Fullständigt förhandlingsreferat

Tisdagen den 15 september 2009 - Strasbourg

8. Inledningsanförande av parlamentets talman

  Talmannen. – Talmän för Europaparlamentet, ministrar, ordförande och företrädare för EU-institutionerna, mina damer och herrar, men framför allt, kära vänner!

Jag talar till er i dag som det direktvalda Europaparlamentets trettonde talman. Det gläder mig att se ett antal före detta talmän här i dag: Emilio Colombo, Enrique Barón Crespo, Egon Klepsch, Klaus Hänsch, José María Gil-Robles, Nicole Fontaine, Pat Cox och Hans-Gert Pöttering.

(Applåder)

Det är ett privilegium för oss alla att ni är här i dag.

Liksom många av er sagt är min utnämning också symbolisk – den är en symbol för drömmen om en enad kontinent för medborgarna i vår del av Europa, en dröm som nu gått i uppfyllelse.

Kära kolleger från Estland, Lettland, Litauen, Slovakien, Tjeckien, Ungern, Slovenien, Rumänien, Bulgarien, Cypern och Malta, jag känner till och förstår farhågorna, behoven och förväntningarna i de länder som nyligen anslutit sig till unionen. Jag känner till dem eftersom samma farhågor, behov och förväntningar finns i mitt land. Men nu bär vi ett delat ansvar för vår kontinents framtid. Det gamla och nya Europa finns inte längre. Detta är vårt Europa! Vi vill att det ska vara modernt och starkt. Vi vill också att våra medborgare ska uppfatta det så. Det kräver energi och hårt arbete. Det är ett mål som generationer européer har drömt om och ett mål som är värt den stora ansträngning som krävs för att det ska kunna uppfyllas. Jag är redo att utföra detta arbete och göra den ansträngningen, eftersom dessa drömmar också var mina drömmar.

(Applåder)

Mina damer och herrar! När vi nu inleder parlamentets nya mandatperiod står Europa och vi själva – dess företrädare – inför många utmaningar. Vi måste möta dessa utmaningar. Vi måste komma ihåg att i vår strävan efter ett bättre Europa spelar Europaparlamentet en särskild roll, en roll som inte bara är institutionell, utan också social och djupt symbolisk. Europaparlamentet är själva grunden för det europeiska demokratiska systemet. Parlamentet utgör grunden för detta systems varaktighet och stabilitet och är en väktare för de ideal och värderingar som inte bara genomsyrar era beslut och deras konsekvenser, utan även våra debatter. Men Europaparlamentet har också en annan uppgift – nämligen att skapa en vision av ett nytt Europa, en vision som går utöver nuet och bortom vad Europa är till vad det borde vara. För att skapa denna vision tillsammans behöver vi fantasi, kunskap, vishet och framför allt mod.

Hannah Arendt, en tysk filosof av judiskt ursprung, sade att politik är det enda livsområdet, förutom religion, där mirakel inträffar. För exakt 20 år sedan bevittnade vi i Europa ett sådant mirakel, och därför tror vi på modets, fantasins och vishetens kraft. Jag tror att vi alla här i dag delar den tron.

(Applåder)

Jag ser optimistiskt på de utmaningar som väntar oss. De viktiga utmaningar vi har framför oss är enligt min åsikt följande: för det första, den ekonomiska krisen och den europeiska solidariteten; för det andra, energi och miljö; för det tredje, utrikespolitik; för det fjärde, mänskliga rättigheter och vårt system med värderingar; och för det femte vårt parlament och hur det ska reformeras.

Den plågsammaste och svåraste frågan vi har framför oss är den ekonomiska krisen. Vi måste övervinna den, och vi ska övervinna den. Europa tog täten genom att föreslå lösningar vid G8- och G20-toppmötena, lösningar som samtidigt som de bevarar vår sociala modell kan hjälpa världen att komma tillrätta med sin ekonomi. Inför globaliseringen måste Europa uppträda enat.

Nu mer än någonsin, i denna kristid, måste vi fokusera på ekonomisk tillväxt och på att bekämpa arbetslösheten. Vi måste blåsa nytt liv i Lissabonstrategins idéer och hitta sätt att investera i ny teknik, innovation, utbildning och mänskliga resurser. Gemenskapsbudgeten spelar en viktig roll när det gäller att se till att EU:s forskningsprogram har tydliga prioriteringar och förfaranden.

I enlighet med det nya fördraget kommer parlamentet och rådet att få likvärdiga budgetbefogenheter. Medbeslutandeförfarandet kommer att omfatta jordbruk, fiske, utrikeshandel och rättsliga och inrikes frågor, och kommer samtidigt att ge oss lika stort ansvar i fråga om jordbruksutgifter.

Vi måste skydda oss mot frestelsen med protektionism och åternationalisering av gemensam politik. Sammanhållningspolitiken måste förbli en prioritet i nästa gemenskapsbudget om vi vill nå full integration på vår återförenade kontinent. Den inre marknaden är vår stora bedrift. Vi måste skydda den och befästa den för att se till att EU förblir konkurrenskraftigt. Det innebär att den europeiska integrationen måste stärkas och inte försvagas. Låt oss ha modet att stå för våra övertygelser.

Om vi ska revitalisera, förstå och leva i den gemenskap som vi bygger är två saker grundläggande: solidaritet och social sammanhållning. Vi kan inte ha en sann gemenskap om vi inte bryr oss om alla, särskilt de mest sårbara – de arbetslösa, de med lägst utbildning och de som lever i avlägsna regioner. Att bekämpa arbetslösheten är det svenska ordförandeskapets huvudsakliga mål. Vi kommer att bistå dem beslutsamt i denna uppgift.

Bakom järnridån ropade man en gång på gatorna: ”Utan solidaritet ingen frihet.” Nu kan vi säga: ”Utan solidaritet ingen gemenskap.” Det skulle inte heller gå att skapa ett modernt och starkt Europa.

(Applåder)

Vi kan inte övervinna den ekonomiska krisen utan att använda den stora intellektuella, ekonomiska och kreativa potentialen hos kvinnor.

Den demografiska krisen kräver en starkare familj och en ökad fertilitet. Vi måste också se till att kvinnor inte behöver offra sina karriärer för sin familj och för att uppfostra barnen.

(Applåder)

För att övervinna den demografiska krisen och samtidigt hålla fast vid våra demokratiska principer måste vi också vara en öppen gemenskap. Invandringen har alltid medfört fördelar för Europa. Vi måste föreslå lösningar som kommer att göra det möjligt för oss att bjuda in invandrare och skapa förutsättningar för deras integration, samtidigt som vi också förväntar oss att de ska vara mottagliga för denna integration.

Vi står inför en energikris. EU-medborgarna kanske inte förstår sig på geopolitik, men de förstår om deras värme stängs av. Vi måste fortsätta att diversifiera våra energiresurser och öka investeringarna i förnybara energikällor och fossila bränslen. Vi har tillgång till kärnkraft, och detta är en fråga som medlemsstaterna måste avgöra.

Vi måste bygga ut det externa pipelinenätet så att vi inte är beroende av något särskilt land. Vi måste öka sammanlänkningen av våra gas- och elnät. Vi måste också överväga att köpa gas tillsammans, så att vi inrättar en verklig europeisk energimarknad som bygger på solidaritet. Jag tror att tiden är inne för unionen att ha en verklig gemensam energipolitik, och jag kommer att sträva efter att skapa det.

(Applåder)

Energifrågan stod också bakom grundandet av Europeiska kol- och stålgemenskapen 1951, vilket var det frö ur vilket vår gemenskap växte. Vid den tidpunkten sade Robert Schuman: ”Den gemensamma produktionen kommer att göra det tydligt att krig [...] inte bara blir otänkbart, utan också materiellt omöjligt.” Det var den ursprungliga idén bakom kol- och stålgemenskapen. Vår energipolitik måste beakta de miljöhot som är förenade med klimatförändringen. Vi behöver en miljörevolution, och vi måste tygla våra egna omåttligheter.

Europaparlamentet går i spetsen för debatten om denna fråga. Jag arbetade tillsammans med många av er i tillfälliga utskottet för klimatförändringar. Ni känner till min ståndpunkt, och ni vet att jag kommer att arbeta med er för att nå en kompromiss i Köpenhamn.

Parlamentet är en viktig aktör på den internationella arenan. Detta är vad våra medborgare förväntar sig av oss. EU måste vara mer närvarande inte bara inom EU:s gränser, utan också i världen. Utarbetandet av en sammanhängande och effektiv utrikespolitik med en vision om en världsordning måste vara en av de stora utmaningarna under innevarande mandatperiod.

Jean Monnet sade en gång att alla har ambitioner. Frågan är om man använder dessa ambitioner för att bli någon, eller snarare för att göra något. Låt oss under denna mandatperiod i parlamentet ha ambitionen att göra något.

Vilka är då de viktigaste målen? För det första: en aktiv politik i fråga om EU:s grannländer i syd och öster. Med detta i sikte borde vi fortsätta vårt arbete i parlamentariska församlingen för Europa–Medelhavsområdet och vidta åtgärder inom ramen för den parlamentariska församlingen Euronest.

För det andra: vi borde främja demokrati och modeller för goda styrelseformer. Vi borde använda de interparlamentariska församlingarna och våra delegationer för att hålla parlamentsmöten före unionens bilaterala möten. Det är viktigt, eftersom Europaparlamentet kommer att vara delaktigt i besluten inom ett större antal politikområden. Eurolat är ett bra exempel på denna typ av samarbete.

För det tredje: det är dags att vi inrättar ett verkligt transatlantiskt parlamentariskt partnerskap och tillsammans skapar nya ramar för världsordningen. Jag kommer att arbeta för att skapa närmare band med USA:s kongress på alla nivåer.

För det fjärde: vi måste arbeta med vårt strategiska partnerskap med Ryssland, och samtidigt får vi inte glömma att ekonomiska och politiska hänsyn, i likhet med våra förbindelser med Kina, inte får gå före mänskliga rättigheter, rättssäkerhet och demokrati.

(Applåder)

Som talman för Europaparlamentet kommer jag att engagera mig fullt ut i dialogen med våra ryska partner, framför allt när det gäller den nya baltiska strategin.

För det femte: vi måste stärka våra förbindelser med Indien och andra tillväxtekonomier, som t.ex. Brasilien och Sydafrika. Indien måste vara både en ekonomisk och politisk partner.

För det sjätte: Mellanöstern förblir nyckeln till global stabilitet. Europa måste spela en aktiv roll i denna region.

För det sjunde: utvidgningen har varit en av våra mest framgångsrika politiska strategier. Upplevde någon av våra europeiska förfäder någonsin en så lång period med fred och välstånd som den vi nu lever i? Kroatien och kanske Island är för närvarande de länder som tycks vara närmast en anslutning.

För det åttonde: Europeiska unionen är världens största biståndsgivare. Vi måste undersöka läget med våra nuvarande och potentiella stödmottagare och får inte glömma våra skyldigheter mot dem i enlighet med millennieutvecklingsmålen. Vi kanske stänger våra dörrar för några som kommer hit, men låt oss inte stänga våra hjärtan och låt oss göra vad vi kan för att föra livet i deras hemländer närmare vår europeiska levnadsstandard.

För det nionde: vi måste stärka EU:s uppdrag inom den europeiska säkerhets- och försvarspolitiken. Vi har genomfört 22 sådana uppdrag under de senaste sex åren, och de borde ha ett tydligt mandat och de nödvändiga resurserna för att göra sitt jobb. Europaparlamentet vill garantera en närmare kontroll och övervakning av dessa uppdrag. De ökade budgetbefogenheter som parlamentet kommer att få i enlighet med Lissabonfördraget kan öka vår flexibilitet när det gäller tilldelning av resurser till de väsentliga uppdrag som vi stöder.

Genomförandet av det nya fördraget måste vara vår prioritet under den omedelbara framtiden. Jag är besluten att se till att parlamentets funktionssätt anpassas till de nya bestämmelserna så snart som fördraget träder i kraft. Oavsett fördraget känner vi ändå ett behov av förändring. Vi känner ett behov av en mer dynamisk parlamentarisk dimension inom parlamentet.

Som parlamentets talman vill jag uppmärksamma det mycket viktiga arbetet med den parlamentariska reform som mina föregångare inlett under senare år. Men vi måste ta detta arbete ännu längre. Jag kommer att göra allt jag kan för att skapa större utrymme för en kreativ politisk debatt i parlamentet.

(Applåder)

Jag stöder beslutsamt en mer utbredd användning av talarsystemet med att fånga talmannens uppmärksamhet som ett sätt att liva upp våra plenardebatter, och efter mitt anförande kommer vi att tillämpa detta system. Det är särskilt viktigt när det gäller att garantera minoriteters rättigheter.

Den viktigaste länken som saknas i reformprocessen är förbättrade förbindelser med de andra EU-institutionerna – kommissionen och rådet. En betydande del av min mandatperiod kommer att ägnas åt detta.

Som talman ska jag försöka utarbeta en modell för ett nytt partnerskap med kommissionen för att stärka parlamentets granskning av den verkställande makten och göra den mer ansvarsskyldig inför parlamentet, vilket föreskrivs i Lissabonfördraget.

I juli bjöd jag in kommissionens ordförande för att delta i en frågestund som kommer att hållas varje månad i parlamentet, vid vilken ledamöterna kan begära ordet och ställa frågor. Jag föreslår att vi inför en sådan praxis snarast möjligt.

(Applåder)

För två veckor sedan sände ordförande José Manuel Barroso oss sina ”politiska riktlinjer” för en andra mandatperiod. Detta är en viktig nyhet, eftersom det är ett tecken på att det faktum att det är Europaparlamentet som väljer kommissionens ordförande har accepterats. Jag är mycket nöjd med detta.

Jag har också uppmuntrat parlamentsutskotten att granska den lagstiftning som fortfarande behandlas och avgöra om den nya kommissionen har för avsikt att överge, ändra eller behålla sina lagstiftningsförslag. Jag uppmuntrar också utskotten att föra seriösa diskussioner om den framtida politiska strategin, för att se till att utfrågningarna av kommissionskandidaterna bygger på ett detaljerat lagstiftningsprogram och inte bara på en bedömning av kandidaternas meritförteckningar och yrkeserfarenhet.

Vi måste upprätta närmare förbindelser med ministerrådet. Om dessa förbindelser ska vara trovärdiga måste de återspegla det faktum att parlamentet i dagens EU är en verklig medlagstiftare.

Vi måste också samarbeta i fråga om de institutionella frågorna i Lissabonfördraget. Dessa rör utvidgningen av medbeslutandeförfarandet, det nya kommittésystemet, utnämningen av den nya höga representanten och kommissionens vice ordförande, den demokratiska kontrollen över den nya avdelningen för yttre åtgärder och frågan om hur det ”dubbla rådsordförandeskapet” ska hanteras vid plenarsammanträden.

Våra förbindelser med EU:s 27 nationella parlament måste utvecklas i samma anda. Samarbetet har ökat under senare år, och Lissabonfördraget kommer ytterligare att stärka dessa förbindelser och öka deras betydelse när det gäller att stifta medborgarvänliga lagar. Ett bra exempel på detta samarbete mellan Europaparlamentet och de nationella parlamenten är Stockholmsprogrammet, med dess fokus på rättsväsendet och allmän säkerhet.

Jag vill genomföra reformer av användningen av parlamentets personalresurser och utgifter, så att de inriktas direkt på våra program.

Vår institutions rikedom och styrka beror också på våra olikheter – våra nationella skillnader, våra olika sätt att tänka och våra olika språk. Därför måste ledamöterna kunna tala på sitt modersmål om de vill, så att de kan företräda sina väljare på rätt sätt.

Vi måste alltid komma ihåg att unionen inte bara handlar om framtidens utmaningar och om en vision om en allt större välgång och stabilitet. Unionen handlar framför allt om mänskliga rättigheter.

Jag har med oro noterat spänningarna i förbindelserna mellan Slovakien och Ungern i fråga om nationella minoriteter. Detta förblir ett stort problem, och jag vill erbjuda mitt stöd när det gäller att lösa denna dispyt i enlighet med de värderingar som vi beslutsamt tror på och som återspeglar parlamentets övertygelser.

(Livliga applåder)

Ett bra exempel på hur vi upprätthåller dessa värderingar är Sacharovpriset som tilldelas människorättsförespråkare, som nu utgör grunden för ”Sacharovnätverket”, vilket jag har för avsikt att utveckla vidare. Jag vill också fortsätta att utveckla projektet med den europeiska historiens hus, som inleddes av min företrädare som är här i dag och som fortfarande är ledamot av Europaparlamentet, vilket gläder oss mycket.

Jag vill också att vi här i kammaren återigen ska komma ihåg att unionen är en gemenskap med ideal och värderingar. Det är på denna grund som unionen bygger.

Jag är besluten att vidta åtgärder för att se till att alla utskott och delegationer har tillgång till satellit-tv och Internet. Vi måste se över hur EU-valen organiseras. Vi borde till exempel insistera på att ny teknik ska användas vid valen för att öka valdeltagandet. Det är också dags att inleda en debatt om de europeiska politiska partierna. Medborgarna måste veta vad de röstar om – inte bara i sina egna länder, utan också på EU-nivå.

Jag fäster stor vikt vid samarbetet med talmanskonferensen. Tillsammans kommer vi att ta ansvar för parlamentets verksamhet, i samarbete med de 14 vice talmännen vars stöd jag tackar för. Jag uppskattar också den partnerskapsanda som ordförandena för parlamentsutskotten visat. Jag vill att ordförandena för de ständiga interparlamentariska delegationerna ska kunna utöva ett avsevärt inflytande över unionens utrikespolitik. Frågor om parlamentets budget kommer att hanteras med hjälp av kvestorerna. Men framför allt räknar jag med ert samarbete, kära kolleger.

Som Europaparlamentets talman vet jag att jag är ansvarig för att skapa goda arbetsförhållanden för er, men jag vill bestämt uppmana er alla att dela denna börda.

För de flesta av oss är Lissabonfördraget en sedan länge efterlängtad institutionell lösning. Det kommer att förbättra unionens förmåga att lösa befintliga problem och föra EU-institutionerna närmare våra medborgare.

Den framlidne Bronisław Geremek, vars minne vi hedrat genom att ge parlamentets innergård i Strasbourg hans namn, sade att den europeiska integrationen var som att cykla: man måste hela tiden trampa för att hålla balansen och för att färdas i rätt riktning. Det är just därför ratificeringen av Lissabonfördraget är så nödvändig för oss.

(Applåder)

För mindre än en vecka sedan besökte jag det polska parlamentet för att högtidlighålla 20-årsdagen av inrättandet av den första icke-kommunistiska regeringen i vår del av Europa, under ledning av Tadeusz Mazowiecki. Det var en särskilt rörande årsdag, eftersom den utgjorde början av den snabba kollapsen för det totalitära systemet i andra centraleuropeiska länder. Det var denna första brytning som gjorde att muren som delade Europa kunde rivas.

Jag talar till er här i dag i Strasbourg, som är huvudstad i en region vars öde påminner om min egen regions öde, Schlesien, som är en gränsregion vars invånare ofta har tvingats byta nationalitet utan att flytta.

Jag lovar på heder och samvete att jag som parlamentets talman under de kommande åren kommer att vara er ambassadör och föra ut budskapet om en återförenad kontinent till EU-medborgarna och världen.

Låt oss arbeta tillsammans för att hitta verkliga och praktiska lösningar på de stora utmaningar som Europa och världen nu står inför. Låt oss arbeta för att förverkliga våra drömmar. Låt oss ta oss an denna uppgift med entusiasm, klokhet och mod.

Detta är nämligen vårt Europa. Ett modernt Europa. Ett starkt Europa.

(Parlamentet gav talaren stående ovationer.)

  Joseph Daul, för PPE-gruppen. – (FR) Herr talman, ordförande för EU-institutionerna! Herr Buzek, min grupp stöder fullt ut ert program för verksamheten i parlamentet under de kommande fem åren.

Om Europaparlamentet har en roll att spela, ett uppdrag att utföra under de kommande fem åren, är det verkligen att försona medborgarna med Europa. Man kan inte tänka sig en bättre fördel i utförandet av denna uppgift än att ha en talman som symboliserar ett återförenat Europa, någon som ni, herr Buzek.

Därför vill jag tala om hur stolt jag är över att det var min grupp, Europeiska folkpartiets grupp (kristdemokrater), som övertygade en mycket stor majoritet i parlamentet att sätta sin tillit till er.

Detta Europa, som i dag är återförenat, handlar inte om intolerans eller uteslutande, utan om öppenhet och respekt för andras åsikter och ursprung. Jag är övertygad om att detta sätt att leva tillsammans som européer för oss alla här i kammaren samman. Jag vill att Europaparlamentet under er ledning ska få medborgarna att dela dessa värderingar.

Jag stöder också er beslutsamhet att möta denna utmaning, och jag hoppas att vi kommer att göra en särskild ansträngning när det gäller ungdomar. Min grupp har inga betänkligheter när det gäller att hjälpa er.

Herr talman! Som ni sade har parlamentet fått befogenheter och större makt under de senaste åren. Lissabonfördragets ikraftträdande kommer att öka denna utveckling på ett spektakulärt sätt. Det är ett av skälen till varför PPE-gruppen kräver att Lissabonfördraget ska genomföras snarast möjligt. Vi måste naturligtvis förbereda oss inför detta tekniskt, så att vi kan arbeta effektivt med rådet och bedriva ett nära samarbete med kommissionen, men vi måste framför allt förbereda oss politiskt. Vårt främsta mål är tydligt: vi måste se till att parlamentet står i bättre samklang med de 500 miljoner medborgare som det företräder.

För att göra detta måste parlamentet i synnerhet fortsätta att modernisera sina arbetsmetoder, till exempel för anordnandet av våra debatter, vilket ni nämnde. I detta hänseende stöder jag ert förslag om att föra en livlig ämnesdebatt med kommissionens ordförande.

Mina damer och herrar! EU:s funktionssätt är svårt att förklara för européerna. Jag vill betona att vårt arbete här går ut på att hitta ett samförstånd bortom våra politiska familjers specifika övertygelser, vilket i hög grad skiljer sig från den traditionella ”oppositions/majoritets”-modellen som vi är vana vid i våra medlemsstater.

Detta är enligt min åsikt en modern inställning till politisk handling. Jag är övertygad om att våra medborgare kan acceptera det tillvägagångssättet, men på ett villkor: att vi bemödar oss om att bättre förklara för dem vilka frågor som står på spel i Europa. Det är den uppgift som jag uppmanar er att åta er, herr talman, och för vilken ni får min grupps fulla stöd.

  Martin Schulz, för S&D-gruppen. – (DE) Herr talman! Jag instämmer i Joseph Dauls uttalande. Herr Buzek, vår grupp kan också stödja många, om inte alla av punkterna i det program som ni har presenterat. Det gäller innehållet i er presentation, de förfarandemässiga moderniseringar som ni har föreslagit och återupplivandet av debatten här i parlamentet. Den breda majoriteten av parlamentsledamöterna samtycker till innehållet i ert anförande.

Jag delar inte helt Joseph Dauls åsikt om att ni har fastställt ert program för de kommande fem åren. Låt oss utgå från de kommande två och ett halvt åren till en början, för det är en lång tid.

Herr Buzek! Jag tror dock att ni tar över som talman i en svår tid för Europeiska unionen. Ni tar också över som talman i en svår tid för Europaparlamentet. För första gången på länge är det proeuropeiska samförståndet inte längre obestritt här i parlamentet. Parlamentet utgör tvärtom för första gången en plattform – detta började under förra parlamentsperioden och har förstärkts genom de aktuella EU-valen – utifrån vilken krafter verkar som har uppmärksammats och fått inflytande vars målsättning är den rakt motsatta jämfört med målsättningen i ert anförande. Antalet ledamöter i parlamentet som vill stoppa den europeiska integrationen, antalet ledamöter som vill backa integrationen och antalet ledamöter som vill ha en åternationalisering har ökat dramatiskt.

Under förra mandatperioden i parlamentet upplevde vi processen med att få stadgan om de grundläggande rättigheterna undertecknad av institutionernas tre ordförande. Jag trodde inte att bilder och scener av detta slag var möjliga i ett multinationellt och demokratiskt parlament, men vi bevittnade alla händelseförloppet. Det antal ledamöter som hyser dessa åsikter har ökat.

Det är därför jag tror att ni har rätt. Kampen för att gå vidare med och fördjupa integrationsprocessen, kampen för Lissabonfördraget, som är en grundläggande förutsättning för EU:s utvidgning, och också kampen för att utvidga EU på grundval av en djupare integration, är rätt väg att gå. Det gläder mig att parlamentets talman – särskilt som det är en talman från ett land som anslöt sig till EU i den senaste utvidgningsfasen, en talman som i egenskap av premiärminister i sitt land inledde anslutningsförhandlingarna – för fram följande som det centrala budskapet för sin mandatperiod: vi vill ha mer av Europa. Vi vill ha ett integrerat Europa, vi vill ha ett fördjupat Europa, och vi vill ha ett utvidgat Europa som en del av fördjupningsprocessen i syfte att genomföra en sak, och detta var den viktigaste meningen i ert anförande: den solidaritet som har skapat frihet.

Det är den solidariteten som vi nu behöver internt, så att denna frihet kan genomföras tillsammans med social rättvisa. Därför instämmer socialisterna och socialdemokraterna fullt ut i ert anförande, herr Buzek. Detta är den ideologiska och spirituella grunden för en kamp som vi måste delta i under denna mandatperiod i parlamentet.

När jag nyss hade valts till parlamentsledamot hade jag privilegiet att få lyssna till ett anförande som hölls här av den franske presidenten François Mitterrand i hans roll som rådets tjänstgörande ordförande. Jag har aldrig glömt en av meningarna i detta anförande: ”I slutändan leder nationalism alltid till krig.” Det betyder att i slutändan kommer motsatsen till nationalism och övervinnandet av nationalism, det europeiska idealet, att leda till fred. Det är vad vi kommer att kämpa för att nå tillsammans med er, herr Buzek.

(Applåder)

  Guy Verhofstadt, för ALDE-gruppen. – (NL) Herr talman! Till att börja med vill jag tacka er för ert inledningsanförande på ALDE-gruppens vägnar. Vår grupp instämmer fullt ut i ert program. Liksom jag sade till er vid den tidpunkten välkomnar jag er utnämning till parlamentets talman, inte bara för att ni symboliserar EU-utvidgningen utan också – och det vill jag betona – på grund av er delaktighet i Solidarność [Solidaritet]. Solidarność har trots allt tre stora bedrifter bakom sig. Det gav folket i Polen en röst, det införde demokrati i hela före detta östblocket, och det förändrade till och med Europas natur i grunden och enade ett splittrat Europa. Liksom tydligt framgick av ert anförande ger detta er de perfekta erfarenheterna för att genomföra tre målsättningar också i Europaparlamentet under de kommande åren. Dessa målsättningar är att ge européerna mer att säga till om, att göra Europeiska unionen mer demokratisk, och också att på detta sätt fördjupa den europeiska integrationen.

Mina damer och herrar! Jag tror att det vore bra att betona i sammanhanget med talman Jerzy Buzeks inledningsanförande att enligt Eurobarometern är Europaparlamentet den EU-institution som medborgarna har störst förtroende för. Detta innebär en svår uppgift för oss alla, eftersom det betyder att vi inte kan svika detta förtroende och att vi måste ge folkets röst mer inflytande i det europeiska beslutsfattandet. Samtidigt – och i linje med ert anförande, herr talman – tror jag att vi står inför en dubbel utmaning. Till att börja med måste vi tillämpa Lissabonfördraget och genomföra det snarast möjligt. I detta hänseende måste vi, liksom ni föreslagit, inleda förhandlingar med rådets ordförandeskap snarast möjligt för att enas om ett antal ändringar.

För det andra – och detta är den andra aspekten av utmaningen – tror jag att parlamentet måste se till att det får tillgång till alla möjliga påtryckningsmedel för att ytterligare stärka sina befogenheter. Vi lyckades med detta under utnämningen av kommissionens ordförande, men vi måste fortsätta med det i fråga om alla möjliga andra frågor också på andra områden. Den viktigaste frågan i detta sammanhang är enligt min åsikt behovet av att enas om en ny budget för Europa och Europeiska unionen under de kommande åren. Jag anser att detta är ett strålande tillfälle för Europaparlamentet att begära – att kräva – att denna budget i framtiden ska bygga på EU:s egna medel, eftersom Europaparlamentet inte kommer att bli ett verkligt parlament förrän det också har fullständig kontroll över sina egna medel, vilka det kommer att kunna driva in själv i framtiden.

(Applåder)

Ni har en uppgift i detta hänseende, herr talman: att sälla er till hela parlamentet i denna kamp. I denna kamp kommer ni att kunna räkna med vår grupps fulla stöd, eftersom vi alla vet, särskilt i dessa tider med ekonomisk och finansiell kris, att det inte är nationalism eller protektionism som kommer att lindra våra problem eller trygga vår framtid. Endast en fortsatt europeisk integration utgör en lösning för Europas folk och dess medborgare.

Jag önskar er hur som helst all lycka till, herr talman.

(Applåder)

  Rebecca Harms, för Verts/ALE-gruppen. – (DE) Herr talman! Jag behöver inte upprepa mycket av vad föregående talare sade. Det var självklart för min grupp att vi skulle stödja er kandidatur, eftersom vi ansåg att det var hög tid att en stor personlighet från Europaparlamentet, som också kommer från en av de nya medlemsstaterna, tog på sig rollen som ledare för parlamentet.

I framtiden vill vi att parlamentets talman ska väljas utifrån faktorer som era särskilda kunskaper och förmågor, vilka ofta har erkänts. Vi vill också att de nationella delegationernas inflytande i de stora grupperna kanske ska tillämpas i något lägre grad än den metod som personligheter som ni tillämpar.

Vi har stora förväntningar på er när det gäller att överbrygga de stora klyftor som finns kvar mellan öst och väst och som jag beskrev för några veckor sedan. Efter sommaruppehållet och mina iakttagelser i fråga om den politiska utvecklingen vill jag bara säga att ni förmodligen kommer att ha en mycket svår uppgift att utföra. Mitt intryck är att den stora globala finanskrisen och den därpå följande ekonomiska krisen inte har gjort uppgiften att föra öst och väst närmare varandra inom EU lättare. Utmaningarna har tvärtom blivit större eftersom obalansen utgör ett stort problem.

Jag vill också inta en något mer kritisk inställning och påminna parlamentet om att i dag är den dag då Lehman Brothers kollapsade. Vi sänder en stor delegation till G20-mötet där frågan om hur finanskrisen kan övervinnas kommer att diskuteras. Men parlamentet har inte lyckats diskutera några resolutioner på detta område och har inte gett våra förhandlare någon enhetlig bas som grund för detta arbete. Jag anser att detta är ett uttryck för svaghet snarare än styrka.

Jag misstänker att orsaken till detta är att vi fortfarande inte kan enas om en analys av hur vi faktiskt hamnade i denna röra. Jag tror att denna omfattande kris inte enbart kan skyllas på ett par galna bankirer, utan att den faktiskt beror på den nyliberala tron på fördelarna med oreglerade finansmarknader, vilket inte bara var och är en utbredd tro i USA, utan fortsätter att vara det också i dagens Europa. När det gäller EU-politiken är vi långt ifrån att nå en enighet om utvärderingen av denna analys, och därför kan vi inte heller enas om hur vi ska ta oss ur krisen.

Herr talman! Jag anser också att allt ni sade om den andra stora utmaning som vi har framför oss i sammanhanget med en internationell förhandlingsrunda, det vill säga utmaningen med klimatkrisen, var korrekt. Jag hoppas att vi européer kan inta en starkare ståndpunkt i Köpenhamn än vi nu gör. Jag har intrycket att européerna fortfarande har en lång väg kvar när det gäller att spela en lämplig ledande roll på området för klimatpolitik.

Det beror på många orsaker, men jag tänker särskilt på en av dem. Vi fortsätter att ha för lite förtroende för begrepp som den nya gröna given, som föreslagits av Ban Ki-moon eller Achim Steiner på FN:s vägnar. Vi kan inte heller enas om att vi borde börja omvandla vårt gamla industrisamhälle, att vi borde tänka längre än en dag framåt och att klimatvänlig teknik, effektiv teknik och många andra åtgärder utgör framtiden, inte bara för Europa utan världen.

Jag kan bara säga att vi står inför stora utmaningar, herr talman. Om ni tänker lägga fram moderna och hållbara idéer kommer vår grupp definitivt att stå bakom er. Det är beklagligt att vi inte kommer att få se någon verklig förändring i personaltillsättningen inom Europeiska kommissionen eftersom det är uppenbart att den centrala aktören bakom gårdagens idéer, herr Barroso, kommer att fortsätta att leda Europeiska kommissionen under nästa mandatperiod i parlamentet.

Herr talman, vi önskar er lycka till! På min grupps vägnar ser jag fram emot spännande och förhoppningsvis produktiva debatter.

(Applåder)

  Michał Kamiński, för ECR-gruppen. – (PL) Herr talman! Det var ett rent nöje att idag lyssna till ert tal och presentationen av ert program för vårt arbete under de kommande två och ett halvt åren. Tack så mycket för ert tal. Det vittnar om er respekt för oss parlamentsledamöter, en respekt som inte är beroende av vilken politisk grupp vi tillhör, vilket land vi kommer ifrån eller vilka åsikter vi företräder. Det var ett stimulerande tal eftersom jag anser att vårt parlament verkligen behöver den typ av ledarskap som ni har presenterat i er vision idag. Vi är inte överens om allt, och det är ingen hemlighet att vi har olika åsikter i vissa frågor, men jag vill börja med att på något sätt kommentera de uppfattningar som uttryckts i parlamentet idag.

Det faktum att parlamentet är en plats för debatter och en mötesplats för människor som kan ha olika åsikter i olika frågor, bland annat om Europas framtid, är inte något negativt. Problemet är att vi bör sträva efter att med god vilja jämföra våra åsikter med andras åsikter. Då kommer det alltid att finnas utrymme för kompromisser. Om vi förutsätter – och det gör jag verkligen – att alla i parlamentet har goda avsikter och vår kontinents bästa för ögonen kommer vi att lyckas överbrygga våra skillnader, och vi kommer alltid att vara öppna för diskussioner. Det som krävs är god vilja.

Naturligtvis, herr talman, kommer vår grupp Europeiska konservativa och reformister, en grupp som är stolt över att tillföra parlamentet en ny dimension av politiskt tänkande om Europa, att vilja vara en stark företrädare för de medborgare som valt oss. För även om vi inte bestrider någon parlamentsledamots demokratiska mandat, utan tvärtom hyser en djup respekt för detta mandat, är det våra väljare som vi företräder. När våra väljare valde partier som ingår i ECR-gruppen visste de vad de röstade på.

Herr talman! Valet av er var ett historiskt ögonblick. Jag tar mig friheten att påminna mina parlamentskolleger om att en grupp unga polacker, som bjudits in av ledamöter från olika politiska grupper, idag besöker parlamentet. Dessa polacker föddes den 4 juni, den dag då de första delvis fria valen hölls i vårt land. När vi möter dessa människor som föddes den 4 juni, och ser att de nu blivit unga vuxna, inser vi att vi inte längre är unga. När jag talade med dem idag och insåg att de steg på bussen i Rzeszów, en stad i sydöstra Polen, och inte behövde stanna vid några gränser utan reste direkt hit till sitt parlament i Strasbourg, så tänkte jag att ingen av oss som minns den 4 juni skulle ha kunnat föreställa oss denna lyckliga tilldragelse – att unga polacker, tjecker, ester och litauer idag besöker sitt parlament.

Herr talman! Jag är säker på att ni kommer att värna om det här parlamentet som en demokratisk institution, som en plats för genuina debatter för människor som har en uppriktig önskan att hjälpa medborgarna i Europeiska unionen. Och idag, när vi erinrar oss att ni, herr talman, kommer från samma land som jag, ett land som lidit så mycket på grund av totalitarismen, vet vi att Europeiska unionen har skyddat Europas nationer från krig i 60 år. Detta är det bästa med EU. Det är en fantastisk prestation från denna sammanslutning, en sammanslutning som vi i ECR-gruppen, precis som vårt namn antyder, vill reformera, men det är en sammanslutning som vi tror på. Vi tror på ett bättre Europa, och det är ett sådant Europa, ett bättre Europa, som är närmare medborgarna, som vi kommer att arbeta för under denna valperiod.

(Applåder)

  Eva-Britt Svensson, för GUE/NGL-gruppen. – Herr talman! Återigen, mina gratulationer till uppdraget!

Öppenhet, demokrati och pluralism är honnörsord för EU och för parlamentet, men de får aldrig förvandlas till symbolpolitik. Tyvärr blir dessa ord ibland bara vackra honnörsord. I verkligheten sluts överenskommelser bakom stängda dörrar. I parlamentet behöver vi därför ett annat arbetssätt där vi öppnar upp arbetet och besluten i en sann, verkligt demokratisk anda. Vi behöver ett öppet arbetssätt som gäller för alla politiska grupper och alla ledamöter. Om inte ens alla EU-parlamentsledamöter känner att de är delaktiga och har insyn i arbetet, hur ska vi då begära att våra medborgare ska känna delaktighet och tillit till vårt arbete och rösta i valen? Ny teknik i all ära – det behöver vi för information – men vi får inte glömma de viktigaste beståndsdelarna för delaktighet. Det är demokrati och öppenhet.

Vi lever i en finanskris och en miljö- och klimatkris. Vi har, måste jag också påminna om, handelsavtal som ibland förstärker problemen när det gäller livsmedelsförsörjningen och fattigdomen i världen.

Enligt vänsterns uppfattning är inte lösningen på kriserna att fortsätta med samma politik som ibland har varit en bidragande faktor till att skapa dem. Europas medborgare behöver en annan politik. De är värda en annan politik. En politik som sätter människornas behov först, och inte som idag, marknadens behov först. Ett sätt att börja förändringen av politiken i rätt riktning är att sluta med privatiseringar och avregleringar av offentlig verksamhet. Marknaden har faktiskt misslyckats när det gäller att tillgodose människors behov av arbete, sociala rättigheter osv. Det måste vi ta konsekvenserna av.

Vi talar om demokrati. Demokrati kräver också att våra fri- och medborgerliga rättigheter aldrig får inskränkas. Vi har idag en mängd förslag om ytterligare övervakning av våra medborgare. Yttrandefriheten måste också gälla på Internet.

EU och EU-medborgarna behöver alltså en annorlunda politik för ett rättvisare och solidariskt samhälle. Vi i GUE/NGL är beredda, och tar med glädje vårt ansvar för att samarbeta, för att bygga ett rättvisare och mer solidariskt EU och en rättvisare och bättre värld.

  Francesco Enrico Speroni, för EFD-gruppen. – (IT) Herr talman! Jag vill återigen gratulera er till ert förordnande. Jag välkomnade ert tal och ert program och vill koncentrera mig på den aspekt som enligt min mening är den viktigaste, eller borde vara den viktigaste för oss parlamentsledamöter, nämligen vårt lagstiftningsarbete.

Dialogen med stormakterna är viktig, uppdragen är viktiga, men den viktigaste uppgiften för ett parlament är åtminstone enligt min mening att stifta lagar och upprätta bestämmelser. Det är denna uppgift och detta uppdrag som vi först och främst har valts för. Det är ett problem att vi inte har initiativrätt på lagstiftningsområdet, eftersom grundarna och deras efterföljare förvägrade oss detta. Vi röstar kontinuerligt om resolutioner och undertecknar skrivelser som inte följs upp eftersom kommissionen inte beaktar dem.

Ordförande José Manuel Barroso sade att detta är det enda rätta eftersom det om kommissionen skulle godta lagstiftningsförslag från parlamentet via skriftliga förklaringar och resolutioner skulle strida mot fördragen, enligt vilka detta inte är tillåtet. Låt mig säga att jag finner denna tolkning felaktig. Fördragen tillåter inte detta uttryckligen, men förbjuder det inte heller.

Jag måste påpeka att när parlamentet begär något, när parlamentet begär ett lagstiftningsinitiativ, så sker det på miljontals europeiska medborgares vägnar, majoriteten av de miljontals europeiska medborgarna, eftersom såväl skriftliga förklaringar som resolutioner kräver majoritetsstöd för att antas.

Därför är jag säker på att ni, herr talman, kommer att arbeta hårt för att få kommissionen att acceptera att de förslag som vi parlamentsledamöter lägger fram kan bli EU-lagstiftning, i enlighet med folkets, våra väljares, vilja. Det är en besvärlig uppgift, men jag är säker på att ni kommer att göra allt som krävs för att utföra den.

  Bruno Gollnisch (NI). – (FR) Herr talman! Som grupplös ledamot talar jag naturligtvis på mina egna vägnar, men också på några av mina kollegers vägnar. Inte mina nederländska kolleger från Partiet för frihet (PVV), men mina kolleger från Nationella fronten, från det bulgariska partiet Ataka, från Österrikiska liberala partiet (FPÖ), från det brittiska partiet Nationella fronten, från det ungerska partiet Jobbik och från det flamländska partiet Vlaams Belang.

Herr talman! Jag vill framhålla att jag inte för en sekund betvivlar ärligheten i era förslag. Jag betvivlar emellertid att de är realistiska.

Ni började med att ta upp problemet med den ekonomiska krisen. Det är ett faktum att miljontals européer ser sina tillgångar och arbeten hotade av globaliseringens negativa effekter. Globaliseringen lämnar dem åt sitt öde för att gynna ett fåtal och låter dem drabbas av den orättvisa konkurrensen från länder vars arbetstagare cyniskt utnyttjas och av girigheten hos statslösa ekonomiska intressen. Beklagligt nog har unionen inte skyddat européerna från denna situation utan tvärtom kastat dem i rakt in i den.

Utifrån min anspråkslösa position och i egenskap av företrädare för de politiska krafter som Martin Schulz erkände är ett hot mot de traditionella organisationerna – vilket jag tackar honom för – vill jag även uppmana parlamentet och er, herr talman, att vara mer anspråkslösa och fastställa vissa frivilliga gränser för våra befogenheter. Som europé och kristen är jag djupt övertygad om att flera av de värden vi förmedlar är universella värden. Jag är ännu mer benägen att hävda att det inte är vårt uppdrag att förse världen med principer och lagar, eftersom organisationer som FN är till för just detta, och eftersom det återstår mycket att uträtta i Europa. Där möjliggör vi i strid med rätten till liv att våra egna barn dödas och driver i strid med yttrandefriheten igenom en moralisk, mediebaserad, politisk och juridisk diktatur som bygger på det som kallas politisk korrekthet. Politiska grupper som vår, som ger uttryck för lidandet och hoppet hos miljontals européer, diskrimineras, förföljs och upplöses ibland till och med. Så skedde med partiet Vlaams Blok i Belgien i en riktig skandal som inte gav upphov till en enda protest här i parlamentet. Om detta hade hänt i Afrika eller Latinamerika hade reaktionen utan tvekan varit en annan.

Det är uppenbart att vi grupplösa ledamöter inte har samma rättigheter som andra ledamöter, och som vi berättade för er igår har vi fortfarande inte någon företrädare vid ordförandekonferensen.

Miljontals européer förvägras på grund av omröstningsmetoderna möjligheten att representeras i sina hemländers lagstiftande organ, trots att det är meningen att dessa ska representera hela väljarkåren i all dess mångfald.

Avslutningsvis vill jag uttrycka en önskan om att vi ständigt ska hålla i åtanke att Europa är det område i mänsklighetens historia som uppfann den frihet för nationer som inte förekommer någon annanstans, dessa nationers lika värde och respekten för deras jurisdiktion och för principen om icke-ingripande, som innebär att alla bestämmer över sina egna angelägenheter och sitt eget territorium. Det är ett av de stora bidragen från den europeiska civilisationen till människans kulturarv.

  Cecilia Malmström, rådets tjänstgörande ordförande. − Herr talman! Detta är första gången jag har möjlighet att i egenskap av rådets ordförande stå inför denna kammare och jag vill naturligtvis både å det svenska ordförandeskapets och hela rådets vägnar, och också personligen, få gratulera er så mycket, herr talman. 20 år efter Berlinmurens fall är det fantastiskt att se er i denna position. Det är en seger för er personligen, det vet jag. Det är en seger för Europaparlamentet och det är också en seger för alla oss som brinner för det europeiska samarbetet och allt som det står för.

Jag vill också tacka er för de visionära tal och de ambitiösa planer som ni har för detta parlament. Jag är övertygad om att Europaparlamentet vilar tryggt i era händer. Under ert ledarskap kommer ni förhoppningsvis att åstadkomma både konkreta beslut men gärna också det mirakel ni hänvisade till. Vi från rådet ser fram emot att samarbeta med er och Europaparlamentet. Många ledamöter har talat om alla de utmaningar vi står inför: klimatfrågan, den ekonomiska krisen, jobben, Europas roll i världen osv.

Ni har en viktig roll i lagstiftningen här, i att representera medborgarna men också i den debatt som förs här. Att Europaparlamentet alltid står upp för de europeiska värdena är oerhört viktigt. Om Lissabonfördraget träder i kraft – något som jag verkligen hoppas – kommer Europaparlamentets roll att utökas och ni får större inflytande över den europeiska agendan. Jag vet att ni på stort allvar kommer att försvara Europaparlamentet och institutionens roll men också förhoppningsvis vara en brygga till andra institutioner och vara en seriös samtalspartner. Vi från ordförandeskapets sida ser väldigt mycket fram emot att få vara er samtalspartner under dessa sex år och önskar er lycka till i ert arbete.

  Talmannen. – Jag vill informera alla nya ledamöter i Europaparlamentet om att ministern tidigare var ledamot i detta parlament, och att hon således är en av oss.

  José Manuel Barroso, kommissionens ordförande. − (EN) Herr talman! På kommissionens och mina egna vägnar vill jag återigen gratulera er och önska er lycka till under er mandatperiod. Valet av er symboliserar inte bara Europas återförening utan även ett Europa som är nära knutet till de centrala värdena frihet och solidaritet.

Personligen och på min institutions vägnar strävar jag efter ett nära samarbete med er och Europaparlamentet. Parlamentet och kommissionen är de två främsta gemenskapsinstitutionerna när det gäller gemenskapsfrågor. Ni och alla andra ledamöter av parlamentet har valts direkt av våra medborgare, och kommissionen har rätten och skyldigheten att sätta de europeiska intressena framför alla andra intressen. Jag anser att vi har ett särskilt ansvar för det europeiska projektet med full respekt för fördragen.

Därför vill jag återigen upprepa min vilja att samarbeta för att främja den europeiska parlamentariska demokratin.

(Applåder)

ORDFÖRANDESKAP: PITTELLA
Vice talman

  Sergio Paolo Francesco Silvestris (PPE). – (IT) Herr Buzek! Jag tyckte mycket om ert tal och framför allt den del som handlade om den institutionella men även sociala roll som parlamentet spelar, som ni beskrev som själva kärnan i det europeiska demokratiska systemet.

Idag firar vi en union med 27 länder som ännu en gång har samlats. Vi möts här efter att motsättningar som skapats av terrorbaserade ideologier byggt murar på vår kontinent, murar som inte höll och som demokratins och frihetens vindar rivit ned.

I år firar vi trettioårsdagen av det första valet till parlamentet genom allmänna direkta val, samt tjugoårsdagen av Berlinmurens fall. Herr Buzek, jag erinrar mig att när mina föräldrar för 30 år sedan för första gången röstade för att utse de första parlamentsledamöterna från Italien så hade ert land inte rösträtt.

År 1979, bara ett år efter att Karol Wojtyla utsetts till påve i den katolska kyrkan, då det första valet till Europaparlamentet hölls i Italien och andra länder, var ni aktiv i den delvis hemliga fackliga organisationen Solidarność [Solidaritet], som kämpade för att ge ert land demokrati och frihet. Det var för att hävda just dessa rättigheter – demokrati och frihet – som vi gick till valurnorna, medan ni varje dag riskerade era liv och att utsättas för förtryck.

Av detta skäl, talman Buzek, känner jag mig hedrad över att ha bidragit med min anspråkslösa röst, även om den inte var avgörande för er utnämning. Det gläder mig att olika historiska händelser idag samlas och förädlas i parlamentet, inspirerade av samma värden och ideal: händelser som gör detta unga Europas fantastiska historia stark.

  Marek Siwiec (S&D). – (PL) Herr talman! Jag gratulerar er till er utnämning och till ett bra tal. Jag skulle ha önskat att ni i ert tal ägnat lite mer uppmärksamhet åt länderna i Östeuropa. Inom den närmaste framtiden kommer ett mycket svårt val att hållas i Ukraina. Europaparlamentet har ett särskilt ansvar för att visa intresse för demokratiska förfaranden i detta land. Det var i Europaparlamentet, i Europeiska unionens främsta institution, som stödet för de stora förändringar som skedde för fem år sedan tog sin början.

Jag vill att denna fråga, presidentvalet i Ukraina, behandlas på ett särskilt och okonventionellt sätt. Att de institutioner och delegationer som har till uppgift att engagera sig gör just detta så att Europaparlamentet får rykte om sig att vara en seriös institution som är engagerad i de demokratiska förfarandena i Ukraina.

  Eva Lichtenberger (Verts/ALE). – (DE) Herr talman! Jag vill gratulera er, och jag vill framför allt säga en sak. Ett parlament bedöms efter hur det använder och utövar sina rättigheter och genom att det inte håller sig undan stora politiska debatter.

Vi har alla ett ansvar för att samarbeta med er för att se till att parlamentet inte utsetts för påtryckningar genom kommissionsförslag som är halvfärdiga eller ett uttryck för särskilda lobbyisters ensidiga intressen. Vi har ett ansvar för att höja våra röster, och det måste vi göra. Vi måste tänka på hur Lissabonfördraget kommer att förändra vår situation. Jag hoppas att vi kommer att kunna göra allt detta.

Vi måste tydligt visa – och enligt min mening rör detta även frågan om valet av ordförande för kommissionen – att vi utövar våra rättigheter, och vi måste sända en tydlig signal till kommissionen. Det innebär att det nu inte får bli något direktval av José Manuel Barroso.

  Zoltán Balczó (NI). – (HU) Talman Buzek! Låt mig vända mig till er direkt, trots att ni sitter på er ledamotsplats. Valet av er har betraktats som ett tecken på att det inte längre finns något östblock, utan i stället ett enat Europa. Ni nämnde detta i ert tal när ni talade om att det inte längre finns något gammalt och nytt Europa, utan bara vårt Europa.

Dessvärre är det många människor som inte känner på samma sätt. I ert tal talade ni även om den stora rädsla som präglade de länder som inte blev medlemmar förrän 2004. Idag är ni emellertid medveten om den känsla av besvikelse som dessa länder känner. Orsaken till detta är att det inte råder lika rättigheter. Lika rättigheter är nyckelfrågan. Statssekreterare Hans Lindblad sade att lika rättigheter är den grundläggande principen bakom budgeten. Om så verkligen är fallet undrar jag varför rättigheterna när det gäller jordbruksstöd inte är lika för alla? Ungern har genom sitt institutionella system visat att det kan få detta, men diskrimineras ändå.

Herr talman! Ni har uppmanat alla att använda sitt modersmål. Det gläder mig att jag som ungrare här i parlamentet har samma rättigheter som alla andra, men i Slovakien skulle jag straffas om jag använde mitt modersmål. Herr talman, ni har erbjudit er att agera som medlare. Vi tackar er varmt för detta erbjudande. Påtagliga resultat kommer emellertid endast att uppnås genom denna åtgärd om den ungerska minoriteten är fri att använda sitt modersmål i hemlandet. Jag önskar er all lycka även med detta.

  Zuzana Roithová (PPE). – (CS) Herr talman! Det gläder mig verkligen att ni, en medborgare med hög moral som dessutom är schlesier, har övertagit stafettpinnen från Hans-Gert Pöttering och att ni precis som han betonar potentialen hos en enad europeisk union när det gäller värden såsom mänskliga rättigheter och solidaritet mellan nationer. Under denna mandatperiod i skuggan av den ekonomiska krisen kommer solidariteten att sättas på prov. Jag oroar mig inte när det gäller omröstningen här, men jag vet att enskilda medborgare och regionala politiker allt oftare granskar vårt omröstningsförfarande under parollen att man först bör hjälpa sina närmaste. Jag vill därför uppmana er, herr talman, att ni, när ni rapporterar om vårt arbete här i Europaparlamentet, ägnar större uppmärksamhet än vad som tidigare varit fallet åt förbättringar av européers ställning globalt.

  Charles Tannock (ECR). – (EN) Herr talman! Jag har alltid beundrat José Manuel Barroso som ordförande för kommissionen. Han förespråkar samarbete mellan USA och Europa och en fri marknadsekonomi, och mitt parti stöder och är en varm anhängare av honom. Som vän till Portugal är jag mycket glad över att stödja José Manuel.

Jag oroas emellertid av vad jag läste igår i Daily Telegraph. Där stod att han enats med ALDE-gruppen om att skapa en ny och ovälkommen kommissionsledamot för mänskliga rättigheter i sin kommission. Denne ska hantera såväl yttre som inre frågor om mänskliga rättigheter. Det förefaller som om detta strider mot beslutet av parlamentets mitten–högergrupper om att avvisa förslaget om ett nytt kombinerat utskott för mänskliga rättigheter. Dessutom innebär det att det arbete som Europarådet och dess egen kommissarie för mänskliga rättigheter redan utför ska utföras igen. Kan ordförande Barroso tydliggöra sin linje och sina avsikter när det gäller detta?

  Talmannen. − Jag anser att denna fråga borde ha ställts vid en annan tidpunkt idag, nämligen under diskussionen om José Manuel Barrosos yttrande, och inte nu.

  Csaba Sógor (PPE). – (HU) Talman Buzek! Ni talade om den slovakisk–ungerska konflikten. Konflikten är inte slovakisk–ungersk. I själva verket är den en konflikt mellan Slovakien och Europeiska unionen eftersom ett land som trotsar grundläggande europeiska värden är inblandat. Det är er uppgift att hjälpa till att nå en överenskommelse, inte mellan Slovakien och Ungern, utan mellan Europaparlamentet och Slovakien, eftersom detta land har brutit mot de handlingar och avtal som det har undertecknat och ratificerat.

För det andra har vi frågan om Schlesien. Jag är glad över att ni tog upp den. Det finns så många områden som detta i Europeiska unionen som tillhört flera olika länder under det senaste århundradet. Efter första världskriget var vi ungrare spridda över tio olika länder, och sju av dessa är nu EU-medlemsstater. Vi är mycket tacksamma över att vi nu kan vara tillsammans utan att tillgripa vapen och flytta gränser. Under det senaste århundradet lärde man sig fem officiella språk i Nedre Karpaterna. Varför nämner jag detta? Det gör jag eftersom den rumänska regeringen i mitt hemland, i szeklernas land i Transsylvanien där jag bor, än idag skäms över vårt modersmål och våra symboler.

Problemet med Europas värden när det gäller mänskliga rättigheter är emellertid inte endast begränsat till östblocket, utan påverkar även väst. Därför förespråkar vi att Europa inte bara har en kommissionsledamot för minoriteter utan även en ramlag för minoriteter som är bindande i alla europeiska länder.

  Diane Dodds (NI). – (EN) Herr talman! Tack för ert tal. Jag tror emellertid att våra respektive uppfattningar om vilken väg Europa ska välja skiljer sig avsevärt från varandra. Jag står här framför er som en person som tror på ett Europa som består av samarbetande nationer, inte ett Europa som är knutet till den federalistiska inställning som Lissabonfördraget präglas av.

Den 2 oktober kommer den irländska väljarkåren en andra gång att rösta om Lissabonfördraget, ett fördrag som lappats ihop för att kringgå folkets förkastande av en europeisk konstitution. Jag vill berömma Republiken Irlands väljarkår för att den visat prov på sunt förnuft vid den första folkomröstningen, och jag tror att den återigen kommer att visa prov på detta förnuft vid den andra folkomröstningen. Jag ber dem att förbli fasta i sin föresats att förkasta fördraget. De löften och hot som tillkommit har inte på något sätt bidragit till att förändra grundprinciperna i fördraget. Det är och förblir fel väg för Europa och Europas nationer.

Jag anser emellertid att även mitt folk, det brittiska folket, bör få rösta om detta. Labourregeringen utlovade en folkomröstning och bör infria detta löfte. Om så inte sker bör deras eventuella efterföljare, de konservativa, göra samma sak.

  Csaba Sándor Tabajdi (S&D). – (HU) Herr talman! Som ungrare och vän till Polen, och som östeuropé och medborgare i en ny medlemsstat, känner jag stor glädje och tillfredsställelse över det arbete ni som talman utför eftersom det kan bidra till en fullständig frigörelse för de 12 nya medlemsstaterna. Hittills har vi bara varit jämlika, men nu vill vi bli mer jämlika.

Ni har gett ett historiskt löfte, herr talman, eftersom ni är beredd att ta itu med en sådan känslig fråga som Schlesien, som inte har behandlats tidigare. Ni har en medlande roll i hanteringen av frågor som rör nationella minoriteter. Minoriteter utgör 15 procent av Europas befolkning, varav 6,5 procent utgörs av migrerande minoriteter eller invandrarminoriteter i framför allt Västeuropa, och 8,5 procent av historiska minoriteter.

Er vilja att medla i den ungersk–slovakiska konflikten och mellan den slovakiska majoriteten och den ungerska etniska folkgruppen i Slovakien är en historisk handling. Jag hoppas att kommissionen kommer att följa ert exempel. Vi kan inte sopa minoritetsfrågorna i Europa under mattan. Tack för er uppmärksamhet, och jag önskar er all framgång.

  Antonello Antinoro (PPE). – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Herr Buzek, jag vill berätta hur stolt jag är över att vara en del av en institution som är så viktig som det parlament som ni är talman för. De uppoffringar ni gjorde i ert land för 20 år sedan innebär att det idag är möjligt för de tolv länder som tidigare nämndes att vara representerade i denna kammare. Detta gör Europa starkare.

Jag vill emellertid även uttrycka oro över det program som ni beskrev i ert tal och som är avsett att stärka parlamentet, vilket jag hoppas att det gör. Jag hoppas att det ni presenterade kommer att förverkligas.

Jag hoppas att nästa ordförande för kommissionen, och jag är säker på att det blir José Manuel Barroso, kommer att lyssna på er och de starka ord som ni använde. På så sätt kan parlamentet tillgodose behoven hos över 550 miljoner europeiska medborgare som röstat på oss, som valt oss och som vill och kräver att parlamentet och var och en av oss tillhandahåller de svar som Europa har försökt att tillhandahålla, men utan att lyckas fullt ut.

När det gäller denna aspekt av ert arbete är jag hoppfull, och jag är övertygad om att vi genom er kommer att lyckas att uppnå den säkerhet som ni själv talade om.

  Miloslav Ransdorf (GUE/NGL). – (CS) Det var John Stuart Mill som sade att parlamentet bör vara en spegel av det nationella livet. Detta är ingen enkel uppgift, och enligt min uppfattning är den viktig för vår kommande ämbetsperiod, i synnerhet eftersom Europa är en för viktig fråga för att helt och hållet överlåtas åt den så kallade politiska eliten.

  Michael Theurer (ALDE). – (DE) Herr talman! Jag vill gratulera er till ert tal. Processen med att få ett slut på splittringen av Europa var resultatet av å ena sidan längtan till frihet hos länderna i Central- och Östeuropa och å andra sidan naturligtvis av Europas dragningskraft som ekonomisk modell.

Jag anser att vår tillförsikt inför framtiden är bristfällig. Om inte vi i Europa kan uppnå detta, vem kan då göra det? Vi bör med större övertygelse förklara att vi kan arbeta med att lösa våra problem med tillförsikt. Vi har en stor potential, och det finns fortfarande möjligheter till tillväxt i världen. Så länge som det finns människor som behöver varor och tjänster så kommer det att finnas möjligheter till tillväxt. Vi kan se till att vi i Europa får en del av kakan och att alla som är inblandade gynnas.

Jag vill uppmana oss alla att ha större tilltro till Europa som framgångsrik modell, och jag vill be er att förmedla denna inställning i era tal.

  Krisztina Morvai (NI). – (HU) Den 23 oktober 2006 hedrade Ungern minnet av revolutionen 1956 och kampen för frihet. Detta datum anföll ett stort antal poliser, på uppdrag av regeringen, fredliga demonstranter, fotgängare och till och med grupper av utländska turister som i all stillhet intog en måltid på restaurang.

Absolut terror rådde i landet. Flera hundratals människor skadades allvarligt, däribland 14 människor som sköts i ögonen. Flera av dessa förlorade även synen. Många hundratals människor sattes i fängelse och mot flera av dessa väcktes falska åtal. Detta avslutades först nyligen med att de alla så gott som utan undantag släpptes.

Premiärministern hyllade det enastående arbete som polisen utfört. Idag, herr talman, sitter Kinga Göncz, vice ordförande för utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor, som ingick i den regering som godkände skjutandet, i parlamentet. Jag vill veta vad ni har för åsikt om detta, herr talman. På Ungerns vägnar vill jag även be er att vara sann mot solidaritetens anda, att kämpa för mänskliga rättigheter i Europeiska unionen, och att kämpa för att få ett slut på den kris för de mänskliga rättigheterna som pågått i Ungern sedan hösten 2006. Jag vill även uppmana den person i parlamentet som påminner oss om denna situation och drar vanära över parlamentet att lämna sin befattning som vice ordförande för utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor.

  László Tőkés (PPE). – (HU) Som ungrare bosatt i Rumänien vill jag i en anda av solidaritet gratulera talman Jerzy Buzek som är en värdig efterträdare till vår tidigare talman Hans-Gert Pöttering. Låt oss i en anda av solidaritet erinra oss att polska flyktingar välkomnades av Ungern för 70 år sedan.

I en anda av solidaritet vill jag även uttrycka glädje över att en av de viktigaste personerna i Solidarność [Solidaritet] har blivit utsedd att leda parlamentet. Låt oss även minnas påven Johannes Paulus II och trosaspekten. Solidarność och den ungerska revolutionen 1956 var ett uttryck för frihet medan händelserna i Temesvár (Timişoara), samt påven Johannes Paulus’ personlighet och andlighet, representerar trons kraft. Vi förväntar oss att det polska folket och Östeuropa genom sin anslutning till EU kommer att bidra på ett lika viktigt sätt och tillföra en ökad förtröstan. Därför ser jag fram emot talman Buzeks ordförandeskap med tillförsikt.

  Wojciech Michał Olejniczak (S&D). – (PL) Herr talman! Även jag vill uppriktigt gratulera er, inte bara till er utnämning, utan även till ert tal idag där ni visade att vi har ett enda Europa och att det inte finns några gamla och nya länder. Europa fortsätter att präglas av mångfald, och det ni har lovat, nämligen att denna mångfald kommer att speglas i Europaparlamentets arbete, är oerhört viktigt.

Det innebär emellertid inte att Europa är jämlikt. I själva verket råder det stora skillnader som vi i Europaparlamentet bör ta itu med. Medborgarna i Europeiska unionen får ofta inte samma ersättning för samma typ av arbete. Alltför många medborgare i Europeiska unionen saknar idag arbete, och detta är en annan fråga som vi bör ta itu med. När det gäller tillgång till de förmåner som är förknippade med utbildning, kultur och sjukvård råder det för stora olikheter och bristande jämlikhet. Detta är en enorm utmaning som Europaparlamentet, under ert ledarskap, också ska anta.

Jag skulle vilja veta vad ni anser bör göras när det gäller den gemensamma energipolitik som nämndes, med ett åtagande som idag är mer tyskt och ryskt än europeiskt? Ni talade om energipolitik, och jag tänker på gasledningen. Dessutom har vi frågan om utvidgning av Europeiska unionen – hur blir det med Ukraina? Vilken tidsram anger vi för Ukrainas anslutning till Europeiska unionen?

  Jerzy Buzek, talman. – (PL) Jag vill först av allt tacka alla dem som yttrat sig under diskussionen för deras fantastiska stöd. Jag är medveten om att vi ibland har olika åsikter. Detta är mycket bra eftersom det alltid frambringar något nytt. Endast genom ett utbyte av åsikter, genom skillnader i fråga om åsikter och genom diskussioner kan vi hitta svaren på de svåraste frågorna. Samtidigt innebär det fantastiska stöd som uttryckts i parlamentet under talen en ytterligare plikt för mig eftersom jag förstår att vi står inför stora utmaningar och att vi måste övervinna dem alla. Ni har givit mig ett mandat, ett alldeles särskilt och starkt mandat, och vid en exceptionell tidpunkt. Jag vill starkt betona att jag inser detta och att jag är medveten om mitt ansvar när det gäller de kommande två och ett halvt årens arbete, inte bara för Europaparlamentet, utan för hela Europeiska unionen, och även för våra medborgares intryck av vårt arbete, vilket är mycket viktigt.

Jag vill rikta ett varmt tack till Joseph Daul, ordförande för Europeiska folkpartiets grupp (kristdemokrater). Jag uppskattar verkligen att ni betonade att det är vårt Europa. Jag betraktar mig själv som en av dem som kommit hit från Central- och Östeuropa, men idag kräver vårt gemensamma Europa gemensamma insatser. Jag glömmer inte var jag kommer ifrån, men tiden passerar så snabbt. För integrationen krävs det att vi tar ett gemensamt ansvar, och detta ansvar ska även tas av de nya medlemsstaterna – de som vi kallar ”nya” även om det som jag sade inte finns några ”nya” eller ”gamla” medlemsstater.

Martin Schulz betonade att det är ett två och ett halvt år långt program. Det må så vara. Det jag menade är att vi behöver kontinuitet. Faktum är att jag talade om hur Europa bör vara om fem eller tio år och vilken riktning vi bör röra oss i. Om två och ett halvt år kommer den nya talmannen att lägga till nya prioriteringar eller till viss del ändra de nuvarande. Låt oss dock alltid ha ett längre perspektiv, kanske till och med tio eller femton år, så att vi kan förutse händelser som ibland kan överraska oss. Naturligtvis instämmer jag i att den bästa utvidgningen är den som är resultatet av vår inre integration.

Guy Verhofstadt betonade den betydelse som medborgarnas röst har. Jag känner på samma sätt. Medborgarnas röst har en enorm betydelse här. Parlamentet företräder medborgarna, och därför har vi ett stort ansvar. Han betonade även att vi för att ta itu med krisen bör samlas och fatta beslut tillsammans, även när det gäller ekonomiska frågor. Detta är raka motsatsen till protektionism, och även jag betonade detta i mitt tal.

Rebecca Harms talade om förbindelser med nationella parlament. Vi stiftar mer än 50 procent av den europeiska lagstiftning som därefter godkänns av nationella parlament, så det är mycket viktigt att vi har goda förbindelser med parlamenten i våra länder. Varför? För att vi behöver mer kontakt med medborgarna. Det råder ingen tvekan om att dessa parlament, våra egna nationella parlament, har betydligt bättre kontakt med medborgarna än vad vi har. De är med på tv varje dag, vilket inte alltid är fallet med vårt parlament. Låt medborgarna få kunskaper om betydelsen av vad vi skapar här i Europaparlamentet, i Europeiska kommissionen och Europeiska rådet. Låt dem veta att parlamentet ansvarar för mer än hälften av de beslut som rör våra länder. Eftersom vi hädanefter kommer att arbeta mycket nära de nationella parlamenten kommer det att bli lättare för oss att förmedla detta.

Krisen visar naturligtvis att det råder en stor brist på tillit. Detta är vad det verkligen handlar om. Rebecca Harms och jag har samma uppfattning i klimatfrågan. Vi var båda på Bali, vi var båda i Poznań och vi kommer båda att vara i Köpenhamn. Vi kommer att utarbeta ett avtal.

Michal Kamiński betonade att vi har olika åsikter om Europas framtid. Jag instämmer i detta, och vi bör verkligen lyssna på varandra. Om ni företräder vad som idag är ganska stora grupper av medborgare som har en något annorlunda uppfattning om Europas framtid innebär detta en varning för något samtidigt som det informerar oss om något. Vi eller jag, som tror på en framtid för Europa och på europeisk integration, får lära oss mer om européer eftersom ni kommer med flera invändningar. När det gäller denna fråga kan ni vara säker på att debatten kommer att bli grundlig.

Eva-Britt Svensson talade om parlamentets insyn, att vi måste veta vilka beslut vi fattar och att våra väljare också måste veta detta. Jag instämmer helt och hållet. Jag hyser inga tvivel om att problemet med social rättvisa är viktigt. Jag har själv mina rötter i en facklig organisation som jag var medlem i under många år, och det var en vanlig facklig organisation. Vi är emellertid väl medvetna om att vi för att kunna hjälpa de fattigaste måste ha en sund ekonomi och att vi alltid måste försöka hitta en balans mellan dessa båda aspekter.

Francesco Enrico Speroni talade om lämpligt och hederligt samarbete med Europeiska kommissionen och Europeiska rådet. Håll i åtanke att parlamentets betydelse växer. Lissabonfördraget innebär att vi garanteras betydligt fler befogenheter än vad vi för närvarande har. Detta är positivt, eftersom vi har valts direkt av medborgarna inom EU.

Bruno Gollnisch betvivlar inte ärligheten i mina avsikter, men undrar om de är realistiska. Jag skulle vilja säga att för 30 eller 40 år sedan var det helt orealistiskt att tänka sig att jag någonsin skulle stå framför en församling som denna och svara på era frågor. Det var så fullkomligt orealistiskt att jag inte ens vågade drömma om det. Detta visar oss att om vi fortsätter längs en viss väg med djup tro och övertygelse så kan omöjliga saker bli verklighet. Låt oss sträva efter att göra det omöjliga möjligt.

(Applåder)

Fru Malmström – ja, vi arbetar med det svenska ordförandeskapet. Jag har redan varit i Sverige. Vi talade om klimatförändringarna, om det allmänna klimatet i Europa, om krisen och om arbetslöshet. Det finns även ett mycket viktigt program – Stockholmsprogrammet. Låt oss komma ihåg detta. Parlamentet har mycket att leva upp till i Stockholmsprogrammet, bland annat på området organiserad brottslighet och inte endast inom Europeiska unionen.

Det råder ingen tvekan om att vi kommer att samarbeta med José Manuel Barroso. Jag är mycket glad över hans erbjudande. Sergio Paolo Francesco Silvestris talade om den korta historien för Europas liberalism, och jag delar till fullo hans åsikt.

Marek Siwiec nämnde Ukraina. Vad mig anbelangar är detta en självklar fråga, eftersom jag ingick i Europeiska unionens delegation till Ukraina. Som ni minns reste jag till Ukraina tre gånger, och jag ville inte gå in på detta. Tänk på att varje aspekt av det europeiska samarbetet är viktig för européerna: i Medelhavsområdet, med Latinamerika och med Förenta staterna, men viktigast av allt med våra grannar. Våra grannar finns runt Medelhavet och i Östeuropa. Östra och södra Europa är huvudområdena, men låt oss inte gräla om vad som är viktigast. Valet i Ukraina närmar sig, och under de kommande sex månaderna kommer Ukraina med säkerhet att vara viktigast. Låt oss emellertid inte tvista med varandra på detta sätt. Det är väldigt viktigt att vi upprätthåller en balans. Jag stöder er helhjärtat i denna fråga.

Eva Lichtenberger talade om parlamentets roll när vi stiftar lagar. Jag instämmer i att vi måste stifta lagar på ett öppet sätt, att vi måste ha en egen åsikt, men detta fastställs i praktiken redan i Lissabonfördraget. Om Lissabonfördraget träder i kraft kommer detta att ske automatiskt.

Zoltán Balczó frågar om ett enat Europa verkligen existerar i den utsträckning jag påstod i mitt tal. Ja, det existerar verkligen och det är enat, men det är fortfarande i färd med att genom partnerskap lösa jordbruksproblemen. Jag menar bestämt att EU har medel för att främja sammanhållning. Eftersom vi nu har enats bör vi inte på nytt splittras på grund av skillnader när det gäller medborgarnas möjligheter att utvecklas. Vi kommer att sträva efter att uppnå detta. Vissa länder i Europeiska unionen har varit medlemmar i 20 eller 30 år och ingår fortfarande i dessa program, och vi har alla samma rättigheter. Vi har verkligen ett enat Europa där levnadsstandarden skiljer sig åt. Det är vår förhoppning att vi kommer att jämna ut dessa skillnader, och vi ser det dessutom som en möjlighet, men låt oss nu tala om en gemenskap och även om vårt ansvar. Jag ville betona detta mycket starkt.

Zuzana Roithová talade om ett gemensamt ansvar för krisen, och jag instämmer till fullo. Dessutom lever vi så nära varandra att det nästan inte förekommer några hinder mot vår förståelse för varandra. Detta är ytterst viktigt för oss. Charles Tannock tog upp frågan om en kommissionsledamot för mänskliga rättigheter. Detta är naturligtvis en fråga som kommissionens ordförande och kommissionen ska besluta om. Jag är emellertid säker på att vi och Charles Tannock kommer att träffas i Ukraina om några månader när presidentvalet hålls.

Csaba Sógor talade om bilaterala europeiska diskussioner, och jag skulle vilja säga att det verkligen är bäst att lösa problemen med minoriteter bilateralt. Det är emellertid bättre att öppna gränserna än att flytta dem. I Europa har vi lärt oss att inte bråka om gränser, och i vår del av Europa förekommer inte detta problem. Vi har helt enkelt öppnat gränserna, och det är vårt mål och vår främsta prestation.

Diane Dodds sade att Europeiska unionen bör vara ett Europa som består av samarbetande nationer, och inte en federal union. Ni sade mycket som var klokt. Vi talar verkligen om samarbete mellan nationer. Vi talar om behovet av att behålla sin identitet, men även behovet av ömsesidig öppenhet och samarbete. Jag tycker mycket om era idéer, och Europeiska unionen gör precis det som ni föreslår, såväl i dess nuvarande form som i den form den antar genom Lissabonfördraget.

Csaba Sándor Tabajdi talade om regionerna och även om min region Schlesien, och sade att den på något sätt fungerar som medlare. Jag instämmer. Om regionerna är gränsöverskridande skapar de möjlighet till bättre ömsesidig förståelse. Sedan talade Antonello Antinoro om vad mitt land uppnått. Tack för era kommentarer. Kommer jag att tillföra styrka till Europaparlamentet? Jag har i alla fall den energi som krävs för att göra detta, men vad som verkligen behövs är energin hos över 700 kolleger i parlamentet. Jag räknar helt och hållet med detta, och jag förstår att vi alla är ”energiska”.

Miloslav Ransdorf företräder verkligen medborgarna och det nationella livet. Jag instämmer, och det är därför som Europaparlamentets ansvar och befogenheter växer. Låt oss ge de nationella parlamenten ett starkt inflytande över det som händer i Europa. Michael Theurer talade om å ena sida strävan efter frihet och å andra sidan om dragningskraft. Ja, denna plats var lockande, men där borta strävade vi efter frihet. Det är sant. Observera att vi har lugnat situationen på Balkan, och idag råder det fred där. Prisa Gud. Länderna i detta område står på kö för att bli medlemmar i Europeiska unionen, och detta är EU:s stora dragningskraft.

Krisztina Morvai påminde om några dramatiska händelser. Om ni vill ge mig mer information om detta så tar jag gärna emot det skriftligen. Jag kan även träffa er för att diskutera detta så att jag får ökad kunskap om frågan. László Tőkés talade om 1956 och Ungern. Dessa händelser och vår djupa tro på EU är mycket viktiga för oss alla. Ja, jag har också en djup tro på Europeiska unionens styrka.

Wojciech Michał Olejniczak ställde en rad frågor om bristande jämlikhet i Europa. Vi måste definitivt tala om enighet, men å andra sidan används alla de medel jag tidigare talade om fortfarande, precis som alla åtgärder som är avsedda att ge oss möjlighet att komma tillrätta med bristande jämlikhet. De är fortfarande i kraft, ingenting har ändrats när det gäller detta. Situationen förblir lika öppen och tydlig som någonsin tidigare, och därför är det mycket bra att vi har ett enat Europa. När det gäller en lösning på tillgången till olja, gas och energiresurser i allmänhet måste vi tala om en gemensam energipolitik. Då kommer inga onödiga spänningar att uppstå mellan oss. Dessa skapar onödiga murar mellan oss, och vi har trots allt har ägnat decennier åt att riva ned murar. Detta är vad framtiden handlar om. Därför är jag definitivt en förespråkare för en gemensam energipolitik.

Naturligtvis finns det kriterier som måste uppfyllas för att länder ska kunna anslutas till Europeiska unionen. Det sades också att för att andra länder ska kunna bli medlemmar i EU så måste vi inom EU vara väl integrerade så att mottagandet av nya medlemsstater kan bli effektivt. Vi behöver tid för integration, men ett land som Kroatien är till stor utsträckning redo för integration. Jag förstår att Kroatien har en stark möjlighet att anslutas till EU relativt snabbt, även om det har upplevt vissa problem. Det kanske är samma sak med Island, men det är mycket svårt att fastställa tidsramar för andra länder som inte är lika väl förberedda. Håll i åtanke att länderna i Central- och Östeuropa, som nu är medlemmar i EU, började förebereda sig för integration 1991/1992, så det tog tolv år. Vi förberedde oss för integration i tolv år, och faktum är att vi hade bättre villkor än vad dessa länder för närvarande har eftersom situationen i världen i stort var bättre. Det rådde inte någon kris, och många andra faktorer bidrog tillsammans till att situationen var bättre för oss. Det tar lång tid, och jag vågar mig inte på att ange några tidsramar, men låt oss komma ihåg att utvidgning är en bra EU-princip, även om den är långsiktig.

Jag vill återigen tacka er alla för diskussionen. Jag har beaktat alla kommentarer, och de kommer nu att bilda underlag för förslag till vissa ändringar. Vidare kommer vi att träffas regelbundet. Jag kommer att sitta här, där jag nu befinner mig, eftersom jag vill vara så nära er alla som möjligt.

(Applåder)

  Talmannen. − Tack, herr Buzek, inte minst för att ni så samvetsgrant svarade på alla inlägg utan undantag.

Debatten är härmed avslutad.

Skriftliga förklaringar (artikel 149)

  Lidia Joanna Geringer de Oedenberg (S&D), skriftlig. – (PL) Jag gratulerar er till att ha valts till Europaparlamentets talman. Jag är precis som alla våra landsmän stolt över att en polack för första gången i historien axlar detta hedrande uppdrag. Vi ser det som en bekräftelse på vår roll och ställning i Europa.

Polen är samtidigt ett av de få kvarvarande länder som ännu inte har slutfört ratificeringen av Lissabonfördraget, ett föredrag som skulle göra den europeiska integrationen mer effektiv. Det är paradoxalt. Det polska parlamentet godkände som ni vet ratificeringen av Lissabonfördraget i april i år, men ratificeringshandlingen har ännu inte undertecknats av presidenten.

Jag tror att ni kan ge ett värdefullt bidrag till den offentliga debatten i Polen och bidra till att öka stödet i samhället för fördraget, vilket kunde påskynda slutförandet av ratificeringen. Jag vill också tacka er för att ni personligen engagerat er i saken på Irland. Jag hoppas innerligen att den irländska befolkningen kommer att rösta ja den 2 oktober och att Tjeckien och Polen sedan kommer att slutföra de nödvändiga formaliteterna.

Att bidra till att få ett slut på ”Lissabonratificeringsföljetongen” är ett av de viktigaste målen för parlamentet, och jag hoppas det också kommer att bli en av dess framgångar.

  Filip Kaczmarek (PPE), skriftlig. – (PL) Detta är ett viktigt ögonblick i den europeiska integrationens historia. Tack för det program ni har lagt fram. Jag hoppas att ni kommer att fullfölja denna ambitiösa plan. Jag önskar er lycka till med uppgiften att leda Europaparlamentets arbete i överensstämmelse med värden som är viktiga för alla européer.

Precis som den polska solidaritetsrörelsen kunde förändra Polens och andra centraleuropeiska länders ansikte kommer den europeiska solidariteten att göra att vi kan möta dagens utmaningar. Detta kommer att bli möjligt under vissa förutsättningar, nämligen att vår solidaritet är orubblig, genuin och inriktad på att få till stånd förändringar. Precis som i Polen, där diktaturen inte föll på grund av ord utan av handlingar, kommer den europeiska solidariteten att bli effektiv om den omsätts i uttrycklig handling. Jag tror att detta verkligen kommer att bli så.

Det är en framtidsvision för Europa som tilltalar väldigt många européer. Herr talman! Jag räknar med att Europaparlamentet under er ledning kommer att spela en positiv och allt större roll i förverkligandet av denna vision. Tack så mycket.

(Sammanträdet avbröts kl. 13.25 och återupptogs kl. 15.00.)

ORDFÖRANDESKAP: BUZEK
Talman