Dibattiti

It-Tlieta, 20 ta' Ottubru 2009 - Strasburgu

13. Appoġġ għall-governanza demokratika fil-qasam tar-relazzjonijiet barranin (dibattitu)

  Die Präsidentin. − Als nächster Punkt folgt die mündliche Anfrage (O-0093/2009) von Gabriele Albertini und Heidi Hautala, im Namen des AFET-Ausschusses, und Eva Joly, im Namen des DEVE-Ausschusses, an den Rat: Aufbau der Demokratie im Bereich Außenbeziehungen (B7-0213/2009).

  Heidi Hautala (Verts/ALE), laatija. – Arvoisa puhemies, olen erittäin ilahtunut siitä, että Ruotsi on puheenjohtajakaudellaan nostanut demokratiatuen ulkosuhteissa tärkeäksi kysymykseksi. Ihmisoikeuksien alivaliokunnan näkökulmasta haluaisin korostaa, että demokratia ja ihmisoikeudet kuuluvat erottamattomasti yhteen. Tämä näkyy hyvin selvästi erilaisista demokratian määritelmistä ja haluaisin kiinnittää huomion esimerkiksi siihen, että YK on yrittänyt vuonna 2005 määritellä demokratiaa. Määritelmässä on pitkä lista asioita pluralistisesta poliittisesta järjestelmästä aina oikeusvaltioperiaatteeseen, hallinnon läpinäkyvyyteen, median vapauteen ja niin edelleen. Tästä jo näemme että ihmisoikeuksia ja demokratiaa ei voi erottaa.

Euroopan unionilla on halutessaan hyvin laaja valikoima keinoja käytettävissään demokratian edistämiseen maailmassa. Koko kehityspolitiikka ja yhteinen ulko- ja turvallisuuspolitiikka kattavat tämän valikoiman. Keinoina meillä on dialogi muiden maiden kanssa, erilaiset rahoitusinstrumentit, tietysti vaalitarkkailu on meille hyvin tärkeä ja myöskin toiminta kansainvälisillä foorumeilla.

Tulee myös tilanteita, jolloin meidän on pohdittava myös erilaisia negatiivisia toimia. Haluaisin kiinnittää ministeri Malmströmin huomiota siihen, että yleisten asioiden neuvosto ulkosuhteissa valmistautuu ensi viikolla keskustelemaan Uzbekistaniin kohdistuvan aseidenvientikiellon purkamisesta. Minusta kaikki viittaa siihen, että se on aivan väärä signaali, koska Uzbekistan ei todellakaan ole välittänyt kansainvälisen yhteisön vaatimuksista. Kansainvälinen yhteisö, myös Euroopan unioni, on vaatinut, että se tekee riippumattoman kansainvälisen selvityksen surullisista ja järkyttävistä tapahtumista vuoden 2005 keväällä Andizanissa, jolloin demokratia todella tukahdutettiin. Haluaisinkin kuulla, mitä mieltä ministeri Malmström on tästä tilanteesta. Kuinka edistää demokratiaa, kun jotkut jäsenmaat haluavat nyt luopua tästä aseidenvientikiellosta?

Haluaisin myös sanoa, että demokratiaa ei voi viedä; se ei ole mikään vientituote. Se ei todellakaan istu ulkoa tuotuna ja sen takia haluaisin korostaa sitä, miten tärkeää on ottaa kansalaisyhteiskunta mukaan, koska sillä tavalla demokratia kasvaa ikään kuin orgaanisesti yhteiskunnan ruohonjuurista.

Haluaisin mainita, että Venäjä on yhteistyökumppani, joka järjestelmällisesti kieltäytyy hyväksymästä kansalaisjärjestöjä unionin ja itsensä välisiin ihmisoikeusdialogeihin. Emme voi jatkossa mielestäni hyväksyä tällaista.

Lopuksi haluaisin sanoa, että demokratiatuen pitäisi olla korkeammalla tasolla unionin ulko- ja turvallisuuspolitiikassa ja kehityspolitiikassa. Se tarvitsee myös enemmän resursseja. Esimerkiksi Euroopan demokratia- ja ihmisoikeusrahoitusinstrumentti on varsin vaatimaton resursoinniltaan ja meidän tulee lisätä siihen varoja.

  Eva Joly (Verts/ALE), auteur. – Madame la Présidente, Madame le Président du Conseil, Monsieur le Commissaire et chers collègues, la démocratie et les droits de l'homme sont inextricablement liés. C'est le respect des droits de l'homme et des libertés fondamentales qui permettent in fine de reconnaître un régime démocratique.

On doit donc se féliciter de ce que le Conseil ait indiqué le 19 mai dernier que l'Union européenne devait adopter une approche plus cohérente en matière de gouvernance démocratique.

Les efforts réalisés jusque là ont en effet été largement insuffisants. Le conflit israélo-palestinien en est un exemple frappant. Alors que la mission envoyée pour observer les élections palestiniennes de 2006 avait reconnu la légitimité de leur résultat, l'Union européenne et ses États membres ont choisi de boycotter le gouvernement qui en découlait, tout comme ils ont boycotté le gouvernement d'union nationale formé ensuite pour sortir de cette impasse.

Où sont la cohérence et la crédibilité de l'Union européenne quand ses propres décisions s'opposent aussi nettement aux principes qu'elle affiche? Et que dire des États membres qui refusent de soutenir le rapport Goldstone? Ses conclusions sont justes et équilibrées et leur soutien par tous constituerait un pas vers la paix.

C'est cet espoir que les grandes puissances sont en train de ruiner et elles le ruinent par leur manque de courage et par leur manque de fidélité à leurs propres valeurs.

Organiser des missions d'observation électorales ne suffit donc pas, surtout lorsque l'on refuse par la suite d'en admettre le résultat. Il faut se montrer cohérents avec soi-même et mettre en place une approche globale de ces questions.

Le Conseil devrait adopter rapidement un programme d'action en ce sens, avec l'élaboration d'une véritable stratégie pour les droits de l'homme, qui s'imposerait à tous les niveaux de l'Union. Il s'agit d'énoncer clairement les priorités qui sont les nôtres et de les intégrer de façon concrète dans l'ensemble de nos instruments: politique étrangère, droits de l'homme et politique du développement.

Quel suivi mettons-nous en place dans les pays tiers où l'Union européenne observe les élections pour s'assurer du respect du pluralisme politique et de l'implication de la société civile sur le long terme?

Quelles sont nos exigences en ce qui concerne la mise en place d'une justice indépendante ou d'institutions transparentes et responsables devant leurs citoyens?

Le flou artistique entretenu autour de la place des droits de l'homme dans nos politiques est coupable et contre-productif. Il est temps de clarifier cela si nous voulons que l'Union européenne et ses valeurs les plus fondamentales soient mieux prises au sérieux au niveau international.

  Cecilia Malmström, rådets tjänstgörande ordförande. − Fru talman, ärade ledamöter! I EU:s konsensus för utveckling definieras begreppet fattigdom multidimensionellt. Fattigdom är brist på makt, möjligheter och säkerhet. Utveckling hämmas om det inte finns någon frihet, och frihet begränsas utan demokrati. Det är svårt att ha fred utan demokrati. Därför finns det ingen utveckling utan fred. Båda kräver full respekt för mänskliga rättigheter. Begreppen är sammanflätade, och vi behöver ett sammanhållet, övergripande ramverk för att bättre kunna utnyttja existerande politik och instrument till stöd för demokratibygge.

Jag vill tacka Europaparlamentet för ert starka intresse och stöd för detta arbete. Efter sju år som ledamot, bland annat i utrikesutskottet, känner jag väl till parlamentets varma engagemang och konkreta bidrag till demokratibyggande inom ramen för EU:s externa relationer.

Detta initiativ som har lanserats av det tjeckiska och det svenska ordförandeskapet har ju redan diskuterats här vid flera tillfällen, bland annat med min kollega Gunilla Carlsson.

Initiativets utgångspunkt är att demokratibyggande är en nyckelfaktor såväl i EU:s utvecklingssamarbete som i den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken. Det är oomtvistat. Det är dock tänkt att initiativet ska gå ett steg längre. Som global aktör, med 27 medlemsstater, och Europaparlamentet, och som världens största biståndsgivare har EU en nyckelroll när det gäller att stödja demokratibyggande i utrikesrelationer. Det finns en symbolisk dimension i detta, eftersom vi hoppas att våra inhemska framgångar ska tjäna som inspiration för partnerländer runtom i världen. Initiativet är emellertid också tänkt att fungera pragmatiskt och operationellt. Syftet är att säkerställa att vi på ett samordnat och effektivt sätt till fullo utnyttjar de instrument som vi har till förfogande inom EU:s juridiska och politiska ramverk och våra institutioner.

Vi startar inte från scratch. Vi har åstadkommit en hel del redan. Vi har erfarenhet från att stödja demokratibyggande i utrikesrelationer. Det är ett prioriterat område i relationerna till AVS-länderna – inskrivna i Cotonouavtalet – och med andra regioner, t.ex. Asien, Latinamerika och Östeuropa. Vi har ett starkt regelverk för mänskliga rättigheter, som inbegriper dialog med tredje länder och sju stycken gemensamma EU-strategier.

Men visst finns det stort utrymme för förbättringar. Vi kan göra mer. Vi kan göra bättre. Substansen i demokrati kräver ett nytt politiskt ramverk, och den rådande arbetsfördelningen mellan de olika pelarna motsvarar inte nödvändigtvis behoven. Olika instrument används parallellt, ibland med begränsad samstämmighet. Detta underminerar effekten av det vi gör. Det kan också påverka synligheten och trovärdigheten och begränsa våra möjligheter att samarbeta effektivt. Utan att för den skull uppfinna nya verktyg eller modeller, vill vi helt enkelt få större samordning och samstämmighet i det sätt som vi arbetar med demokratistöd.

Hur ska vi då göra det? Jo, genom att identifiera konkreta sätt att utnyttja EU:s instrument mer effektivt i ett enhetligt ramverk.

Vi har några framgångshistorier som vi kan inspireras av. Vårt engagemang på västra Balkan är ett sådant exempel. Det kombinerar första- och tredjepelarinstrumentet och är på samma gång inriktat på att stödja politiska reformer, inklusive institutionsbyggande. Därför blir det en stabil miljö för demokrati. Den ”dubbelhattade” rollen som EU:s särskilda representant har bidrar till bättre samordning och koherens mellan EU:s olika instrument. Vi måste dock vara ödmjuka. Vi står inför stora utmaningar i regionen.

Jag vill vara mycket tydlig. En del är oroliga – inte ni här kanske – för att vi med detta initiativ introducerar ny konditionalitet i utvecklingsbiståndet. Detta är naturligtvis känsligt. Men att tala om mänskliga rättigheter och demokrati med våra partnerländer kan aldrig vara konditionalitet.

Var står vi nu? De relevanta arbetsgrupperna har inlett diskussioner om förslag till rådets slutsatser, baserade på olika bidrag. Vi bygger på det arbete som inleddes av det tjeckiska ordförandeskapet, som hade en särskild konferens om EU och demokratibyggande.

Jag har också sett en mycket intressant rapport från International Institute for Democracy and Electoral Assistance, som gör jämförelser mellan våra avsikter när vi går in i demokratibyggande och hur de uppfattas av våra partner.

Det är för tidigt att utvärdera initiativet, men vill jag understryka att processen redan ger ett mervärde. Ansvariga för utvecklings- och människorättsfrågor arbetar närmare varandra. Diskussionerna i rådsarbetsgrupperna för utveckling och människorättsfrågor äger rum parallellt eller i gemensamma möten. Bara det är ett mervärde och en viktig poäng i hela initiativet. Vi arbetar för att rådets slutsatser ska kunna antas vid allmänna rådet i november.

Ett av de förslag som diskuteras är behovet av landspecifika ansatser, som tar sin utgångspunkt i en djupanalys av ett lands situation och föder in i demokratibyggande på EU-nivå, och påverkar valet av lämpliga instrument.

Ett annat förslag är behovet av verkliga partnerskap, baserade på dialog och konsultationer, där demokratistöd bör behandlas som ett eget tema, och där olika dialoger är mer samstämmiga och samordnade.

EU:s stöd till valprocesser runtom i världen är viktiga. Här finns en stor samsyn mellan rådet och Europaparlamentet. Vi delar den oro som parlamentet ibland känner när det handlar om behovet att ”gå bortom valen”. Det krävs att valstödet sätts in i en kontinuerlig process som handlar om att följa den politiska utvecklingen under lång tid. Det innebär att man måste fokusera på vad som händer före valen, under valen och mellan valen för att se till att det finns fungerande mekanismer för att utkräva ansvar.

Jag kan inte nog betona våra olika parlaments roll, dvs. Europaparlamentets och de nationella parlamentens roll, i den demokratibyggande processen. De måste involveras fullt ut i EU:s verksamhet.

Jag hoppas att Lissabonfördraget träder i kraft inom kort. Dessa nya ”spelregler” för unionen leder till att vi får ett mer demokratiskt och effektivt EU. Fördraget bidrar också till att Europa blir en starkare aktör på den globala arenan genom inrättandet av den europeiska utrikestjänsten. Idén bakom detta är ju att göra EU:s externa politik mer samstämmig, och att överbrygga gapet mellan kommissionens och rådets arbete, så att politiken går åt samma håll. Tillsammans med utrikestjänsten kommer det politiska ramverket för stöd till demokratibyggande att bli bättre så att EU kan stödja utvecklingen ännu bättre på olika ställen i världen.

EU:s stöd till demokratibyggande är oerhört viktigt. Om en demokratisk stat inte kan leverera medborgarnas grundläggande behov och stimulera ekonomisk och social utveckling, leder detta till missnöje med hur demokrati fungerar. Regeringen riskerar då att förlora både legitimitet och politiskt stöd.

Jag vill tacka er ledamöter i Europaparlamentet för att ni trycker på i denna fråga. Ni medverkar genom ert engagemang, genom lagstiftning, genom era förbindelser och kontakter med parlament runtom i världen och med ert deltagande i EU:s valövervakningsuppdrag. Därför är ni en central kraft i demokratibyggandet, och jag hoppas att Europaparlamentet kommer att fortsätta att spela denna roll under lång tid framöver.

  Véronique De Keyser, au nom du groupe S&D. – Madame la Présidente, comment apporter la démocratie à un peuple? Eh bien, en s'appuyant sur la société civile, en la renforçant, en luttant contre la pauvreté et l'exclusion, en émancipant les femmes.

L'Europe n'a pas eu la naïveté de croire qu'on apportait la démocratie par les chars et les bombes, même si certains États ont pu tomber dans cette illusion. L'Europe doit donc assumer son rôle de soft power. C'est un rôle ingrat et difficile. Elle s'est dotée d'un Instrument européen pour la démocratie et les droits de l'homme qui ressemble aujourd'hui à un nouveau-né. Il est fragile mais prometteur si on en prend grand soin. Les ONG peuvent y présenter des projets sans l'appui de leur gouvernement, et c'est important.

Mais c'est aussi sur le budget très limité de cet instrument que sont financées les missions d'observation électorale, missions essentielles qui, en une dizaine d'années, ont réussi à s'affirmer, mais pour lesquelles le Parlement a déjà demandé plus de moyens, plus de suivi, certainement – merci Madame –, mais aussi plus de cohérence politique dans le suivi de leur légitimité et là, j'appuie tout à fait les propos de Mme Joly à propos de certaines de nos missions. Il n'est pas normal qu'un pays qui s'initie à la démocratie par les urnes ne soit pas soutenu dans sa consolidation.

La démocratie est coûteuse, pensent sans doute ceux qui voient à court terme. Moins que la guerre, très certainement, et ce sont des données que le service des relations extérieures intégrera très certainement dans son fonctionnement.

IN THE CHAIR: Libor ROUČEK
Vice-President

  Charles Goerens, au nom du groupe ALDE. – Monsieur le Président, est-ce qu'il y a démocratie sans liberté? Non. Est-ce qu'il y a liberté sans droits? Bien sûr que non. Ce qui nous ramène à la notion des droits de l'homme dans le présent débat.

Ki-Zerbo, un grand sage burkinabé, a répondu à cette question de la façon suivante: "Celui qui vit dans la pauvreté absolue n'a pas de liberté puisqu'il n'a pas le choix entre plusieurs options." Pauvreté est donc synonyme de privation de liberté. Il y a donc une corrélation étroite entre liberté, démocratie et droits de l'homme.

Il n'est dès lors pas étonnant de voir nombre de références dans les textes de base qui régissent les relations entre l'Union européenne et les pays tiers, à commencer par la Convention de Cotonou, qui prévoit notamment une clause relative aux droits de l'homme et à la démocratie dans le cadre du dialogue politique avec les pays ACP. La promotion de la démocratie soulève donc des questions de fond liées à une conditionnalité intelligente.

Ces quelques constats nous amènent à conclure que la démocratie n'est pas à l'origine du développement, mais très souvent elle en est le résultat. Les partenariats entre l'Union européenne et les pays tiers ne peuvent pas ignorer cette évidence. Nous n'avancerons pas sans détermination, mais nous n'avancerons pas non plus sans patience. Nous comptons aujourd'hui un nombre important de pays qui sont en voie de démocratisation. L'Europe peut mettre à son actif d'avoir accompagné ces processus grâce à une stratégie qui intègre les impératifs de lutte contre la pauvreté, de codification des droits de l'homme, de promotion des principes démocratiques et de l'état de droit. Malgré toutes les critiques qui viennent d'être adressées à la politique et que je partage, je reste néanmoins convaincu que ce qui a fait ses preuves par le passé devrait aussi nous guider dans notre action future.

  Richard Howitt (S&D). - Mr President, democratisation assists the peaceful pursuit of politics, political change and the management of power in society, as well as respect for human rights. Supporting democracy underpins our foreign policy goals of preventing conflict and reducing poverty. That is why I was pleased to put the parliamentary amendment calling for European consensus on democratisation, and I would like to congratulate the Swedish Presidency for its initiative in this respect.

I strongly believe that democratisation should inform all of the European Union’s policies vis-à-vis third countries. I have to say that I condemn the European Conservative and Reform Group when they oppose paragraph 10 in our text and seem to suggest that Europe can say one thing about democracy and do another about undemocratic countries when it suits us. No.

Finally, as Mrs Malmström has said, democracy-building is much more than about elections: it is about building pluralist civil society. That is why Europe should fund NGOs that increase citizen participation, support the inclusion of marginalised groups, provide training for legal professionals, promote freedom of expression and of association, and strengthen political parties in parliament. It means supporting a civilian surge.

  Laima Liucija Andrikienė (PPE). - Mr President, I would like to address the issue of democracy-building with regard to our eastern neighbours. In recent years there has been a stagnation and, in some cases, a backsliding in terms of democratic standards in these countries. Developments in Georgia and Moldova raise most concerns.

The backbone of any democratic polity: a well-functioning – and I stress well-functioning – civil society is essentially absent in all of our eastern neighbours. I would like to congratulate Sweden, the current presiding country, for being one of the initiators of the Eastern Partnership policy. This policy has the potential to draw our eastern neighbours closer to the EU. However, in many respects the Eastern Partnership stops short of providing really significant incentives for these countries to embark on painful and lengthy reforms.

My additional question is: what is the position of the Council in this regard? In other words, what is in the pipeline? Do we intend to act more robustly in order to ensure that democracy in this and many other troubled and fragile areas will be strengthened?

  Heidi Hautala (Verts/ALE). - Arvoisa puhemies, haluaisin vielä ministeri Malmströmille todeta, että mielestäni meillä unionina on kaksi heikkoutta näissä demokratia- ja ihmisoikeuspyrkimyksissä koko maailmassa. Usein jäsenmailla on hyvin ristiriitaisia, toisistaan poikkeavia pyrkimyksiä keskenään. Uzbekistanin aseidenvientikielto vaikuttaa juuri sellaiselta tapaukselta, jossa kaikki jäsenmaat eivät ole samaa mieltä. Kuinka tällä tavalla voidaan tehdä yhteistä politiikkaa?

Toiseksi haluan todeta, että Uzbekistan on myös hyvä esimerkki maasta, joka sanoo meille, että ei Euroopan unionilla ole meille mitään opetettavaa demokratian ja ihmisoikeuksien alalla, koska unionilla on omat puutteensa ja ongelmansa. Kuinka me voisimme päästä eroon näistä kaksoisstandardeista? Meillä on tapana opettaa muita, eikä välttämättä elää omien oppiemme mukaan. Mielestäni myös mainitsemanne idea järjestön selvitysdemokratiasta kiinnitti huomiota näihin kaksoisstandardeihin.

  Cecilia Malmström, rådets tjänstgörande ordförande. − Herr talman! Jag vill rikta ett tack till ledamöterna för att ni engagerar er i denna fråga. Vi är helt överens om behovet av att stärka demokratin i EU:s utrikespolitik. Just idag under en period med ekonomisk kris är det extra viktigt att denna dimension inte glöms bort. Vi vet att många utvecklingsländer drabbas mycket hårt av krisen. Recession leder till missnöje och social oro. Finns det då inte väl fungerande demokratiska institutioner kan det gå riktigt illa. Därför är det viktigt att det finns trygga, demokratiska institutioner och ett starkt civilt samhälle som kan hantera dessa kriser.

Det östra partnerskapet är ett mycket viktigt instrument, inte minst för att stärka demokratin. Vi lägger ned ett intensivt arbete på detta. Vi kommer att ha ett utrikesministermöte i december och vi hoppas kunna sjösätta en hel del konkreta åtgärder i början av 2010. Det östra partnerskapet är ett viktigt instrument för att stärka demokratin i vårt omedelbara grannskap.

Heidi Hautala tog upp frågan om Uzbekistan. Det är naturligtvis en mycket allvarlig fråga. Situationen för de mänskliga rättigheterna där är långt ifrån tillfredsställande. Som Heidi Hautala vet krävs det enhällighet i rådet för att förlänga sanktionerna. En sådan enhällighet finns inte i dagsläget. Men målsättningen är vi eniga om, att stärka demokratin och de mänskliga rättigheterna i Uzbekistan. Vi hoppas att vägen dit är ett starkare engagemang. Vi hoppas kunna hitta alternativa vägar för att förstärka demokratin genom att kontinuerligt utvärdera läget för de mänskliga rättigheterna och överväga vilka relationer vi ska ha med Uzbekistan. Det finns andra sätt att påverka som kanske är effektivare än just ett vapenembargo. Det är väldigt få länder handlar med vapen med Uzbekistan så ett vapenembargo skulle kanske bli mer en symbolisk åtgärd än något annat. Kanske kan man hitta andra sätt. Men som sagt, först behöver vi enighet i rådet och det har vi inte idag.

Om EU ska ha trovärdighet i våra relationer med omvärlden på området mänskliga rättigheter och demokrati måste vi också vara starka inom EU. Det finns brister. Vi kanske inte vill jämföra dem med de fruktansvärda övergrepp som begås i andra länder, men det finns brister internt inom EU. Vi måste hela tiden vara vaksamma på detta för att kunna ha trovärdighet utåt.

Slutligen vill jag tacka för den här debatten och också tacka för den utmärkta resolution som jag har sett att parlamentet har lagt fram. Jag har inte hunnit titta på alla ändringsförslag ännu, men den resolution som finns tycker jag är mycket bra. Den motsvarar helt det svenska ordförandeskapets ambitioner. Vi hoppas som sagt kunna anta rådets slutsatser på mötet med rådet för allmänna frågor och yttre förbindelser i november. Sedan ser vi fram emot fortsatta diskussioner med parlamentet i denna fråga.

  President. − The debate is closed.

The vote will take place at 11.00 on Thursday, 22 October.

Written statements (Rule 149)

  Proinsias De Rossa (S&D), in writing. – I fully support this call for a more coherent and effective framework for EU support for democracy-building, the promotion of democratic values and respect for human rights in the world. The European Union itself is founded on the very values of democracy and human rights. Indeed, the Copenhagen Criteria governing conditions of EU accession demand of candidate members "stability of institutions guaranteeing democracy, the rule of law, human rights and respect for and protection of minorities". Moreover, the Lisbon Treaty enhances Union's commitment to continue its external action according to its founding principles. Indeed, a key objective of the Common Foreign and Security Policy is to consolidate democracy, rule of law, and, respect for human rights. I urge that the European External Action Service (EEAS) be established speedily not only an aid to democracy building but also be established as a democratically accountable service to European Parliament. Democracy is a universal value. Democratisation and good governance are not only ends in themselves but are vital for poverty reduction, sustainable development, peace and stability. Indeed, democracy, development and respect for human rights, including economic, social and cultural rights, are interdependent and mutually reinforcing.