Fullständigt förhandlingsreferat

Onsdagen den 7 oktober 2009 - Bryssel

21. Förebyggande och lösning av tvister om domstolars behörighet i straffrättsliga förfaranden (debatt)

  Talmannen. − Nästa punkt är ett betänkande av Renate Weber, för utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor, om Republiken Tjeckiens, Republiken Polens, republiken Sloveniens, Republiken Slovakiens och Konungariket Sveriges initiativ om antagande av rådets rambeslut 2009/.../RIF om förebyggande och lösning av tvister om utövande av jurisdiktion i straffrättsliga förfaranden (08535/2009 – C7-0205/2009 – 2009/0802(CNS)) (A7-0011/2009).

  Antonio Tajani, kommissionens vice ordförande. − (FR) Fru talman! Eftersom det är första gången som jag talar inför det nya parlamentet, vill jag gratulera er till att ha blivit vald till vice talman.

När det gäller Weberbetänkandet talar jag på vice ordförande Jacques Barrots vägnar, och jag vill börja med att tacka föredraganden och utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor för ett enastående arbete. Kommissionen välkomnar betänkandet och stöder några av de ändringar som föreslås. Kommissionen är i huvudsak positivt inställd till förslaget som lagts fram av fem medlemsstater, trots att texten inte är så ambitiös som kommissionen hade önskat. Kommissionen beklagar i synnerhet att rambeslutets räckvidd har begränsats till ärenden där samma person är föremål för parallella straffrättsliga förfaranden som avser samma brott. Kommissionen beklagar även att man begränsat skyldigheten att hänskjuta ärenden där det uppstått en jurisdiktionstvist till Eurojust och att förteckningen över de kriterier som måste beaktas för att fastställa lämplig jurisdiktion har avlägsnats från textens normativa del. Dessa ändringar har utarmat förslaget, och det har förlorat det mesta av sitt mervärde.

Ur kommissionens synvinkel bör förslaget endast ses som ett första steg mot att förebygga och lösa jurisdiktionstvister inom ramen för straffrättsliga förfaranden, och bör senare ersättas med ett mer omfattande förslag. Kommissionen kommer även att överväga detta i ljuset av de förändringar som Lissabonfördraget för med sig inom detta område, som jag hoppas träder i kraft så snart som möjligt.

  Renate Weber, föredragande. − (EN) Fru talman! Det positiva resultatet av den irländska folkomröstningen om Lissabonfördraget för oss ett steg närmare den tidpunkt då Europaparlamentet inte bara kommer att konsulteras av rådet, utan få medbeslutanderätt i frågor som nu tillhör den tredje pelaren.

Då är frågan: Varför är rådet så ivrigt att anta lagstiftning några månader före detta datum, när denna lagstiftning dessutom inte innebär några framsteg i fråga om att skapa ett verkligt europeiskt område med frihet, säkerhet och rättvisa? Sanningen är att det här förslaget inte bidrar till att förhindra några behörighetskonflikter, och inte erbjuder någon lösning på sådana situationer. En sådan skulle till exempel kunna vara att minska antalet fall med flera behörighetsgrunder och ge medlemsstaterna behörighet, såsom gjordes genom olika civilrättsliga regelverk, med skyldighet att ömsesidigt erkänna de beslut som följer av denna behörighetsfördelning. I stället begränsar man sig genom detta rambeslut till att ge medlemsstaterna skyldighet att informera varandra och hålla direkta samråd ”i syfte att uppnå samförstånd om en effektiv lösning, för att undvika de negativa följder som uppkommer av parallella förfaranden”.

Därför förvånade det mig inte att kommissionen under diskussionen i utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor för några veckor sedan sade att den skulle lägga fram ett nytt förslag i ett senare skede – trots att den stödde det aktuella förslaget. Det är också därför jag inte är förvånad över det som kommissionsledamoten har sagt i kväll. Jag tackar kommissionen för att den har varit så ärlig i fråga om förslaget, men jag måste säga att jag tycker att det här förslaget och hela förfarandet för att anta det är ett bra exempel på hur vi inte bör stifta lag i Europeiska unionen. Jag är fast övertygad om att det viktiga är att värna om medborgarnas rättigheter, inte att bara pricka av punkter. Rådet är för övrigt inte företrätt här i dag, trots att ordförandeskapet var en av initiativtagarna till förslaget. Jag måste understryka att vi i Europaparlamentet tog vårt arbete på stort allvar. Vi har arbetat i god tro under förra mandatperioden och denna, och hoppas att våra synpunkter på hur vi kan få en mer ändamålsenlig lagstiftning går fram.

Det jag välkomnar i det här förslaget är att man i den nu aktuella texten uttryckligen hänvisar till principen ”ne bis in idem”. Detta är en följd av den diskussion vi hade med rådet och kommissionen. I den text som ursprungligen föreslogs nämndes inte denna princip alls.

I mitt betänkande lägger jag särskild vikt vid tre saker. För det första anser jag att skyddet för personer som åtalas formellt måste prioriteras högst och att det måste finnas konsekventa förfarandegarantier. En sådan bör vara rätten för den formellt åtalade att få tillräcklig information för att kunna ifrågasätta lösningar som inte framstår som skäliga. När det för det andra gäller de uppgifter om personer som åtalats formellt som nationella myndigheter utbyter genom delgivning stöder jag tanken att man måste garantera en lämplig nivå på skyddet av uppgifter och att det bör specificeras i detta rambeslut vilka slags personuppgifter som utbyts.

Sist men inte minst är jag fast övertygad om att det är oerhört viktigt att Eurojust är delaktigt i besluten om val av jurisdiktion. Jag anser att Eurojust bör vara involverat redan från början, eftersom enheten har en samordnande funktion och får mer och mer relevanta uppgifter. Jag tillhör dem som anser att vi skapade denna enhet för att vi behöver kraftfulla instrument, inte bara för att visa att vi bryr oss om att bekämpa gränsöverskridande brottslighet. Sedan Eurojust först inrättades har enheten visat att den förtjänar vårt förtroende. Därför är jag förvånad över den motvillighet som rådet och en del kolleger i Europaparlamentet visar. Samtidigt vill jag uppmana Europeiska kommissionen att snarast lägga fram ett förslag som kompletterar detta rambeslut om tvister om utövande av jurisdiktion. Jag ska sluta med att tacka skuggföredragandena för det sätt på vilket de har arbetat med det här betänkandet.

  Monica Luisa Macovei, för PPE-gruppen. – (EN) Fru talman! Jag vill också börja med att tacka föredraganden för det mycket goda samarbete vi har haft i den här frågan. Som skuggföredragande för PPE-gruppen ska jag redovisa gruppens ståndpunkt till rambeslutet som det ligger, och naturligtvis vår inställning till ändringsförslagen.

PPE-gruppens ståndpunkt skiljer sig från föredragandens på två punkter. Den första är i vilken omfattning Eurojust ska vara inblandat i den direkta kommunikationen mellan de inhemska myndigheterna. Föredraganden vill att Eurojust obligatoriskt ska medverka i alla ärenden redan från det första kommunikationsskedet, medan vi anser att ärenden endast ska hänskjutas till Eurojust när de nationella myndigheterna inte kan nå samförstånd. När allt kommer omkring handlar ju detta initiativ nu om direkt kommunikation.

Vi vill också förstärka Eurojust och dess funktion i det rättsliga samarbetet. Vår ståndpunkt i den här frågan beror bara på att vi vill förhindra byråkrati. Varför blanda in ett annat organ och ett annat förfarande om det finns en möjlighet att de båda parterna når samförstånd? Vi tycker också att Eurojust ska fylla en funktion när parterna inte kan komma överens, men när det inte finns några problem ger vi de nationella myndigheterna flexibiliteten att ha direkta bilaterala kontakter, vilket också ökar allmänhetens förtroende.

Den andra punkten är ett annat ändringsförslag som ger Eurojust större befogenheter än enligt artikel 4 i beslutet om Eurojust. Vi anser att denna fråga, om den ska tas upp, bör behandlas i samband med beslutet om Eurojust och inte bakvägen. Därför kommer vi att rösta emot dessa ändringsförslag.

De är emellertid inte några avgörande punkter, så eftersom vi vill uppmuntra informationsutbytet mellan de nationella myndigheterna kommer vi att stödja betänkandet. Vi stöder också det muntliga ändringsförslag som lades fram i dag.

Slutligen vill jag understryka att PPE är angeläget om ett utökat rättsligt samarbete och stöder en europeisk politik som bidrar till att medborgarna får samma garantier och förfaranden i alla medlemsstater.

  Monika Flašíková Beňová, för S&D-gruppen. – (SK) En av de viktigaste frågorna för EU är att se till att man i straffrätten värnar de grundläggande mänskliga rättigheterna för personer som är inblandade i straffrättsliga förfaranden.

Förslaget till rambeslut har sitt ursprung i ett initiativ från det tjeckiska ordförandeskapet och ger en rättslig ram för att kunna skydda personer som är inblandade i straffrättsliga förfaranden och framför allt för att stärka anslutningen till ne bis in idem-principen. Enligt mig är det därför mycket viktigt att lagförslaget antas, både för att personer som är inblandade i straffrättsliga förfaranden ska få ett bra skydd och för att EU-medborgarna ska få ökad rättslig säkerhet.

Mekanismen för att lösa tvister om utövande av jurisdiktion bör bidra till att vi slipper situationer där ett antal medlemsstater väcker åtal mot en och samma person för ett och samma brott. Den bör även omöjliggöra att flera beslut fattas i ett och samma ärende.

Enligt rambeslutet blir medlemsstaterna skyldiga att underrätta varandra om parallella straffrättsliga förfaranden, men man instiftar inte någon omfattande rättslig mekanism för att åtgärda problemet. Jag ser främst brister i form av en oklar rättslig text, där man i de flesta fall inte anger några tidsfrister för att uppfylla de angivna skyldigheterna. Samtidigt är Eurojusts roll otydlig, och man har även misslyckats med att ta tillvara på de möjligheter som denna institution har när det gäller att lösa tvister om utövande av jurisdiktion.

Det är viktigt att särskilt värna de grundläggande mänskliga rättigheterna för de inblandade personerna, med andra ord misstänkta och svarande, under alla faser av straffrättsliga förfaranden, och samtidigt se till att personuppgifter skyddas under hela processen. Vi måste därför rikta vår uppmärksamhet till kommissionens lagstiftningsinitiativ ”Överförande av lagföring i brottmål”, som uppenbarligen kommer att ge en betydligt mer omfattande lösning på problemet. Det är viktigt att stödja förslaget, även om det finns problem av praktisk natur när det gäller att lösa tvister om utövande av jurisdiktion i straffrättsliga förfaranden. Progressiva förbundet av socialdemokrater och demokrater stöder därför förslaget, fast vi insisterar på att personer som är inblandade i straffrättsliga förfaranden ska ges tillräckligt skydd samt att Eurojust ska få en starkare roll och att mekanismen som helhet ska bli effektivare.

  Louis Bontes (NI). – (NL) Fru talman! Det nederländska Frihetspartiet (PVV) ser ingenting positivt med detta förslag. Nederländerna, och ingen annan, ska fatta beslut om utövande av jurisdiktion. Det verkar som att allt fler förslag som läggs fram egentligen bara handlar om harmonisering av medlemsländernas straffåtgärder. Jag tänker på till exempel ackrediteringen av kriminaltekniska laboratorier, harmonisering av bestämmelser för tolkning och överföring av straffregister. PVV undrar vart detta ska leda. Vi kan inte stödja en europeisk brottsbalk eller en europeisk straffprocesslag. Det här påminner om salamitaktik, när man blir påtvingad små bitar tills man till slut svalt hela korven.

  Agustín Díaz de Mera García Consuegra (PPE). – (ES) Fru talman! Jag vill börja med att tacka och gratulera min vän, Renate Weber, för det utmärkta arbete hon gjort med detta betänkande.

Som ni alla vet kommer rättsligt samarbete snart att ingå i de lagstiftningsområden som Europaparlamentet ansvarar över.

Det irländska folket har nu uttryckt sin åsikt i folkomröstningen, och jag tycker att beslutet är positivt och riktigt.

EU-medborgarna hoppas att området med frihet, säkerhet och rättvisa blir verklighet, och att deras processuella rättigheter är respekterade och garanterade, oavsett var i EU de befinner sig.

Vår uppgift är därför att se till att dessa förfarandegarantier följs av samtliga medlemsstater.

När det pågår en ”positiv” jurisdiktionstvist mellan olika medlemsstater måste den lösas så snart som möjligt, för att skydda medborgare och undvika överträdelse av den rättsliga ne bis in idem-principen.

För att detta ska lyckas är det viktigt att de rättsorgan som är inblandade i jurisdiktionstvisten samarbetar och kommunicerar.

Betänkandet innehåller även en debatt om vilken roll Eurojust har och bör ha när jurisdiktionstvister uppstår.

Föredraganden anser att Eurojust bör informeras så fort en konflikt uppstår, även när den har lösts bilateralt mellan inblandade rättsorgan.

Däremot anser skuggföredraganden från min grupp, Monica Macovei, att för att minska byråkratin bör Eurojust endast informeras när man inte lyckats nå en överenskommelse mellan berörda domstolar.

Jag tror att Monica Macovei har rätt.

För övrigt uppmanar Renate Weber även kommissionen att så snart som möjligt lägga fram ytterligare ett förslag som kompletterar rambeslutet, för att fastställa regler för att lösa ”negativa” jurisdiktionstvister.

  Daciana Octavia Sârbu (S&D). – (RO) Jag vill börja med att gratulera föredraganden för det välutförda arbetet. Jag vill även poängtera att gemensamma insatser på EU-nivå är nödvändiga för att främja frihet, säkerhet och rättvisa. Jag välkomnar detta initiativ, vars syfte är att lösa jurisdiktionstvister eftersom medlemsstaterna ofta tampas med problem i samband med ömsesidigt erkännande av domar i brottmål.

Det bör inte finnas några skillnader mellan medlemsstaternas förfaranden för skydd av anklagade personer. Vi bör i själva verket vidta åtgärder för att åtalade personer ska få förfarandegarantier i hela Europa. Angående utbyte av information mellan länder måste man ta hänsyn till behovet av att skydda personuppgifter och att tydligt fastställa vilka uppgifter som får överföras.

Jag vill poängtera hur viktigt det är med direkta samråd mellan myndigheter i EU-länder för att avskaffa parallella förfaranden och undvika situationer där berörda institutioner i en viss stat blir tvungna att subjektivt fastställa domar för anklagelser mot medborgare, i de flesta fall på grund av bristande information. I framtiden bör vi även föreslå att Eurojusts roll förstärks vid lösning av alla sorters tvister och skapa ett närmare samarbete mellan medlemsstaterna, vilket även skulle gagna EU-medborgarna.

  Cristian Dan Preda (PPE). – (RO) Jag vill börja med att gratulera föredraganden och medföredraganden för ett utmärkt arbete. Jag vill använda min tid till att lyfta fram två frågor som togs upp av skuggföredraganden från min politiska grupp, Monica Macovei.

Den första frågan rör allmänhetens förtroende för rättssystemet, vilket förefaller oerhört viktigt i en tid då demokratin i medlemsstaterna förutsätter denna tilltro till rättssystemet. Vi måste göra allt som står i vår makt för att det offentliga livet alltid ska präglas av den tilltron.

För det andra vill jag understryka hur viktigt det är att minska den överflödiga byråkrati som tynger administreringen av rättssystemet. Det är förvisso viktigt med utbyte av information mellan myndigheter, men det är nog så viktigt att rättsskipningen inte tyngs av byråkratiskt krångel så till den grad att man inskränker skyddet av den individuella friheten.

  Petru Constantin Luhan (PPE). – (RO) Jag vill gratulera föredraganden och medföredraganden till ett utmärkt arbete. Jag välkomnar initiativet till ett ramförslag om förebyggande och lösning av tvister om utövande av jurisdiktion i straffrättsliga förfaranden. Jag vill också tillägga en viktig sak. Förslaget till ett rambeslut omfattar endast hanteringen av positiva jurisdiktionstvister. Det finns inga bestämmelser för negativa jurisdiktionstvister.

Enligt mig bör Eurojust endast blandas in när parterna inte lyckats nå en gemensam överrenskommelse. Grundprincipen i direktivet är att stimulera direkt kommunikation mellan berörda myndigheter i medlemsstaterna. Det ligger även i berörda personers intresse att förfarandet blir så kortvarigt som möjligt, för att undvika att man undersöker samma incident i två länder.

  Antonio Tajani, kommissionens vice ordförande. − (FR) Fru talman! Som jag redan nämnt stämmer det att förslaget inte är så ambitiöst som kommission hade önskat, vilket föredraganden var ganska tydlig med i sitt anförande.

Kommissionen stöder det emellertid som ett första steg i förebyggande och lösning av tvister om utövande av jurisdiktion inom ramen för straffrättsliga förfaranden. För närvarande är det givetvis omöjligt att säga när nästa fas blir aktuell. Beslutet kommer att fattas i sinom tid beroende på hur det går med Lissabonfördragets ikraftträdande, som jag givetvis hoppas innerligt kommer att ske.

Innehållet i det eventuella nya initiativet kommer att bero på resultaten av den konsekvensanalys som kommissionen kommer att behöva göra. Jag kommer självklart att vidarebefordra era synpunkter till vice ordförande Jacques Barrot. Tack än en gång för denna debatt.

  Renate Weber, föredragande. − (EN) Fru talman! De politiska grupperna i kammaren har gjort det rätt klart vilken inställning de har till det här betänkandet och till de känsliga frågor som berörs, i synnerhet Eurojust. Det verkar faktiskt som om den viktigaste och mest känsliga frågan är vår inställning till Eurojust.

Efter att ha hört kommissionsledamot Antonio Tajani, för egen del och på vice ordförande Jacques Barrots vägnar, tala om att vi ska skaffa oss ett kraftfullare verktyg som tydligen inte bara ska komma till rätta med positiva, utan också negativa, tvister om utövande av jurisdiktion känner jag mig emellertid mycket tryggare.

  Talmannen. – Debatten är härmed avslutad. Omröstningen kommer att äga rum onsdagen den 8 oktober 2009.

Skriftliga förklaringar (artikel 149)

  John Attard-Montalto (S&D), skriftlig. – (EN) Haagprogrammet handlar om tvister om domstolars behörighet i straffrättsliga förfaranden. Detta är viktigt i samband med gränsöverskridande kriminalitet. Fyra medlemsstater i EU har lagt fram särskilda förslag i syfte att förebygga och lösa tvister om domstolars behörighet i straffrättsliga förfaranden. Det som det gäller är när samma person eller personer är föremål för straffrättsliga förfaranden i olika medlemsstater i samma ärenden. Detta kan leda till brott mot rättsprincipen ”ne bis in idem” (en person som redan har åtalats kan inte åtalas för samma sak igen). De föreslagna åtgärderna är förträffliga och består av följande:

– Ett förfarande för att upprätta kontakter mellan de berörda myndigheterna i medlemsstaterna. Därigenom kan man utröna om det föreligger några parallella straffrättsliga förfaranden.

– Regler för utbyte av information mellan myndigheterna i de medlemsstater där sådana straffrättsliga förfaranden pågår.

– En strävan att nå samförstånd mellan medlemsstaterna för att undvika negativa konsekvenser.

  Vilija Blinkevičiūtė (S&D), skriftlig. – (LT) Detta rambeslut bör inte resultera i onödig byråkrati i ärenden där det finns bättre lösningar att tillgå för problemet ifråga. I de situationer där det finns flexiblare instrument eller arrangemang mellan medlemstaterna bör de således gälla i stället för detta rambeslut, förutsatt att det inte innebär sämre skydd för den misstänkte eller åtalade. I ärenden där den misstänkte eller åtalade hålls tillfälligt häktad bör direkta samråd syfta till att snabbt nå konsensus. Under hela samrådsprocessen måste skydd av den misstänktes eller åtalades personuppgifter ske i enlighet med Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna och Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna.