Fullständigt förhandlingsreferat

Torsdagen den 7 maj 2009 - Strasbourg

7. Förslag till kommissionens förordning om registrering, utvärdering, godkännande och begränsning av kemikalier (Reach) enligt bilaga XVII (debatt)

  Talmannen – Nästa punkt är en debatt om en muntlig fråga till kommissionen från Miroslav Ouzký och Guido Sacconi, för utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet, om förslaget till bilaga XVII till kommissionens förordning om registrering, utvärdering, godkännande och begränsning av kemikalier (Reach) (O-0071/2009 – B6-0230/2009).

  Guido Sacconi, frågeställare. – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Dagens debatt är extra viktig av två skäl: för det första för att vi talar om ett av de ämnen som har orsakat mest skada och flest dödsfall bland medborgare och arbetstagare på de anläggningar där det används och tillverkas, nämligen asbest; för det andra för att vi debatterar en av de första åtgärderna för att genomföra den oerhört betydelsefulla förordning som på sätt och vis har utmärkt denna valperiod, dvs. Reach-förordningen.

I vår fråga och i det förslag till resolution som vi kommer att rösta om i dag motsätter vi oss inte det förslag till tillämpningsförordning som kommissionen har antagit – låt mig genast försäkra kommissionen, och dess vice ordförande Antonio Tajani som är här för dess räkning, om detta. Jag hänvisar till punkt 2.6 i förslaget, som innehåller den saknade bilaga 17 som skulle ha återgett bestämmelserna i bilaga 1 till förordning 76 – direktivet om farliga ämnen, som kommer att ersättas av Reach och därför upphävas. I punkt 2.6 utvidgas förbudet till att även gälla utsläppande på marknaden av asbestfibrer och produkter som innehåller asbest.

Sanningen är emellertid att vissa medlemsstater enligt samma beslut ska beviljas undantag – för protokollet rör det sig om fyra medlemsstater – och får lov att behålla artiklar som salufördes före 2005 på marknaden, liksom diafragmer som ingår i befintliga elektrolysanläggningar och innehåller krysotil. Ett villkor för att kunna använda sig av dessa undantag är naturligtvis att medlemsstaterna följer alla gemenskapsbestämmelser om skydd för arbetstagare, vilket i praktiken innebär att dessa anläggningar, som är i slutet av sin livscykel, inte får leda till hälsoproblem för arbetstagarna.

Det finns en anledning till att vi inte motsätter oss detta. Dessa undantag existerar men vi måste uppmärksamma att kommissionen så att säga har tillhandahållit en mekanism som gör att dessa undantag så småningom – 2012 för att vara exakt – kommer att ses över genom rapporter som de berörda medlemsstaterna ska lägga fram. På grundval dessa kommer den europeiska kemikaliemyndigheten att utarbeta ett förslag till hur dessa undantag gradvis ska dras tillbaka.

Vi motsätter oss därför inte undantagen, men genom vår resolution vill vi ge er i kommissionen en stark drivkraft att bli lite djärvare, gå lite längre och lite fortare fram och framför allt ha i åtanke att det redan finns alternativ till krysotil, åtminstone för högspänningsanläggningar. De berörda företagen har faktiskt lanserat lovande forskningsprogram för att även hitta alternativ för lågspänningsanläggningar.

Vår drivkraft och vårt bidrag har två mål. För det första vill vi fastställa ett datum, en tidsfrist, för när dessa undantag ska upphävas – vi föreslår 2015. Detta skulle göra att man lägger fram en verklig strategi för att dra tillbaka undantaget, inklusive de åtgärder som krävs för att förstöra dessa anläggningar på ett säkert sätt och för att garantera säkerheten i samband med export.

Det andra vi avslutningsvis skulle vilja be kommissionen om – och vi skulle uppskatta att få ett svar även på detta – rör en punkt som vi anser vara kritisk, nämligen att det fortfarande inte har antagits någon gemenskapsförteckning över de artiklar som innehåller asbest som omfattas av undantag. Vi ber därför att detta ska ske så snart som möjligt, senast 2012, så att kontrollen och förståelsen kan förbättras.

ORDFÖRANDESKAP: MARTÍNEZ MARTÍNEZ
Vice talman

  Antonio Tajani, kommissionens vice ordförande. − (FR) Herr talman, ärade ledamöter! Till att börja med skulle jag vilja be om ursäkt på mina kolleger vice ordförande Günter Verheugens och Stavros Dimas räkning. De kunde tyvärr inte närvara nu på morgonen för att delta i debatten. Jag vet att Günter Verheugen har haft intensiva och fruktsamma diskussioner med föredraganden Guido Sacconi, och jag skulle vilja tacka honom för hans utmärkta arbete. Det säger jag även på en rent personlig nivå.

Kommissionen ställer sig helt bakom de mål som de yrkesverksamma på hälso- och sjukvårdsområdet och miljöområdet har. Vi arbetar dels för att förhindra all exponering för asbest, dels för ett totalförbud mot användning av asbest i alla dess former.

Inom EU finns det mycket stränga restriktioner om utsläppande på marknaden, användning, export och bortskaffande av asbestfibrer. Utsläppande på marknaden och användning av asbestfibrer totalförbjöds redan i direktiv 1999/77/EG.

När det gäller andra användningsområden får medlemsstaterna tillåta användning i form av krysotil i elektrolysanläggningar som redan var i bruk 1999 och fram tills dessa når slutet av sin livscykel och kan ersättas med asbestfria alternativ.

Fyra medlemsstater tillämpar detta undantag. En översyn 2006–2007 visade att alla exponeringsgränsvärden på arbetsplatserna respekterades och att det inte fanns några tillgängliga alternativ vid det aktuella tillfället för vissa mycket specifika processer. Det aktuella gränsvärdet kommer att införlivas i bilaga XVII till Reach-förordningen, och undantaget för diafragmer som innehåller krysotil kommer att ses över igen 2011.

I juni 2011 kommer medlemsstaterna att vara tvungna att rapportera om sina ansträngningar att ta fram krysotilfria diafragmer, vilka åtgärder de har vidtagit för att skydda arbetstagarna och hur mycket krysotil som har använts och varifrån den kommer. Kommissionen kommer sedan att be europeiska kemikaliemyndigheten att studera de inlämnade uppgifterna i syfte att avskaffa undantagen.

I direktiv 87/217/EEG om att hindra och minska asbestförorening i miljön finns åtgärder för att kontrollera asbestutsläppen under vissa typer av rivning, sanering och bortskaffande så att dessa verksamheter inte leder till förorening i form av asbestfibrer eller asbestdamm.

Direktiv 83/477/EEG, ändrat genom direktiv 2003/18/EG, om skydd för arbetstagare mot risker vid exponering för asbest i arbetet innehåller en rad åtgärder för att säkerställa ett adekvat skydd för arbetstagarnas hälsa, där de senare utsätts för risker som kan kopplas till asbestfibrer. Företag måste styrka sin förmåga att utföra rivningsarbeten eller asbestsanering. Före rivningen eller asbestsaneringen måste de utarbeta en plan som anger vilka åtgärder som krävs för att se till att arbetstagarna inte utsätts för en asbesthalt i luften som överstiger 0,1 asbestfibrer per cm3 under ett normalt åttatimmarsskift.

I ramdirektivet 2006/12/EG om avfall och direktiv 1999/31/EG om deponering av avfall, tillsammans med rådets beslut om kriterierna för vilket avfall som ska accepteras i deponier, åläggs medlemsstaterna att se till att asbestfibrer och utrustning som innehåller asbestfibrer bortskaffas på ett kontrollerat sätt. Medlemsstaterna måste se till att avfallet återvinns eller förstörs utan risk för människors hälsa och utan användning av processer eller metoder som skulle kunna skada miljön.

Det finns detaljerade villkor för bortskaffande och deponering av asbest, exempelvis att det utrymme där asbesten förvaras måste täckas över varje dag och före varje sammanpressning. Deponin måste täckas av ett slutlager för att förhindra att fibrerna sprids. Åtgärder måste vidtas för att förhindra att marken används efter det att deponin har stängts. All potentiell export av asbest regleras av förordning (EG) nr 689/2008. Sedan 2005 har det bara förekommit ett anmält fall där asbestfibrer har exporterats från EU till ett tredjeland.

De arbetsrelaterade besluten i bilaga XVII till Reach-förordningen kommer dessutom att förbjuda tillverkning av asbestfibrer inom EU, vilket innebär att det kommer att bli omöjligt att exportera sådana fibrer. Avfall som innehåller asbest är farligt avfall. Baselkonventionen och förordning (EG) nr 1013/2006 om transport av avfall förbjuder export av asbestavfall till länder som inte är medlemmar i OECD. När det gäller transporter mellan EU:s medlemsstater och OECD ska dessa skriftligen anmälas och godkännas i förväg.

Sammanfattningsvis och mot bakgrund av ovanstående kan jag försäkra er att kommissionen kommer att undersöka om det finns skäl att föreslå andra lagstiftningsåtgärder – som går längre än gällande lagstiftning när det gäller både avfallshanteringen och skyddet för arbetstagarna – om kontrollerat bortskaffande av asbestfibrer och om sanering eller bortskaffande av utrustning som innehåller asbestfibrer.

kommissionens vice ordförande. – (IT) Herr talman, ärade ledamöter! För att direkt besvara Guido Sacconis fråga är förteckningen över de artiklar som innehåller asbest men som ändå kan få tillstånd att användas på andrahandsmarknaden fortfarande inte tillgänglig. Kommissionen planerar emellertid att se över situationen 2011 för att utarbeta en harmoniserad förteckning som gäller i hela EU. Jag hoppas att jag därmed tillgodosett er begäran.

  Anne Ferreira, för PSE-gruppen. – (FR) Herr talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Som redan har nämnts antog EU 1999 ett direktiv som förbjöd asbest från och med den 1 januari 2005 men som tillät undantag för diafragmer som används för befintliga elektrolysanläggningar fram tills dessa har nått slutet av sin livscykel.

Genom detta undantag, som skulle ha omprövats före den 1 januari, fick de berörda företagen tid på sig att utarbeta planer för att upphöra med sin användning av asbest. Här är vi nu i dag 18 månader försenade. Därför är det dags att vi gör lite framsteg på detta område. Det stämmer att kommissionen, som en del av översynen av bilaga XVII till Reach-förordningen, föreslår att det nuvarande förbudet mot att använda och saluföra asbestfibrer och produkter som innehåller asbestfibrer ska utökas, men kommissionen behåller möjligheten till asbestanvändning i fabriksbaserade elektrolysanläggningar utan att ange någon tidsgräns, trots att det finns asbestfria alternativ som många företag använder.

Kommissionen antar dessutom en bestämmelse som tillåter utsläppande på marknaden av artiklar som innehåller asbest enligt ett system som kan variera från land till land. Detta är oacceptabelt eftersom användningen av denna produkt ligger bakom ett stort antal sjukdomar som kan kopplas till exponering av asbestfibrer. Dessutom kommer antalet personer som drabbas av dessa sjukdomar förmodligen att stiga de kommande åren eftersom denna produkt användes fram till för bara några år sedan. Asbestens effekter på hälsan har länge varit välkända.

Jag skulle vilja lägga till att kommissionens beslut undergräver vissa bestämmelser i Reach-förordningen, inte minst ersättningsprincipen. Det sänder fel signal till andra företag. Den nuvarande ekonomiska krisen räcker inte för att rättfärdiga detta.

Kommissionens inställning – som stöds av en majoritet av medlemsstaterna i rådet – strider dessutom mot EU:s grundinställning att man bör införa ett världsomfattande förbud mot asbest.

Jag skulle vilja ta upp en sista punkt innan jag avslutar mitt anförande. Europeiska fackliga samarbetsorganisationen hävdar i dag att den inte hörts i frågan och påstår att man endast lyssnade till och tog hänsyn till vissa företags åsikter. Kommissionen hävdar motsatsen. Kan ni kasta lite ljus över detta?

  Satu Hassi, för Verts/ALE-gruppen. – (FI) Herr talman, mina damer och herrar! Historien om asbest är en sorglig historia och en varning för vad som kan hända när man struntar i försiktighetsprincipen. Asbest användes till en början som ett material som hade utmärkta tekniska egenskaper och först senare upptäckte man att det dödade människor. I exempelvis mitt hemland har antalet dödsfall på grund av asbest fortfarande inte sjunkit. Det kan trots allt ta upp till 40 år för sjukdomen att utvecklas.

Syftet med denna resolution är inte att ogiltigförklara det kommittéförfarandebeslut som det hänvisas till. Jag anser att de viktigaste punkterna är punkterna 8 och 9, som handlar om att kommissionen ska lägga fram ett lagstiftningsförslag om bortskaffande av asbestfibrer under kontrollerade former samt om sanering eller bortskaffande av utrustning som innehåller asbestfibrer, för att dessa fibrer totalt ska elimineras.

Naturligtvis finns det fortfarande ett stort antal byggnader, även offentliga byggnader, fartyg, fabriker och kraftverk som har delar som innehåller asbest. Om det inte vidtas några skyddsåtgärder exponeras personer exempelvis för asbest när dessa byggnader ska renoveras. De delar som innehåller asbest måste identifieras och avlägsnas och asbesten måste förstöras på ett säkert sätt som garanterar att människor aldrig mer kommer att exponeras för den.

Vi bör lära oss en läxa från den sorgliga asbesthistorien och våra erfarenheter på detta område när vi tar itu med nya och aktuella hälsorisker. De som forskar om nanorör har exempelvis sagt att deras effekter på hälsan starkt påminner om asbestens effekter. Därför måste vi lära oss en läxa av våra tidigare erfarenheter och handla i enlighet med försiktighetsprincipen när vi exempelvis antar grundläggande lagstiftningsinstrument om nanomaterial.

  Vittorio Agnoletto, för GUE/NGL-gruppen. – (IT) Herr talman, herr Tajani, mina damer och herrar! Det verkar verkligen som om de tusentals dödsfallen på grund av asbest och de tiotusentals personer som riskerar att dö de kommande åren till följd av progressiv asbestexponering – som vi vet kan latensperioden var upp till 15 eller till och med 20 år – inte betyder någonting alls.

Det verkar som om Eterniträttegången som inleddes i Turin om händelserna vid Casale Monferrato, där det inte finns en enda familj som inte har förlorat en anhörig, inte betyder någonting. Asbest borde i praktiken ha förbjudits av medlemsstaterna i enlighet med 1999 års direktiv. Medlemsstaterna borde ha vidtagit alla tänkbara försiktighetsåtgärder för att skydda exponerade arbetstagare enligt 2003 års direktiv och stängt fabriker, sanerat kontaminerade anläggningar och kompenserat offren och lokalbefolkningen. Så har inte skett överallt. Mycket lite eller ingenting alls har gjorts.

Jag har redan nämnt rättegången i Turin, där de schweiziska och belgiska ägarna står åtalade. Alla kände till det men inte mycket gjordes och framför allt tog branschen inte själv sitt ansvar utan arbetade inom ramen för de kryphål som de offentliga myndigheternas slapphet hade skapat. Detta avspeglar sig i händelserna i Italien, i Brioni, där asbesten inte har avlägsnats, i Porto Marghera och i Cengo, där det fortfarande förekommer dödsfall. I dag ber branschen kommissionen att godkänna ytterligare ett undantag från 2006 års Reach-förordning, utöver det undantag för en begränsad period som redan beviljats för krysotilasbestfibrer.

Det är sant att elektrolysanläggningar med låg spänning utgör ett begränsat tillämpningsområde och att det endast finns ett fåtal sådana anläggningar, men där industriidkare hävdar att det inte går att använda sig av något annat alternativ bör dessa anläggningar stängas. Detta är kanske utpressning, men i Sverige har man hittat alternativ till denna process och använder sig av asbestfri membranteknik som ersättning vid låg spänning och en liknande lösning har även använts för framställning av väte. Varför säger man ja i vissa medlemsstater men nej i andra? På grund av att det i den långa kampen för att förbjuda PCB har förekommit otaliga fall av underlåtenhet och olika maskningstekniker som till och med har fått stöd av Europeiska kommissionens generaldirektorat för näringsliv. Här har man inte heller satt något bra exempel.

I 1999 års direktiv om förbud mot asbest föreskrevs att översynen av detta tillstånd skulle föregås av ett yttrande från en vetenskaplig toxikologikommitté, men något sådant utarbetades aldrig. Är det så kommissionen respekterar direktiv? För att inte tala om fackföreningarna, som säger att de inte ens hörts.

Europaparlamentet drar sitt strå till stacken för att kompensera för andras brister. I denna resolution uppmanas kommissionen att senast 2009 ha täppt till en lucka i lagstiftningen om förbud mot andrahandsprodukter som innehåller asbest: takdelar, flygplansdelar och allt annat bör avlägsnas en gång för alla. Återigen har man fastställt ett exakt datum och avser att förbjuda alla typer av asbest senast 2015. Men dessa mål fastställdes redan 1999. Tio år har gått och dödsfallen har fortsatt.

I ett av de första initiativen under denna valperiod efterlyste gruppen Europeiska enade vänstern/Nordisk grön vänster att det skulle inrättas en gemenskapsfond för att kompensera offer och att det skulle inrättas tillfälliga saneringsfonder. Detta var en specifik begäran till kommissionen som nu i stället böjer sig för de multinationella företagens vilja. Vi måste övergå till praktisk handling och praktiska åtaganden. Endast när dessa är på plats, med början med kraven i denna resolution, kan vi visa mer förståelse. I dag är denna vilja inte uppenbar och därför kommer vi att rösta mot ett beviljande av detta undantag.

  Talmannen. − John Bowis har ordet. Vi håller mycket av och har stor respekt för honom och vi är glada att se att han har tillfrisknat.

  John Bowis, för PPE-DE-gruppen. – (EN) Herr talman! Ni är mycket vänlig. Tack för dessa ord. Det känns bra att vara tillbaka för vad som kommer att bli min sista vecka i detta – eller något annat – parlament. Efter 25 år som förtroendevald politiker räcker det, tycker jag.

Jag skulle bara vilja ta tillfället i akt att säga att många av oss har engagerat oss starkt för Reach-processen. Guido Sacconi och många av mina kolleger har lagt grunden till ett säkrare, bättre kemikalieregelverk. Jag har följande budskap till parlamentet under nästa valperiod: ”Var på er vakt, håll ett öga på processen.”

Precis som Satu Hassi sa har vi dessutom en lång historia när det gäller asbest, och vi har en stark känsla av att vi måste se upp med detta ämne. När jag låg i sjukhusbädden efter min bypass-operation och tyckte synd om mig själv såg jag bilder från jordbävningen i Italien på tv. Det gav mig perspektiv på tillvaron. Men jag blev också påmind om att vid en katastrof som denna kan asbest frigöras och spridas i luften. Asbest är för det mesta säkert när det är täckt. Så fort det frigörs blir det farligt. Ett av budskapen måste därför vara att vi måste göra en riskbedömning och se var i EU riskområdena finns och var övervakningen bör skärpas framöver.

Sedan skulle jag bara vilja tacka mina kolleger för deras vänskap, deras stöd och deras hälsningar de senaste veckorna. Jag kommer med glädje att minnas mina 10 år i detta parlament och jag kommer med intresse att följa parlamentet under nästa valperiod när det tar itu med de förslag som vi kanske har varit med och tagit initiativ till.

(Applåder)

  Talmannen. − Tack, herr Bowis. Ni kan vara förvissad om att många av oss alltid kommer att komma ihåg er och vara tacksam för er insats och hängivenhet i parlamentet.

  Guido Sacconi, frågeställare. – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Jag känner precis likadant. Jag skulle också vilja göra ett personligt uttalande.

Till att börja med måste jag emellertid medge att kommissionens svar på de specifika frågor vi ställer i vår resolution till största delen har varit positiva. Det kommer naturligtvis att vara upp till ledamöterna under nästa valperiod att kontrollera och se till att de åtaganden som har gjorts uppfylls och detta inom de frister som anges.

För att övergå till att bli mer personlig skulle jag vilja säga två saker. För det första önskar jag John Bowis, som vi har arbetat mycket med, lycka till. Kanske kan vi två bilda en klubb med Europaparlamentsobservatörer för att särskilt följa dessa frågor som vi har arbetat så mycket med tillsammans, och som enligt min mening verkligen har burit frukt.

För det andra måste jag säga att det är lite symboliskt att mitt sista anförande här i parlamentet rör Reach-förordningen och tillämpningen av denna. Denna fråga har sysselsatt mig hela valperioden och just när det verkade som om vi aldrig skulle kunna slutföra denna lagstiftning lyckades vi. Det visar att jag är en man med tur. Dessutom har jag haft turen att få lära känna personer som er alla och som er, herr talman. I vårt samarbete har vi nått en verklig förståelse och producerat vad jag anser vara ett verkligt betydelsefullt resultat för EU-medborgarna.

  Talmannen. – Tack, herr Sacconi. Ni kan vara förvissad om att vi även kommer att sakna er för ert arbete och er hängivenhet. Jag önskar er lycka till och all lycka i era framtida ansträngningar, som jag är säker på kommer att ske i samma stil som vi har vant oss vid här.

  Antonio Tajani, kommissionens vice ordförande. – (IT) Herr talman, ärade ledamöter! Innan jag avslutar debatten skulle även jag vilja tacka John Bowis och Guido Sacconi, och jag gör det som deras gamla klasskamrat, efter att själv ha varit ledamot av parlamentet under så många år.

Jag skulle vilja tacka dem för det arbete som de har lagt ned, och för deras deltagande i de olika allianser som parlamentet kan vara stolt över. Som ledamot av Europaparlamentet, och i dag som kommissionsledamot och vice ordförande för kommissionen, tackar jag dem för deras oerhört värdefulla bidrag till parlamentets arbete. De har visat att det – trots vad vissa journalister ibland hävdar – finns goda företrädare som är närvarande och som verkligen tjänar institutionerna, som företräder en halv miljard européer. Därför vill jag tacka dem i detta mitt sista anförande som kommissionsledamot under denna valperiod.

Som jag nämnde tänkte jag under alla omständigheter tacka Guido Sacconi, för att han som ledamot i utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet tagit upp denna fråga, och John Bowis, vars anförande och kommentarer har visat hur viktigt detta ämne är för alla medborgare. Jag tror och hoppas att denna debatt har lyckats undanröja eventuella tvivel och farhågor. Kommissionen kommer regelbundet att rapportera till parlamentet om tillämpningen av förordningen, och vi kommer inte att kompromissa när det gäller skyddet av arbetstagarna, hälsan och miljön – låt mig vara mycket tydlig på den punkten.

När det gäller Anne Ferreiras och Vittorio Agnolettos kommentarer skulle jag på kommissionens vägnar vilja påpeka att Europeiska fackliga samorganisationen faktiskt hörts och att särskilt kemikaliearbetstagarna har förklarat att de stöder undantaget.

Jag skulle också vilja betona att det inte är sant att det inte finns några tidsfrister, eftersom undantaget återkallas när en alternativ produkt blir tillgänglig. Låt mig dessutom påminna er om att kommissionen kommer att göra en allmän översyn 2011. Tack än en gång för era kommentarer och för allt hårt arbete som ni har lagt ned i denna känsliga fråga som rör arbetstagarnas hälsa och, skulle jag vilja påstå, alla EU-medborgares hälsa.

  Talmannen. − Jag har mottagit ett resolutionsförslag⁽¹⁾, som ingivits i enlighet med artikel 108.5 i arbetsordningen.

Debatten är härmed avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum i morgon kl. 12.00.

Skriftliga förklaringar (artikel 142)

  Richard Seeber (PPE-DE), skriftlig. – (DE) Ytterligare minskningar av asbest i Europa måste välkomnas utan förbehåll.

Eftersom asbestfibrernas cancerframkallande effekt har varit känd i årtionden och EU införde ett förbud mot användning av detta skadliga ämne i nya produkter 2003 bör de sista resterna av asbest nu sakta försvinna från Europa.

De flesta medlemsstater väljer redan alternativa metoder. Särskilt när det gäller elektrolysanläggningar kan ofta andra material användas som alternativ till asbest.

Mot bakgrund av den ökade medvetenheten hos den europeiska befolkningen om hälsofrågor och de mycket höga miljö- och hälsoskyddsstandarderna i Europa är det oacceptabelt att detta cancerframkallande ämne fortfarande är i omlopp i Europa.

(1) Se protokollet.