Fullständigt förhandlingsreferat

Torsdagen den 17 september 2009 - Strasbourg

2. Krisen i mejerisektorn (debatt)

  Talmannen. – Nästa punkt är en debatt om en muntlig fråga till kommissionen från Paolo De Castro för utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling, om krisen i mejerisektorn (O-0085/2009 – B7-0208/2009).

  Paolo De Castro, frågeställare. − (IT) Fru talman, fru kommissionsledamot, mina damer och herrar! Mejerisektorn upplever en av sina djupaste och allvarligaste kriser under de senaste decennierna. Prisfallet på mjölk och den allmänna krisen på mejerimarknaden har nu blivit en källa till oro i hela EU. Det rör sig om en cyklisk kris som beror på det svåra ekonomiska läget. Detta har lett till att mjölkkonsumtionen har minskat och att marknaderna har stagnerat, vilket i sin tur har lett till att de priser som betalas till producenterna befinner sig i fritt fall.

Priset till mjölkproducenterna har fallit kraftigt överallt, till i genomsnitt 24 cent per liter i EU. Många ekonomiska aktörer befinner sig i ett ännu svårare läge. Deras priser ligger under 20–21 cent per liter, samtidigt som deras produktionskostnader ligger på minst 40 cent per liter.

Varningssignalerna syns även på marknaderna för spannmål, olivolja, frukt och grönsaker. För att komma till rätta med problemet måste vi först och främst fortsätta att göra allt vi kan för att stabilisera marknaden och stimulera ökad konsumtion. Samtidigt måste vi ha en politik på medellång och lång sikt för framtiden och göra allt vi kan för att ta fram acceptabla och varaktiga lösningar som minimerar risken för prissvängningar.

Utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling välkomnar och accepterar kommissionens föreslag om att förlänga interventionsperioden för smör och skummjölkspulver. Det visade vi genom vårt enhälliga beslut vid omröstningen den 2 september. Vi anser emellertid att dessa förslag inte är tillräckliga för att få bukt med de allvarliga konsekvenserna av krisen inom sektorn. I samband med antagandet av kommissionens förslag har utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling därför antagit ett ändringsförslag till mitt förslag. Det handlar om att införa stöd till privat lagring av ost, vilket avskaffades i samband med hälsokontrollen av den gemensamma jordbrukspolitiken i november 2008.

Vårt beslut var enhälligt och visar att alla ledamöter i utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling, som jag har äran att vara ordförande för, i grunden har samma uppfattning. Beslutet är också ett uttryck för vår önskan att sända en tydlig signal till rådet och kommissionen vid denna känsliga tidpunkt för en oerhört viktig sektor inom EU:s jordbruk.

Förutom att denna åtgärd är ett första viktigt bevis på det positiva ledarskap som vi i Europaparlamentet vill visa prov på, nu när även jordbruksfrågorna kommer att omfattas av medbeslutandeförfarandet, kan denna åtgärd även ge akut hjälp till mjölkbönderna, som kämpar med allt svårare marknadsförhållanden och har sett sin försäljning minska dramatiskt.

Men de inledande åtgärder som vi kommer att rösta om i dag räcker inte för att stödja de producenter som har drabbats av krisen. Genom en muntlig fråga och en resolution som vi är beredda att låta gå till omröstning uppmanar därför utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling Europeiska kommissionen att införa nya och effektiva åtgärder för att bekämpa krisen och stödja sektorn.

Vi vill uppmuntra och samtidigt stödja Europeiska kommissionen i processen för att besluta vad som måste göras för att en gång för alla få ett slut på krisen i EU:s mejerisektor. Vi hoppas därför att kommissionen kommer att ge ett uttömmande svar på våra frågor och att den tar våra förslag på allvar, så att det interinstitutionella samarbetet kan ge de resultat som EU:s jordbruk förtjänar och vi visar prov på vår solidaritet genom att erbjuda konkret stöd till de EU-jordbrukare som har drabbats av krisen och som nu behöver vår hjälp.

  Mariann Fischer Boel, ledamot av kommissionen. − (EN) Fru talman! Jag skulle vilja be om lite mer talartid. Jag har tilldelats tre minuter, men jag tror inte att tre minuter räcker för denna viktiga och svåra fråga.

Först och främst måste jag säga att jag är väldigt glad för den fråga som utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling har ställt, eftersom den ger mig en utmärkt möjlighet att förtydliga de åtgärder som redan vidtagits.

Jag vill även tacka parlamentet för dess pågående arbete på området. Alla försöker vi hitta lösningar. Både ni och jag.

Alla stöder inte de lösningar som jag förespråkar. Men jag anser verkligen att dessa lösningar fungerar, att de kommer att fungera och att de är politiskt försvarbara.

Paolo De Castro bad oss på utskottets vägnar att tala om vad vi egentligen gör. Först har vi de goda nyheterna. Priserna håller på att förbättras. På en månad har priserna t.ex. stigit med 4 procent i Frankrike, 8 procent i Tyskland och ännu mer i Storbritannien.

Priset på skummjölkspulver steg också med 4 procent i Frankrike och Tyskland, och i hela EU med i genomsnitt med 2–3 procent.

Genomsnittspriset på mjölk har stigit och i morse berättade Albert Deß att spotmarknadspriset nu ligger på 30 cent i vissa områden.

Vi kan se att interventionsköpen av ost nästan har upphört eftersom marknadspriset är högre än interventionspriset. Detta är också en positiv signal.

Än så länge har vi inte nått vårt mål, men vi rör oss i rätt riktning. Det gör mig säkrare än någonsin på att vi redan från början hade rätt strategi.

Ni känner till de viktigaste åtgärderna som vi har vidtagit. Vi har använt alla tillgängliga marknadsåtgärder och planerar att spendera ungefär 600 miljoner euro under en tolvmånadersperiod på detta område.

Vi har upplyst medlemsstaterna om att de kan börja betala ut direktstöd till jordbrukare i form av samlat gårdsstöd från och med den 16 oktober i stället för från och med den 1 december. I 2003 års reform beslutade vi också att frikoppla mjölkbidraget – 5 miljoner euro om året – och överföra det direkt till systemet med samlat gårdsstöd.

Återhämtningspaketet och de beslut som fattades i samband med hälsokontrollen ger ytterligare 4,2 miljarder euro för att möta nya utmaningar, inklusive en omstrukturering av mejerisektorn. Till allt detta kommer naturligtvis de åtgärder vi kan vidta inom ramen för landsbygdsutvecklingspolitiken.

Jag måste göra ett förtydligande och tala om för Paolo De Castro att interventionsköp av ost faktiskt avskaffades 1994. Det måste råda någon form av missförstånd mellan vad som är intervention och vad som är privat lagring, eftersom det var privat lagring som avskaffades genom besluten i samband med hälsokontrollen.

Som jag nämnde verkar vår nuvarande strategi fungera. Därför är jag mer fast besluten än någonsin att inte gå tillbaka till metoder som på lång sikt skulle skada vår mejerisektor och lämna jordbrukarna utan någon som helst förutsägbarhet.

Att göra avsteg från de beslut som fattades i samband med hälsokontrollen är med andra ord inget alternativ, och stats- och regeringscheferna i Europeiska rådet har uttryckligen bett mig att inte göra det.

Därför har vi inga planer på att behålla kvotsystemet efter 2013. Vi har inga planer på att frysa kvoterna och vi har heller inte några planer på att återgå till att använda de dyra men ineffektiva marknadsinstrument som tidigare användes. Det har vi inga planer på.

Naturligtvis innebär detta inte att vi har uttömt våra möjligheter till politiska åtgärder. Jag anser att det behövs ytterligare åtgärder. Vi måste följa upp mejerirapporten från juli i år, tillämpa åtgärderna i den och sedan besluta oss för att vidta andra långsiktiga åtgärder.

Om jag får börja med rapporten tänkte jag inleda med att säga något om statligt stöd. I rapporten lanserades tanken på att medlemsstaterna tillfälligt skulle kunna erbjuda stöd på upp till 15 000 euro till jordbrukare inom ramen för detta tillfälliga krisregelverk. Kommissionen har faktiskt redan sjösatt detta initiativ och räknar med att de nya reglerna ska börja gälla under de kommande veckorna.

Den andra punkten rör effektivare förfaranden för att reagera på priser inom mejerisektorn. För tillfället ingår faktiskt inte mjölk i artikel 186 i den samlade marknadsordningen, enligt vilken kommissionen på eget initiativ omgående får vidta tillfälliga åtgärder i samband med marknadsstörningar. Jag föreslår därför att vi inkluderar mejerisektorn i artikel 186 i den samlade marknadsordningen. Det gör att vi snabbare kan vidta åtgärder framöver om vi på nytt skulle drabbas av allvarliga problem i mejerisektorn.

Rådet var t.ex. tvunget att godkänna vår ökning av interventionsköpen, och även parlamentet röstade i frågan. Men om mejerisektorn hade ingått i artikel 186 hade vi kunnat agera omedelbart.

Rent generellt skulle vi nästan direkt kunna vidta åtgärder för att stimulera efterfrågan och/eller begränsa saluföringen av mjölk. Alla dessa åtgärder skulle endast gälla under en begränsad tid och på villkor att vi har tillgång till nödvändig finansiering.

Den tredje punkten i rapporten som jag vill följa upp rör medlemsstaternas uppköpssystem. Ett sätt att omstrukturera verksamheten är att medlemsstaterna kan köpa kvoter från jordbrukarna och placera dessa kvoter i den nationella reserven.

Som ni känner till räknas den nationella reserven på sätt och vis som en del av medlemsstaternas totala kvot. Om enskilda producenter överstiger sin kvot men medlemsstaterna som helhet inte överstiger sin kvot, inklusive den nationella reserven, tas därför inte någon tilläggsavgift ut.

Jag tänker föreslå att en uppköpskvot som ingår i den nationella reserven inte ska räknas in i den nationella kvoten när det gäller att avgöra om vi måste göra ett tillägg eller om vi ska be jordbrukarna att betala tilläggsavgiften.

Om tilläggsavgiften ändå ska tas ut kunde i så fall den del som avser uppköpskvoten användas till omstrukturering. Det låter kanske lite komplicerat men är faktiskt ett mycket effektivt redskap.

Allt detta är åtgärder som vi vidtar nu och som ger nästan omedelbar effekt på marknaderna. Men vi måste även vidta åtgärder på medellång och lång sikt. Jag vill tacka Frankrike och Tyskland för deras idéer och deras bidrag när det gäller dessa olika möjligheter.

Den första långsiktiga frågan handlar om att utnyttja avtalsförhållandet mellan mjölkbönderna och mejerinäringen för att förbättra balansen mellan utbud och efterfrågan på mejerimarknaden.

Jag anser att denna strategi är mycket, mycket bättre än kvotsystemet, och det fungerar redan så i vissa delar av EU.

Mjölkproducenter och mejerier har tydliga avtal som tar bort mycket av osäkerheten. Vissa medlemsstater använder sig däremot inte alls av denna möjlighet. Men det kan vi förändra genom att försöka skapa ett regelverk för dessa avtalsförhållanden, samtidigt som vi ser till att en rättvis konkurrens bevaras.

Den andra långsiktiga frågan handlar om maktbalansen. Den här diskussionen har vi haft många gånger. Vi behöver förstå var i hela kedjan från primärproducenter till stormarknader som mervärdet försvinner.

Vi kommer även att studera framtida marknader, och avslutningsvis tror jag mycket kan göras när det gäller produktionskostnader och innovation.

För att kunna förverkliga alla dessa idéer på medellång och lång sikt vill jag inrätta en arbetsgrupp med sakkunniga från medlemsstaterna och kommissionen som kan gå till grunden med dessa problem.

För mig är problemet i mejerisektorn inte bara en fråga för kommissionen och medlemsstaterna. Parlamentet spelar också en viktig roll och jag ser fram emot dagens diskussion i denna viktiga fråga.

Tack för ert tålamod.

  Albert Deß, för PPE-gruppen. – (DE) Fru talman, fru kommissionsledamot, mina damer och herrar! Det är naturligtvis oerhört svårt att sammanfatta detta problem på två minuter. Men jag ska försöka att göra det i punktform.

Mejerisektorn har problem. Många mjölkbönders existens hotas. Detta beror framför allt på att försäljningen av mjölkprodukter har minskat så kraftigt. Kommissionen borde ha reagerat snabbare på detta.

Jag skulle dessutom ha föredragit starkare marknadsfrämjande åtgärder i stället för större interventionsbelopp. Jag anser t.ex. att man borde börja använda smörfett i glassindustrin igen. Förra året, när priset på smör ett kort tag var så högt som 4 euro, slutade en stor del av glassindustrin att bearbeta smörfett. Jag kan siffrorna för Tyskland, som visar att ungefär 100 000 ton smörfett inte längre bearbetas av livsmedelsindustrin, vilket motsvarar en miljon ton mjölk. Vi måste försöka stimulera försäljningen igen så att vi får bort dessa kvantiteter från marknaden.

Jag vill tacka de grupper som har hjälpt till att utarbeta vårt gemensamma resolutionsförslag. Tyvärr deltog inte Verts/ALE-gruppen i denna diskussion.

I ett annat förslag som har undertecknats av 40 ledamöter begär vi som en kortsiktig åtgärd att de lägsta stödnivåerna ska höjas, eftersom detta framför allt skulle kunna hjälpa mindre mjölkbönder. Det vore dessutom bra om vi kunde införa regler om förtidspension. Jag känner många jordbrukare som är 58 år och som snart skulle vilja sluta arbeta. För att detta ska bli möjligt behövs lämpliga regler.

Fru kommissionsledamot! Tack för ert arbete. Jag ber er att införa lämpliga regler för att förbättra våra mjölkbönders situation. Kanske har ni fortfarande chansen att snabbt åtgärda situationen.

(Talmannen avbröt talaren.)

  Luis Manuel Capoulas Santos, för S&D-gruppen. – (PT) Fru kommissionsledamot! Det har tagit lång tid för kommissionen och rådet att reagera på den allvarliga kris som har drabbat sektorn. Det håller alla med om. Den fruktansvärda situation som nu råder inom denna sektor kräver snabba, kraftfulla åtgärder. Annars riskerar vi att många jordbrukare i EU går i konkurs.

Min politiska grupp har gjort stora insatser för att vi ska kunna enas om kompromissen i den resolution som vi diskuterar i dag. Jag hoppas ni anser att förslagen förtjänar att diskuteras. Det är bara genom att agera för att minska utbudet och samtidigt stimulera efterfrågan som marknadens jämvikt kan återskapas och priserna kan stiga till lönsamma nivåer för jordbrukarna.

Jag beklagar att kompromissen inte innefattar ett tillfälligt avskaffande av höjda kvoter eller införande av ett tillfälligt bidrag för att minska produktionen. De åtgärder som vi föreslår kan emellertid hjälpa till att snabbare klara av krisen. Nu är det upp till er att noggrant följa upp dem.

  George Lyon, för ALDE-gruppen. – (EN) Fru talman! Som andra talare redan har påpekat råder det kris inom mejerisektorn. Naturligtvis måste vi vidta åtgärder för att lindra mjölkböndernas svårigheter, men låt mig förtydliga att detta är en kortsiktig kris som kräver kortsiktiga marknadsåtgärder från kommissionens sida, i enlighet med resolutionen.

Vi måste också vara tydliga med att konsumenterna i EU alltför länge har betalat för en jordbrukspolitik som inte fungerar och som har svikit både jordbrukare och konsumenter. Därför får inte krisen användas som en ursäkt för att avstå från ytterligare reformer och avreglering av den gemensamma jordbrukspolitiken. Just därför har vi lagt fram ändringsförslag i detta syfte och just därför välkomnar jag era försäkringar i frågan.

Vi vill också att kommissionen inriktar sig på att reda upp problemen på denna marknad, som uppenbarligen inte fungerar. Konsumenterna är förlorare genom att de inte får ta del av de sjunkande mjölkpriserna. Jordbrukarna är förlorare eftersom de inte får en rättvis andel av detaljhandelspriset på mjölk. Vi välkomnar kommissionens studier av livsmedelskedjan men vill att ni går längre.

Åtar ni er att vidta åtgärder för att få bort stormarknadernas missbruk av sin monopolställning? Åtar ni er att verka för en konkurrensutsatt marknad som ger producenterna en rättvis andel, och åtar ni er att verka för en fungerande mjölkmarknad som ger jordbrukarna rättvisa avtal och konsumenterna rättvisa priser?

Jag ser fram emot ert svar, fru kommissionsledamot.

  José Bové, för Verts/ALE-gruppen. – (FR) Fru talman, fru kommissionsledamot, mina damer och herrar! I flera månader har djurbönderna varnat kommissionen och rådet för hur allvarlig krisen är. Tiotusentals arbetstillfällen har gått förlorade i landsbygdsområden. EU hade räknat med ökad efterfrågan på världsmarknaden. Dess experter hade helt fel. Den nuvarande finansiella och ekonomiska krisen får direkta konsekvenser för jordbruket och konsumtionen.

Beslutet av Mariann Fischer Boel, kommissionsledamot med ansvar för jordbruksfrågor, att behålla ökningen av kvoterna och rådets önskan att avskaffa dem senast 2015 är ett hån mot mjölkproducenterna. Tiderna har förändrats. EU:s politik måste anpassas efter hur det ser ut i resten av världen. Mjölkpriset till producenterna täcker inte ens produktionskostnaderna. På varje liter mjölk förlorar vissa mindre jordbrukare upp till 30 cent. I slutet av året kommer många av dem inte att ha tjänat en enda euro. Vissa kommer till och med att ha förlorat pengar. Regionala tjänstemän rapporterar att det i dag finns mjölkbönder som till och med tar sina egna liv.

Den nuvarande krisen saknar motstycke och EU måste snabbt vidta kraftfulla åtgärder. Vi uppmanar de stats- och regeringschefer som i dag möts för att förbereda G20-mötet att föra upp frågan om krisen i mejerisektorn på dagordningen för mötet, så att lämpliga åtgärder kan vidtas för att lösa djurböndernas situation.

EU måste stärka mjölkgårdarnas förhandlingskapacitet så att de inte längre tvingas följa livsmedelsindustrins diktat. Man bör även införa ett skyddsnät som garanterar en viss ersättning så att priset aldrig blir lägre än produktionskostnaderna. EU måste upphöra med sitt exportbidragsprogram. Med stöd av olika parlamentsgrupper från både vänster och höger har EU precis anslagit oerhörda 480 miljoner euro för att kunna sälja sitt överskott billigt på världsmarknaderna. Detta hotar hundratusentals arbetstillfällen inom jordbruket i EU:s södra delar och driver cyniskt jordbrukarna till att flytta eller emigrera.

Framför allt måste EU omedelbart göra drastiska minskningar – på 5 procent – av EU:s mjölkkvoter i omvänd proportion till de volymer som mindre producenter levererar, så att man snabbt kan återställa jämvikten mellan utbud och efterfrågan. Vi kan inte godta en låt gå-politik. En sådan skulle få fruktansvärda konsekvenser för sysselsättningen och markanvändningsmönstren.

Utan småjordbrukare kommer det inte att finnas något EU.

  James Nicholson, för ECR-gruppen. – (EN) Fru talman! Jag anser verkligen att kommissionen var mycket sen att agera i denna fråga. Det förblev passiva alltför länge, och många jordbrukare har drabbats hårt på grund av det. Vi kan antingen välja att hjälpa denna näring eller välja att låta våra jordbrukare gå i konkurs. Sedan kan vi importera livsmedel från utlandet med alla problem som det för med sig.

Fru kommissionsledamot! Jag välkomnar era kommentarer om framtiden. Men jag tycker inte om era kommentarer om politiken på kort sikt. På kort sikt måste vi göra mer för att hjälpa näringen genom denna kris. Vi måste omgående vidta kortsiktiga åtgärder.

Naturligtvis kommer jag ihåg mjölksjöarnas och smörbergens tid. Och jag vill inte gå tillbaka till den tiden. Jag vet ingen inom näringen som vill gå tillbaka till den situationen. Det vill varken jordbrukarna, bearbetningsföretagen, kommissionen eller parlamentet. Vi vill inte tillbaka till den tiden, men ett av de stora problemen just nu är att den ersättning som jordbrukarna får för sin mjölk har minskat drastiskt, trots att konsumenterna betalar nästan lika mycket som tidigare.

Det är först när vi tar itu med stormarknadernas makt på området som vi kommer att kunna lösa detta problem. De måste kontrolleras. Vi behöver en ombudsman, någon som kan tala om för stormarknaderna att de agerar utanför sitt mandat, att de skinnar både konsumenterna och jordbrukarna, och därigenom driver dessa till konkurs.

  Ilda Figueiredo, för GUE/NGL-gruppen. – (PT) Fru talman! Jag måste än en gång beklaga rådets ståndpunkter och vad kommissionsledamoten precis har sagt. Hon gör fortfarande ingenting för att gå till botten med problemet och erkänner inte att beslutet att avskaffa mjölkkvoterna måste ses över. I stället för att se till jordbrukarnas intressen vill hon fortsätta att avreglera sektorn.

Vi delar uppfattningen att kvotsystemet måste behållas. Kvoterna behöver emellertid justeras till varje lands behov och den årliga ökningen på 1 procent till 2015 måste avskaffas. Anser inte kommissionsledamoten att det nu när vi har en så allvarlig kris i mejerisektorn är viktigare att stödja medlemsstaternas jordbruk och mejerisektor än att avreglera sektorn och liberalisera den internationella handeln, så att man främjar landsbygdsområden och arbete med rättigheter? Anser inte kommissionsledamoten att en särskild stödfond för mejerisektorn måste inrättas på gemenskapsnivå, till förmån för de värst drabbade producenterna och länderna, och att man måste utforma nya former av stöd för mjölk- och köttproduktion? Jag anser att det är nödvändigt.

  Giancarlo Scotta', för EFD-gruppen. – (IT) Fru talman, mina damer och herrar! Jag hyser starka tvivel när det gäller förslaget om att förlänga interventionsperioden för smör och skummjölkspulver för 2009–2010. Detta förslag hotar att omvandla en kortsiktig åtgärd utformad med tanke på den nuvarande krisen på marknaden till en strukturåtgärd som i praktiken skulle leda till att mejerisektorn gick tillbaka till det läge som den befann sig i innan man införde kvoter.

I ett försök att göra marknadsåtgärderna mer välavvägda och inte bara ge förmåner till de medlemsstater som producerar smör och skummjölkspulver efterlyser jag ett gemenskapsstöd för privat lagring av ost med lång mognadsprocess.

Avslutningsvis vill jag uppmärksamma er på ursprungsmärkning och märkning av mejeriprodukter och på produkternas spårbarhet. Allt fler konsumenter i EU begär detta och det är något som kan hjälpa oss att hantera krisen i mejerisektorn. Jag hoppas att mina kolleger från andra grupper också stöder detta förslag.

  Diane Dodds (NI). - (EN) Fru talman! Jag vill tacka kommissionsledamoten för vad hon har berättat för oss i dag. I mitt hemland Nordirland är mejerisektorn mycket viktig. När mejerisektorn har det svårt har resten av landsbygdsekonomin det svårt. För närvarande får mjölkbönderna bara lite mer än 20 cent per liter mjölk, samtidigt som deras kostnader hela tiden ökar. I Nordirland har vi inte bara varit tvungna att nöja oss med låga mjölkpriser och höga kostnader. Dessutom drabbades vi för tredje året i rad av en våt sommar och detta har fått förödande effekter för mejerinäringen i Nordirland.

Det var hemskt att i går kväll se att jordbrukare i Belgien var så arga och kände sig så hjälplösa att de sprutade mjölk på fälten för att protestera mot de låga mjölkpriserna och de svårigheter som även de möter. Kommissionen har vidtagit positiva åtgärder för att ge marknaden en grund, men vi kan inte hålla kvar priserna på en olönsamt låg nivå.

Jag uppmanar kommissionen att vidta kortsiktiga åtgärder för att avhjälpa situationen: åtgärder för att öka efterfrågan på mjölk, åtgärder för att minska produktionskostnaderna, åtgärder för att ta itu med leveranskedjan och dess fallande priser till jordbrukarna och stigande priser på stormarknaderna samt åtgärder för att på lång sikt skapa en hållbar näring och en framtid för unga jordbrukare som upplever svåra problem med låga priser och höga bankavgifter.

  Mairead McGuinness (PPE). - (EN) Fru talman! När kvinnorna på gårdarna börjar protestera vet man att det finns allvarliga problem. I helgen mötte jag en grupp irländska kvinnor som kallar sig ”gårdskvinnor för ett rättvist pris”. Lägg märke till orden ”rättvist pris”, för producenterna får inte ett anständigt eller rättvist pris – och det är vad denna debatt handlar om.

Kommissionsledamotens kommentarer om att marknaden börjar stabiliseras, om än på mycket låg nivå, måste välkomnas. Allt annat vore otacksamt. Jag medger också att kommissionen har vidtagit åtgärder och satsat pengar för att skapa stabilitet på marknaden. Men det räcker inte, det skedde inte tillräckligt fort och vi har nu en allvarlig kris.

Framför allt välkomnar jag era kommentarer om framtiden. Det bekymrar mig att parlamentet är splittrat i frågan om mjölkkvoter. När vi nu har medbeslutanderätt – om Lissabonfördraget träder i kraft – kommer vi nämligen att bli tvungna att tänka mer samstämmigt som grupp och ge jordbrukarna tydliga signaler i stället för splittrade budskap. Därför vill jag upprepa att era kommentarer om att göra kopplingar mellan producenter och bearbetningsföretag, och era kommentarer om produktionsnivåer, är något som vi behöver titta närmare på, något som vi måste debattera mera.

Men om kvoterna avskaffas, vilka andra typer av marknadsstödåtgärder tror ni att det kommer att finnas som kan garantera ett rättvist och anständigt pris till våra producenter? Jag vill dessutom be er att ta itu med marknaden, för den fungerar inte. Alla säger att de inte tjänar några pengar på mjölk, inklusive stormarknaderna – vilket jag starkt betvivlar – men vi behöver större tydlighet och vi behöver rättvisa villkor för jordbrukarna.

  Stéphane Le Foll (S&D). – (FR) Fru talman, fru kommissionsledamot! Jag ska fatta mig kort.

Jag anser att denna debatt består av två delar. Till att börja med har vi frågan om hur vi ska kunna ta oss ur denna kris. Alla åtgärder, från stöd till jordbrukare till interventionsåtgärder, är absolut nödvändiga. Vi måste stödja dessa åtgärder och till och med kräva att de ska utökas. Det är just det som vi tillsammans med ett flertal andra kolleger föreslår här i parlamentet.

För det andra har vi den strukturella frågan om hanteringen av mejerimarknaden. Här skiljer sig våra åsikter från era. Ni föreslår att vi ska röra oss i riktning mot användning av avtalsförhållanden. Jag kan redan i förväg tala om för er att införande av avtalsförhållanden mellan industriföretag och jordbrukare på lång sikt kommer att leda till att dessa industriföretag konkurrerar med varandra, på EU-nivå.

För att reglera en marknad behöver vi ett offentligt regelverk. Det finns ingen annan lösning. Efter denna kris är det just detta som måste debatteras. Jag anser att vi i denna debatt måste respektera alla åsikter och alternativ. Jag är rädd för att vi i samband med hälsokontrollen agerade för snabbt för att avgöra en sådan fråga som den om kvoterna, som hittills – och jag vill påpeka det för alla talare – har gjort det möjligt att behålla en mejeriproduktion i Europa, att se till att mejerinäringen är starkt utvecklad och att samtidigt hålla priserna på en nivå som konsumenterna har råd med.

  Liam Aylward (ALDE). - (EN) Fru talman! Under de senaste tolv månaderna har de flesta mjölkbönder i Irland och runt om i EU sålt sin mjölk till ett pris som har varit lägre än produktionskostnaderna. Mjölkböndernas försörjning är allvarligt hotad.

Även om vi varmt välkomnar kommissionens beslut att förlänga interventionsperioden för smör och skummjölkspulver till 2010 kommer kortsiktiga åtgärder inte att på lång sikt kunna mildra den press som mjölkbönderna utsätts för. Vi måste omgående vidta åtgärder som inte bara löser de nuvarande problemen, utan som är långsiktiga och kommer att garantera en hållbar och framgångsrik mejerinäring i framtiden. Mjölkbönderna måste få omedelbart finansiellt stöd. EU måste genast inrätta den mejerifond på 600 miljoner euro som parlamentet efterlyste i budgetförfarandet för 2009. Mjölkbönder har rätt till rättvisa priser, och ett lämpligt system för prisstöd krävs för att garantera att mjölkproducenterna får ett skäligt minimipris per liter och en skälig inkomst så att de kan överleva. Irländska mjölkbönder och mjölkbönder i EU får inte tvingas till konkurs, och jag uppmanar kommissionen och rådet att vidta omedelbara och effektiva åtgärder på området.

Fru kommissionsledamot! Låt mig säga att ni har varit mycket framgångsrik på er post, och jag gratulerar er till det enorma arbete som ni har lagt ned. Ni meddelade nyligen att ni kommer att avgå. Innan ni försvinner ber jag er lösa detta problem, eller åtminstone bidra så mycket ni kan till att lösa det.

  Oriol Junqueras Vies (Verts/ALE). - (ES) ¡Bon dia! Jag talar till detta parlament utan att kunna göra det på mitt eget språk, katalanska, som talas av över 10 miljoner EU-medborgare.

På min grupps vägnar vill jag i dag ge uttryck för min solidaritet med hela jordbrukssektorn, särskilt med mjölkproducenternas strejk och deras aktioner runt om i EU. Den nuvarande situationen är ohållbar och kräver en politisk lösning. De åtgärder som kommissionen hittills har vidtagit har varken visat sig kunna lösa krisen eller ge ett hållbart alternativ till det system som planeras ersätta kvoterna till 2015. Till följd av detta har 14 000 mjölkproducenter i Spanien, närmare bestämt i Galicien, tvingats utstå en genomgripande omstrukturering för att fortsätta att leva av och arbeta med marken. Trots det är de i dag nära att försvinna.

Av alla dessa skäl måste kommissionen ingripa i mjölksektorn – på samma sätt som den har ingripit i andra sektorer. Den måste reglera produktionen, omfördela kvoter, erbjuda tillfällig kompensation, uppmuntra produkternas spårbarhet och hjälpa till att föra producenter och konsumenter närmare varandra genom att korrigera de funktionsrubbningar som distributionsoligopolet har lett till.

Varför har inte kommissionen ingripit för att förhindra de negativa konsekvenserna av det oligopol som de största distributörerna har skapat?

Varför garanterar vi inte överlevnaden för våra mjölkbönder – och jordbrukare i allmänhet – på landsbygden, som ger oerhört positiva ekonomiska, sociala och miljömässiga bieffekter?

  Hynek Fajmon (ECR). – (CS) – Fru talman, mina damer och herrar! Krisen i mejerisektorn visar att hela EU-systemet med kvotbaserad reglering är bristfälligt och ineffektivt. Vad vi behöver är inte mer reglering och manipulering av kvoterna. Vi måste avskaffa mjölkkvoterna helt och hållet. Mjölken bör i huvudsak produceras av producenter som har låga kostnader och kan visa prov på lönsamhet. För att lösa mejerikrisen bör vi avskaffa mjölkkvoterna så snabbt som möjligt. Jag stöder kommissionsledamotens försök att avskaffa kvoterna till 2015, men jag skulle inte bli ledsen om de försvann ännu tidigare.

  Patrick Le Hyaric (GUE/NGL) . – (FR) Fru talman, fru kommissionsledamot, mina damer och herrar! Efter att ha lyssnat till ert anförande har jag bara blivit ännu mer bekymrad. Er redogörelse är inte ett tillräckligt svar på de problem som mjölkproducenter och jordbrukare i allmänhet har drabbats av.

Det rör sig om en strukturell kris. Precis som ni nämnde beror den inte bara på de nuvarande omständigheterna utan på successiva avregleringar. Därför begär vi att Europeiska rådet ska hålla ett extra möte, för att rädda det småskaliga jordbruket.

Först och främst bör rådet besluta att inrätta en särskild fond för att stödja hantverksmässig mejeriproduktion. För det andra bör rådet fastställa ett minimipris inom EU som de centrala inköpsorganen skulle vara tvungna att följa utan att konsumentpriset höjs. För det tredje bör rådet blockera nationella produktionskvoter och sätta stopp för olämplig import från länder utanför gemenskapen.

  John Bufton (EFD). - (EN) Fru talman! Jag är mycket orolig för den brittiska mejerinäringen. Jag anser att det största problemet finns i detaljhandelsledet. Där gör man enorma vinster på bekostnad av våra mjölkbönder. När vi ser vad konsumenterna tvingas betala för mjölken på stormarknaderna och sedan tittar på vad mjölkbönderna faktiskt får är skillnaden häpnadsväckande.

Det är jordbrukaren som står för arbetet och det mesta av kostnaderna vid produktionen av mjölk. Samtidigt är det stormarknaderna som gör de stora vinsterna. Jordbrukarnas marginal är oerhört orättvis. Vi måste sätta press på stormarknaderna så att de betalar ett rättvist pris till näringen och jag anser att priset på mjölk i stormarknaderna inte behöver ändras. Konsumenterna ska inte behöva betala mer för sin mjölk. Stormarknaderna måste minska sina vinstmarginaler. Det är en ren skandal att stormarknaderna varje år gör stora vinster, samtidigt som mejerinäringen kämpar för att överleva. Om vi inte mycket snart vidtar åtgärder i denna fråga är jag övertygad om att många av våra mjölkbönder i Wales och resten av Storbritannien kommer att gå i konkurs.

Jag vill kort kommentera det som kommissionsledamoten sade om tilläggsavgiften i förmiddags. Det hon sade bekymrar mig. Jag tror att detta kommer att drabba våra effektivaste producenter – de som har klarat utmaningarna, reagerat på marknaden och investerat kraftigt i sina gårdar. Det har de gjort eftersom kommissionen har lovat att kvoterna kommer att avskaffas. Att införa en tilläggsavgift strider mot de strukturella förändringar som både EU och den brittiska regeringen säger sig stödja.

  Dimitar Stoyanov (NI). - (BG) Fru talman! Återigen hör vi positiva tongångar från kommissionen. Den kommer med goda nyheter, men den förstår inte att vi inte kan se något gott i att tusentals liter mjölk kastas bort i protest mot den politik som förs i dag.

Paolo De Castro och de övriga talarna före honom har helt rätt när de säger att kommissionen och rådet inte gjorde tillräckligt i samband med hälsokontrollen för att förhindra denna kris. Var är rådets företrädare nu? Eftersom rådet har den avgörande rösten i samband med eventuella reformer borde det ha en ståndpunkt i frågan.

Jag och mina östeuropeiska kolleger i utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling varnade vid flera tillfällen för att kvoterna behövde ökas mycket mer, eller helt skulle avskaffas, eftersom våra länder är nya i EU-systemet och därför var de första som kände av krisens effekter. Tyvärr talade vi för döva öron och det är parlamentet som bär skulden till det.

Jag beklagar djupt att vi reformanhängare, som verkligen ville att jordbrukspolitiken skulle reformeras, har blivit domedagsprofeter. Jag hoppas att detta lär er en läxa för framtiden.

  Rareş-Lucian Niculescu (PPE). – (RO) Ända sedan krisen började är det många som har bett mig att frysa ökningen av mjölkkvoterna. En sådan åtgärd skulle inte vara någon lösning utan ett misstag, och detta av åtminstone följande skäl.

För det första finns det ingen grundläggande ekonomisk koppling mellan ökade mjölkkvoter och fallande marknadspriser. Kvoterna har ökat, samtidigt som produktionen har minskat. Jag kan inte se kopplingen. De fallande priserna beror på själva marknaden. Jag tror att fastställandet av fasta kvoter så småningom leder till höjda priser. De som gynnas av detta kommer inte heller denna gång att bli producenterna utan bearbetningsföretagen och detaljhandeln. Om vi vill begränsa produktionen bör vi kanske uppmuntra producenterna att frivilligt upphöra med djuruppfödning, genom att erbjuda incitament i stället för åtgärder som kan snedvrida marknaden. Om vi tänker oss att vi fryser kvoterna, vad kommer då att hända när t.ex. efterfrågan på världsmarknaden ökar igen? Vad kan EU:s producenter göra? För mejeriproduktionen har ingen kran som man bara kan vrida av och på …

(Talmannen avbröt talaren.)

Som jag precis sade, vad kan EU:s producenter göra om vi antar att efterfrågan på världsmarknaden ökar igen? För mejeriproduktionen har ingen kran som man bara kan vrida av och på hur som helst. Om vi minskade produktionen nu skulle jordbrukarna naturligtvis sluta föda upp kor, men det skulle bli väldigt svårt att fylla på med djur igen när vi inser att det som vissa nu tror är en bra åtgärd i verkligheten visar sig vara ett stort misstag.

  Ulrike Rodust (S&D). – (DE) Fru talman, fru kommissionsledamot, företrädare för rådet! Först och främst vill jag tacka min kollega Luis Manuel Capoulas Santos som har möjliggjort denna resolution.

I dag talar vi om mjölkbönder och om vi ska lämna dem i sticket eller behandla dem på ett värdigt sätt. Jag tycker inte vi ska lämna dem i sticket utan tycker att våra relationer till dem bör präglas av ärlighet. Ja, vi behöver snabba och kortsiktiga åtgärder för att klara krisen. Ja, intervention är helt acceptabelt under en kort tid om priset på mjölk har nått en bottennivå, och ytterligare bidrag, lån och medel för att bekämpa krisen är motiverade. Det är emellertid helt oacceptabelt att på nytt inleda diskussioner om mjölkkvoter och återinföra skattefinansierade exportbidrag för produkter som levereras till utvecklingsländer. Denna politik ledde oss in i en återvändsgränd och därför upphörde vi med den 2003. För våra mjölkbönders skull jag vädjar till er att hålla fast vid det beslutet.

  Britta Reimers (ALDE). – (DE) Fru talman, fru kommissionsledamot, mina damer och herrar! Krisen i världsekonomin har fått den globala marknaden ur balans. Som mjölkproducenter drabbas vi av att priserna har fallit till bottennivåer. Om och om igen får vi höra att det mjölkkvotssystem som antagits bör ändras. Eftersom jag själv är mjölkbonde varnar jag er för att göra det.

Kommissionens interventionsåtgärder har dessutom lyckats förhindra mjölkpriserna från att falla ännu mer, och marknaderna verkar ha stabiliserats. Intervention är emellertid inte en bra metod för att nå detta mål, eftersom det kommer att leda till att det byggs upp stora lager som bli betungande för marknaden längre fram när den börjar återhämta sig. Jag uppmanar därför kommissionen att förklara hur den tänker hantera detta problem.

  Richard Ashworth (ECR). - (EN) Fru talman! Jag gratulerar kommissionsledamoten till hennes vision för mejerinäringens framtid, och jag stöder verkligen hennes planer på att avskaffa mjölkkvoterna. Jag anser att det är rätt beslut. Jag välkomnar också hennes förslag för att hantera den nuvarande krisen och anser att det är ett förnuftigt och lämpligt sätt att hjälpa producenterna genom en svår tid.

Jag vill emellertid ta upp två punkter. För det första anser jag att det vore olämpligt att införa tilläggsavgiften just nu. Det är en kortsiktig, reflexartad reaktion. Det kommer att sända fel signaler och kommer i själva verket bara att straffa effektiva producenter som har långsiktiga planer på att stanna kvar inom näringen.

För det andra måste vi inse att det bara finns ett begränsat, eller inget, samband mellan priset i detaljhandeln och det råvarupris som mjölkbönderna får. Det är detta som jag kallar en funktionsrubbad priskedjemekanism.

Den globala marknaden kommer alltid att ha störst inflytande, och vi måste inse att den globala marknaden alltid kommer att vara labil. Därför uppmanar jag kommissionen att på lång sikt föreslå planer på någon sorts stabilitetsmekanism som inte bara gynnar producenterna utan i förlängningen även konsumenterna.

  Esther Herranz García (PPE). – (ES) Fru talman, fru kommissionsledamot! Ni avslutade ert anförande med att säga att det är kris i mejerisektorn. Samtidigt inledde ni med att säga att alla möjliga åtgärder har vidtagits och att situationen håller på att ordnas upp.

Ni borde veta att endast en vis kvinna inser att hon hade fel. Det är ett spanskt talesätt som skulle kunna passa bra som beskrivning av denna situation. Sedan flera månader tillbaka upplever mjölksektorn sin värsta kris någonsin. Eftersom Europeiska kommissionen och vissa regeringar – inklusive min egen regering, den spanska – inte vill få sina händer bakbundna, vägrar de trots detta att frångå de beslut som fattades i samband med hälsokontrollen av den gemensamma jordbrukspolitiken.

Dessa beslut fattades utan tanke på hur sårbar denna sektor är, och i en marknadssituation som såg helt annorlunda ut jämfört med den utveckling som har skett sedan man enades om kompromissen. Man undrar om medlemsstaterna vid den aktuella tidpunkten inte ville förstå, eller inte kunde förstå, att stormen var på väg. Reformen har snabbt blivit irrelevant på grund av omsvängningen på marknaden, som visar att sektorn helt styrs av prisvolatilitet.

Att det är stora producenter som Frankrike och Tyskland – de länder vars nationella produktionskvoter i absoluta tal ökade mest genom avtalet – som nu begär en översyn av de beslut som fattades i samband med hälsokontrollen väcker en rad frågor.

Jag anser att medlemsstaterna hade fel och att de borde ha lyssnat mer på dem, däribland jag själv, som krävde att ett eventuellt slutgiltigt beslut om sektorns framtid skulle skjutas upp till 2011.

Det är synd att ingen lyssnade på oss. Kanske borde ni göra det nu.

  Iratxe García Pérez (S&D). – (ES) Fru talman, fru kommissionsledamot! Dagens debatt är mycket viktig. Den ger oss tillfälle att tala om hur bekymrade vi är över krisen i mjölksektorn. Vi måste reda ut denna situation, som hotar framtiden för ett stort antal mjölkproducenter i EU.

Detta är en kris som omfattar hela EU och måste hanteras ur ett EU-perspektiv, på ett ambitiöst sätt och med hjälp av alla tillgängliga gemenskapsmedel, vilket kommissionen för närvarande inte verkar klara av.

Fru kommissionsledamot! Ni får inte vältra över ansvaret på medlemsstaterna så att de hjälper dem de kan. Vi måste hitta gemensamma lösningar.

Parlamentet har därför ett viktigt ansvar när det gäller att kräva åtgärder för att stärka efterfrågan. Det rör sig inte bara om de åtgärder som anges i resolutionsförslaget utan även om åtgärder inom ramen för den gemensamma organisationen av marknaden.

En annan viktig fråga är den stora skillnaden mellan priset till producenten och det slutpris som konsumenterna betalar. Detta rör inte bara mjölksektorn utan alla jordbruksprodukter och animaliska produkter.

Med tanke på den osäkerhet som för närvarande råder finns det många män och kvinnor som behöver en tydlig och kraftfull signal från oss om att fortsatt verksamhet kommer att garanteras.

  Marc Tarabella (S&D) . – (FR) Fru talman, fru kommissionsledamot! Desillusionerade av den allvarligaste krisen någonsin inom denna sektor hällde vallonska jordbrukare i går ut över tre miljoner liter mjölk på fälten. De får bara 19 cent per liter för sin mjölk. Krisen har orsakats av ett alltför stort utbud av mjölk, vilket har lett till ett kraftigt prisfall. Avreglering främjar prisvolatilitet och situationen på marknaden ser nu helt annorlunda ut än för bara ett tag sedan.

Fru kommissionsledamot! Sluta att envist gömma er bakom val som gjordes förra året och ta hänsyn till vad som faktiskt sker just nu!

Även rådet bär skuld till detta. För det första för att de inte är här för att ta del av debatten, men även för att de inte har fattat några beslut. De styrs mer av rent nationella intressen än av en EU-vision för jordbruket.

Marknaden fungerar inte. Det råder överproduktion. Det skulle vara mycket enkelt att frysa den enprocentiga ökningen av kvoterna, eller att omedelbart minska kvoterna med 3–5 procent, eftersom vi snabbt måste hitta kortsiktiga lösningar. Om vi antar denna åtgärd slår vi två flugor i en smäll. Vi ger producenterna ett anständigt pris igen, och genom att minska produktionen skulle vi minska EU:s utgifter med hundratals miljoner euro som spenderas på olika åtgärder, inklusive exportbidrag.

  Wojciech Michał Olejniczak (S&D). – (PL) Jag har i dag talat med polska jordbrukare och polska producenter, och de åtgärder som har vidtagits ger en antydan om att det har skett små förbättringar av situationen i mejerisektorn. Men det har inte skett någon förändring när det gäller den svåra situation som jordbrukarna i Polen och EU upplever. De får fortfarande mycket dåligt betalt för sina produkter, mindre än vad som krävs för att deras företag ska vara livskraftiga. Detta gäller även de jordbrukare som har investerat stora summor, inklusive EU-medel och lån. Till följd av den rådande situationen kastas de in i nya svårigheter och klarar inte av att uppfylla sina skyldigheter.

Mot bakgrund av dessa problem skulle jag vilja tala om framtiden. I dag måste vi reagera på vad som händer just nu, men vi måste också tänka på vad som ligger framför oss och planera vår gemensamma politik så att den även omfattar jordbrukare. Vid denna avgörande tidpunkt vill jag upprepa följande: den gemensamma politiken för mjölkbönder måste innefatta planer för förnuftiga investeringar i denna sektor. På så sätt kan vi undvika att spendera pengar som, till följd av ökad produktion, kommer att försätta oss i just sådana svårigheter som vi upplever i dag. Jag litar på att alla politiska krafter kommer att enas om framtida kvoter.

  Csaba Sándor Tabajdi (S&D). – (HU) De som har talat före mig påpekar med rätta att vi inte bör återgå till kvotsystemet och exportsubventioner, men den politik som kommissionen har fört har misslyckats helt och hållet. Krisen har inte lättat. Därför föreslår Stéphane Le Foll och jag att vi tillfälligt fryser kvoterna, dock endast tillfälligt.

De nya medlemsstaterna har fortfarande en viss nackdel på grund av infasningen, eftersom vi i år endast får 60 procent av subventionerna från EU:s budget. För att motverka detta föreslog den ungerska regeringen att man skulle utöka de kvotbaserade subventionerna. Kommissionen ställde sig dock inte positiv till detta förslag, inte heller till förslaget från Frankrike, närmare bestämt från det franska ministeriet. Slutligen uppmanar jag mina kolleger i parlamentet att stödja ändringarna från Stéphane Le Foll och hans kolleger. Vi stöder även Elisabeth Jeggles förslag om att upprätta en mejerifond på 600 miljoner euro och utöka skolmjölksprogrammet.

  Christel Schaldemose (S&D). - (DA) Fru talman! Tack för en bra början, fru kommissionsledamot,– och en bra inledning på debatten! Jag inser att Europas mjölkbönder står inför en storskalig kris men jag förstår helt enkelt inte hur mina kolleger kan tycka att ni i kommissionen inte har gjort tillräckligt. Jag skulle verkligen vilja be er, fru Fischer Boel, att upprepa vad ni har gjort. Jag tycker att listan över initiativ från kommissionen är så lång att den nästan är för lång. Det är nästan så att vi förstör de framsteg som vi gjorde i samband med hälsokontrollen. När det gäller de insatser som hittills har gjorts för mjölkbönderna vill jag också påpeka att vi verkligen inte har sett några motsvarande insatser för de arbetstagare i bilindustrin eller varvsindustrin som har förlorat sina jobb till följd av den rådande ekonomiska krisen.

Jag kan bara uppmana till viss försiktighet med hur vi hanterar krisen och till att inte förstöra de goda framsteg som vi trots allt har gjort på grund av hälsokontrollen. Jag tycker att idén om att frysa mjölkkvoterna är helt hopplös! Vi kan heller inte återgå till de gamla modellerna och bevilja exportbidrag – det ödelägger bara marknaden för någon annan i världen. Vi måste vara försiktiga. Fru kommissionsledamot! Jag vill trots allt be er att upprepa den långa listan av insatser som ni redan har genomfört så att mina kolleger i parlamentet kan se att det faktiskt inte finns någon anledning att börja genomföra en massa ytterligare åtgärder som bara resulterar i att vi förstör de goda framsteg som redan har gjorts.

  Georgios Papastamkos (PPE). - (EL) Fru talman, fru kommissionsledamot! Åtgärderna är med all säkerhet otillräckliga. Vi föreslår andra, mer målinriktade insatser, särskilt för bergsområden och mindre gynnade områden i EU, så att alla medlemsstater gynnas i samma utsträckning: insatser såsom ökat skydd för ursprungsbeteckningar, inte bara inom EU utan även på de internationella marknaderna, tydlig märkning och obligatorisk ursprungsmärkning av mejeriprodukter, återinförande – varför inte? – av privat lagring av mejeriprodukter och tillhandahållande av tillfredsställande stöd, en ökning av antalet destinationer som berättigar till exportbidrag, full insyn i försörjningskedjan och minskade skillnader mellan producent- och konsumentpriser.

Vi är inte språkrör för jordbrukarnas intressen. Vi är här för att förmedla den oro, det rop på hjälp som kommer från de kreativa krafterna på den europeiska landsbygden, och detta rop på hjälp från folket på den europeiska landsbygden är för oss en stående uppmaning att agera.

  Michel Dantin (PPE). – (FR) Fru talman, fru kommissionsledamot, mina damer och herrar – och jag skulle även ha velat rikta mig till rådets ordförandeskap. Som ni, fru kommissionsledamot, själv konstaterade häromdagen för utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling räcker det pris som mjölkproducenterna får för sina produkter inte längre för att täcka dagens produktionskostnader. Det innebär att våra producenter håller på att dekapitaliseras.

Ni räknade precis upp de åtgärder som ni har vidtagit under de senaste nio månaderna. Dessa åtgärder existerar, det håller vi med er om. De har emellertid inte gett avsedd effekt eftersom de i vår mening inte är tillräckligt omfattande och det finns definitivt för mycket osäkerhet om hur effektivt målet är.

Ni nämnde nu på förmiddagen att marknaden håller på att återhämta sig, men producenterna kommer säkert att se effekterna av detta först i de betalningar som görs i början av nästa år. Marknaden för jordbruksprodukter ser inte likadan ut som marknaden för metaller eller energi. Det krävs ett regelverk eftersom årstidernas och naturens växlingar även påverkar marknadsvillkoren.

Er tolkning av den hälsokontroll som genomfördes under det franska ordförandeskapet förvånar oss, eftersom de delutvärderingar som då gjordes av mejerisektorn lämnar alla dörrar öppna, inklusive möjligheten att fatta nya beslut om verktyg för att reglera marknaderna.

Den franska delegationen, som jag tillhör, är övertygad om att det kommer att behövas ett nytt kvotsystem efter 2013. De spänningar som fanns på livsmedelsmarknaden före den ekonomiska krisen har visat vilken känslig balansgång det är mellan produktion och konsumtion i världen.

Efter att delvis ha avvecklat verktygen för reglering av marknaden har vi varken rätten eller legitimiteten att i dag avveckla de produktionsverktyg som vi kommer att behöva på kort sikt.

Vi måste ge jordbrukarna deras värdighet tillbaka: det här är män och kvinnor som inte är rädda för hårt arbete.

ORDFÖRANDESKAP: MARTÍNEZ MARTÍNEZ
Vice talman

  Antolín Sánchez Presedo (S&D). – (ES) Vi får inte låta mjölksektorn kollapsa. Den är viktig för vår landsbygd och för livsmedelstryggheten och livsmedelskvaliteten.

Det finns positiva tecken på terminsmarknaderna och utsikterna på medellång till lång sikt för marknaden för mjölk- och mejeriprodukter. Vi måste förhindra att de hamnar i ett negativt läge. Vi behöver konjunkturstärkande åtgärder och gemensamma initiativ.

Prisfallet visar tydligt att stödåtgärderna inte räcker. Snedvridningen på mjölkproduktionsmarknaden innebär att försörjningskedjorna inte kan fungera på ett effektivt eller rättvist sätt.

Producenterna drabbas av sjunkande priser som skapar obalans på marknaden. De överförs inte till konsumenterna och försenar sektorns återhämtning. Detta måste åtgärdas. Vi måste se till att det råder sund konkurrens och även öka spårbarheten under saluföringen.

  Riikka Manner (ALDE). - (FI) Fru kommissionsledamot! Ni nämnde att det inte längre är aktuellt att återgå till kvotsystemet. Har vi inte sett vad som hände i mejerisektorn när kommissionen i våras beslutade att gradvis dra in dessa kvoter? Det var ett mycket dåligt och kortsiktigt beslut. Om kvoterna avskaffas helt kommer det att innebära dödsstöten för många små jordbruksföretag. Är det den här typen av politik som kommissionen vill genomföra? Faktum är att vi behöver ett restriktivt system för mejeriindustrin. Om det är helt uteslutet med kvoter vädjar jag till er att se till att kommissionen lägger fram andra förslag på hur man ska lösa krisen. Det här är en europeisk kris och vi måste genomföra en jordbrukspolitik som åtminstone garanterar en rimlig levnadsstandard för jordbrukarna, oavsett land och region.

  Yannick Jadot (Verts/ALE). – (FR) Herr talman, fru kommissionsledamot! Jag är folkvald representant från en region i västra Frankrike där det finns en mycket hög koncentration av mjölkbönder. Jag tror inte att ni har insett vilken tragisk social situation de befinner sig i idag.

Fru kommissionsledamot! När ni talar om ”producenter” så hör jag ”tillverkare” och ”distributörer”. Mjölkproducenterna behöver inte er medkänsla. De behöver inte de förlegade liberala teorier som har fört oss in i en aldrig tidigare skådad global kris. Mjölkproducenterna behöver en ordentlig jordbrukspolitik. De behöver stränga kvoter. Därför uppmanar vi rådet att riva upp er politik och i stället skapa en ordentlig politik för att stödja mjölkproducenter och få slut på den politik som för närvarande håller på att ödelägga hela branschen.

  Janusz Wojciechowski (ECR). - (PL) Herr talman, fru kommissionsledamot! Vår debatt har verkligen ägt rum i skuggan av dramatiska händelser där jordbrukare hällt ut mjölk i protest. Vi är alla djupt skakade över det som har hänt.

Jag ville ta upp ett problem som min kollega James Nicholson nämnde, nämligen hur stora kommersiella kedjor och stormarknader har utnyttjat både sina kunder och framför allt sina leverantörer. Jag vill påminna er om att Europaparlamentet under 2008 års valperiod antog en skriftlig resolution om behovet av att få slut på detta missbruk och av att kommissionen gör en noggrann utredning av ärendet – jag var en av medförfattarna. Enligt mina källor har det vidtagits åtgärder men förfarandet tycks gå alltför långsamt. Jag vill fråga om kommissionsledamoten är intresserad av frågan och, rent allmänt, hur framtidsutsikterna ser ut för den här typen av verksamhet.

Det är något allvarligt fel med EU:s ekonomiska politik, med tanke på att jordbrukarna får mindre än 10 procent av vad deras produkter är värda. Det här måste ändras. Jag vill be kommissionsledamoten att vidta åtgärder i den här frågan.

  Jaromír Kohlíček (GUE/NGL). – (CS) Fru kommissionsledamot! Ni betraktar en prisökning på 3–8 procent på färdiga produkter, såsom lättmjölk och smör, som framsteg. Jag tycker att det är en förolämpning mot våra jordbrukare. Det största problemet är det pris till vilket mjölken köps av jordbrukarna. I Tjeckien till exempel är priset upp till 25 procent lägre än produktionskostnaden, medan priset för den färdiga produkt som sedan säljs i butikerna lätt skulle täcka alla jordbrukarnas kostnader. Det största problemet är därför att det finns ett stort hål någonstans. Detta problem måste lösas. I Tjeckien har vi numera färre nötkreatur än vi hade efter Napoleonkrigen. Det här äventyrar nu till och med landsbygdens fortlevnad. José Bové har helt rätt och Hynek Fajmon har helt…

(Talmannen avbröt talaren.)

  Krisztina Morvai (NI). – (HU) Herr talman! Det krävs uppenbarligen nödåtgärder eftersom situationen är katastrofal. Men är det inte möjligt att problemet på något sätt ligger i det mest grundläggande? Det är väl ändå ett problem med en modell eller ett system där ofantliga mängder soja importeras från till exempel Latinamerika, vilket leder till att överskottet ökar i Europa samtidigt som miljön förstörs i Latinamerika. När krisen sedan uppstår funderar vi över om vi borde exportera jordbruksprodukter till utvecklingsländerna till dumpat pris och därmed förstöra marknaden där och situationen för småjordbrukare och producenter. Borde vi inte införa en ny modell, såsom självbestämmanderätt i fråga om livsmedel, i stället för att låta jordbruket präglas av den frihandelslogik som Världshandelsorganisationen dikterar? Min andra fråga är följande: Vi ber om specifika råd eller ett förslag om hur… (Talmannen avbröt talaren.)

  Astrid Lulling (PPE). – (DE) Herr talman! Vi räddade bankerna för att vi var tvungna. Nu har vi en situation där vi måste förhindra att tusentals jordbrukare går i konkurs på kort sikt, eftersom priserna inte längre täcker produktionskostnaderna.

Vi måste dock se till att vi upprätthåller vår produktionspotential för att förse befolkningen med livsmedel av god kvalitet. Jag tillhör en generation som har upplevt livsmedelsransonering. Jag kommer ihåg att jag vintern 1944 var tvungen att cykla åtta kilometer bara för att få två ägg. Det kommer förhoppningsvis inte att gå så långt men försörjningstryggheten är också viktig – inte bara i energisektorn.

Om vi inte är beredda att vidta de åtgärder som vi efterlyser i vår resolution kommer kostnaderna för de sociala, ekonomiska och miljöpolitiska konsekvenserna i EU att bli många gånger högre än…

(Talmannen avbröt talaren.)

  Ricardo Cortés Lastra (S&D). – (ES) Herr talman, fru kommissionsledamot, mina damer och herrar! Som kommissionen förklarade i sitt meddelande av den 22 juli har läget i mjölksektorn förvärrats dramatiskt de senaste tolv månaderna.

Med tanke på krisens stora inverkan på mejeriproduktpriserna, framförallt på producenternas inkomster, har de åtgärder som kommissionen hittills har föreslagit och debatterat med rådet varit otillräckliga för att motverka den minskade efterfrågan och dess konsekvenser.

Den rådande krisen innebär inte bara en utmaning när det gäller att vända den minskade efterfrågan utan även en möjlighet att uppmuntra till konsumtion och främjande av mejeriprodukter. Vi måste även se till att den ursprungliga produktens obestridliga kvalitet upprätthålls tills den når slutkonsumenten.

I det avseendet kan åtgärder för att förbättra märkningen, öka mjölkkonsumtionen i vissa grupper av befolkningen eller använda mjölk som foder för kalvar bidra till att förbättra inte bara den rådande situationen utan även hela den strukturella situationen i sektorn.

  Mariann Fischer Boel, ledamot av kommissionen. – (EN) Herr talman! Först av allt vill jag tacka parlamentets ledamöter för denna mycket hängivna debatt. Jag har faktiskt lyssnat mycket noga. Jag har naturligtvis även noterat de olika åsikter som jag har hört bland parlamentets ledamöter.

När det gäller kvotsystemet så tycks det ha blivit syndabock för hela den situation som vi befinner oss i. Jag underskattar inte det faktum att mejerisektorn, inte bara i Europa utan i hela världen, befinner sig i en kris av aldrig tidigare skådad omfattning – det har jag varit mycket tydlig med sedan diskussionens början. Det måste stå helt klart. Jag förstår således verkligen den frustration som jag ser bland jordbrukarna i olika delar av Europa, inte överallt, men i olika delar av Europa.

Redan 2003 beslutade man att avskaffa kvotsystemet så det är således inte ett beslut som fattades över en natt medan ingen visste vad som pågick. Sedan, under hälsokontrollen, förde vi en diskussion om att höja kvoterna för att försöka ge mjölkbönderna en mjuklandning.

Jag anser dock att de som vill peka finger och påstå att kvotsystemet är orsaken till alla mjölkböndernas problem är fel ute. Vi ser nämligen att vi inte har lyckats upprätthålla höga priser ens med ett kvotsystem och att strukturförändringarna i mejerisektorn har ägt rum ändå. Om man ser tillbaka på 1984 då kvotsystemet infördes så hade vi då 1,6 miljoner mjölkbönder i det gamla EU-10. I dagens EU-10 finns det 300 000 mjölkbönder, vilket är mindre än en femtedel av det antal som fanns 1984, med ett kvotsystem. Dessa strukturförändringar äger alltså rum i alla fall.

Jag tycker inte att vi ska backa eller riva upp det beslut som fattades i samband med hälsokontrollen. På den punkten har jag stöd av samtliga statschefer som i sina beslut vid mötet i juni tydligt förklarade att jag måste hålla fast vid de beslut som fattats under hälsokontrollen. Jag har under diskussionerna om hälsokontrollen aldrig någonsin signalerat att jag varit beredd att riva upp dessa beslut, eftersom det med all säkerhet skulle äventyra förutsägbarheten för jordbrukarna i EU.

Men, herr Bové, jag tror att ni sade att jag inte hade agerat med bestämdhet, det vill säga laissez-faire-attityden. Jag tycker inte att det är rättvist att säga att vi inte har gjort någonting. Jag tänker inte på nytt nämna alla de olika åtgärder som vi har vidtagit. Jag anser att om medlemsstaterna vill ägna särskild uppmärksamhet åt mejerisektorn så har de i och med hälsokontrollen nu en möjlighet att omfördela direktstödet så att de särskilt kan prioritera gräsmarkerna. Det här är en möjlighet, och jag vet att åtminstone en stor medlemsstat har utnyttjat denna möjlighet, och för bergsområdena finns det många olika möjligheter.

Dagens produktion i Europa ligger 45 procent under kvoten, så vad skulle hända om vi faktiskt ville minska kvoten med 5 procent? Vi skulle faktiskt försämra situationen för de unga jordbrukare som har investerat i framtiden.

Därför rekommenderar jag dessa länder, de medlemsstater som verkligen vill hjälpa sin mejerisektor, att utnyttja möjligheten att köpa kvoter av dem som vill lämna mejerisektorn. Det är ett mycket bättre sätt att se till att de som har gjort investeringar kan stanna kvar och samtidigt hjälpa dem som vill lämna sektorn att göra det. Det tycker jag är rätt väg att gå.

Får jag sedan också bara reda ut missförståndet om tilläggsavgiften? Vi inför inte något nytt system med tilläggsavgifter. Vi erbjuder bara medlemsstater som köper kvoter av jordbrukare en möjlighet att minska antalet kilo eller ton från sitt tak. Det är dock inte någon ny tilläggsavgift som kommer att straffa någon jordbrukare.

Bara några ord om marknadsföringen. Vi har redan avsatt 14 miljoner euro till marknadsföring för resten av året. Vi har kommit överens om att utöka skolmjölksprogrammet. Yoghurt med låg sockerhalt – det vill säga som innehåller högst 7 procent socker – kommer nu att ingå i skolmjölksprogrammet. Märkning – jag hör på vissa ledamöter i parlamentet att det finns ett intresse av ett märkningssystem. Låt oss diskutera detta mot bakgrund av det kvalitetsdokument som faktiskt diskuteras för närvarande. Jag tycker alltså att det finns många möjligheter.

Slutligen, när det gäller livsmedelskedjan håller jag helt och hållet med er om att det inte finns någon insyn i kedjan och att vi inte kan se var mervärdet går förlorat. Därför ser jag fram emot att presentera den här rapporten före årets slut så att vi kan se hur situationen verkligen ser ut.

Jag måste säga att om ni tittar på hur situationen ser ut för livsmedelsbutikerna i Europa så finns det enorma skillnader. I Tyskland finns det av tradition ett stort antal lågprisbutiker. Dessa livsmedelsbutiker använder mejeri- eller mjölkprodukter, dricksmjölk, som en produit d'appel för att locka kunder till butiken. De erbjuder ett mycket lågt pris men de lägger bara över notan på jordbrukarna och betalar dem samma låga pris. Jag tycker därför att det vore mycket intressant och nödvändigt att se vad som faktiskt pågår i den här kedjan. Låt oss därför ta upp frågan om insyn och låt oss, både internt i kommissionen och vid medlemsstaternas konkurrensmyndigheter, undersöka marknaden.

Det har varit en mycket intressant diskussion här idag. Jag hoppas att ni har lagt märke till de kort- och långsiktiga åtgärder som har tagits fram tillsammans med Frankrike och Tyskland. Jag är övertygad om att vi kommer att ha en del mycket intressanta diskussioner om den europeiska mejerisektorns framtid, eftersom vi alla vill att vår mejerisektor ska ha en framtid.

  Paolo De Castro, frågeställare. – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Jag vill tacka kommissionsledamoten för att hon beslutat att närvara här i parlamentet i dag för att presentera nya förslag om krisen i mejerisektorn. Det är viktigt att parlamentets valperiod som precis har inletts präglas av en interinstitutionell dialog mellan kommissionen och parlamentet, en positiv dialog, som faktiskt redan har inlett medbeslutandeförfarandet.

Vi kommer att utvärdera era nya förslag mycket noggrant, fru kommissionsledamot. Det kommer att vara min uppgift att be utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling att genast avge ett yttrande över dessa nya idéer, utan dröjsmål.

Jag vill dock avsluta med att påpeka att om det ändringsförslag som enhälligt har antagits av utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling också antas av parlamentet kommer det att bli ett politiskt problem om rådet, efter ratificeringen av Lissabonfördraget, sedan röstar ned det. Jag uppmanar därför er, och rådet, att allvarligt överväga det.

  Talmannen. – Jag vill avsluta debatten med att säga att jag har mottagit sju resolutionsförslag⁽¹⁾, som ingivits i enlighet med artikel 115.5 i arbetsordningen.

Debatten är härmed avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum i dag kl. 12.00.

Skriftliga förklaringar (artikel 149)

  Luís Paulo Alves (S&D), skriftlig. – (PT) Jag kommer från ett av de yttre randområdena, Azorerna, där mjölkproduktionen är en grundbult för ekonomin, samhället och miljön. Under de senaste veckorna har vi träffat producenter, deras organisationer och bearbetningsindustrier. Alla är de överens. Det är oerhört viktigt att kommissionen vidtar mer effektiva och skyndsamma globala åtgärder för att ta itu med den rådande situationen.

Kassaflödet i sektorn håller på att ta slut. Det är viktigt att EU särskilt uppmärksammar de yttre randområdena och inkluderar dem i sina åtgärder för att minska effekterna av den rådande krisen.

Alla anser att vi måste sätta stopp för en höjning av kvoterna. På en marknad som hamnat i obalans på grund av överskott räcker det att ett land ökar sin produktion för att det ska skada alla de andra. De anser också att vi bör ha kvar kvotsystemet för att reglera tillgången och stabilisera deras verksamhet.

Under den totala liberalisering som pågår för närvarande är det viktigt att studera de sociala, miljömässiga och ekonomiska effekterna på dessa regioner. Specifika åtgärder måste utformas för att förhindra en kollaps i denna bransch som vi har att tacka för vår vackra landsbygd, kvaliteten på vår miljö och landsbygd, och den ekonomiska utveckling och konvergens som vi har åstadkommit.

  Béla Glattfelder (PPE), skriftlig. – (HU) Den rådande krisen på mejerimarknaden beror först och främst på höjda mjölkkvoter. Kommissionen och medlemsstaternas regeringar har också ett ansvar för den allvarliga situation som i dag drabbar mejerisektorn. 2008 förespråkade de en höjning av kvoterna vilket ledde till mjölköverskott och prisfall.

Beslutet byggde på kommissionens felaktiga marknadsprognoser. Kommissionen höll fast vid sin avsikt, till och med när det blev uppenbart att produktionsökningen gick stick i stäv med utvecklingen på marknaden.

Därför måste EU omedelbart lägga ned dessa åtgärder som leder till en ökad mjölkproduktion. Vi vänder oss även mot ett permanent avskaffande av kvoterna efter 2015. En viktig lärdom som kan dras av den rådande krisen är att mejerimarknaden måste regleras. Utan reglering kommer priserna att bli oförutsägbara. Europeiska mjölkproducenter klarar inte de förluster som uppstår till följd av omfattande prisfluktuationer.

Det gläder mig att utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling, i syfte att mildra krisen, röstade för mitt initiativ om att höja exportstödet från 450 miljoner euro till 600 miljoner euro. Utan exportstödet skulle en del av överskottet stanna kvar på EU:s inre marknad, vilket skulle leda till ytterligare prisminskningar.

  Jim Higgins (PPE), skriftlig. – (EN) Mjölkkvoterna måste minskas med 5–10 procent för att åter få ned dem på en hållbar nivå. Enbart kvoter kommer dock inte att rädda mejerisektorn. Kommissionen gör visserligen rätt i att anta ett långsiktigt synsätt men kan inte fjärma sig från verkligheten – och den grymma verkligheten är att jordbruksindustrin, framförallt mejerisektorn, är i verklig fara. De lägsta mjölkpriserna sedan 1983, tillsammans med höga kostnader, dåligt väder och brist på krediter, har lett till en aldrig tidigare skådad likviditetskris och inkomstkris för mjölkproducerande familjer 2009. Även om mycket tyder på att marknaderna har börjat återhämta sig måste priset snart höjas och EU behöver vidta åtgärder. Jag håller med den irländska jordbruksorganisationen IFA:s ordförande Padraig Walshe och ordföranden för IFA:s mejerikommitté Richard Kennedy om att det snabbaste sättet att få priserna att återhämta sig är om kommissionen intensifierar användningen av alla marknadsstödåtgärder som finns, till exempel

– exportbidrag,

– bearbetningsstöd,

– utökade prisinterventioner,

– utökat program för privat lagring av smör,

– genomtänkt lagerhantering.

  Anneli Jäätteenmäki (ALDE), skriftlig. – (FI) Herr talman! Förra året inträffade en kraftig nedgång i mejerisektorn. Producentpriserna på mjölk sjönk och för närvarande tvingas många mjölkproducenter sälja mejeriprodukter till ett pris som inte återspeglar produktionskostnaderna. Mjölkproducenternas överlevnad är nu allvarligt hotad. Hittills har det inte gått att lösa krisen i mejerisektorn med de åtgärder som kommissionen har genomfört. Det har nu blivit dags att kavla upp ärmarna och hitta nya lösningar. Kommissionen måste snabbt stabilisera mejerimarknaden i Europa. Samtidigt bör den även genomföra en grundlig utvärdering av mejeriindustrins framtid, tillsammans med aktörerna i sektorn och medlemsstaterna. Tack.

  Véronique Mathieu (PPE), skriftlig. – (FR) EU måste omedelbart vidta kraftfulla åtgärder för att ta itu med de särskilt svåra ekonomiska omständigheter som nu råder i mejerisektorn. I likhet med de flesta medlemsstater anser jag att de lösningar som kommissionen har presenterat är otillfredsställande. Jag välkomnar naturligtvis den flexibilitet som medges i förslaget och som kommer att göra det möjligt att höja taket i det nationella stödet från 7 500 euro till 15 000 euro för producenter som har det svårt. Det är dock viktigt att anta effektivare interventionsverktyg. Våra marknader måste regleras i större utsträckning för att kunna hantera de ökande prisfluktuationerna. I det gemensamma uttalandet från 16 medlemsstater om situationen på den europeiska mejerimarknaden får kommissionen en del värdefulla förslag till hur man kan förbättra regleringen av mejerimarknaderna. Jag anser också att det är nödvändigt att överväga att tillfälligt avvakta med höjningen av kvoterna, som sju medlemsstater begär. Jag vill också på nytt uttala mitt stöd för införandet av en ”mejerifond” för att hjälpa producentorganisationer och producentkooperativ, och för att främja investeringar i jordbruket, modernisering, diversifiering av mejeriproduktionen, åtgärder kopplade till geografiskt läge och marknadsföringsåtgärder för mejeriprodukter.

  Ivari Padar (S&D), skriftlig. – (ET) Med tanke på den rådande situationen på mejerimarknaden är det uppenbart att vår sektor till stor del fortfarande saknar kapacitet att klara konsekvenserna av den globala ekonomiska krisen. Utvecklingen av den gemensamma jordbrukspolitiken bör därför fortsätta att vara inriktad på ökad konkurrens och, på längre sikt, minskad styrning av marknaden. En ”hälsokontroll” av den gemensamma jordbrukspolitiken är ett steg i rätt riktning och enda sättet att stärka sektorn är att fortsätta i denna riktning i diskussionerna om den gemensamma jordbrukspolitiken efter 2013.

  Daciana Octavia Sârbu (S&D), skriftlig. – (RO) Vi genomgår för närvarande den djupaste krisen någonsin i mejerisektorn till följd av den globala krisen, som i princip är ett resultat av en diskrepans mellan tillgång och efterfrågan. De sjunkande priserna på mjölk- och mejeriprodukter drabbar först och främst jordbruksföretag med låga inkomster. Därför tycker jag inte att kvotsystemet bör frysas i alla medlemsstater utan att varje stat själv bör bestämma hur man ska fastställa sina kvoter. Problemet är att endast en femtedel av producenterna är kvar på marknaden jämfört med 1983–1984, och vi riskerar nu att fler jordbruksföretag läggs ned. Vi måste därför anta skyndsamma åtgärder för att förhindra detta. Vi bör vidta följande åtgärder för att få bukt med krisen i sektorn: utöka de planerade åtgärderna för lagring av smör, mjölkpulver och ost, påskynda inrättandet av en mejerifond för att tillgodose småproducenternas och de unga jordbrukarnas behov, och nå en överenskommelse med livsmedelsbutikerna när det gäller att fastställa ett rimligt pris för både jordbruksproducenterna och handlarna.

(1) Se protokollet.