär direkta förhandlingar med DTP, eller så kommer vi be er att avbryta era förhandlingar för medlemskap i Europeiska unionen. Vägen mot Turkiets medlemskap i unionen går via Diyarbakir och DTP, annars kommer det att bli vi, med andra ord de som främst har stöttat er anslutningsprocess, som ber om en paus för eftertanke som mycket väl kan bli permanent.

  Patrick Louis (IND/DEM). – (FR) Herr talman, mina damer och herrar! I dag verkar det som om Turkiet fungerar som en demokrati. Men det är inte Europeiska unionens sak att ge ändlösa lektioner om gott uppförande när EU självt glatt och samvetslöst kör över den suveräna viljan hos dess konstituerande folk när de röstar i folkomröstningar.

I själva verket befinner sig Turkiet fortfarande långt ifrån att respektera de europeiska nationernas värderingar, som visats genom situationen med oräkneliga etniska och religiösa minoriteter som landet består av. Förbättringen av situationen för miljontals kurder går långsamt. Relationerna med de armeniska och också de grekiska grannarna befinner sig under ständiga diplomatiska eller militära påtryckningar. Cypern är fortfarande under turkisk militärockupation i trots mot internationell lag. Det har pågått i 35 år. Religiösa minoriteter har det knappast bättre. Det trampas regelbundet på rättigheterna för de samhällen som inte omnämns i fördragen. Europeiska kommissionen blundar för det och fortsätter, liksom Europaparlamentet, att stödja landets anslutning till Europeiska unionen.

Låt oss därför vara konsekventa. Samtidigt som samarbete med Turkiet är nödvändigt, måste alla anslutningsplaner för Turkiet ske i enlighet med de europeiska demokratierna, nämligen genom folkomröstningar.

  Marios Matsakis (ALDE). - (EN) Herr talman! Vi har grundat mycket av vårt arbete och mycket av vår politik på hoppet att om vi var snälla mot Turkiet skulle landet omvandla sin kemalistiska fascism till ett hjälpligt godtagbart demokratiliknande beteende. Vi hade fullständigt fel och har snabbt blivit desperat besvikna och frustrerade. Den demokratiska reformprocessen i Turkiet har gått framåt i samma takt som en trebent sköldpadda.

Herr kommissionsledamot! Vårt tålamod tryter, och det samma gäller för en överväldigande majoritet av de europeiska medborgare som vi företräder. Vi har fått nog. Den styrande regimen i Turkiet har visat sig fullständigt oförmögen och ovillig att göra sitt land till en civiliserad 2000-talsstat. Morotstekniken har varit ett formidabelt misslyckande och ni måste medge det. Det har blivit dags att använda piskan.

  Andrew Duff (ALDE). - (EN) Herr talman! Tyvärr verkar parlamentet ännu en gång visa sig vara ganska opålitligt när det gäller Turkiet. Jag vore tacksam om kommissionsledamoten kunde ge oss sin uppriktiga bedömning av Ergenekon-affären. Instämmer han i att det är ett välkommet tecken på upprensning och en signal om att rättsväsendet till sist börjar angripa djupgående korruption inom delar av den turkiska staten?

  Alexander Graf Lambsdorff (ALDE). – (DE) Herr talman! Jag vill kommentera vad Joost Lagendijk sa. Vi ser naturligtvis också den positiva diplomatiska roll som Turkiet kan spela i förbindelserna med Armenien och Mellanöstern. Men diplomati och demokrati är två skilda saker. Vi är särskilt oroade över premiärminister Erdoğans handlande gentemot Ahmed Doğans förläggargrupp. Till och med Der Spiegel, som inte har något att göra med vare sig Doğan eller Springer, skriver om Recep Tayyip Erdoğans privata vendetta mot Doğan.

Jag har redan nämnt kommissionens lägesrapport. Återigen vill jag ställa en specifik fråga till kommissionen. Är kommissionen mer eller mindre oroad över åsiktsfriheten och tryckfriheten i Turkiet än den var när lägesrapporten offentliggjordes? Om inte, varför är den inte längre oroad? Om ja, vilka specifika åtgärder tänker kommissionen vidta? Hur viktiga är tryckfriheten och åsiktsfriheten i förhållande till de pågående anslutningsförhandlingarna? Som sagt handlar detta trots allt om det första Köpenhamnskriteriet, det politiska kriteriet.

  Olli Rehn, ledamot av kommissionen. - (EN) Herr talman! Först av allt vill jag tacka parlamentsledamöterna för en mycket seriös och innehållsrik debatt om demokratiseringsprocessen i Turkiet, och jag vill också i kväll tacka Europaparlamentet för dess bidrag till EU:s Turkiet-politik. Vi har fått höra kritiskt men konstruktivt stöd för våra förbindelser med Turkiet vid en mycket kritisk tidpunkt. Jag anser att parlamentets strategi – och jag litar på att detta även gäller kommissionens strategi – kan beskrivas som rättvis och fast vad gäller Turkiet och dess anslutning till EU.

Enligt min åsikt måste vi sannerligen vara rättvisa och fasta, och bara genom att vara bådadera samtidigt kan vi uppnå resultat. Vad jag menar är att vi måste vara rättvisa genom att vi behåller EU-perspektivet som den avgörande drivkraften för reformer i landet, och håller vårt ord om att Turkiet ska få chansen att visa att det kommer att kunna möta EU:s anslutningskriterier. Samtidigt måste vi vara fasta genom att tillämpa stränga villkor, särskilt om grundläggande friheter och demokratiska principer. Dessa två viktiga delar – rättvisa och fasthet – fungerar bara tillsammans och kan inte åtskiljas. Jag anser att detta är det bästa sättet att stödja en demokratisk omvandling av Turkiet, vilket är vårt mål, eftersom det gör Turkiet till en bättre partner och en möjlig framtida medlemsstat i EU, i enlighet med den förhandlingsram som antogs på småtimmarna den 4 oktober 2005.

Det nuvarande läget är något av en blandad kompott, som Joost Lagendijk, ordförande för Europaparlamentets delegation till den gemensamma parlamentarikerkommittén EU–Turkiet, beskrev det. Ibland känns det som två steg framåt och ett steg tillbaka, men det är bättre att det är på det sättet än att det vore tvärtom.

Eftersom Andrew Duff tog upp frågan, anser jag att Ergenekon-utredningen är ett bra exempel. Grundat på utredningen hittills verkar det som att det var av yttersta vikt att detta nätverk bakom potentiella politiska eller andra attacker mot demokratin i Turkiet avslöjades, och kommer att fortsätta att avslöjas i rättsstatsprincipens och den demokratiska sekularismens anda.

Å andra sidan kan man under de senaste stadierna av Ergenekon-utredningen ifrågasätta om alla rättsstatsprinciper verkligen har tillämpats, eller om det finns några andra politiska syften bakom dessa arresteringar. Det återstår att se. Vi följer utvecklingen mycket noga och vi ska absolut rapportera om detta i vår kommande lägesrapport till hösten.

Enligt min åsikt är tre principer särskilt viktiga. Först av allt de demokratiska principerna: att fortsätta med de konstitutionella reformerna. I detta sammanhang är reformen av de bestämmelser som styr politiska partier mycket viktig, med tanke på erfarenheterna från förra året, nu i år och tidigare år, när vi har fått se fallgropar i Turkiets konstitutionella ram i detta avseende, som Europarådets Venedigkommission påpekade.

För det andra är yttrandefriheten, som Alexander Graf Lambsdorff tog upp, själva grunden för demokratin. Detta diskuterades helt nyligen vid parlamentets gemensamma parlamentarikerkommittés sammanträde med den turkiska nationalförsamlingen. Jag är bekymrad över mediafriheten och dess utveckling i Turkiet och vi kommer definitivt att återkomma till detta som ett särskilt avsnitt i vår lägesrapport i höst.

Ja, det har skett positiva framsteg i fråga om konsekvenserna av reformen av den ökända artikel 301 för ett eller två år sedan. Å andra sidan är relativa framsteg med artikel 301 ingen ursäkt för attacker mot andra former av mediafrihet, som har tagits upp i flera anföranden i kväll.

Slutligen, rättsstatsprincipen, som upprätthåller hela samhällets och ekonomins fungerande och som är Europeiska unionens viktigaste värdering. Detta illustreras i kampen mot terrorism, som vi stöder, så länge den bedrivs i linje med principerna om rättsstat och rättvisa i bästa europeiska tradition.

Takten i förhandlingarna med Turkiet kommer därför framför allt att bero på vilka framsteg som görs med reformerna för att stärka de grundläggande friheterna och rättsstatsprincipen i landet, i alla landets hörn och i alla samhällsgrupper. Det är grunden för förhandlingsprocessen. Framsteg i de tekniska förhandlingarna kommer att bero på om det sker verkliga framsteg med dessa reformer och på dessas intensitet och genomförande, för att förbättra de grundläggande friheterna, mänskliga rättigheter och demokratisk sekularism. Dessa principer ingår i fördraget om Europeiska unionen och i våra gemensamma europeiska värderingar. Det är den avgörande måttstocken för Turkiets framsteg mot medlemsskap i Europeiska unionen.

  Talmannen. – Debatten är härmed avslutad.