Fullständigt förhandlingsreferat

Onsdagen den 16 september 2009 - Strasbourg

15. Situationen i Litauen till följd av antagandet av lagen om skydd för minderåriga (debatt)

  Talmannen. − Nästa punkt är en debatt om

– den muntliga frågan till rådet från Sophia in ’t Veld, Jeanine Hennis-Plasschaert, Leonidas Donskis, Gianni Vattimo, Sarah Ludford, Ulrike Lunacek, Raül Romeva i Rueda, Jean Lambert och Judith Sargentini, för gruppen alliansen liberaler och demokrater för Europa och gruppen De gröna/Europeiska fria alliansen, om den litauiska lagen om skydd för minderåriga mot skadlig påverkan från offentlig information (O-0079/2009 – B7-0201/2009),

– den muntliga frågan till kommissionen från Sophia in ’t Veld, Jeanine Hennis-Plasschaert, Leonidas Donskis, Gianni Vattimo, Sarah Ludford, Ulrike Lunacek, Raül Romeva i Rueda, Jean Lambert och Judith Sargentini, för gruppen alliansen liberaler och demokrater för Europa och gruppen De gröna/Europeiska fria alliansen, om den litauiska lagen om skydd för minderåriga mot skadlig påverkan från offentlig information (O-0080/2009 – B7-0202/2009),

– den muntliga frågan till rådet från Rui Tavares, Cornelia Ernst, Cornelis de Jong, Marie-Christine Vergiat, Willy Meyer och Kyriacos Triantaphyllides, för gruppen Europeiska enade vänstern/Nordisk grön vänster, om den litauiska lagen om skydd för minderåriga mot skadlig påverkan från offentlig information (O-0081/2009 – B7-0204/2009),

– den muntliga frågan till kommissionen från Rui Tavares, Cornelia Ernst, Cornelis de Jong, Marie-Christine Vergiat, Willy Meyer och Kyriacos Triantaphyllides, för gruppen Europeiska enade vänstern/Nordisk grön vänster, om den litauiska lagen om skydd för minderåriga mot skadlig påverkan från offentlig information (O-0082/2009 – B7-0205/2009),

– den muntliga frågan till rådet från Michael Cashman, Claude Moraes och Emine Bozkurt, för gruppen Progressiva förbundet av socialdemokrater i Europaparlamentet, om den litauiska lagen om skydd för minderåriga mot skadlig påverkan från offentlig information (O-0083/2009 – B7-0206/2009), och

– den muntliga frågan till kommissionen från Michael Cashman, Claude Moraes och Emine Bozkurt, för gruppen Progressiva förbundet av socialdemokrater i Europaparlamentet, om den litauiska lagen om skydd för minderåriga mot skadlig påverkan från offentlig information (O-0084/2009 – B7-0207/2009).

  Sophia in 't Veld, frågeställare. − (EN) Fru talman! Det är ett mycket viktigt ämne vi diskuterar i dag. Det handlar om europeiska värderingar. Vi lade fram den muntliga frågan och har också utarbetat ett förslag till gemensam resolution om den litauiska lag som påstås skydda minderåriga. Men i själva verket har den motsatt effekt, eftersom lagen mycket väl kan gynna okunskap, tabun och stigmatisering. Den kommer att leda till att unga och utsatta homosexuella, lesbiska och transsexuella utsätts för trakasserier och utslagning. Den leder därför till oändligt lidande för unga – samma människor som lagen är tänkt att skydda. I stället för att skydda kommer den att skada unga människor.

Det är därför vi har tagit upp frågan. Jag är mycket glad över att vi under sommaren har fått en skrivelse från kommissionsledamot Jacques Barrot, där han uttrycker kommissionens oro inför lagen. Han meddelar att kommissionen kommer att följa frågan noga och se till att all nationell lagstiftning överensstämmer med EU:s regelverk och principer. Detta är mycket viktigt, eftersom kommissionen inte bara bör ingripa när marknadsbestämmelser överträds utan också, och i synnerhet, när europeiska värderingar överträds. Vi kan inte tolerera diskriminering. EU är en gemenskap av värderingar – och jag vet att värderingarna delas av en majoritet av våra litauiska medborgare. Vi är alla européer.

I fråga om resolutionen ber jag om ert uttalade stöd, framför allt för den ändring där vi vill införa en hänvisning till gällande direktiv om icke-diskriminering, eftersom jag anser att detta är det minsta vi kan göra. Jag ber också om ert stöd för att i resolutionen uppmana byrån för de grundläggande rättigheterna att ge oss ett rättsligt yttrande över lagen.

Slutligen anser jag att vi som ett europeiskt parlament kan vara stolta om vi antar resolutionen i morgon – så att vi ger de gemensamma europeiska värderingarna vår röst.

  Ulrike Lunacek, frågeställare. − (DE) Fru talman! Som föregående talare påpekade är den nya lag som antagits i Litauen ett hot mot de europeiska värderingarna, EU:s lagstiftning och människors frihet, framför allt friheten för unga lesbiska, homosexuella, bisexuella och kanske transsexuella människor att leva ett liv utan rädsla. Enligt lagen påstås information i frågan skada dessa unga människor. Jag kan berätta vad det betyder: det betyder att dessa unga tvingas leva i rädsla, och eventuellt drabbas av depression. Vi vet att det förekommer fler självmordsförsök bland unga osäkra lesbiska och homosexuella i den fas när de ska erkänna sin sexualitet och avgöra hur de vill leva sina liv.

Lagen strider mot europeiska värderingar. Därför blev jag glad över att kommissionsledamot Jacques Barrot reagerade i juli. Ni sade också till Europaavdelningen av den internationella organisationen för lesbiska och homosexuella (ILGA) att kommissionen skulle gå igenom texten och förklarade vilka åtgärder som väntar härnäst. Det jag i dag framför allt vill veta är vad ni tänker göra. Vad har ni och rådet redan lovat det litauiska parlamentet? Vi vet att den tidigare litauiske presidenten och den nye, som är en före detta kommissionsledamot, inte samtycker till lagen, medan parlamentet framhärdar och vill anta den. Jag är glad över att vi i dag har ett förslag till resolution.

Jag hoppas verkligen att vi alla antar resolutionen i morgon och kan be Europeiska byrån för de grundläggande rättigheterna att ta ställning till lagen – det är sådant byrån är till för. Under tiden bör det framgå tydligt att i vårt gemensamma Europa försvinner inte lesbiska och homosexuella från familjer och skolor bara för att det finns en lag som förbjuder information om dem. Det är normalt att vara annorlunda. Även i vårt gemensamma Europa.

  Rui Tavares, frågeställare. – (PT) Mina damer och herrar! Lagen inleds med ett påstående om att den ska skydda barn från att utsättas för homosexualitet i offentlig information. Vad betyder det egentligen? Betyder det att om jag har en biograf i Vilnius inte får sätta affischer för filmen Brokeback Mountain om jag vill det? Betyder det att jag inte får hålla ett offentligt föredrag om homosexualitet på offentlig plats, hörsal eller universitet i Litauen? Betyder det – vilket redan har diskuterats i det litauiska parlamentet – att jag måste betala böter på upp till 1 500 euro eller göra en månads samhällstjänst enligt de ändringar av strafflagstiftningen som i dagsläget debatteras i Litauen? Kan man i ett tv-program visa ett homosexuellt par som mår bra eller får man bara visa dem om de är olyckliga?

Ett datum överraskade mig när de här ändringarna gjordes i lagen om skydd av minderåriga i Litauen: den 14 juli 2009. Den 14 juli är förstås den dag vi samlades här för första gången under denna sjunde mandatperiod. Men det är också 220-årsdagen för våra europeiska principer, däribland rätten att söka lycka, principen om yttrandefrihet och till och med principen om föreningsfrihet. Nu står också föreningsfriheten på spel eftersom det litauiska parlamentet än en gång nyligen har diskuterat möjligheten att förbjuda evenemang som gay pride.

När vi samlades här för första gången, den 14 juli 2009, var det för att det är vår plikt – jag skulle nästan säga vår heliga plikt – att försvara dessa värderingar. Det är också dessa värderingar som är i riskzonen. Vi vet hur sådant här börjar och vi vet också vart det leder. Vad ska vi göra härnäst? Tillsätta en kommitté som ska avgöra vad som är främjande av homosexualitet? Var? I böcker, teatrar, biografer, reklam?

Vilnius är med all rätt en av årets europeiska kulturhuvudstäder, säkert till många européers glädje. Att vara europeisk kulturhuvudstad medför dock också ett visst ansvar: ansvar för att av goda skäl lyfta fram europeisk kultur, inte för att detta år vilja belysa den av tvivelaktiga skäl.

Jag vädjar därför att ni röstar ja till vår resolution och uppmanar byrån för de grundläggande rättigheterna att avge ett yttrande i denna mycket allvarliga fråga. Det är verkligen det minsta parlamentets ledamöter kan begära.

  Michael Cashman, frågeställare. − (EN) Fru talman! Jag måste i egenskap av homosexuell säga att jag är stolt över att parlamentet och andra höjer rösten mot det här förslaget. Lagförslaget bryter tydligt mot EU:s fördrag om mänskliga rättigheter, framför allt artikel 6, liksom ramdirektivet om sysselsättning och den generella icke-diskrimineringspolitken. Intressant nog bryter den också mot FN:s konvention för barns rättigheter, eftersom den uppmanar till diskriminering av unga lesbiska och homosexuella. Så vem ska lagen skydda och mot vad?

De brittiska konservativa införde en liknande lag i Storbritannien 1988. Det konstaterades då, och görs även i dag, att dessa lagar leder till censur och gynnar diskriminering och homofobi – diskriminering och homofobi som förstör människors liv och förpestar sinnet för de människor som gör sig skyldiga till den. Lagförslaget har förkastats av icke-statliga organisationer, däribland den internationella organisationen för lesbiska och homosexuella, Europarådet och Amnesty International. Förslaget påverkar unga lesbiska och homosexuella – lärare, offentliganställda – och kan användas för att förhindra unga människor att få tillgång till material – filmer, böcker, pjäser, konstverk – som skapats av någon som är homosexuell eller lesbisk. Ska de försöka förhindra unga människor från att studera verk av Platon, Shakespeare, Oscar Wilde, Walt Whitman, Tennessee Williams, Tjajkovskij och andra? Elton Johns musik? Eller förhindra att de ser upp till tennisstjärnor som Martina Navratilova? Lagen kommer att påverka hur unga människor och andra talar, tänker och agerar. Och varför? Unga människor behöver utbildning, inte isolering. De behöver förstå världen i all dess mångfald och lära sig respektera den som är annorlunda. Människors kärlek till varandra förminskas aldrig av kön eller sexualitet: sådan är kärleken.

Lesbiska och homosexuella är vanliga kvinnor och män som fått en ovanlig status på grund av extremisters besatthet av våra sexliv och förtal om att lesbiska och homosexuella är ett hot mot samhället. Det är en usel förvrängning. Alla civiliserade samhällen bedöms efter hur de behandlar sina minoriteter, inte efter hur de behandlar sina majoriteter. Så jag säger till litauerna och människor i övriga Europa: säg nej till det här farliga steget som leder mot det förflutna!

(Applåder)

  Cecilia Malmström, rådets tjänstgörande ordförande. − Fru talman! Låt mig få börja med att understryka att yttrandefrihet och icke-diskriminering på grund av sexuell läggning och könsidentitet är hörnstenar i våra demokratiska samhällen. Vår union grundar sig på ett antal principer och värderingar som alla medlemsländer förväntas ställa sig bakom. Vi kan inte värna och slåss för respekten för de mänskliga rättigheterna i andra länder om inte vi, internt inom EU, kan upprätthålla de grundläggande principerna.

De grundläggande rättigheterna, och särskilt yttrandefrihet och rätten att inte utsättas för diskriminering, erkänns i artikel 6 i Fördraget om Europeiska unionen och återfinns också i artiklarna 10 och 14 i Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna. Dessa principer anges också i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna. Det finns lagstiftning på gemenskapsnivå som ger skydd på detta område. I direktiv 2000/78/EG förbjuds diskriminering i arbetslivet på grund av religion eller övertygelse, funktionshinder, ålder eller sexuell läggning. I fjol la kommissionen fram ett förslag om att utvidga detta skydd till ytterligare områden.

Rådet diskuterar för närvarande detta förslag och parlamentet har gett ett positivt yttrande. Vi välkomnar detta initiativ och hoppas att det kan antas inom kort.

Detta gäller lagstiftning på europeisk nivå. På nationell nivå kan medlemsstaterna anta nationell lagstiftning på området grundläggande fri- och rättigheter under förutsättning – jag upprepar: under förutsättning – att denna lagstiftning till fullo respekterar unionens och gemenskapens primär- och sekundärrätt som faller under gemenskapens icke-exklusiva behörighet och motiveras av att det inte finns någon lagstiftning på unions- eller gemenskapsnivå.

Den aktuella lagen som antogs av det litauiska parlamentet i juli och de ändringsförslag till strafflag och förvaltningslag som nu är under behandling, väcker stark oro hos det svenska ordförandeskapet. Lagen har dock ännu inte trätt i kraft, vilket är viktigt att komma ihåg.

Ur vårt perspektiv skulle en lag som syftar till att förbjuda främjande av en viss sexuell läggning innebära en kränkning av grundläggande värderingar som yttrandefrihet och alla människors lika värde. Ordförandeskapet har vid upprepade tillfällen klargjort denna ståndpunkt i kontakter med Litauens regering.

När det gäller de mer juridiska frågorna som ledamöterna tar upp i sina frågor här är det viktigt att påpeka att rådet inte har någon formell roll. Förenligheten mellan nationell lagstiftning och fördragen är inte en fråga för rådet. Inte heller för byrån för grundläggande rättigheter. Det åligger kommissionen att bedöma om en medlemsstat uppfyller sina skyldigheter enligt fördragen. Det innefattar inte bara övervakning av korrekt införlivande och genomförande av unionens och gemenskapens lagstiftning, utan också att man ser till att primärrätten på europeisk nivå respekteras fullt ut. Kommissionen kan, som Jacques Barrot säkert kommer att säga, inleda lämpliga förfaranden om den anser att en medlemsstat inte uppfyller primär- eller sekundärrätten.

När det gäller artikel 13 i Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen skulle rådet bli djupt bekymrat om det inträffar fall av diskriminering på grund av kön, ras, etniskt ursprung, religion, funktionshinder, ålder eller sexuell läggning. Men det krävs ett förslag från kommissionen för att rådet ska kunna inleda en diskussion om huruvida diskriminering föreligger och i så fall vilken åtgärd som bör vidtas. På samma sätt kan en åtgärd från rådets sida, enligt artikel 7 i fördraget, endast vidtas om en tredjedel av medlemsstaterna eller kommissionen lägger fram ett sådant motiverat förslag. Eftersom lagen ännu inte har trätt i kraft så har inget sådant förslag lagts fram.

Jag kan försäkra ledamöterna att frågan om diskriminering av hbt-personer finns på det svenska ordförandeskapets dagordning. Vi kommer att diskutera det på ett toppmöte för jämlikhet i Stockholm den 16-17 november.

Vi tar naturligtvis oron i Europaparlamentet på stort allvar. Det handlar om respekten för grundläggande rättigheter och de mänskliga rättigheterna. Men formellt måste det tas upp inom de rättsliga och institutionella ramarna. Som företrädare för rådet har jag här försökt svara så korrekt som möjligt på de frågor som finns och också redogjort för begränsningarna. Jag ser fram emot att ta del av de synpunkter som kommissionens företrädare har i detta ärende.

  Jacques Barrot, kommissionens vice ordförande. − (FR) Fru talman! Ministern har förklarat de rättsliga aspekterna av problemet på ett mycket bra sätt.

Jag vill gärna berätta att kommissionen flera gånger tydligt har tagit avstånd från alla former av homofobi. Fenomenet är ett flagrant ingrepp i människors värdighet. Inte minst upprepade kommissionen sin ståndpunkt inför Europaparlamentet den 23 april 2007 vid det plenarsammanträde då resolutionen om homofobi i Europa antogs.

Både EU och dess medlemsstater är skyldiga att ta hänsyn till de mänskiga rättigheterna när de genomför unionens lagstiftning på områden som omfattas av gemenskapens behörighet. Detta är bindande principer i gemenskapens lagstiftning.

Den litauiska lagen om skydd av minderåriga mot skadlig inverkan av offentlig information omfattas i stora drag av gemenskapens behörighet eftersom dess innehåll handlar om genomförandet av direktiven om audiovisuella tjänster och e-handel.

Redan innan förslaget till lag hade antagits informerade därför kommissionen de litauiska myndigheterna om att vissa åtgärder i den här lagen skulle orsaka allvarliga problem i fråga om förenlighet med grundläggande rättigheter och gemenskapslagstiftningen. Trots varningen verkar det som om den nuvarande versionen av den lag som antogs den 14 juli inte skingrar den oro som kommissionen tidigare uttryckt.

Kommissionen kan i det sammanhanget framföra sina reservationer, därtill allvarliga sådana, i fråga om lagens förenlighet med yttrandefrihetsprincipen, icke-diskrimineringsprincipen och barns rättigheter, inklusive deras rätt att få tillgång till den information de behöver för sin utveckling.

Kommissionen kommer inte att tveka att vidta nödvändiga åtgärder för att se till att gemenskapslagstiftningen följs, däribland givetvis de grundläggande rättigheterna.

Enligt den information som kommissionen fått tillgång till har en arbetsgrupp tillsatts i Litauen på president Dalia Grybauskaitės initiativ för att ta fram ytterligare ändringar av lagen. Ändringarna bör läggas fram vid slutet av oktober. Kommissionen kommer förstås att invänta resultatet av gruppens arbete och innehållet i ändringarna innan den avger ett slutgiltigt yttrande över den lag som ska träda i kraft. Jag ger verkligen mitt fulla stöd till Cecilia Malmströms mycket tydliga påpekande att det är kommissionens ansvar att övervaka situationen och i sista hand föreslå påföljder och med än större kraft fastställa påföljder för överträdelser av EU:s förordningar och grundläggande rättigheter.

Det är den information jag ville ge er. Den visar att vår ståndpunkt i frågan är mycket tydlig.

  Vytautas Landsbergis, för PPE-gruppen. – (EN) Fru talman! Den lag som kritiseras och debatteras träder inte i kraft förrän i mars och innehåller en enda rad som förbjuder främjandet av homosexualitet inför minderåriga. Det är den verkligt bekymmersamma delen.

Republiken Litauens president tog initiativet genom att genast lägga fram förtydligande ändringar. Vår resolution innebär därmed att vi faktiskt slår in öppna dörrar. Vad vi borde göra är att inrikta oss på parlamentets avsikter.

De centrala orden i den bekymmersamma raden om främjande av homosexualitet för minderåriga är ”främjande” och ”minderåriga” – inte ”homosexualitet”, vilket vissa vill få det till. Möjligheten att inför minderåriga direkt främja homosexualitet har tagits upp genom antagandet av en lag. ”Främjande” är en avsiktlig handling som går utöver den enkla och nödvändiga information som i dag ges inom sexualundervisningen och som ska innehålla ett avsnitt om tolerans av homosexuell attraktion och kärlek.

Om vi öppnar våra ögon kan detta att främja homosexualitet inför minderåriga ganska ofta betyda något avsevärt mer – från att uppmuntra dem till att prova det till att förföra minderåriga och till och med homosexuell prostitution. Medierna kanske gynnas av sådana affärer, troligen genom att sprida sådana uppmaningar till minderåriga.

Kära kolleger, föräldrar och mor- och farföräldrar! Snälla ni, lyssna till era hjärtan. Skulle ni vara positiva till att öppna hela detta utmanande område för era egna barn och barnbarn?

(Inpass från kammaren)

OK, det skulle ni alltså.

Tänk om de utsätts för sådant speciellt ”främjande” regelbundet och utan restriktioner? Det verkar som om vi snubblar mellan två träd: Om man gillar knepiga teser kan man säga att det första är barnens rätt att bli mentalt misshandlade, medan det andra är barnens rätt att skyddas från misshandel. Låt dem mogna fram till sin självbestämmanderätt.

Mitt förslag är att stödja ståndpunkterna där vi påminner om barnkonventionen och deklarationen om barns rättigheter, och att stryka punkt 1 som inte är relevant just nu och därför olämplig för EU:s parlament.

  Claude Moraes (S&D). – (EN) Fru talman! Vytautas Landsbergis har gett oss en högst tvivelaktig motivering till lagen. Jag blev förvånad, jag trodde han skulle motivera den mer. Rådet och kommissionen har uttryckt sin djupaste oro, och det är rätt hållning. Icke-diskriminering och yttrandefrihet är absolut grundläggande principer i EU:s lagstiftning.

Som Michael Cashman tidigare berättade hade vi 1988 en sådan lag i min egen medlemsstat, men den är i dag överspelad. Den här lagen kommer också att överspelas eftersom EU:s stora styrka i egenskap av en värdegemenskap ligger i vår gemensamma strävan att höja ribban för de mänskliga rättigheterna och skyddet av de grundläggande friheterna. Det är också svårt när en medlemsstat sätts under lupp för en eventuell överträdelse av den lagen. Men det är på grund av vi har en värdegemenskap som vi kan analysera dessa lagar och kan konstatera, vilket även kommissionen och rådet har gjort, att de är djupt oroande.

Byrån för de grundläggande rättigheterna bör sköta sitt uppdrag och avge sitt yttrande. Som kommissionen och rådet har sagt finns det problem inom den gällande lagstiftningen, med icke-diskrimineringslagar i vårt EU. Låt oss försvara det vi har och se till att den socialdemokratiska gruppen tillsammans med vårt systerparti i Litauen tar avstånd från den här lagen. Låt oss också hoppas att detta sker – och att lagen snart är överspelad.

(Applåder)

  Leonidas Donskis, för ALDE-gruppen. – (EN) Fru talman! Den litauiska lagen om skydd av minderåriga mot skadlig inverkan av offentlig information upplevs av människorättsförespråkare och mediepersoner i Litauen och andra länder som alltför homofobisk och djupt odemokratisk.

Låt mig göra er uppmärksamma på att Litauens förre president Valdas Adamkus lade in sitt veto men röstades ned av det litauiska parlamentet. Lagen har dessutom utsatts för mycket hård kritik från Litauens sittande president Dalia Grybauskaitė. Lagen granskades noggrant i litauiska medier, av kommentatorer och civilrättsliga och människorättsliga förespråkare som betonade det homofobiska innehållet och dess extremt farliga politiska följder, som censur och självcensur.

Lagen har väldigt lite, om över huvud taget något alls, att göra med skyddet av barn. Den är i stället riktad mot landets homosexuella och lesbiska medborgare. Oavsett vad, är likhetstecknet mellan homosexualitet och fysiskt våld och nekrofili moraliskt förkastligt och djupt ovärdigt. Det är ändå svårt att tro att det är möjligt att anta en sådan lag i ett EU-land i början av 2000-talet. Personligen ser jag lagen som ett olycksfall i arbetet och minst sagt ett djupt missförstånd.

Ändringarna av artikel 310 i strafflagstiftningen och artikel 214 i förvaltningslagen debatteras i Litauens parlament. De går ut på att med hot om böter, samhällstjänst eller fängelse kriminalisera alla som är delaktiga i främjandet av homosexualitet på offentliga platser. Om inte detta är en nedförsbacke mot homofobi i statlig regi och kriminalisering av våra lesbiska och homosexuella medborgares yttrandefrihet – vad är det då?

Sist men inte minst: lagen är en skam. Att säga mer än så skulle vara ett försök att kollra bort, trivialisera och faktiskt motivera den. Det betyder att jag ger resolutionen mitt starkaste stöd.

  Raül Romeva i Rueda, för Verts/ALE-gruppen. – (ES) Mina damer och herrar! Detta är ett avgörande ögonblick i den europeiska integrationsprocessen. Fram till för en kort tid sedan skulle vi inte ha hållit den här typen av debatt. Detta på grund av att inget parlament någonsin skulle ha övervägt att anta en lag av den här karaktären.

Det betyder att det inte handlar om ett litauiskt inrikesproblem. Enkelt uttryckt: Vi måste inse att vi står inför ett problem som direkt påverkar den europeiska trovärdighetens överlevnad. Ingen del av EU – och vi har de tre institutionerna här – kan stå tysta när en medlemsstat antar en lag som förföljer och kriminaliserar något så universellt som rätten att välja den person man vill ha en känslomässig eller sexuell relation med, oavsett kön eller ålder.

Vytautas Landsbergis, att tala normalt om homosexualitet, bisexualitet och transsexualitet är den bästa garanti ett barn kan få för att kunna leva med sin egen sexualitet med bibehållen respekt för sig själv och resten av samhället.

Detta är viktigt eftersom det vi särskilt efterlyser den här gången är garantier för hälsosam uppväxt, utan tvång eller negativa stereotyper eller kriminalisering av barndomen. Vi kan göra detta just på grund av att vi har en normal debatt om förhållandena, inte genom att förbjuda eller kriminalisera dem.

  Konrad Szymański, för ECR-gruppen. – (PL) Litauens lag om skydd för minderåriga utarbetades av hänsyn till de yngsta mediekonsumenternas emotionella och psykologiska utveckling. Medierna blir alltmer närvarande i barnens liv. En annan viktig fråga för de litauiska beslutsfattarna var att barn ska uppfostras enligt deras föräldrars övertygelse. Jag tror inte att det finns någon här i parlamentet som inte skulle hålla med om att detta är viktiga och aktuella frågor. Dessa avsikter förtjänar att uppskattas och inte kritiseras, även om det inte är huvudpoängen här.

Det finns inte någon artikel i denna lag som kränker gemenskapslagstiftningen och i de flesta fall berör lagen inte ens gemenskapslagstiftningen. De punkter som tagits upp i den skriftliga frågan ligger helt klart inom ramen för medlemsstaternas nationella lagstiftning. Ingen har gett Europeiska unionen befogenheter att agera inom dessa områden. Det är den grundläggande anledningen till att vi motsätter oss att frågan tas upp på EU-nivå och anledningen till att vi aldrig kommer att vara överens om att en särskild ideologi utnyttjar gemenskapslagstiftningen för att rättfärdiga ett överskridande av sin befogenhet.

Det är också anledningen till att vi inte kan stödja något av de resolutionsförslag som lagts fram i denna fråga.

  Eva-Britt Svensson, för GUE/NGL-gruppen. – Fru talman! Det handlar inte om ideologi. Det handlar om alla människors lika värde vill jag säga. Jag vill också tacka både kommissionen och rådet för ovanligt tydliga ställningstaganden. Jag är övertygad om att parlamentet, kommissionen och rådet nu gör gemensam sak vid denna överträdelse mot de grundläggande värderingarna.

Vi talar om EU och EU:s respekt för de grundläggande mänskliga rättigheterna. Det måste också gälla för alla våra olika medlemsstater. I praktiken innebär detta lagförslag att all information om hbt-frågor riskerar att bli olaglig. Tänk tanken att det plötsligt blir förbjudet att kämpa för alla människors lika värde oavsett sexuell läggning.

Lagförslaget angriper tveklöst de mänskliga rättigheterna. Jag ska inte räkna upp hur många av de mänskliga rättigheterna det bryter mot. Jag vill bara kort säga: Allt stöd till denna resolution. Jag hoppas att parlamentet kan stå så enat som möjligt bakom denna resolution när vi röstar imorgon.

  Véronique Mathieu (PPE). – (FR) Fru talman! Jag vill framför allt påpeka hur viktig kampen mot alla former av diskriminering, särskilt diskriminering på grund av sexuell läggning, är för Europeiska unionen, Europaparlamentet och alla våra kolleger.

Vad är det vi diskuterar i dag? Vi talar om en lag som har tagits fram i Litauen, som orsakar ett problem, som orsakar ett så stort problem att president Dalia Grybauskaitė har engagerat sig. Hon lade in sitt veto och har till och med upprättat en arbetsgrupp, som kommer att lägga fram ändringsförslag. Jag hyser därför den största tilltro till henne och jag är säker på att detta problem kommer att lösas och att den berörda medlemsstaten kommer att hitta en lösning på det allvarliga problemet med diskriminering på grund av sexuell läggning. Vi har diskuterat, vissa grupper har föreslagit en resolution och vi har lyckligtvis enats om en gemensam resolution. Jag är därför övertygad om att denna gemensamma resolution kommer att antas i morgon och att detta problem kommer att lösas.

Det är självklart viktigt att våra barns intellektuella och psykiska hälsa skyddas, men jag vill fortfarande påminna er om att kampen mot alla former av sexuell diskriminering är viktig. Vi har arbetat för detta under många år. Vi har byrån för grundläggande rättigheter. Den har ett syfte. Vi har kämpat för att etablera den och det råder ingen tvekan i dag om att den inte kommer att överges eller skrotas.

Jag vill därför tacka er för er vilja att anta denna gemensamma resolution. Jag vill tacka mina ledamotskolleger, som har arbetat så hårt under dessa förhandlingar. Det gläder mig att vi har lyckats utarbeta denna gemensamma resolution och jag hoppas att den kommer att antas här i parlamentet i morgon.

  Vilija Blinkevičiūtė (S&D). – (LT) Jag välkomnar Europaparlamentets initiativ om att inleda en debatt om lagen om skydd för minderåriga mot de skadliga effekterna av offentlig information, som antogs med hjälp av de litauiska partierna på högerkanten. Det är beklagligt att denna lag antogs utan att dess överensstämmelse med internationell rätt eller gemenskapslagstiftningen diskuterats och utvärderats tillräckligt. Även de icke-statliga organisationerna talade för döva öron. Under förevändning av det ädla målet att skydda barns rättigheter har i själva verket en rättslig grund skapats för att dela samhället, begränsa informationen och diskriminera enskilda samhällsgrupper. Den tidigare litauiske presidenten lade in sitt veto mot lagförslaget medan den nye presidenten har inrättat en arbetsgrupp, som kommer att lägga fram ett lagförslag till det litauiska parlamentet under dess sammanträdesperiod i höst.

Jag hoppas att det finns en tillräcklig politisk vilja i Litauen för att förbättra lagen. Detta är desto viktigare eftersom vi har erfarenhet av att anta och genomföra progressiva lagar inom detta område. För sex år sedan antogs jämställdhetslagen tack vare insatser från de litauiska socialdemokraterna och lagen förbjöd all direkt och indirekt diskriminering på grund av ålder, sexuell läggning, funktionshinder, ras eller etniskt ursprung i alla livets faser. För tillfället håller ett liknande direktivförslag på att debatteras i ministerrådet. Denna resolution från Europaparlamentet bör uppmuntra det litauiska parlamentet att anta en sådan lag, som respekterar mänskliga rättigheter och friheter och där det inte finns något utrymme för diskriminering, inte heller diskriminering på grund av sexuell läggning.

  Emine Bozkurt (S&D). – (NL) Fru talman, herr vice ordförande, fru minister, mina damer och herrar! Liksom ni är jag chockad över att det finns ett parlament i Europa som inte bara föreslår bestämmelser av denna typ utan även antar dem. Denna lag är inte bara en oacceptabel kränkning av rättigheterna för homosexuella män och kvinnor i Litauen, det skadar även allvarligt ställningen för homosexuella i hela Europa. Litauens parlament säger även till dem att deras sexuella läggning är något de ska skämmas över och något som barn bör skyddas från.

Jag förväntar mig att kommissionen och det svenska ordförandeskapet tydligt klargör för Litauens parlament att grundläggande värderingar som till exempel likabehandling och icke-diskriminering inte är förhandlingsbara i EU – varken nu, någonsin eller av någon! Jag vill därför att kommissionsledamoten här och nu lovar att kommissionen inte för ett ögonblick kommer att tveka att dra Litauen inför EG-domstolen om denna lag träder i kraft.

  Miroslav Mikolášik (PPE). – (SK) Litauen har antagit en lag som skyddar minderåriga mot de externa effekterna av information som allvarligt kan skada deras vidare utveckling. Social- och familjepolitiken faller inom ramen för den enskilda EU-medlemsstatens behörighet och därför kan EU inte fördöma Litauen för detta.

Den aktuella lagen strider inte mot någon internationell standard för mänskliga rättigheter. Jag har studerat frågan och kommit fram till detta. Tvärtom anser jag bestämt att lagen skyddar barn för att utsättas för information eller bilder som – och jag betonar detta – deras egna föräldrar vill skydda dem från.

Jag vill uppmana till en konsekvent tillämpning av subsidiaritetsprincipen, som Irland har säkrat i protokollet till Lissabonfördraget. Trots detta utgör sådana ”varningar till medlemsstaterna” ett allvarligt prejudikat inom tydligt känsliga områden som familjen.

  Justas Vincas Paleckis (S&D). – (LT) För första gången i Europaparlamentets historia har det litauiska parlamentets åtgärder diskuterats i ett negativt sammanhang. Det gör detsamma hur oskuldsfulla eller godhjärtade frågeställarna och anhängarna till de aktuella lagarna är, de ledde oss definitivt inte in i 2000-talets Europa. Jag tror att tvärsäkerheten hos majoriteten i Seimas då det gäller rättskänslan spelade en roll – vi har inget ovanför oss förutom himlen, vi kan göra vad vi vill och vi bryr oss inte om internationella åtaganden. Denna debatt är en väldigt allvarlig reaktion från rådet och kommissionen. Det är ett varningstecken för Litauens lagstiftare om att vi inte ska gå bakåt, nästan tillbaka till medeltiden, utan i stället agera med blicken framåt och utnyttja de andra EU-medlemsstaternas erfarenheter och traditioner. Därför behövs dessa diskussioner liksom resolutionen.

  Cecilia Wikström (ALDE). - Fru talman! Alla människor är födda lika och äger samma okränkbara värde. Därför måste parlamentet i dag tala tydligt om de europeiska medborgarna, oaktat vilket medlemsland vi talar om. Eftersom EU:s grundläggande värden är tolerans, öppenhet och frihet är det glädjande att kommissionens nyvalde ordförande i dag har klargjort att han kommer att tillsätta en kommissionär med en portfölj som just kommer att innefatta mänskliga rättigheter och grundläggande friheter.

I dag konstaterar vi med sorg hur extra beklämmande det är när ett land som Litauen – som en gång har upplevt förtryck och diktatur – nu som ett fritt självständigt land stiftat en lag som är så avskyvärd och som innebär censur, ofrihet och intolerans. Nu måste vi alla som står bakom demokratiska principer och en god människosyn med kraft fördöma denna litauiska lag och vi måste votera imorgon. Låt oss också i denna kammare påminna varandra om att störst av allt är kärleken.

  Anna Záborská (PPE). – (SK) År 2006 fördömdes Slovakien för att de bad om samvetsfrihet. I dag är det Litauens tur, eftersom de vill skydda barn från sexualiseringen av samhället. Jag anser att denna diskussion är en manipulation av stadgan om de grundläggande rättigheterna, ett dokument som är rättsligt bindande.

Här i parlamentet ignoreras legitimiteten hos ett nationellt parlament som två gånger har röstat igenom lagen utan kritik. Europaparlamentet begär ett yttrande från byrån för grundläggande rättigheter. Byrån har dock inte befogenheter att granska effekterna av nationell lagstiftning. Jag undrar bara vad irländarna tänker om detta inför den kommande folkomröstningen? De måste tro att snart är det deras tur att bli kritiserade här i parlamentet för sin lagstiftning om skydd av familjen och människans liv.

Jag beklagar att vi här i det högaktade parlamentet misslyckas med att respektera europeiska värderingar, mångfald och nationell kultur och att vi misslyckas med att respektera skyddet av barn och föräldrars rätt att uppfostra sina barn.

  Cecilia Malmström, rådets tjänstgörande ordförande. − Fru talman! Jag tror att det är väldigt tydligt vad de tre institutionerna tycker i denna debatt. Respekten för mänskliga rättigheter, tolerans, individens okränkbarhet och förbudet mot att diskriminera bl.a. med hänvisning till sexuell läggning är grundläggande värderingar i det europeiska samarbetet och måste så vara. Medlemsländerna har en skyldighet att respektera både de värden och de faktiska lagar som gäller på dessa områden inom EU.

Ordförandeskapet känner oro för den aktuella lagen, men vi vet att den är föremål för debatt och kritik i Litauen. Precis som har nämnts här så har ju president Grybauskaite – som har en bakgrund som kommissionär och är väl informerad om EU:s värden och lagar – själv initierat en process för att se över denna lag och göra den kompatibel med EU-lagstiftningen. Jag är mycket glad över att kommissionen var så tydlig i vad som kommer att hända om lagen, mot förmodan får man väl säga, ändå träder i kraft i sin ursprungliga form.

  Jacques Barrot, kommissionens vice ordförande. − (FR) Fru talman! Jag håller helt med om ministerns slutsatser. Jag hoppas även att den arbetsgrupp som president Dalia Grybauskaitė har inrättat kommer att kunna förhindra införandet av en lag, som i vissa avseenden strider mot gemenskapslagstiftningen.

Jag vill betona att vi fruktade att vissa bestämmelser i lagen skulle strida mot vissa direktiv om audiovisuella tjänster och elektronisk handel. Det är faktiskt inte vår uppgift att utforma familjerätten utan det är en av medlemsstaternas befogenheter. Av denna anledning visar allt som tidigare sagts och det som sagts under debatten att frågorna behöver utvärderas bättre på nationell nivå, i detta fall i Litauen.

  Talmannen. − Jag har mottagit fem resolutionsförslag⁽¹⁾, som ingivits i enlighet med artikel 115 i arbetsordningen.

Debatten är härmed avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum i morgon, torsdagen den 17 september 2009.

Skriftliga förklaringar (artikel 149)

  Carlo Casini (PPE), skriftlig. – (IT) Jag anser att avsikten med resolutionsförslaget om lagen för skydd av minderåriga i Litauen är att ge uttryck för en allvarlig institutionell oro. Ofta hävdar enskilda parlamentsledamöter eller politiska grupper att de behandlar frågor som gäller den inhemska politiken i enskilda medlemsstater. Det verkar inte rätt. I det aktuella fallet verkar planen vara att få Europaparlamentet att kritisera en litauisk lag – vars fullständiga innehåll är okänt – med det lovvärda syftet att skydda minderåriga, samtidigt som de i smyg inför en ståndpunkt som den enskilda medlemsstaten har rätt att besluta om efter eget godtycke. Detta, kan jag tillägga, är något som Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna har fastställt vid flera tillfällen. Jämlikhetsprincipen betvivlas inte och det är ingen som försöker ifrågasätta värdigheten hos personer med en viss sexuell läggning. Min reservation är av institutionell karaktär eftersom det handlar om förbindelserna mellan Europeiska unionen och enskilda medlemsstater.

  Joanna Senyszyn (S&D), skriftlig. – (PL) Diskriminering är förbjuden enligt gemenskapslagstiftningen och internationell rätt. Det finns bestämmelser som reglerar detta i fördragen, Europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna och Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna. Ingen medlemsstat kan anta lagar som strider mot dessa dokument.

Den litauiska lagen är oacceptabel, absurd och homofobisk. Homofobi är en sjukdom. Människor som har drabbats av hat mot homosexuella förtjänar ingen sympati. De är inte så mycket homofober som de är heterochauvinister. I likhet med andra chauvinister måste de utmanas och lämpliga lagar måste antas för att stoppa dem.

År 1990 strök Världshälsoorganisationen homosexualitet från den internationella sjukdomsklassifikationen. Världshälsoorganisationen bekräftade också att ingen sexuell läggning ska klassas som en sjukdom.

I alla samhällen, inklusive det litauiska, finns det lesbiska, bögar och bisexuella. De utgör cirka 4 till 7 procent av befolkningen. De är en minoritet som har rätt till fullständiga rättigheter. Jämlikhetsmarscher, som orsakar så mycket bekymmer för vissa människor, organiseras bland annat för att påminna människor om den grundläggande jämlikhetsprincipen.

Av det skälet uppmanar jag rådet och ordförandeskapet att vidta nödvändiga åtgärder för att hindra medlemsstater från att anta en diskriminerande lagstiftning. Vi måste visa att Europeiska unionen bestämt säger NEJ till alla former av diskriminering och intolerans.

ORDFÖRANDESKAP: WALLIS
Vice talman

(1) Se protokollet.