Index 
 Föregående 
 Nästa 
 All text 
Förfarande : 2009/2697(RSP)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång :

Ingivna texter :

RC-B7-0095/2009

Debatter :

PV 21/10/2009 - 9
CRE 21/10/2009 - 9

Omröstningar :

PV 22/10/2009 - 8.6
PV 22/10/2009 - 8.9
Röstförklaringar
Röstförklaringar

Antagna texter :

P7_TA(2009)0058

Debatter
Onsdagen den 21 oktober 2009 - Strasbourg EUT-utgåva

9. Förberedelser för CET-mötet och toppmötet mellan EU och USA (2–3 november 2009) - Juridiskt och polisiärt transatlantiskt samarbete (debatt)
Anföranden på video
PV
MPphoto
 

  Talmannen. – Nästa punkt är en gemensam debatt om rådets och kommissionens uttalanden om

1. förberedelser för CET-mötet och toppmötet mellan EU och USA (2–3 november 2009) och

2. juridiskt och polisiärt transatlantiskt samarbete.

 
  
MPphoto
 

  Cecilia Malmström, rådets tjänstgörande ordförande. − Herr talman! Ärade ledamöter! Som ni vet är ju kopplingen till USA och det transatlantiska samarbetet mellan USA och EU av mycket stor betydelse. Det är en hörnsten i EU:s utrikespolitik, där grunden är värderingar om frihet, demokrati och respekt för mänskliga rättigheter och folkrätten, vilket är någonting som förenar oss. Den nya administrationen i USA har visat stort intresse av att fördjupa och vidareutveckla förbindelserna mellan dem och oss i Europa. Vi har det första transatlantiska ekonomiska rådet med president Obamas administration den 26−27 oktober. Kort därefter, den 3 november, ska det hållas ett toppmöte mellan EU och USA. Det är två viktiga tillfällen att stärka våra förbindelser. Därför är dagens debatt mycket viktig.

Jag skulle vilja lyfta fram några områden som vi samarbetar inom och där vi hoppas kunna uppnå resultat och fördjupning under toppmötet.

När det gäller klimatfrågorna välkomnar vi USA:s ökade ambitioner i detta avseende. Vi måste arbeta tillsammans med den amerikanska administrationen för att få ett genomgripande, globalt bindande avtal i Köpenhamn. Vi uppmanar USA att sätta upp mål som är jämförbara med dem som EU har satt upp. Förenta staterna och EU måste vara beredda att tillsammans stödja klimatåtgärder som utsläppsreduktion, anpassning, finansiering och annat stöd till utvecklingsländerna.

En annan viktig fråga handlar förstås om den finansiella och ekonomiska krisen. Det kommer att krävas ett mycket nära samarbete för att följa upp de överenskommelser som vi nådde inom ramen för G20-mötet, och för att återställa förtroendet för de finansiella marknaderna. Vi ska tillsammans arbeta för att Doharundan avslutas med ett gott resultat 2010, eftersom det är väldigt viktigt i arbetet för att främja återhämtning och bekämpa protektionism.

Naturligtvis ska vi också diskutera ett antal regionala frågor, t.ex. Afghanistan, Pakistan, Iran, Mellanöstern, Ryssland och västra Balkan. Vi har ett regelbundet och allt närmare samarbete när det gäller krishantering, vilket tog sig uttryck bland annat i att USA deltog i ett civilt ESFP-uppdrag, Eulex i Kosovo.

Vi har också ett samarbete om energifrågor som nu måste stärkas, och vi hoppas att vi kan etablera ett särskilt energiråd mellan EU och USA på ministernivå.

Det finns ett intresse på båda sidor att fördjupa samarbetet när det gäller inrikes och rättsliga frågor. Jag återkommer alldeles strax till det, eftersom jag har förstått att debatterna är hopslagna.

När det gäller icke-spridning och nedrustning har samarbetet mellan EU och den amerikanska administrationen tagit ny fart, och Barack Obama prioriterar den frågan. Vi hoppas att detta kan avspeglas i en ny gemensam förklaring om icke-spridning och nedrustning i samband med toppmötet i november.

Båda sidor av Atlanten har intresse av att stärka samarbetet när det gäller utvecklingssamarbete. Det är ju EU och USA som står för lejonparten av världens samlade utvecklingsbistånd. Det kommande mötet är därför ett utmärkt tillfälle att diskutera detta och möjliga andra frågor på allra högsta nivå. Vi är mycket glada från det svenska ordförandeskapets sida att vi har möjlighet att företräda EU.

Jag vill säga några ord också om det ekonomiska partnerskapet och det transatlantiska ekonomiska rådet, TEC. Detta ger oss en mekanism på allra högsta nivå som kan påskynda de tekniska förhandlingar som pågår och fastställa nya områden för regelsamarbete. Vi behöver utarbeta ett arbetsprogram för TEC som kan läggas fast nästa år. Det ger oss ett samarbetsforum, där vi kan hantera frågor som rör globalisering och snabba tekniska förändringar. Hittills har detta varit ett viktigt forum, men det kan naturligtvis bli bättre, inte minst när det gäller de bredare strategiska frågorna som handlar om den transatlantiska ekonomin och gemensamma ekonomiska utmaningar. Det transatlantiska ekonomiska rådet är i dag i samband med den finansiella krisen allt viktigare.

Låt mig nu få säga några ord om det rättsliga och polisiära samarbetet. På detta område har vi sedan en tid tillbaka samarbete med Förenta staterna, vilket återspeglas i ett antal avtal om utlämning och ömsesidigt rättsligt bistånd, som kommer att träda i kraft om några månader. Ofta diskuterar vi detta med Europaparlamentet som jag vet är en aktiv och engagerad partner i dessa frågor – en ofta även kritisk partner, vilket är bra. Jag kan i sammanhanget bara påminna om diskussionerna om t.ex. Passenger Name Records. När Lissabonfördraget träder i kraft kommer Europaparlamentets inflytande och delaktighet i dessa frågor att fördjupas.

Just nu arbetar vi med det så kallade Washington Statement, som kommer att beskriva läget i de rättsliga och inrikespolitiska frågorna och samarbetet på det området mellan EU och USA. Detta uttalande ska vara meningsfullt och följas av konkreta åtgärder. Det behöver inte vara fler vackra ord, utan samarbetet ska vara konkret och operativt.

Vi måste naturligtvis slå fast våra gemensamma värden, nämligen demokrati och rättsstatsprincipen samt respekt för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna. Vi har naturligtvis intresse av att samarbeta på alla områden som utgör ett hot mot dessa gemensamma värden.

Vi eftersträvar ett tidigt samråd mellan oss båda när politiska händelser inträffar som kan påverka den andra parten. Vi lyfter fram våra gemensamma ambitioner att verka i internationella forum för att få till stånd ett fullständigt genomförande av multilaterala förpliktelser.

Vi samarbetar när det gäller att höja säkerheten för resehandlingar och införa biometriska pass som internationell standard. Ett viktigt exempel är avtalet om personuppgifter för flygpassagerare. Vi ska tillsammans se över att avtalet fungerar, samtidigt som den personliga integriteten måste skyddas och de olika ländernas system respekteras.

Det finns en lång lista över samarbetsområden. Låt mig bara nämna några: människohandel, sexuellt utnyttjande av barn, narkotikahandel, ekonomisk brottslighet, it-brottslighet, korruption, förverkande av hjälpmedel till och vinster från brott, kampen mot terrorism. Allt detta kräver gemensamma och i viss mån samordnade insatser.

Vi har arbetat för att förbättra det rättsliga samarbetet när det gäller att upptäcka, utreda och lagföra gränsöverskridande brottslingar och terrorister. Vi ser fram mot att avtalen mellan EU och USA om utlämning och ömsesidig rättslig hjälp träder i kraft i början av nästa år.

Avtalen har nu införlivats i alla 27 EU-länder, och det finns en gemensam arbetsgrupp mellan EU och USA som ska se till att avtalen genomförs. Det planeras seminarier för att hjälpa aktörerna att närma sig varandra och övervaka genomförandet.

Låt mig avslutningsvis nämna ytterligare tre punkter. Den första rör skyddet av mänskliga rättigheter och grundläggande friheter. Detta är oerhört viktigt. Kampen mot den gränsöverskridande brottsligheten och terrorism kräver ofta utbyte av personuppgifter, vilket i viss mån tvingar oss att göra eftergifter när det gäller grundläggande fri- och rättigheter. Detta måste kompenseras med ett grundläggande och starkt skydd av personuppgifter. Samarbetet och dialogen på detta område fortsätter och bör förstärkas.

Den andra punkten handlar om kritisk infrastruktur. Vi måste samarbeta med varandra med tanke på den skada som kritisk infrastruktur skulle kunna utsättas för vid en naturkatastrof eller en terrorattack eller attacker mot våra informationssystem. Det skulle kunna få förödande konsekvenser. På detta område finns stort utrymme för samarbete.

För det tredje har EU och USA förbundit sig att arbeta utifrån principerna om frihet, demokrati och rättvisa. Vi är fast beslutna att främja dessa principer runtom i världen. Det gör vi när vi arbetar tillsammans och också i internationella forum som Förenta nationerna.

Samarbetet mellan sambandsmän och delegationer har visat sig vara fruktbart, t.ex. på västra Balkan samt i Afghanistan och Pakistan. Detta samarbete måste förbättras. De olika åtgärderna inom detta samarbete kan komplettera varandra. Dessutom behöver vi också samordna vårt tekniska bistånd bättre. Vi kommer att fortsätta givarsamarbetet, samarbetet på biståndsområdet och det operativa samarbetet när det gäller Latinamerika och Västafrika, för att hjälpa till i kampen mot narkotikahandel och för att kunna möta andra utmaningar.

Jag är väldigt glad över att den amerikanska administrationen visar ett sådant stort intresse för att samarbeta med oss. Vi har allt intresse av att ta vara på denna inbjudan att arbeta för att våra värden och våra intressen ska tas tillvara i en konstruktiv dialog som förhoppningsvis leder till konkreta resultat av samarbetet framöver.

 
  
MPphoto
 

  Benita Ferrero-Waldner, ledamot av kommissionen.(EN) Herr talman! Jag ska kommentera det kommande toppmötet mellan EU och USA, som kommer att bli en viktig milstolpe i vårt transatlantiska partnerskap, samt ta upp vissa aspekter som gäller EU och USA, särskilt de pågående förhandlingarna om klimatförändringar och några avgörande GLS-frågor.

Förändringen i USA:s administration i januari har haft mycket stor inverkan på förbindelserna mellan EU och USA. Vårt partnerskap har fått en bra start. Jag skulle säga att våra förbindelser har fått ny energi, och jag är övertygad om att Lissabonfördraget, när det väl har trätt i kraft, också kommer att bidra till att stärka denna centrala förbindelse ytterligare genom att ge EU en ännu starkare utrikespolitisk identitet. Det är också vad våra vänner i Washington förväntar sig.

Men låt oss också vara tydliga. Vår ambition om ett sant partnerskap av jämlikar med Förenta staterna innebär också att européerna både måste vilja och måste kunna uppnå resultat. Jag skulle säga att det är en dubbel kraft, en inre och yttre kraft, som gör toppmötet i Washington så viktigt.

Det första formella toppmötet med president Barack Obama ägde rum efter vårt informella möte i Prag under våren. Nu är förberedelserna för toppmötet i Washington i full gång. Vi samarbetar med USA för att uppnå konkreta resultat inom prioriterade områden. Den globala ekonomin och klimatförändringarna kommer troligen att vara de två huvudområdena för diskussionen vid toppmötet, utöver ett antal viktiga utrikespolitiska utmaningar.

När det gäller ekonomin kommer man i Washington att fokusera på gemensamma ansträngningar för att bekämpa den ekonomiska och finansiella krisen och säkra en hållbar global ekonomisk återhämtning för att värna om arbetstillfällen och skapa tillväxt. Vi kommer att gå vidare med frågor om hur den globala ekonomin ska styras, särskilt när det gäller finansiell reglering och en snabb uppföljning av G20-toppmötet i Pittsburgh. Kommissionen kommer också att betona vårt gemensamma intresse av att motverka protektionistiska tendenser, och vi kommer att uppmana USA att göra förnyade ansträngningar för att framgångsrikt slutföra Doharundan.

För det andra, när det gäller klimatförändringarna kommer vi från EU:s sida att uppmuntra USA att komma till konferensen i Köpenhamn med ambitiösa målsättningar om att nå ett bra globalt avtal, och vi kommer också att samarbeta med USA för att gå mot inrättandet av ett transatlantiskt handelssystem med tak.

För det tredje, när det gäller utrikespolitiken kommer vi naturligtvis också att diskutera med USA hur man ska hantera brådskande utrikespolitiska utmaningar. Här kommer vi att fokusera på hur vi ska samarbeta ytterligare och närmare i fredsprocessen i Mellanöstern, på utmaningarna i samband med Irans kärnvapenambitioner och på hur vi kan säkra en förnyad pakt i Afghanistan som kan ligga till grund för våra gemensamma ansträngningar där. Jag kommer att ha ett särskilt utrikespolitiskt möte med utrikesminister Hillary Clinton och utrikesminister Carl Bildt för att diskutera dessa frågor mer ingående.

Dessutom förväntar jag mig att man vid toppmötet också kommer att anta en förklaring om icke-spridning och nedrustning och gå vidare med samarbetet mellan EU och USA på många av de områden som togs upp av president Barack Obama i hans tal i Prag och New York. Detta initiativ, som är strategiskt viktigt i sig, tyder på USA:s förnyade åtagande mot effektiv multilateralism, som EU är fast beslutet att stödja och konsolidera.

Sist men inte minst, ytterligare ett viktigt resultat vid toppmötet kommer att vara inrättandet av ett nytt energiråd mellan EU och USA som kommer att ha sitt första sammanträde den 4 november. Från EU:s sida kommer jag själv, mina kolleger, kommissionsledamöterna Andris Piebalgs och Janez Potočnik samt ordförandeskapet att vara ordförande, och från USA:s sida kommer utrikesminister Hillary Clinton och minister Steven Chu att vara ordförande. Rådet kommer att behandla global energitrygghet, energimarknader och produktreglering samt ny teknik och forskning. Kort sagt kommer det att ge ett mervärde på ett politiskt område vars betydelse är tydlig.

Nu finns det också ett nytt transatlantiskt ekonomiskt råd (TEC). Det ska komplettera energirådet, som vi också kommer att stärka. TEC sammanträder i Washington nästa tisdag – alltså före energirådet – och resultatet därifrån kommer uppenbarligen också att tas upp i toppmötets diskussioner.

Ett lovande område i vårt transatlantiska samarbete är ett övergripande samarbete som vi kallar upstream cooperation. Vi kommer att diskutera politiska strategier i ett tidigt skede så att vi undviker skillnader i lagstiftningen i ett senare skede. Det är tydligt att vi behöver ett sådant samarbete mer än någonsin. Det samstämmiga svar som behövs på den finansiella krisen är det bästa exemplet på detta. Vi kommer också att utforska huruvida vi kan intensifiera detta samarbetsforum för information om nanomaterial i samband med hälso- och sjukvård.

På USA:s initiativ avser vi också att inleda ett närmare samarbete på innovationsområdet. Båda sidorna erkänner att en större innovativ potential hos våra industrier och vår arbetskraft är avgörande för skapandet av arbetstillfällen och tillväxt och därmed för att lyckas ta sig ur den kommande krisen. Och kommissionen kommer naturligtvis också att hävda våra europeiska intressen i några kritiska frågor såsom säkrandet av handeln, potentiella snedvridningar av konkurrensen på grund av statligt stöd samt amerikansk upphandlingspolitik.

Slutligen har vi från kommissionens sida också från början haft ett starkt stöd från Europaparlamentet för TEC-processen, och vi är tacksamma för detta. Så var så säkra på att vi verkligen kommer att stödja initiativen från Europaparlamentets delegationer för förbindelser med USA om att stärka parlamentens deltagande i TEC-frågor på båda sidor om Atlanten.

Vi skulle vilja konsolidera TEC:s roll som ett bilateralt forum för att hantera både vardagliga och strategiska frågor som gäller transatlantisk handel och investeringar. TEC kommer också, vilket är viktigt, att uppmärksammas av transatlantiska lagstiftningsdialogen och av civilsamhällets intressenter. Det är tydligt att vi behöver lagstiftarnas expertis och politiska kraft för att fullt ut dra nytta av den transatlantiska marknaden.

Min kollega har redan nämnt att GLS också kommer att vara mycket viktigt. Det kommer att hållas ett trojkamöte om GLS-frågor den 27–28 oktober i Washington, inom ramen för vårt samarbete om rättvisa, frihet och säkerhet. Kommissionens vice ordförande Jacques Barrot kommer att företräda kommissionen. Vi befinner oss i slutskedet av utarbetandet av ett uttalande med syfte att förnya vårt transatlantiska partnerskap inom dessa områden. Vid mötet i Washington kommer man att kunna formellt utbyta ratifikationsinstrumenten för bilaterala avtal om utlämning och ömsesidig rättslig hjälp så att de kan träda i kraft i början av 2010. Dessa avtal kommer att bidra till våra ansträngningar i kampen mot brottslighet i dagens globaliserade värld.

I en annan viktig fråga som ligger nära medborgarnas hjärta behöver vi absolut göra ytterligare framsteg, vilket nämnts tidigare. Vi kommer att upprepa uppmaningen till viseringsfritt resande för amerikanska medborgare och EU-medborgare. Vi kommer att uttrycka vår oro över en eventuell avgift för det elektroniska systemet för resetillstånd, som i praktiken är en ny turistskatt, och vi kommer än en gång påminna USA om behovet av att restriktionerna tas bort för resande med hiv/aids inom USA:s program för undantag från viseringskraven, vilket ni har nämnt.

Slutligen, en delegation från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor kommer att resa till Washington i anslutning till ministermötet, så vi litar på att de också kan framföra samma budskap. Vice ordförande Jacques Barrot är också redo att möta delegationen från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter i Washington.

 
  
  

ORDFÖRANDESKAP: WALLIS
Vice talman

 
  
MPphoto
 

  Elmar Brok, för PPE-gruppen. – (DE) Fru talman, fru kommissionsledamot, fru Malmström! Jag har just noterat att integreringen av ett jämställdhetsperspektiv har blivit något utmärkande för Europaparlamentet. Vi måste vara medvetna om att frågan om det transatlantiska ekonomiska rådet (TEC) är en mycket viktig fråga och att det organ som inrättades för några år sedan behöver ny drivkraft, eftersom vi befinner oss i en övergångsperiod med en ny administration i USA och snart en ny kommission. Jag hoppas att man vid tisdagens sammanträde kommer att se till att verksamheten med TEC fortsätter i rätt anda.

En transatlantisk marknad utan handelshinder skulle ge en ekonomisk tillväxt på 3,5 procent i USA och Europa och 1,5 procent globalt. I samband med den aktuella ekonomiska krisen är denna fråga nära knuten till sysselsättningen. Därför bör vi göra det mesta av denna möjlighet och i offentliga uttalanden förklara att vi tar detta initiativ på allvar. Fru Ferrero-Waldner! Vi bör också se till att säkerhetspolitiken på energiområdet hanteras av det nya rådet för energitrygghet och att regleringsfrågorna behandlas inom TEC. Det är viktigt att dessa båda områden inte blandas ihop, så att dubbelarbete förhindras och så att vi slutligen kan garantera en lösning.

Detta involverar särskilt frågan om lagstiftarna. Det kommer inte att vara möjligt att undanröja hinder utan Europaparlamentets och den amerikanska kongressens deltagande eftersom 80 procent av regleringen består av lagstiftning. Av detta skäl kan administrationen inte uppnå detta på egen hand.

Jag har en sista kommentar som gäller toppmötet. Klimatförändringar, Afghanistan, icke-spridning av kärnvapen, massförstörelsevapen och nedrustning är alla viktiga frågor som ger nya möjligheter till följd av den nya administrationen. Jag hoppas att ni lyckas se till att allt detta inkluderas, och jag hoppas att den nya Nobelprisvinnaren tillsammans med EU kommer att uppnå ett mycket bra resultat för oss alla på dessa områden.

 
  
MPphoto
 

  Hannes Swoboda, för S&D-gruppen.(DE) Fru talman, fru Malmström, fru kommissionsledamot! Det faktum att Barack Obama och den nya majoriteten i kongressen ger oss stora möjligheter att intensifiera vårt samarbete, särskilt när det gäller den gemensamma transatlantiska marknaden, har redan nämnts. Men detta bör inte vara en gemensam marknad för avreglering utan en gemensam marknad som baseras på grundvalar eller principer för en social marknadsekonomi, med förnuftig och lämplig reglering där detta krävs.

Elmar Brok har helt rätt i att detta självfallet måste ha en rättslig grund, oavsett om vi diskuterar reglering av finansmarknaderna eller miljö- och energipolitisk reglering. En gemensam strategi på detta område skulle utgöra ett viktigt bidrag mot att forma globala förbindelser.

Ett område som redan har berörts och som vi skulle kunna diskutera denna förmiddag är den centrala frågan om klimatpolitiken. Många av oss kommer att vara i Washington under de kommande dagarna, och där kommer vi ha möjlighet att föra diskussioner med våra kolleger från kongressen. Även om den klimatpolitiska lagstiftningen ännu inte har antagits har den amerikanska regeringens företrädare åtminstone delvis tillstånd att göra bindande åtaganden, även om detaljerna inte kan slutföras förrän den amerikanska lagstiftningsprocessen har slutförts.

Det är avgörande att mötet i Köpenhamn blir en framgång. Det är inte slutet på en process utan ett viktigt steg i processen för att uppnå en gemensam klimatpolitik. Vi måste alla se till att mötet i Köpenhamn blir en framgång. Men det kan bara bli framgångsrikt om vi har bindande klimatpolitiska mål.

Slutligen – och detta har också redan nämnts – trots vår vänskap och ömsesidiga tillgivenhet och trots våra goda förbindelser finns det vissa saker som vi inte kan acceptera. Dessa inkluderar till exempel de upprepade protektionistiska åtgärderna på marknaden för försvarsutrustning, den diskriminerande viseringspolitiken gentemot vissa medlemsstater och de viseringsavgifter som USA kräver, vilka redan har tagits upp. Det är viktigt att vi talar med USA utifrån en jämlik ställning. Det är viktigt att inrätta ett partnerskap, men också att förklara vad vi inte kan acceptera, vilket i detta fall är en politik som diskriminerar européer.

 
  
MPphoto
 

  Sarah Ludford, för ALDE-gruppen.(EN) Fru talman! För ALDE-gruppen välkomnar jag verkligen att man i denna resolution kräver ett stärkt strategiskt partnerskap mellan EU och USA, som en hörnsten för EU:s utrikespolitik. Där upprepas också med rätta betydelsen av en integrerad transatlantisk marknad senast 2015. Vi får inte låta träden av otaliga oenigheter i specifika frågor skymma skogen av ett överväldigande intresse för gemensamma värderingar och målsättningar, åtgärder för främjande av demokrati och mänskliga rättigheter, konfliktlösning och skydd mot säkerhetshot med mera.

När det gäller ekonomin har ALDE-gruppen betonat behovet av att undvika tillsynsarbitrage inom finanssektorn och att ta itu med frågor såsom de institutioner som är för stora för att få gå i konkurs. Vi har lagt fram ett ändringsförslag till punkt 39 eftersom det såvitt jag kan se helt enkelt inte fanns någon överenskommelse mellan G20-ländernas ledare om att arbeta med en skatt på finansiella transaktioner eller en Tobinskatt. Det är därför absurt att välkomna en sådan överenskommelse, även om vi redan av misstag har gjort detta i G20-resolutionen.

ALDE-gruppen kräver också ett borttagande av punkt 38, som verkar syfta till att avskaffa immateriella rättigheter. Men som Cecilia Malmström har förklarat gäller en stor del av det transatlantiska partnerskapet rättvisa och säkerhet. ALDE-gruppen stöder till fullo ett nära samarbete på detta område, men detta samarbete måste respektera de grundläggande rättigheterna, inklusive den personliga integriteten, och utvecklas inom en demokratisk och öppen ram. I detta hänseende är det synd att Europaparlamentarikerna inte har rådfrågats om det gemensamma uttalande som väntar på att antas nästa vecka – särskilt som nästan alla dessa frågor i och med Lissabonfördraget omfattas av medbeslutandeförfarandet.

Det är förbryllande varför kommissionen och rådet eftersträvar ett nytt avtal om tillgång till finansiella Swift-uppgifter om EU-medborgare när avtalet om ömsesidig rättslig hjälp möjliggör specifika förfrågningar. Jag skulle vilja få ett svar på detta.

Slutligen är det synd att det nya samarbetet om rättsliga frågor och utvisningar möjliggör att Gary McKinnon, en datahackare med Aspergers syndrom, helt omotiverat utlämnas från Storbritannien i stället för att åtalas i Storbritannien.

Slutligen stöder jag till fullo vad kommissionsledamot Benita Ferrero-Waldner sade om viseringsfria resor för alla EU-medborgare. Vi är mycket kritiska till tanken på en viseringsavgift inom Esta (det elektroniska systemet för resetillstånd).

 
  
MPphoto
 

  Pascal Canfin, för Verts/ALE-gruppen.(FR) Fru talman! I sitt anförande sade Cecilia Malmström att det behövdes åtgärder och inte bara vackra ord. Jag kan säga er att gruppen De gröna/Europeiska fria alliansen kommer att följa resultaten av detta toppmöte mellan USA och EU mycket noga, eftersom det hålls vid en viktig tidpunkt på den väg som leder oss till Köpenhamn å ena sidan och till reformen av det internationella finansiella systemet å andra sidan.

Apropå den senare frågan, kasinot har nu öppnat igen, bankernas förtjänster når åter historiska nivåer – 437 miljarder US-dollar i vinst för de amerikanska bankerna – och vårt intryck är att det nu finns mindre politisk vilja än för sex månader sedan. Därför har vi enorma förväntningar på detta toppmöte som ska visa att det både i USA och i Europa fortfarande finns en politisk vilja att reglera kapitalismen och finansinstitutionerna.

För att uppnå detta skulle vi vilja föreslå att man gör framsteg på två mycket viktiga punkter. För det första gäller att bekämpa skatteparadis, och detta är något som inte togs upp i era anföranden. Det amerikanska finansministeriet medger att skatteparadis leder till en årlig förlust av skatteinkomster på 100 miljarder US-dollar. Därför ville vi betona denna punkt och säga er att det är viktigt att USA och Europa samarbetar i denna fråga vid toppmötet.

För det andra, vilket just har nämnts, gäller det skatten på finansiella transaktioner. När José Manuel Barroso kandiderade för att bli omvald som ordförande sade han uttryckligen att han var för en sådan skatt. För två veckor sedan röstade en majoritet i Europaparlamentet för första gången för en skatt på finansiella transaktioner, förutsatt att dessa är föremål för internationella bestämmelser. Gruppen De gröna uppmanar er därför att föra upp detta ämne på dagordningen för Förenta staternas/Europeiska unionens toppmöte i början av november.

Min sista punkt gäller klimatet. Vi har ett ansvar att ta bort en sticka från Barack Obamas fot. President Obama vill agera, men han blockeras av sin majoritet. Det bästa som EU skulle kunna göra för honom är att i slutet av oktober åta sig att tillhandahålla 30 miljarder euro i finansiering för klimatanpassningsutgifter på södra jordklotet och att göra ett åtagande till en 30-procentig minskning av de egna utsläppen. När detta väl är gjort kommer vi att kunna göra framsteg i förhandlingarna. Det är vårt ansvar. Vi måste göra det före toppmötet.

 
  
MPphoto
 

  Tomasz Piotr Poręba, för ECR-gruppen. (PL) Fru talman! Fördjupade förbindelser mellan Förenta staterna och EU bör utgöra grunden för EU:s utrikespolitik. När allt kommer omkring har Förenta staterna varit vår närmaste allierade i åratal. För närvarande har vi många utmaningar framför oss, som vi måste möta tillsammans, sida vid sida med Washington. På säkerhetsområdet är vi bekymrade över Irans attityd och den förvärrade situationen i Afghanistan. Lite närmare våra egna gränser håller Ryssland på att bli en allt mer oförutsägbar och auktoritär granne, och Kreml utövar ett nyimperialistiskt tryck på sina grannländer.

För att försvara och upprätthålla de värden som är gemensamma för Amerika och Europa måste vi alltid uppträda enat när vi tar itu med kränkningar av de mänskliga rättigheterna och hot mot medborgarnas grundläggande friheter. Vi måste vara enade i försvaret av vår säkerhet. Vi får inte glömma att Nato är grunden för våra transatlantiska förbindelser. Därför bör området av säkerhet, frihet och demokrati utvidgas till att inkludera de europeiska länder som ökar den euroatlantiska säkerheten. Det är avgörande att ett aktivt stärkande av kopplingen till Förenta staterna utgör en prioritering för EU.

 
  
MPphoto
 

  Jean-Luc Mélenchon, för GUE/NGL-gruppen. – (FR) Fru talman, fru kommissionsledamot, fru Malmström! I den aktuella ekonomiska krisen har det nyvalda parlamentet rätt att få aktuell information som är så exakt som möjligt angående strukturen hos planen på en omfattande transatlantisk marknad och de avregleringsmål som denna inbegriper på det ekonomiska och det finansiella området, vilka avviker från det drömscenario som vissa Europaparlamentariker har tänkt sig.

Ska denna avreglerade marknad vara genomförd senast 2010 eller 2015? Har detta bekräftats? Personligen anser jag att detta skulle vara mycket skadligt för Europa, med tanke på det eländiga tillståndet i den amerikanska ekonomins grundläggande faktorer och USA:s vägran att ordna upp sina finanser, och även på grund av principiella skäl som får mig att motsätta mig idén på att detta partnerskap bör utgöra hörnstenen för EU:s politik, som många av er har sagt.

I samband med detta resonemang undrar jag också över vilka åtgärder som kommer att vidtas för att motverka dollarns kollaps och den risk som detta utgör för EU och för resten av världen. Varför har Kinas förslag om en gemensam global valuta till förmån för världsekonomisk stabilitet förkastats utan att undersökas ordentligt?

Jag vill varna mot en otidsenlig entusiasm för samarbete över Atlanten, som i slutändan leder till en mycket ålderdomlig konformism, i detta skede av världshistorien när vi mer än någonsin behöver bejaka en situation där vi inte är beroende av önskemål från USA.

 
  
MPphoto
 

  Krisztina Morvai (NI).(EN) Fru talman! När det gäller den gemensamma kampen mot terrorismen, låt mig komma med ett förslag i egenskap av brottsmålsadvokat och människorättsadvokat. Det skulle vara mycket betydelsefullt och värdefullt att sätta samman en gemensam arbetsgrupp av experter, akademiker, praktiserande advokater och så vidare, och dra slutsatser från de ofta mycket smärtsamma erfarenheterna från perioden efter den 11 september, då mänskliga rättigheter har upphävts på grund av kampen mot terrorismen.

Jag kommer från ett land där regeringen under de senaste tre åren har åsidosatt de mänskliga rättigheterna och skickat folk i fängelse helt utan grund. Nu för tiden motiveras detta av kampen mot terrorismen. Vi har 16 fängslade personer som med största sannolikhet är politiska fångar, som anklagats för terrorism utan några som helst bevis. Upphävda mänskliga rättigheter, habeas corpus, rätt till försvar, fångars rättigheter – jag vet vad jag talar om. Vi behöver vara mycket försiktiga när vi talar om kampen mot terrorismen, och vi måste göra detta på ett mycket professionellt och försiktigt sätt.

 
  
MPphoto
 

  Francisco José Millán Mon (PPE).(ES) Fru talman! Förbindelsen med Förenta staterna är strategiskt sett EU:s viktigaste förbindelse.

Förenta staterna har en nyckelposition i världen, och EU blir alltmer en global aktör. Vi kan, och bör, göra många saker tillsammans. För det första bör vi ha en ledande roll i skapandet av en ny global värld med nya utmaningar och nya aktörer.

Vi behöver ytterligare stärka vår förbindelse och skapa nya institutionella mekanismer. Nu är rätt tid att vidta en sådan åtgärd. Vi har en regering i Washington som främjar multilateralism, ett EU som är stärkt genom Lissabonfördraget och vi bevittnar framväxandet av en ny värld som vi vill forma tillsammans.

Genom den resolution som vi i morgon antar stöds specifikt stärkandet av de institutionella mekanismerna, vilket parlamentet krävde i sin resolution av den 26 mars.

Beslutet för två år sedan om att inrätta det transatlantiska ekonomiska rådet var rätt beslut. I dagens värld behöver vi dock också utveckla en utmärkt politisk och säkerhetsmässig samordning. Vi behöver regelbundna sammanträden mellan tjänstemän med ansvar för yttre åtgärder och säkerhet. Därför ställde sig Europaparlamentet bakom skapandet av ett transatlantiskt politiskt råd som i framtiden måste inkludera det energiråd som ni vill inrätta vid nästa toppmöte.

Parlamentet vill också att två toppmöten hålls varje år. Om vi har två toppmöten med Ryssland, varför inte med Förenta staterna? Det talas alltmer om att ett G2 ska inrättas av Förenta staterna och Kina, det vill säga en privilegierad förbindelse mellan de främsta globala aktörerna. Det bekymrar mig att vi européer kan försvaga vår roll som partner och undergräva vår privilegierade förbindelse med Förenta staterna. Vi måste förklara för Förenta staterna att unionen genom fördraget kommer att stärkas på det utrikespolitiska området.

Europeiska unionen, eller Europa av i dag, är inte längre det problem som det var under årtionden. I dagens komplexa värld bör EU vara en del av lösningen, och jag hoppas att detta också är Förenta staternas uppfattning. För att detta ska ske behöver européerna, som kommissionen påpekade, också agera i linje med den globala roll som vi vill ha och hålla måttet när det gäller den privilegierade förbindelse vi eftersträvar med Förenta staterna.

Sammanfattningsvis bör en nyckelfråga för det kommande toppmötet vara stärkandet av de transatlantiska förbindelserna, även på institutionell nivå.

 
  
MPphoto
 

  Ioan Mircea Paşcu (S&D).(EN) Fru talman! De transatlantiska förbindelserna, som är viktiga för både EU och USA, har prövats hårt de senaste åren. Nu, med en ny administration i Vita huset som omdefinierar USA:s prioriteringar och med Frankrike tillbaka i Natos militära struktur, är utsikterna bättre. Personligen anser jag att tiden nu är mogen för en verklig utvärdering av de transatlantiska förbindelserna, för att ge dem den stadiga grund de behöver för att stå emot de aktuella gemensamma utmaningarna på den internationella arenan – energi, klimatförändringar, nya maktfaktorer, den finansiella och ekonomiska krisen och terrorismen.

Denna gång bör vi se bortom de ytliga politiska skiljaktigheterna och utvärdera våra djupare gemensamma intressen som hittills bara har tagits för givna. Utan en sådan djup gemensam utvärdering riskerar vi i västvärlden att förlora möjligheten att ta initiativ till andra maktcentrum, som kommer att vilja forma världen efter sina intressen – inte våra.

Säkerhet i Europa är till exempel ett sådant gemensamt intresse, som därför står i centrum för de transatlantiska förbindelserna. Även om krig i vår världsdel just nu är inte någon allvarlig risk skulle några aktuella negativa trender åter kunna göra detta möjligt om de tillåts kulminera och vi inte reagerar på rätt sätt. Framsteg är inte oåterkalleliga. Det vet vi i Centraleuropa mycket väl. Innan vi överväger ett förslag om att omvärdera vår världsdels aktuella säkerhetsstruktur bör vi därför försöka få konkreta svar när det gäller USA:s framtida deltagande, Natos framtid och den roll som EU förväntas ha efter Lissabonfördragets ikraftträdande.

Om EU vill förverkliga sin ambition att vara en verklig världspolitisk aktör bör det undanröja dessa skiljaktigheter mellan sina medlemmar och försöka ge dem samma grad av motivation när det gäller verkligt gemensamma ekonomiska intressen.

 
  
MPphoto
 

  Reinhard Bütikofer (Verts/ALE).(DE) Fru talman, fru minister, fru kommissionsledamot! Det fjärde sammanträdet i det transatlantiska ekonomiska rådet är ett perfekt tillfälle för detta forum att inleda ett nytt kapitel. TEC måste bli mer ambitiöst. Båda parterna i den transatlantiska dialogen är eniga om att våra högsta prioriteringar är att övervinna den ekonomiska krisen och bekämpa klimatförändringarna. Nu handlar det om att enas om en specifik dagordning för TEC som speglar dessa prioriteringar.

Samarbetet om innovationer för utveckling av kolsnåla ekonomier och energieffektiva samhällen är särskilt viktigt. Dessutom är det också viktigt att öka deltagandet från olika intressenters sida, såsom i den transatlantiska konsumentdialogen, ett forum som består av 80 konsumentorganisationer. Dessa organisationer skulle kunna bidra till att göra konsumentskyddet till ett centralt tema i diskussionerna om finansmarknadens reglering. Målet att inrätta en gemensam transatlantisk marknad senast 2015 kan vara alltför ambitiöst, men det måste bedömas utifrån det faktum att det kommer att förbättra folks liv på båda sidorna om Atlanten. Därför är De gröna positiva till ett nytt transatlantiskt avtal.

 
  
MPphoto
 

  James Elles (ECR).(EN) Fru talman! Jag instämmer med de talare som sade att vi har en verklig möjlighet framför oss i och med den nya amerikansk administrationen.

Jag har tre korta kommentarer. För det första verkar vi ha hamnat i en situation där ett enormt antal ämnen diskuteras mellan EU och USA, men där det saknas en strategisk dialog. Samtidigt säger man mig i Washington att den strategiska dialogen mellan USA och Kina är mycket mer omfattande än den strategiska dialog som vi har över Atlanten. Är inte detta toppmöte rätt tillfälle att säga att vi vill ha en strategisk dialog för ett strategiskt partnerskap?

För det andra, när det gäller frågan om protektionism i samband med TEC är det tydligt att den största faran under de kommande tolv månaderna är att marknader stängs snarare än att de öppnas, och samtidigt har vi den transatlantiska marknaden som är, som Elmar Brok sade, den största möjlighet vi har för att generera tillväxt på båda sidor om Atlanten.

Är det inte dags att se den transatlantiska marknaden som en viktig del av handelsutvecklingen i stället för att lägga den åt sidan som en regleringsfråga? Det är faktiskt en viktig öppnande faktor.

För det sista är det en besvikelse att vi inte har fått någon undersökning och heller ingen färdplan, såsom Günter Verheugen hade lovat. Undersökningen betalades av parlamentet. Om ni vill att parlamentet ska samarbeta med att framhålla hur vi nu behöver undersöka marknadsöppningar, släpp denna rapport, i enlighet med resolutionen, senast den 15 november.

 
  
MPphoto
 

  Daniel Caspary (PPE).(DE) Fru talman, mina damer och herrar! Om man anser att EU behöver partner, som alla de föregående talarna har sagt, blir detta särskilt tydligt på det ekonomiska området. Den transatlantiska marknaden har en handelsvolym på omkring två miljarder euro per dag. Detta tydliggör hur viktig Världshandelsorganisationen (WTO) är. Det blir också tydligt att frihandelsavtal är viktiga och framför allt att vi måste fokusera mer på det transatlantiska partnerskapet.

När jag betraktar den nye presidenten blir jag ibland oroad över vad som händer på andra sidan Atlanten. Han har tid att ta emot Nobelpriset i Oslo, men det var svårt för många europeiska stats- och regeringschefer att få ett möte med honom i samband med G20-toppmötet. Han hade tid i Köpenhamn för att stödja sin hemstads OS-ansökan, men tyvärr hade han inte tid att tillsammans med oss delta i ett viktigt europeiskt firande, närmare bestämt 20-årsdagen av Berlinmurens och järnridåns fall. Jag skulle vara glad om vi lyckades övertyga honom om att han inte bör vänta tills några dagar i förväg med att besluta om TEC-mötet ska äga rum, utan att han i stället bör stödja TEC med full övertygelse under de närmaste åren.

Handeln mellan EU och USA behöver underlättas. Vi behöver förbättringar på området gemensam standardisering. Tullar och icke-tariffära handelshinder behöver tas bort. Vi måste förhindra att mer protektionistiska åtgärder vidtas av båda sidorna. Vi måste garantera att produkterna är säkra för våra konsumenter. Vi måste förhindra att åtgärderna mot terrorism motverkar alla dessa åtgärder, vilket redan diskuteras. Därför skulle jag vara glad om vi kunde göra konkreta framsteg i vårt samarbete. Många av de frågor som berör oss i andra delar av världen, såsom löner, social dumpning och miljödumpning, är inte problem i den transatlantiska förbindelsen.

Jag tror att vi bör utnyttja tillfället att å ena sidan samarbeta med amerikanerna för att lösa våra gemensamma problem och å andra sidan försöka spela en gemensam roll i världen i stort för att uppnå framsteg inom WTO eller andra internationella organisationer, såsom Internationella arbetsorganisationen. När det gäller detta hoppas jag på goda resultat nästa vecka.

 
  
MPphoto
 

  Véronique De Keyser (S&D).(FR) Fru talman! Valet av president Barack Obama har med rätta välkomnats som en seger för den amerikanska demokratin. Det Nobelpris som han just har tilldelats sätter dock press på honom. Fred i Mellanöstern? Det är något som vi hoppas på, men han är definitivt inte trumfkortet. Fred i Afghanistan? Där har USA ett strategiskt manöverutrymme, men om president Obama lyssnar på sina politiska hökar riskerar han ett nytt Vietnam. Det är illustrativt att en bok av Gordon Goldstein som beskriver den dramatiska spiralen mot misslyckandet i Vietnamkriget har varit en verklig bästsäljare i Washington – det finns inga exemplar kvar i butikerna.

Presidenten måste nu välja mellan två strategier. Den ena fokuserar på stabilisering, utrotande av fattigdom och ekonomisk utveckling i Afghanistan genom militär och civil närvaro över hela landet. Den andra inriktas på ett fåtal stadsområden varifrån storskaliga insatser mot al-Qaida skulle inledas. Båda insatserna kräver att man sätter in styrkor, men den första är inriktad mot folket och den andra mot kriget, där risken för katastrof lurar i bankgrunden.

Bör inte EU rädda Barack Obama från de gamla demoner som hemsöker Förenta staterna och hjälpa honom välja den första av dessa strategier, som fokuserar på folket? Det är i alla fall min grupps synpunkt.

 
  
MPphoto
 

  Charles Tannock (ECR).(EN) Fru talman! ECR-gruppen är en stark förespråkare för samarbete mellan USA och Europa och eftersträvar ständigt närmare ekonomiska, handelsmässiga och politiska förbindelser med USA, som vi anser vara EU:s främsta allierade och inte en konkurrent. Vi står också i skuld till USA för dess bidrag till Nato, som baseras på våra gemensamma demokratiska värderingar, och vi välkomnar landets senkomna engagemang i kampen mot klimatförändringarna.

Vi bör trots det inte låtsas vara eniga om allt. Jag är till exempel bekymrad över den amerikanska administrationens motstridiga budskap i fråga om Ryssland. Det förefaller som om Washingtons tonvikt på att återställa förbindelserna mellan USA och Ryssland ursäktar Kremls grova ingrepp i sina grannländers angelägenheter, särskilt i Georgien och Ukraina.

Skrotandet av USA:s antimissilsystem, som skulle stationeras i Polen och Tjeckien, var också tvivelaktigt.

Upptäckten nyligen av en hemlig kärnanläggning i Iran skulle mycket väl kunna styrka denna bedömning, men vi måste nu alla fördubbla våra insatser för att stävja Irans kärnambitioner. Som USA:s allierade stöder vi också bestämt deras militära kamp mot jihadterrorism i Irak och Afghanistan och deras starka insatser för att uppnå en varaktig fred i Mellanöstern.

 
  
MPphoto
 

  Diogo Feio (PPE).(PT) Fru talman! Inledningsvis vill jag betona vikten av förbindelserna mellan Förenta staterna och EU, särskilt i en tid av global ekonomisk kris. Det finns ett ökande behov för oss att vidta gemensamma åtgärder för hanteringen av krisen, för energimarknaden och för kampen mot terrorismen, men vi behöver också mer fokuserade åtgärder som inte urartar i mer beskattning eller den typ av absurda angrepp som för närvarande riktas mot ett finansiellt system som marknaden behöver.

Beträffande den finansiella frågan vill jag belysa ansträngningarna både från Förenta staternas och från EU:s sida mot en politik av bättre lagstiftning, med tonvikt på intressenternas deltagande i debatten om rapporteringen. Samordnade åtgärder mellan Förenta staterna och EU är avgörande om vi ska uppnå mer mogna ekonomiska förbindelser, vilka faktiskt leder till en transatlantisk marknad som kanske kommer att vara uppnådd 2015.

Också här behöver vi försvara Atlantsamarbetet. Det är lika viktigt att minska de administrativa hindren mellan Förenta staterna och Europeiska unionen, så att man skapar mer konkurrenskraftiga villkor och en marknad som är mer tilltalande både för enskilda medborgare och för företag. Jag tror att den transatlantiska marknaden kan byggas på en stabil förhandlingsgrund, som kommer att stimulera ekonomierna och upphäva hotet av nya ekonomiska och sociala kriser såsom den som vi för närvarande upplever.

Avslutningsvis önskar jag att det klargörs att dessa villkor är unika och att en strategi som är mer inriktad på Atlantsamarbete kan medföra en bättre situation.

 
  
MPphoto
 

  Juan Fernando López Aguilar (S&D). (ES) Fru talman! Kommissionsledamot Benita Ferrero-Waldner tog upp vikten av att se till att utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor deltar i det transatlantiska toppmötet mellan EU och USA, och jag uppskattar att hon betonade detta.

Som ordförande för utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor vill jag också först och främst uppmärksamma er på vikten av att underteckna fördragen om utvisning och ömsesidig rättslig hjälp. Avsevärda ansträngningar har gjorts för att stärka det politiska, men även det rättsliga, samarbetet och därmed stärka förbindelserna mellan Eurojust och motsvarande institutioner i Förenta staterna.

För det andra skulle jag vilja belysa bidraget för att under de kommande fem åren stärka och främja den transatlantiska dialogen. För det tredje vill jag uppmärksamma Europaparlamentets insatser.

Därför skulle jag vilja be om att man vid Europaparlamentets nästa sammanträdesperiod i november informerar om resultatet av detta toppmöte och särskilt om kapitlet om rättsligt samarbete och samarbete i straffrättsliga frågor.

För det fjärde är det tydligt att Lissabonfördragets ikraftträdande kommer att leda till en enastående start för området med frihet, säkerhet och rättvisa, som en ny aspekt av EU:s ansvarsområde och ett nytt EU-politiskt område där Europaparlamentet också kommer att besluta.

Det är också skälet till varför, i känsliga frågor såsom uppgiftsskydd och personers grundläggande rättigheter, avtal om passageraruppgifter och Swift-uppgifter alltid bör vara förenliga med Europaparlamentets antagna resolutioner för att garantera skydd av personuppgifter, särskilt den resolution som antogs den 17 september.

Slutligen, när det gäller viseringar måste vi komma ihåg vikten av ömsesidighet, eftersom det för närvarande finns stort utrymme för förbättringar på detta område. Det är bra att samarbeta med Förenta staterna i fråga om viseringar, men detta är också ett utmärkt tillfälle för oss att betona ömsesidigheten för att se till att vi hela tiden är på jämlik fot med Förenta staterna när avtal ingås.

 
  
MPphoto
 

  Harlem Désir (S&D).(FR) Fru talman, fru Malmström, fru kommissionsledamot, mina damer och herrar! Samarbetet mellan Europa och Förenta staterna är avgörande för att lösa de flesta av världens stora kriser, och den nya amerikanska administrationen erbjuder utan tvivel en möjlighet. Den har redan tagit några initiativ som har inneburit en brytning med det förgångna. I Irak, i frågan om Guantánamo, när det gäller antimissilsystemet. Men det skulle vara naivt att tro att detta räcker för att göra USA:s och EU:s synpunkter identiska i alla situationer och att de transatlantiska förbindelserna nu kommer att vara mycket enkla.

Vare sig det gäller förberedelser inför Köpenhamn eller bistånd till utvecklingsländer, Doha och protektionism, finansiell reglering och bekämpning av skatteparadis, återupptagandet av fredsprocessen i Mellanöstern eller en bestämd hållning i den iranska kärnvapenfrågan är USA extremt ovilligt att skrida till handling. Detta gäller inte bara frågan om huruvida administrationen har goda avsikter. Det står ofta i samband med lobbygruppers påverkan på kongressen eller helt enkelt en stormakts försvar av sina intressen, vilka skakas av den nya världsordningen.

Framsteg på alla dessa områden kan bara ske om EU spelar sin korrekta politiska roll som en enskild global aktör i ett partnerskap av jämlikar – för att använda kommissionsledamotens uttryck – och till fullo tar sitt ansvar.

Ur detta perspektiv måste jag säga att det finns en viss förvirring i den europeiska hållningen och ibland också en viss naivitet, och detta gäller också parlamentet. Det förhållningssätt man har valt gentemot tanken på en stor transatlantisk marknad, vilket var Leon Brittans tanklösa plan när han var kommissionsledamot, innebär vissa risker.

Frågan om handelshinder hanteras som om problemen bara var av teknisk natur. Naturligtvis är den ekonomiska och kommersiella handeln mellan Förenta staterna och Europa viktig för sysselsättningen och för företagen. Den bör utvecklas. För det första är det emellertid så att handeln egentligen inte är i fara. För det andra, när det finns en konflikt så gäller den antingen försvaret av våra ekonomiska intressen – till exempel i fallet med Airbus – eller så gäller det en risk för vår hälsa eller våra miljöregler – till exempel när det gäller kött som innehåller hormoner eller klorbehandlad kyckling – och vi bör därför sätta förbättrade ekonomiska förbindelser före vår egen interna modell, vår sociala modell, vår miljömodell eller utvecklingsmodell, som om de ekonomiska förbindelserna var ett självändamål. Vi måste kunna kombinera dessa båda, och vi bör inte ge upp vårt politiska självbestämmande i jakt på ett partnerskap, som i sig visserligen är ett lovvärt mål.

 
  
MPphoto
 

  Peter Skinner (S&D).(EN) Fru talman! Jag har ett par punkter att ta upp. Det är svårt att se hur vi skulle kunna passa in hela den resolution om TEC som vi har lagt fram i själva TEC. Det är, som vi vet, en mycket liten verksamhet. Jag kommer att vara där nästa tisdag, fru kommissionsledamot. Jag ser fram emot att träffa er tillsammans med Elmar Brok och andra parlamentsledamöter – en fråga som jag ska återkomma till avslutningsvis.

Vi har emellertid nyckelfrågor som kan tas upp i TEC och som kan hanteras eftersom de är tillräckligt övergripande, för att låna era ord, fru kommissionsledamot. Finansiella tjänster, till exempel, som är lämpliga att behandla eftersom resultaten diskuteras ingående och befinner sig nära en överenskommelse – inte bara inom G20 utan också i de pågående diskussionerna i parlamentet, med kommissionen och med amerikanerna.

Särskilt redovisning är en av dessa aspekter inom räckhåll för politiska beslutsfattare och lagstiftare. Antagandet av bra globala redovisningsstandarder senast 2011 är något som snabbt behöver slutföras från USA:s sida. När det gäller försäkringar har Solvens II bidragit till att inrätta global reglering – som uppriktigt sagt fordrar ett svar från USA:s sida – och jag tackar ordförande Paul E. Kanjorski i den amerikanska kongressen för det arbete han har gjort när det gäller Federal Office of Information.

Låt mig slutligen bara säga, när det gäller den transatlantiska lagstiftningsdialogen, att kongressen och parlamentet måste intensifiera sina åtgärder på detta område. Vi vill inte följa efter administrationen och kommissionen. Det skulle de flesta här i parlamentet hålla med om. Vi vill vara med och leda förändringarna. Vi måste vara drivkraften för denna förändring. Det transatlantiska ekonomiska rådet (TEC) behöver vårt stöd, men den transatlantiska lagstiftningsdialogen (TLD) måste stå i centrum för diskussionen – inte bara på sidan om och inte bara som rådgivare utan i högsta grad som en del av den centrala aspekten i hela denna transatlantiska förbindelse.

 
  
MPphoto
 

  Janusz Władysław Zemke (S&D).(PL) Fru talman! Tack för att jag fick ordet. Det är mycket viktigt att vi diskuterar transatlantiska förbindelser eftersom vi delvis befinner oss i en paradoxal situation. Förändringarna i Förenta staterna har fått ett mycket gott mottagande i Europa. Å andra sidan visar dock Förenta staterna större intresse för andra viktiga länder och världsdelar än vad landet tidigare gjort. Särskilt har man noterat ett återupplivande av kontakterna mellan Förenta staterna och Kina, liksom även insatser för att förbättra förbindelserna med Ryssland.

Vårt problem är att vi vill inkludera alltför många frågor i diskussionen. Jag anser att vi bör koncentrera oss på två områden. Det första området är de finansiella och ekonomiska frågorna. Det andra området är säkerheten. Förenta staterna och Europa skulle kunna göra mycket mer tillsammans på dessa båda områden.

 
  
MPphoto
 

  Michael Theurer (ALDE).(DE) Fru talman, mina damer och herrar! Vi har utarbetat en viktig resolution som omfattar ett antal teman. En viktig poäng – handeln – behandlas emellertid bara i korthet. Jag anser att den internationella handeln är en avgörande faktor. Den minskade världshandeln är en av orsakerna till den ekonomiska och finansiella krisen, och jag skulle vilja se större fokus på världshandeln, också nu inom det transatlantiska ekonomiska rådet (TEC).

USA och EU är inte eniga på alla områden. Tvärtom har vi har bara ett fåtal handelsavtal, det finns risk för bilateralism och det är möjligt att Doharundan inte kommer att fullföljas av USA. Därför bör vi ta itu med de avgörande punkterna, och jag hoppas att TEC kommer att innebära ny stimulans för att återuppliva den internationella handeln.

 
  
MPphoto
 

  Jan Philipp Albrecht (Verts/ALE).(DE) Fru talman! Jag vill än en gång uppmärksamma en aspekt av det transatlantiska samarbetet på området polisarbete och rättvisa som redan har nämnts, närmare bestämt överförandet av bankers Swift-uppgifter till USA.

När vi diskuterar denna punkt bör vi komma ihåg att rådet har gett sig självt ett mandat att förhandla med USA om överföring av uppgifter. Vi bör påminna rådet att hålla sig till detta mandat i sina förhandlingar med USA. Jag är mycket orolig över att Europeiska rådet skulle pressas att acceptera de amerikanska kraven och att kringgå europeiska dataskyddsnormer.

Jag tror att detta skulle skicka ut fel signal, särskilt eftersom graden av dataskydd kommer att justeras på många områden under nästa år till följd av Lissabonfördraget, vid byråer såsom Europol och Eurojust med flera. Jag tror att vi skulle skicka ut rätt signal om rådet och kommissionen skulle följa dataskyddsnormerna och upprätthålla dessa gentemot USA eller insistera på en senareläggning.

 
  
MPphoto
 

  Zoltán Balczó (NI).(HU) I en av EU:s vitböcker från 1996 läste jag att en hård global strid förväntas under kommande årtionden mellan Europa, Förenta staterna, Japan och asiatiska tillväxtländer. Lyckligtvis sker denna strid inte med vapen utan huvudsakligen inom den ekonomiska sektorn. Europa måste hävda sig i detta sammanhang. President Valéry Giscard d’Estaing, som var ordförande för konventet, alltså ledare för den grupp som utarbetade den konstitution som sedan förkastades, sade att Europa inte får vara Förenta staternas rival utan måste vara en pålitlig partner. Detta är en nyckelfråga för att nå framgång i toppmötet mellan EU och USA. Vi måste eftersträva partnerskap, men om vår enda ambition är att Förenta staterna ska se oss som en partner och vi inte tar upp konflikter för den europeiska befolkningens räkning kan vi inte uppnå framgång i viktiga frågor.

 
  
MPphoto
 

  Cecilia Malmström, rådets tjänstgörande ordförande. − Fru talman! Tack alla ledamöter för inlägg i den här debatten. Det råder stor enighet om vikten av att fördjupa samarbetet med den amerikanska administrationen och det toppmöte vi står inför. Det är glädjande att den amerikanska regeringen visar en sådan vilja att fördjupa och utveckla våra relationer. Jag tycker att vi har mycket gott på fötterna och vi är väl förberedda för att ta vissa viktiga steg. Vi har ett antal gemensamma problem med vår partner USA och därför är det angeläget att hitta gemensamma lösningar.

Jag tror att vi kan ta steg framåt när det gäller klimatfrågan, den ekonomiska krisen och Doha-rundan – att återigen bekräfta hur viktigt det är att den avslutas – och att vi kan inleda oerhört viktiga processer på det rättsliga området. Inte minst är det ekonomiska partnerskapet ett mycket viktigt forum för oss. Vi ser också vikten av att diskutera viktiga regionala frågor, till exempel Afghanistan, Pakistan och Mellanöstern.

Jag fick några konkreta frågor. När det gäller visumfrågan från Sarah Ludford så gör både rådet och kommissionen allt för att viseringsfriheten ska gälla samtliga EU-länder. Det är illa att det inte är så idag, men vi fortsätter att arbeta mycket intensivt på att detta ska bli verklighet.

När det gäller den så kallade Tobin-skatten vet jag att det finns ledamöter i parlamentet som är varma anhängare av den. Jag skulle vilja formulera mig så här: en Tobin-skatt kan bara fungera om den blir global och om det finns globala kontrollinstrument – annars blir den ännu en protektionistisk åtgärd. Det finns idag inga som helst förutsättningar att få en internationell, global överenskommelse om en Tobin-skatt, så ordförandeskapet kommer inte att driva den frågan. Jag vill vara tydlig med det.

När det gäller Swift så handlar det om att vi är överens med USA om betydelsen om att kunna utbyta information om finansiella transfereringar. Det är värdefullt i kampen mot gränsöverskridande brottslighet och terrorism. Nu behövs det ett nytt avtal eftersom det belgiska företaget Swift flyttar till Europa, men vi är båda angelägna om att behålla programmet för att förhindra finansiering av terrorism.

I en övergångsfas behöver vi hitta ett avtal som kan gälla under kort tid tills vi har det nya Lissabonfördraget på plats. Det har varit experter som har tittat på detta, bland annat har den franske domaren Jean-Louis Bruguyère som på EU:s uppdrag inspekterat TFTP. Han menar att de rättssäkerhetskrav och skydd för personuppgifter finns i det nuvarande avtalet är tillräckliga. I det mer permanenta avtalet så småningom kommer det också, när Lissabonfördraget har trätt ikraft, att finnas möjligheter för Europaparlamentet att aktivt delta i utformandet av detta.

Det är ett mycket viktigt möte vi står inför nästa vecka, men det är trots allt bara ett möte. Jag tror att vi kan nå framåt, lösa vissa frågor och sätta i gång viktiga processer kring de frågor som vi har gemensamt och behöver lösa i ett nära och strategiskt partnerskap med den amerikanska regeringen. Jag är mycket glad över det starka stöd som finns i Europaparlamentet för rådet och kommissionen i våra ansträngningar. Jag kommer naturligtvis att rapportera om resultatet nästa gång vi ses på plenarsammanträdet i Bryssel.

 
  
MPphoto
 

  Benita Ferrero-Waldner, ledamot av kommissionen.(EN) Fru talman! Först av allt vill jag instämma med James Elles i frågan om en mer omfattande strategisk dialog med en viktig strategisk partner. Det är vårt mål.

Som jag tidigare sade handlar det om att samarbeta för en global återhämtning, så finansiella och ekonomiska frågor kommer att ha en mycket viktig plats på vår dagordning. Vi har varit en av drivkrafterna bakom aktiveringen av G20-processen, vilken som bekant lyftes upp på ledarnivå i november förra året på initiativ av ordförande José Manuel Barroso och president Nicolas Sarkozy, men vi är inte de enda som behövs.

G20-toppmötet i Pittsburgh har också varit framgångsrikt för att ge en plattform för flexibel makroekonomisk samordning, då vi också söker utträdesstrategier för att gradvis minska vår respektive direkta krishanteringspolitik.

IMF och Världsbanken instämmer i att detta kommer att kräva olika strategier från de olika parterna beroende på deras respektive ekonomiska situation. Med tanke på den aktuella globala ekonomiska situationen kommer ledarna naturligtvis också att diskutera möjliga vägar ut ur krisen samt sätt att öka tillväxten och skapa arbetstillfällen. Frågan om reglering av finansmarknaderna kommer att vara särskilt viktig.

Vi anser att det är nödvändigt att se till att man snabbt inrättar ett globalt samordnat system av makrotillsyn som grundas på nära samarbete med Internationella valutafonden och rådet för finansiell stabilitet (FSB).

När det gäller bankerna behöver vi använda oss av åtagandena från London och Pittsburgh om bättre och mer kapital och konsekvent hårdare försiktighetsregler för finanscentrum. Vi behöver intensifiera vårt arbete mot en effektiv global konvergenspolitik för krishantering och systemviktiga finansinstitutioner.

Vi bör också uppnå en enhetlig uppsättning bra globala redovisningsstandarder för finansiella instrument senast i slutet av 2010 och förhoppningsvis en fullständig konvergens senast i juni 2011.

När det gäller klimatförändringarna hade vi ett första inledande utbyte om klimatförändringar med president Barack Obama i Prag. Jag var personligen närvarande, och vi pressade Förenta staterna att göra mer mot klimatförändringarna, men vi vet samtidigt att president Obama har ett mycket viktigt ärende i kongressen och senaten som gäller hälso- och sjukvård. Därför tror jag att vi måste sätta ännu mer press på honom att fördubbla ansträngningarna för att komma fram till bindande regleringar och åtaganden för Köpenhamn, med tanke på hans engagemang i den inhemska agendan.

När det gäller TEC, så är detta en mycket viktig ny mekanism, eller en mekanism som fått ny kraft, för att arbeta med alla frågor som gäller den fria marknaden och marknadshinder. Vi vill undanröja dessa hinder, vilket är det slutliga målet för TEC. Detta angavs tydligt i ramavtalet om TEC av den 30 april 2007. Naturligtvis är jag medveten om de olika idéer som har tagits upp den senaste tiden – såsom att nå en enhetlig transatlantisk marknad senast 2015 genom borttagande av befintliga hinder för ekonomisk integration, i det så kallade Millán Mon-betänkandet. Vi behöver utan tvivel arbeta med att hitta rätt balans mellan ambition och realism, vilket är skälet till att vi arbetar med uppgifter för TEC som är prioriterade på medellång sikt.

När det gäller hinder vet vi redan att ni i parlamentet vill ha en undersökning, och vi välkomnar ert stöd för denna undersökning. En sådan skulle vara viktig för att vägleda TEC:s framtida arbete. Undersökningen har ännu inte slutförts men den är under arbete, och det finns ännu ett antal tekniska frågor som ska klaras ut innan den är helt färdig att offentliggöras. Kommissionsledamot Catherine Ashton kommer att hantera detta, och jag kommer utan tvekan att framföra parlamentets intresse.

Eftersom det har tagits upp, låt mig också säga att energirådet inte kommer att överlappa TEC. Dagordningarna kommer att komplettera varandra. Det är tydligt att trygghetsfrågorna kommer att gå till energirådet, medan regleringsfrågorna går till TEC. Energirådet är inriktat på ny teknik och energitrygghet.

En mycket kort kommentar om Swift och några GLS-frågor som har nämnts. Swift-avtalet behövs eftersom det innehåller specifika mekanismer för uppgiftsskydd. Detta är tydligt, och något liknande borde också gälla för avtalet om ömsesidig rättslig hjälp.

Man bör också känna till att detta avtal om ömsesidig rättslig hjälp står i centrum för Swift-avtalet, och alla förfrågningar från USA är föremål för godkännande av en EU-rättslig myndighet inom denna ram, så vi behöver fortsätta att arbeta med detta.

När det gäller Esta kom vi med en preliminär bedömning vars slutsats var att Esta utifrån den tillfälliga slutbestämmelsen inte är liktydigt med förfarandet för ansökning om visering till Schengenområdet såsom detta definieras i Europeiska kommissionens gemensamma konsulära anvisningar. Vi kommer emellertid att utarbeta en slutlig bedömning när väl det slutliga beslutet om Esta har offentliggjorts, och denna utvärdering kommer också att gälla frågan om Esta-avgiften om denna avgift verkligen införs. Ni förstår nog att vi inte vill ha denna.

Ett sista svar om terrorismen. I vårt arbete inom ramen för toppmötet diskuterar vi med USA hur man ska gå mot ett närmare samarbete i kampen mot terrorismen, särskilt mot bakgrund av planerna om att stänga Guantánamo.

Behovet att säkra att de grundläggande rättigheterna följs är avgörande. Ingåendet av fördragen om ömsesidig rättslig hjälp kommer också att hjälpa oss i detta avseende. Vi kommer i detta sammanhang också att samarbeta om att förhindra radikalism, inklusive missbruk av Internet.

Ni kan se att det finns en enorm uppsjö av frågor. Vi har talat om alla de politiska frågorna tidigare, men jag instämmer med rådsordföranden i att detta, även om det kommer att bli ett viktigt toppmöte, bara kommer att vara ett möte på några timmar. Inte allt kan lösas på ett möte, men det kommer att vara en mycket bra nystart.

 
  
MPphoto
 

  Talmannen. – Jag har mottagit sex resolutionsförslag(1) som har ingivits i enlighet med artikel 110.2 i arbetsordningen.

Debatten är härmed avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum torsdagen den 22 oktober 2009.

Skriftliga förklaringar (artikel 149)

 
  
MPphoto
 
 

  Elena Băsescu (PPE), skriftlig.(RO) Toppmötet mellan EU och USA i november kommer att stärka det transatlantiska partnerskapet och främja dialogen mellan dessa båda stora maktfaktorer. Förbindelserna dem emellan måste grundas på gemensamma värderingar och mål, och ett ännu närmare samarbete ligger i vårt gemensamma intresse och är till vårt gemensamma bästa.

EU och Förenta staterna måste spela en viktig roll i kampen mot klimatförändringar. På denna punkt har ett antal gemensamma åtaganden gjorts i kampen mot den globala uppvärmningens negativa effekter. Vad EU beträffar är en gångbar och praktisk lösning för att skydda miljön att ta sjöfartskanalen Rhen-Main-Donau i bruk, vilken utgör en direkt länk mellan hamnarna i Rotterdam och i Constanţa.

Att använda inlandssjöfarten som ett alternativ kommer att medföra många ekonomiska fördelar och även bidra till att minska ljudföroreningar och växthusgasutsläpp. Om man använder denna kanal och höjer dess profil kommer detta att göra varutransporter billigare, säkrare och effektivare i termer av användningen av energiresurser.

Miljöskyddspolitiken kan kompletteras med åtgärder som stöder rörligheten över kontinenten och internationella förbindelser, samtidigt som detta också ger säkerhet och trygghet för europeiska varor och medborgare.

 
  
MPphoto
 
 

  Tunne Kelam (PPE), skriftlig.(EN) När Lissabonfördraget ska till att träda i kraft kommer snabba framsteg i de transatlantiska förbindelserna mellan de två största demokratiska och ekonomiska aktörerna att vara än viktigare. Både EU och USA fortsätter att vara nyckelaktörer i den internationella handeln och stabiliserande faktorer. Europaparlamentet har varit en ledande kraft för att nå framsteg i det transatlantiska samarbetet, och det har i sina resolutioner föreslagit inrättandet av en transatlantisk fri marknad samt inrättandet av nya strukturer för närmare politiska och interparlamentariska förbindelser. Det transatlantiska ekonomiska rådet har gjort ett bra jobb hittills. Jag hoppas att vi under den närmaste framtiden ska kunna komma fram till lösningar för att övervinna regleringshindren mellan EU och USA. Lagstiftarnas roll kommer att vara viktig i denna förbindelse. Europaparlamentarikerna är villiga och redo att till fullo bidra till arbetet med TEC.

Vi bör uppmuntra den amerikanska kongressen att göra ett fullständigt åtagande till en regelbunden transatlantisk lagstiftningsdialog och därmed också till ett aktivt deltagande i TEC. Jag vill fråga kommissionen och rådet hur Europaparlamentets resolutioner har följts upp och samtidigt uppmuntra båda institutionerna att med kraft arbeta mot att uppnå en transatlantisk fri marknad.

 
  
MPphoto
 
 

  Alan Kelly (S&D), skriftlig.(EN) Förbindelserna mellan USA och EU har alltid varit starka. Det var med amerikanskt stöd som ett Europa som slagits i spillror kunde återuppbyggas och utvecklas under efterkrigsåren. Nu står världen än en gång inför en kris, och det är viktigare än någonsin att vi behåller denna koppling och tillsammans arbetar för att lösa de problem som har drabbat världsekonomin. Europeiska unionen och Förenta staterna har en strategisk roll att spela i återhämtningsprocessen. Sammanlagt utgör vår bruttonationalprodukt mer än hälften av världens bruttonationalprodukt, och vi har världens starkaste bilaterala handelspartnerskap, som står för nästan 40 procent av världshandeln. Emellertid måste ytterligare utveckling ske om vi ska kunna bekämpa den ekonomiska krisen effektivt. Det transatlantiska ekonomiska rådet har föresatt sig ett mål med en integrerad transatlantisk marknad senast 2015. Detta ska uppnås genom att minska handelshindren. Om detta mål uppnås kan den ekonomiska tillväxten återställas och återhämtningsprocessen kan inledas. Risken för en ökad kreditåtstramning är inte över. För att undvika ytterligare ekonomisk kollaps och arbetslöshet måste Europeiska kommissionen se till att en samordnad ekonomisk politik införs på båda sidorna.

 
  
MPphoto
 
 

  Franz Obermayr (NI), skriftlig. (DE) Det står helt klart att de ekonomiska förbindelserna mellan USA och EU måste upprätthållas. Men USA får under inga förhållanden tillåtas ha ekonomiskt monopol på Europa. Vi måste i stället dra lärdom av den ekonomiska krisen som de okontrollerade finansmarknaderna i USA förorsakade. Europa måste upprätthålla sin ekonomiska självständighet och hitta sina egna vägar ur krisen, i synnerhet när bonusar på miljarder dollar utbetalas på New York-börsen i denna stund. Jag uppmanar därför att arbeta för en starkare europeisk ställning inom ramen för det transatlantiska ekonomiska rådet. Vid toppmötet mellan EU och USA i Prag i april 2009 uppmanade president Barack Obama Europeiska unionen att erbjuda Turkiet fullt medlemskap inom en snar framtid. EU skulle på så sätt bidra till en bättre förståelse för den islamiska världen. Det faktum att USA stöder sin strategiska Nato-allierade (så att Turkiet banade väg för att Anders Fogh Rasmussen att bli Natos generalsekreterare) får inte leda till att förhandlingarna om fullt medlemskap påskyndas. Trots det amerikanska stödet blir Turkiet inte ett lämpligt kandidatland till medlemskap eftersom det inte finns några tecken på att de stora kulturella, geografiska, ekonomiska och politiska skillnaderna minskar. EU bör ta tydlig ställning gentemot USA i den här frågan.

 
  
MPphoto
 
 

  Richard Seeber (PPE), skriftlig.(DE) I ljuset av den ekonomiska krisen och förberedelserna inför klimatkonferensen i Köpenhamn är det viktigt för oss att i samband med det transatlantiska ekonomiska rådets möte ta tillfället i akt att ytterligare stärka förbindelserna mellan EU och USA. Inom miljöområdet måste vi diskutera i synnerhet nya livsmedel. Möjligheterna och perspektiven för nanoteknik är också relevanta frågor. Vi bör absolut hålla diskussionerna om genteknik och kloning av djur öppna. Europa får inte dra sig för att inför sina handelspartner tydligt klargöra vissa medlemsstaters betänkligheter. Inom området för kemiska och giftiga ämnen måste vi sträva efter höga skyddsstandarder och bättre samordning. Det här kommer inte enbart att underlätta för handeln och de ekonomiska förbindelserna, utan det kommer även att se till i synnerhet att europeiska konsumenter skyddas mot giftiga ämnen i miljön och i produkterna som de använder. Med konstruktiva diskussioner ser man till att de särskilda förbindelserna mellan EU och USA upprätthålls.

 
  
MPphoto
 
 

  Joanna Senyszyn (S&D), skriftlig. (PL) Fru talman, mina damer och herrar! Det är bra att man i resolutionen om förberedelser för CET-mötet och toppmötet mellan EU och Förenta staterna (2–3 november 2009) på sidan 17 uppmanar USA att behandla alla unionsmedborgare lika och att programmet för viseringsundantag utökas till att omfatta alla EU:s medlemsstater.

Det är hög tid att Europaparlamentets uppmaningar, kommissionens ansträngningar och de visumdiskriminerade medlemsstaternas strävanden ger resultat. I annat fall skulle det vara nödvändigt att vidta radikala åtgärder och införa ett visumtvång för amerikanska medborgare. Det är äntligen dags att sätta stopp för det här ensidiga amerikanska privilegiet. Europaparlamentet får inte tolerera amerikansk diskriminering av europeiska medborgare på grund av deras medborgarskap. Europaparlamentets ståndpunkt i den här frågan är av yttersta betydelse eftersom inte alla regeringar i medlemsstaterna förstår behovet av att tillämpa principen för ömsesidigt visum. En av dem är Polens regering. Medborgarnas inställning är raka motsatsen. Över 61 procent av polackerna ställer sig bakom införandet av inresevisum för amerikanska medborgare. I en Internetundersökning var upp till 96 procent positivt inställda till införandet av en sådan åtgärd.

Jag hoppas att kommande toppmöte mellan EU och USA kommer att innebära en vändpunkt, åtminstone när det gäller visumpolitiken, och att medborgarna i alla unionens medlemsstater under det nya året 2010 kommer att kunna resa normalt. Med andra ord hoppas jag att de får uppleva samma frihet som alla amerikanska medborgare som kan välja att resa till det EU-land de vill.

 
  

(1) Se protokollet.

Rättsligt meddelande - Integritetspolicy