Talmannen. – Vi går nu vidare till dagens muntliga röstförklaringar. Detta kommer med all sannolikhet att framkalla starka känslor bland er, men det är väldigt många ledamöter som har anmält att de vill tala, och jag tror att de är närvarande.
Inese Vaidere (UEN). – (LV) Herr talman! Det var inte helt klart om vilket betänkande jag kunde tala nu. Jag anmälde att jag ville tala om Gabriele Stauners, Eugenijus Maldeikis och Richard Corbetts betänkanden. Ja, jag vill gärna säga något. Jag reagerade bara inte direkt.
När det gäller detta paket värt 5 miljarder euro, varav största delen har inriktats direkt på landsbygdsutveckling, vill jag särskilt belysa att det är mycket viktigt att inte bara titta på de officiella indikatorerna utan även på landsbygdsutvecklingens verkliga behov. Bredband är en nödvändighet i alla medlemsländer, men det finns medlemsländer, till exempel mitt eget, där förbättringar av väginfrastrukturen och andra åtgärder för att bevara landsbygden krävs. Jag vill därför be er att titta mer i riktning mot konvergens- och sammanhållningspolitiken samt att ge mer stöd till de medlemsländer som nu har hamnat i ekonomiska svårigheter och som kanske har en lägre nivå av ekonomisk utveckling än de äldre medlemsländerna. Tack.
Zita Pleštinská (PPE-DE). – (SK) Petya Stavrevas betänkande är ett av tre betänkanden som ingår i det kombinerade paketet med 5 miljarder euro. I samband med den ekonomiska krisen kan vi se att vi saknar medel för att investera i projekt på energiområdet och inom landsbygdsutveckling, som är de områden som finanskrisen har slagit hårdast mot. Jag välkomnar att Europaparlamentet har godkänt den föreslagna förordningen inom ramen för den ekonomiska återhämtningsplanen för Europa, som anslår 1,5 miljarder euro till alla medlemsländer genom Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling.
Projekt för att utveckla bredbandsnätverk kan genomföras i landsbygdsområden. Mark spelar en central roll i jordbrukssektorn, och användning och skötsel av jordbruksmark är ytterst betydelsefullt när det gäller att lösa nya problem som handlar om klimatförändringar, förnybara energikällor, vattenbrist och biologisk mångfald.
Jag vill uppmana medlemsländerna att inte vänta, utan ta fram sina nationella planer snabbt, i tid och i detalj, och tillhandahålla öppen information om de nya lagarna. Samtidigt måste de börja tillämpa snabbare och enklare processer både när det gäller utgifter och rapportering.
Neena Gill (PSE). - (EN) Herr talman! Min valkrets i West Midlands omfattar både tätorts- och landsbygdsområden, och tillgången till bredband på landsbygden är rent förfärligt dålig. Låt mig som exempel nämna en stad på gränsen till Wales, Knighton, där företagare med dåliga anslutningar överges och alla säger ”rädda mig”. En av mina väljare ville etablera ett företag som skulle erbjuda online-tjänster – något som var särskilt avgörande eftersom han har ett funktionshinder, och att arbeta hemifrån var det bästa sättet för honom att göra detta. På grund av monopolet är tyvärr är anslutningen mycket långsam och främjar inte drivandet av ett företag.
Denna finansiering är därför avgörande för landsbygden och för den ekonomiska återhämtningen, och jag ville se till att detta fördelas rättvist i alla medlemsstater, och att områden där bredbandstäckningen är ogenomförbar ska prioriteras. Jag uppmanar alla partier att snabbt gå samman nu direkt när det gäller detta, och en gång för alla överbrygga denna orättvisa digitala klyfta.
⁂
Christopher Heaton-Harris (PPE-DE). - (EN) Herr talman! Det gäller en ordningsfråga. Ni sa helt riktigt att vi är försenade här, och jag vill tacka tolkarna för att de stannar kvar. Men det är inte vårt val att vara här sent: det var på grund av ett utslag från parlamentet tidigare i dag – ett otroligt godtyckligt utslag som aldrig förr skådats – att skjuta upp röstförklaringarna till efter debatten i stället för, som det står i vår arbetsordning, efter att omröstningen ägt rum.
Så det är på grund av att talmannen som innehade ordförandeskapet vid det tillfället bröt mot vår egen arbetsordning som vi är här i kväll, och alla vi som försöker att göra våra röstförklaringar gör vad vi kan för att legitimt höja våra röster i ett parlament som inte alls tycker om att lyssna till minoriteter.
Talmannen. – Herr Heaton-Harris, jag vill klargöra en punkt i arbetsordningen för er. Det är efter omröstningen, men inte direkt därefter. Skillnaden ger oss en möjlighet att tolka frågan.
Vi har nu kommit till Gérard Onestas betänkande, och jag är glad över att Christopher Heaton-Harris vill uttrycka sin åsikt om det.
Christopher Heaton-Harris (PPE-DE). - (EN) Herr talman! Jag har egendomligt nog lärt mig att respektera föredraganden för detta betänkande under tidsperioden, och jag ville tala om framställningarna i allmänhet, eftersom de har varit mycket användbara för mig. Samtidigt som människor inte begriper sig på EU:s institutioner och samtidigt som människor är en aning rädda för dem, behöver de ibland ett sätt för att anmäla en tvist. Det sätt som vi har registrerat framställningar på tidigare här har varit aningen fumligt, men det har gett dem en möjlighet att ventilera ett problem i ett något annorlunda skede, när de kanske har uttömt många andra möjligheter. Jag har vidarebefordrat framställningar till det här stället från personer över hela min valkrets. ”Earls Barton seven” var ett av mina mest berömda fall.
Poängen är att framställningsförfarandet förmodligen är det enda förfarande som det verkligen är värt att skydda här. Andra regler och förfaranden och många av de andra utskotten bleknar i betydelse när de jämförs med utskottet för framställningar.
Christopher Heaton-Harris (PPE-DE). - (EN) Herr talman! Liksom Richard Corbett skulle jag inte vilja föregripa resultaten av en andra folkomröstning på Irland, och jag skulle verkligen inte vilja föregripa omröstningen i regionen Yorkshire och Humber i det kommande Europavalet. Men jag önskar Richard Corbett lycka till med vad han än ska göra efter att han lämnar detta ställe i juli. Jag undrar vad parlamentet kommer att göra utan sin föredragande för arbetsordningen, den man som nästan på egen hand i hemlighet har lyckats utrota mindre gruppers makt och minoriteters röst på detta ställe.
Detta betänkande är kanske inte så dåligt, men på grund av det inte är så dåligt förtjänar det ytterligare granskning, eftersom förändringar av artiklarna ofta är helt rättvisa när man tar dem för vad de är. Det är vad de uppnår i praktiken och hur de tillämpas av ordförandeskapet och presidiet som verkligen räknas. När det gäller paketet om arbetsordningen och dess anpassning till Lissabonfördraget undrar jag om han har överskridit gränsen.
Syed Kamall (PPE-DE). - (EN) Herr talman! För några veckor sedan diskuterade vi betänkandet om totalitära regimer. Vid den tidpunkten påpekade jag att det faktiskt fanns en gemensam nämnare som förband nationalsocialismen och sovjetsocialismen, och det var socialismen i sig.
Vi vet att föredraganden, Richard Corbett, tror på det europeiska projektet. Han sticker inte under stol med att han tror på ytterligare politisk och ekonomisk integrering. Han vill ha ett EU:s förenta stater eller en EU:s federala republik. Men genom att försöka nå dessa mål uppmanar han till ett undertryckande av minoriteters åsikter och förstör nästan på egen hand principen om yttrandefrihet.
Jag vet att han inte bryr sig så mycket om principen om yttrandefrihet. När man ser på detta betänkande skulle vilken elak diktator från förra seklet som helst ha varit stolt över att ha Richard Corbett vid sin sida.
Daniel Hannan (NI). - (EN) Herr talman! Sedan 2004 har jag haft många nya kolleger från anslutningsländerna här, och vissa av dem kallar jag stolt mina vänner. När vi talar om de dåliga tider som de har levt under slår det mig mest när de säger att det som verkligen var skrämmande med att leva i Comecon-stater inte var avsaknaden av demokrati eller äganderätt, utan avsaknaden av en stabil rättsstatsprincip. Om man var en besvärlig kritiker av regimen blev man inte förd inför rätta. Ens liv skulle bara göras svårt – ens körkort skulle på ett mystiskt sätt försvinna på posten, ens barn skulle inte få någon plats på universitetet, man hittade bara simpla arbeten.
Det som oroar mig är att en liknande dubbelmoral börjar gälla inom våra institutioner. När Václav Klaus kom hit buade och pladdrade ledamöterna och stönade åt honom som en massa besatta apor, och ingen blev ens uppläxad. Men när vi protesterade till förmån för en folkomröstning blev 14 av oss bötfällda. De skenheliga kristdemokraterna kan nästan öppet begå bedrägeri, men när en österrikisk euroskeptiker fotograferade folk som skrev upp sig på listan för ett möte som inte var där blev han dömd till tusentals euro i böter för att i sak ha fyllt i en blankett felaktigt. Ni kanske anser att det inte är min sak att säga detta. Jag levde inte under det systemet, men det gjorde Václav Klaus, och när han varnar för att återgå till det anser jag att vi bör lyssna.
Richard Corbett (PSE). - (EN) Herr talman! Ärligt talat har jag aldrig hört mer smörja i mitt liv än det som har sagts om detta betänkande. ”Diktatur och manipulation”? Hur i hela världen kunde det få en så stor majoritet om det var ett så negativt betänkande?
Det första misstaget som dess belackare har begått är att man inte nämner Lissabonfördraget eller genomförandet av Lissabonfördraget. Denna del var avsedd att hanteras av nästa parlament och inte i dag. Dess motståndare verkar inte ens ha läst betänkandet.
När man påstår att det syftar till att tysta minoriteter finns det inte ett enda ändringsförslag i detta betänkande, eller i något annat betänkande om arbetsordningen som jag har framställt, som får denna följd. Detta är ett parlament av minoriteter, till skillnad från vissa nationella parlament som domineras av en enda partimajoritet eller av verkställande organ. Detta är ett parlament där alla är i minoritet, och må denna mångfald fortsätta att gälla en lång tid.
När det gäller kommentarerna om att tystna ned Václav Klaus, som inte har något att göra med detta betänkande, vet jag att några ledamöter gick ut under hans tal, men när den portugisiske premiärministern var här försökte ni alla att hindra honom att tala; ni tystande ned honom. Han lyckades inte ens hålla sitt tal, eftersom ni inte ville att han skulle få framföra sitt EU-vänliga budskap.
Så jag förkastar fullständigt det som har sagts. Jag är rädd att jag använt min tid, så jag kan inte ge den röstförklaring som jag skulle ha gett, vilket var att säga att det gläder mig att mitt betänkande antogs i sin helhet, med undantag för ett litet misstag, som jag tror begicks när PPE fick fel på sin omröstningslista. Förhoppningsvis kan vi korrigera detta i nästa parlament.
Inese Vaidere (UEN). – (LV) Herr talman! Jag vill betona att Europaparlamentet är en institution som främjar demokrati, både inom EU och internt inom parlamentet. Tyvärr fanns det vissa punkter i detta betänkande, ett antal rader med argumentation, som jag inte kan stödja. Även om avsikterna var goda anser jag inte att vi i Europaparlamentet bör stödja en regel som är restriktiv och riktad mot en enskild person. På samma sätt anser jag inte att det skulle främja demokratin om vi gav Europaparlamentets talman rätten att besluta om en skriftlig förklaring ska tillåtas eller inte. Trots allt har ledamöterna rätt att uttrycka sin åsikt. Vidare skulle debatter med blåkort kunna utvecklas till ett sätt att lösa parternas interna problem. Tyvärr kände jag mig tvungen att rösta nej till dessa förslag från Europaparlamentet. Tack.
Siiri Oviir (ALDE). - (ET) Det är inte alltid som våra e-postlådor innan varje betänkande är fulla av intressant material för och emot, vilket är både oroväckande och orättvist. Jag röstade för det gemensamma ställningstagandet att godkänna betänkandet, eftersom jag uppskattade att stöd gavs för förslag om att åtgärder som påverkar användarnas tillgång till Internet måste respektera grundläggande rättigheter. Frågor om integritetsskydd och konsumentskydd i samband med elektronisk kommunikation löstes också på ett enhetligt sätt.
Christopher Heaton-Harris (PPE-DE). - (EN) Herr talman! Detta betänkande berör kärnan av det som folk anser att de får från Europeiska unionen. Många i Storbritannien trodde att de fick ett slags ekonomiskt, handelsbaserat EU och att det var ett EU för arbetstillfällen. Tidigare i dag talade Jo Leinen om för oss att det faktiskt var mer av ett socialt EU.
Det som vi gjorde i Harbour- och Trautmannbetänkandena var i grund och botten att välja. Vi valde i själva verket att vi inte ville ha en ytterligare åtgärd på den inre marknaden. Folk som skrev till oss, som var oroade för detta betänkande, saknade i själva verket den punkt som handlade om att det var en åtgärd för den inre marknaden.
Om ni, före detta betänkande, laddade ned saker olagligen – som musik eller film – kunde er Internetleverantör stänga ned er rätt upp och ned och avsluta ert konto utan förvarning. Med betänkandet skulle kompromissförslaget ha inneburit att bolaget måste kontakta er, och ni kunde bestrida detta. Nu, när paketet gick igenom – som förmodligen kommer att sluta med förlikning under åratal – har vi en situation där ni måste gå till domstol för att avgöra vad som kan vara verkligen illegala och vidriga webbplatser, och det är säkert inte vad EU:s befolkning ville ha.
Syed Kamall (PPE-DE). - (EN) Herr talman! Jag skulle verkligen vilja göra min röst hörd, särskilt när det gäller delen om integritet och elektronisk kommunikation i Harbourbetänkandet. I en tid när vi försöker skapa rätt balans mellan nationell säkerhet och medborgerliga rättigheter, tror jag att många av oss fruktar att allt fler regeringar samlar in alltmer personliga uppgifter om oss. Vi läser nästan dagligen historier i den brittiska pressen om vår storebrorslika Labourregering som samlar in alltmer personliga uppgifter om enskilda, till och med när de visar sig vara oskyldiga, och vägrar ge tillbaka dessa uppgifter. Men tack vare en dom från EG-domstolen kommer nu vissa oskyldiga människors uppgifter att återlämnas.
Det är intressant att vi också talar om att konsumenter måste få veta om det sker ett brott mot personuppgifter inom elektronisk kommunikation. Det saknas något här, eftersom vi inte har talat om vad som händer när informationssamhällets tjänster, som Google eller Facebook, tappar bort personuppgifter, och jag är rätt säker på att vi i detta betänkande uppmanar kommissionen att undersöka detta ytterligare.
Ewa Tomaszewska (UEN). – (PL) Herr talman! Telekommunikationspaketet var en förordning som tvingade våra medborgare att vara ovanligt aktiva. Internetanvändare, både enskilda och i grupp, var fast beslutna att försvara sin rätt till fri tillgång till information och till att vara aktiva på Internet utan externa restriktioner. För en parlamentsledamot är det en lyx att genom direkta signaler få veta vad väljarna förväntar sig, och det var tack vare väljarna som jag lade tillräcklig vikt vid denna omröstning. Detta skapar hopp om ett medborgarnas Europa som inte bara finns till för tjänstemännen. Jag vill tacka alla som har skickat e-post till oss om detta.
Tyvärr gjorde jag två gånger fel med min röst som en följd av oenigheten vid första delen av röstningen, men som tur är påverkade det inte det slutliga röstningsresultatet.
Siiri Oviir (ALDE). - (ET) I och med att en rättslig ram antas får vi möjlighet att sammanföra de fördelar som har gjorts på området fast höghastighetsinternet, trådlös kommunikation och utvecklingen av mervärdestjänster till förmån för EU-medborgarna, och att uppnå 100 procent bredbandstäckning. Vi behöver lagstiftningsbestämmelser som reglerar individens rätt att använda Internet. Dessa ståndpunkter fick mig att stödja Catherine Trautmanns betänkande.
Daniel Hannan (NI). - (EN) Herr talman! Nu märker jag att Bryssel vill lägga vantarna på Internet. Kommissionsledamot Viviane Reding säger att det är oacceptabelt att Internet ska regleras av ett privat företag och, ännu värre enligt hennes mening, ett privat företag med en kontraktsenlig förbindelse med det amerikanska handelsministeriet.
Detta är samma kommissionsledamot Reding som, på ett rätt fullspäckat område, hittade på det som kan vara det enskilda mest enfaldiga argument som jag har hört från kommissionen under den senaste perioden, då hon sa att vi behöver ett gemensamt domännämn .eu för att göra EU mer tillgängligt för kvinnor.
Internet fungerar. Det nuvarande systemet med domännamn och registreringar fungerar utmärkt. Kan ni peka ut en enda europeisk politisk åtgärd som är hälften så framgångsrik som Internet? Den gemensamma jordbrukspolitiken? Den gemensamma fiskeripolitiken? Jag tror inte det. Åklagarsidan har inget mer att anföra.
Siiri Oviir (ALDE). - (ET) Det är tydligt att vi måste inse behovet av att mer effektivt tillämpa principen om likabehandling av män och kvinnor som arbetar som egenföretagare och de makar/makor som stöttar dem. För tjugotvå år sedan antogs ett direktiv på området. Europaparlamentet och kommissionen har konsekvent efterlyst en granskning av direktivet, eftersom tiden har tagit ut sin rätt.
I dag har vi nått en punkt där vi har godkänt ändringar av direktivet, och godkänt ett nytt direktiv som förbättrar situationen för stöttande makor/makar, både när det gäller jordbruk, hantverk, försäljning, små och medelstora företag eller frilansyrken. Jag välkomnade beslutet och stöder betänkandet.
Talmannen. – Enligt min klocka har vi just påbörjat sista dagen av vår valperiod. Christopher Heaton-Harris, ni har äran.
Christopher Heaton-Harris (PPE-DE). – (EN) Herr talman! En fråga som feminismen har diskuterat är den om mödrar som stannar hemma. Låt mig försöka uttrycka detta i samtida termer med hjälp av en dam som heter Kristen McCauliff.
En fråga som feminismen har diskuterat är den om mödrar som stannar hemma. Samma fråga tas upp i avsnittet ”Homer Alone” i säsong tre av serien Simpsons. I öppningsscenen med en stressad Marge visas en snabbspolad version av hennes dagliga rutiner. Som en perfekt storm får kombination med skojare på radion, tung trafik, en ohyfsad förare som ligger för nära och Maggie, som spiller ut sin mjölkflaska över hela Marge och bilen, henne att bryta ihop, stanna bilen mitt på en bro och skapa ett trafikkaos i båda riktningarna. Det lokala nyhetsankaret Kent Brockman dyker upp för att rapportera om situationen. Det är då som den könsfråga som diskuteras i Ann Crittendens The Price of Motherhood påvisas, då Brockman säger ”En utarbetad och underuppskattad hemmafru har brutit ihop och parkerat sin bil på en bro”.
Jag skulle nu kunna fortsätta och prata om just detta avsnitt av Simpsons, men man kan lugnt säga att det faktiskt inte finns någon tid för mig att göra det, och jag ska lägga fram resten skriftligen, eftersom det är god läsning.
Talmannen. – Jag beklagar att vi inte kan ha röstförklaringar via video, det vore underbart.
Syed Kamall (PPE-DE). - (EN) Herr talman! Jag kommer inte ens försöka att följa upp detta, utan jag vill bara gratulera Christopher Heaton-Harris i kväll – eller i går kväll, beroende på hur man ser på det – eftersom han genomförde sitt hundrade anförande här, och jag vet att ni om några är tacksamma för detta.
Vi måste alla erkänna den oerhört viktiga roll som kvinnor spelar, och särskilt makor, i småföretag och särskilt när det gäller egna företagare. Jag var själv egen företagare, innan jag blev invald, och min fru spelade en vital roll i detta företag.
Det är helt riktigt att vi erkänner detta, och när vi talar om kvinnor i små företag skulle jag bara vilja avsluta med några ord från en stor filosof, John Lennon. Han sa: ”Kvinna, jag kan knappt uttrycka mina blandade känslor för min tanklöshet. När allt kommer omkring står jag i evig tacksamhetsskuld till dig. Och kvinna, jag ska försöka att uttrycka mina innersta känslor och min tacksamhet för att du har visat mig meningen med framgång.”
Neena Gill (PSE). - (EN) Herr talman! I det rådande ekonomiska klimatet anser jag att det är avgörande att vi gör allt i vår makt för att stödja de samhällsmedlemmar som vill bidra till vår ekonomi. Det är därför som EU tidigare har infört lagstiftning för mamma- och pappaledighet.
Att arbeta mellan klockan 9 och 17 är inte ett alternativ för alla. Det finns därför många som är egna företagare – många av dem är kvinnor, som ofta förbises. Ett bättre skydd för mödrar skulle hjälpa makar inom jordbruk, handel och små företag och uppmuntra kvinnor att engagera sig i dessa vitala industrier, där de för närvarande är underrepresenterade.
Det gäller nu eller aldrig för dem – makar eller livspartner, som måste få en tydlig, definierad yrkesmässig status och omfattas av åtminstone samma sociala skydd som egenföretagare. Det finns ingen ”retur avsändaren” för dem. Medlemsstaterna borde se till att assisterande makar kan tillhöra sjukvårds- och invaliditetsförsäkringssystem samt pensionssystem.
Vi måste få ett slut på parodin där kvinnor förlorar rättigheter när de tar hand om eller föder barn.
Inese Vaidere (UEN). – (LV) Herr talman! På det hela taget är jag för att resurser från Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter används, och det är bra om vi kan hjälpa dem som har hamnat i svårigheter. Jag vet dock inte om man alltid ska söka i de mest utvecklade länderna efter dem som har hamnat i svårigheter. Vare sig det handlar om tyska, franska eller spanska biltillverkare tycker jag att det verkar som att liknande svårigheter och problem även drabbar människor i de mindre utvecklade länderna, i de små medlemsländerna. Om några tiotals personer förlorar sina arbeten innebär det precis samma sak i ett land med 2,3 miljoner invånare som när 10 gånger så många förlorar sina arbeten i de stora medlemsländerna. Därför vill jag se att denna fond riktas mer mot de mindre medlemsländerna, de medlemsländer som har en lägre levnadsstandard och där hoten om arbetslöshet är större. Tack.
⁂
Richard Corbett (PSE). - (EN) Herr talman! Med tanke på vad ni sa tidigare om att klockan är över midnatt och vilken kostnad detta skulle medföra för parlamentet, tror jag att jag ska avstå. Men jag undrar om ni skulle kunna ge oss en uppgift om vad de tre herrar har kostat oss i kväll med sina recitationer av upptåg och Homer Simpson och annat som är helt oväsentligt för våra debatter.
Talmannen. – Om jag kommer ihåg regeln rätt har våra vänner tolkarna, om de måste arbeta efter midnatt, rätt till en specialrast. Vi måste därför ta in nya grupper så att de kan få sin välförtjänta rast.
Kl. 23.59 tillämpas inte regeln, men kl. 00.01 gör den det, dock känner jag inte till den exakta kostnaden.
Ewa Tomaszewska (UEN). – (PL) Herr talman! Som jag sa under debatten stöder jag Gabriele Stauners förslag till betänkande. Jag är för att göra det lättare att använda Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter, och jag är mycket oroad över att bara 3 procent av fonden hittills har använts. Min avsikt var att rösta för betänkandet, och jag vill be er att notera det. Lyckligtvis påverkade mitt misstag inte det slutliga röstningsresultatet. Jag vill dessutom uttrycka min glädje över att vi har godkänt José Albino Silva Penedas och Jean Lamberts betänkanden.
Neena Gill (PSE). - (EN) Herr talman! Vi gav vårt stöd till detta betänkande, eftersom det är rätt väg att gå när det gäller att ta itu med ekonomiska svårigheter. Vi måste utnyttja denna situation, inte dra in på oss själva och säga ”rädda mig”, utan utveckla ny praxis och teknik som gör det möjligt att återkomma starkare än tidigare.
Herr talman! Jag känner er, och jag känner mig, och jag vet att min grupps inriktning, att investera i energieffektivitet och stödja försök att skapa smarta städer, utgör en fantastisk möjlighet för oss alla och är en framtidsvision. Kombinerat med bestämmelser om energitrygghet, minskade utsläpp och skapande av arbetstillfällen intar man en holistisk hållning i detta betänkande, som kommer att utgöra det bästa sättet för en ekonomi att blomstra i framtiden.
Vissa parlamentsledamöter och vissa politiska partier förkastar idén om storskaliga investeringar nu. Deras kortsiktiga vision får mig att tappa andan och kommer bara att göra skada på lång sikt. Vi kan tydligt se nu vad som måste göras, så jag uppmanar den brittiska regeringen att göra sitt yttersta för att göra pengar tillgängliga genom detta paket.
Inese Vaidere (UEN). – (LV) Mina damer och herrar! Jag ser positivt både på detta betänkande och på planen att använda ekonomiskt stöd från gemenskapen till projekt på energiområdet för att främja ekonomisk återhämtning. Det är tydligt att projekt kopplade till energi är vår framtid, och att länder som anpassar sig till en lågutsläppsekonomi och som är bättre på att ta fram och börja använda förnybara energikällor kommer att vinna över konkurrenterna. De snäva tidsfristerna för att lägga fram och utvärdera projekt är en viss källa till oro i samband med detta, eftersom det än en gång kan skapa ytterligare svårigheter för de nya medlemsländerna. På samma sätt vill jag verkligen se kommissionens förslag och en detaljerad plan för hur man ska öka de finansiella anslagen till energieffektiva projekt. Dessutom bör vi verkligen tänka lite på isolering av byggnader, vilket skulle kunna ha stor betydelse både på nationell och på regional nivå. Jag vill se stöd till lokala, regionala och individuella åtgärder. Tack.
Daniel Hannan (NI). - (EN) Herr talman! I allt detta tal om åtgärdspaket och återhämtningsprogram missar vi en rätt stor del av situationen. För att pumpa in pengar i en ekonomi måste man först suga ut pengar ur ekonomin. Det ensidiga sätt som vi diskuterar detta på nådde sin höjdpunkt vid det G20-toppmöte som nyligen hölls, när världens ledare skröt om att ha injicerat en biljon dollar i världsekonomin.
”In i världsekonomin”: var kom de från, om inte – i dess vidaste mening – från världsekonomin? Saturnus ringar? Arga Mars röda jord? Så det som vi egentligen talar om är att ta pengar från skattebetalarnas fickor och ge dem till byråkrati, nationell eller internationell, för att använda dem för vår räkning.
Om detta verkligen var det bättre tillvägagångssättet, om vi alla blev lyckligare med statliga tjänstemän som beslutar åt oss om hur vi ska använda vår rikedom, skulle vi ha förlorat det kalla kriget, och vi skulle föra denna debatt på ryska.
Syed Kamall (PPE-DE). - (EN) Herr talman! Får jag avsluta med att tacka alla tolkar och er alla?
Jag anser att det är viktigt att acceptera betänkandet mot den bakgrund som det sätts in i. Detta kommer att vara ett av flera betänkanden i vilka man kommer att se över den finansiella situationen, och ändå, som min kollega Dan Hannan sa, verkar vi missa poängen.
Hur började krisen? Den började egentligen i Amerikas förenta stater med problemet med subprimelån. Hur började problemet med subprimelån? Det var på grund av att banker uppmuntrades att låna eller tvingades att låna till kunder som inte var kreditvärdiga. Så det som vi gjorde – i hela världen, inte bara i USA – var att bygga upp ett skuldberg.
När det gäller att ta itu med skuldberget, i stället för incitament och extra budgetförordningar som kväver nyskapande, föredrar jag Jimi Hendrix’ strategi. När han såg ett skuldberg sa han: ”Jaha, jag står på bredvid ett berg, och jag hugger ned det med min hand. Jag står upp bredvid ett berg, och hugger ned det med min hand.” Jag anser att vi alla kan dra lärdom av detta.
Siiri Oviir (ALDE). - (ET) Jag stödde antagandet av Janus Wojciechowskis betänkande, eftersom jag anser att vi på så sätt eliminerar ett befintligt exempel på hyckleri. Vi värnar nämligen om många olika djur som lever utanför Europeiska unionen, vilket naturligtvis är lovvärt, men vi misslyckas med att se vad som händer på hemmaplan. Målet med betänkandet var just att ta bort denna inkonsekvens, och nu kan vi samordna medlemsländernas lagstiftning när det gäller nivån på djurskyddet vid slakt eller dödande. Detta betänkande vittnar om ett gott samvete.
Daniel Hannan (NI). - (EN) Herr talman! Inte för första gången och absolut inte för den sista frågar jag mig själv vad allt detta har att göra med EU.
Slaktmetoder för djur återspeglar olika kulturella, nationella och religiösa traditioner, och vi visar prov på en osedvanlig arrogans när vi trampar in på detta känsliga område.
Jag vill använda min återstående tid – eftersom detta är, som ni säger, vår sista lagstiftningsdag före valet – till att först och främst tacka er, herr Onesta, för ert överseende och ert goda humör under hela denna session och till att bredda mitt tack till personalen, till vaktmästare och tolkar. Om denna förlängning av sessionen till efter midnatt faktiskt har lett till denna osedvanligt stora extrakostnad, hoppas jag först av allt att en del av den har gått till deras övertid. De uppvisar en yrkeskunnighet som många parlamentsledamöter skulle kunna lära av. För det andra skulle jag vilja be ordförandeskapet att åter se över arbetsordningen. Anledningen till att vi är här är att omröstningen inte följdes av röstförklaringar, som det uttryckligen föreskrivs i artikel 163. Detta innebär att så snart debatten är avslutad ska varje ledamot ha rätt att göra en röstförklaring på högst 60 sekunder. Det oroar mig verkligen att vi godtyckligt har åsidosatt det som klart och tydligt står i vår arbetsordning.
Om vi vill ändra denna artikel så är det bra. Det finns en mekanism för att göra detta. Men så länge som detta är vad som står i artikeln åligger det oss att hörsamma det i bokstaven och andan.
Talmannen. – Ursäkta att jag säger emot er, herr Hannan, men utskottet för konstitutionella frågor diskuterade frågan för länge sedan: ”När debatten är avslutad” betyder inte ”omedelbart efter debattens slut”.
Just nu är vi vid ”när debatten är avslutad”, men jag är säker på att ni kommer att återkomma till mig för att ändra det - jag litar på er.
Ewa Tomaszewska (UEN). – (PL) Herr talman! Rituell slakt av djur, som orsakar dem ett extremt lidande, passar inte ihop med vår civilisation. Jag tror inte att någon religion vars mål är att göra gott skulle kunna kräva något sådant från sina anhängare. Den här typen av slakt är snarare ociviliserade och primitiva folkslags sedvänja, och inget vi bör acceptera. Om religiös tolerans ska användas som argument måste vi lägga till att det finns religioner i världen som praktiserar rituell avrättning av människor. Ska vi acceptera det också? Är det vår värdegrund?
Om ändringsförslag 28 hade avvisats skulle vi åtminstone ha haft en möjlighet att upprätthålla eller införa ett förbud mot sådana sedvänjor i vissa medlemsländer. Genom att anta ändringsförslag 28 visar parlamentet sitt sanna och blodtörstiga jag. Jag röstade för betänkandet i sin helhet, men bara eftersom andra bestämmelser förbättrar situationen för djur avsedda för slakt.
Neena Gill (PSE). - (EN) Herr talman! Tidpunkten för avlivning är en av de viktigaste, men potentiellt känsligaste frågor som vi kan lagstifta om här i parlamentet. Men vi kan inte bara gå förbi, eftersom många av mina väljare i West Midlands är oroade för att denna lagstiftning kommer att påverka deras religiösa rättigheter.
Beslut om huruvida ett djur ska bedövas före slakt är inte något som ska beslutas här, utan på nationell nivå, genom en öppen dialog och i samråd med religiösa samfund.
Vi får inte rusa iväg. Detta verkar vara det bästa tillvägagångssättet i denna fråga. Parlamentets roll är inte att införa normer och värderingar, utan att företräda och återspegla väljarnas åsikter samt skapa balans. Tillsammans kan vi lösa det. Samtidigt som de flesta Europaparlamentsledamöter skulle föredra om alla djur bedövades före slakt, bör vi upprätthålla de religiösa samfundens rätt att äta kött som har dödats i enlighet med deras religiösa tro.
Slutligen, herr talman, skulle jag vilja tacka er för alla de som närvarade här i kväll, eftersom jag tror att bara de ensamma är här i kväll, och vi är alla hopplöst trogna er eftersom det är därför som vi är här i kväll.
Siiri Oviir (ALDE). - (ET) De europeiska sociala modellerna står i nuläget inför många problem, till exempel demografiska förändringar och globalisering, vilket även påverkar de modeller som diskuteras. Därför måste de europeiska sociala modellerna moderniseras när det gäller långsiktig utveckling, samtidigt som de ursprungliga värdena bevaras.
I samband med dagens ekonomiska kris är det ytterst viktigt att socialpolitiken går hand i hand med den ekonomiska politiken. För att dessa metoder ska vara effektiva måste de vara demokratiskt strukturerade, dvs. utifrån principen att arbeta från gräsrotsnivå och uppåt. Dessutom måste de tillämpas på lokal nivå, närmare medborgarna. Förslaget var i dessa principers anda, och därför stöder jag det betänkande som tagits fram under ledning av José Albino Silva Peneda.
Talmannen. – Siiri Oviir, ni stör mig inte det minsta. Tvärtom har jag nöjet att meddela att ni är den sista att tala om det sista betänkandet.
Siiri Oviir (ALDE). - (ET) Ibland är det bra att vara först, och ibland är det bra att vara sist. Jag vill nämna följande saker: i den rådande ekonomiska krisen styrs Europeiska unionens arbetsmarknad av verkligheten att fler och fler människor förlorar sina arbeten. Detta kommer i sin tur att öka det totala antalet personer som lider av fattigdom och utanförskap i EU. I dag är det mycket viktigt att socialt deltagande och tillhörande arbetsmarknadspolitik även bör föras genom ett integrerat och gemensamt arbetssätt i återhämtningsplanen för den europeiska ekonomin.
Vi har talat mycket om en flexibel arbetsmarknadspolitik. Det är hög tid att vi även talar om en flexibel socialpolitik. Med det menar jag att arbetsmarknadspolitiken och socialbidragspolitiken ska kopplas samman. Dagens situation kräver det. I betänkandet stöder man att arbetslösa ska vara aktivt inblandade, och för mig kändes det mycket positivt att rösta för att detta betänkande antas.
Talmannen. – Fru Oviir, er fanclub har stannat till slutet.
Nästa sammanträde kommer snart att börja, eftersom det redan är tisdagen den 7 maj 2009, den sista dagen av Europaparlamentets sjätte valperiod.