Fullständigt förhandlingsreferat

Tisdagen den 20 oktober 2009 - Strasbourg

4. Beslut om brådskande förfarande

Rådets förslag till förordning om ändring av förordning (EG) nr 1234/2007 om upprättande av en gemensam organisation av jordbruksmarknaderna och om särskilda bestämmelser för vissa jordbruksprodukter (enda förordningen om de gemensamma organisationerna av marknaden) (KOM(2009)0152 - C7-0223/2009 - 2009/0152(CNS))

  Paolo De Castro, ordförande för utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling. – (IT) Herr talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Ännu en gång är vi här och diskuterar krisen inom mjölksektorn.

Krisens dramatik fortsätter att oroa oss, och EU:s jordbrukare fortsätter att klaga över sina hårda villkor och säger att de är oroliga för framtiden. Parlamentet har redan framfört sina ståndpunkter om frågan, både genom att anta en resolution med våra förslag och genom att anta kommissionens förslag om att förlänga interventionsperioden för mjölkpulver och smör, där vi lade till en begäran om åtgärder för privat lagring av ostar. Samtidigt påpekade vi att de åtgärder som kommissionen föreslog inte var tillräckligt långtgående.

Vi måste nu besluta om vi ska tillåta det brådskande förfarandet för en utökning av artikel 186 i den enda förordningen om de gemensamma organisationerna av marknaden till mejerisektorn, nämligen möjligheten för kommissionen att vid en marknadskris besluta om införandet av nödåtgärder utan att gå igenom det normala förfarandet i parlamentet. I går kväll hölls ett extra sammanträde i utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling för att diskutera detta, där Mariann Fischer Boel deltog.

För det första vill jag och det utskott som jag har äran att leda tacka kommissionsledamoten för att hon kom till oss i parlamentet direkt efter det att rådet (jordbruk och fiske) avslutat sitt sammanträde i Luxemburg. Detta var en gest av stort tillmötesgående som vi mycket uppskattade.

Diskussionen i går kväll var mycket livlig och våra kolleger var mycket kritiska. För det första påpekade man att kommissionen varit mycket långsam med att reagera och inte riktigt förstår hur allvarlig den rådande krisen är.

Därefter framfördes invändningen att artikel 186 berövar parlamentet dess beslutsbefogenheter och därmed ger kommissionen fria händer. Det sades också att kommissionen borde ha gjort mer pengar tillgängliga för att ta itu med krisen. Detta är befogade betänkligheter som vi delvis instämmer i.

Trots detta måste jag tillstå att kommissionen har gjort betydande insatser och framsteg, vilket visar att den tar parlamentets ståndpunkter och önskemål på allvar. Kommissionen har förklarat hur den planerar att använda ett anslag på 280 miljoner euro – vilket, som jag vill erinra er om, vi kommer att rösta om på torsdag i samband med godkännandet av 2010 års budget och fastställa vissa av de åtgärder som kommissionen kommer att genomföra, exempelvis privat lagring av ostar och en höjning av taket för stöd av mindre betydelse från 7 500 euro till 15 000 euro, så som vi begärde i vår resolution som antogs i september.

Trots att jag är medveten om att allt detta inte är tillräckligt långtgående anser jag ändå att vi i dag bör rösta för det brådskande förfarandet. EU:s jordbrukare förväntar sig omedelbara åtgärder och alltför mycket tid har redan slösats bort.

I dag måste vi ta ansvar för att öka tempot så att vi kan hantera krisen utan omsvep. Mina damer och herrar! Låt oss visa samma ansvarskänsla som genomsyrar våra förberedelser inför ikraftträdandet av Lissabonfördraget och medbeslutandet om jordbruksfrågor.

  Martin Häusling (Verts/ALE). – (DE) Herr talman, mina damer och herrar! Vi argumenterar mot det brådskande förfarandet, inte därför att vi inte anser att det finns ett överhängande behov av åtgärder, utan därför att vi anser att kommissionen inte genomför rätt åtgärder och inte är villig och kapabel att lösa den rådande krisen inom mejerisektorn.

Kommissionen är inte en del av lösningen på problemet utan är faktiskt själva problemet. Vi måste därför påpeka att kommissionen således själv har orsakat merparten av problemen genom att öka mjölkkvantiteten. Under flera månader reagerade kommissionen inte på något vis medan krisen fortsatte. Kommissionsledamoten sade till oss så sent som för fyra veckor sedan att det inte fanns några problem, att marknaden skulle förbättras och att vi måste ha tålamod. Av alla kommissioner är det just till denna kommission som vi överlåter våra befogenheter och denna kommission av alla kommissioner är den som vi förväntar oss hjälp från. Nej, jag anser inte att detta är rätt vägval.

Inte heller i går kunde kommissionsledamoten säga oss vad de extra medlen skulle användas till. Kommissionen talar om omstrukturering. Under senare år har all omstrukturering medfört att det blir färre och färre mjölkbönder. Kommissionen har inte heller kunnat säga oss hur den tänker förstärka producentorganisationerna i fortsättningen. Nej, kommissionen vill fortsätta att betala ut exportbidrag. Vi har inte heller fått något svar på hur vi ska förstärka producenternas ställning i deras kamp mot stormarknaderna. Kommissionen kunde inte heller i går lägga fram någon lösning på detta. Vi tvivlar därför starkt på att kommissionen helhjärtat arbetar för att lösa krisen. Vi utfärdar ett fribrev utan att veta vad kommissionen gör, hur den gör det och med vad den tänker göra det.

En annan fråga var dock den avgörande anledningen till vårt beslut att avslå förfarandet. Vi i parlamentet har sedan länge kämpat för ökade rättigheter – särskilt på jordbruksområdet. Men just som Lissabonfördraget är på väg att ratificeras är det första vi gör att skänka bort dessa rättigheter igen! Det får helt enkelt inte ske. Som ny parlamentsledamot anser jag det ganska förvånande. Vi måste utöva våra rättigheter. Vi måste hålla debatter i kammaren och vi måste hålla handen på rorkulten. Även vi har ansvar här och jag är glad över att ta på mig det. Vi får dock inte överlåta något ansvar. Ansvar är ju vårt uppdrag som parlamentariker. Vi måste ge mjölkbönderna en allvarligt menad och varaktig hjälp.

(Applåder)

  Albert Deß (PPE). – (DE) Herr talman, mina damer och herrar! Den begäran om att få använda det brådskande förfarandet som kommissionen lagt fram är verkligen inte invändningsfri. Jag kan delvis instämma i vad föregående talare sade. Men att inte godkänna denna begäran om att få använda det brådskande förfarandet nu skulle vara att skicka helt felaktiga signaler till mjölkbönderna, som förväntar sig åtminstone inledande reaktioner. Därför stöder jag denna begäran om brådskande förfarande.

Under loppet av detta förfarande kommer vi att få möjlighet att förbättra yrkandet genom ändringsförslag för att som Martin Häusling föreslog överlåta befogenheter. Det är definitivt så att det finns möjligheter att sätta en tidsgräns för dessa befogenheter så att vi endast ger kommissionen befogenheter under två år då vi beslutar om saken igen. Jag vill därför be om ert stöd så att denna begäran om att få använda det brådskande förfarandet kan tas upp på dagordningen.

(Applåder)

(Parlamentet biföll begäran om brådskande förfarande.)⁽¹⁾

(1) För närmare upplysningar: Se protokollet.