Index 
 Föregående 
 Nästa 
 All text 
Förfarande : 2009/2532(RSP)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång :

Ingivna texter :

RC-B7-0040/2009

Debatter :

PV 17/09/2009 - 3
CRE 17/09/2009 - 3

Omröstningar :

PV 17/09/2009 - 4.8
CRE 17/09/2009 - 4.8
Röstförklaringar
Röstförklaringar

Antagna texter :

P7_TA(2009)0021

Debatter
Torsdagen den 17 september 2009 - Strasbourg EUT-utgåva

3. Trygg energiförsörjning (Nabucco och Desertec) (debatt)
Anföranden på video
PV
MPphoto
 
 

  Talmannen. – Nästa punkt är ett uttalande av kommissionen om trygg energiförsörjning i samband med projekten Nabucco och Desertec.

 
  
MPphoto
 

  Andris Piebalgs, ledamot av kommissionen.(EN) Herr talman! Energin kommer med all säkerhet att fortsätta vara en prioriterad fråga för parlamentet under de kommande fem åren. Samtidigt har vi under de senaste fem åren gjort stora framsteg med att upprätta en kraftfull energipolitik med tre mål: trygg energiförsörjning, hållbarhet och konkurrenskraft.

För att uppfylla alla dessa mål är den externa dimensionen oerhört viktig av två skäl. Det första är EU:s importberoende – för närvarande kommer 50 procent av energiresurserna från källor utanför EU och den siffran ökar.

Det andra handlar om hållbarheten. Vi kan inte uppnå klimatmålen någonstans i världen om vi inte producerar renare energi och använder energin effektivare. Därför är dialogen med produktions-, transit- och konsumtionsländerna viktig.

De två projekt som nämns vid dagens plenarsammanträde kompletterar på sätt och vis varandra och passar samtidigt väl in i den övergripande strategin.

För det första Nabucco. Jag kom från Baku i går och vi är definitivt på rätt spår för att fullfölja projektet. Vi gjorde ett stort genombrott i juli. Fyra europeiska länder och Turkiet undertecknade ett mellanstatligt avtal som innebär att vi skulle kunna fatta ett slutligt investeringsbeslut redan nästa år i syfte att få i gång gasleveranserna 2014.

Vi har identifierat tre länder som är beredda att förbinda sig för vissa volymer gas. Först har vi Azerbajdzjan, där det slutliga investeringsbeslutet om Shah Deniz 2 kommer att fattas inom kort. Sedan har vi andra områden i Turkmenistan och Irak, som i det här skedet är de största energikällorna.

Vari ligger problemen? Det finns alltid problem med vårt speciella sätt att agera på energiområdet och med hur många produktionsländer är organiserade. I EU är projekten industridrivna, vilket innebär att alla kommersiella risker alltid är mycket exakt uträknade. De länder som har resurserna kan räkna med mer framåtriktade beslut. Det innebär till exempel att EU beslutar att bygga en gasledning, bygger en gasledning och sedan sätter på gasen. Filosofierna är olika. Samtidigt finns det en tydlig överenskommelse om att EU:s företag är beredda att köpa gasen och vi går i den riktningen.

Jag anser att transitfrågan mer eller mindre är löst. Vi väntar fortfarande på att det mellanstatliga avtalet ska ratificeras men jag skulle inte räkna med några större problem. För att göra det möjligt att köpa gas från regioner som har vissa bestämda sätt att sälja gas håller vi dessutom på att utveckla en gemensam uppköpsmekanism, ”Caspian development corporation”, som skulle minska riskerna för företag som köper gas, till exempel vid den turkmenska gränsen, eller investerar i områden med betydande politiska och ekonomiska risker.

Vi är på rätt spår och jag tycker att det här är ett bra exempel på samarbete mellan industridrivna projekt med politiskt stöd från EU:s institutioner.

Vi har även avsatt en del pengar till den södra korridoren och framför allt till Nabucco-projektet. Vi har gått ut med en inbjudan att lämna förslag. I det här skedet kan jag inte säga om den var framgångsrik eller tillräckligt bra men vi har åtminstone gått ut med en inbjudan.

Desertec är också ett industridrivet initiativ som för närvarande är i ett tidigt skede. Det låter mycket intressant att utnyttja Afrikas stora möjligheter till solenergi och transportera solenergin till EU men vi behöver en del kringåtgärder för att projektet ska bli verklighet.

För det första har vi den tekniska utveckling som vi har stöttat i många år. Ett stort solkraftverk invigs den här månaden i Sevilla. Det här är en teknik som skulle kunna användas i Desertec-projektet och jag tror inte att vi skulle ha kommit så här långt i utvecklingen av den här tekniken utan EU-stöd.

För det andra måste vi samarbeta med våra partnerländer för det är helt uppenbart att vi inte bara kan säga att vi tar deras territorium, placerar ut solfångare och skickar elektriciteten till EU. Projekten bör ägas gemensamt om de ska bli av över huvud taget. Därför kommer vi i oktober att hålla en konferens om hur man använder förnybara energikällor tillsammans med länderna runt Medelhavet och Persiska viken. Det är uppenbart att projekten måste ägas gemensamt om Desertec ska lyckas. Annars får vi inte något lyckat resultat.

Sist men inte minst har vi frågan om sammanlänkning. Det finns två typer av sammanlänkning som vi måste skilja mellan. Den ena handlar om filosofi och marknader. Vi har under en längre tid främjat integrationen av marknaderna i Nordafrika. Vi har gjort framsteg men vi måste stärka åtgärderna ytterligare. Den andra typen är fysisk sammanlänkning med EU, med hjälp av kablar.

Jag tror att Desertec kommer att bli verklighet steg för steg. Det kommer inte att bli något stort projekt men jag tror att det kommer att finnas delar som i slutändan skulle kunna passa våra mål: ren energi för de inblandade länderna och ytterligare export till EU.

Vi har även skapat kommersiella incitament. Genom direktivet för förnybar energi har vi gett EU-länderna möjlighet att investera i tredjeländer och transportera elektricitet till EU, och då kommer även målet att uppfyllas med energi som produceras i tredjelandet.

Det är dock svårt att i det här läget ange någon tidsplan för Desertec. Det är ett nytt initiativ som fortfarande är i sin linda och vi kan inte säga att Desertec är en del av vår strategi för en trygg energiförsörjning. Det är ett lovande steg mot en nödvändig klimatstrategi. Syftet med Nabucco är dock en trygg energiförsörjning, och det är alltför tidigt att i det här skedet förlita sig på Desertec.

Jag skulle vilja dra slutsatsen att det bästa vi kan göra för att trygga energiförsörjningen är att vidta åtgärder inom EU. Parlamentet har varit en mycket stark förespråkare av energieffektivitet. Energieffektivitet handlar inte bara om klimatförändringar. Det är faktiskt ett mycket viktigt led i tryggandet av energiförsörjningen. Jag skulle säga att det är viktigare än Desertec och Nabucco, och även South Stream och Nord Stream, tillsammans. Det är verkligen den viktigaste delen. Vi håller på att diskutera tre rättsakter med rådet och jag vill betona att vi måste vara ambitiösa och framgångsrika med dem.

När det gäller förnybar energi är jag mycket tacksam över parlamentets stöd för återhämtningsplanen och jag är mycket positiv till det vi har hört om tillämpningarna för havsbaserad vindkraft. Det verkar som om alla medel som har anslagits för att främja havsbaserad vindkraft kommer att utnyttjas. Det rör sig inte bara om EU-medel, eftersom den totala budgetramen var på ca 600 miljoner euro medan hela projektet är på ca 4 miljarder euro. Industrin står för den största investeringen. Jag tycker att det är en mycket bra kombination, eftersom förnybar energi även innebär en trygg energiförsörjning.

Sist men inte minst vet jag att det ibland uppstår problem med avskiljning och lagring av koldioxid. Detta behövs ofta av två skäl. Det ena är som en global åtgärd mot klimatförändringarna, men ur en annan synvinkel kommer vi även att använda kol och brunkol för att trygga vår energiförsörjning. Det har även gjorts mycket goda framsteg med tillämpningar för de medel som tillhandahållits inom återhämtningsplanen. Jag anser därför att återhämtningsplanen har varit lyckad. Efter att ha tillkännagivit resultaten behöver vi – kommissionen, rådet och parlamentet – definitivt se över hur vi ska fördela EU:s medel för att bättre trygga EU:s energiförsörjning. Det kommer säkert också att behövas många andra åtgärder för att trygga EU:s energiförsörjning.

 
  
MPphoto
 

  Ioannis Kasoulides, för PPE-gruppen. – (EN) Herr talman! Vi är alla överens om att visa en enad front och ha en gemensam utrikespolitik när det gäller en trygg energiförsörjning.

Vi vet att energimixen och energiförsörjningen ser olika ut i olika medlemsstater på grund av geografi och andra faktorer. Diversifieringen gäller således även energiförsörjningen.

Ett diversifierat och sammanlänkat nätverk kan, om det leds om ordentligt, en dag ge alla en trygg energiförsörjning. Vi stöder behovet av en sydlig korridor och Nabucco är ett gemensamt europeiskt projekt.

Det finns dock obesvarade frågor om det avtal som nyligen ingicks mellan Vladimir Putin och Turkiet, om mängden gas från Azerbajdzjan i förhållande till investeringen, om Gazproms erbjudande att köpa hela Azerbajdzjans export, om stabiliteten i Iraks energitillgångar, och om Rysslands löfte att pumpa den dubbla mängden genom South Stream.

Energidialogen med Ryssland är en nödvändighet som bygger på den pragmatiska och rättvisa principen om en trygg energiförsörjning och en stabil efterfrågan. Vi måste bortse från alla andra geopolitiska aspekter.

När det gäller solidariteten behöver vi konkreta planer för nödsituationer, såsom lagring och teknik för flytande naturgas. Cypern investerar till exempel en halv miljard euro i flytande naturgas och jag beklagar att EU endast bistår med 10 miljoner euro.

 
  
MPphoto
 

  Hannes Swoboda, för S&D-gruppen.(DE) Herr talman, herr kommissionsledamot! Tack för er redogörelse. Frågan om en trygg energiförsörjning för våra medborgare blir allt viktigare. Framför allt i det här sammanhanget kommer er portfölj att få ännu större betydelse i framtiden – och den kommer även att vara viktig för den europeiska identiteten.

Som ni mycket riktigt sade är det även nödvändigt med diversifiering. Jag håller helt och hållet med Ioannis Kasoulides om att samarbetet med Ryssland alltid kommer att vara viktigt, eftersom Ryssland är en viktig partner när det gäller gasförsörjning. Vi bör dock inte vara alltför beroende av ett enda land, oavsett vilket det är. Vi bör dock diversifiera och Nabucco är ett bra sätt att göra detta.

Min tredje punkt handlar om den solidaritet som behövs i EU. Ni har presenterat ett antal förslag på hur vi skulle kunna öka vår solidaritet och även hur vi skulle kunna stärka EU:s roll som medlare i konflikter som påverkar oss, framför allt mellan Ryssland och Ukraina. Ni talade även om Desertec. Jag anser att båda projekten är viktiga, eftersom de har olika tidsperspektiv.

Vi måste även fundera över hur vi i Europa å ena sidan kan stödja ett antal stora projekt, till exempel Nabucco och Desertec, och å andra sidan samtidigt förespråka en decentralisering av delar av vår el- och energiproduktion. Det blir väl en uppgift för er efterträdare, oavsett om det blir ni själv eller någon annan

Det finns för närvarande ett antal industriprojekt – också industridrivna – som är under utveckling och som innebär att konsumenter och till och med hushåll kan bli mer delaktiga i en typ av energiproduktion som ger en tryggad energiförsörjning. Det gäller allt från smarta mätare till enskilda hushålls faktiska produktion. I det avseendet kan Europas hållning vara att säga ”ja, naturligtvis behöver vi en extern försörjning, vi behöver en tryggad energiförsörjning och stora, innovativa projekt som Desertec, men vi måste även se till att befolkningen, företagen och bolagen samt enskilda hushåll kan ha större kontroll över sin energibudget och energiförbrukning med avseende på priset, ekonomin och miljön”.

 
  
MPphoto
 

  Johannes Cornelis van Baalen, för ALDE-gruppen.(NL) Herr talman! Det är en ära för mig som nyvald parlamentsledamot att tala här i kammaren för första gången. Det gör jag även i egenskap av tidigare ledamot i underhuset i det nederländska parlamentet och i egenskap av vice ordförande för Liberal International, eftersom jag strävar efter att se den europeiska politiken, den nationella politiken och den internationella politiken som en. Just på energiområdet finns det naturligtvis en direkt koppling mellan dessa dimensioner av politiken.

När det gäller vår ståndpunkt, EU:s ståndpunkt, i världen är vi i nuläget mottagliga för utpressning. Vi är beroende av instabila regioner och länder med odemokratiska regimer. Det här måste upphöra. Därför stöder min grupp, gruppen Alliansen liberaler och demokrater för Europa, Nabucco och Desertec. Jag vill också uppmärksamma den viktiga roll som den tidigare partiledaren för mitt nationella parti, Jozias Van Aartsen, har spelat i det här projektet.

Jag vill lyfta fram två saker. Det gläder mig att kommissionen accepterar att företagen har en viktig roll att spela. Det kan inte bara vara myndigheterna – nationella regeringar, EU eller internationella organ – som deltar i energifrågan. Företagen har en alldeles särskild roll att spela. För det andra bör vi i parlamentet inte acceptera tabun som det som råder när det gäller att överväga kärnkraften igen, som en del av vår energimix. Det här gäller även EU i internationella förbindelser. Kärnkraft, kärnfusion och kärnklyvning är oerhört viktigt. Det finns stora problem med avfallet men vi måste se till att vi gör det mesta av forskning och utveckling och kunskapsutbyte. Kärnkraften har en viktig roll att spela eftersom den kommer att hjälpa oss att bekämpa växthuseffekten. Inte heller här har min grupp någon definitiv ståndpunkt. Vi behöver också ta upp diskussionen igen. Vi får dock inte låta kärnkraften vara tabu i parlamentet. Jag skulle därför vilja höra kommissionens åsikt om detta.

 
  
MPphoto
 

  Reinhard Bütikofer, för Verts/ALE-gruppen.(DE) Herr talman, mina damer och herrar! Eftersom vi i dag talar om en trygg energiförsörjning i ett utrikesperspektiv är vi naturligtvis medvetna om en viss grundläggande sanning som Andris Piebalgs redan har nämnt, och det är att kärnan i energioberoendet ligger inom EU. Det innebär närmare bestämt att om vi skulle kunna införa standarder med låg eller ingen energi i våra byggnader skulle vi spara mer naturgas än vad vi skulle kunna importera genom Nabucco, South Stream och Nord Stream tillsammans. Det är viktigt att vi i vår resolution förklarar att de kostnadseffektiva alternativen för förnybar energi, energieffektivitetsstrategin och energihushållning i synnerhet måste vara en central del av politiken. I så fall menar vi att det överhuvudtaget inte kommer att behövas någon ytterligare kärnkraft.

För det andra är ett viktigt budskap i resolutionen att EU behöver en gemensam utrikespolitik för en trygg energiförsörjning, något som vi i nuläget inte har. EU bör med denna politik bland annat främja energieffektivitet och förnybar energi inom ramen för grannskapspolitiken och inta en gemensam ståndpunkt i förhandlingarna med transitländerna. Kommissionen bör se till att den har tillräcklig kapacitet för detta, vilket parlamentet efterlyste för två år sedan i sin resolution i frågan.

Vi anser att Nabucco är ett högprioriterat projekt, eftersom det skulle stärka vårt energioberoende, särskilt i förhållande till Ryssland. Jag håller dock med Ioannis Kasoulides om att det fortfarande finns många frågor som måste besvaras. Det är dock synd att vissa medlemsstater, genom att främja South Stream-projektet som öppet konkurrerar med Nabucco, har undergrävt politiken för att skapa energioberoende.

När det gäller energipolitiken anser vi i gruppen De Gröna/Europeiska fria alliansen också att det är viktigt att inte glömma bort de mänskliga rättigheterna och att inte försumma dialogen om mänskliga rättigheter när vi diskuterar energi. När vi vidgar perspektivet och inkluderar Desertec eller till och med Arktis – som vi gör i vår resolution – är det också viktigt att göra det i en anda av partnerskap snarare än nykolonialism.

 
  
MPphoto
 

  Geoffrey Van Orden, för ECR-gruppen. – (EN) Herr talman! Jag vill ta upp tre korta punkter.

För det första bör vi inte vara för belåtna över vår energipolitik. Det riskerar bara att i allt större utsträckning försätta oss i den farliga situationen att vara beroende av Ryssland. Det är uppenbarligen lämpligt att samordna våra åtgärder där detta är möjligt. En enhetlig EU-politik skulle dock oundvikligen snedvridas av de länder som redan sitter i knäet på Gazprom och relaterade intressen. Vi bör inte heller överlämna ytterligare ett område av stort nationellt intresse till kommissionen, som ser varje kris som ett tillfälle att utöka sin behörighet. Många kommer säkerligen att rösta mot Lissabonfördraget eller ytterligare insatser för att främja politisk integration till följd av våra länders olika energiproblem.

För det andra kräver diversifieringen av energikällor ett större engagemang för Nabucco. Det är viktigt att samarbeta med Turkiet om gasledningen ska bli ett lyckat projekt. Trots det har man satt stopp för att öppna energikapitlet i EU:s anslutningsförhandlingar med Turkiet. Vad gör rådet och kommissionen för att åtgärda denna gagnlösa situation?

För det tredje noterar jag att ordet ”kärnkraft” inte förekommer i resolutionen. Om vi ska ha flera hållbara energikällor kommer vi naturligtvis att behöva förlita oss mer på kärnenergi, och i det avseendet håller jag med vår kollega Johannes Cornelis van Baalen.

 
  
MPphoto
 

  Helmut Scholz, för GUE/NGL-gruppen. – (DE) Herr talman, herr kommissionsledamot! En trygg energiförsörjning står med rätta på dagens utrikespolitiska dagordning. I stället för att säkra makt och inflytande och de sista reserverna av fossila bränslen och i stället för att insistera på att prioritera beroende står vi enligt min mening inför helt andra utmaningar när det gäller att upprätta en hållbar energipolitik.

För det första måste hela världen övergå till mer förnybara energikällor, ökad energieffektivitet och energihushållning. Vi behöver med andra ord inte några tvister om den externa energipolitiken – och framför allt inte om det är allt vi tänker göra – utan vi behöver intelligent förvärvad, prisvärd energi för alla.

För det andra måste en tryggad energiförsörjning vara en del av en ansvarsfull freds- och utvecklingspolitik för EU. Tillgången till energi är viktig för varje individ, för ekonomisk utveckling och för att bekämpa fattigdomen. Ett projekt som Desertec får därför inte vara ett sätt att använda energipolitiken för att fortsätta kolonialismen. Vad kommer människorna i de afrikanska länderna, där befolkningen växer och energibehoven ökar, att få ut av detta? Varför har de hittills inte deltagit i planeringen och beslutsfattandet på lika villkor?

Den globala energiförsörjningen är också ett led i krisförebyggandet och fredspolitiken. Det här perspektivet saknas även i EU:s förbindelser med Sydkaukasien och Centralasien. Som energileverantörer – till exempel Nabucco – blir dessa länder alltmer intressanta för EU. Jag ser dock inga åtgärder för att förebygga konflikter och främja en hållbar utveckling på lokal nivå i dessa länder. Det är dags att EU sätter stop för en extern energipolitik som bara ökar konkurrensen om olje- och gasreserver eller går ut på att utveckla kärntekniken. Det vi behöver ni är genuina partnerskap för förnybar energi och decentraliserad energiförsörjning.

 
  
MPphoto
 

  Fiorello Provera, för EFD-gruppen.(IT) Herr talman, mina damer och herrar! Vi vet helt säkert att efterfrågan på energi kommer att öka och att den europeiska gasproduktionen minskar stadigt. Det är oerhört viktigt att medlemsstaterna, och därmed också EU, tillämpar en politik som säkrar rikliga och trygga leveranser. En diversifiering av källor och transportnät uppfyller det kravet.

Mot den bakgrunden råder det inget motsatsförhållande mellan de olika projekt som pågår, till exempel Nabucco och South Stream. Diversifieringspolitiken har också inneburit att Europa blivit mindre beroende av sina huvudleverantörer under de senaste åren. Leveranserna av rysk gas till Europa har till exempel minskat från 75 procent 1990 till 45 procent i dag. Nabucco-projektet är med andra ord något positivt, liksom South Stream.

Till dess att EU får en enda, gemensam energipolitik har Italien inte bara rätten, utan också skyldigheten, att vidta alla upptänkliga åtgärder, från energisparande till kärn…

(Talmannen avbröt talaren.)

 
  
MPphoto
 

  Zoltán Balczó (NI).(HU) När avtalet om Nabucco undertecknades den 13 juli i Ankara sade José Manuel Barroso att gasledningarna var gjorda av stål. Men Nabucco ”cementerar” förbindelserna mellan folken som deltar i detta äventyr och upprättar en strategisk länk mellan Europeiska unionen och Turkiet. Premiärminister Vladimir Putin sade att vem som helst kan gräva ned hur många rostiga järnrör i marken som helst, men det behövs något att fylla dem med. Och det är just denna osäkerhet om källorna som är det största orosmomentet i samband med detta projekt. Det enda som är säkert är att en investering på åtta miljarder euro är ganska mycket för dem som deltar i projektet.

På samma sätt som Ukraina, som är transitland för de ryska leveranserna, skapar oro kan faktiskt även Turkiet orsaka problem. Många av oss håller dessutom inte med om att det är en bra idé att upprätta en fast förbindelse mellan Turkiet och Europeiska unionen. Vad handlar egentligen Desertec om? Nordafrika, vridbara speglar, solceller, kontinuerlig strömöverföring och att uppfylla målet 15 procent av energibehovet. För tillfället är detta mer en hägring än en realistisk plan. Desertec kommer inte att bli huvudrätten på de europeiska konsumenternas meny. Det är betydligt mer sannolikt att det blir en mycket dyr efterrätt. Därför föreslår jag att vi satsar på forskning kring att öka säkerheten för kärnenergin, för sådan energi är ren och dessutom billig. Detta är en viktig fråga, för energitryggheten beror på konsumenten, eller snarare energiräkningen och om han eller hon kan betala den.

 
  
MPphoto
 

  Elmar Brok (PPE).(DE) Herr talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Energifrågan är livsavgörande för hela samhället, för enskilda och för ekonomin. Det är därför viktigt att vi i EU hittar gemensamma lösningar, även om det naturligtvis är rätt att ansvaret för energimixen förblir en nationell fråga. Det betyder att vi i våra gemensamma överläggningar inte behöver strida om kärnenergi, lågkolenergi och andra typer av energi, där mina åsikter skiljer sig från dem som framförts av till exempel Reinhard Bütikofer.

Men vi måste försöka komma fram till en gemensam ståndpunkt när det gäller energiförsörjningens externa aspekter. Vad inrikespolitiken beträffar håller jag helt med kommissionsledamoten om att frågorna om bland annat förnybar energi och energisparande är viktigare, liksom forskning om nya möjligheter.

Men för att minska vårt beroende av externa leverantörer måste vi diversifiera. Desertec och Nabucco är viktiga instrument i det sammanhanget. Vi måste också förhandla med Ryssland om frågor som gäller partnerskaps- och samarbetsavtal och energiförsörjning nu när Ryssland – felaktigt och inte med rätta – har dragit sig ur energistadgan. Detta är också en viktig uppgift för oss. Men vi måste inse att vi har att göra med länder som inte nödvändigtvis är pålitliga och att vi, dessvärre, inte kan skilja mellan pålitliga och opålitliga länder.

Vi måste därför möta leverantörens makt med konsumentmakten i Europeiska unionen. Möjligheten att länka samman nät, frågan om gemensamma gaslager – detta är viktiga saker för att garantera att leveranserna till ett visst land inte kan stängas av. Om vi alla hjälper varandra kommer vi att bli så starka att ingen kommer att kunna koppla bort oss. Detta är den avgörande punkt som måste föras fram här.

Vi måste också göra klart att privata investeringar är nödvändiga, för läget blir ohållbart utan dem. Mycket har redan gjorts, men vårt överordnade intresse av försörjningstrygghet måste samsas med ekonomiska intressen om vi ska kunna uppnå bästa tänkbara lösning. Detta bör inte betraktas som en motsägelse. Jag tror att vi i så fall verkligen kommer att hitta en lämplig lösning. Det innebär att också frågor med anknytning till konkurrenslagstiftningen måste beaktas här, och med det menar jag att det inte ska vara de stora leverantörerna, till exempel Gazprom eller till och med andra företag …

(Talmannen avbröt talaren.)

 
  
MPphoto
 

  Teresa Riera Madurell (S&D).(ES) Herr talman! Jag vill särskilt framhålla tidsschemat för detta resolutionsförslag och också tacka för de ansträngningar som samtliga grupper gjort för att komma fram till ett gemensamt förslag.

Mina damer och herrar! Om vi ska kunna förhindra en upprepning av den hjälplöshet som drabbade många av våra medborgare när Ryssland beslutade att stänga av gasförsörjningen genom Ukraina måste vi maximera diversifieringen av energikällor och gastransporter. Vi måste skyndsamt bygga nya gasledningar som, liksom Nabucco och andra projekt, bidrar till att förbättra försörjningstryggheten i Centraleuropa. Men för att garantera försörjningen i samtliga Europeiska unionens medlemsstater måste dessa insatser kompletteras med leveranser från södra delen av kontinenten.

Mot den bakgrunden vill jag framhålla, som kommissionsledamoten redan har gjort, en annan dimension av detta problem. Krisen nyligen visade att det inte är gaslager, utan snarare överföringskapacitet, som saknas i EU. Därför är det viktigt att vi fokuserar våra ansträngningar på att bygga ut vårt gemensamma nät i EU. Tro mig när jag säger att det finns stort utrymme för förbättringar här.

Jag tänker använda mitt eget land som exempel. Som ni vet skulle Spanien kunna bli en viktig transitaxel för Europa, tack vare landets anknytning till Algeriet via Medgaz-ledningen, som redan har kommit långt, och Spaniens sex anläggningar för flytande naturgas, vilkas kapacitet skulle kunna fördubblas om en ny nödsituation skulle uppkomma. Men Spanien kan inte hjälpa till om man inte förbättrar anslutningsledningen genom Pyrenéerna.

Slutligen bör vi vara medvetna om att uppförandet av viktig infrastruktur bara är en del, även om det är en viktig del, av EU:s policy för trygg energiförsörjning. Tryggheten är också i stor utsträckning beroende av energisparande och användning av förnybar energi. Det är mot den bakgrund som vi ser vårt samarbete med de nordafrikanska länderna för att utveckla förnybara energiformer som mycket betydelsefullt. Detta anknyter till min uppmaning att öka leveranserna från Sydeuropa.

Herr kommissionsledamot! Medelhavsplanen för solenergi, som leds av Medelhavsunionen, är därför en attraktiv idé som vi i detta parlament vill stödja.

 
  
MPphoto
 

  Graham Watson (ALDE). - (EN) Herr talman! Vi står inför stora utmaningar här – trygg energiförsörjning, en ineffektiv inre energimarknad och krav på att bekämpa klimatförändringarna. Desertec och Nabucco är av avgörande betydelse för att klara dessa utmaningar.

Om vi lyckas utveckla termisk solenergi i Nordafrika kan vi ge Medelhavsunionen en mening, bidra till vattenförsörjningen i länderna söder om Medelhavet och utveckla teknik för elproduktion, en teknik för vilken det finns en enorm världsmarknad. Om vi kan övertyga medlemsstaterna om det politiska behovet av ökat inbördes energioberoende och hindra Berlin och Prag från att hela tiden sätta käppar i hjulet, kan Nabucco hjälpa oss diversifiera vår olje- och gasförsörjning.

I resolutionsförslaget som ligger framför oss i dag sägs inte mycket om vad vi måste göra här i Europeiska unionen. Vi måste utveckla förnybar energiproduktion, termisk och annan solenergi. Vi måste bygga upp kapacitet för distribution av högspänd likström i ett smart nät, en investering på cirka 50 miljarder euro, men en investering som skapar många arbetstillfällen. Slutligen behöver vi anläggningar för lagring av olja och gas samt en lagerhållningspolicy för att minska vårt farliga beroende av Ryssland.

Vi kommer även i fortsättningen att vara beroende av olja och kärnkraft för vår energiförsörjning, men medan vi förbereder oss för klimatkonferensen i Köpenhamn är den enda stora idén en övergång till förnybara energikällor. Vindkraft skulle kunna uppfylla alla behov av ny elenergi i Kina under de kommande 20 åren och ersätta 23 procent av deras kolenergi. Öknar får mer energi från solen under sex timmar än vad mänskligheten förbrukar på ett år. Herr kommissionsledamot! Ni sade att detta inte ingår i vår strategi för trygg energiförsörjning. Men det borde det göra, och det måste det göra.

 
  
MPphoto
 

  Franziska Katharina Brantner (Verts/ALE). - (EN) Herr talman! Energitrygghet handlar för oss till stor del om energioberoende, vilket flera har påpekat. Som Andris Piebalgs med rätta påpekade är effektivitet, sparande och förnybara energikällor den effektivaste strategin.

Men vi, De gröna, är också realistiska och inser att vi kommer att behöva gas på medellång sikt. Därför stöder vi diversifiering och vill också se Nabucco-projektet som ett prioriterat europeiskt projekt.

Men låt mig också tala om varför vi inte tror att en satsning på kärnkraft är en strategi för oberoende, i synnerhet inte energioberoende. Trots allt importeras uran, och inte från länder som vi gillar. Och om vi talar om säkerhet så måste vi också nämna säkerhetskonsekvenserna av kärnenergi, nämligen spridningen av kärnteknik. Vi kan se de problem vi har med detta i andra mycket uppmärksammade säkerhetsfrågor. Detta kan vi inte bortse från, och vi kan inte säga att det inte finns något samband mellan kärnenergi och frågan om kärnvapenspridning.

Dessutom är vår grupp starkt övertygad om att man i alla projekt måste beakta frågan om insyn och korruption och att man inte får låta projektet stå i vägen för en uppriktig och strikt dialog om mänskliga rättigheter med samarbetsländerna samt en holistisk och politisk strategi gentemot dessa länder.

 
  
  

ORDFÖRANDESKAP: SCHMITT
Vice talman

 
  
MPphoto
 

  Konrad Szymański (ECR). (PL) I det ögonblick avtalen om att genomföra projekten Nabucco och South Stream undertecknades startade en stor kapplöpning. Framtiden får utvisa om Nabucco ska komma att spela en roll i Europeiska unionens utrikes- och säkerhetspolitik eller ej. Därför är jag förvånad över Europeiska kommissionens politik gentemot Ryssland i samband med detta.

Kommissionen tar allvarligt fel om den tror att South Stream inte skulle vara ett projekt som konkurrerar med Nabucco. Kommissionen gör fel som inte reagerar på Gazproms fortsatta intrång på den europeiska energimarknaden. Kommissionen gör dessutom fel när den tiger och samtycker till genomförandet av Gazproms projekt i Östersjön och Svarta havet.

Nabucco kan bara bli framgångsrikt om det får långsiktiga politiska garantier. Därför behöver vi en aktiv politik i Centralasien och i Svartahavsregionen. Genom att skapa länkar mellan dessa länder och EU inom energisektorn kommer vi att stärka ländernas suveränitet, förbättra den europeiska säkerheten och kanske till och med öppna dörrarna för de reformer vi tror kommer att äga rum.

Om Afghanistan är ett test för Nato, så är energisäkerheten sannerligen ett test för Europeiska unionens styrka och mognad. Framgången för dessa planer beror enbart på vår politiska vilja. Ändringar av fördragen är en mindre viktig fråga.

 
  
MPphoto
 

  Jacky Hénin (GUE/NGL).(FR) Herr talman! Behovet av en oberoende energiförsörjning, säkra energiinstallationer och trygga konsumenter i vår region får inte leda till att man åsidosätter intressena för befolkningen i de gasproducerande länderna och transitländerna, i annat fall riskerar vi att skapa konflikter. Konkurrensen mellan gasledningsprojekten är inte bara en källa till oro utan dessutom en faktor i spänningarna i Östeuropa, Kaukasus och Centralasien. Avgiftsarrangemang som respekterar producentländer och transitländer och som ger trygghet åt de europeiska konsumenterna skulle kunna skydda gasen och andra energikällor från de allvarliga problem som orsakas av spekulativa marknadskrafter. På så vis skulle man kunna garantera säkerheten för alla parter.

Detta kunde vara en uppgift för en europeisk energibyrå, övervakad av parlamentet och rådet, vars enda uppgift skulle vara att främja samarbete och allmänintresse. Varför har vi då i det här fallet en känsla av att kommersiella intressen dominerar över det europeiska folkets intressen?

Jag vill också formellt varna kommissionen för att undvika frestelsen att använda Nabucco-projektet som en trojansk häst för att tvinga fram en turkisk anslutning till EU. Respekt för sekulära värden, för kvinnors rättigheter och för det kurdiska folkets rättigheter samt erkännande av folkmordet på armenierna måste vara de kriterier som avgör om Turkiet eventuellt kan bli medlem av Europeiska unionen.

 
  
MPphoto
 

  Niki Tzavela (EFD). - (EL) Herr talman, herr kommissionsledamot! Ni är känd för er pragmatiska inställning. Men låt mig med all respekt säga att jag inte ser Nabucco-rörledningen som slutgiltig eller självklar. Efter att ha undersökt kapaciteten för denna rörledning har vi konstaterat att det behövs 31 miljarder kubikmeter gas per år för att den ska bli livskraftig och effektiv.

Ni har precis kommit tillbaka från Azerbajdzjan och ni är säker på att det är ett leverantörsland. Azerbajdzjan lovar gas åt alla. Var landet ska hitta gasen för att fylla rörledningen är en fråga som fortsätter att plåga de länder som deltar i Nabucco-projektet. Hittills har Baku sagt att alla kommer att få gas. Men landet kan inte ens garantera en säker transitering. Vad gäller Iran, som ni hänvisade till herr kommissionsledamot, så kommer det landet att ha stormiga och eventuellt explosiva relationer med Europeiska unionen under lång tid framöver innan landet blir en gasleverantör.

Enligt den internationella energimarknaden står Ryssland bakom Azerbajdzjan och vi kommer snart att ställas ansikte mot ansikte med dem. Min fråga är därför: Kan ni vara vänliga att säkra vår leverantör innan ni binder upp oss ekonomiskt?

 
  
MPphoto
 

  Martin Ehrenhauser (NI).(DE) Herr talman! Nabucco var Giuseppe Verdis första riktigt stora operasuccé. Men i linje med den nya italiensk-ryska varianten South Stream riskerar energiprojektet med samma namn att läggas ned. Mot bakgrund av att en person som Joschka Fischer, som ska vara medlem av De gröna, har undertecknat ett sexsiffrigt lobbyingavtal, verkar plötsligt hela kompositionen mera som en meningslös poplåt som vänder sig till en begränsad marknad än en symfoni om hållbarhet och ekonomi.

Under de närmaste åren kommer el som framställs av solenergi att bli betydligt billigare. Hela investeringen skulle kunna användas till att generera totalt 8 000 megawatt vindenergi. Om naturgasfälten i Iran och Irak också stängs för EU kommer vi förmodligen att drabbas av samma öde som Verdi själv. Han lyckades inte heller få lugn och ro på flera år efter sitt Nabucco-projekt.

 
  
MPphoto
 

  Pilar del Castillo Vera (PPE).(ES) Herr talman, herr kommissionsledamot! Tack för er tydliga beskrivning av nuläget för Nabucco och dess möjligheter och genomförbarhet – på kort sikt enligt vad ni just sade – och också för informationen om Desertec-projektet.

Ingen tvivlar på att solen är en fantastisk energikälla. När det gäller att omvandla denna energi till energi som människor faktiskt kan använda har det skett en snabb utveckling under de senaste 20 åren. Men det råder heller ingen tvekan om att vi fortfarande har en bra bit kvar innan vi har de tekniska möjligheterna att utnyttja denna energikälla till fullo. Framför allt gäller detta projekt som Desertec, som vi just nu diskuterar. Det projektet är mycket välkommet och vi måste därför stödja det och fortsätta framåt för att kunna lösa de tekniska problemen.

Men jag måste verkligen rikta er uppmärksamhet på att när vi talar om ett effektivt energiutnyttjande och framför allt om försörjningstrygghet och därmed också om diversifiering av energikällor, så är det en viss energikälla som vi i viss mån bortser från. Jag menar naturligtvis kärnenergin. Denna energikälla diskrimineras systematiskt, eftersom den inte passar in i det som händer i många EU-länder eller i globala trender eller mänsklighetens nuvarande energibehov.

Här måste det ske en radikal förändring. Vår attityd måste vara att beakta alla tänkbara energikällor utifrån den roll de kan spela. I parlamentet kan vi inte så uppenbart vända denna verklighet ryggen.

 
  
MPphoto
 

  Kristian Vigenin (S&D). - (BG) Herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Det är ingen tillfällighet att frågan om energipolitik och energiförsörjning ofta tas upp i parlamentet, framför allt efter situationen tidigare i år när flera av Europeiska unionens medlemmar i praktiken lämnades utan gasleveranser. Detta var förmodligen generellt sett brytpunkten i förbindelserna mellan Europeiska kommissionen och medlemsstaterna i denna fråga.

Det vi nu diskuterar är inte så mycket de tekniska frågorna och detaljerna när det gäller att utveckla en energipolitik inom Europeiska unionen, utan snarare energitrygghetens externa aspekter och Europeiska unionens utveckling på detta område. När allt kommer omkring har den här frågan två aspekter. Det är trots allt en viktig fråga, eftersom den i slutändan påverkar varje enskild medborgare.

Detta måste vi ha helt klart för oss när vi diskuterar Nabucco, som utan tvekan är ett av de högst prioriterade projekten på detta område, tillsammans med Desertec. Vi måste också ha klart för oss att det finns länder i Europeiska unionen som litar inte bara till en enda leverantör, utan också till en enda leveransväg.

Jag kan därför inte acceptera åsikten att Nabucco skulle utgöra ett hot mot projekt som South Stream och i viss utsträckning Nord Stream, vars syfte är att leverera gas direkt från Ryssland till Europeiska unionens medlemsstater, för att se till att Europeiska unionen inte är beroende av transitleveranser genom länder som är både politiskt och ekonomiskt instabila.

I det sammanhanget gör Europeiska kommissionen rätt som förklarar att det inte finns någon konflikt och att vi måste försöka integrera alla dessa olika projekt i en gemensam strategi där, det vill jag understryka, Nabucco naturligtvis har hög prioritet.

Vi förväntar oss att kommissionen ska lägga fram sina egna förslag om att öka gasreserverna inom Europeiska unionen, vilket är mycket viktigt, och att utveckla ett system med större kapacitet som förenar medlemsstaterna, vilket också är mycket viktigt för att garantera säkerheten för såväl medborgare som företag i Europeiska unionen.

Vi får naturligtvis inte underskatta frågan om energieffektivitet, som är ett annat viktigt inslag i vår politik för att garantera en trygg energiförsörjning för Europeiska unionen.

 
  
MPphoto
 

  Fiona Hall (ALDE). - (EN) Herr talman! Låt mig tacka kommissionsledamoten för att han påminde kammaren om att frågan om trygg energiförsörjning också har en efterfrågesida. Beslutet att få bort glödlamporna från den europeiska marknaden kommer att ge besparingar som motsvarar den årliga elproduktionen i Finland.

Under hösten kommer vi att försöka komma överens med rådet om ett paket med energisparåtgärder. Fyrtio procent av den energi vi använder förbrukas i byggnader, så det är mycket viktigt för den framtida trygga energiförsörjningen att vi fastställer strikta energinormer för både nya och befintliga byggnader. Jag hoppas att medlemsstaterna i rådet ska stödja parlamentets förslag, som är avsedda att sätta stopp för det oerhörda energislöseriet i samband med uppvärmning, kylning och belysning. Om inte annat borde ministrarna stödja dessa förslag av egenintresse, för det kommer att underlätta deras arbete med och ansvar för att hålla i gång belysning och gasflöden betydligt.

 
  
MPphoto
 

  Indrek Tarand (Verts/ALE). - (EN) Herr talman! Vi kan se tre huvudproblem med Nabucco. Projektet utvecklas för långsamt och utan entusiasm, och vi tycker inte om kommissionens ståndpunkt, som upprepades av Eneko Landaburu för en vecka sedan, nämligen att kommissionen är neutral när det gäller South Stream eller Nabucco. Kommissionen borde stödja Nabucco.

För det andra skulle vi vilja att kommissionen blev mer aktiv gentemot regeringarna i de medlemsstater som hela tiden försöker få konkurrensfördelar på bekostnad av andra medlemsstater. Jag tänker inte nämna de länderna i dag, förutom att säga att ett av dem har en huvudstad som heter Rom.

Om vi inte agerar snabbt med Nabucco kommer vi att få se otrevliga händelser liknande dem i Ungern, där företaget Surgutneftegas förvärvade en kritisk andel av aktierna i det ungerska företaget MOL. En liknande situation råder också i Baumgarten i Österrike.

För övrigt vill vi önska er lycka till med att skapa den gemensamma energipolitik som fortfarande saknas i EU, herr kommissionsledamot.

 
  
MPphoto
 

  Sajjad Karim (ECR). - (EN) Herr talman! Europas framtid hänger på om vi kan säkra tillgången på energi. Som både Nabucco-avtalet och Desertec-initiativet visar är Turkiet en viktig inkörsport och i det avseendet vill jag ansluta mig till Geoffrey Van Ordens ståndpunkt. Det är absolut avgörande just nu att vi bygger upp ett större förtroende och knyter fastare band med länder som kommer att bli våra energipartner, inklusive länderna i Mellanöstern och Nordafrika. För många av dem finns det frågor som rör utvecklingen. Med Desertec blir massframställningen av el från solkraft ett unikt tillfälle att skapa intäkter, vilket även måste utnyttjas till förmån för deras befolkningar. Detta är ett tillfälle som vi inte får slarva bort.

Dessvärre har vissa medlemsstater, inklusive min egen, inte utnyttjat den senaste tiden till att förbereda en sammanhängande energistrategi. Min egen valkrets i nordvästra England har angetts som ett viktigt område för utveckling av vindenergi, och ändå är de brittiska byggbestämmelserna ett hinder. Samtidigt som vi måste blicka utåt för att hitta framtida energitillgångar måste medlemsstaterna också på bästa sätt utnyttja de resurser och den potential de redan har.

 
  
MPphoto
 

  Marisa Matias (GUE/NGL).(PT) Herr talman! Jag har lyssnat uppmärksamt och jag skulle bara vilja ta upp tre frågor. Den första är: Vad är det egentligen vi talar om, när vi talar om trygg energiförsörjning och energi? Talar vi om människor – människor som måste garanteras lika tillgång till energi och trygghet så de inte står utan energi under vintern, talar vi egentligen om maktförhållandena mellan stormakterna eller, ännu värre, använder vi energitrygghet och dessa projekt, som Nabucco eller Desertec, som ursäkter för att sända signaler till andra regioner i världen eller andra länder? Och om det handlar om att sända signaler – med vilken moralisk rätt gör vi det?

Den andra punkten jag skulle vilja ta upp är att vi, när vi fördömer tvivelaktiga transaktioner mellan utländska företag på den europeiska marknaden, ber kommissionen att vidta skyndsamma åtgärder. Jag skulle vilja veta hur denna vår begäran ser ut när det gäller européernas egna tvivelaktiga transaktioner på den europeiska marknaden. Avslutningsvis vill jag framhålla en tredje sak. Jag tycker helt enkelt att vi har missat ett storartat tillfälle att få en politik på medellång och lång sikt. Vi valde det kortsiktiga perspektivet och än en gång lämnas vi med en förstärkning av den inre marknadens och de stora industriföretagens intressen.

 
  
MPphoto
 

  Herbert Reul (PPE).(DE) Herr talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Det är sannerligen på tiden att försörjningstryggheten erkänns som en viktig energipolitisk fråga. Dessvärre är den frågan inte alltid lika enkel som den ibland framställs i den politiska debatten. Vi talar i dag om två projekt: Nabucco, ett mycket konkret projekt som vi kan arbeta med, och Desertec, ett intressant projekt, eller snarare en intressant idé eller vision. I dag kan ingen säga exakt om, var eller hur det projektet skulle kunna förverkligas.

Vi måste koncentrera oss på konkreta frågor och arbeta med dem. Vi måste också föra fram visionära projekt, men vi måste akta oss för att tro att det bara finns en enda lösning på ett visst problem, eller bara en enda strategi för att lösa problemen. Den synpunkt som framförts av många av mina kolleger är därför helt riktig: det finns inte bara ett svar, det finns flera lösningar på dessa problem.

Lösningarna innebär till exempel att vi inte får låta en mycket intensiv debatt om koldioxidproblemet göra oss allt mer beroende av gas, vilket sedan medför nya problem eftersom vi behöver nya rörledningar. Vi måste säga ja till kolpolitiken och det är därför vi behöver ny kraftverksteknik. Vi måste säga ja till avskiljning och lagring av koldioxid, ja till kärnkraft och förnybar energi och ja till energisparande. Allt annat skulle, som jag ser det, vara omoraliskt och oansvarigt och jag tror inte att vi skulle göra oss själva någon tjänst.

Detta hänger också samman med frågan om leveranskällor och transportvägar. Även här finns det inte bara ett svar. Alla som tror att de helt enkelt kan lita till rörledningar tar fel, för om vi vill minska vårt beroende måste vi hålla många alternativ öppna, inklusive flytande naturgas, och börja ta itu med dem. Sedan återstår frågan – och det är en mycket viktig fråga – om hur vi ser till att få fram det nödvändiga kapitalet för att genomföra de projekt som krävs. Vad är det för mening med underbara planer om ingen vill investera i dem?

Därför är det viktigt hur vi driver vår energipolitik och hur vi hanterar dem som vi hoppas ska investera i projekten. Företagen måste få uppmuntran. Vi måste akta oss för att tro att vi kan tvinga fram lösningar och i förväg bestämma varenda liten detalj. I vintras fungerade många lösningar utan att några politiska beslut fattades, eftersom smarta människor samarbetade klokt på olika ställen och eftersom kommissionen hjälpte till som förmedlande länk.

 
  
MPphoto
 

  Marita Ulvskog (S&D). - Herr talman! Det är naturligtvis oacceptabelt att människor i Europa kan förlora sin energiförsörjning mitt i vintern, eller att människor tvingas ut i arbetslöshet för att de industrier där de arbetar inte klarar av att betala de höga energipriserna och därför tvingas säga upp folk eller helt enkelt måste lägga ner sin verksamhet. Det är därför av stor vikt att vi fattar kloka beslut för att trygga energiförsörjningen.

Samtidigt måste kraven på de stora infrastrukturprojekt som behövs vara entydiga när det gäller både miljökonsekvenser och länders oberoende. Medlemsländer får inte hamna i ett läge där de riskerar att utsättas för godtycke från en annan stat. Miljökonsekvensanalyserna måste göras av tillförlitliga och oberoende instanser innan stora projekt tillåts rulla igång.

Detta gäller naturligtvis alla de utpekade stora projekten, men jag vill särskilt nämna Östersjön som är ett stort och känsligt innanhav. Det krävs analyser och beslut som garanterar att Östersjön inte förvandlas till ett dött hav på grund av att vi i Europaparlamentet inte varit tillräckligt långsiktiga och krävande när vi har fattat våra beslut. Det är vi skyldiga våra barn och barnbarn.

 
  
MPphoto
 

  Adina-Ioana Vălean (ALDE). - (EN) Herr talman! Alla vill ha en trygg energiförsörjning – så varför har vi inte det? Kan det bero på att det finns 27 olika tolkningar av vad ”trygg energiförsörjning” betyder?

Personligen tolkar jag det bland annat som diversifiering av källor och att man avlägsnar sig från vårt gasberoende av Ryssland. Vi måste inte leta långt bort för att hitta bevisen för detta. Vissa av våra medlemsstater har till exempel inga problem med beroende, eftersom de ligger för långt bort från Ryssland för att ha en rörledning.

Jag tror vi bör fokusera på flytande naturgas, utveckla tekniska lösningar, bygga LNG-terminaler och hämta gas från hela världen. Vi bör också bidra till att utveckla en global marknad för flytande naturgas, en sådan som det finns för olja och råvaror.

När det gäller Nabucco tycker jag att projektet snabbt bör läggas om för att ta hänsyn till gas från olika källor. Man bör också överväga en kortare sträckning som skulle kunna gå från Georgien och Ukraina under Svarta havet till Rumänien. Man behöver bara titta på kartan.

Det faktum att medlemsstaterna har olika tolkningar av, eller intressen i, trygg energiförsörjning bevisas också av att vissa av de länder som är engagerade i Nabucco också har anslutit sig till South Stream, vilket minskar Nabuccos trovärdighet och möjligheterna till en gemensam europeisk energipolitik. South Stream innebär definitivt ett ökat beroende av rysk gas.

 
  
MPphoto
 

  Paweł Robert Kowal (ECR). - (PL) När jag lyssnar till mina kolleger undrar jag om Europeiska unionens medborgare är dömda att bara lyssna på våra ord. Detta var något vi kunde ha testat i januari i år, under energikrisen. Trots allt antar vi resolutioner eftersom vi alla känner att unionen inte tar itu med frågan om trygg energiförsörjning. Vi kan också konstatera, herr kommissionsledamot, att intresset för Nabucco har minskat bland EU:s medlemsstater, även om detta inte gäller alla energiprojekt. I norr har vi Nord Stream-projektet som utgör ett mycket allvarligt hot mot den gemensamma utrikespolitiken. I söder har vi South Stream-projektet. Även här vill EU:s medlemsstater gärna delta. Men när det gäller Nabucco hör vi bara löften, samtidigt som det varken finns tillräckligt med pengar eller politiskt stöd.

Medan vi diskuterar frågan i Strasbourg har betongblandarna anlänt till Östersjöns stränder för att börja arbeta med Nord Stream-projektet. Jag skulle vilja veta om jag kan kräva av dem som stödde Lissabonfördraget att de håller vad de lovade, nämligen att när fördraget ratificerats skulle de sluta stödja Nord Stream- och South Stream-projekten. Nabucco kan visa sig bli ett viktigt steg mot en trygg energiförsörjning. Om vi fortsätter att bara göra uttalanden under kommande energikriser så kommer EU:s medborgare helt enkelt att elda upp broschyrerna med resolutioner som vi skickar till dem.

 
  
MPphoto
 

  Gabriele Albertini (PPE).(IT) Herr talman, mina damer och herrar! Jag håller med kommissionsledamot Andris Piebalgs. Det han sade bekräftar att South Stream inte konkurrerar med Nabucco, utan bidrar ytterligare till diversifieringen av EU:s energiförsörjningskällor. EU:s energitrygghet bygger på mångfald när det gäller källor, distributionsvägar och leverantörsländer.

Vid nolltillväxt beräknas 2020 års behov av gas till ytterligare 100 till 150 miljarder m3. Om man utgår från dessa antaganden blir det absolut nödvändigt att hitta andra lösningar, och South Stream är inte ett alternativ till Nabucco utan ett komplement. Kommissionen betraktar den södra korridoren som en rad projekt som innefattar Nabucco, South Stream och sammanlänkningen av Turkiet, Grekland och Italien (ITG). Den antiryska diskussionen står alltså i strid med den utveckling som vi kommer att se de närmaste åren.

Europaparlamentet måste kräva en praktisk och framför allt samstämmig hantering av de beslut som EU egentligen redan har fattat: den ekonomiska återhämtningsplanen för Europa, Europaparlamentets och rådets beslut nr 1364/2006/EG om riktlinjer för transeuropeiska energinät samt den andra strategin för energitrygghet.

Diversifiering av källor, distributionsvägar och leverantörsländer är grunden för EU:s politik för energitrygghet, och bortsett från politiska och ekonomiska intressen i de främst berörda länderna behövs det en realistisk analys av de utmanande projekten South Stream och Nabucco. Analysen bör inte göras utifrån någon skev ideologi, utan med en tydlig bild av vad som måste göras.

 
  
MPphoto
 

  Anni Podimata (S&D). - (EL) Herr talman, herr kommissionsledamot! För att hitta en säker och hållbar lösning när det gäller energitrygghet behöver vi en global strategi för att diversifiera energikällorna och anta gemensamma bestämmelser när det gäller transitländer, för det är lika riskabelt att vara beroende av en enda energikälla som att vara beroende av ett enda transitland.

Vi behöver balans, och någon sådan kommer vi inte att uppnå vare sig genom att använda en kalla kriget-ton mot Ryssland, som vi ändå är eller kommer att bli energiberoende av, eller genom att stödja en lösning som består av en enda ledning, nämligen Nabucco, när det fortfarande råder osäkerhet angående dess försörjningskapacitet och den politiska och ekonomiska situationen i länderna vid Kaspiska havet och i Kaukasus.

När det gäller Desertec, instämmer jag i många av de invändningar som uttryckts, och jag vill tillägga följande: EU:s strategiska mål måste vara att gradvis göra sig oberoende av energiimport, inte att ersätta importerad naturgas med importerad elektricitet från förnybara källor.

Om vi verkligen vill bli långsiktigt självförsörjande och oberoende i fråga om energi måste vi främja energieffektivitet och använda våra egna förnybara energikällor på bästa sätt.

 
  
MPphoto
 

  Toine Manders (ALDE).(NL) Herr talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Jag vill gratulera till den integrerade syn som präglar detta förslag. Det är mycket viktigt med diversifiering, och jag delar också min kollega Johannes Cornelis van Baalens åsikt att vi måste överväga alla typer av energi, även kärnkraft. Men som jag lärde mig redan i småskolan är solen källan till all energi och vi måste nog lägga större fokus på solen i framtiden.

När det gäller diversifiering måste den gälla både energi och leverantörer. Många av er har nämnt Ryssland. Hittills har Ryssland alltid försett oss med energi när vi velat, men i framtiden kommer det att bli viktigt att ha fler leverantörer. Hur kan vi sedan säkra energitrygghet? Vi kan endast säkra energitrygghet om vi får vår energiförsörjning via näten, och de närmaste åren kommer er viktigaste uppgift – och ni har klarat av många svårigheter som Nabucco och Desertec – att bestå i att skapa ett enhetligt nät där samtliga länder, det vill säga EU-länderna, strävar åt samma mål och är villiga att bedriva en enhetlig energipolitik. Det går att be institutionella finansiärer och privata investerare om pengarna, men ni måste omedelbart påbörja arbetet med att skapa ett enhetligt nät, ett slags supergrit, som är omfattande nog att nå alla slutanvändare i EU.

 
  
MPphoto
 

  Jean-Pierre Audy (PPE).(FR) Herr talman! Energi tillhör inte de områden där EU har behörighet. Herr Piebalgs, jag vill gratulera er till det arbete ni gör.

Energi och tillgång till energi orsakar krig – ibland i militär mening, ibland i politisk mening, och ibland i ekonomisk mening. Vi kommer även att se ett gaskrig bryta ut. Vi kommer inte att veta om gas är orsaken till kriget eller en konsekvens av det, men ett gaskrig kommer att bryta ut.

Vi har siffrorna: i länderna i Kaukasus finns gasreserver för två sekel; i Ryssland för ett sekel; i Nordafrika för ett halvt sekel; i Östersjön för ett halvt sekel; i Europa för cirka 20 år. Därför måste vi förbereda oss på att importera gas.

Ja, herr kommissionsledamot, Nabucco är ett bra projekt och vi måste stödja det, men vi måste ge ekonomiskt och politiskt stöd till alla olika energiförsörjningskällor, både Nord Stream och South Stream, både i norr och i söder.

Vi måste även förlita oss på våra industriföretag, som är kompetenta och hederliga och har en etisk kod, men vi får inte vara naiva. Jag ber er att genast ta del av vissa medlemsstaters förslag där man efterlyser ett operativt EU-instrument för att vidta åtgärder på gasmarknaden. Man vill alltså att vi ska skapa en europeisk gemensam inköpscentral för gas, vilket ni för övrigt gör för Kaukasus med den gemensamma uppköpsmekanismen Caspian Development Corporation.

När det gäller Desertec vill jag gratulera. Vi har siffrorna: 1 km2 öken motsvarar 1,5 miljoner fat olja. Det är ett utmärkt projekt för Europa-Medelhavsområdet. Vi vet att 0,3 procent av jordens ökenområden skulle kunna förse hela världen med energi.

Vi vet att vi kommer att lösa våra energiproblem med hjälp av mänsklig intelligens och vetenskap, fast på ett etiskt och moraliskt riktigt sätt.

Herr kommissionsledamot, ni gör ett utmärkt jobb, och vi ser nu ett EU som visar resultat, som skyddar och agerar. Bra jobbat, fortsätt – ni har Europaparlamentets stöd.

 
  
MPphoto
 

  Justas Vincas Paleckis (S&D). - (LT) Gasledningsprojektet Nabucco skulle göra EU starkare och tryggare. Alla länder i området vid Kaspiska havet följer dock inte vägen mot demokrati och vissa av dem kan vi inte lita på. Mycket beror på förbindelserna med Turkiet. Även om det för närvarande inte är aktuellt att med EU-medlemskap för Turkiet bör vi inte stöta bort landet och skapa en anti-europeisk stämning där. Desertec-projektet är särskilt betydelsefullt, eftersom det pekar mot framtiden. I diskussionerna om energitrygghet pratar man för lite om förnybar energi, och då i synnerhet energieffektivitet. Det gläder mig att kommissionsledamot Andris Piebalgs tryckte på just det i dag. Finansiella och ekonomiska mekanismer bör upprättas på EU-nivå, vilket skulle uppmuntra EU:s medlemsstater och enskilda företag att spara energi och byta till den nyaste och renaste tekniken. Det skulle innebära ett viktigt bidrag till energitryggheten och kampen mot klimatförändringar.

 
  
MPphoto
 

  Arturs Krišjānis Kariņš (PPE). - (LV) Herr talman, herr kommissionsledamot! Som politiker i Lettland vet jag mycket väl vad det innebär för ett land att vara energiberoende. Av den energi som Lettland förbrukar kommer ungefär en tredjedel från egna förnybara energikällor, medan resterande två tredjedelar huvudsakligen kommer från ett enda försörjningsland – Ryssland. I egenskap av ett litet land som är starkt beroende av energileveranser, förstår vi mycket väl hur dyrt beroendet kan bli för både slutkonsumenterna, i form av höga priser, och nationen, i form av politisk sårbarhet. Energisituationen varierar mellan medlemsstaterna men en fråga berör oss alla, nämligen en trygg energiförsörjning. Försörjningstrygghet går att uppnå genom att diversifiera försörjningskällorna, för ju fler leverantörer vi har desto mindre beroende blir vi av varje enskild leverantör. Ryssland är en viktig partner för EU när det gäller gasförsörjning. EU importerar en fjärdedel av sin gas från Ryssland. Vissa länder, som Lettland, är helt beroende av Ryssland för sin gasförsörjning, och varje år tenderar EU att bli alltmer beroende av leveranserna från det landet. En av de alternativa försörjningskällorna är den planerade Nabucco-ledningen, genom vilken gas skulle transporteras från länder i Centralasien till Europa, via Turkiet. Jag ser det som extra viktigt att parlamentet ger särskilt stöd till detta projekt, för det kommer att stärka vår gemensamma gasförsörjningstrygghet. Nabucco-ledningen är emellertid bara början till en lösning för vår gemensamma gasförsörjningstrygghet. Vi måste åstadkomma en enad energipolitik inom EU för att samordna vårt arbete med energifrågor. Tack för att ni lyssnade.

 
  
MPphoto
 

  Edit Herczog (S&D).(HU) Herr talman! Låt mig först av allt framföra min tacksamhet över möjligheten att uttrycka mig på ungerska här i kammaren, vilket gör att jag kan välkomna vice talmannen på vårt eget språk. Jag vill börja med att säga att om vi ser tillbaka på de senaste fem åren har kommissionsledamot Andris Piebalgs förmodligen blivit en av de mest framgångsrika kommissionsledamöterna tack vare den välavvägda och långsiktiga politik som vi gemensamt har godtagit med parlamentet hittills.

Under Nabucco-mötet som hölls i Budapest i Ungern i januari uppgav kommissionsledamot Piebalgs för första gången att EU vill ge politiskt och ekonomiskt stöd till Nabucco-projektet. Enligt beräkningar kommer vi att behöva samla ihop cirka 8 miljarder euro för den 330 mil långa ledningen. De två viktigaste uppgifter som vi har framför oss är dels att frigöra ungefär 2 miljarder euro från EU:s budget, dels att få till stånd villkor som gör det lättare för projektet att få finansiering, och till bättre villkor.

Det ursprungliga löftet var 30 miljoner euro. Vi måste inse att vi måste sträcka oss längre än så. Jag är säker på att kommissionsledamoten under de närmaste månaderna kommer att göra sitt yttersta för att projektet ska lyckas eller överlåta till nästa kommissionsledamot göra det. Vi är alla väl medvetna om att det inte är hushållen som tar störst skada av strömavbrott och liknande ifall en ekonomisk kris skulle uppstå, utan företagen. Och det är på dessa företag som våra väljare och medborgare arbetar, och genom att äventyra energitryggheten äventyrar vi deras inkomster.

 
  
MPphoto
 

  Mario Mauro (PPE).(IT) Herr talman, mina damer och herrar! Energitrygghet är utan tvekan grundläggande och den måste stärkas genom ökad energieffektivitet och diversifiering av leverantörer, källor och distributionsvägar, men framför allt genom främjande av EU:s energiintressen beträffande tredjeländer.

Vid rådets möte i mars meddelade man att EU i sin helhet och varje enskild medlemsstat för att nå målen för energitrygghet måste vara beredda att visa både solidaritet och ansvar. Detta anser jag är den springande punkten: EU:s energipolitik måste vara nära sammankopplad med unionens utrikespolitik. Vi brukar säga att våra utrikespolitiska åtgärder kommer att bli verkligt effektiva när vi visar upp en enad front, vilket gäller energipolitiken i lika hög grad.

Men det är just det som är poängen: tills vi lyckas visa upp en enad front får inte de ansträngningar som görs av många regeringar som är inblandade i komplicerade projekt som Nord Stream och South Stream ses som oförenliga med stöd för Nabucco. De bör snarare ses som en del av en och samma strategi, där vi kombinerar ett pragmatiskt förhållningssätt med ett realistiskt förhållningssätt för att sätta medborgarnas intressen främst.

Därför säger vi definitivt ja till Nabucco, men lika definitivt är vårt beslut att stödja våra regeringars ansträngningar för att diversifieringen av försörjningen ska bidra till medborgarnas välbefinnande.

 
  
MPphoto
 

  Silvia-Adriana Ţicău (S&D).(RO) EU hade 2008 ett rekordhögt handelsunderskott på 242 miljarder euro, som orsakades främst av det höjda priset på importerad energi. Nabucco-projektets ledning kommer att gå genom Turkiet, Bulgarien, Rumänien, Ungern och Österrike och årligen förse EU med 30 miljarder kubikmeter naturgas från Kaspiska havet. De 200 miljoner euro som anslagits till den ekonomiska återhämtningsplanen för Europa räcker inte. Vi vill att EU ökar anslagen betydligt. Desertec kommer att använda solkraft från Nordafrika, och projektet omfattar även en plan för att ta vara på solkraft i Medelhavsområdet liksom uppförande av ett nät för elöverföring som förbinder EU med Mellanöstern och Nordafrika. EU måste investera mer i diversifieringen av energiförsörjningskällor. Som föredragande för frågor som gäller byggnaders energiprestanda uppmanar jag EU att skapa innovativa finansiella instrument för att stimulera investeringar i förnybara energikällor och ökad energieffektivitet, i synnerhet när det gäller byggnader och transportsektorn.

 
  
MPphoto
 

  Marian-Jean Marinescu (PPE).(RO) Nabucco kommer att tillgodose en stor del av EU:s behov av gas. Något som är ännu viktigare när det gäller detta projekt är den politiska aspekten: vi kommer inte längre att vara beroende av en enda källa. De återkommande kriserna har visat att den nuvarande situationen, med Ryssland som enda källa och Ukraina som enda transitland, inte innebär trygghet för EU:s ekonomi och medborgare. Det måste vara lika viktigt att skapa nya energiförsörjningsvägar som att skapa en god relation till Ryssland. Nabucco-projektet har tyvärr försenats på grund av vissa medlemsstaters särintressen. Medlemsstaterna måste inse att det inte bara är de länder som ledningen ska gå genom eller de handelsföretag som är inblandade som kommer att gagnas av projektet, utan att alla EU-medborgare vars regeringar ser till deras välbefinnande och trygghet kommer att dra nytta av det.

De misstag som lett till att projektet försenats bör inte upprepas i samband med att man säkrar gaskällorna. Vissa länder i denna region, som Azerbajdzjan, Turkmenistan, Kazakstan, Irak och Iran, vill förse gasledningen med gas från sina reserver. Kommissionen måste göra samma sak som den gjorde i samband med det mellanstatliga avtalet, nämligen delta i kommande förhandlingar och nå en lösning så fort som möjligt. Om vi inte gör det kommer andra att göra det, och jag är säker på att det inte skulle gagna EU:s medborgare.

 
  
MPphoto
 

  Francisco José Millán Mon (PPE).(ES) Herr talman! Med tanke på EU:s beroende av externa energileverantörer är säkrandet av försörjningen en fråga som alltid måste ingå i EU:s utrikespolitik. Dessutom tyder alla prognoser på att det globala energibehovet kommer att öka markant de närmaste 25 åren.

Här i Europa måste vi minska vårt kraftiga beroende av rysk gas, särskilt efter de senaste årens krissituationer. Ryssland har en tydlig strategi för att behålla sin dominans inom den europeiska gassektorn. Det är därför vi har projekt som Nord Stream, Blue Stream II och South Stream.

Vi måste diversifiera när det gäller leverantörer och distributionsvägar. Därav det stora intresset för Nabucco, som kommer att ge tillgång till gas från Azerbajdzjan, Irak och även Turkmenistan, vilket stärker våra energiförbindelser med Centralasien, en region som blir allt viktigare.

Så det gläder mig att avtalet kunde slutas i juli, som kommissionsledamoten berättade, samt att ordförande José Manuel Barroso gav sitt uttalade stöd till Nabucco i de politiska riktlinjer som han nyligen lade fram.

Jag vet att det finns tvivel angående Nabuccos genomförbarhet, men jag hade mina tvivel angående oljeledningen Baku-Tbilisi-Ceyhan, som nu är förverkligad.

Jag måste påpeka att även länderna vid södra Medelhavet spelar en viktig roll när det gäller Europas gasförsörjning. Det viktigaste landet är Algeriet, som är en av Spaniens och Italiens främsta leverantörer av gas. Vi måste se till att arbetet med Medgaz-ledningen slutförs snarast. När det gäller gasförsörjningen vill jag även lyfta fram länder som Egypten och Libyen.

Sammanfattningsvis måste energifrågorna prioriteras i förbindelserna mellan EU och Medelhavsområdet, för båda sidors bästa.

I Lissabonfördraget anges energi som en delad befogenhet, och det fastställs att ett av EU:s energipolitiska mål ska vara att säkra energitryggheten. Det bör vi ta som en uppmaning att gå vidare med utformningen av den allt viktigare gemensamma energipolitiken gentemot omvärlden, såsom påpekas i det resolutionsförslag som ska antas i dag.

Jag vill avsluta med att säga att detta mål är svårt att uppnå, vilket Europas, eller EU:s, misslyckande med att skapa en inre energimarknad visar, eftersom vi inte ens har de sammankopplingar som krävs. Därför gläder jag mig åt åtagandena i dokumentet som ordförande Barroso tog upp.

 
  
MPphoto
 

  Rachida Dati (PPE).(FR) Herr talman, herr kommissionsledamot! Som min kollega precis sade visar den gaskris som nyligen uppstod mellan Ryssland och Ukraina hur brådskande det är att öka EU:s energitrygghet och energioberoende.

EU är fortfarande alltför beroende, i synnerhet av gasimport, då man 2020 förmodligen kommer att behöva importera närmare 80 procent av sin gasförbrukning. Så kan det inte fortsätta, för i så fall kommer EU:s energitrygghet alltid att stå på spel. De infrastrukturprojekt som nämnts är naturligtvis ett steg i rätt riktning.

Det har redan gått flera månader sedan gaskrisen mellan Ryssland och Ukraina. Herr kommissionsledamot, hur ska det gå denna vinter? För dem som har upplevt energibrist och fruktar att det ska hända igen är det oerhört viktigt att få reda på hur EU tänker skydda dem från de nya kriser som skulle kunna uppstå.

 
  
MPphoto
 

  Michael Gahler (PPE).(DE) Herr talman, mina damer och herrar! Denna resolution tydliggör än en gång hur viktigt det är för EU att ha en konsekvent utrikespolitik, även när det gäller trygg energiförsörjning.

Mycket har redan sagts i dag om Nabucco och Desertec. Angående diversifiering av försörjningskällor vill jag uppmärksamma er på en grannregion som hittills har varit en stabil och pålitlig leverantör till EU och även har en enorm potential och kommer att bli tillgängligare till följd av klimatförändringarna. Jag tänker på den arktiska regionen. Å ena sidan finns det i denna region en tradition av praktiskt samarbete med till exempel Ryssland, och å andra sidan har EU för närvarande ingen egen närvaro där, till skillnad från Ryssland, USA, Kanada och Kina.

För att säkra EU:s långsiktiga intressen även i denna region skulle jag förespråka en pragmatisk och långsiktig strategi, med partner som Norge och Island. Syftet skulle vara att samarbeta med Ryssland, USA och Kanada för att uppnå en balans mellan olika intressen – det gäller både den gemensamma försörjningstryggheten, miljöfrågor och tillgång till de nya isfria transportvägarna. Det skulle samtidigt vara ett sätt att undvika de potentiella konflikter som annars skulle kunna uppstå i brådskan med att säkra de energikällor som fortfarande finns att tillgå.

 
  
MPphoto
 

  Bastiaan Belder (EFD).(NL) Herr talman! Turkiet har en viktig roll när det gäller att minska EU:s beroende av Ryssland. Nu är frågan vilket pris unionen är beredd att betala till Turkiet. Samtidigt försöker Turkiet utnyttja situationen och dra nytta av både Nabucco-projektet och South Stream. Det ligger inte i EU:s intresse. Jag uppmanar rådet och kommissionen att enhälligt välja Nabucco-projektet. Projektet skulle minska vårt beroende av Ryssland, och med tanke på att EU:s gasförbrukning sakta minskar är det hur som helst helt onödigt att ha två distributionsvägar söderöver. Turkiet måste bekänna färg och ge Nabucco-projektet sitt fulla stöd. Förhandlingarna med Turkiet om Nabucco bör dock hållas isär från landets anslutningsförhandlingar. Turkiet bör inte ges tillträde till EU i utbyte mot samarbetsvillighet.

 
  
MPphoto
 

  Lena Barbara Kolarska-Bobińska (PPE). - (PL) EU behöver leverantörer som har en öppen affärsverksamhet och som fullgör sina åtaganden. Fördraget om energistadgan och transitprotokollet är försök att skapa ett system som bygger på tydliga principer. Rysslands nyligen uttalade önskan att dra sig ur energistadgan bör ses som ett varningstecken. Det bör ses som ett varningstecken både av de företag som investerar i Ryssland och av kommissionen. Det bör även få kommissionen att agera, så fort som möjligt, för att skapa ett europeiskt system för energitrygghet.

Vi kan bara hoppas att Ryssland respekterar stadgan och inte vidtar några definitiva åtgärder. EU:s inre gasmarknad måste fungera utan restriktioner och tillåta gränsöverskridande förbindelser och gasnät. Europas gaskonsumenter får inte vara utlämnade till monopol.

(Talmannen avbröt talaren.)

 
  
MPphoto
 

  Matthias Groote (S&D).(DE) Herr talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Det gladde mig att höra det som kommissionsledamoten berättade i dag om Desertec-projektet. Projektet har stor potential och är lockande eftersom det består av många mindre projekt. Det skapar arbetstillfällen och bereder väg för den miljövänliga industripolitik som vi strävar mot.

Jag har en fråga till kommissionen. När ni pratade om Desertec-projektet fick jag intrycket att ni höll lite i handbromsen. Vilka konkreta åtgärder planeras när det gäller nätets infrastruktur, som är ett stort problem när det gäller att utveckla förnybar energi? Tanken är att man ska överföra elektriciteten till Europa via högspända likströmsledningar från öknen. Vilka stödåtgärder kan kommissionen vidta när det gäller detta? Har man redan planerat vissa insatser? Vad kan vi förvänta oss av nästa kommission?

 
  
MPphoto
 

  Charles Tannock (ECR). - (EN) Herr talman! ECR-gruppen stöder en gemensam europeisk energipolitik gentemot omvärlden som grundar sig på solidaritet mellan medlemsstaterna, men energimixen måste förbli medlemsstaternas behörighet. Vi måste givetvis diversifiera oss bort från det kraftiga beroendet av rysk olja och gas, som även Storbritannien importerar nu, vi som traditionellt sett har varit beroende av Nordsjön och norsk gas.

Vi måste utveckla den södra korridoren och vi bör utöver Nabucco-projektet även överväga i första hand White Stream-projektet, men även försörjningsvägar genom Kaspiska havet och Sahara, som framtida möjligheter för EU. Vi behöver bättre gasförvaringsmöjligheter i Europa och mer samordning av våra rörlednings- och elnät. I Storbritannien är vi även positivt inställda till kärnkraftverk.

Jag välkomnar investeringar i förnybar energi, däribland solprojektet Desertec, som både motverkar klimatförändringar och bidrar till diversifieringen. Vi behöver även ökad energieffektivitet – fast EU:s nyligen utfärdade förbud mot glödlampor är förfärligt. Man har inte tagit hänsyn till hur skadligt det är med kvicksilver för huden och miljön, och förbudet gör EU onödigt impopulärt i mitt land.

 
  
MPphoto
 

  Alejo Vidal-Quadras (PPE).(ES) Herr talman! Det förutspås att EU:s gasförbrukning kommer att öka med över 40 procent till år 2030 och att vår egen produktion kommer att minska. Det innebär att man inte kommer att kunna möta efterfrågan, inte ens med de projekt som nu är aktuella. Så vi behöver alla tillgängliga försörjningskällor, och vi behöver definitivt samordna medlemsstaternas insatser så att de på bästa sätt bidrar till att tillgodose våra gemensamma behov.

Projekten South Stream och Nabucco omfattar mycket viktiga aspekter gällande ekonomi, energi, historia och politik. Vi måste överväga dem ytterst noga och klokt, och ha i åtanke samtliga berörda länders intressen och behov. Många av våra nuvarande problem skulle gå att lösa om vi först samordnade medlemsstaternas insatser, byggde fler terminaler för flytande naturgas, förbättrade den inre marknaden och visade upp en enad front.

 
  
MPphoto
 

  Derek Vaughan (S&D). - (EN) Herr talman! Jag välkomnar den text som de olika politiska grupperna lagt fram i dag och kommissionsledamotens anförande, i synnerhet uppmärksammandet av behovet av att diversifiera vår energiteknik och säkra försörjningen.

Men det finns givetvis inte något enkelt svar på försörjningsproblematiken. Alla typer av teknik måste övervägas. Det måste bli en mix, däribland CCS, och jag kommer ju från Wales där det fortfarande finns stora mängder kol.

Energieffektiviteten måste också öka. Därför anser jag att vi bör använda mer av EU:s strukturfonder till energieffektivitetsåtgärder för att spara energi men även stimulera ekonomin.

Jag vill ta upp ytterligare två små saker. Angående Desertec, som är ett spännande projekt, måste vi komma ihåg att det är ett långsiktigt projekt. Det är ingen snabb lösning.

Det är även viktigt med förvaringen av gasreserver, men även här måste vi komma ihåg att det är kostsamt och att finansiering kommer att behövas.

Så jag stöder alla texter som lagts fram i dag, särskilt av S&D-gruppen, men de saker som jag precis nämnde är viktiga och jag skulle vilja höra hur kommissionsledamoten ser på dem.

 
  
MPphoto
 

  András Gyürk (PPE).(HU) Mina damer och herrar! I förslaget till beslut nämner man att det ryska företaget Surgutneftgaz, vars ägandeskap är oklart, nyligen har förvärvat stora andelar i det ungerska oljeföretaget MOL. Jag vill säga något om det. Jag lämnade personligen in en skriftlig fråga till kommissionsledamoten efter händelsen. Han svarade att han ansåg att vårt krav på ökat skydd för Europas energiföretag när det gäller yttre förvärv där man inte har insyn var befogat. Det är goda nyheter. Vi måste även tillägga att de nuvarande bestämmelserna inte gynnar den målsättningen.

Det är dock lätt att kringgå insynsbestämmelser. Därför ber vi kommissionen att sluta med den bekväma själviakttagelsen. Den bör i stället, tillsammans med regeringarna, fastställa en rättslig ram för effektivt skydd mot fientliga uppköp. Den öppna marknaden har vi åstadkommit gemensamt i EU. Låt oss undvika att bli sårbara just på det området.

 
  
MPphoto
 

  Ivo Vajgl (ALDE). - (SL) Det verkar som att ”catch the eye”-förfarandet fungerar väl och det gläder mig att höra. Vi behöver en trygg och diversifierad försörjning. Det är vi alla överens om.

Jag tycker dock att dagens diskussioner i alltför hög grad har kretsat kring en enda sak: varningar om hotet från Ryssland. Sådana tongångar kommer inte att gagna EU och jag tror att det skulle vara mycket bättre om vi utvecklade ett partnerskap med Ryssland.

Jag skulle även vara tacksam om kommissionsledamot Andris Piebalgs kunde berätta för oss vilka framsteg som gjorts i dialogen om energitrygghet, om att förbättra vår relation till Ryssland och om införandet av demokratiska normer, vilket är en fråga som vi skulle önska att Ryssland gav högre prioritet.

 
  
MPphoto
 

  Andrzej Grzyb (PPE). - (PL) På grundval av det beslut som Europaparlamentet och rådet fattade 2006 utsågs Jozias Van Aartsen i september 2007 till europeisk samordnare för bland annat gasledningsprojektet Nabucco. Han lade 2009 fram en intressant rapport med ett antal lika intressanta slutsatser. En av slutsatserna gällde olika svårigheter som kan uppstå vid genomförandet av Nabucco-projektet, något som också de nuvarande finansieringsnivåerna ger en fingervisning om.

Ni är ju själv mycket intresserad av den här frågan, men håller ni inte med om att Nabuccoprojektet skulle kunna genomföras effektivare om en samordnare för genomförandet utsågs? Då kan vi vara hundraprocentigt säkra på att det som vi diskuterar i dag, och det som mitt hemland Polen och övriga medlemsstater förväntar sig ska hända, verkligen blir av.

 
  
MPphoto
 

  Andris Piebalgs, ledamot av kommissionen. - (EN) Herr talman! Det är inte så lätt att besvara alla frågor som ställts, men jag vill ändå lyfta fram ett par saker.

För det första syftar vår energipolitik till att skapa goda betingelser för både medborgare och näringsliv. Vi vill ha en energiförsörjning som är trygg, billig och ren. Det är vårt övergripande mål.

För det andra är det aldrig tal om att gå med på några sidouppgörelser när vi förhandlar om energiavtal. Vi kompromissar varken om utvidgningsfrågor eller om mänskliga rättigheter. Vår filosofi är att ömsesidigt beroende på energiområdet är något mycket viktigt som gagnar alla parter: leverantörer, transitländer och konsumenter. Det tar sin tid att övertyga våra partner om detta, men det är en förutsättning för stabilitet.

För det tredje: visst kan det verka som om vi går långsamt fram ibland. Men att utgå från branschens egna förslag, och att stödja branschen, är i mina ögon avgörande därför att det ger oss en styrkeposition. Vi kanske inte blir den snabbaste racerbilen på energibanan, men vi åstadkommer stabilitet. De förändringar som vi genomför har en betydligt bredare förankring, och det ger oss en mycket större trygghet. Samtliga projekt har noga utvärderats så att de är kostnadseffektiva och långsiktigt hållbara. Ett sådant stöd tycker jag är det rätta.

Nästa område där vi har en svag position är energipolitiken gentemot omvärlden, som brister i konsekvens. Vi fortsätter att överlägga om detta, men visst är det ett kontroversiellt samtalsämne – åtminstone framstår det så. Det skulle absolut glädja mig som kommissionsledamot om vi kunde föra en mer konsekvent energipolitik gentemot omvärlden.

Resolutionsförslaget går in på precis denna fråga. Även om det inte finns någon automatisk motsättning mellan medlemsstaterna så finns det ju en upplevd motsättning. Alla åtgärder från medlemsstaternas sida gagnar även Europeiska unionen. Vi skulle därför behöva följa upp detta och anstränga oss för att bygga upp ett system där vi alla agerar samfällt. Det handlar inte bara om formuleringar, utan också om vilka ståndpunkter som vi vill förfäkta hårdast. Därför är den andra översynen av energistrategin fortfarande mycket betydelsefull. Alla synpunkter som framfördes i den andra översynen av energistrategin är fortfarande giltiga.

Samtidigt inser vi i kommissionen att vi självfallet inte får övergå från ömsesidigt beroende till beroende. Det är därför som vi är särskilt positiva till diversifieringsprojekt som Nabucco och flytande naturgas. Man kan inte påstå att det ömsesidiga beroendet mellan oss och andra länder därigenom förändras i grunden, men vi får en extra säkerhetsmarginal. Så ser alltså våra åtgärder ut. Men naturligtvis är vi också observanta på händelseutvecklingen på energiområdet.

Beträffande synpunkten om kärnkraft så är det alternativet inte lika intressant för oss längre. Vi har antagit kärnsäkerhetsdirektivet, men på detta mycket känsliga område vill medlemsländerna bestämma själva. För unionen vore det i mina ögon bäst om vi fortsatte att främja samarbetet mellan tillsynsmyndigheterna på kärnsäkerhetsområdet och försökte bygga upp ett säkrare och mer konsekvent system. Men det är tveksamt om vi kan gå längre än så.

Sist men inte minst är jag övertygad om att dessa frågor och diskussioner spelar en viktig roll när vi utformar vår energipolitik. Men politiken utgörs inte av något enskilt instrument, utan av många. Vi får därför återkomma till den här debatten längre fram.

Varmt tack för debatten. Jag ställer gärna upp och svarar på frågor i utskottet för industrifrågor, forskning och energi, eller i andra utskott som vill diskutera energifrågor mer i detalj.

 
  
MPphoto
 

  Talmannen. – Debatten är härmed avslutad.

Jag har mottagit sju resolutionsförslag(1), som ingivits i enlighet med artikel 110.2 i arbetsordningen.

Omröstningen kommer att äga rum i dag kl. 12.00.

Skriftliga förklaringar (artikel 149 i arbetsordningen)

 
  
MPphoto
 
 

  Cristian Silviu Buşoi (ALDE), skriftligt.(RO) Jag välkomnar de framsteg som gjorts i och med att vi i Ankara har undertecknat det avtal som utgör startskottet för Nabucco-projektet samt att vi har undertecknat protokollet till avtalet om att starta Desertecprojektet. Vi bör prioritera Nabucco-projektet, eftersom det löser de gasförsörjningsproblem som förvärrats de senaste åren. Nabucco-projektets betydelse ligger på det geopolitiska planet, men jag inser att det också behövs starka kommersiella incitament för de partner som driver projektet, så att det genomförs så snart som möjligt. Den ekonomiska krisen har medfört att de företag som deltar i projektet nu har mindre pengar att investera, samtidigt som ett antal osäkerhetsmoment kvarstår kring de leverantörer som ska använda ledningen. Men dessa hinder är till för att övervinnas. De 200 miljoner euro som vi anslår till projektet är välkomna, men vi behöver också öka det politiska och diplomatiska tempot gentemot Turkiet och de länder i regionen som är gaslevererantörer. Jag vill uppmana medlemsstaterna att visa varandra solidaritet, så att vi kan undvika att drabbas av fler gaskriser än de som vi upplevt de senaste åren. Européerna riskerar att stå utan gas mitt i vintern om det uppstår konflikter mellan Ryssland och Ukraina. Därför får vi inte vänta på att Lissabonfördraget ska träda i kraft och Nabucco-projektet slutföras.

 
  
MPphoto
 
 

  Ivailo Kalfin (S&D), skriftligt. – (BG) Tyvärr saknar EU alltjämt en verksam politik för energitrygghet. Vi har på senare år tagit de första stegen i denna riktning, och för det vill jag ge en eloge till framför allt kommissionsledamot Andris Piebalgs. Även Bulgarien har dragit sitt strå till stacken här. Men takten är fortfarande för långsam, särskilt med tanke på hur enormt dynamiskt Ryssland och andra konkurrenter har gått fram.

Vi behöver föra en mycket tydligare och mer aktiv politik där flera av följande inslag ingår:

- Att främja fullbordandet av alla projekt som förbättrar Europas gasförsörjning, och som rimligen går att finansiera på marknaden, inklusive Nord Stream och South Stream.

- Att främja uppförandet av nya anläggningar, särskilt sådana som drivs med kärnkraft och förnybara energikällor, som bidrar till att göra oss självförsörjande på energi och minska koldioxidutsläppen.

- Att utarbeta gemensamma bestämmelser för gasförsörjning och gastransitering.

- En aktiv politik gentemot länderna i Centralasien och Kaukasus för att trygga gasleveranserna till Europa från området kring Kaspiska havet.

 
  
MPphoto
 
 

  Tunne Kelam (PPE) , skriftligt. – (EN) Dagens debatt visar än en gång vilket stort behov det finns i EU av en gemensam energipolitik. Vissa ledamöter uppmanar kommissionen och övriga medlemsstater att vidta konkreta, samordnade och solidariska åtgärder, och föreslår att EU ska handla som om det redan fanns en sådan politik. Sådana insatser har inte bara ett politiskt och moraliskt värde utan också en praktisk betydelse, eftersom ledamöterna är medborgarnas ombud och därför kan påskynda införandet av en gemensam energipolitik. För andra blir avsaknaden av en sådan politik ett svepskäl för att ingå bilaterala avtal med leverantörer, varvid de ofta blundar för kraven på öppenhet, rättvis konkurrens och – framför allt – europeisk solidaritet. Detta lika kortsynta som farliga vägval gynnar odemokratiska leverantörsländer vars politiska strategi är att splittra och försvaga EU. Kommissionen bör ge inte bara politiskt och rättsligt stöd utan också finansiell hjälp till företag som genom sin verksamhet bidrar till att diversifiera vår energiförsörjning. Om medlemsstaterna verkligen ska komma närmare målet med en äkta solidaritet på energiområdet är det dags att de börjar underrätta varandra och kommissionen om sina överenskommelser med utomstående parter.

 
  
MPphoto
 
 

  Petru Constantin Luhan (PPE), skriftligt. – (RO) Så här i början av mandatperioden anser jag att ett av de områden där Europaparlamentet behöver engagera sig mer är tryggandet av energiförsörjningen. Jag vill därför betona hur mycket Nabucco-projektet betyder för att trygga Europeiska unionens energiförsörjning och garantera att de europeiska konsumenterna har tillgång till flera energileverantörer via ett säkert distributionsnät. Den 13 juli 2009 undertecknades avtalet om Nabucco-projektet av Österrike, Bulgarien, Rumänien, Turkiet och Ungern. Avtalet är en politisk utfästelse från partnerländernas sida om att de avser att fortsätta sina ansträngningar för att bygga gasledningen. På så vis sänder de ut en positiv signal till investerarna och till de länder som levererar naturgasen. De länder som står bakom projektet behöver, hand i hand med Europeiska kommissionen, fortsätta sina ansträngningar för att hitta investeringskapital och knyta till sig pålitliga leverantörer i Nabucco-projektet.

 
  
MPphoto
 
 

  Rareş-Lucian Niculescu (PPE), skriftligt. – (RO) Ryssland, som är världens största gasexportör, blev nyligen också världens största oljeexportör före Saudiarabien. I det läget får Moskva, som kontrollerar råvarukällorna, en unik maktposition. Men energi är en råvara som inte får användas som politiskt påtryckningsmedel utan måste underkastas marknadsekonomiska principer. De energikriser som Europa drabbats av visar hur viktigt det är med diversifiering på energileverantörssidan. De visar också att Nabucco-projektet här tillför ett stort mervärde till hela Europeiska unionen. Liksom tidigare är Rumänien alltjämt en varm anhängare av Nabucco-projektet. Faktum är att Rumänien undertecknade det mellanstatliga avtalet om Nabucco-projektet i juli tillsammans med Turkiet, Bulgarien, Ungern och Österrike. Att avtalet nu har slutits ser vi som en framgång och ett betydelsefullt steg framåt. Många hinder behöver undanröjas innan det går att förverkliga ett så stort och ambitiöst gasledningsprojekt som Nabucco. Utmaningarna kan bara övervinnas genom att vi envist fortsätter att vidta rätt åtgärder.

 
  
MPphoto
 
 

  Traian Ungureanu (PPE), skriftligt. – (EN) Vi kämpar för att få till stånd en konsekvent energipolitik, men den finns faktiskt redan och genomförs in i minsta detalj. Haken är bara att det inte är vi som genomför den, utan Ryssland. I dagarna undertecknade franska EDF ett avtal som gör företaget till delägare i South Stream. Dessförinnan tog ryssarna över det ungerska företagets MOL:s aktiepost i Nabucco. Och ännu tidigare övertogs den österrikiska gasterminalen i Baumgarten av det mystiska företaget Centrex. Vi behöver en tydlig europeisk energipolitik, och det omgående. Det här kan vara vår sista chans att samfällt ställa oss bakom Nabucco-projektet. I annat fall bör rådet och kommissionen, om de inte överger sin passiva roll, förbereda sig för synnerligen kylslagna vintrar, samtidigt som det lär hetta till i politiken.

***

 
  
MPphoto
 

  Mario Mauro (PPE).(IT) Herr talman, mina damer och herrar! Jag vill att ni uppmanar parlamentet att hålla en tyst minut. Från Kabul har vi precis underrättats om att det har skett ett mycket allvarligt anfall på den internationella fredsbevarande styrkan. Hittills har vi bara fått ofullständig information, men sex italienska fallskärmsjägare i Folgorebrigaden uppges ha omkommit.

Jag skulle därför vilja att ni uppmanade parlamentet att hålla en tyst minut, för att hedra alla som runt om i världen kämpar för att sprida våra freds- och frihetsideal.

 
  
MPphoto
 

  Talmannen. – Mina damer och herrar! Som Mario Mauro precis meddelade har det ägt rum en tragisk händelse i Aghanistan. Sex soldater i den fredsbevarande styrkan har dödats. Jag skulle vilja att vi reser oss upp och håller en tyst minut för att hedra dem som drabbats av den här tragiska händelsen.

(Parlamentet höll stående en tyst minut.)

 
  
  

ORDFÖRANDESKAP: LAMBRINIDIS
Vice talman

 
  

(1)Se protokollet.

Rättsligt meddelande - Integritetspolicy