Index 
 Föregående 
 Nästa 
 All text 
Förfarande : 2009/2668(RSP)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång : RC-B7-0039/2009

Ingivna texter :

RC-B7-0039/2009

Debatter :

Omröstningar :

PV 16/09/2009 - 7.3
Röstförklaringar
Röstförklaringar

Antagna texter :

P7_TA(2009)0013

Debatter
Onsdagen den 16 september 2009 - Strasbourg EUT-utgåva

8. Röstförklaringar
Anföranden på video
PV
  

Muntliga röstförklaringar:

 
  
  

Val av kommissionens ordförande

 
  
MPphoto
 

  Charles Goerens (ALDE).(FR) Herr talman! I går bidrog ordföranden för kommissionen till att stärka respekten för gemenskapsmetoden. Och detta med all rätt, metoden garanterar att alla medlemsstater och gemenskapsinstitutioner får delta i beslutsprocesserna ända från början.

Det sätt som G4 har handskats med bank- och finanskrisen 2008 på visade dock motsatsen till det som José Manuel Barroso uppmanade till i går eftermiddag. År 2008 väntade vi förgäves på att kommissionsordföranden skulle uppmana till ordning.

Europeiska unionen består naturligtvis av Frankrike, Storbritannien, Tyskland och Italien, dvs. alla medlemmarna i G4. Men den består också av Österrike, Belgien, Estland, Lettland, Rumänien, Polen, Ungern, Luxemburg och så vidare. Dessa blev uteslutna från en viktig fas i beslutsprocessen 2008.

Ordförande Barroso! Ni borde ha stärkt respekten för gemenskapsmetoden redan 2008 genom att göra det uttalande ni gjorde i går. Det är därför som jag inte kan stödja er kandidatur i dag.

Herr talman! Får jag lägga till en personlig kommentar. Det är svårt för dem som har ordet att tala på grund av allt detta oväsen.

 
  
MPphoto
 

  Crescenzio Rivellini (PPE).(IT) Herr talman, mina damer och herrar! Efter mitt tal kommer jag att säga några ord på napolitanska (Denna del är inte transkriberad eftersom napolitanska inte är ett officiellt språk). Jag kommer inte att göra detta för att skapa ”lokalfärg” utan för att skapa ett politiskt och medialt intresse för den nödsituation som Syditalien befinner sig i för närvarande. Jag röstade för ordförande Barroso, inte minst på grund av att jag hoppas att han kommer att bli ordförande för hela EU, även Syditalien.

Syditalien är beläget mitt i Medelhavsområdet och är därför en port mot Europa och en länk mellan olika världar. Genom dess historia, dess geografiska läge och kultur av gästfrihet kan området spela en viktig roll för hela den gamla kontinenten. Syditalien bör behandlas med samma respekt som andra platser i EU, och när området nu står inför problem måste EU ingripa lika energiskt som när man lät 150 miljoner medborgare från Östeuropa bli EU-medborgare. Detta hade sitt pris: om en arbetstagare från Gdańsk i dag tjänar 28 gånger mer än tidigare är det bland annat tack vare Italiens och Syditaliens ansträngningar.

(Talaren fortsatte på napolitanska.)

 
  
MPphoto
 

  Daniel Hannan (ECR).(EN) Herr talman! Med tiden har vi kanske vant oss vid ihåligheten i den ritual som vi just har utfört. Eftersom vi har blivit så vana vid EU:s struktur har vi slutat se hur felaktigt och hemskt där är att vi låter den högsta verkställande och lagstiftande makten vara i händerna på en byråkrati som inte är vald och som inte tar ansvar. Majoriteten av medlemsstaternas lagar kommer från en kommission som ingen röstar fram och som ingen kan bli av med. Endast i ett avseende gör man anspråk på demokratisk legitimitet – i den ritual som vi just har genomfört här i parlamentet. Jag kan inte låta bli att säga att detta påminner mig om ett av parlamentets tillfälliga sammanträden under den gamla Comecon-eran där vi alla stod upp och gratulerade oss själva för att ha stämplat ett beslut.

Jag har personligen inga problem med José Manuel Barroso. Om vi ska ha en federalistisk ordförande för kommissionen – och vad jag förstår är detta parlamentets vilja – kan det lika gärna vara han som någon annan. Han verkar vara en trevlig kille, och som alla brittiska politiker älskar jag Portugal djupt och är medveten om vårt förhållande till vår äldsta bundsförvant. Men det ligger något farsartat i att låtsas tro att ett system som ger monopol på rätten till lagstiftningsinitiativ till personer som vi inte kan rösta på och som vi inte kan göra oss av med präglas av ett demokratiskt engagemang.

 
  
MPphoto
 
 

  Syed Kamall (ECR).(EN) Herr talman! Precis som föregående talare, som för övrigt är min kollega, vill även jag uttrycka mina reservationer mot att José Manuel Barroso blir omvald som ordförande för kommissionen.

Trots allt är han mer än någon annan hängiven ytterligare europeisk integration, ofta mot de europeiska folkens vilja. Han kom dock till ECR-gruppens sammanträde och förklarade att han var för smart reglering.

Givetvis råder det mycket tvivel om vad ”smart reglering” verkligen betyder. Många människor tror att smart reglering är lika med dålig reglering, eller att reglering över huvud taget är motsatsen till smart.

Om ordförande Barroso verkligen är för smart reglering skulle jag vilja be honom att försäkra sig om att kommissionen genomför en ordentlig ekonomisk konsekvensbedömning av varje direktiv. Nästa år kommer parlamentet att gå igenom direktivet om alternativ investeringsfondsförvaltning. Kommissionen har än så länge misslyckats med att genomföra en ordentlig ekonomisk konsekvensbedömning – den säger till och med att detta inte låter sig göras.

Hur ska vi, under dessa omständigheter, kunna få tillstånd en smart reglering? Jag ber José Manuel Barroso att tänka över det igen.

 
  
  

Gemensamt resolutionsförslag: om skogsbränderna sommaren 2009 (RC-B7-0039/2009)

 
  
MPphoto
 

  Andrew Henry William Brons (NI).(EN) Herr talman! Jag motsatte mig det gemensamma resolutionsförslaget om skogsbränderna, trots att jag är positivt inställd till att EU-länderna samarbetar frivilligt för att förebygga, bekämpa och reparera de förfärliga skador som orsakats av skogsbränder.

Jag motsätter mig emellertid upprättandet av ett EU-organ som får mer makt över medlemsstaterna än vad som är nödvändigt för att handskas med dessa problem. Min uppmärksamhet drogs till punkterna 3, 7 och 8 i det gemensamma resolutionsförslaget.

Enligt detta förslag utnyttjas beundransvärda humanitära insatser i samband med dessa fruktansvärda tragedier för att gå vidare mot att upprätta en europeisk räddningsstyrka vid namn ”Europe Aid”, enligt vad som beskrivs i Michel Barniers rapport.

 
  
MPphoto
 

  Philip Claeys (NI).(NL) Herr talman! Jag lade ned min röst i den slutliga omröstningen om denna resolution, även om jag gjorde det med viss reservation och en del tvivel eftersom texten utan tvekan innehåller många positiva delar som ingen egentligen kan motsätta sig. Jag tänker t.ex. på stödet för att stärka medlemsstaternas åtgärder för civilskydd genom överföring av expertkunskaper och arbetsmetoder. Förra sommaren såg vi återigen att vissa skogsbränder får en sådan omfattning att det är nödvändigt att samarbeta men att samarbete mellan medlemsstaterna redan sker. Sådant samarbete kan givetvis fördjupas ytterligare men frågan är vilket värde det har att t.ex. ha en separat insatsstyrka för EU. Det skulle bara ta medlemsstaternas resurser i anspråk och innebära att ännu ett EU-organ inrättas med sin egen personal och än mer byråkrati.

 
  
  

Skriftliga förklaringar

 
  
  

Val av kommissionens ordförande

 
  
MPphoto
 
 

  Maria da Graça Carvalho (PPE), skriftlig. (PT) Tack vare ordförande José Manuel Barroso är EU världsledande i kampen mot klimatförändringen. EU är det enda internationella block som har en tydlig och konsekvent förhandlingsposition till Köpenhamnskonferensen. De politiska riktlinjer för kommissionen som har stakats ut av ordförande Barroso visar en ambitiös och modern vision för EU, där kampen mot klimatförändringen och kunskapstriangeln är centrala frågor.

Vi står inför komplexa utmaningar och därför måste svaren präglas av en helhetssyn. För perioden efter 2010 föreslår José Manuel Barroso därför ett samordnat och samstämmigt angreppssätt där Lissabonstrategin, energi- och klimatpolitiken och socialpolitiken ingår. Det föreslås nya källor till tillväxt och social sammanhällning utifrån en ny industristrategi för EU, en modern tjänstesektor och en dynamisk landsbygdsekonomi.

Ordförande Barroso prioriterar sålunda realekonomin och moderniseringen av den genom vetenskaplig forskning, teknisk utveckling, innovationer och hållbarhetsprinciperna. Kommissionen under ledning av ordförande José Manuel Barroso kan i partnerskap med Europaparlamentet och rådet bidra till att skapa ett blomstrande, hållbart och socialt avancerat EU.

 
  
MPphoto
 
 

  Françoise Castex (S&D), skriftlig. (FR) Jag röstade mot omvalet av José Manuel Durão Barroso för den politiska konsekvensens skull och av respekt för vår valkrets. Under sina fem år i ämbetet har José Manuel Durão Barroso exploaterat vissa medlemsstaters stöd för George W. Bushs krig i Irak, aldrig lyckats blåsa nytt liv i EU eller stärka EU gentemot nationella egenintressen. Han höll inte måttet när den finansiella, ekonomiska och sociala krisen uppstod.

Allt han har gjort under dessa fem år är att följa den finansiella kapitalismens nyckfulla vägar i stället för att föreslå den nya lagstiftning som EU behöver för 2000-talet. Kommissionens politik behöver en ny inriktning. José Manuel Durão Barroso är inte rätt man för jobbet. Hans program kan inte matcha omfattningen av den aktuella krisen: det saknar en europeisk återhämtningsplan, en sysselsättningspakt, reglering och effektiv övervakning av finansmarknaderna och mer robusta och snabba instrument för att korrigera den bristande balansen. Vi behöver ett direktiv om offentliga tjänster och att kommissionen omorienterar lönepolitiken. Om vi vill rädda vår sociala modell i EU behöver vi en mycket mer ambitiös social dagordning.

 
  
MPphoto
 
 

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. (PT) Jag är glad över att säga att jag som portugis och ledamot av Europaparlamentet röstade för omval av José Manuel Durão Barroso som ordförande för Europeiska kommissionen. Jag anser att hans insatser under den gångna mandatperioden som omgavs av så många politiska, finansiella och sociala svårigheter tillsammans med den erfarenhet han har förvärvat på sin post motiverade regeringarnas stöd och parlamentets förnyade förtroende.

Jag beklagar djupt de många försök – som inte alltid var öppna eller allvarliga – att hindra att hans kandidatur skulle lyckas, och jag konstaterar att de omintetgjordes, inte bara för att trovärdiga alternativ saknades utan också för att de grundades på dåraktiga argument. Jag beklagar att ledamöter från mitt eget land inte kunde motstå frestelsen att slå in på den vägen, vilket är lika lätt som inkonsekvent.

Jag hoppas att den andra Barrosokommissionen kan kombinera teknisk kompetens med det där lilla extra. Jag hoppas också att man verkligen kommer att respektera och tillämpa subsidiaritetsprincipen och välja att skynda långsamt i små steg, som Jean Monnet förordade, snarare än att anta en snabbspårsstrategi som lovat runt men hållit tunt när det gäller verkliga framsteg för det europeiska projektet och den europeiska drömmen. Hur mycket vi än blickar mot horisonten kommer vi bara dit genom att sätta den ena foten framför den andra. Låt oss gå rätt väg.

 
  
MPphoto
 
 

  José Manuel Fernandes (PPE), skriftlig. (PT) Jag välkomnar resultatet av denna omröstning som innebär att José Manuel Durão Barroso på nytt blir Europeiska kommissionens ordförande. Portugal är stolt över att kommissionen leds av en så erkänt duglig och skicklig portugis som Barroso. Ännu stoltare blir man när man ser tillbaka på insatserna under hans första mandatperiod mellan åren 2004 och 2009. Europaparlamentets omröstning innebär ett erkännande åt dessa insatser. Han valdes faktiskt med mycket bred majoritet – med större majoritet än den som krävs enligt Lissabonfördraget.

Barroso har under de senaste fem åren visat prov på ett starkt och allsidigt ledarskap. Energi- och klimatfrågorna, tjänstedirektivet och kemikalieförordningen är bara några exempel på områden där han har nått framgång och visat ledarskap. Han har även varit en förgrundsgestalt för att söka efter lösningar och lägga fram konkreta förslag för att lösa den ekonomiska kris som vi fortfarande lider av. Europaparlamentet har nu skickat ut ett budskap om att EU är starkt och har en stark ledare. Därför kan vi nu med hopp och tillförsikt gå vidare framåt mot ett mer välmående och solidariskt EU.

 
  
MPphoto
 
 

  João Ferreira (GUE/NGL), skriftlig. (PT) De politiska riktlinjerna för kommissionens kommande mandatperiod som just har presenterats är en bekräftelse på att dess ordförande har för avsikt att i huvudsak hålla fast vid principerna i riktlinjerna från den mandatperiod som nu går mot sitt slut. Dessa riktlinjer ligger till grund för den djupa ekonomiska och sociala kris vi nu upplever, vars följdverkningar – arbetslöshet, ojämlikhet, fattigdom och utslagning – så skoningslöst har drabbat EU:s arbetstagare och befolkning.

I Portugal har genomförandet av den politik som är en följd av dessa riktlinjer inneburit en ödeläggelse eller fullkomlig lamslagning av väsentliga produktionsområden såsom jordbruk, fiske och industri, ett angrepp på arbetstagarnas rättigheter, sänkta löner och en motsvarande ökning av arbetslöshet och osäkra arbetstillfällen, en orättvis lönefördelning, som nu tydligt avviker från EU-genomsnittet, samt en misslyckad politik med avregleringar, liberalisering och privatisering av basnäringarna, vilket har lett till en avveckling av offentliga tjänster och kommersialisering av väsentliga delar av vårt samhällsliv. Om man håller fast vid dessa riktlinjer bevarar man också förmögenhetskoncentrationen, skapar divergens i stället för konvergens, och lägger grunden för att den latenta systemkrisen på nytt blossar upp inom kort och ställer till med skada.

 
  
MPphoto
 
 

  Lidia Joanna Geringer de Oedenberg (S&D), skriftlig. (PL) Vi vill alla skapa ett starkare EU där folk har det bättre ställt! Att döma av de politiska riktlinjer för nästa kommission som ni presenterade för parlamentet har ni samma avsikter. Men det krävs mer än så av någon som är påtänkt som kommissionens framtida ledare: han förväntas berätta hur han tänkt sig åstadkomma detta och inte bara räkna upp alla utmaningar.

Målen är i själva verket så vittomspännande att det finns en risk för att de tränger undan varandra, och det kommer säkert att komma en tid då man tvingas rangordna de olika prioriteringarna. Vad skulle ni t.ex. välja om målet att skapa ett ekonomiskt konkurrenskraftigt EU skulle råka i konflikt med målet om en hög sysselsättningsnivå? I den text ni skickat till oss ges inget tydligt svar på den frågan.

Jag fick intrycket att ert dokument bara är en önskelista med mål som aldrig förverkligades under den första mandatperioden. Frågan är varför de aldrig förverkligades?

Jag vill också säga några ord om den punkt i ert program som handlar om Internet. Ni nämner Internets betydelse för den ekonomiska utvecklingen och den sociala sammanhållningen i EU och lovar till och med att den nya kommissionen kommer att utarbeta en s.k. europeisk digital dagordning. Jag skulle gärna vilja veta hur ni har tänkt er att omsätta detta förslag i praktiken och på vilket sätt denna dagordning kommer att innebära ett mervärde i förhållande till de tidigare initiativen?

 
  
MPphoto
 
 

  Bruno Gollnisch (NI), skriftlig. (FR) Liksom de vänner som företräder de nationella rörelserna i Europa tillhör också jag en av de 219 Europaparlamentsledamöter som röstade mot José Manuel Durão Barroso. Han är en sympatisk och kultiverad man, men framför allt är han en symbol för Europeiska unionens misslyckande. Han har misslyckats med att värna våra ekonomier och arbetstillfällen mot orättvis global konkurrens, att hjälpa EU-länderna ur krisen, att reformera det finansiella systemet för att tygla ohämmad spekulation, att garantera demokrati, att garantera självförsörjning på livsmedelsområdet och att tygla den tilltagande avindustrialiseringen av våra länder.

Han har kort sagt misslyckats med att bevisa att det Brysselstyrda EU är mer än ett maskineri för att förtrycka, utarma och underkuva folk och nationer. Vid en närmare undersökning är valet av José Manuel Durão Barroso också en symbol för hur EU fungerar. Vilket rabalder skulle det inte ha blivit om en statschef, och inte kommissionens ordförande, som med sin politik kommer att påverka vardagen för 500 miljoner EU-medborgare, hade valts med drygt hälften av rösterna trots att han var den enda kandidaten?

 
  
MPphoto
 
 

  Sylvie Guillaume (S&D), skriftlig. (FR) Jag röstade i dag mot José Manuel Durão Barrosos kandidatur av tre huvudsakliga skäl. För det första på grund av hans egna meriter under de senaste fem åren: ett svagt, konservativt och liberalt ordförandeskap som förhöll sig passivt inför krisen och inte förmådde stimulera en samordnad återhämtning utan uteslutande rättade sig efter stats- och regeringschefernas önskemål. José Manuel Durão Barroso har verkligen inte främjat ett starkt EU. För det andra på grund av hans bristfälliga gensvar på de villkor som uppställdes av Progressiva förbundet av socialdemokrater och demokrater i Europaparlamentet: varken en verklig återhämtningsplan eller en sysselsättningspakt, ingen reglering, tillsyn eller effektiva instrument för att komma till rätta med obalansen på finansmarknaderna, och inte ett enda åtagande om ett ramdirektiv till skydd för offentliga tjänster. Det sista skälet har att göra med budskapet från väljarna i samband med valet till Europaparlamentet, som visade att de inte längre är intresserade av ett försvagat och obegripligt EU där kompromisser uppfattas som en högre dygd än tydliga politiska direktiv.

 
  
MPphoto
 
 

  Jacky Hénin (GUE/NGL), skriftlig. (FR) Valet av ordförande till Europeiska kommissionen är ett ytterst viktigt beslut och EU:s väljare har rätt att få information om hur deras företrädare röstar.

Personligen beklagar och förkastar jag det förfarande med sluten omröstning som leder till en total avsaknad av ansvarsskyldighet.

Eftersom jag inte kan finna några beröringspunkter mellan min egen uppfattning och José Manuel Durão Barrosos program kan jag dessutom bekräfta att jag inte kommer att stödja hans utnämning till kommissionens ordförande.

 
  
MPphoto
 
 

  Cătălin Sorin Ivan (S&D), skriftlig. (RO) Om man vid slutet av den femåriga mandatperioden (2004–2009) skärskådar Europeiska kommissionens verksamhet framställs ordförande Barroso inte i särskilt ljus dager. Mot den bakgrunden finner jag det nödvändigt att lägga ned min röst, särskilt i en tid då en nejröst vore ett politiskt oklokt beslut med tanke på avsaknaden av alternativ, och en jaröst vore liktydigt med att uttrycka ett ovillkorligt och obefogat förtroende för ett otillfredsställande program.

Jag anser att medlemsstaternas stöd till ordförande Barroso är ett odiskutabelt bevis för att han inte har varit en stark ordförande utan snarare en ordförande som har prioriterat nationella intressen genom att låta de nationella ledarna staka ut riktlinjerna för sitt mandat. Kommissionen behöver en ordförande som stöder utarbetandet av en gemenskapspolitik och hela tiden eftersträvar integration och främjar tanken på ett enat Europa. Han får inte på något sätt göra sig till talesman för nationella intressen. Ur ett socialdemokratiskt perspektiv har ordförande Barroso misslyckats med att leva upp till många av de åtaganden som gjordes under början av hans mandat år 2004. Kommissionen har visat väldigt lite intresse för många av dessa frågor, t.ex. att konsolidera ett socialt Europa. Jag väljer att inte rösta för en nyutnämning av ordförande Barroso.

 
  
MPphoto
 
 

  Astrid Lulling (PPE), skriftlig. (FR) Jag röstade för utnämningen av José Manuel Durão Barroso som ordförande för Europeiska kommissionen.

Fyra skäl ligger bakom detta beslut.

Europeiska rådet lade enhälligt fram förslaget om José Manuel Durão Barrosos kandidatur.

Enligt min uppfattning om demokrati har valets vinnare rätt att välja en person ur sin egen krets.

Det finns inga andra alternativ än José Manuel Durão Barroso. Ingen alternativ lösning har allvarligt övervägts.

Den kritik som riktats mot den avgående ordföranden är felaktig på en avgörande punkt. Det är nämligen kommissionen som lägger fram förslag och medlemsstaterna som fattar beslut.

Mitt stöd är även förknippat med vissa förväntningar.

Under sin andra mandatperiod bör José Manuel Durão Barroso uppträda något mer oberoende, inte minst i förhållande till de större medlemsstaterna, och verka för att målet med hans åtgärder uteslutande ska vara att tjäna gemenskapens bästa.

Jag beklagar att kommissionen har en tendens att bli ett konglomerat av kommissionsledamöter som kan agera efter eget gottfinnande. Jag vill uppmana José Manuel Durão Barroso att använda sitt inflytande för att bryta denna utveckling.

Jag skulle vilja att kommissionen i egenskap av fördragens väktare återvinner sin ursprungliga styrka, d.v.s. förmågan att staka ut kursen med samlande projekt.

 
  
MPphoto
 
 

  Willy Meyer (GUE/NGL), skriftlig. (ES) José Manuel Durão Barroso, Europeiska kommissionens ordförande, bär ansvaret för den finansiella, ekonomiska, livsmedelsmässiga och miljömässiga kris som EU befinner sig i. Ingen har så här långt insett hans misstag utan skulden har i stället lagts på Förenta staterna. Kommissionen har hittills försökt skapa ett EU som bygger på privatiseringar och nedmontering av välfärdsstaten.

Kommissionen antog Lissabonstrategin, där man förutspådde en ekonomisk tillväxt på 3 procent och skapandet av 20 miljoner arbetstillfällen fram till år 2010. Det är uppenbart att denna strategi är ett misslyckande. Trots detta föreslår nu kommissionen att strategin ska förnyas och fortsätter med samma politik som har gett upphov till krisen. Krisen är ingen pandemi utan resultatet av en satsning på en enda strategi: den strategi som antogs av kommissionen. I kommissionens utrikespolitiska program nämns Sahara eller Palestina över huvud taget inte alls. Dessa frågor är inte bara frågor som inte prioriteras, utan EU planerar dessutom att ge en framskjuten ställning åt Marocko och att uppgradera förbindelserna med staten Israel.

 
  
MPphoto
 
 

  Maria do Céu Patrão Neves (PPE), skriftlig. (PT) Det arbete som utförts av ordförande José Manuel Barroso under de senaste fem åren har kännetecknats av pragmatism, allvar och fasthet i bevakandet av EU:s viktigaste intressen.

Hans ledarskap i världen när det gäller kampen mot klimatförändringarna, det tidsmässigt lägliga initiativet att öka EU:s engagemang i världshaven genom sjösättandet av den nya europeiska sjöfartspolitiken, och hans förmåga att skapa samsyn om budgetplanen i en europeisk union med 27 medlemsstater är några exempel på skäl som motiverar att han bör fortsätta att leda Europeiska kommissionen.

Ekonomisk tillväxt, investeringar i innovation och fortbildning och kampen mot arbetslöshet är grundläggande förutsättningar för att den europeiska integrationen ska kunna fortsätta, och dessa frågor utgör också José Manuel Durão Barrosos prioriteringar inför framtiden.

Vid en tidpunkt då världen befinner sig i en ekonomiskt och finansiellt besvärlig situation behöver EU en stark ledare som kan blåsa nytt liv i det europeiska projektet.

Av bland annat dessa skäl anser jag att José Manuel Durão Barroso är den idealiske ordföranden för att styra över EU:s öde under den kommande mandatperioden.

 
  
MPphoto
 
 

  Frédérique Ries (ALDE), skriftlig. (FR) Liksom 381 av mina kolleger gav jag mitt stöd till José Manuel Durão Barrosos utnämning till ordförande för kommissionen. Det beslutet fattade jag av många skäl, inte minst på grund av att vissa personer riktar synnerligen orättvisa anklagelser mot denne kandidat. Vissa drömmer om en ny Delors, samtidigt som de glömmer att vi har skapat en annan värld … och ett annat EU. Kohls och Mitterrands EU med tolv medlemsstater finns inte längre och kommer med all sannolikhet heller aldrig tillbaka.

Som första ordförande för en kommission med 25, och sedermera 27 ledamöter, fick José Manuel Durão Barroso den känsliga uppgiften att hantera 2004 års utvidgning. Det var en mandatperiod präglad av konsolidering. Den andra mandatperioden kommer att präglas av ambitioner. Jag hoppas och tror att det blir på det viset. Jag vägrar att leka trollkarlens lärling, vägrar att vänta, inte på Godot, utan på en annan hypotetisk kandidat som rådet inte har några planer på att föreslå. Jag vägrar att vänta och därmed ytterligare försvaga våra institutioner och försämra det goda anseende som Europeiska unionen fortfarande har hos medborgarna. Så vi förväntar oss att han ska hålla sina löften om bekämpande av klimatförändringar och diskriminering, och om snabba gemensamma insatser mot den ekonomiska och sociala krisen. Att skjuta upp denna omröstning ytterligare en gång vore att slå in på ett villospår. Det vore ett misstag att vänta på en spökkandidat.

 
  
MPphoto
 
 

  Nuno Teixeira (PPE), skriftlig. (PT) En stark och ambitiös kommissionsordförande är en förutsättning för att EU ska kunna återta sin ställning som världsledare genom att finna en god balans mellan å ena sidan ekonomiska och politiska mål och å andra sidan social och territoriell sammanhållning. Prioriteringarna måste fastställas på ett pragmatiskt sätt samtidigt som man tar hänsyn till de värderingar som ligger till grund för det europeiska projektet.

Vi står inför en rad utmaningar, bland annat att reformera gemenskapsbudgeten, som EU måste ta itu med genom att bevisa att man klarar av att påverka den globala dagordningen i en rad frågor som t.ex. kampen mot klimatförändringarna och regleringen av finansmarknaderna. Vid en tidpunkt då arbetslösheten skjuter i höjden i många medlemsstater är det av avgörande betydelse att man finner ett hållbart sätt att komma ur den rådande ekonomiska och sociala krisen. Detta mål bör ena medlemsstaterna kring solidaritetsprincipen och stärkandet av EU:s inre marknad.

Eftersom jag anser att José Manuel Durão Barroso har de kvaliteter som gör det möjligt att för honom att också fortsättningsvis infria de förväntningar vi har på honom, eftersom jag anser att det är hedrande för Portugal att han innehar denna post, och eftersom jag uppfattar det som en fördel för en litet och avlägset randområde som Madeira att ha en företrädare för kommissionen som på allvar förstår dess situation, stöder jag hans nya kandidatur till posten som ordförande för Europeiska kommissionen.

 
  
MPphoto
 
 

  Frank Vanhecke (NI), skriftlig. (NL) Jag röstade mot omvalet av José Manuel Durão Barroso till kommissionens ordförande eftersom han under de senaste fem åren har varit själva sinnebilden för den kommission som på ett sådant föraktfullt och arrogant sätt valde att sätta sig över det demokratiska förkastandet av Lissabonfördraget. José Manuel Durão Barroso har upprepade gånger argumenterat för en ny våg av massinvandring och genomgående tonat ned de problem som är förknippade med Turkiets eventuella anslutning till EU. Det är dessutom mycket talande att José Manuel Durão Barroso i går vägrade att svara på en befogad fråga från en brittisk ledamot angående hans avsikter när det gäller tillsättande av en europeisk människorättskommissionär, dvs. internt inom Europeiska unionen. Storebror Europa marscherar vidare utan att någon, inte ens Europaparlamentsledamöterna, ska ha kunskap om detta.

 
  
MPphoto
 
 

  Derek Vaughan (S&D), skriftlig. (EN) Även om jag vanligtvis inte brukar lägga ned min röst kände jag att det var riktigt under dagens omröstning om valet av kommissionens ordförande. Jag godtar att José Manuel Durão Barroso har gjort vissa eftergifter, till exempel i frågan om sociala konsekvensbedömningar. Men José Manuel Durão Barroso har inte lyckats visa prov på engagemang när det gäller att lägga fram förslag som är viktiga för S&D-gruppen – t.ex. att skärpa direktivet om utstationerade arbetstagare, ett direktiv av avgörande betydelse för att skydda walesiska arbetstagare. Det behövs även ett tydligare åtagande när det gäller portföljerna för de nyutnämnda kommissionsledamöterna och en tydlig förklaring från José Manuel Durão Barroso om hur nästa kommissionskollegium ska sammansättas. Jag anser inte att José Manuel Durão Barrosos utfästelse om att bekämpa social dumpning i EU är tillräckligt långtgående, och det är av detta skäl, utöver det jag tidigare sagt, som jag har beslutat mig för att lägga ned min röst.

 
  
MPphoto
 
 

  Bernadette Vergnaud (S&D), skriftlig. (FR) Jag röstade mot José Manuel Durão Barrosos kandidatur framför allt på grund av att jag tror på att verkligt politiskt EU, och ett sådant mål går inte att uppnå med en kommission som är styrd av storföretagens önskemål. Jag anser vidare att man inte kan bedriva kampanj genom att efterlysa ett annat slags europeiskt ledarskap, för att sedan ge fritt spelrum åt en första klassens liberal vars program kännetecknas av brist på ambition och värderingar. En man som gömmer sig bakom beteckningen bättre lagstiftning för att avreglera allt som jag som socialist vill försvara: offentliga tjänster, socialt skydd för arbetstagare, respekt för hälso- och sjukvårdssystemen, reglering av den finansiella ekonomin och skydd av konsumenter och miljö mot industrigruppernas makt. Av respekt för mina egna och väljarnas värderingar upplever jag att dessa värden inte kan åsidosättas för baktankar och konstgrepp i syfte att få futtiga eftergifter från de konservativa som innehar majoriteten i medlemsstaterna, Europaparlamentet och kommissionen, och som inte kommer att låta sig nöjas förrän de har drivit igenom sin avregleringspolitik.

 
  
MPphoto
 
 

  Dominique Vlasto (PPE), skriftlig. (FR) Även om valet av Europeiska kommissionens ordförande sker genom sluten omröstning vill jag offentligt uttala mitt stöd för kandidaten från vår egen partigrupp, José Manuel Durão Barroso, och uppriktigt lyckönska honom till nyutnämningen. Eftersom Europeiska folkpartiets grupp (kristdemokrater) vann valet till Europaparlamentet är det ganska naturligt att ordföranden för den nya kommissionen ska komma från våra egna led. Trots de fruktlösa missnöjesyttringarna från den splittrade vänstern och de gröna, som dock inte hade någon egen kandidat att föra fram, lyckades därför José Manuel Durão Barroso bli omvald med god marginal. Jag välkomnar också hans förnyade åtagande att föra ett nära samarbete med vår församling, där han kan lita på vår beslutsamhet och vårt stöd närhelst förslagen om vårt europeiska projekt ska gå till omröstning. Parlamentet och kommissionen kommer nu att kunna sätta igång med sitt arbete utan dröjsmål, vilket ju var det allra viktigaste i denna svåra tid då många utmaningar kräver snabba åtgärder för alla EU-medborgares bästa. Eftersom EU deltar aktivt inom G20 och i klimatförhandlingarna måste vi dessutom stå enade och vara funktionsdugliga: dagens klara och entydiga röstsiffror stärker även EU gentemot andra världsmakter.

 
  
  

Gemensamt förslag till resolution: skogsbränderna sommaren 2009 (RC-B7-0039/2009)

 
  
MPphoto
 
 

  Jean-Pierre Audy (PPE), skriftlig. (FR) Jag röstade för Europaparlamentets resolution av den 16 september 2009 om skogsbränderna sommaren 2009. Denna resolution är en i raden av resolutioner där man belyser den täta förekomsten av, allvaret och komplexiteten hos och konsekvenserna av naturkatastrofer och katastrofer orsakade av människan i EU, som har ökat de senaste åren. Fenomenet med skogsbränder förvärras av avfolkningen av landsbygden, det gradvisa övergivandet av traditionell verksamhet, dåligt skogsbruk, förekomsten av vidsträckta ytor med skogsodlingar med ett enda trädslag, plantering av dåligt anpassade trädslag, avsaknaden av en effektiv politik för förebyggande av bränder, de lindriga straffen för dem som gör sig skyldiga till mordbrand och det bristfälliga genomförandet av den lagstiftning som förbjuder olaglig byggverksamhet och garanterar återplantering av skog. Det är beklagligt att kommissionen trots Europaparlamentets krav inte har tagit något initiativ för att inrätta en europeisk civilskyddsstyrka, och jag välkomnar de åtgärder som har vidtagits av min vän Michel Barnier, som länge har drivit frågan om att inrätta en sådan enhet. När privata försäkringsbolag inte längre erbjuder brandförsäkringar för skogar och den privata sektorn inte förmår lägga fram alternativ, är det absolut nödvändigt att man överväger ett offentligt-privat gemensamt instrument för att försäkra skogarna mot stormar och bränder.

 
  
MPphoto
 
 

  Carlos Coelho (PPE), skriftlig. (PT) Förhållanden med extrem torka och skogsbränder har tyvärr blivit allt vanligare och allvarligare i södra Europa. Enorma skador har vållats i form av förlust av människoliv (elva personer dog under den gångna sommaren), minskad ekonomisk verksamhet och miljöförsämringar, framför allt genom tilltagande ökenspridning till följd av att omkring 400 000 hektar europeiska skogar har försvunnit årligen under det senaste årtiondet.

Klimatförändringen bidrar till det växande antalet naturkatastrofer, men i många fall är de omöjliga att förutse eller uppkommer genom brottsliga handlingar. Därför behövs fortsatt vetenskaplig forskning för att ta fram förbättrade riskbedömningsmetoder, system för förebyggande av bränder och brandbekämpningsutrustning. Även de ekonomiska resurser som behövs för ändamålet måste anslås.

Vi behöver en europeisk strategi för att motverka naturkatastrofer och en förbättrad överensstämmelse och samordning mellan de olika gemenskapsinstrumenten. Medlemsstaterna bör förbättra samarbetet och samordningen sinsemellan för att garantera solidaritet och tillgång till fler snabbinsatsresurser när dessa naturkatastrofer ska bekämpas.

Jag uppmanar rådsordförandeskapet att snabbt fatta beslut om inrättandet av den nya solidaritetsfonden så att den blir tydligare och lättare att utnyttja i händelse av ett nödläge.

 
  
MPphoto
 
 

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. (PT) Sydeuropa har drabbats av katastrofer (torka och bränder) som har hotat människoliv, ekonomier och lokala ekosystem och som bidrar till avfolkning av de vidsträckta områden som en gång var befolkade, brukade och omvårdade. Från att ha varit ett problem som bara berör vissa enskilda länder har detta fenomen och dess allvarliga följdverkningar nu blivit gränsöverskridande till sin natur och kräver därför utan tvekan lämpliga åtgärder på EU-nivå.

Som jag tidigare har sagt kommer Europeiska unionen att gynnas om vi behåller en enad front också i tider av motgångar och lyckas mobilisera resurser såsom solidaritetsfonden samtidigt som vi lyckas finna system och metoder för att förhindra orsakerna och mildra konsekvenserna av dessa gissel, och tillhandahåller ett flexibelt, snabbt och lämpligt motmedel mot dem.

Utöver kommissionen, som bör spela en ledande roll för att finna lösningar och genomföra bästa metoder, bör hela skogsindustrin uppmanas att dela med sig av kunskap, utarbeta lösningar och hitta sätt att bidra till att variera de verksamheter som bedrivs i våra skogar.

Enligt en portugisisk barnramsa är ett träd en vän. Europeiska unionen bör återgälda denna vänskap och följaktligen stödja landsbygdens framtid.

 
  
MPphoto
 
 

  João Ferreira (GUE/NGL), skriftlig. (PT) Skälet till att jag röstade ja är att det behövs en verksam solidaritet och omedelbar mobilisering av finansiella resurser för att vi så snabbt som situationen kräver ska kunna hantera den socialt och miljömässigt tragiska situation som har drabbat de områden och samhällen som drabbades av sommarens bränder.

Jag anser dock att man i resolutionen mer borde betona effekterna av vissa delar av gemenskapspolitiken, särskilt den gemensamma jordbrukspolitiken (GJP), som leder till att människor överger marken och produktionssystemen, samt verksamhet som bidrar till att förebygga problemet med bränder.

Konsekvenserna av GJP, särskilt i länder som Portugal, utgör en av de underliggande orsakerna till de bränder som i dag ödelägger stora markområden år efter år. Jag anser dock att detta möjliga och önskvärda samarbete mellan medlemsstaterna för att bekämpa skogsbränder inte får utnyttjas för att bana väg för avlägsnandet av viktiga delar av varje medlemsstats suveränitet när det gäller räddningstjänster och införandet av åtgärder för att styra och ingripa på deras territorium.

 
  
MPphoto
 
 

  Sylvie Guillaume (S&D), skriftlig. (FR) Denna sommar har skogsbränder återigen ödelagt södra Frankrike. I likhet med våra andra europeiska grannar har våra medborgare tvingats bekämpa lågorna, en katastrof som leder till både materiella skador och mänskligt lidande. Det är skälet till att jag har förespråkat inrättandet av en oberoende permanent europeisk insatsstyrka som ska bistå medlemsstaterna och de drabbade regionerna vid skogsbränder och andra katastrofer. Vi har även uppmanat kommissionen att införa en strategi som gör det möjligt att bevara de rika ekosystemen i våra naturparker, vare sig det är Bauges, Ardèche eller Lubéron. Arbetet skulle bygga på finansiering inriktad på förebyggande åtgärder och insatser för att återställa det skadade ekosystemet. Det kan vara berättigat att tillämpa den gemensamma jordbrukspolitiken för att förhindra spridningen av skogsbränder, som alltför ofta är en följd av riklig undervegetation i vissa områden. Slutligen har jag även förespråkat en mobilisering av EU:s solidaritetsfond, en fond som i dag blockeras av rådet, trots att den verkligen behövs.

 
  
MPphoto
 
 

  Eija-Riitta Korhola (PPE), skriftlig. (FI) Herr talman! Under måndagens debatt om skogsbränderna sommaren 2009 sade jag att naturförhållandena kommer att förändras i takt med klimatförändringarna. Det är ett faktum som inte kan bestridas. Det förklarar dock inte miljökatastrofer, särskilt inte om samma fenomen uppträder med några års mellanrum. Vi kan och måste vara bättre förberedda. Det är skälet till att jag var tvungen att rösta mot min grupps ståndpunkt i dag i fråga om ändringsförslag 5. För att vara helt ärlig är jag rätt förbryllad över denna ståndpunkt. Det är verkligen dags att EU:s medlemsstater tittar sig i spegeln. Det känns fullständigt berättigat att påstå att den ödeläggelse som orsakats av skogsbränderna skulle ha kunnat undvikas om vissa medlemsstater hade utarbetat och genomfört mer ändamålsenliga förebyggande åtgärder och satsat mer på att stoppa den brottsliga verksamheten knuten till förvärv av ytterligare mark att bygga på.

Politikerna får inte blunda för fakta. Det är inte bra för någon, särskilt inte när det gäller en mänsklig tragedi av en sådan storleksordning som den som orsakas av skogsbränderna. Det har hävdats att klimatförändringarna är en av orsakerna till ökningen av antalet skogsbränder. Det är sant att Europa kommer att behöva förbereda sig på längre skogsbrandssäsonger än bara från juni till september, vilket hittills har varit det normala. Somrarna börjar tidigare och de är varmare och torrare, särskilt i söder. Risken för bränder ökar därmed. Själva problemet med bränder härrör dock inte från någon gradvis förändring av naturförhållandena. Orsaken ligger någon annanstans. Det är en sak att anpassa sig till den föränderliga miljön. Det är en helt annan sak att acceptera en stelbent, dålig praxis och inte förbereda sig.

 
  
MPphoto
 
 

  Willy Meyer (GUE/NGL), skriftlig. (ES) I Grekland förstördes 130 000 olivträd av bränderna, samt många hektar av vingårdar, boskap, biodlingar, magasin, stall och ett stort antal växthus och hus. I Spanien har 95 769 hektar drabbats av skogsbränderna, vilket har lett till elva dödsfall och beräknade förluster på 395 miljoner euro.

Bränderna har lett till enorma sociala, ekonomiska och miljömässiga skador för de lokala ekonomierna, produktionsverksamheten och turismen, vilket har gjort det nödvändigt med stöd till drabbade medborgare och återställande av tidigare miljöförhållanden genom omedelbara ingripanden på nationell nivå och gemenskapsnivå.

Vi uppmanar kommissionen att utan dröjsmål mobilisera EU:s nuvarande solidaritetsfond och frigöra de resurser som krävs för att stödja återställningsplaner för de drabbade områdena, för återställande av deras produktionskapacitet och fullständig återbeskogning av de förstörda områdena.

Avskogningen är delvis orsakad av väg- och järnvägsbyggen. Kommissionen måste främja åtgärder för att offentliga arbeten som finansieras av EU-medel ska omfatta en viss offentlig investering i förbättring, underhåll och ökning av offentlig skog.

 
  
MPphoto
 
 

  Andreas Mölzer (NI), skriftlig. (DE) Olyckligtvis präglades sommaren 2009 av ödeläggande skogsbränder i Sydeuropa, vilka orsakade enorma materiella och ekologiska skador. Det stod i detta sammanhang klart att mordbrännare, som vinner på att förstöra skogarna, uppmuntras av bristerna i och avsaknaden av skogsregister eller genom bristfälligt preciserad markanvändning. Det var därför viktigt att i detta resolutionsförslag uppmana medlemsstaterna att revidera eller ändra dessa register.

Förutom återbeskogning krävs samarbete mellan experter, brandkårer och andra inblandade grupper i både nödsituationer och i förebyggande syften. Resolutionsförslaget innehåller logiska förslag, exempelvis om hur medlemsstaterna kan ges stöd vid en katastrof i överensstämmelse med solidaritetsprincipen. Det är skälet till att jag röstade ja till det gemensamma resolutionsförslaget om skogsbränderna sommaren 2009.

 
  
MPphoto
 
 

  Frédérique Ries (ALDE), skriftlig. (FR) Vi måste slå fast direkt att det inte är en lätt uppgift att förebygga naturkatastrofer och anpassa sig till klimatförändringarna. Även om EU klarar sig lite bättre än andra regioner i världen, genom inrättandet av en stärkt räddningstjänstmekanism och den finansiella gudagåvan i form av solidaritetsfonden, förstörs mer än 600 000 hektar varje år.

Jag tänker inte bara på skogsbränderna kring Medelhavet, av vilka de värsta ägde rum sommaren 2009 i höglandet kring Aten. Jag anser att två förslag är avgörande för att förbättra situationen. För det första måste Michel Barniers rapport från 2006 om en europeisk räddningstjänststyrka genomföras till fullo. Vi väntar fortfarande på att en europeisk räddningstjänststyrka ska inrättas för att förverkliga den europeiska räddningstjänstpolitik som medborgarna har röstat ja till. För det andra är det viktigt att kommissionen har rätt att övervaka vad som sker lokalt. Det skulle vara minst sagt förvånande om EU-bidrag betalades ut när vissa av skogsbränderna troligen anläggs av brottslingar med det enda syftet att förbereda marken för exploatering.

 
  
MPphoto
 
 

  Joanna Senyszyn (S&D), skriftlig. (PL) Jag röstade ja till resolutionen om skogsbränder. Hittills i år har mer än 200 000 hektar skog förstörts av bränder i EU. Det är mer än under hela 2008! I Polen är hotet från skogsbränder ett av de största i Europa. I april 2009 var antalet bränder det högsta på fem år.

Vi måste vidta brådskande och ändamålsenliga åtgärder för att motverka klimatförändringarna, som är en av orsakerna till bränderna. En annan viktig fråga i den antagna resolutionen är samordningen av EU-mekanismer för förebyggande av klimatförändring och i synnerhet ändamålsenlig användning av solidaritetsfonden för att begränsa brändernas konsekvenser.

Vi måste inrätta en europeisk insatsstyrka som kan agera snabbt i händelse av naturkatastrofer. Detta skulle på ett finansiellt och organisationsmässigt plan komplettera de insatser som genomförs i medlemsstaterna. Jag hoppas att kommissionen vederbörligen kommer att beakta parlamentets resolution om bekämpande av brändernas effekter och att den kommer att sporras att intensifiera sina egna insatser på området.

 
  
MPphoto
 
 

  Catherine Stihler (S&D), skriftlig. (EN) Dagens debatt om skogsbränder välkomnas. Ödeläggelsen av många natursköna platser är en förlust för oss alla. Vi måste visa solidaritet med våra kolleger och hjälpa de drabbade länderna.

 
  
MPphoto
 
 

  Nuno Teixeira (PPE), skriftlig. (PT) De senaste undersökningarna visar att skogarna på Madeira som ett resultat av den återbeskogning som främjas av regionala myndigheter samt genom miljöskyddsorganisationernas initiativ, har ökat med nästan 5 000 hektar under de senaste 36 åren, en bedrift som blir än mer anmärkningsvärd med tanke på att den går emot den nationella tendensen. Det ovärderliga arvet måste skyddas. Även om vi absolut måste vara redo att reagera på skogsbränder anser jag att det är nödvändigt att balansera tilldelningen av resurser mellan förebyggande av bränder, upptäckt av bränder samt brandsläckningen i sig. Jag röstade ja till resolutionen eftersom jag anser att denna politik kan främjas på EU-nivå genom en solidaritetsstrategi där man strävar efter att samordna brandförsvar och ändamålsenligt förebyggande av riskfyllda typer av beteenden.

I denna strategi bör särskild uppmärksamhet ägnas åt de yttersta randområdena och den bör medföra att både myndigheter och ägare av skogsmark deltar i att röja skogsmarken, plantera inhemska arter och återbefolka landsbygdsområden. Brottsliga handlingar bör också straffas på lämpligt sätt på nationell nivå. En flexibel tillämpning av förfaranden för utnyttjandet av befintliga eller nya strukturfonder, som EU:s solidaritetsfond, kommer att möjliggöra snabbare hjälp till människor som har förlorat odlingsmark, hem och boskap som en följd av bränder eller andra katastrofer.

 
  
MPphoto
 
 

  Frank Vanhecke (NI), skriftlig. (NL) Jag lade ned min röst i slutomröstningen om kompromissresolutionen om skogsbrändernas följder 2009. Skälet var att jag konstaterar att en majoritet i parlamentet anser att bekämpandet av skogsbränder på EU-nivå inte bör begränsas till stöd och samordning, utan i själva verket anser att en slags separat europeisk brandkår bör inrättas, ytterligare ett EU-organ som skulle kosta mycket pengar och bara överlappa det arbete som redan görs av andra.

Det illustrerar i varje fall att EU-federalisterna är mindre intresserade av att på ett effektivt och kompetent sätt leda kontinenten och mer intresserade av att ge en signal, nämligen att allting måste styras på EU-nivå – trots att vi så ofta hör subsidiaritetsprincipen lovordas.

 
  
 

(Sammanträdet avbröts kl. 12.50 och återupptogs kl. 15.00.)

 
Rättsligt meddelande - Integritetspolicy