Index 
 Föregående 
 Nästa 
 All text 
Debatter
Torsdagen den 7 maj 2009 - StrasbourgEUT-utgåva
 BILAGA (Skriftliga svar)
FRÅGOR TILL RÅDET (Europeiska unionens tjänstgörande rådsordförandeskap är ensamt ansvarigt för dessa svar.)
FRÅGOR TILL KOMMISSIONEN

FRÅGOR TILL RÅDET (Europeiska unionens tjänstgörande rådsordförandeskap är ensamt ansvarigt för dessa svar.)
Fråga nr 8 från Mairead McGuinness (H-0221/09)
 Angående: Mejeribranschen
 

Är rådet medvetet om de svåra ekonomiska problem som mejeribranschen i EU står inför? Om så är fallet, varför har inte fler åtgärder vidtagits för att snabbt bemöta problemen?

 
  
 

(EN) Detta svar, som har utarbetats av ordförandeskapet och inte är bindande för vare sig rådet eller medlemsstaterna, gavs inte muntligen vid frågestunden med frågor till rådet under Europaparlamentets sammanträdesperiod i Strasbourg i maj 2009.

Rådet delar ledamotens oro över den svåra situationen på mjölkmarknaden. Efter en kort och tidigare oöverträffad period av rekordhöga mjölk- och mejeriproduktspriser 2007 och 2008 står de europeiska producenterna inför svaga och osäkra marknader kännetecknade av kraftigt minskade globala mejeriproduktspriser.

Den 23 mars höll rådet en omfattande diskussion om det svåra läget på mjölkmarknaden och tog del av ett memorandum som lagts fram och/eller understötts av ett antal delegationer.

Det rättsliga regelverket för mjölk- och mejeriproduktsmarknaden har i hög grad förändrats under den senaste tvåårsperioden genom att rådet i september 2007 antog det s.k. ”minimjölkpaketet”, de nationella kvoterna för mjölk höjdes med 2 procent från och med den 1 april 2008 och paketet om ”hälsokontrollen” antogs i januari 2009.

Det nya regelverket utarbetades med de europeiska producenternas långsiktiga konkurrenskraft i åtanke. Kortsiktiga marknadseffekter måste bemötas med befintliga instrument för marknadsstödjande åtgärder.

Ledamoten uppmärksammas på att kommissionen har vidtagit ett antal marknadsstödjande åtgärder. Häri ingår reaktivering av exportbidrag för alla mejerivaror, införandet av stöd till privat lagring av smör och interventionspriser på smör och skummjölkspulver. Kommissionen håller fortlöpande rådet informerat om situationen på mjölkmarknaden.

Det är kommissionens ansvar att lägga fram ytterligare förslag till rådet i denna fråga. Kommissionen har förklarat sig vara beredd att utvidga antalet mejeriprodukter som kan komma i fråga för ”skolmjölkssystemet”. Kommissionen har dock förklarat att den inte är beredd att ta upp diskussionen om ”hälsokontrollpaketet” igen.

 

Fråga nr 9 från Rodi Kratsa Tsagaropoulou (H-0223/09)
 Angående: Dödläge i förhandlingarna om ett frihandelsavtal mellan EU och Gulfstaternas samarbetsråd
 

Efter 20 års förhandlingar har EU och Gulfstaternas samarbetsråd ännu inte slutit något frihandelsavtal, och i december förra året drog sig Gulfstaternas samarbetsråd ensidigt ur förhandlingarna.

Hur avser rådet att återuppliva Gulfstaternas intresse för förhandlingarna så att avtalet kan slutas så fort som möjligt? Vilka särskilda frågor är fortfarande oavgjorda och hindrar att en överenskommelse nås? Hur planerar rådet att engagera Gulfstaterna mer aktivt i överläggningar om hur de internationella finansinstituten ska reformeras, i synnerhet vad gäller Internationella valutafonden och Världsbanken, med tanke på att Saudiarabien deltar i G-20-toppmötet och har uttryckt sitt intresse för att reformera dessa institutioner? Vilka ämnen kommer särskilt att avhandlas vid det kommande 19:e gemensamma mötet mellan Europeiska unionens råd och ministrarna från Gulfstaterna?

 
  
 

(EN) Detta svar, som har utarbetats av ordförandeskapet och inte är bindande för vare sig rådet eller medlemsstaterna, gavs inte muntligen vid frågestunden med frågor till rådet under Europaparlamentets sammanträdesperiod i Strasbourg i maj 2009.

Att avsluta förhandlingarna med Gulfstaternas samarbetsråd om frihandelsavtalet står fortfarande högt upp på rådets dagordning och har varit ett prioriterat mål både för de tidigare ordförandeskapen och för rådets nuvarande tjeckiska ordförandeskap. Ordförandeskapen och kommissionen, som förhandlar om avtalet på EU:s vägnar, har haft täta kontakter med Gulfstaternas samarbetsråd för att göra framsteg i förhandlingarna. Vid det 19:e gemensamma rådet och ministermötet mellan EU och Gulfstaternas samarbetsråd i Muscat den 29 april 2009 gick båda sidor igenom sina nyligen genomförda samråd om ett frihandelsavtal och enades om att fortsätta dessa samråd om alla ännu olösta frågor i syfte att kunna återuppta förhandlingarna.

Diskussionerna vid ministermötet berörde även frågor av gemensamt intresse såsom fredsprocessen i Mellanöstern, Iran och Irak och ett antal globala frågor, däribland bekämpning av terrorism och icke-spridning. Mot bakgrund av den omfattande globala finanskrisen har EU och Gulfstaternas samarbetsråd uttryckt sin djupa oro över hur krisen ska påverka världsekonomin. De välkomnade också de sex nyckelbudskapen och rekommendationerna från G20-toppmötet och efterlyste omedelbara och beslutsamma åtgärder för att genomföra dessa beslut och rekommendationer i syfte att återupprätta förtroendet för världsmarknaden och stabilisera finansmarknaden.

 

Fråga nr 14 från Ryszard Czarnecki (H-0235/09)
 Angående: Toppmötet mellan USA och EU
 

Hur bedömer rådet resultaten från toppmötet mellan USA och EU mot bakgrund av kampen mot ekonomisk protektionism?

 
  
 

(EN) Detta svar, som har utarbetats av ordförandeskapet och inte är bindande för vare sig rådet eller medlemsstaterna, gavs inte muntligen vid frågestunden med frågor till rådet under Europaparlamentets sammanträdesperiod i Strasbourg i maj 2009.

Vid det informella mötet mellan president Barack Obama och EU:s stats- och regeringschefer den 5 april 2009 i Prag togs tre frågor upp till diskussion, nämligen den ekonomiska och finansiella situationen, klimatförändringar och energisäkerhet samt yttre förbindelser (fred i Mellanöstern, Afghanistan, Pakistan och Iran). När det gäller den ekonomiska och finansiella situationen uttryckte stats- och regeringscheferna tillfredsställelse över de resultat som uppnåddes vid G20-mötet i London den 2 april, men betonade vikten av att så snart som möjligt genomföra de åtgärder man enades om vid mötet. Stats- och regeringscheferna var överens om behovet av att bekämpa alla former av protektionism och förklarade sig vilja nå ett snabbt avslut på Doharundan. När det gällde frågan om att hålla handels- och investeringsströmmar öppna, betonades också vikten av samarbete inom det transatlantiska ekonomiska rådet.

Rådet är tillfreds med att de informella diskussionerna med president Obama låg helt i linje med de formuleringar man enades om vid Europeiska rådets möte den 19–20 mars, då det talades om vikten av att leda internationella insatser för att främja en snabb återgång till en hållbar ekonomisk tillväxt.

När det gällde behovet av att bekämpa ekonomisk protektionism, enades Europeiska rådet om att hålla marknaderna öppna och undvika alla former av protektionistiska åtgärder (inga nya investerings- eller handelshinder och inga nya exportbegränsningar), och sträva efter att snabbt nå en uppgörelse om villkoren för utvecklingsrundan från Doha med ett ambitiöst och välavvägt innehåll.

 

Fråga nr 15 från Kathy Sinnott (H-0237/09)
 Angående: Exceptionella händelser
 

Medan artikel 103 i fördraget om Europeiska unionen anger att varken gemenskapen eller medlemsstaterna ska vara ansvariga eller åta sig förpliktelser som ingåtts av centrala regeringar, dock utan att detta påverkar ömsesidiga finansiella åtaganden för det gemensamma genomförandet av ett visst projekt, fastställer artikel 100 att om en medlemsstat allvarligt hotas av stora svårigheter till följd av exceptionella händelser utanför dess kontroll, får rådet med kvalificerad majoritet på vissa villkor bevilja den berörda medlemsstaten ekonomiskt bistånd från gemenskapen.

Har rådet funderat på vad dessa exceptionella händelser kan vara och har rådet en definition av dessa? Förutser rådet i det nuvarande ekonomiska läget att dessa omständigheter kommer att inträffa för någon av medlemsstaterna?

 
  
 

(EN) Detta svar, som har utarbetats av ordförandeskapet och inte är bindande för vare sig rådet eller medlemsstaterna, gavs inte muntligen vid frågestunden med frågor till rådet under Europaparlamentets sammanträdesperiod i Strasbourg i maj 2009.

Punkt 2 i artikel 100 i fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, som verkar vara den punkt ledamoten hänvisar till, har aldrig utgjort rättslig grund för några förslag som behandlats av rådet. Rådet har heller aldrig behandlat några förslag som grundar sig på punkt 2 i artikel 103a i EG-fördraget, såsom den infogats genom Maastrichtfördraget, vilket var den punkt som senare blev punkt 2 i artikel 100.

Det finns ingen definition av begreppet ”exceptionella händelser utanför en medlemsstats kontroll” och rådet har aldrig diskuterat den saken. Inte heller har rådet diskuterat möjligheten att åberopa sig på ”exceptionella händelser” i samband med den rådande ekonomiska situationen.

Rådet är berett att behandla alla förslag av kommissionen som grundar sig på artikel 100.2 i EG-fördraget, om kommissionen lägger fram ett sådant förslag. I enlighet med artikel 114.2 i EG-fördraget skulle ekonomiska och finansiella kommittén medverka vid förberedelsen av rådets behandling av alla förslag från kommissionen som grundar sig på artikel 100.2.

Rådet erinrar om lydelsen i den förklaring om artikel 100 i fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen som har fogats som bilaga till Nicefördraget. Enligt förklaringen ska ”beslut om ekonomiskt bistånd enligt artikel 100 som är förenliga med regeln om ’no bail-out’ i artikel 103” överensstämma med bestämmelserna i det interinstitutionella avtalet om budgetdisciplin och med budgetplanen.

 

Fråga nr 16 från Nikolaos Vakalis (H-0239/09)
 Angående: EU:s jordbävningsstrategi – rådets reaktion i samband med den nyligen inträffade jordbävningskatastrofen i Italien
 

I november 2007 antog Europaparlamentet en resolution (P6_TA(2007)0507) avseende en integrerad EU-strategi för hantering av jordbävningar (förebyggande, reaktion och avhjälpande av skador), där konkreta åtgärder efterfrågas för civilskydd, förstärkning av byggnader (särskilt byggnader av historisk och kulturell betydelse), finansiering, forskning, information till allmänheten osv.

Vad har rådet gjort för att följa denna resolution? Vilka åtgärder har rådet vidtagit till dags dato och vilka initiativ tänker det ta för att realisera förslagen i resolutionen? Reagerade rådet omedelbart efter den dödliga jordbävningen i Italien härförleden, och i så fall hur? Aktiverades EU:s insatsmekanism för naturkatastrofer? Har det dragits igång några återuppbyggnadsinsatser från EU:s sida på politisk och ekonomisk nivå?

 
  
 

(EN) Detta svar, som har utarbetats av ordförandeskapet och inte är bindande för vare sig rådet eller medlemsstaterna, gavs inte muntligen vid frågestunden med frågor till rådet under Europaparlamentets sammanträdesperiod i Strasbourg i maj 2009.

Rådet känner till Europaparlamentets resolution avseende en integrerad EU-strategi för jordbävningar. Redan den 5 mars 2007 antog rådet ett beslut om att inrätta ett finansiellt instrument för civilskydd avsett att ge finansiellt stöd till åtgärder för att effektivisera insatserna vid stora olyckor och förstärka de förebyggande åtgärderna och beredskapsåtgärderna för alla slags olyckor. Enligt resolutionen antog rådet också den 8 november 2007 ett nytt beslut om inrättandet av gemenskapens räddningstjänstmekanism som ska förmedla stöd i händelse av stora olyckor och underlätta en effektivare samordning av de hjälpinsatser som medlemsstaterna och EU ställer till förfogande. Dessutom antog rådet i november 2008 slutsatser där man krävde en förstärkning av det ömsesidiga biståndet mellan medlemsstater i fråga om civilskydd och inrättandet av en europeisk utbildning i katastrofhantering. Ordförandeskapet anser att dessa åtgärder och initiativ avsevärt kommer att förbättra tillgängliga tekniska och finansiella resurser och leda till bättre behovsbedömningar, effektivare gemensamma insatser av medlemsstaternas civilskyddsstyrkor och effektivare transporter och samordning.

Efter jordbävningen som drabbade Abruzzo-regionen i Italien den 6 april 2009 vill ordförandeskapet framföra sina kondoleanser till dödsoffrens anhöriga och hedra all räddningspersonal, andra yrkesgrupper och frivilliga som arbetade utan avbrott och riskerade sina egna liv under hela insatsen för att försöka rädda liv och begränsa skadorna på egendom och miljö.

Den 10 april 2009 begärde Italiens civilskyddsmyndighet via det övervaknings- och informationscentrum som inrättats enligt gemenskapens civilskyddsmekanism teknisk expertis som kunde bistå Italien med att bedöma byggnaders stabilitet. Till svar på denna begäran påbörjade den 18 april sex tekniska experter sitt arbete med att bedöma situationen. Eftersom ett övervaknings- och informationscentrum har inrättats och förvaltas av kommissionen ombeds ledamoten att vända sig till kommissionen med alla ytterligare frågor.

Slutligen vill jag uppmärksamma er på att det är kommissionens uppgift att besluta omhuruvida stöd kan beviljas via EU:s solidaritetsfond, som kan bidra med medel i händelse av naturkatastrofer som jordbävningar.

 

Fråga nr 17 från Athanasios Pafilis (H-0243/09)
 Angående: Förhindrande av antiimperialistiska och fredliga demonstrationer i Strasbourg
 

Under Natotoppmötet den 3 och 4 april i Strasbourg tog de franska myndigheterna till alla medel för att förhindra de demonstrationer som planerats av fredsorganisationer från hela Europa och terroriserade stadens invånare för att de inte skulle delta i demonstrationerna. I samarbete med de tyska myndigheterna förbjöd man dessutom tusentals fredsdemonstranter att ta sig in i staden. Strasbourgs centrum förvandlades till en förbjuden zon genom polisens otaliga avspärrningar. I ett sådant avspärrat område, långt från demonstrationerna, stoppades även denna frågeställare som misstänkt av polisen, och trots att jag uppgav min ställning, företedde identitetshandlingar från Europaparlamentet och diplomatpass hölls jag kvar ”under uppsikt” i över en halvtimme!

Vad anser rådet om de franska och tyska myndigheternas agerande, som är en flagrant kränkning av fredsrörelsens rätt att uttrycka sitt motstånd mot Natos aggressiva planer på folkens bekostnad? Deltog rådet i planeringen och genomförandet av dessa repressiva åtgärder, och i så fall hur?

 
  
 

(EN) Detta svar, som har utarbetats av ordförandeskapet och inte är bindande för vare sig rådet eller medlemsstaterna, gavs inte muntligen vid frågestunden med frågor till rådet under Europaparlamentets sammanträdesperiod i Strasbourg i maj 2009.

Rådet kan bekräfta att de franska och tyska myndigheterna på förhand informerade sina EU-partner och kommissionen om att de av säkerhetsskäl i anslutning till anordnandet av Nato-toppmötet under några dagars tid skulle återinföra kontroller vid sin gemensamma landgräns, på grundval av bestämmelserna i avdelning III, kapitel II i kodexen om Schengengränserna(1).

I övrigt diskuterade rådet inte de frågor som ledamoten tar upp.

 
 

(1) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 562/2006 om en gemenskapskodex om gränspassage för personer, EUT L 105, 13.4.2006, s.1.

 

Fråga nr 18 från Georgios Toussas (H-0246/09)
 Angående: Oacceptabel antikommunistisk lagstiftning i Litauen
 

I byn Svirplai i Litauen hittades ett porträtt av den historiska ledaren för Oktoberrevolutionen, Vladimir Iljitj Lenin. Polisen inledde genast en undersökning i syfte att kunna åtala de ”skyldiga” för att offentligt visa kommunistiska symboler. Beslutet togs i enlighet med den ökända antikommunistiska lagstiftningen som olagligförklarade landets kommunistiska parti så tidigt som 1991, och som 2008 förbjöd användningen av sovjetiska och kommunistiska symboler.

Allt detta är en del av - och ger liv åt - den antikommunistiska hysterin, där EU-institutionerna står som ivriga påhejare. Denna hysteri karaktäriseras av ett underligt försök att likställa fascism och kommunism, att kriminalisera den kommunistiska ideologin, och att förbjuda användningen av kommunistiska symboler och kommunistpartiers verksamhet. Historien har visat att antikommunism och förföljelse av kommunister alltid är inledningen till ett angrepp på alla arbetare, demokratiska rättigheter och folkets friheter.

Kan rådet säga om det fördömer den antikommunistiska mobilisering som håller på att ske, och även själva förekomsten av oacceptabel antikommunistisk lagstiftning som avser att hindra fritt utbyte av idéer och obehindrad politisk verksamhet i Litauen, och även i andra EU-medlemsstater?

 
  
 

(EN) Detta svar, som har utarbetats av ordförandeskapet och inte är bindande för vare sig rådet eller medlemsstaterna, gavs inte muntligen vid frågestunden med frågor till rådet under Europaparlamentets sammanträdesperiod i Strasbourg i maj 2009.

Rådet har inte diskuterat denna fråga eftersom det är en intern angelägenhet för den berörda medlemsstaten.

 

Fråga nr 19 från Marusya Ivanova Lyubcheva (H-0249/09)
 Angående: Kapningar till sjöss
 

Under de senaste månaderna har omfattande sjöröveri och ett flertal fall av fartygskapningar kunnat konstateras. För närvarande hålls sexton bulgariska medborgare som gisslan på okänd plats.

Vilka åtgärder planerar rådet att vidta, med hänsyn till Europaparlamentets resolution av den 23 oktober 2008 om kapningar till sjöss (P6_TA(2008)0519B6-0537/2008) och diskussionerna nyligen om det tredje sjösäkerhetspaketet, för att förbättra samarbetet vad gäller sjötrafiksäkerheten och för att se till att de tillfångatagna europeiska medborgarna friges? Planerar rådet, med tanke på att 22 av EU:s medlemsstater är kustländer, att koncentrera de gemensamma åtgärderna för att bekämpa denna form av terrorism till havs?

 
  
 

(EN) Detta svar, som har utarbetats av ordförandeskapet och inte är bindande för vare sig rådet eller medlemsstaterna, gavs inte muntligen vid frågestunden med frågor till rådet under Europaparlamentets sammanträdesperiod i Strasbourg i maj 2009.

Frågan om sjöröveri utanför Somalias kust och i Adenviken är en källa till stor oro och har vid ett flertal tillfällen diskuterats i rådet, senast den 30 mars då rådet enades om att det var nödvändigt att intensifiera alla tänkbara åtgärder för göra detta viktiga havsområde säkert för alla handelsflottor och fartyg med humanitära hjälptransporter.

Åtgärder för att bekämpa sjöröveri är också föremål för omfattande diskussioner i Internationella sjöfartsorganisationens sjösäkerhetskommitté.

Efter antagandet av FN:s säkerhetsråds resolution nr 1816 (2008) fattade rådet den 8 december 2008 beslut om en marin EU-insats (operation Atalanta) för att bidra till att avskräcka från, förhindra och stävja sjöröveri och väpnade rån utanför Somalias kust. Syftet med operationen är att bidra till en trygg sjöfart i området.

Operationen ingår i ett mer omfattande insats av det internationella samfundet i vilken ett antal länder som påverkas av sjöröveriet medverkar, liksom sjöfartssamfundet. De som leder operationen har upprättat de strukturer och mekanismer som krävs för att åstadkomma bästa möjliga samordning med andra aktörer i regionen och med företrädare för sjöfartsbranschen.

 

Fråga nr 20 från Laima Liucija Andrikienė (H-0250/09)
 Angående: Samarbete avseende oavsiktlig eller avsiktlig förorening av havet
 

Hur bedömer och använder rådet befintliga internationella handlingar och instrument, såsom Londonkonventionen från 1972 och dess protokoll från 1996 om förbud mot dumpning av kemiska och biologiska agenser, konventionen om kemiska vapen, konventionen för skydd av den marina miljön i Nordostatlanten (Ospar-konventionen), Helsingforskommissionens arbete, Europaparlamentets och rådets beslut (se artikel 2 b i beslut nr 2850/2000/EG(1)) om upprättande av en gemenskapsram för samarbete om oavsiktlig eller avsiktlig förorening av havet, när rådet ska utforma och genomföra Europeiska unionens svar på problemet med dumpning i havet av kemiska vapen?

Hur kan rådet stödja och främja samarbete mellan regeringar och relevanta internationella organisationer och berörda parter för att förbättra deras förmåga att ingripa vid olyckstillbud med kemiska vapen som dumpats i havet i olika delar av världen, liksom de nationella och internationella reaktionerna?

Hur tänker rådet uppmuntra samarbetet med och mellan de baltiska staterna när det gäller utbyte av erfarenhet avseende kemiska vapen som dumpats i Östersjön?

 
  
 

(EN) Detta svar, som har utarbetats av ordförandeskapet och inte är bindande för vare sig rådet eller medlemsstaterna, gavs inte muntligen vid frågestunden med frågor till rådet under Europaparlamentets sammanträdesperiod i Strasbourg i maj 2009.

Gemenskapen och medlemsstaterna är aktiva parter i de flesta större konventioner och avtal som omfattar regionala hav runtomkring Europa, exempelvis 1992 års Helsingforskonvention om skydd för Östersjön, 1983 års Bonnavtal för Nordsjön, 1976 års Barcelonakonvention för skydd av Medelhavet och 1992 års konvention om skydd av den marina miljön i nordöstra Atlanten (Ospar-konventionen).

På gemenskapsnivå fick medlemsstaterna stöd i sina insatser för att skydda den marina miljön genom den ram som Europaparlamentet och rådet upprättat för samarbete inom området för oavsiktlig eller avsiktlig förorening av havet under perioden 2000–2006. Denna ram omfattade framför allt utsläpp av skadliga ämnen i havsmiljön, inbegripet ämnen från dumpad utrustning som vapen.

Inom denna ram inrättades ett gemenskapens informationssystem under kommissionens ansvarsområde, i syfte att utbyta information mellan medlemsstaterna om resurser och åtgärder som finns tillgängliga i händelse av föroreningar av havet.

I oktober 2001 inrättade rådet en gemenskapens civilskyddsmekanism i syfte att förbättra samordningen av stödet från medlemsstaterna och gemenskapen och mobilisera deras stöd exempelvis när det inträffar olyckor som medför förorening av havet. Gemenskapens civilskyddsmekanism omarbetades genom rådets beslut av den 8 november 2007.

Inom detta område bör särskilt nämnas den roll som spelas av Europeiska sjösäkerhetsbyrån, som inrättades genom Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1406/2002 av den 27 juni 2002. För att minska risken för alla former av marina föroreningar från fartyg, inklusive kemiska vapen som dumpas i havet, bistår byrån kommissionen och EU:s medlemsstater med teknisk assistans avseende genomförande, övervakning, utformning och omarbetning av relevant lagstiftning på EU-nivå och internationell nivå.

Ordförandeskapet vill också påminna om att rådet i sina slutsatser från december 2008 om EU:s integrerade havspolitik välkomnade framstegen i förfarandet om Europaparlamentets och rådets förslag till direktiv(2) om föroreningar som orsakas av fartyg och införandet av sanktioner för överträdelser, en fråga som för närvarande behandlas av rådet.

Vidare uppmuntrade rådet medlemsstaterna att påbörja det arbete som krävdes för att genomföra ramdirektivet om en marin strategi som antogs 2008. Genom direktivet upprättas en ram inom vilken medlemsstaterna ska vidta de åtgärder som krävs för att senast 2020 ha uppnått eller bevarat ett gott miljötillstånd i den marina miljön.

När det gäller den särskilda fråga som ledamoten ställde om att främja samarbete mellan de baltiska staterna uppmanade Europeiska rådet i december 2007 kommissionen att lägga fram en EU-strategi för Östersjöregionen senast i juni 2009. En sådan strategi ska bland annat bidra till att ta i tu med de brådskande utmaningarna på miljöområdet som berör Östersjön. I sina slutsatser från den 8 december 2008 betonade rådet än en gång hur viktig den framtida strategin för Östersjön är för EU:s integrerade havspolitik.

 
 

(1)EGT L 332, 28.12.2000, s. 1.
(2) COD/2008/055.

 

Fråga nr 21 från Rumiana Jeleva (H-0253/09)
 Angående: Associeringsrådet EU-Egypten: Egypten uppfyller inte de villkor som fastställs i handlingsplanen EU-Egypten, eftersom landet sänder kanalen Al-Manar TV över Europa
 

Den egyptiska satellitdistributören Nilesat sänder den förbjudna terroristkanalen Al-Manar TV över Europa. Detta står i direkt strid mot handlingsplanen EU–Egypten och utgör ett hot mot säkerheten i Europa.

Kommer rådet att ta upp frågan om sändningen av Al-Manar TV över Europa via Nilesat vid det sammanträde som associeringsrådet EU–Egypten håller den 27 april 2009? Om så inte är fallet, när har rådet för avsikt att ta upp frågan med Egypten?

 
  
 

(EN) Detta svar, som har utarbetats av ordförandeskapet och inte är bindande för vare sig rådet eller medlemsstaterna, gavs inte muntligen vid frågestunden med frågor till rådet under Europaparlamentets sammanträdesperiod i Strasbourg i maj 2009.

Rådet förstår ledamotens oro för att en del av det material som sänds av TV-kanalen Al-Manar kan utgöra uppvigling till hat.

Rådet tog upp denna oro i sitt uttalande vid förra mötet i Associeringsrådet EU-Egypten, som ägde rum den 27 april 2009. I uttalandet sägs att ”EU uppmuntrar Egypten att fortsätta sina ansträngningar för att bekämpa alla former av diskriminering och främja tolerans i frågor som handlar om kultur, religion, trosfrågor och minoriteter. I detta sammanhang är EU oroad över det diskriminerande innehållet i vissa av de program som TV-kanalen Al-Manar sände via den egyptiska satelliten Nilesat. EU fördömer allt förespråkande av nationellt, rasistiskt eller religiöst hat som uppviglar till diskriminering, fientlighet och våld”.

EU uttryckte också sin oro i samband med expertmötet EU-Egypten om bekämpning av terrorism, som ägde rum den 31 mars i Bryssel. På Egyptens sida noterades denna fråga.

Rådet anser att en dialog med Egypten, via den institutionella strukturen med underkommittéer och politisk dialog, är det mest effektiva sättet att uppmuntra den egyptiska regeringen att göra framsteg inom området för mänskliga rättigheter. Underkommittén EU-Egypten om politiska frågor, som ska ha sitt andra möte den 7 juli, kan också vara ett tillfälle att ta upp frågor om kampen mot rasism, främlingsfientlighet och intolerans. Det gäller även åtagandet i den gemensamma handlingsplanen EU-Egypten om att ”stärka mediernas roll för att bekämpa främlingsfientlighet och diskriminering grundade på religiös tro eller kultur” och uppmuntra medierna att ”axla sitt ansvar i det avseendet”.

Rådet kommer att fortsätta att noga uppmärksamma denna fråga och kan komma att ta upp den vid andra tillfällen inom ramen för EU:s reguljära politiska dialog med Egypten.

 

Fråga nr 22 från Alexander Alvaro (H-0255/09)
 Angående: Yttrandefriheten och den tjeckiska lag som begränsar pressfriheten
 

En hittills aldrig tidigare skådad lag som begränsar yttrandefriheten och pressfriheten har nyligen införts i Tjeckien, nämligen den tjeckiska lagen av den 5 februari 2009 som ändrar lagen nr 141/1961 Coll. om domstolsförhandlingar avseende brottmål (straffrätten), enligt vilken publicering av utdrag från polisens telefonavlyssning kan ge upp till fem års fängelse och avsevärda böter på upp till 180 000 euro.

Känner rådet till huruvida den nyligen antagna tjeckiska lagen har någon föregångare i någon annan medlemsstat?

Inser rådet att den nyligen antagna tjeckiska lagen tydligt strider mot avgörandet i Europadomstolen för de mänskliga rättigheterna av den 19 mars 2007 i fallet Radio Twist mot Slovakien, i vilket sägs att publicering i allmänhetens intresse av utskrifter från polisens telefonavlyssningar väger tyngre än rätten till skydd för privatlivet?

Anser rådet att den ovan nämnda tjeckiska lagen stämmer överens med de grundläggande principerna om friheter och rättigheter så som de presenteras i stadgan om de grundläggande rättigheterna och artikel 6 i EU-fördraget på vilka Europeiska unionen är baserad?

 
  
 

(EN) Detta svar, som har utarbetats av ordförandeskapet och inte är bindande för vare sig rådet eller medlemsstaterna, gavs inte muntligen vid frågestunden med frågor till rådet under Europaparlamentets sammanträdesperiod i Strasbourg i maj 2009.

Rådet anser att yttrandefrihet är en grundläggande rättighet såsom den erkänns i artikel 6.2 i fördraget om Europeiska unionen och avspeglas i EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna. Om medlemsstaterna inför restriktioner som påverkar utövandet av denna rättighet kan de ställas till svars i Europadomstolen för mänskliga rättigheter i Strasbourg.

Rådet kan inte ta ställning i den fråga som ledamoten tar upp, eftersom den rör en intern angelägenhet i den berörda medlemsstaten.

Ordförandeskapet kan endast upplysa om att ett konstitutionellt klagomål i detta ärende lämnades in till den tjeckiska konstitutionsdomstolen i april 2009.

 

FRÅGOR TILL KOMMISSIONEN
Fråga nr 35 från Justas Vincas Paleckis (H-0220/09)
 Angående: Partnerskapet mellan EU och Ryssland på transportområdet
 

Just nu utarbetas en strategi för Östersjöområdet. I denna strategi har politiken för den nordliga dimensionen en viktig roll. Politiken rör EU:s regionala samarbete med Ryssland, Norge och Island. Ryska federationen är, inom partnerskapet för den nordliga dimensionen, ett mycket viktigt partnerland på logistik- och transportområdet. Ryssland har dock varit ovilligt att samarbeta med EU:s transportsektor: sedan mars månad har man nämligen infört vägavgifter för EU:s vägtransportföretag. Detta får svåra konsekvenser, särskilt för transportföretagen i de angränsande EU-medlemsstaterna.

Hur ställer sig kommissionen till denna fråga? Vilken är kommissionens vision för samarbetet med Ryssland inom alla transportområden, särskilt när det gäller transport och logistik inom ramen för det nordliga partnerskapet? Vad gör kommissionen för att uppmuntra Ryssland att överge sin protektionistiska politik på transportområdet?

 
  
 

(EN) På begäran av Europeiska rådet förbereder kommissionen nu en EU-strategi för Östersjöområdet. Delar av strategin och särskilt dess handlingsplan kommer att uppmana till samarbete med våra yttre partner, t.ex. Ryssland. Politiken för den nordliga dimensionen och dess strukturer, särskilt befintliga och framtida partnerskap, kommer att utgöra bra format för att främja samarbetet.

Den nordliga dimensionen är en politik som är gemensam för EU, Ryssland, Norge och Island. Dessutom återspeglar den regionalt de fyra gemensamma områden som EU och Ryssland har enats om. Helt klart utgör transport- och logistikfrågor en viktig del av samarbetet.

Under den nordliga dimensionens ministermöte i oktober 2008 i Sankt Petersburg beslutade man att inom ramen för den nordliga dimensionen bilda ett partnerskap för transport och logistik. Man arbetar fortfarande med att lösa ett fåtal kvarstående frågor för att partnerskapet ska bli fullt funktionsdugligt från och med den 1 januari 2010. Partnerskapet kommer att ha en avgörande betydelse för att komma till rätta med olika transport- och logistikrelaterade flaskhalsar och även underlätta genomförandet av de viktiga infrastrukturprojekt som alla parter enats om.

Ett viktigt orosmoment som återstår är ett nytt avgiftssystem för vägtrafik som Ryssland införde den 1 februari 2009. Kommissionen uppmanade Ryssland att avskaffa dessa diskriminerande avgifter som ger ryska transportföretag orättvisa fördelar på en marknad som borde vara balanserad och rättvis. I detta sammanhang utgör överenskommelsen om att återuppta transportdialogen mellan EU och Ryssland och samtalet som kommissionsledamoten med ansvar för transportfrågor hade om detta med Rysslands transportminister Igor Levitin i februari två steg åt rätt håll. Kommissionen står för närvarande i kontakt med Ryssland i syfte att ge vår transportdialog ny kraft och för att sammankalla till arbetsgruppsmöten som behandlar alla områden av gemensamt intresse. Kommissionen kommer att göra ytterligare ansträngningar för att sätta stopp för att avgiftssystemet genomförs för att på så sätt undvika att nya hinder uppstår i våra handels- och transportförbindelser.

Kommissionen är fast besluten att eftersträva ett konstruktivt samarbete med Ryssland, även på området transport och logistik. Såväl vår bilaterala transportdialog som partnerskapet för den nordliga dimensionen kommer att vara viktiga redskap i det avseendet.

 

Fråga nr 36 från Eoin Ryan (H-0230/09)
 Angående: Flygresenärers rättigheter
 

En nyligen publicerad rapport i Irland belyste det faktum att endast 5 procent av irländska medborgare känner till vilka rättigheter de har vid flygresor.

Vad gör kommissionen för att säkerställa att europeiska flygresenärer är fullständigt skyddade och medvetna om sina rättigheter?

 
  
 

(FR) Under en följd av år har kommissionen lanserat rad initiativ och åtgärder för att göra passagerarna medvetna om sina rättigheter enligt gemenskapsrätten och för att genomföra dessa rättigheter i form av konkreta åtgärder.

Till att börja med distribuerade kommissionen 2007 ett stort antal nya affischer och broschyrer på alla EU:s officiella språk. Internationella flygplatsorganisationen ACI har nu satt upp kommissionens affisch – som anger vilka olika typer av rättigheter passagerarna har – på de flesta gemenskapsflygplatser. Affischerna och broschyrerna är gratis och kan även beställas via Internet på kommissionens webbplats.

Via informationsnätverket ”Europe Direct” kan passagerarna även få den information de behöver via telefon, e-post eller webbchatt. Informationsnätverk drivs och finansieras av kommissionen och besvarar frågor på alla EU:s officiella språk.

I november 2008 inrättade kommissionsledamoten med ansvar för transport en ny kontaktpunkt som kan nås via hans och GD TREN:s(1) webbplats. Här kan passagerare begära information om alla gemenskapsbestämmelser som rör deras rättigheter. Förfrågningarna besvaras mycket snabbt via Europe Direct.

Kommissionen har dessutom verifierat att de flesta behöriga nationella myndigheterna också har inrättat webbplatser som på respektive lands språk tillhandahåller den information som behövs om förordning (EG) nr 261/2004 om fastställande av gemensamma regler om kompensation och assistans till passagerare vid nekad ombordstigning och inställda eller kraftigt försenade flygningar och om upphävande av förordning (EEG) nr 295/91.

De behöriga nationella myndigheterna kontrollerar även att flygbolagen fullgör sina skyldigheter enligt förordning (EG) nr 261/2004 och tillhandahåller skriftlig information till passagerarna, både direkt vid incheckningen och vid en incident.

I samband med ikraftträdandet av förordning (EG) nr 1107/2006 om rättigheter i samband med flygresor för personer med funktionshinder och personer med nedsatt rörlighet lanserade kommissionen 2008 avslutningsvis en video. Denna video har även distribuerats som ett kommunikationshjälpmedel till alla flygplatser som tillhör ACI. Information om förordning (EG) nr 1107/2006 och dess genomförande är dessutom en fast punkt på dagordningen vid mötena i den högnivågrupp med företrädare för de delar av det europeiska civilsamhället som påverkas mest av denna lagstiftning.

 
 

(1) Generaldirektoratet för energi och transport.

 

Fråga nr 37 från Georgios Toussas (H-0247/09)
 Angående: Skandalösa bidrag till skeppsredare
 

Mellan 2000 och 2008 erhöll grekiska skeppsredare 226 822 254,98 euro i bidrag till färjelinjer till öar, som går med underskott. Dessa bidrag har skjutit i höjden tack vare Pasok-regeringens genomförande av lag 2932/2001, vilket var ett led i tillämpningen av förordning (EEG) nr 3577/92(1). Lagen trädde i kraft 2003 och detta år översteg bidragen beloppet från 2002, på 12 miljoner, och uppgick till 25 180 000 euro. Dessa skandalösa bidrag, som den grekiska befolkningen måste punga ut med till redarna, fortsätter också under den nuvarande Ny Demokrati-regeringen, som enbart under perioden 2008–2009 beviljat subventioner till skeppsredarna på över 100 miljoner euro. Redarna tjänade alltså 267 315,41 euro per färjeförbindelse. Under samma tidsperiod steg priserna på färjebiljetter med 376 procent.

Vad anser kommissionen om de väldokumenterade klagomål om guldgruvan av bidrag till skeppsredare, som lagt beslag på linjer som går med underskott? Varför offentliggör kommissionen inte rapporten om kustsjöfarten inom EU:s medlemsstater?

 
  
 

(FR) I enlighet med förordning (EEG) nr 3577/92 om tillämpning av principen om frihet att tillhandahålla tjänster på sjötransportområdet inom medlemsstaterna (cabotage) får avtal om allmän trafik ingås om marknaden inte tillhandahåller tillräckliga sjötransporttjänster till öar. Medlemsstaterna har lämnats stort utrymme för skönsmässig bedömning när det gäller att avgöra vad som avses med ”tillräckliga” tjänster.

I utbyte mot de tjänster som tillhandahålls betalar medlemsstaterna ut ekonomisk kompensation till den redare som tillhandahåller den allmänna trafiken. Kompensationen får inte överstiga det belopp som krävs för att täcka kostnaderna för tjänsten, med beaktande av tjänsteleverantörens intäkter och en rimlig lönsamhet.

Medlemsstaterna behöver varken meddela kommissionen de avtal om allmän trafik som de har ingått eller tillhörande kompensation. Kommissionen har därför inte tillgång till detaljerad information om de belopp som betalas ut till redare i medlemsstaterna. Kommissionen påpekar emellertid att denna typ av kompensation beviljas av alla medlemsstater som har öar och använder denna typ av avtal om allmän trafik.

Ledamoten påstår att vissa lönsamma rutter förklaras olönsamma för att de ska kunna bli berättigade till kompensation. Om detta verkligen stämmer anser kommissionen att trafiken på de berörda rutterna bör ske på helt och hållet kommersiella villkor. Kommissionen skulle därför vara mycket tacksam om ledamoten kunde tillhandahålla närmare upplysningar om vilka rutter som avses.

När det avslutningsvis gäller rapporten om färjetrafiken kommer det snart att hållas ett samråd med de nationella sjöfartsmyndigheterna och övriga intresserade parter. Syftet med samrådet är att samla in information för att kunna göra en bedömning av hur färjetrafiken bedrivs och de effekter som avregleringen av denna trafik har lett till. Den rapport som ledamoten hänvisar till kommer att offentliggöras i slutet av året.

 
 

(1)EGT L 364, 12.12.1992, s. 7.

 

Fråga nr 38 från Gay Mitchell (H-0208/09)
 Angående: Miljövänliga arbetstillfällen
 

I samband med den ekonomiska återhämtningen och klimatförändringen har man ofta diskuterat och främjat idén om ”miljövänliga arbetstillfällen” som en del av lösningen på dessa utmaningar.

På vilket sätt samarbetar kommissionsledamoten med ansvar för energifrågor med kommissionsledamoten med ansvar för sysselsättning för att förverkliga denna idé?

 
  
 

(EN) Kommissionen inser vikten av att gå över till en resurseffektiv ekonomi med låga koldioxidutsläpp(1). Framstegen mot denna strukturförändring kommer främst att avgöras av att man utvecklar ny, uppdaterad och samordnad politik på olika områden, tillämpningstakten för befintlig politik, inklusive den politik som syftar till att minska koldioxiden i medlemsstaterna, hur snabbt marknader och teknik mognar och hur arbetsmarknaderna responderar för att anpassa sig till alla dessa förändringar.

För att kunna begränsa och anpassa sig till klimatförändringen och möta andra miljörelaterade utmaningar krävs en heltäckande strategi och samordnade åtgärder av politiska beslutsfattare på flera områden, förutom energi och sysselsättning (som miljö, industri, FoU, transport och utbildning). När det gäller anpassning fastställde nyligen kommissionen beståndsdelarna i de samordnade åtgärderna inom olika sektorer och på flera styrningsnivåer i vitboken ”Anpassning till klimatförändring: en europeisk handlingsram”(2). Vad begränsningen beträffar är klimat- och energipaketet som antogs i december förra året ett avgörande steg i rätt riktning och genomförandet kommer att skapa sysselsättningsmöjligheter inom energisektorn. T. ex. sektorn förnybar energi förväntas ha mellan 2,3 och 2,7 miljoner arbetstillfällen år 2020, med en stor andel i små och medelstora företag.(3)

Ytterligare ansträngningar för att underlätta övergången till en ekonomi med låga koldioxidutsläpp kan komma att understödjas genom Lissabonstrategin för att få fart på omstruktureringsprocessen och se till att den fungerar smidigt. De flesta, kanske samtliga, medlemsstaters ekonomiska återhämtningsplaner sätter fokus på investeringar i miljövänlig teknik och på avsikten att skapa miljövänliga arbetstillfällen. EU-politiken på detta område syftar till att skapa fler och bättre arbetstillfällen och att göra sysselsättningen kostnadseffektiv och hållbar. Om man minskade koldioxidavtrycket på arbetsplatsen skulle alla arbetstillfällen i EU:s ekonomi bli miljövänligare.

Det saknas tillräcklig information om kompetensprofiler i en miljövänligare ekonomi, delvis för att man inte i tillräcklig utsträckning känner till de potentiella effekterna av en strukturförändring. Det är rimligt att anta att miljövänligare kompetens för det första kommer att inbegripa att traditionella kvalifikationer och färdigheter tillämpas för att producera och använda nya och miljövänligare teknikformer, material och produkter och för det andra särskild miljövänlig kompetens, som exempelvis den som krävs för att minska koldioxidavtrycket. Kommissionen har därför lyft fram två särskilt viktiga åtgärder, nämligen att utveckla en förmåga att identifiera kompetensprofiler för den miljövänliga ekonomin och att anpassa dem till arbetsmarknadens krav samt att organisera yrkesutbildningsprogram för att utveckla den kompetens som behövs för de nya arbetstillfällena.

Kommissionen betonade i sitt meddelande till Europeiska rådets vårmöte(4) vikten av att bättre kunna övervaka och förutse den kompetens som behövs och att man anpassar och uppgraderar färdigheter till framtida behov på arbetsmarknaden, som exempelvis de arbetstillfällen som den miljövänliga ekonomin kräver. Kommissionen kommer därför att ge sitt stöd till medlemsstaterna och arbetsmarknadens parter för att förutse kommande förändringar som är knutna till en miljövänligare ekonomi och därmed också till arbetsmarknadsrelaterade utmaningar. Kommissionens initiativ ”Ny kompetens för nya arbetstillfällen”(5) fastställer ett antal åtgärder för att förbättra kunskapen om aktuella och framtida arbetsmarknadskrav och mobilisera olika gemenskapsinstrument för att stödja en förbättring av kompetensen. Under 2009 kommer kommissionen följaktligen att intensifiera samarbetet med ILO(6) och Cedefop(7) för att utveckla redskap och metoder för att förutse vilken kompetens som krävs, särskilt ur synvinkeln miljövänlig kompetens.

Det omstruktureringsforum som kommissionen kommer att vara värd för i juni kommer att handla om att mildra de negativa effekter som uppstått för arbetstagare och arbetsgivare på grund av begränsningen av och anpassningen till klimatförändringen. Det kommer också att behandla frågan om kompetens och hur man ska tillhandahålla omskolning till dem som påverkats eller till dem som kan utnyttja de möjligheter som har samband med teknik med låga koldioxidutsläpp.

När man förenklar den Europeiska socialfondens regler så att de ligger i linje med den ekonomiska återhämtningsplanen för Europa kommer det också att bli lättare att finansiera åtgärder som yrkesutbildning och kompetensförbättring, aktiveringsåtgärder för arbetslösa och friställda arbetstagare och stöd till egenföretagande. Flexicuritystrategin(8) kan också bidra till att underlätta anpassningen till klimatförändringens strukturutmaningar.

I och med de väl tilltagna anslagen till den miljövänliga ekonomin och miljöprojekt (105 miljarder euro för perioden 2007–2013) ger sammanhållningspolitiken ett stort bidrag till hållbar tillväxt och arbetstillfällen i Europa och även till EU:s målsättningar i kampen mot klimatförändringen. Mer specifikt bidrar sammanhållningspolitiken med 3 miljarder euro för att främja miljövänliga produkter och tillverkningsprocesser inom små och medelstora företag(9) och till nya miljövänliga arbetstillfällen. En av de tydliga målsättningarna med att finansiera forskning och innovation är att öka investeringarna i miljövänlig teknik.

 
 

(1) Den ekonomiska återhämtningsplan för Europa som kommissionen antog i november 2008 (”En ekonomisk återhämtningsplan för Europa”, KOM(2008) 800 slutlig) för politik som är bra för miljön, minskar elräkningen, ökar energisäkerheten, skapar arbetstillfällen, stöder låginkomsthushåll och kan stärka export och innovation.
(2) KOM(2009) 147 slutlig.
(3) Se undersökningen ”The impact of renewable energy policy on economic growth on employment in the European Union”, som utabetats år 2009 för Europeiska kommissionen, GD Energi och transport , och som kommer att finnas tillgänlig på http://ec.europa.eu/energy/renewables/studies/index_en.htm senast I mitten av maj 2009.
(4) ”Främja återhämtning i Europa”, KOM(2009) 114 slutlig.
(5) ”Ny kompetens för nya arbetstillfällen: Att förutse och matcha kompetensbehoven på arbetsmarknaden”, KOM(2008) 868.
(6) Internationella arbetsorganisationen.
(7) Europeiskt centrum för utveckling av yrkesutbildning.
(8) Flexicurity inbegriper: (i) övergripande strategier för livslångt lärande, (ii) effektiv aktiv arbetsmarknadspolitik, (iii) flexibla och tillförlitliga avtalsarrangemang och (iv) moderna trygghetssystem.
(9) Små och medelstora företag.

 

Fråga nr 39 från Mairead McGuinness (H-0222/09)
 Angående: Återförsäljare och företag i gränsområden
 

Är kommissionen medveten om de oerhörda svårigheter återförsäljare och företag i gränsområdena i Irland ställs inför på grund av att det brittiska pundet sjunkit kraftigt i värde, vilket resulterat i att återförsäljare i Nordirland fått en orättvis konkurrensfördel?

Vilka eventuella stödformer kan erbjudas dessa företag i svårigheter?

Känner kommissionen till liknande situationer i andra medlemsstater inom euroområdet som gränsar till de som står utanför euroområdet?

 
  
 

(EN) Växelkurserna genomgår stora fluktuationer som i allmänhet, men inte alltid, har samband med förändringar i ekonomins grunder. Det brittiska pundet har nyligen försvagats avsevärt och det kan ha att göra med ett antal ekonomiska faktorer. Dessa inbegriper oron på finansmarknaden över Storbritanniens dubbla underskott (ett stort handelsunderskott tillsammans med ett växande budgetunderskott, inklusive omfattande ansvarsförbindelser), en rädsla för att lågkonjunkturen kommer att bli djupare i Storbritannien än i andra avancerade ekonomier och Bank of Englands kraftiga räntesänkningar. Dessutom har euron, om än i mindre omfattning än US-dollarn, gynnats av penningflöden från investerare som sökt sig till trygga hamnar, så kallad ”flight-to-safety”, sedan finanskrisen slog till. Dessutom utgick nedskrivningen av pundet 2007 och 2008 från en nivå där pundet låg högre än sitt historiska genomsnitt sedan lång tid tillbaka.

Kommissionen känner inte till om det förekommer liknande situationer i andra gränsområden, men det kan inte uteslutas.

 

Fråga nr 40 från Rodi Kratsa Tsagaropoulou (H-0224/09)
 Angående: Dödläge i förhandlingarna om ett frihandelsavtal mellan EU och Gulfstaternas samarbetsråd
 

Efter 20 års förhandlingar har EU och Gulfstaternas samarbetsråd ännu inte slutit något frihandelsavtal, och i december förra året drog sig Gulfstaternas samarbetsråd ensidigt ur förhandlingarna.

Hur avser kommissionen att återuppliva Gulfstaternas intresse för förhandlingarna så att avtalet kan slutas så fort som möjligt? Vilka särskilda frågor är fortfarande oavgjorda och hindrar att en överenskommelse nås? Hur planerar kommissionen att engagera Gulfstaterna mer aktivt i överläggningar om hur de internationella finansinstituten ska reformeras, i synnerhet Internationella valutafonden och Världsbanken, med tanke på att Saudiarabien deltar i G-20-toppmötet och har uttryckt sitt intresse för att reformera dessa institutioner? Vilka ämnen kommer att avhandlas särskilt vid det kommande 19:e gemensamma mötet mellan Europeiska unionens råd och ministrarna från Gulfstaterna?

 
  
 

(EN) Kommissionen beklagade att Gulfstaternas samarbetsråd under det senaste toppmötet (GCC, 29 december 2008) fattade beslutet att avbryta förhandlingarna om ett frihandelsavtal med EU.

Trots avbrottet anser kommissionen i egenskap av avtalsförhandlare att avtalet ligger inom räckhåll om det finns tillräcklig flexibilitet kring de resterande frågorna (dvs. de politiska klausulerna och förbudet mot exporttullar). Därför vill kommissionen fortfarande fortsätta diskussionerna.

Signalerna från EU-GCC:s ministermöte i Oman den 29 april 2009 var positiva. Gulfstaternas samarbetsråd och EU såg över de samråd om frihandelsavtalet som nyligen ägt rum och enades om att fortsätta med sådana samråd om alla resterande frågor för att göra det möjligt att återuppta de långvariga förhandlingarna i förhoppning om att till sist kunna slutföra dem.

Kommissionen är även fortsättningsvis fast besluten att göra ytterligare ansträngningar för att finna ömsesidigt godtagbara lösningar.

Resultaten av G20-toppmötet i London är mycket betydelsefulla och ger ett starkt budskap om global enighet om såväl diagnosen som lösningarna beträffande den pågående krisen. Saudiarabiens roll var mycket konstruktiv, särskilt när det gäller lagstiftningsreformer och reformen av de internationella finansinstituten. Kommissionen välkomnar i synnerhet Saudiarabiens stöd för att öka Internationella valutafondens resurser.

I ljuset av det nuvarande politiska klimatet diskuterade EU- och GCC-ministrarna under ministermötet i Oman förra veckan (den 29 april 2009) den globala ekonomiska och finansiella krisen och hur den bör hanteras. Under nästa ekonomidialog mellan kommissionen och Gulfstaternas samarbetsråd, den 15 juni 2009 i Bryssel, kommer man att föra en detaljerad diskussion om den obalans som för närvarande råder i hela världen.

Dagordningen för EU:s och GCC:s gemensamma råds- och ministermöte (Oman, 29 april) inbegrep i likhet med tidigare år samarbetsfrågor och politiska frågor av gemensamt intresse för både EU och Gulfstaternas samarbetsråd.

Genomförandet av samarbetsavtalet från 1989, den nuvarande situationen och framtidsutsikterna för samarbetsverksamhet på områden av gemensamt intresse, såsom energi, miljö och klimatförändring, forskning och högre utbildning.

Regionala frågor, som exempelvis fredsprocessen i Mellanöstern, Iran och Irak.

Ett antal globala frågeställningar, såsom kampen mot terrorism, icke-spridning, klimatförändring, mänskliga rättigheter och den globala ekonomiska och finansiella krisen.

EU och Gulfstaternas samarbetsråd diskuterade alla dessa frågor och frihandelsavtalet i Oman. De två parterna enades om en gemensam kommuniké. Sammanträdets viktigaste resultat var beslutet att ge ny drivkraft åt det bilaterala förhållandet mellan de två parterna på grundval av det befintliga samarbetsavtalet och beslutet att fortsätta diskussionerna om frihandelsavtalet i avsikt att återuppta förhandlingarna.

 

Fråga nr 41 från Bogusław Sonik (H-0225/09)
 Angående: Centrum för österländsk kristendom vid Påvliga teologiska akademin i Kraków
 

Vid Påvliga teologiska akademin i Kraków har ett initiativ tagits till att skapa ett centrum för österländsk kristendom. Centrumet ska tillgodose behovet av forskning om den muslimska världen och den kristendom som finns representerad där. Här vill jag framför allt uppmärksamma den interkulturella dialogen och respekten för minoriteters rättigheter i Mellanöstern. Detta område är särskilt intressant för Europas utveckling och integration, och inrättandet av centrumet kommer att bidra till forskningen i ämnet. Det bör tilläggas att centrumet delvis kommer att finansieras av akademin, vilket innebär att vetenskaplig forskning kan bedrivas och akademiska betyg sättas. Kan kommissionen upplysa om möjligheterna till fast ekonomiskt stöd för centrumets verksamhet?

 
  
 

(EN) När det gäller strukturfonderna och i enlighet med subsidiaritetsprincipen är inte kommissionen involverad i att välja projekt, med undantag av de så kallade större projekten (över 25 miljoner euro för miljö och 50 miljoner euro för alla andra politikområden) som kommissionen bedömer i enlighet med artikel 41 i rådets förordning (EG) nr 1083/2006. Ansvaret för projekturvalet vilar på de nationella eller regionala myndigheterna i Polen. Eftersom värdet av projektet i fråga inte överskrider tröskelvärdena för större projekt är det medlemsstaten som är ansvarig för alla beslut om huruvida projektet ska få stöd från strukturfonderna. När det gäller projekt som genomförs inom ramen för de regionala operativa programmen är det landstinget som är den institution som ansvarar för projekturvalet, eftersom det är förvaltningsmyndighet för det operativa programmet.

Därför föreslår kommissionen att man kontaktar landstinget i Malopolskie.(1)

Enligt rådets förordning (EG) nr 1083/2006 av den 11 juli 2006 om allmänna bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden och Sammanhållningsfonden bör sammanhållningspolitiken bidra till att öka tillväxten, konkurrenskraften och sysselsättningen genom att inbegripa gemenskapens prioriteringar för hållbar utveckling som fastställdes av Europeiska rådet vid mötena i Lissabon den 23 och 24 mars 2000 och i Göteborg den 15 och 16 juni 2001.

Mer allmänt kan sägas att när det gäller kultur och dess finansiering på nationell nivå bör man komma ihåg att sådan finansiering är medlemsstaternas ansvar. Åtgärder som vidtas på EU-nivå vidtas alltid helt i enlighet med subsidiaritetsprincipen och EU:s roll är att stödja och komplettera medlemsstaternas åtgärder och inte att ersätta dem.

Men EU:s kulturprogram 2007-2013 främjar rörlighet över de nationella gränserna för kulturarbetare, konstverk, kulturprodukter och konstnärliga produkter och stimulerar till dialog mellan olika kulturer. Mer information om programmet kan tillhandahållas av den kulturella kontaktpunkten I Polen.(2)

 
 

(1) Urząd Marszałkowski Województwa Małopolskiego
Departament Polityki Regionalnej
Ul. Racławicka 56
30-017 Kraków
Tel.: (012) 299-0700 Fax: (012) 299-0726 http://www.wrotamalopolski.pl/root_FEM/
(2) Kulturella kontaktpunkten I Polen
Adam Mickiewicz Institute
Alexandra Zajac
Katarzyna Grzybowska
Iwona Morawicz
Mokotowska 25 Str.
00-560 Warszaw
Polen
Tel.: +48 22 44 76 170 / 172 / 171 Fax: +48 22 44 76 152
E-post: mailto:azajac@iam.pl"
mailto:kgrzybowska@mk.gov.pl"
mailto:imorawicz@iam.pl"
mailto:pkk.kultura@mk.gov.pl"
http://www.mkidn.gov.pl/pkk

 

Fråga nr 42 från Colm Burke (H-0226/09)
 Angående: EU-databas över läkare som har strukits ur läkarregistret
 

Kan kommissionen kommentera metoderna för att inrätta ett EU-register över läkare som har strukits ur läkarregistret, mot bakgrund av att Europaparlamentet har försökt ta med sådana åtgärder i sin behandling av förslaget om gränsöverskridande hälso- och sjukvård?

 
  
 

(EN) Medlemsstaterna har upprättat sina egna register med förteckningar över hälso- och sjukvårdspersonal som utövar ett reglerat yrke och när så är lämpligt inför man där uppgifter om disciplinära åtgärder eller straffrättsliga sanktioner som vidtagits mot dem.

Dessutom har direktiv 2005/36/EG(1) om erkännande av yrkeskvalifikationer förstärkt det administrativa samarbetet mellan behöriga myndigheter eftersom informationsutbytet mellan hem- och värdmedlemsstat har blivit obligatoriskt. Mer specifikt gäller det informationsutbyte om disciplinära åtgärder, straffrättsliga sanktioner eller andra allvarliga och särskilda omständigheter som sannolikt får konsekvenser för ett fortsatt utövande av verksamheten i fråga, samt information rörande lagligheten i tjänstetillhandahållarens etablering och om han eller hon följer yrkesetiska regler.

Man har utvecklat ett elektroniskt redskap, IMI (Internal Market Information system), som underlättar informationsutbytet mellan de berörda behöriga myndigheterna och som grundar sig på standardformulär som i förväg översatts till samtliga språk och innehåller frågor som är relevanta för att på ett effektivt sätt kunna tillämpa direktiv 2005/36/EG. IMI-systemet är fullt operativt för hälso- och sjukvårdspersonal som exempelvis läkare, tandläkare, sjuksköterskor, barnmorskor, apotekare och sjukgymnaster.

Informationsutbytet mellan medlemsstaterna måste ske i enlighet med reglerna för skydd av personuppgifter i direktiv 95/46/EG(2) om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och direktiv 2002/58/EG(3) om integritetsskydd inom sektorn för elektronisk kommunikation.

Under 2012 kommer kommissionen att lägga fram en rapport om tillämpningen av direktiv 2005/36/EG med en utvärdering av dess bestämmelser. Om det då blir tydligt att de olika skyldigheterna och förfarandena för informationsutbytet är otillräckliga för att hantera problemen kan skyldigheterna (och förfarandena) komma att behöva ses över och ändras.

Kommissionens förslag till direktiv om patienträttigheter vid gränsöverskridande hälso- och sjukvård fokuserar på patienters rättigheter och rörlighet. Förslaget fastställer skyldigheten för hälso- och sjukvårdspersonal att tillhandahålla all relevant information för att patienten ska kunna göra ett välgrundat val. Informationen kan inbegripa en bekräftelse på registreringsstatus.

 
 

(1) Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/36/EG av den 7 september 2005 om erkännande av yrkeskvalifikationer (text av betydelse för EES), EUT L 255, 30.9.2005.
(2) Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och det fria flödet av sådana uppgifter, EGT L 281, 23.11.1995.
(3) Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/58/EG av den 12 juli 2002 om behandling av personuppgifter och integritetsskydd inom sektorn för elektronisk kommunikation (direktivet om integritetsskydd och elektronisk kommunikation), EGT L 201, 31.7.2002.

 

Fråga nr 43 från Liam Aylward (H-0228/09)
 Angående: Barnarbete
 

I november förra året antog den gemensamma parlamentariska AVS-EU-församlingen en rapport om barnarbete som jag var medförfattare till och som uppmanar Europeiska kommissionen att förplikta alla stora företag som verkar inom EU att ta ansvar för arbetsförhållanden på alla nivåer av leverantörskedjan. För att stödja denna leverantörskedja bör efterlevnaden granskas regelbundet och noggrant på alla nivåer av en oberoende revisionsinstans.

Vilka åtgärder vidtar kommissionen för att uppfylla sitt ansvar i detta hänseende?

 
  
 

(EN) Frågan rör den uppföljningskommentar som kommissionen gav till den gemensamma parlamentariska AVS-EU-församlingens rapport om barnarbete.(1) Som det står i uppföljningskommentaren omfattar den definition av företagens sociala ansvar som kommissionen och medlemsstaterna använder åtgärder som företagen själva vidtar på frivillig basis, inte som ett svar på tvingande lagstiftning. Därmed har kommissionen inga planer på att införa tvingande åtgärder som exempelvis att leverantörskedjor ska övervakas av offentliga organ eller andra oberoende revisioner.

Kommissionen står i kontakt med den privata sektorn genom den europeiska alliansen för företagens sociala ansvar (CSR) och har stött att antal seminarier eller ”laboratorier” som behandlat sociala frågor och miljörelaterade ämnen. Dessa workshops har lett till ett antal rekommendationer och redskap för att stödja företagen och inbegriper en ny webbportal med vägledning för företagen om sociala frågor och miljöaspekter i leverantörskedjan.

Kommissionen står värd för ett flerpartsforum för företagens sociala ansvar som inbegriper arbetsgivare, icke-statliga organisationer, fackföreningar, akademiska företrädare och investerare. Kommissionen deltar också i OECD:s(2) initiativ för att utveckla och främja multinationella riktlinjer och även att uppmuntra EU:s industri att delta i FN:s världsomspännande pakt för företag (Global Compact). Kommissionen och medlemsländerna håller för närvarande på att granska den ram som John Ruggie, FN:s särskilde representant för mänskliga rättigheter och företag, utvecklat i sin FN-rapport för 2008, ”Protect, Respect and Remedy”, om företagande och mänskliga rättigheter. Mer specifikt har kommissionen för avsikt att i samarbete med FN:s särskilde representant göra en undersökning om den rättsliga ram för mänskliga rättigheter och miljöfrågor som gäller för EU:s företag när de är verksamma i tredjeland.

Kommissionen vill gärna delta i det sammanträde som den gemensamma parlamentariska församlingens utskott för sociala frågor ska hålla i september för att diskutera ny utveckling och resultatet av ytterligare uppföljningsåtgärder. Detta tog kommissionen även upp under presentationen av uppföljningskommentaren under det sammanträde som gemensamma parlamentariska församlingens utskott för sociala frågor höll i februari 2009. En sådan uppföljningsåtgärd kommer att inbegripa nästa sammanträde som europeiska forumet för barnet rättigheter(3), ett permanent rådgivande forum för barnens rättigheter i interna och externa åtgärder, ska hålla den 18 juni 2009 och som ska fokusera på barnarbete. En av frågorna på dagordningen kommer att vara företagens sociala ansvar och hur det bidrar till kampen mot barnarbete. Kommissionen anser att denna utveckling ger en solid grund för fortsatta diskussioner om barns rättigheter och företagens sociala ansvar.

 
 

(1) http://www.europarl.europa.eu/intcoop/acp/60_17/pdf/suivi_en.pdf
(2) Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling.
(3) http://ec.europa.eu/justice_home/fsj/children/forum/fsj_children_forum_en.htm

 

Fråga nr 45 från Kathy Sinnott (H-0238/09)
 Angående: Kopplingen mellan cancer och nattarbete
 

Nattarbete har kopplats till en ökad risk att utveckla cancer. Forskning har visat att risken för prostatacancer är högre hos män som arbetar natt, medan nattarbetande kvinnor löper större risk att drabbas av bröstcancer.

Världshälsoorganisationen har fastställt att nattarbete förmodligen är cancerframkallande. Denna klassificering bekräftades också av den amerikanska cancerföreningen.

Känner kommissionen till denna koppling mellan cancer och nattarbete? Kommer kommissionen att öka stödet till forskningen om hur nattarbete bidrar till utbredningen av cancer i EU? Kommer kommissionen att söka bästa praxis och undersöka hur nattarbete kan göras säkrare, samt i vilken mängd nattarbete är säkert? Kommer kommissionen att ta fram information om på vilket sätt nattarbete ökar risken för cancer så att arbetsgivare och arbetstagare görs medvetna om risken?

 
  
 

(EN) Kommissionen känner till att man anser att det kan finnas en koppling mellan cancer och nattarbete, en koppling som WHO:s internationella organ för cancerforskning bedömer som ”sannolik”.

Kommissionen är medveten om denna ”sannolika” koppling är känd av forskarsamfundet som grundar sin forskning på det preliminära antagandet att nattarbete kan rubba de biologiska cyklernas normala rytm. Detta påverkar produktionen av melatonin, vilket i sin tur ger upphov till en abnormt förhöjd hormonproduktion och därmed uppstår risken att utveckla vissa former av cancer.

Kommissionen är aktivt involverad i att försöka minska arbetsförhållandenas negativa inverkan i relation till cancer. Europeiska arbetsmiljöbyrån och Europeiska fonden för förbättring av levnads- och arbetsvillkor är också aktivt engagerade i att utreda hur hälsan påverkas av en rubbad sömncykel.

Men det huvudsakliga verksamhetsområdet för att förebygga cancer består även fortsättningsvis av att vidta förebyggande åtgärder som grundar sig på de viktigaste bestämningsfaktorerna för hälsan på det sätt som fastställs den europeiska kodexen mot cancer. Man har beräknat att cirka en tredjedel av alla cancerfall kunde ha förebyggts genom att ändra eller undvika viktiga riskfaktorer, som exempelvis rökning och alkoholkonsumtion.

För att mer allmänt stödja medlemsstaterna i deras strävan att hantera den börda som cancer utgör på ett mer effektivt sätt planerar kommissionen att lansera det europeiska partnerskapet för åtgärder mot cancer i september 2009. Partnerskapet kommer att ge en ram för att identifiera och utbyta information, kapacitet och sakkunskap inom cancerförebyggande och cancerkontroll genom att sammanföra berörda parter i hela EU i en gemensam ansträngning att komma till rätta med cancer.

Åtgärder för att skydda arbetstagare från de risker som uppstår på grund av arbetsförhållanden fastställs i rådets direktiv 89/391/EEG av den 12 juni 1989 om åtgärder för att främja förbättringar av arbetstagares säkerhet och hälsa i arbetet.

Dessutom innehåller arbetstidsdirektivet (direktiv 2003/88/EG)(1) ett antal specifika skyddsåtgärder för nattarbetare. Medlemsstaterna måste enligt direktivet vidta de åtgärder som är nödvändiga för att se till att arbetstagare har rätt till kostnadsfri hälsoundersökning innan de påbörjar nattarbetet och vid regelbundna intervaller efteråt. De måste också se till att arbetstagare som har hälsoproblem i samband med nattarbete kan börja arbeta dagtid med passande arbetsuppgifter närhelst detta är möjligt. Arbetsgivare som regelbundet tillämpar nattarbete måste informera behöriga myndigheter, om myndigheterna så önskar. Och medlemsstaterna måste också se till att arbetsgivare som fastställer arbetsmönster beaktar den allmänna principen om att anpassa arbetet till arbetstagaren och säkerhets- och hälsokrav.

Kommissionen kommer att fortsätta att följa den viktiga frågan om den föreslagna kopplingen mellan cancer och nattarbete.

 
 

(1) Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/88/EG av den 4 november 2003 om arbetstidens förläggning I vissa avseenden, EUT L 299, 18.11.2003, s. 9.

 

Fråga nr 46 från Alojz Peterle (H-0241/09)
 Angående: Stamceller
 

I direktiv 2004/23/EG(1) av den 31 mars 2004 fastställs kvalitets- och säkerhetsnormer för donation, tillvaratagande, kontroll, bearbetning, konservering, förvaring och distribution av mänskliga vävnader och celler. Direktivet anses lägga grunden för tillvaratagande av celler och vävnader i Europeiska unionen. I några medlemsstater har införlivandet av direktivet i den nationella lagstiftningen försenats allvarligt. Därför har vissa verksamheter i samband med celler och vävnader inte kommit så långt i dessa medlemsstater. Dessutom känner patienter och läkare inte alltid till den senaste medicinska utvecklingen inom stamceller och fördelarna med dem.

Har kommissionen mottagit aktuella rapporter från samtliga medlemsstater före den 7 april 2009 angående införlivandet av de olika bestämmelserna i direktivet, såsom föreskrivs i artikel 26 i direktivet?

Tänker kommissionen också, med tanke på den europeiska dagen för patienters rättigheter den 18 april, satsa mer på att informera patienter och läkare om fördelarna med stamceller?

 
  
 

(EN) Kommissionen skickar varje år ett frågeformulär till medlemsstaterna för att bedöma processen för införlivande och genomförande av direktiv 2004/23/EG om mänskliga vävnaders och cellers kvalitet och säkerhet. Man diskuterar resultaten av frågeformulären med medlemsstaterna under ett sammanträde med behöriga myndigheter. Sammanfattande tabeller över resultaten offentliggörs på generaldirektoratet för hälso- och konsumentfrågors webbplats.

Resultaten av frågeformuläret 2009 kommer också att ligga till grund för rapporten om genomförandet av kraven i direktiv 2004/23/EG i enlighet med artikel 26.3. Kommissionen får för närvarande in svaren och kommer att sammanställa dem inför nästa sammanträde den 27 och 28 maj 2009.

Syftet med direktiv 2004/23/EG och dess genomförandedirektiv är att upprätta minimistandarder för kvalitets- och säkerhetsnormer för donation, tillvaratagande, kontroll, bearbetning, konservering, förvaring och distribution av mänskliga vävnader och celler. Det täcker dock inte forskning som använder mänskliga vävnader och celler och inte heller inkräktar det på beslut som medlemsstaterna fattar om huruvida vissa typer av mänskliga celler, såsom stamceller, får användas eller inte.

 
 

(1) EUT L 102, 7.4.2004, s. 48.

 

Fråga nr 47 från Athanasios Pafilis (H-0242/09)
 Angående: Förorening av Maliakosbukten genom den giftiga Chatonella-algen
 

Den giftiga Chatonella-algen, som upptäckts i Maliakosbukten i regionen Sterea Ellada, orsakar sedan minst två månader tillbaka en våldsam massdöd bland fisken i vattnet. Till följd av denna ekologiska katastrof är läget nu desperat för traktens fiskare, som med all rätta ger uttryck för sitt missnöje. Giftalgens utbredning beror enligt forskare på att Spercheiosfloden, som rinner ut i bukten, blir alltmer förorenad av allehanda utsläpp och spillvatten från industrier och andra källor. Som traktens invånare så målande beskriver det har bukten förvandlats till en enda stor ”giftsoppa”.

Hur ställer sig kommissionen till hanteringen av detta allvarliga ekologiska problem, till stödbehovet för de fiskare som drabbas ekonomiskt samt rent allmänt till återställandet av den ekologiska balansen i området, som rubbats på grund av föroreningarna?

 
  
 

(EN) Ledamoten tar upp förorening av Spercheiosfloden och Maliakosbukten och hur detta påverkar fiskbeståndet och dem som bedriver fiske i området.

EU:s miljölagstiftning har tydliga mekanismer för att skydda våra vatten genom att:

hantera föroreningar vid källan genom exempelvis direktivet om rening av avloppsvatten från tätbebyggelse(1) och direktivet om samordnade åtgärder för att förebygga och begränsa föroreningar (IPPC-direktivet)(2),

fastställa miljömål för alla vatten (floder, sjöar, grundvatten och kustvatten) genom ramdirektivet för vatten(3).

Direktivet om rening av avloppsvatten från tätbebyggelse kräver att medlemsstaterna samlar in och behandlar avloppsvatten från alla tätorter med fler än 2 000 invånare (eller motsvarande mängd avloppsvatten) senast 1998, 2000 eller 2005 (beroende på tätortsområdets storlek och det påverkade vattnets egenskaper). Direktivet om samordnade åtgärder för att förebygga och begränsa föroreningar (IPPC) fastställer att industrianläggningar inom dess tillämpningsområde ska vara föremål för ett samordnat tillstånd och villkor som grundar sig på bästa tillgängliga teknik. Befintliga anläggningar skulle ha tillstånd enligt direktivet senast den 30 oktober 2007.

Kommissionen har granskat Greklands genomförande av båda direktiven och kommit till slutsatsen att skyldigheterna inte har genomförts på lämpligt sätt. Därför har kommissionen inlett rättsliga överträdelseförfaranden mot Grekland beträffande båda direktiven.

Ramdirektivet för vatten föreskriver skyldigheten att uppnå och bevara god vattenkvalitet (god status) i samtliga vatten senast 2015 som regel. Medlemsstaterna hade skyldigheten att göra en miljöanalys av påverkan och konsekvenser senast i december 2004 och måste utveckla planer och program för att uppnå god status senast den 22 december 2009.

Miljöanalysen av påverkan och konsekvenser för Spercheiosfloden tar specifikt upp problem med vattenkvaliteten i den floden. När det gäller Maliakosbukten kan, vilket ledamoten också nämnde, en störning av ekosystemen orsakad av föroreningar också leda till masstillväxt av vissa alger, inklusive sådana som har en giftig inverkan på fisk. God status för floder och flodmynningar (vatten i övergångszoner) definieras av ett antal kriterier, bland annat fiskbeståndens sammansättning och genomsnittliga förekomst. De planer och program som ska vara klara senast i december 2009 måste behandla befintliga problem och innehålla åtgärder för att uppnå den miljökvalitativa målsättningen både för Spercheiosfloden och Maliakosbukten.

När det gäller möjligt stöd till fiskerisektorn i området, inom ramen för förordningen om Europeiska fiskerifonden(4), i händelse av en naturkatastrof eller andra exceptionella händelser, kan medlemsstaterna vidta lämpliga åtgärder för att bidra till finansieringen av stödåtgärder för att tillfälligt upphöra med fisket. De allmänna förfarandena och principerna fastställs i förordningen men det är medlemsstaternas ansvar att besluta om huruvida det berörda fisket måste avbrytas och även om stöd bör utgå.

 
 

(1) EGT L 135, 30.5.1991.
(2) EUT L 24, 29.1.2008.
(3) EGT L 327, 22.12.2000.
(4) EUT L 223, 15.8.2006.

 

Fråga nr 48 från Karin Riis-Jørgensen (H-0244/09)
 Angående: Rätt till vadhållning avseende idrottstävlingar
 

Den franska regeringen meddelade kommissionen och EU:s medlemsstater (enligt direktiv 98/34/EG(1)) den 8 mars sitt lagförslag om spel och vadhållning online. Förslaget innebär att en ”rätt till vadhållning avseende idrottstävlingar” införs för första gången inom EU, förmodligen för att skydda franska idrottstävlingars integritet. Denna rätt skulle tvinga arrangörer av vadhållning till obligatoriska finansiella avtal med franska idrottsförbund.

Kan kommissionen klargöra om sådana begränsningar av den franska vadhållningsmarknaden online är godtagbara och förenliga med EU-lagstiftningen?

Vilka bevis (statistiska eller andra) har de franska myndigheterna tillhandahållit för att stödja behovet av denna åtgärd? Hur kan en sådan rätt tjäna ”idrottens integritet”?

 
  
 

(EN) Kommissionen håller på att analysera lagförslaget i fråga och har inte kommit fram till en ståndpunkt än, men kommer att göra det innan frysningsperioden löpt ut den 8 juni 2009.

 
 

(1)EGT L 204, 21.7.1998, s. 37.

 

Fråga nr 49 från Konstantinos Droutsas (H-0248/09)
 Angående: Eliminering av små och medelstora företag och egenföretagare inom fiskerisektorn
 

EU:s gemensamma fiskeripolitik går emot folkets intresse, och stärks nu ytterligare och görs ännu mer bakåtsträvande genom förslaget till rådets förordning om införande av ett kontrollsystem i gemenskapen för att säkerställa att bestämmelserna i den gemensamma fiskeripolitiken efterlevs (KOM(2008)0721). Den gemensamma fiskeripolitiken har mött kraftigt motstånd från fiskares massorganisationer, eftersom den tenderar att stödja de stora företagsintressena genom att bana vägen för ett nytt ”skrovmål” för de monopolistiska företagsintressena i sektorn och undergräva små och medelstora fiskeriföretags rättigheter. Den kommer att höja priset på fisk för arbetare, och eliminera små och medelstora företag och egenföretagare inom fiskerisektorn. Samtidigt vidtas inga som helst åtgärder för att kontrollera havsföroreningar från fiskodlingar, hushållsavfall eller avfall från industrin, sjöfarten och militären.

Vad anser kommissionen om dessa frågor och den motiverade reaktionen från fiskare?

 
  
 

(EN) Förslaget till en ny förordning om fiskerikontroll (KOM(2008)0721) avser att se till att den gemensamma fiskeripolitikens bestämmelser efterlevs. Syftet med fiskeripolitiken är att hålla fiskbestånden i sunt skick för att gynna alla fiskare. Kommissionen delar inte åsikten att förslaget gynnar storföretagens intressen på bekostnad av små och medelstora företag. Den nya kontrollförordningen förväntas leda till att reglerna efterlevs bättre. Med tidens gång kommer det att leda till bättre fiskemöjligheter för alla sektorer av fiskeflottan, inklusive och i synnerhet, små och medelstora företag samt garantera bättre försörjning av marknaden.

Eftersom förslaget rör kontroll av fisket är det inte rätt instrument för att komma tillrätta med havsföroreningar från fiskodling eller avfall från industrin, städer, jordbruk, sjöfart och militär verksamhet. Dessa frågor behandlas i annan och därför avsedd lagstiftning.

 

Fråga nr 50 från Laima Liucija Andrikienė (H-0251/09)
 Angående: Samarbete om oavsiktlig eller avsiktlig förorening av havet
 

Europaparlamentet och rådet har antagit beslut nr 2850/2000/EG(1) om upprättande av en gemenskapsram för samarbete om oavsiktlig eller avsiktlig förorening av havet, och det finns en gemenskapsmekanism för biståndsinsatser inom räddningstjänsten.

Vad har Europeiska kommissionen gjort hittills för att ”bidra till att förbättra medlemsstaternas förmåga att ingripa när olyckor föranleder utsläpp, eller vid omedelbart hot om utsläpp, av olja eller andra skadliga ämnen i havet, och också att [för att] bidra till att förebygga riskerna”? Vilka åtgärder avser kommissionen att vidta på detta område på kort och på lång sikt?

 
  
 

(EN) Kommissionen antog den 22 december 2006 ett meddelande(2) där man beskrev situationen för beredskap och insatser vid förorening av havet och förstärkningen av åtgärderna för beredskap och insatser från den 1 januari 2007 (efter det att gemenskapens samarbetsram(3) löpt ut).

Om en olycka äger rum och katastrofens omfattning är sådant slag att den nationella insatskapaciteten är otillräcklig kan det drabbade landet begära hjälp från gemenskapens civilskyddsmekanism och centrum för övervakning och information (MIC), vilket fastställs i rådets beslut 2007/779/EG, Euratom(4). Civilskyddsmekanismen upprättades 2001 för att tillhandahålla bistånd vid stora nödsituationer och bidra till och förbättra samordningen av biståndet från medlemsstaterna och gemenskapen.

Europeiska sjösäkerhetsbyrån (EMSA) upprättades genom Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1406/2002(5). Byrån ska ge medlemsstaterna och kommissionen tekniskt och vetenskapligt bistånd vid oavsiktlig eller avsiktlig förorening från fartyg och på begäran understödja medlemsstaternas insatsmekanismer vid förorening av havet. Sedan i mars 2006 har drabbade medlemsstater kunnat vända sig till byrån för att chartra saneringsfartyg som ett resurskomplement till deras ansträngningar att bekämpa föroreningar.

I december 2006 gav EU byrån en flerårig finansiering på 154 miljoner euro för området föroreningar från fartyg för perioden 2007 to 2013(6). I linje med åtgärdsplanen för beredskap och insatser vid föroreningar har byrån upprättat ett nätverk av saneringsfartyg som täcker samtliga regionala hav i EU. Hittills har medlemsstaterna begärt mobilisering av dessa fartyg vid tre tillfällen.

Till sist bör påpekas att EU har utvecklat andra lagstiftningsåtgärder som bidrar till att förebygga föroreningar från fartyg. Det senaste exemplet på det är det tredje sjösäkerhetspaketet(7) som nyligen antogs.

 
 

(1) EGT L 332, 28.12.2000, s. 1.
(2) KOM(2006) 863.
(3) EGT L 332, 28.12.2000.
(4) EUT L 314, 1.12.2007.
(5) EGT L 208, 5.8.2002.
(6) EUT L 394, 30.12.2006.
(7) Ännu inte publicerad i EUT.

 

Fråga nr 51 från Holger Krahmer (H-0252/09)
 Angående: Tidsfrister för användning av bly enligt bilaga II (2008/689/EG) till direktiv 2000/53/EG om uttjänta fordon
 

De tidsfrister för användning av bly i de få kvarvarande användningsområdena som nyligen fastställdes i ändringen av bilaga II (2008/689/EG(1)) till direktiv 2000/53/EG(2) om uttjänta fordon (slutet av 2010 för nya fordonstyper) kommer att äventyra införandet av miljö- och säkerhetsmässiga användningsområden, där det inte finns några tekniska alternativ till bly. Tidsfristerna behöver utökas.

Hur kommer kommissionen att se till att den aktuella ändringen leder till ett snabbt positivt beslut om att så fort som möjligt skapa klarhet kring rättsläget och planeringen för bilindustrin?

Hur planerar kommissionen i detta sammanhang, mot bakgrund av bilindustrins svåra ekonomiska situation, att ta hänsyn till de rekommendationer som rådet, parlamentet och kommissionen själv har avgett, framför allt för att undvika onödiga administrativa bördor, undvika att skapa nya ekonomiska bördor, bedöma kostnaderna och fördelarna, överväga huvudprinciperna från högnivågruppen CARS 21 genom att bedöma de sammanlagda regleringskostnaderna samt skapa förutsebarhet och ett tydligt rättsläge?

 
  
 

(EN) Kommissionen ser regelbundet över förteckningen med undantag från förbudet mot tungmetaller bilaga II till direktiv 2000/53/EG(3) om uttjänta fordon. För närvarande gör kommissionen en undersökning som förberedelse inför den femte anpassningen av bilagan, i linje med tekniska och vetenskapliga framsteg. Undersökningen fokuserar särskilt på de två undantag som ledamoten tog upp. Det första offentliga samrådet om denna fråga ägde rum mellan den 26 januari och den 9 mars 2009 (se http://rohs-elv.exemptions.oeko.info). När kommissionens rådgivare väl har bekräftat alla inlämnade tekniska och vetenskapliga uppgifter kommer man att utarbeta ett förslag till kommissionens beslut som ändrar bilaga II. Förlaget kommer att bli föremål för ett samråd med alla kommissionens avdelningar och med medlemsstaterna, som kommer att rösta om det. Om omröstningen blir framgångsrik kommer förslaget att bli föremål för en tremånaders granskning av Europaparlamentet. Om resultatet blir positivt kommer åtgärden därefter att antas. Kommissionen är inriktad på att beslutet kommer att antas före årsslutet 2009.

Översynen av bilaga II ger inte upphov till ny ekonomisk belastning eftersom den har pågått sedan direktivet antogs och industrin alltid har varit medveten om att samtliga undantag kan komma att genomgå en översynsprocess. Kommissionens enheter gör alla ansträngningar för att säkerställa förutsägbarhet och rättssäkerhet för industrin när det gäller de regler och förfaranden som måste tillämpas under all översyn av gemenskapslagstiftningen. Kommissionen står i regelbunden kontakt med industrin om denna fråga och gör allt för att tillhandahålla exakt information om varje steg i översynsprocessen som rör bilaga II.

 
 

(1)EUT L 225, 23.8.2008, s. 10.
(2)EGT L 269, 21.10.2000, s. 34.
(3) EGT L 269, 21.10.2000, s. 34.

 

Fråga nr 52 från Rumiana Jeleva (H-0254/09)
 Angående: Associeringsrådet EU-Egypten: Egypten uppfyller inte de villkor som fastställs i handlingsplanen EU-Egypten, eftersom landet sänder kanalen Al-Manar TV över Europa
 

Den egyptiska satellitdistributören Nilesat sänder den förbjudna terroristkanalen Al-Manar TV över Europa. Detta står i direkt strid mot handlingsplanen EU–Egypten och utgör ett hot mot säkerheten i Europa.

Tog kommissionen upp frågan om sändningen av Al-Manar TV över Europa via Nilesat vid det sammanträde som associeringsrådet EU–Egypten höll den 27 april 2009? Om inte, hur kan kommissionen motivera att den upprepade gånger skjutit upp behandlingen av denna fråga med Egypten?

 
  
 

(EN) I uttalandet under sammanträdet som associeringsrådet EU-Egypten höll den 27 april i Luxemburg uppmuntrade EU Egypten att fortsätta göra ansträngningar för bekämpa diskriminering på samtliga grunder och att främja tolerans frågor som rör kultur, religion, övertygelse och minoriteter. EU uttryckte i detta sammanhang oro över det diskriminerande innehållet i vissa av kanalen Al-Manars tv-sändningar som sänds av den egyptiska satellitdistributören Nilesat. EU fördömer allt slags förespråkande av nationellt, rasrelaterat eller religiöst hat som utgör incitament till diskriminering, fientlighet eller våld.

 

Fråga nr 53 från Alexander Alvaro (H-0256/09)
 Angående: Yttrandefriheten och den tjeckiska lag som begränsar pressfriheten
 

En hittills aldrig tidigare skådad lag som begränsar yttrandefriheten och pressfriheten har nyligen införts i Tjeckien, nämligen den tjeckiska lagen av den 5 februari 2009 som ändrar lagen nr 141/1961 Coll. om domstolsförhandlingar avseende brottmål (straffrätten), enligt vilken publicering av utdrag från polisens telefonavlyssning kan ge upp till fem års fängelse och avsevärda böter på upp till 180 000 euro.

Känner kommissionen till huruvida denna nyligen antagna tjeckiska lag har någon föregångare i någon annan medlemsstat?

Håller kommissionen med om att med tanke på artikel 6 i Fördraget om Europeiska unionen och den rättsliga statusen för stadgan om de grundläggande rättigheterna ger denna exempellösa tjeckiska lag upphov till allvarlig oro för hur yttrandefriheten (garanterad genom artikel 11 i den tidigare nämnda stadgan) har slagit igenom, särskilt mot bakgrund av hotet om allvarliga straff på upp till 5 års fängelse och upp till 180 000 euro i böter?

Anser kommissionen att det är möjligt att Tjeckiens genom denna lag allvarligt åsidosätter principer, i enlighet med artikel 7 i Fördraget om Europeiska unionen?

 
  
 

(EN) På grund av på informationen i media förstår kommissionen att ett konstitutionellt klagomål ingivits till Tjeckiens författningsdomstol i april 2009 mot den lag som ledamoten hänvisade till.

Kommissionen vill upprepa att yttrandefrihet är en av de principer som EU grundar sig på och är en del av de författningsenliga traditioner som är gemensamma för medlemsstaterna. Denna frihet kan endast bli föremål för begränsningar om de föreskrivs enligt lag som införts för att uppnå ett eller flera av de legitima ändamål som upptas i den europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna och som är nödvändiga i ett demokratiskt samhälle.

Kommissionen vill också påminna om att enligt EG-fördraget och EU-fördraget kan inte kommissionen granska påstådda överträdelser av grundläggande rättigheter som inte har någon koppling till gemenskapslagstiftningen.

 

Fråga nr 54 från Saïd El Khadraoui (H-0258/09)
 Angående: Skrotningspremier vid inlämning av gamla bilar och köp av nya
 

De senaste månaderna har en hel del medlemsstater infört tillfälliga system med premier som ska leda till att gamla personbilar snabbare tas ur trafik till förmån för nya, mer miljöanpassade bilar.

Kan kommissionen ge en översikt över skrotningspremiernas effekter i de länder där de har införts? Vila effekter har det fått för nybilsförsäljningen? Vilken typ av bilar köps mest med hjälp av dessa premier? Vilken miljöprestanda har de bilar som köps med hjälp av skrotningspremierna?

Kan kommissionen uppskatta hur många gamla bilar som skrotas p.g.a. premierna? Hur gamla är de inlämnade bilarna? Vilken miljöprestanda har de?

Planerar kommissionen några lagstiftningsinitiativ för att reglera skrotningspremierna? Vilka andra initiativ har kommissionen redan vidtagit i samband med skrotningspremierna?

Vilka följder får skrotningspremierna för miljön? Handlar det bara om att skynda på nybilsförsäljningen, eller kan man tala om en förbättring av bilparkens kvalitet, effektivitet och miljöanpassning?

 
  
 

(EN) Kommissionen anser att efterfrågerelaterade åtgärder som exempelvis system med skrotningspremier kan ha en viktig roll i att främja förnyelsen av fordonsflottan och att äldre och mer förorenande bilar ersätts med nya och tekniskt mer avancerade fordon. Därför har kommissionen välkomnat sådana initiativ från medlemsstaternas, under förutsättning att de ligger i linje med gemenskapens lagstiftning.

Efterfrågerelaterade åtgärder som syftar till att öka efterfrågan på nya fordon och som bidrar till att gamla fordon skrotas finns upptagna i den europeiska ekonomiska återhämtningsplanen(1) som antogs i november 2008. Återhämtningsplanen fastställer de viktigaste beståndsdelarna i det offentliga stödet till fordonssektorn.

Den 16 februari 2009 uppmanade kommissionen medlemsstaternas experter att utbyta information om bästa metoder för system med skrotningspremier. Därefter antog kommissionen den 25 februari riktlinjer för system med skrotningspremier för fordon som en del av meddelandet ”Insatser mot krisen i den europeiska bilindustrin”(2). I detta dokument har kommissionen uttalat viljan att stärka samordningen av de nationella åtgärderna i syfte att se till att åtgärderna blir effektiva och förhindra att det inre markanden snedvrids. Riktlinjerna ger medlemsstaterna praktisk vägledning om hur systemen med skrotningspremier för bilar ska utformas och förklarar relevant gemenskapslagstiftning. Dessutom har medlemsstaterna uppmanats att alltid meddela kommissionen om sina system med skrotningspremier i öppenhetens intresse. Kommissionen har åtagit sig att bedöma systemen snabbt och att kontrollera att de ligger i linje med direktiv 98/34/EG(3) som föreskriver att tekniska förordningar ska meddelas i förslagsstadiet. Kommissionen har därför för närvarande ingen avsikt att vidta lagstiftningsåtgärder för att upprätta en ram för skrotningspremier.

Hittills har tio medlemsstater infört system med skrotningspremier och ytterligare två har meddelat att de inom kort kommer att införa sådana. Det är värt att nämna att de befintliga systemens egenskaper varierar, särskilt när det gäller åldersvillkoren för fordonet som ska skrotas (från nio till femton år) och kraven beträffande fordonet som ska anskaffas (dvs. Euro-utsläpp, koldioxidutsläpp, maximalt miltal).

Det är för tidigt att bedöma den helhetseffektiviteten hos dessa system. Men grundat på tillgänglig information har de visat sig vara framgångsrika i vissa medlemsstater och haft positiva spill-over-effekter till andra medlemsstater. Den minskade nedgång i antalet personbilsregistreringar som noterades i mars 2009 har man tillskrivit systemen med skrotningspremier. I vissa medlemsstater, även detta i mars 2009, gav dessa incitament upphov till en markant ökad försäljning jämfört med samma månad året innan (i Tyskland med 40 procent, i Slovakien med 18 procent och i Frankrike med 8 procent). Man har även rapporterat att systemen ökar efterfrågan på mer kompakta, miljövänliga och bränslesnåla bilar. Det finns dock inte någon systematisk bedömning tillgänglig när det gäller hur utsläppen av koldioxid eller luftförorenande ämnen påverkas.

 
 

(1) KOM(2008) 800 slutlig.
(2) KOM(2009) 104 slutlig.
(3) EGT L 204, 21.7.1998.

 
Rättsligt meddelande - Integritetspolicy