Fullständigt förhandlingsreferat

Torsdagen den 22 oktober 2009 - Strasbourg

9. Röstförklaringar

Muntliga röstförklaringar

- Budgetåret 2010

  Daniel Hannan (ECR). – (EN) Herr talman! I ett läge då de nationella regeringarna tvingas skära ned sina budgetar och när våra väljare tvingas göra besparingar i sina hushållsbudgetar tillåter sig EU typiskt nog att höja sin egen budget rejält.

Detta kommer att få direkta och påtagliga budgetkonsekvenser i medlemsstaterna. När det gäller mitt eget hemland kommer bidragen från vår budget till exempel att stiga med 60 procent under de närmaste tolv månaderna. För att sätta in detta i ett perspektiv kan jag nämna att mitt parti i samband med den senaste partikonferensen lovade att skära ned de totala offentliga utgifterna med 7 miljarder pund om året. Vi spenderar dubbelt så mycket bara på denna enda post som utgörs av bruttobidrag till EU-budgeten.

Man kan kamouflera det som stimulansåtgärder och som en reaktion på kreditåtstramningen och allt det andra, men ni vet att det där inte är sant. Vad vi i själva verket gör är att ta pengar ur folks privata fickor och plånböcker och spendera dem åt dem på byråkrati. Om detta hade varit det effektivaste sättet att anslå resurser skulle vi ha förlorat det kalla kriget. Nu ser vi hur det egentligen ligger till, nämligen att EU:s huvudfunktion är att sysselsätta sina egna anställda, vilket är skälet till att dess budget alltid höjs.

  Diane Dodds (NI). – (EN) Herr talman! Jag vill göra klart att jag röstade för ändringsförslagen 732 och 733, och det är synd att parlamentet inte röstade för dem. Jag välkomnar alla åtgärder som förhindrar stöd till familjeplaneringsprogram som omfattar en serie abortprogram och påtvingad sterilisering.

Det bör vidare välkomnas att stödmottagarna åläggs att aktivt bekämpa könsselektionen bland barn som föds i vissa asiatiska länder. Detta ändringsförslag skulle ha gjort det möjligt för EU att följa upp sina fördömanden med konkreta åtgärder och att vägra att ge stöd till sådana program.

- Betänkande: László Surján (A7-0038/2009)

  Zuzana Roithová (PPE). – (CS) Herr talman! Även jag vill uttrycka min irritation över att vi i dag inte har lyckats enas om kravet att EU:s stöd via biståndsbudgeten inte får gå till verksamhet som familjeplanering genom tvångsaborter eller tvångssterilisering. Jag protesterar mot de metoder som framför allt i många asiatiska länder innebär att kvinnor tvingas göra abort, särskilt om de är gravida med flickor. Det påstås att man har gjort sig av med 35 miljoner flickor på detta sätt. Vi får inte stödja dem som organiserar sådan här verksamhet och vi måste sluta upp med att ge dem pengar från EU. En sådan försäkran har emellertid stoppats av det försåtliga röstande som vi i dag har fått bevittna från liberalers, kommunisters och en del socialdemokraters sida i samband med antagandet av budgeten.

  Zoltán Balczó (NI). – (HU) Bland de många ändringsförslagen fanns en textändring som slog huvudet på spiken. Det står att man avvisar tanken att gemenskapens budget ska användas för att finansiera ett mer militaristiskt och nyliberalt EU. Detta ändringsförslag förkastades av parlamentet, vilket visar att man inte har dragit lärdom av de senaste årens kris eller av den slutsats som till och med har dragits av tidigare anhängare av den fria marknaden, nämligen att man inte längre kan fortsätta på denna väg. EU:s budget utgår alltid från den fria marknadens överhöghet, den som vi på senare tid har fått erfara kan åsamka Europas invånare så stor skada.

  Bruno Gollnisch (NI). – (FR) Herr talman! Medan olika institut och program, som alla rättar sig efter de politiskt dominerande linjerna när det gäller kommunikation, utbildning och omskolning av invånarna, får flera miljarder euro, berövas våra mjölkproducenter det stöd de har rätt att förvänta sig genom ett förfarandemässigt trick.

Två ändringsförslag hade faktiskt lagts fram: ändringsförslag 812, som kanske fick stöd från rådet och som bara gällde 300 miljoner euro, och ändringsförslag 70, som gällde 600 miljoner euro. Det verkar logiskt att vi först röstar om ändringsförslag 70, vilket dessutom framgår mycket tydligt av artikel 161.2 i vår arbetsordning: ”Om två eller flera ändringsförslag, som ömsesidigt utesluter varandra, har lagts fram till samma textavsnitt, ska det ändringsförslag som avviker mest från den ursprungliga texten ha företräde och vara det som först går till omröstning.”

Föredraganden åberopade en informell regel, men formella regler har företräde framför förment informella regler, och detta förfarande har använts som förevändning för att förklara att det andra ändringsförslaget, som innebar en höjning av anslaget till 600 miljoner euro, faller bort.

Det är skandalöst!

- Betänkande: Vladimír Maňka (A7-0037/2009)

  Vilija Blinkevičiūtė (S&D). – (LT) Jag röstade för 2010 års budget, eftersom de medel som öronmärks i denna budget faktiskt kommer att göra situationen något lättare för medborgare i EU:s medlemsstater som har drabbats av den ekonomiska, sociala och finansiella krisen. I denna budget har dessutom mer medel öronmärkts för sociala ändamål, vilket är särskilt viktigt i dagsläget. Jag stödde även bestämmelserna om att avsätta ytterligare medel för att öka sysselsättningen och skydda arbetstillfällen. Det är också mycket viktigt att vi avsatte särskilda medel för mejerisektorn. Vi kunde naturligtvis ha avsatt ännu mer pengar till mejerisektorn, som socialdemokratiska företrädare föreslog, men det är bra att åtminstone en del av anslagen i detta förslag har avsatts för detta.

  Peter van Dalen (ECR). – (NL) Herr talman! Jag röstade mot budgeten eftersom alla poster antingen är oförändrade eller har höjts i ett läge när alla medlemsstater brottas med krympande inkomster. Och så spenderar vi i EU mer pengar! Det är för mig obegripligt.

Jag röstade även nej eftersom det nu har slagits fast att varje parlamentsledamot, utöver sin lön och ersättning för resor och andra kostnader, har rätt till 4 202 euro för allmänna utgifter. Ledamöterna förväntas använda detta avsevärda belopp för till exempel kontors- och telefonkostnader, men man behöver inte redovisa hur beloppet har använts. Det betyder att parlamentsledamöterna varje månad får en blankocheck som skulle förvåna självaste jultomten.

Jag finner detta oerhört stötande. Om parlamentet tar sig självt på allvar måste man sätta stopp för denna praxis. Man kan göra det genom att ansluta sig till mig och rösta mot budgeten, och jag uppmanar också alla ledamöter att själva granska hur dessa 4 202 euro spenderas.

- Ändring av förordning (EG) nr 1234/2007 (”enda förordningen om de gemensamma organisationerna av marknaden”)

  Krisztina Morvai (NI). – (HU) Jag röstade naturligtvis för det förslag som ska lindra krisen inom mejerisektorn. Jag vill återigen betona att detta bara är en allmosa som inte ens räcker för att släcka eldsvådan. Jag skulle emellertid ha tyckt att det vore fel att rösta mot detta. Jag är besviken och ledsen över att jag inte ens efter upprepade försök fick något svar på mina tre frågor. Den första frågan handlade om vad EU vill göra för att se till att man inte i framtiden fortsätter att ragla från den ena krisen till den andra, vare sig det är inom mejerisektorn eller handlar om liknande kriser på andra håll. Vilka lärdomar har EU dragit av denna fruktansvärda kris som har ödelagt, och fortsätter att ödelägga, många familjers liv? Min andra fråga till kommissionsledamoten, då hon var här, och därför även till kommissionen gällde hur dessa pengar kan fördelas i medlemsstaterna och om det kan ske på ett sätt som gör att de först går till små producenter vars utkomst hotas. Den tredje fråga som jag inte fick något svar på handlade om vilka åtgärder nya medlemsstater vill vidta mot den diskriminerande situation som de befinner sig i. Hundra procent av vår marknad måste vara…

(Talmannen avbröt talaren.)

  Peter Jahr (PPE). – (DE) Herr talman! Jag vill komma med tre kommentarer om resolutionen om mejerisektorn: För det första välkomnar jag särskilt att kommissionen nu kan reagera snabbare på marknadsstörningar inom mejerisektorn. För det andra gläder det mig att vi tillsammans har lyckats ge de europeiska mjölkbönderna ekonomiskt stöd. För det tredje måste vi, just eftersom pengar inte är allt, nu lägga vår tid på förberedelser inför perioden efter mjölkkvoterna. Jag hoppas därför på en intensiv dialog mellan politiker och sektorn, för frågan om hur vi ska konfigurera mejerimarknaden för mjölkbönder efter 2015 är fortfarande obesvarad och detta är enligt min uppfattning det största problemet.

  Zuzana Roithová (PPE). – (CS) Jag stöder till fullo att tillämpningsområdet för artikel 186 utvidgas till att omfatta sektorn för mjölk- och mejeriprodukter. Detta kommer att göra det möjligt att reagera flexibelt på plötsliga förändringar på de globala och europeiska mjölkmarknaderna för att undvika negativa följder för producenterna eller en snedvridning av konkurrensen. Jag är emellertid tveksam till om det är effektivt att använda kvotköp som finansieras via enskilda medlemsstaters budgetar för att lösa krisen inom mjölksektorn. Alla EU-stater har inte samma möjligheter när det gäller att finansiera denna åtgärd. Jag anser att detta kommer att undergräva konkurrenskraften hos bönderna i dessa stater och därmed naturligtvis även konkurrensen. Som tjeckisk parlamentsledamot skulle jag därför föredra kvotköp som finansieras via gemenskapsbudgeten, som kan utnyttjas av alla stater på lika grunder. Jag har därför avstått från att rösta.

  Czesław Adam Siekierski (PPE). – (PL) Herr talman! Efter flera månader av väntan, efter långa diskussioner i jordbruksutskottet och efter massiva protester av jordbrukare i flera medlemsstater har vi godkänt ytterligare stödformer för mjölkbönder. Ändå räcker det inte, eftersom dessa bönder har lidit enorma förluster och många av dem står på konkursens rand, vilket har undergrävt anseendet hos EU och hos oss parlamentsledamöter.

Behövde det blir så här? Varför reagerade kommissionen så sent? Betyder det att vi inte övervakar marknaden på rätt sätt? Det talar i så fall inte till EU-administrationens fördel. Vi parlamentsledamöter har tagit upp denna fråga månad efter månad.

Vi får inte glömma bort att det är betydligt mindre effektivt och i slutändan kostar mer att ingripa sent. Vi bör dra lärdom av detta inför framtiden. Vi behöver långsiktig stabilitet för den besvärliga, arbetsintensiva och kostsamma mjölkproduktionen. Det är vår plikt gentemot våra hårt arbetande bönder.

  Talmannen. – Tack, herr Siekierski. Jag har mottagit ytterligare två röstförklaringar som båda kommer från nya ledamöter. Jag måste emellertid påpeka att enligt artikel 170 ska ingen ytterligare begäran om att få avge röstförklaring beviljas när den första röstförklaringen har påbörjats. Jag kommer att göra ett undantag och tillåta dessa två förklaringar, men ber avdelningarna att på lämpligt sätt göra grupperna uppmärksamma på detta än en gång. Om vi inte följer regelboken någorlunda blir situationen ohållbar.

Seán Kelly har ordet.

  Seán Kelly (PPE). – (EN) Herr talman! Låt mig först säga att även jag gläder mig åt att vi i dag har röstat igenom budgetstödet till mejerisektorn, vilket visar att EU lyssnar och reagerar – inom budgetens gränser naturligtvis. Det vore bättre om vi hade mer pengar att ge till mejerisektorn, men vi kan förhoppningsvis förbättra detta i framtiden. En halv limpa är bättre än inget bröd alls.

För det andra vill jag påpeka flera fel i den engelska tolkningen i dag. Jerzy Buzek var snäll nog att säga att det kanske berodde på att han talade för fort. Det spelar ingen roll och det handlar inte om att lägga skulden på någon, men 908 kallades 909, 444 kallades 445, och 440 kallades 444, så om det uppstår några frågetecken senare bör detta tas med i beräkningen. Skärmen fungerade tyvärr heller inte ett tag, men det var ett elektroniskt, inte ett mänskligt, fel.

  Jarosław Kalinowski (PPE). – (PL) Herr talman! Jag röstade för en ändring av förordningen om en gemensam organisation av jordbruksmarknaderna, även om jag har mina tvivel om huruvida det nya sättet att beräkna straffavgifter för överträdelser av de nationella kvoterna bör gälla från och med den 1 april i år. Det innebär att lagar måste upphävas retroaktivt, vilket undergräver principen om rättssäkerhet. Jag har emellertid röstat ja, eftersom denna ändring innebär att 280 miljoner euro frigörs i anslag till mjölkproducenter och inger hopp om att mjölkproducenterna har ridit ut den värsta stormen.

Det kvarstår emellertid ett grundläggande frågetecken när det gäller framtiden för mjölkproduktionen inom EU, och den viktigaste frågan här handlar om framtiden för mjölkkvoterna. Kommissionen agerar för närvarande motsägelsefullt. Å ena sidan föreslås en höjning av kvoterna och ett avskaffande av kvoterna 2015. Å andra sidan innebär det förslag som har lagts fram i dag att utbudet ska minska. Vi måste bestämma oss för det ena eller det andra. Jag är för fortsatta kvoter.

- Förslag till resolution RC-B7-0118/2009

  Daniel Hannan (ECR). – (EN) Herr talman! Den franske filosofen René Descartes är berömd för sin hypotes att alla våra sinnen i själva verket kanske manipuleras av en illvillig demon.

Ibland när jag lyssnar till dessa betänkanden får jag intrycket att vi alla lever i Descartes värld, en värld där EU enbart står för värderingar som demokrati, frihet och rättvisa och sprider dessa värderingar med hjälp av handelsavtal snarare än krig. Men vad gör EU i den verkliga världen? Man stryker tyrannerna i Peking medhårs och isolerar Taiwan. Man vägrar att diskutera med de oliktänkande Castrokritikerna på Kuba. Man försöker få ayatollorna att överge sina kärnvapenplaner med hjälp av smicker. Man agerar bank åt det Hamaskontrollerade Palestina.

Det finns inget samband mellan detta betänkande om spridningen av demokrati och våra institutioners faktiska beteende. Jag säger inte att EU hycklar, för naturligtvis beter vi oss likadant inom våra egna länders gränser, där vi glatt viftar undan resultaten av folkomröstningar när vi anser att det inte var rätt resultat. Vi föraktar det representativa styret och hånar folkets vilja, både externt och nationellt. Låt mig än en gång få påpeka att vi borde hålla folkomröstning om Lissabonfördraget. Pactio Olisipiensis censenda est!

  Syed Kamall (ECR). – (EN) Herr talman! Jag tror inte att det finns någon som inte håller med om att vi behöver främja och stödja demokratin världen över, både inom och utanför EU. Men om vi kastar en blick bakåt på historiens lärdomar så fanns det en tid när Förenta staterna predikade om demokrati världen över och folk sade: ”Men hur har ni det med demokratin på hemmaplan? Hur är det med afroamerikanerna som varken kan eller får rösta?” För många år sedan uppmanade Storbritannien och andra kolonialmakter sina kolonier att införa demokrati, samtidigt som man nekade kvinnorna rösträtt.

Titta nu på vad EU gör. EU talar om att sprida demokrati inom unionen, och min kollega Daniel Hannan har redan gett många exempel på detta hyckleri. Men det finns en sak som vi bör hålla i minnet. När vi pratar om att sprida demokrati måste vi först se till att vi har ordning och reda på hemmaplan. När fransmännen och holländarna röstade nej till konstitutionsfördraget sade vi att vi skulle ägna en tid åt eftertanke, och sedan struntade vi i resultatet av folkomröstningen. När irländarna röstade nej första gången sade vi: ”Hörni, det här med demokrati är jättebra, men bara om ni röstar rätt. Ni ska få en chans till.” Det är på tiden att vi här i kammaren sopar rent framför vår egen dörr.

- Betänkande: Brok (A7-0041/2009)

  Daniel Hannan (ECR). – (EN) Herr talman! Jag har ännu en gång märkt att jag måste påminna kolleger om att europeiska konstitutionen och Lissabonfördraget rent tekniskt inte har trätt i kraft ännu. Varje avsnitt och varje stycke i Elmar Broks betänkande utgår från att fördraget redan har laga kraft, vilket det naturligtvis inte har.

Jag måste säga att det verkar en aning suspekt att hålla på det här betänkandet tills den irländska folkomröstningen var klar och alla rösterna räknade och då plötsligt komma med ett förslag om att inrätta EU-ambassader över hela världen som ska stå till svars inför Europaparlamentet och en enda europeisk diplomatkår.

Vi vet naturligtvis allihop att EU har en utrikespolitik i praktiken, även om den inte existerar i lagens mening. Vi har delegationer världen över som ställer alla nationella delegationer i skuggan, vi har EU-ambassadörer, även om de inte kallas så, och nu ser vi än en gång ett betänkande som alltför sent drar upp regler för något som är praxis inom EU sedan många år tillbaka.

Och när vi nu protesterar får vi höra att det inte är någon idé att komma och klaga nu, för så här har man gjort i många år. Är det alltså så att EU-politiken går från att vara otänkbar till att vara oundviklig utan att det finns något stadium däremellan?

- Förslag till resolution RC-B7-0095/2009

  Zigmantas Balčytis (S&D). – (EN) Herr talman! Jag stödde den här resolutionen eftersom jag anser att det kommande toppmötet mellan EU och USA är av stor betydelse. Under det senaste G20-mötet gavs många löften som blir svåra att hålla om olika länder agerar på egen hand.

Med hänsyn till detta bör EU och USA ta ledningen när det gäller genomförandet av G20-mötets åtaganden. Därför behöver vi en bättre och mer effektiv samordning mellan de åtgärder som USA och EU vidtar. Däremot behöver vi inte ha ett strategiskt partnerskap mellan EU och USA. Jag hoppas att kommissionen vill ta till sig detta förslag från Europaparlamentet.

  Syed Kamall (ECR). – (EN) Herr talman! Jag skulle vilja tacka alla här för deras tålamod, och då menar jag även tolkarna, som gör ett fantastiskt jobb. Vi lägger alla stor vikt vid förbindelserna mellan EU och USA, och jag tror att vi alla välkomnar toppmötena och diskussionerna inom ramen för transatlantiska ekonomiska rådet och övriga dialoger med USA. Men det är mycket viktigt att vi inser att all världens blickar riktas mot dessa toppmöten och mot det moraliska ledarskap som vi kan erbjuda, inte bara vi inom EU utan även den amerikanska regeringen. Ett av de bästa sätten att stimulera våra ekonomier, särskilt nu i dessa kristider, måste rimligen vara att se till att vi lever som vi lär när det gäller talet om fri handel.

Den gemensamma jordbrukspolitiken bekymrar mig verkligen, och vi tycks dessutom sprida denna politik och öka protektionismen, något som slår hårt mot lantbrukarna i tredje världen. Om man sedan tittar på Obamaregeringen och dess nya tullavgifter på kinesiska bildäck så ser man att vi befinner oss i en negativ spiral av protektionism. Det är på tiden att vi återgår till vår frihandelsprincip för att stimulera världsekonomin.

Skriftliga röstförklaringar

- Budgetåret 2010

  Maria Da Graça Carvalho (PPE), skriftlig. – (PT) EU:s budget för 2010 bidrar till att främja ekonomisk tillväxt, konkurrenskraft och sammanhållning och till att bevara jobben och utgör ett livskraftigt svar på den aktuella ekonomiska krisen.

När det gäller specifika stimulansåtgärder för Europas ekonomi vill jag lyfta fram den ekonomiska återhämtningsplanen för Europa. Den främjar bland annat projekt inom energisektorn (elnät, naturgasnät, projekt för avskiljning och lagring av koldioxid), den finansierar åtgärder kring bredband som ska leda de så kallade elektroniska motorvägarna ut på landsbygden, den inrättar en fond för mjölkproduktionssektorn, som en ny utmaning för den gemensamma jordbrukspolitiken, och den främjar andra stödprogram inom gemenskapen, till exempel för servering av frukt och mjölk i skolor.

Jag skulle särskilt vilja lyfta fram det ändringsförslag till det allmänna budgetförslaget för 2010 som ingetts av Europeiska folkpartiets grupp (kristdemokrater). Detta förslag syftar till att komplettera Erasmusprogrammet med målet att underlätta för ungdomar att få sitt första jobb, genom utbildning i samarbete med företag, praktikplatser och kurser i företagande.

  Lena Ek (ALDE), skriftlig. − Den grupp av ändringsförslag till EU:s budget 2010 som utgör det s k ”Block 3” innehåller interventioner och stödåtgärder som jag av princip motsätter mig. Det handlar t ex om olika lagringsåtgärder, bl a för alkohol, samt omfattande EU-stöd till vinsektorn. Det rör sig också om EU-stöd till mjölk och frukt i skolan, någonting som må vara viktigt, men är ingenting som EU ska besluta om. Samtidigt innehåller gruppen viktiga satsningar på bl a djurskydd och kontroll av djurtransporter, vilka jag välkomnar. Då omröstningsförfarandet dock tvingar mig att ta ställning till gruppen av ändringsförslag i dess helhet har jag därför valt att avstå från att rösta om Block 3.

Ändringsförslag 886 var till för ett lovvärt syfte - satsningar på idrott. Men detta är en fråga som inte hör hemma på EU-nivå. Därav röstade jag nej.

Ändringförslag 905 var baserat på en attityd gentemot migranter som jag av princip inte kan acceptera, till exempel var pengar anslagna för att berätta för personer boende i Afrika hur farligt det är att ta sig till Europa. Vi ska inte bygga murar kring vår kontinent. Därför röstade jag mot tillägget.

Ändringsförslag 909 innehöll medel åt övervakning av europeiska medborgare. Någonting som jag inte accepterar och därför röstade jag nej.

  Nigel Farage (EFD), skriftlig. – (EN) Medlemmarna i UKIP röstade för dessa ändringsförslag, huvudsakligen eftersom vi är emot ALLA budgetökningar och eftersom begränsningen av användningen av dessa budgetposter, enligt ECR:s förslag, kan leda till en minskning av utbetalningarna från budgeten. Vi vill även understryka att EU-pengar, som i stor utsträckning tas ur de brittiska skattebetalarnas fickor, inte bör användas till att pracka på minoriteter och andra förtryckta befolkningar politik som omfattar till exempel tvångsaborter. Sådan användning av skattemedel är olaglig i Storbritannien. Den är även olaglig i flera andra av EU:s klientstater, och den strider mot FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna, som Storbritannien skrivit under, och mot den europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna, som Storbritannien också skrivit under. Oavsett hur mycket den aktuella summan uppgår till skulle den lokalbefolkning som drabbas ha haft goda skäl att koppla ihop UKIP med sina egna tyranniska regeringar om UKIP:s delegation hade röstat mot dessa ändringsförslag.

  Patrick Le Hyaric (GUE/NGL), skriftlig. – (FR) Jag röstade för ändringsförslag 812 i Block 3 eftersom jag inte vill straffbelägga stödet till mjölkbönderna, hur löjligt det än är (280 miljoner euro). Däremot tycker jag att det är oacceptabelt att antagandet av detta ändringsförslag ska leda till avslag för ändringsförslag 70, enligt vilket man beviljar 600 miljoner euro istället för 280 miljoner euro, vilket är vad parlamentets utskott för jordbruk och landsbygdens utveckling har begärt. Jag protesterar mot denna regel om lägsta budgetförslag som i det här fallet går ut över bönderna.

  Maria do Céu Patrão Neves (PPE), skriftlig. – (PT) De åtgärder som kommissionsledamot Mariann Fischer Boel presenterade vid jordbruksministrarnas rådsmöte i Luxemburg och i utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling i Strasbourg (den 19 oktober) är enligt min mening otillräckliga. Åtgärdspaketet, som ska godkännas av rådet (ekonomiska och finansiella frågor) den 19 november, uppgår till 280 miljoner euro och kommer att tillhandahållas medlemsstater i form av en finansieringsram som bygger på produktion och årliga kvoter. Enligt beräkningarna kommer Portugal att få en finansieringsram på 6–7 miljoner euro som hjälp att hantera den kraftiga nedgången i produktionspriserna, som motsvarar mer än 50 procent jämfört med priserna under 2007–2008. Jag anser att 0,003 euro per liter mjölk som produceras i Portugal (siffrorna kommer från producenterna) är en struntsumma när det gäller ett problem som har pågått i många månader, särskilt om jordbruksministern använder dessa medel till de förväntade reformerna, som han redan har meddelat att han har för avsikt att göra.

Summan på 280 miljoner euro sänder en viktig signal från Europeiska kommissionen, men den är otillräcklig jämfört med vad producenterna egentligen behöver för att klara krisen.

  Nuno Teixeira (PPE), skriftlig. – (PT) Budgetförhandlingarna är ett av de viktigaste gemenskapsförfarandena, där parlamentet, kommissionen och rådet delar på beslutsmakten. I dag, när vi avslutar första behandlingen, gör parlamentet nya anspråk på sin roll som budgetansvarig myndighet genom att framgångsrikt öka både anslagen för åtaganden och anslagen för betalningar i förhållande till rådets förslag, även om det var med mindre än vi skulle ha önskat. Några viktiga frågor som Europeiska folkpartiets grupp (kristdemokrater) har engagerat sig i när det gäller att återuppliva de europeiska ekonomierna mot bakgrund av den aktuella krisen har nu fått stöd genom att man betonar att sammanhållningspolitiken ska främja tillväxt och konkurrenskraft, särskilt för små och medelstora företag, som utgör den främsta drivkraften när det gäller att skapa nya jobb.

Som portugisisk socialdemokratisk parlamentsledamot gläder jag mig särskilt åt att en stor majoritet röstat för ett förslag från vår delegation som syftar till att skapa ett Erasmusprogram för att hjälpa ungdomar in på arbetsmarknaden, ett av de förslag som vi lade fram vid det senaste valet till Europaparlamentet. Vi har också säkrat stödet till mjölkproducenterna och en garanti om ökad trygghet för våra medborgare, även när det gäller energiförsörjningen. Processen tar dock inte slut här, eftersom de tre institutionerna måste komma fram till ett gemensamt ställningstagande som man ska rösta om vid andra behandlingen i december.

- Betänkande: Surján (A7-0038/2009)

  Regina Bastos (PPE), skriftlig. – (PT) Mot bakgrund av den aktuella ekonomiska och sociala krisen var det nödvändigt att i EU:s allmänna budget för 2010 lägga särskild tonvikt vid denna situation och att göra budgeten till ett verktyg för att hantera krisen. Därför röstade jag för budgetförslaget för 2010, eftersom jag anser att det i stor utsträckning tillgodoser dessa behov.

Parlamentet kommer att göra allt för att garantera tillräcklig finansiering för all verksamhet och all politik som stimulerar tillväxt och jobbskapande och som tillhandahåller lösningar för EU-medborgare. Detta innebär närmare bestämt förbättrad energitrygghet, ökat stöd till forskning och innovation, särskilt inom området ren teknik, främjande av små och medelstora företag samt ökat stöd till livslångt lärande. I detta hänseende vill jag understryka vikten av att, precis som de portugisiska socialdemokratiska parlamentsledamöterna föreslagit, skapa ett Erasmusprogram för anställning som riktar sig till ungdomar som söker sitt första jobb, som en åtgärd för att uppnå dessa mål.

Till sist måste jag framhålla att jag inte ställer mig bakom de ytterligare minskningar som rådet föreslagit av de budgetposter som stöder Lissabonstrategin, eftersom sådana nedskärningar motverkar det som bör göras för att främja tillväxt och ekonomisk återhämtning.

  Sophie Briard Auconie (PPE), skriftlig. – (FR) Trots att sammanhållningspolitiken spelar en viktig roll i kampen mot den ekonomiska krisen och klimatförändringarna hade rådet föreslagit en betydande minskning av de betalningsanslag som den tilldelats för 2010. Eftersom vi parlamentsledamöter är medvetna om vilken roll EU-medlen spelar och vilka förväntningar som finns bland folket, var det nödvändigt för oss att återställa och i vissa fall öka de summor som föreslagits i förväg av Europeiska kommissionen.

Min röst ger uttryck för det EU som vi behöver, ett EU som klarar av att fatta budgetbeslut som garanterar en bra framtid för solidaritet, konkurrenskraft och tillväxt, för medborgarnas bästa. I dag har parlamentsledamöterna visat sitt stöd för en europeisk sammanhållningspolitik som har resurser att faktiskt leva upp till sina ambitioner. Jag ser också positivt på den allmänna inställning som László Surján och Vladimír Maňka ger uttryck för i sina betänkanden om EU:s budgetförslag för budgetåret 2010, och därför har jag utan att tveka röstat för ett antagande av dessa betänkanden.

  Carlos Coelho (PPE), skriftlig. – (PT) Jag stöder László Surjáns betänkande som en möjlig kompromiss när det gäller EU:s budget. Jag finner det olyckligt att rådet har gjort ytterligare minskningar i kommissionens preliminära budgetförslag, som enligt min åsikt redan innehöll mindre än vad som behövs. Vi kan inte få mer EU med en mager budget som är uppenbart otillräcklig. Jag är särskilt kritisk till de nedskärningar som gjorts i de budgetposter som ska stödja Lissabonfördraget. De offentliga uttalandena om att prioritera hanteringen av den ekonomiska krisen och stödja ”konkurrenskraft för tillväxt och sysselsättning” kunde inte skilja sig mer markant från de anslag man gjort för detta i budgetförslaget. Jag välkomnar de ökade anslagen inom områdena frihet, säkerhet och rättvisa, och jag vill understryka att uppbyggandet av ett medborgarnas Europa är beroende av att dessa budgetposter också används rätt.

  Vasilica Viorica Dăncilă (S&D), skriftlig. – (RO) Jag röstade inte för att upprätta en fond på 300 miljoner euro för omedelbart stöd till mjölkproducenterna eftersom jag tror att dessa producenter står inför en priskollaps, vilket skapar osäkerhet. Det förslag som gruppen Progressiva förbundet av socialdemokrater och demokrater i Europaparlamentet (S&D) lagt fram om en fond på 600 miljoner euro skulle ha varit ett snabbare och mer effektivt sätt att bemöta de orsaker och, framför allt, de effekter som har lett till en betydande nedgång på marknaden för mjölkprodukter, en nedgång som nu fortsätter mot bakgrund av den aktuella ekonomiska krisen. Jag tror också att den uppsättning stödåtgärder som antagits av Europeiska kommissionen kommer för sent. Fonden på 600 miljoner euro skulle ha inneburit ett verkligt stöd för de medlemsstater som står inför denna kris.

  Lena Ek, Marit Paulsen, Olle Schmidt och Cecilia Wikström (ALDE), skriftlig. − Den grupp ändringsförslag till EU:s budget för 2010 som utgör ”Block 3” innehåller interventioner och stödåtgärder som vi av princip motsätter oss (på samma sätt som vi är kritiska - och röstar nej - till EU-stöd till tobaksodling). Det handlar t.ex. om olika lagringsåtgärder, bl.a. för alkohol, och omfattande EU-stöd till vinsektorn. Det rör sig också om EU-stöd till mjölk och frukt i skolan, en i sig viktig fråga som vi dock anser hellre bör hanteras på nationell nivå. Samtidigt innehåller gruppen ändringsförslag i Block 3 viktiga satsningar på bl.a. djurskydd och kontroll av djurtransporter som vi i princip skulle välkomna eftersom vi kraftfullt driver dessa frågor i andra sammanhang, men eftersom omröstningsförfarandet tvingar oss att ta ställning till gruppen ändringsförslag i sin helhet har vi valt att avstå från att rösta om Block 3.

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. – (PT) Jag menar att de ökningar av olika budgetposter som parlamentet föreslagit och den summa på 1,5 miljarder euro som anslagits för att finansiera den ekonomiska återhämtningsplanen för Europa är oumbärliga för EU när det gäller att återhämta sig från den ekonomiska kris vi befinner oss i, och när det gäller att stärka EU:s roll i världen.

Som jag har nämnt tidigare anser jag att det är särskilt viktigt att anslå nödvändiga medel till att ge små och medelstora företag, som tillhör krisens främsta offer, det stöd de behöver för att överleva krisen. Den ökning som rör ramprogrammet för konkurrenskraft och innovation kommer att göra det möjligt att främja den företagaranda och innovation som behövs för att EU ska kunna hävda sig på den globala marknaden och för att få en socioekonomisk utveckling på den inre marknaden.

Däremot beklagar jag att endast 300 miljoner euro har anslagits för att skapa en fond för mjölkproduktionssektorn. Enligt min åsikt är den allvarliga kris som sektorn just nu genomgår skäl nog att anslå ytterligare medel, till en början 600 miljoner euro, för att hjälpa producenterna att övervinna de svårigheter de nu står inför. Därför anser jag att 300 miljoner euro är otillräckligt, och jag hoppas att detta anslag fortfarande kan omprövas mot bakgrund av behoven hos de parter som påverkas av beslutet.

  José Manuel Fernandes (PPE), skriftlig. – (PT) När det gäller parlamentets hållning skulle jag vilja lyfta fram följande: a) ändringsförslagen om omfördelning av de medel som föreslagits av kommissionen och senare dragits tillbaka av rådet; b) den ekonomiska återhämtningsplanen för Europa som en prioritet för Europaparlamentet, som måste tillhandahålla ”nya” pengar för att finansiera den; c) förslagen om att öka anslagen för energitrygghet, forskning och utveckling, stöd till små och medelstora företag samt livslångt lärande; d) inrättandet av en fond för mjölksektorn till ett värde av 300 miljoner euro, en summa som är otillräcklig men utgör den största möjliga summa som kan anslås (jag anser att det är viktigt att ha en mekanism för reglering och upprätthållande av mjölkkvoter); e) finansiering av bredband på landsbygden från den marginal som finns under budgetpost 2; f) det ändringsförslag som vi lagt fram för att stärka och utveckla Erasmusprogrammet och även göra det till ett instrument för att hjälpa ungdomar in på arbetsmarknaden.

Jag hoppas att den totala budgeten, som uppgår till omkring 127 miljarder euro i betalningar, kommer att användas i sin helhet, eftersom det finns en fördröjning när det gäller att använda de medel som anslagits för ett visst budgetår.

  João Ferreira (GUE/NGL), skriftlig. – (PT) Mot bakgrund av en ekonomisk och social kris som får stora konsekvenser för jobben och människors levnadsvillkor ligger gemenskapens budgetförslag för 2010, som vi diskuterar i dag, mycket långt från vad som faktiskt behövs, och det visar än en gång vad ”europeisk solidaritet” egentligen betyder. I stället för att ta itu med den sociala krisen avsätter man en betydande del av budgeten till att öka de militära utgifterna och stödja diverse finanskoncerner, i linje med EU:s allt mer militaristiska och nyliberala tendenser.

Även om parlamentets förslag innebär en ökning jämfört med rådets och Europeiska kommissionens budgetförslag motsvarar det inte de anslag på cirka 6 miljarder euro som anges i den fleråriga budgetramen för 2007–2013, och den slutgiltiga summan, som ska fastställas i december, är ännu okänd. Dock välkomnar vi godkännandet av vårt förslag om att skapa en ny budgetpost för åtgärder inom textil- och skoindustrin, med avsikt att skapa ett gemenskapsprogram för denna industri. Syftet med förslaget är att hantera krisen inom denna industri, en kris som orsakats av den exponentiellt ökande importen från tredjeländer, särskilt i de regioner som är synnerligen beroende av denna sektor.

  Gunnar Hökmark (PPE), skriftlig. − EU:s budget 2010 Vi stödjer grundprinciperna för EU:s budget för 2010 och vill understryka att den ska ge medborgarna god valuta för pengarna. De ramar som satts upp genom det finansiella perspektivet bör respekteras och därför välkomnar vi att budgeten med god marginal kommer att hålla sig inom dessa. Vi vill skära ner jordbruksstöden och regionalstöden drastiskt och minska den totala budgeten. Vi vill i större utsträckning använda de gemensamma pengarna till forskning och utveckling, tillväxt, infrastruktur och säkerhet.

  Paulo Rangel (PPE), skriftlig. – (PT) Jag vill börja med att beklaga att rådet har gjort ytterligare nedskärningar i kommissionens preliminära budgetförslag och att man, trots påståendet att budgeten för 2010 prioriterar medborgarna och hantering av den ekonomiska krisen, inte har anslagit tillräckliga medel under budgetpost 1 a – konkurrenskraft för tillväxt och sysselsättning. Rådets nedskärningar innebär att man tar bort medel som är avsedda för genomförandet av Lissabonstrategin, vilket står i strid med kampen mot den aktuella ekonomiska krisen.

Däremot välkomnar jag godkännandet av de portugisiska socialdemokratiska parlamentsledamöternas ändringsförslag, som var ett vallöfte till de portugisiska väljarna, eftersom det rör införandet av ett Erasmuskoncept för förstagångsanställning som ett sätt att hjälpa ungdomar in på arbetsmarknaden och bemöta den ekonomiska krisen.

Till sist vänder jag mig emot de nedskärningar som rådet gjort i budgetpost 1b, sammanhållning för tillväxt och sysselsättning, i en tid då struktur- och sammanhållningsfonderna är av betydelse för att främja tillväxt och ekonomisk återhämtning, bland annat därför att viktig politik som syftar till att bekämpa klimatförändringar och stödja tillväxt och sysselsättning finansieras under denna budgetpost.

  Daciana Octavia Sârbu (S&D), skriftlig. – (RO) Jag röstade för att inrätta en ny fond för mejeriprodukter som ska ge stöd till producenter och hjälpa dem att klara den kris som råder i deras sektor, även om behovet av detta stöd borde ha förutsetts mycket tidigare. Jag beklagar att vi inte lyckades få ett godkännande för de 600 miljoner euro som avsågs i det initiativbetänkande från utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling som vi röstade för den 1 september, som S&D-gruppen skulle ha önskat. Om Europas bönder inte kan få mer stöd än så från EU så beror det på den europeiska högerns negativa inställning.

  Georgios Toussas (GUE/NGL), skriftlig. – EU:s föreslagna gräsrotsfientliga budget för 2010 speglar alla apekter av dess reaktionära syften och bevisar ännu en gång att EU är en gränsöverskridande imperialistisk union som står i kapitalets tjänst. Den kapitalistiska krisen utnyttjas i syfte att göra djupgående, reaktionära och kapitalistiska omstruktureringar på arbetarklassens bekostnad och för att öka monopolföretagens vinster. Program finansieras för att bringa oreda i förbindelserna med arbetsmarknadens parter, undertrycka arbetstagares rättigheter och sociala rättigheter, främja flexibla arbetsformer och kullkasta kollektivavtalsbestämmelser.

System med otrygga anställningar och gisslantagande av ungdomar i form av praktiktjänstgöringar och livslångt lärande i stället för arbeten förekommer i allt större utsträckning. Till följd av genomförandet av den gemensamma jordbrukspolitiken har en koncentration av jordbruksmarken och ett utplånande av bönderna förstärkts, till förmån för livsmedelsindustrin och handeln. Medlen och mekanismerna för åtal och förföljelse av arbetarrörelsen – som Frontex, Europol och Eurojust – ökar och stärks. Det gör också databaserna med personuppgifter och mekanismerna för att införa EU:s imperialistiska politik samt den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken och militära infrastrukturer.

Mittenhöger- och mittenvänsterstyrkorna i Europaparlamentet röstade för EU:s budget, vilket är ett tydligt angrepp på bred front mot de arbetande klasserna. Vi röstade mot EU:s budget eftersom den tjänar storfinansen och medför ännu större svårigheter för folket.

- Betänkande: Maňka (A7-0037/2009)

  Robert Atkins (ECR), skriftlig. – (EN) De brittiska konservativa fortsätter att tro på bättre valuta för pengarna och större ansvarighet inom Europaparlamentets budget.

Parlamentet har emellertid ännu en gång strävat efter att öka budgeten avsevärt utöver det som fastställts av ministerrådet. De konservativa har därför röstat för en minskning av EU:s utgifter på flera områden.

Vi fortsätter att stödja de områden där EU ger ett mervärde, som forskning om ny teknik, tillgång till information för EU:s medborgare, Europeiska ombudsmannen och Europeiska revisionsrätten. Vi har emellertid röstat mot ett stort antal övriga budgetrubriker som är omotiverade och slösaktiga i en tid då vi alla bör visa ekonomisk försiktighet.

Vi har särskilt röstat mot ekonomiskt stöd till Regionkommittén och vi har gett vårt stöd till åtgärder för att slopa några av de mest slösaktiga budgetrubrikerna, t.ex. stöd till tobaksodling och en rad andra rubriker som avser stöd och program för jordbruket, samt det administrativa slöseriet.

  Martin Callanan (ECR), skriftlig. – (EN) ECR-gruppen tror på bättre valuta för pengarna och större ansvarighet inom Europaparlamentets budget.

Som tidigare nämnts har parlamentet emellertid ännu en gång strävat efter att väsentligt öka budgeten utöver det som fastställts av ministerrådet. ECR-gruppen har därför röstat för en minskning av EU:s utgifter på flera områden.

Vi fortsätter att stödja de områden där EU ger ett mervärde, som forskning om ny teknik, tillgång till information för EU:s medborgare, Europeiska ombudsmannen och Europeiska revisionsrätten. Vi har emellertid också röstat mot ett stort antal övriga budgetrubriker som är omotiverade och slösaktiga i en tid då vi alla bör visa ekonomisk försiktighet.

Vi har särskilt röstat mot ekonomiskt stöd till Regionkommittén och vi har gett vårt stöd till åtgärder för att dra ned på några av de mest slösaktiga budgetrubrikerna som avser stöd och program för jordbruket samt det administrativa slöseriet.

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. – (PT) I denna debatt om Europeiska unionens allmänna budget är jag för att hänsyn tas till de specifika omständigheter som råder i den kris vi för närvarande upplever, när vi diskuterar tilldelningen av medel till de olika sektorerna i den europeiska ekonomin.

Jag skulle vilja uppmärksamma det trängande behovet av att skapa en fond för mejerisektorn med tanke på de svåra omständigheter som producenterna står inför, och jag hoppas att effektiva stödåtgärder antas för denna verksamhetssektor.

Det är mycket viktigt att avsätta de nödvändiga medel som krävs för att små och medelstora företag, som tillhör dem som drabbats värst av krisen, får det stöd som krävs för att överleva den. Ökningen för ramprogrammet för konkurrenskraft och innovation kommer att möjliggöra ett främjande av entreprenörsandan och den förnyelse som krävs för att EU ska kunna hävda sin position på den globala marknaden och för den socioekonomiska utvecklingen på den inre marknaden.

  José Manuel Fernandes (PPE), skriftlig. – (PT) Jag välkomnar det faktum att politiken med nollbasbudgetering i början av varje valperiod, som jag föreslog för Europeiska folkpartiets grupp (kristdemokrater), har antagits. Till följd av detta kommer parlamentets budget att spegla verkliga behov, och insynen, budgetdisciplinen och effektiviteten kommer att öka. Jag är också för en uppdelning mellan fasta och rörliga kostnader, där de senare bestyrks med en kostnads- och nyttoanalys. Denna kostnads- och nyttoanalys är viktig inom områden som kommunikationspolitik, för att säkerställa bättre resultat och resursförvaltning.

Jag vill understryka att detta budgetförslag inte beaktar de krav som uppstår i samband med Lissabonfördragets framtida ikraftträdande, vilket antagligen kommer att kräva att en ändringsbudget upprättas. Jag skulle vilja framhålla att lagstiftningskompetens bör vara högsta prioritet för parlamentet, och att de medel som krävs ska anslås för detta ändamål. Det är också av yttersta vikt att anta en långsiktig politik för byggnader, som bör innefatta kostnader för underhåll av byggnader.

  Sylvie Guillaume (S&D), skriftlig. – (FR) Jag röstade för den första behandlingen av budgeten för 2010, det vill säga för 127,5 miljarder euro i betalningar. Samtidigt hoppas jag att den andra behandlingen ska ge oss möjlighet att uppnå mer ambitiösa mål, i synnerhet beträffande de medel som avsätts till en återhämtningsplan som står i proportion till de utmaningar som väntar i fråga om arbetstillfällen, social sammanhållning, klimatförändringar och kampen mot fattigdom. För mig handlade det framför allt om att försvara stödet till mikrokrediter, vilket är en prioritet för socialisterna, genom att tillhandahålla resurser för den sociala ekonomin samtidigt som man behåller det fullständiga Progressprogrammet. Resurserna för denna budget är verkligen knappa, framför allt beroende på den begränsade budgetram som den ingår i. Det kommer att krävas seriösa ansträngningar i diskussionerna om den nya budgetramen.

  Maria do Céu Patrão Neves (PPE), skriftlig. – (PT) Jag välkomnar det faktum att parlamentets sammanlagda budget ligger under den självpåtagna gränsen på 20 procent av utgifterna under rubrik 5 (administrativa utgifter) i den fleråriga budgetramen. Under ett krisår är det viktigt att parlamentet förmedlar en bild av disciplin och kostnadskontroll.

Den godkända budgeten innefattar inte justeringar som kan bli nödvändiga om Lissabonfördraget träder i kraft, särskilt i fråga om lagstiftning. Om Lissabonfördraget träder i kraft kan det i detta avseende krävas en ändringsbudget. Det är viktigt att påpeka att parlamentets huvudsakliga prioritet (enligt Europeiska folkpartiets grupp (kristdemokrater)) är dess roll i lagstiftningsprocessen, och att parlamentet bör tilldelas de nödvändiga resurser som krävs för att göra ett gott arbete.

I fråga om informationspolitik välkomnar jag överenskommelsen om finansiering till politiska partier och stiftelser på europeisk nivå, vilket torde bidra till att förbättra kommunikationen med medborgarna och öka deras deltagande i EU:s politiska liv. Det krävs också en djupare diskussion om de långsiktiga budgetmålen inom detta område.

Jag röstade för detta betänkande.

  Paulo Rangel (PPE), skriftlig. – (PT) Jag välkomnar det faktum att parlamentets sammanlagda budget ligger under den självpåtagna gränsen på 20 procent av utgifterna under rubrik 5 (administrativa utgifter) i den fleråriga budgetramen. Det är emellertid viktigt att framhålla att Lissabonfördragets ikraftträdande, och parlamentets allt större ansvarighet, innebär att en ändringsbudget kommer att krävas och att gränsen på 20 procent för administrativa utgifter kommer att bli svår att upprätthålla. Parlamentets högsta prioritet ska vara lagstiftningskompetens, och det bör skapas förutsättningar som möjliggör detta.

Jag vill också berömma det arbete som skuggföredraganden från Europeiska folkpartiets grupp (kristdemokrater), José Manuel Fernandes, utfört. Han har starkt bidragit till att göra detta betänkande till ett dokument av stor betydelse för parlamentet. I hans arbete skulle jag vilja lyfta fram det nyligen godkända förslaget om att införa nollbasbudgetering i början av varje valperiod. Därigenom kommer parlamentets budget att återspegla enbart de faktiska kostnaderna, och insynen, budgetdisciplinen och effektiviteten kommer att öka.

- Betänkande: Moraes (A7-0040/2009)

  Carlos Coelho (PPE), skriftlig. – (PT) Parlamentet har sedan 1998 konsekvent förkastat alla initiativ som lagts fram när det rådfrågats i detaljerade frågor om Europol, så länge som Europol har varit mellanstatligt, med varken demokratisk eller rättslig kontroll. Nu när beslutet att omvandla Europol till ett EU-organ – finansierat via gemenskapens budget – har godkänts och parlamentets övervakande roll har stärkts, är det inte längre nödvändigt att upprätthålla detta handlingssätt.

Jag röstade därför för detta initiativ från Tjeckien som syftar till att besvara en administrativ fråga, nämligen justering av grundlöner och tillägg för Europols personal så att de anpassas till de ökade levnadskostnaderna i Nederländerna. Jag vill emellertid betona att alla beslut om justering av grundlöner för anställda vid Europol måste antas enhälligt av rådet.

  Elisabeth Morin-Chartier (PPE), skriftlig. – (FR) Jag röstade för detta förslag till beslut vars målsättning är att justera grundlönerna och tilläggen för Europols personal. Detta betänkande syftar således till att anpassa deras lön till de ökade levnadskostnaderna i Nederländerna, samt till löneförändringarna inom den offentliga sektorn i medlemsstaterna. Detta stöd har blivit ännu mer angeläget sedan Europol omvandlats till ett EU-organ som finansieras av gemenskapsbudgeten.

- Ändring av förordning (EG) nr 1234/2007 (”enda förordningen om de gemensamma organisationerna av marknaden”)

  Luís Paulo Alves (S&D), skriftlig. – (PT) Jag röstade för att inkludera mjölk i artikel 186 för att kommissionen ska kunna reagera snabbt på krissituationer, eftersom det är ett viktigt handlingsinstrument som införs. Användningen av detta instrument får emellertid inte distansera parlamentet från denna process, framför allt eftersom medbeslutandeförfarandet närmar sig, och därför är det viktigt att kommissionen övervakar dessa åtgärder.

Beträffande frivilliga justeringar av systemet för tilläggsavgifter – allmänt kallade ”böter” – som är ämnade att säkerställa intern finansiering för omstrukturering av mejerisektorn, anser jag att det är en åtgärd som framkallar nationella gensvar, även om det enligt min åsikt vore lämpligare att vidta EU-åtgärder för en kris som berör hela Europa.

Efter de senaste månadernas hårda kamp för att få kommissionen att lägga fram åtgärder, och i dessa svåra tider för Europas mjölkproducenter och deras familjer, anser jag slutligen att vi inte kan avvisa några bidrag.

  Richard Ashworth (ECR), skriftlig. – (EN) Jag röstade för dessa ändringar av den enda förordningen om de gemensamma organisationerna av marknaden eftersom jag anser att paketet på 280 miljoner euro är realistiskt och kommer att tas emot positivt av mejerinäringen. Jag är därför övertygad om att det kommer att bli nödvändigt att bevilja förvaltningskommittén tillfälliga befogenheter enligt artikel 186 för att kunna ge detta stöd. För att säkerställa ett smidigt genomförande av detta paket anser jag emellertid att kommissionen endast ska ha dessa befogenheter under högst två år.

Jag kan dock inte stödja det system för återköp av nationella mjölkkvoter som kommissionen också föreslagit och som innefattar planer på att ta ut en tilläggsavgift av de producenter som överskrider kvoten. Vi ska inte straffa de produktionsdugliga, som är denna industris framtid. Detta paket är en kortsiktig åtgärd som inriktar sig på en kortsiktig lösning. Industrin behöver emellertid en tydlig och långsiktig strategi för framtiden.

  Anne Delvaux (PPE), skriftlig. – (FR) Beträffande inkluderandet av mjölk i artikel 186 och systemet för återköp av kvoter gläder det mig att genomförandet av detta beslut inte har skjutits upp till ett senare datum, något som vissa fruktade vid en viss tidpunkt, eftersom regleringsåret för mjölk (som löper från den 1 april till den 31 mars) redan pågår för fullt! Jag är för de åtgärder som har föreslagits men jag skulle vilja gå ännu längre. Dessa åtgärder är ännu långt ifrån tillräckliga, särskilt eftersom bollen på nytt – med tanke på återköpet av kvoter – ligger hos medlemsstaterna och den nationella finansieringen. Dessutom talar vi här om åtgärder på medellång och lång sikt.

Det finns emellertid ett akut behov av kortsiktiga gemenskapsåtgärder. Det här är viktigt – förväntningarna inom detta område är mycket höga. Slutligen kommer det i framtiden, inom ramen för artikel 186, att bli nödvändigt att övervaka det årliga förnyandet av systemet samt att erbjuda kommissionen möjligheten att automatiskt förnya denna åtgärd varje år. Detta kommer också att göra det möjligt för parlamentet och rådet att sätta större press på kommissionen.

  Edite Estrela (S&D), skriftlig. – (PT) Jag röstade för förslaget om den ”enda förordningen om de gemensamma organisationerna av marknaden” eftersom det – med tanke på den allvarliga kris som mjölksektorn upplever i Europa – krävs brådskande åtgärder för att återställa balansen på marknaden och för att garantera bönderna en tillräcklig inkomst, vilket fastslagits i målen för den gemensamma jordbrukspolitiken och bekräftats i Lissabonfördraget.

  João Ferreira (GUE/NGL), skriftlig. – (PT) Dessa förslag vittnar om kommissionens misslyckade politik för mejerisektorn. Det finns flera orsaker till att vi röstade mot: 1) Det belopp som kommissionen föreslagit för att stabilisera mjölkmarknaden är helt klart otillräckligt och kommer att bli tillgängligt först under 2010. Därmed blir det omöjligt att i den utsträckning som skulle behövas ta itu med en mycket brådskande situation, särskilt med avseende på små och medelstora producenter. 2) Inkluderandet av mjölk och mejeriprodukter i artikel 186 i enlighet med detta förslag ger kommissionen maktbefogenheter – på uppdrag av parlamentet och rådet – utan att de åtgärder som kommer att utarbetas anges i detalj. 3) De föreslagna åtgärderna ändrar inte målsättningen för den senaste reformen av den gemensamma organisationen av jordbruksmarknaderna, att helt avreglera och avveckla instrument för reglering av marknaden, kvoter och produktionsrätter – riktlinjer som bidragit till den nuvarande krisen. 4) De godkända medlen är framför allt avsedda för en omstrukturering av sektorn, något som för kommissionens del innebär att tusentals producenter lägger ned sin verksamhet med alla de sociala och miljömässiga konsekvenser som blir följden. 5) Förslaget kommer att förstärka de obalanser som redan finns i fördelningen av medel mellan producenter och länder, vilket bara kommer att förvärra situationen för oräkneliga producenter.

  Sylvie Guillaume (S&D), skriftlig. – (FR) Jag röstade för de nya krisåtgärderna för mjölkpriset i syfte att stödja producenterna som nu kämpar för sitt yrke under mycket svåra betingelser. Det har gått långsamt att få fram dessa åtgärder, trots att mjölkproducenterna har talat om sina problem sedan i våras. Medlemsstaternas budgetförslag på 280 miljoner euro är otillräckligt. Vi måste visa att vi är ambitiösare än så och stödja ett stödpaket på 600 miljoner euro, så att våra producenter kan återhämta sig från den kraftiga nedgång som drabbat dem. Jag är mycket orolig över framtiden för denna sektor, eftersom ingenting görs för att befria producenterna från marknadsmekanismernas grepp. Detta trots att Europeiska revisionsrätten har aviserat att det finns behov av instrument för att styra mjölkmarknaden, med risk för att underminera mjölkproduktionen i många sårbara områden. Man har inte heller förstått att det är genom produkter med högt mervärde som EU kan positionera sig på världsmarknaden.

  Alan Kelly (S&D), skriftlig. – (EN) Mjölkproducenterna befinner sig för närvarande under stor press. På Irland, där mejerinäringen spelar en viktig roll, kommer nästan alla mjölkbönder att gå med förlust under 2009. Det här är inte en hållbar situation för en av Europas viktigaste industrier. Jag röstade i dag för ändringsförslaget för att visa solidaritet med jordbrukarna i dessa kristider. Det enda jag beklagar är att vi inte röstar för att ge dem 600 miljoner euro i stället för 300 miljoner euro, som parlamentet ursprungligen föreslog. Omröstningen i denna fråga stoppades på utskottsnivå av center-högerpartierna i parlamentet. Tre hundra miljoner euro är bättre än ingenting, men ännu mer drastiska åtgärder kommer att behövas i framtiden för att stödja denna industri.

  Kartika Tamara Liotard (GUE/NGL), skriftlig. – (EN) Jag avstod från att rösta i den slutliga omröstningen om den enda förordningen om de gemensamma organisationerna av marknaden (artikel 142), därför att jag anser att kommissionens föreslagna åtgärder inte räcker till.

Krisen inom mejerisektorn är ett allvarligt problem som kräver brådskande åtgärder, och det är också skälet till att jag röstade för en brådskande debatt enligt artikel 142 när det gäller ändringar av den enda förordningen om de gemensamma organisationerna av marknaden. Kommissionens nuvarande förslag är emellertid för svagt och jag skulle inom kort vilja se lämpliga och stödjande åtgärder som effektivt kan bekämpa krisen inom mejerisektorn. Att rösta för detta förslag skulle omintetgöra framtida, mer effektiva åtgärder.

  Astrid Lulling (PPE), skriftlig. – (DE) Krisen inom mejerisektorn har gjort att många bönder är på gränsen till konkurs. Efter att ha väntat i flera månader på bättre mjölkpriser har kommissionen slutligen vidtagit nödåtgärder för att rädda mejeriproducenterna.

Stödet för privat lagring av ost ska höjas till 15 miljoner euro, något som framför allt kommer att gynna italienarna.

Interventionsperioden för skummjölkspulver och smör ska förlängas och exportbidragen ska höjas. Dessa åtgärder bör stabilisera mjölkpriserna på medellång sikt.

En mjölkfond på cirka 280 miljoner euro ska fördelas till medlemsstaterna i syfte att finansiera nationella stödåtgärder. Detta är emellertid inte mer än en droppe i havet.

Kommissionen erbjuder medlemsstaterna ett frivilligt system för återköp av kvoter i avsikt att motivera mjölkproducenter att delvis eller helt lägga ned mjölkproduktionen. Produktiva verksamheter som levererar för mycket ombeds gräva djupare i sina fickor. Dessa åtgärder medför höga nationella kostnader, eftersom det i tider av allmän ekonomisk kris inte finns några marginaler kvar i de nationella budgetarna. Här hyser jag inga stora förhoppningar.

Den mest påtagliga åtgärden i krispaketet är inkluderandet av mjölk i artikel 186 i förordning (EG) nr 1234/2007, så att kommissionen kan vidta snabba åtgärder för att bekämpa krisen. Jag anser dock att det är tvivelaktigt att tidsbegränsa dessa åtgärder. Med denna reservation röstade jag för parlamentets ståndpunkt.

  Willy Meyer (GUE/NGL), skriftlig. – (ES) Jag röstade mot resolutionen om mejeribranschen, eftersom jag anser att kommissionens förslag om att tilldela sektorn 280 miljoner euro kommer för sent för att kunna genomföras i år, och för att denna åtgärd ändå inte kommer att vara tillräcklig. Jag har därför gett mitt stöd till förslaget att tilldela sektorn 600 miljoner euro. Att inkludera mjölk och mjölkderivat i artikel 186 ger den kommitté som upprättats av parlamentet och rådet vissa befogenheter, trots att ingen specifik uppgift har lämnats om vilka praktiska åtgärder som kommer att vidtas. De åtgärder som antagits ändrar likväl inte målsättningen för den senaste reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken, nämligen en total liberalisering av mejerimarknaden, vilket vår grupp förkastar. Dessa åtgärder gynnar livsmedelsindustrin och de stora distributionskedjorna och missgynnar små och medelstora producenter. De bidrar också till en koncentration av produktionen och en vinstökning för industrin, som har växt under de senaste åren tack vare en sänkning av priset till mjölkproducenterna och en höjning av det slutliga uppköpspriset.

  Elisabeth Morin-Chartier (PPE), skriftlig. – (FR) Jag stödde inrättandet av en ”mjölkfond” för att hjälpa denna sektor i kris, och i synnerhet för att hjälpa de bönder som står inför de mest akuta problemen. Framför allt röstade jag för ändringsförslaget med en begäran på 20 miljoner euro utöver det belopp som kommissionen har angett, vilket nu uppgår till 300 miljoner euro. Det här är ett ändringsförslag till den enda förordningen om de gemensamma organisationerna av marknaden, som framför allt ger kommissionen rätt att på eget initiativ vidta nödåtgärder i händelse av allvarliga störningar på mjölkmarknaden, vilket nu har varit fallet under ett flertal månader. Det är uppenbart att denna budget är långt ifrån tillräcklig för att hjälpa producenterna ur den svåra situation de befinner sig i. Det hade emellertid, mot bakgrund av de nuvarande budgetmarginalerna, varit oansvarigt att be om mer. Dessutom kunde vi genom att be om mer ha riskerat att inte få något alls. Jag vill påpeka att detta endast är grunderna som har lagts. Debatten fortgår beträffande den regleringsstruktur som måste vara på plats efter 2013. I denna fråga kommer parlamentet att fullfölja sina ansträngningar för att komma fram till ett effektivt och lämpligt ramverk för jordbruksmarknaderna. Lissabonfördraget kommer dessutom att ge oss nya redskap i detta avseende.

  Maria do Céu Patrão Neves (PPE), skriftlig. – (PT) De betänkanden som antagits vid parlamentets plenarsammanträde i Strasbourg innehåller tre specifika åtgärder (280 miljoner euro i direktstöd till producenterna, en tillfällig regel för att beräkna återköp av kvoter och inkluderande av mjölk i artikel 186 (nödåtgärder) i den enda förordningen om de gemensamma organisationerna av marknaden). Jag anser att dessa åtgärder är viktiga, men det rör sig om otillräckliga, enstaka åtgärder för ett problem som redan antagit mycket allvarliga strukturella proportioner. Sektorn behöver verkningsfulla och effektiva förvaltningsmekanismer så att den kan ingripa på marknaden vid behov, i motsats till den strategi som kommissionen förordar, som stöder liberalisering och avreglering.

Krisen inom mejerisektorn har helt enkelt visat att den gemensamma organisationen av marknaden för mjölk fortfarande behöver instrument, i synnerhet kvotmekanismen, för att åtgärda obalanser på marknaden.

Paketet, som fortfarande ska godkännas av Ekofinrådet den 19 november, uppgår till 280 miljoner euro och kommer att lämnas till medlemsstaterna i form av en finansieringsram som baseras på produktion och årliga kvoter. Enligt beräkningar kommer Portugal att erhålla en finansiering på 6-7 miljoner euro för att bekämpa nedgången i marknadspriserna, som är mer än 50 procent jämfört med priserna 2007–2008 …

(Röstförklaringen kortades ned i enlighet med artikel 170 i arbetsordningen.)

  Georgios Toussas (GUE/NGL), skriftlig. – (EL) Kommissionens och regeringarnas åtgärder för krisen inom djuruppfödningen ligger helt i linje med den gemensamma jordbrukspolitikens mer generella gräsrotsfientliga politik och, vad som är viktigare, EU:s beslut om fullständig liberalisering av mejerimarknaden. Det allvarligaste av allt är att de föreslagna rubrikerna används för att påskynda omstruktureringarna i syfte att öka livsmedelsindustrins vinster och därmed stärka företagsgrupperna inom mejerisektorn på djuruppfödarnas bekostnad. Åtgärderna tar inte itu med de akuta problem som små och medelstora mjölkproducenter har demonstrerat mot, nämligen de höga produktionskostnaderna och skrattretande producentpriserna.

Framförallt tar de inte itu med de akuta problem som alla djuruppfödare har inom boskapsskötsel, köttproduktion och uppfödning av får och getter. Industriidkare och grossister dubblar sina vinster, både genom skrattretande producentpriser och genom de ständigt stigande priser som arbetare får betala för dessa baslivsmedel. Vi röstade mot detta förslag eftersom syftet är att ytterligare koncentrera produktionen inom denna sektor. Lösningen för fattiga och medelstora jordbrukare är att slåss mot EU:s monopolvänliga politik och för en annan slags utveckling som befriar djuruppfödarna från exploateringen och garanterar dem en inkomst och en framtid samt generellt sett uppfyller människors näringsbehov och främjar deras välbefinnande.

- Förslag till resolution B7-0097/2009

  Bruno Gollnisch (NI), skriftlig. – (FR) Herr talman, mina damer och herrar! Det faktum att EU:s inre gränser avskaffades utan att man samtidigt, eller i förväg, stärkte de yttre gränskontrollerna och utan att de säkerhetsåtgärder som inledningsvis förutsågs – som visserligen var minimala – fungerade till fullo, framstår som ett stort problem. Eftersom vi nu står inför fullbordat faktum kommer vi inte att motsätta oss denna resolution, där man uttrycker oro över de förseningar som de nya systemen för utbyte av uppgifter om brottmål och viseringsfrågor ådragit sig. Allt detta är emellertid inte det verkliga problemet. Det verkliga problemet är själva Schengen, vars bluffregelverk nu ingår i fördragen, och den politik som förs i Bryssel beträffande visering, invandring och rörlighet för personer…

EU är i dag fullt av lagliga och olagliga invandrare, och brottsligheten, som blir allt våldsammare, ökar eftersom nationerna har fråntagits rätten att kontrollera sina egna gränser. Schengen har bidragit till en kraftig ökning av gränsöverskridande brottslighet och illegala flöden av personer och varor, som i sig är både lagliga och olagliga, utan någon verklig nytta för européerna. Så i väntan på att dessa system blir fullt operativa, åberopa åtminstone skyddsklausulen och återinför kontrollerna!

  Joanna Senyszyn (S&D), skriftlig. – (PL) Jag stöder till fullo resolutionen beträffande situationen för SIS II och VIS. Genomförandet av SIS II har dragit ut på tiden, och en mängd tekniska hinder har redan försenat nya länders tillträde till Schengensystemet. Arbetet med upprättandet av SIS II och VIS kräver därför konstant övervakning av Europaparlamentet.

SIS II är ett politiskt nyckelprojekt för hela unionen. Dess länge emotsedda genomförande, och en väl fungerande verksamhet, är nödvändig för en ytterligare utvidgning av Schengenområdet och för att fri rörlighet för personer inom EU ska bli verklighet också för kommande medborgare (Bulgarien, Rumänien, Cypern och Liechtenstein). SIS II är också en viktig del i kampen mot brottslighet och illegal invandring. Polska gränsvakter kunde gripa 50 procent fler illegala invandrare under första halvåret 2008 jämfört med samma period föregående år, tack vare Polens anslutning till Schengenområdet (enligt en rapport från ministeriet för inrikes och administrativa frågor 2008).

Mer än 350 personer som efterlysts med hjälp av den europeiska arresteringsordern har anhållits på polskt territorium, och cirka 600 personer som efterlysts av det polska rättssystemet har gripits utomlands. Databasen över försvunna barn, som inte fanns med i SIS I men som planeras för SIS II, är särskilt viktig. Vår trovärdighet i medborgarnas ögon beror på stora projekt som dessa. Ett enat Europa har inte råd med ytterligare förseningar eller försumligheter.

- Förslag till resolution RC-B7-0118/2009

  João Ferreira (GUE/NGL), skriftlig. – (PT) Antagandet av denna resolution kräver några kommentarer beträffande dess syfte och innehåll. För det första bör EU, i stället för att påstå att man är mästare på demokrati, vilket man inte är, och i stället för att ge andra länder ”praktiska rekommendationer”, först och främst ta itu med tillståndet för demokratin inom EU. Ratificeringsprocessen för Lissabonfördraget är ett aktuellt exempel, bland många andra, av hur det så kallade ”europeiska projektet” går emot de europeiska folkens demokratiska deltagande och deras intressen, önskemål och förväntningar, och tvingar dem, utövar utpressning mot dem och förbiser deras beslut när det gäller riktningen för deras gemensamma framtid. För det andra bör EU-länderna när det gäller de yttre förbindelserna, i stället för att gynna återupplivandet av kapprustningen och militariseringen av de internationella relationerna, bidra till demokratin genom att främja en verklig politik för fred och internationellt samarbete, baserad på respekten för varje lands suveränitet och principen om icke-intervention samt på respekten för internationell rätt och FN:s stadga. Vi är tyvärr långt från en sådan insats. Ett EU med ett allt tydligare demokratiskt underskott kan inte föregå med gott exempel, och ännu mindre bidra till att ”stärka” demokratin i världen. Därför har vi röstat mot.

  Bruno Gollnisch (NI), skriftlig. – (FR) Herr talman, mina damer och herrar! I denna resolution tillkännages, som vanligt, de så kallade goda intentioner som detta parlament har beträffande mänskliga rättigheter. EU:s roll är uppenbarligen att upplysa mänskligheten i stort om dess demokratiska uppfattning och att bidra till alla länders demokratiska utveckling, och så vidare. Hur kan då denna union vara trovärdig, som så halvhjärtat – om ens det – tillämpar de skyddsklausuler som trots allt finns på detta område, i alla dess utländska handelsavtal, när man fortsätter med handels- och finansverksamheten, vad som än händer?

Hur kan det vara trovärdigt, med tanke på det sätt man agerar även i Europa, där man ålägger nationerna en europeisk konstitution, omdöpt till Lissabonfördraget, fast några av dem tydligt uppgett att de inte ville ha den? Och hur kan ni, mina damer och herrar som tillhör vänstern i detta parlament, vara trovärdiga efter gårdagens fars gällande Italien, då ni uppvisade en sekteristisk partianda som aldrig tidigare skådats?

- Betänkande: Brok (A7-0041/2009)

  Edite Estrela (S&D), skriftlig. – (PT) Jag röstade för Elmar Broks betänkande om de institutionella aspekterna av inrättandet av den europeiska avdelningen för yttre åtgärder, som är oerhört viktig för att EU:s yttre förbindelser ska bli mer samstämda och effektiva. Det är viktigt att se till att inrättandet av den europeiska avdelningen för yttre åtgärder (EEAS), som är en konsekvens av de nyheter som införs genom Lissabonfördraget, gör det möjligt att bevara och vidareutveckla gemenskapsmodellen i unionens yttre förbindelser och upprätthålla unionens interinstitutionella balans.

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. – (PT) Inrättandet av EEAS är en naturlig följd av den process som innebär att gemenskapen får allt större externa befogenheter. Det skulle kunna bli ett viktigt instrument för samordning och för att ge EU möjlighet att befästa sin ståndpunkt utåt, om man kan motstå påtryckningarna från direktoraten och basera sitt handlade på att arbeta tillsammans med medlemsstaternas diplomatiska beskickningar i stället för att konkurrera med dem.

Jag har tyvärr inte lyckats få stöd för mitt ändringsförslag i utskottet för utrikesfrågor, där jag vill att man ska ta hänsyn till de europeiska världsspråken när man så småningom fastställer den interna språkordningen för EEAS.

Detta blir ännu tydligare i och med att en prioritering för EEAS är att upprätta broar, kontakter och förbindelser med den övriga världen, och EEAS bör därför, som sitt utvalda arbetsverktyg, använda de lämpligaste språken för att kunna upprätta dem direkt. Därför är det obegripligt att parlamentet i den här frågan väljer att bortse från den externa aspekten av flerspråkigheten och dessa språks strategiska betydelse, som har erkänts inte bara av parlamentet självt utan också av kommissionen.

  Sylvie Guillaume (S&D), skriftlig. – (FR) Jag stöder parlamentets syn på utformningen av en framtida gemensam diplomattjänst för EU. Jag hoppas att den europeiska avdelningen för yttre åtgärder kommer att vara ett helt och hållet gemenskapsbaserat initiativ som gör att EU kan utnyttja sitt diplomatiska inflytande effektivt och demokratiskt. EEAS måste inrättas inom kommissionens administrativa och budgetmässiga ramar och officiellt vara en del av kommissionen. Jag hoppas också att den nya kommissionsledamoten med ansvar för utveckling kommer att kunna vara helt oberoende och värna om sina privilegier med avseende på denna tjänst, i stället för att tänka sig att han skulle koncentrera befogenheterna till områden som har anknytning till unionens yttre åtgärder, däribland EU:s handelspolitik och utvidgning. Det är viktigt att parlamentet gör sin röst hörd i rådet, som bör fastställa riktlinjerna för det nya organet vid Europeiska rådets möte den 29–30 oktober 2009.

  Willy Meyer (GUE/NGL), skriftlig. – Jag röstade mot Elmar Broks betänkande om den europeiska avdelningen för yttre åtgärder (EEAS), som jag anser är det tydligaste exemplet på militariseringen av EU. Avdelningen, som ska inrättas efter Lissabonfördragets antagande, omfattar alla aspekter av EU:s säkerhets- och försvarspolitik. Enligt betänkandet kommer EEAS och den höga representanten (som också kommer att vara kommissionens vice ordförande), att ha rollen som EU:s företrädare i internationella sammanhang. De backas upp av ett nätverk av 5 000 civila tjänstemän och underställs ingen parlamentarisk kontroll. Den höga representanten kommer att vara ansvarig för den civila och militära krishanteringen samt för mänskliga rättigheter, men är inte ansvarig inför medlemsstaterna. Dessutom inrättas EEAS genom ett rådsbeslut, efter kommissionens godkännande. Europaparlamentet kommer enbart att rådfrågas, vilket speglar den odemokratiska ordningen. Den europeiska avdelningen för yttre åtgärder är enligt min mening inte förenlig med den anda i det europeiska projektet som min partigrupp vill försvara, det vill säga ett EU som är skapat för och av medborgarna, snarare än det EU som nu håller på att byggas upp utifrån en ekonomisk modell som går ut på att undvika all inblandning i ekonomin.

  Georgios Toussas (GUE/NGL), skriftlig – EU:s avdelning för yttre åtgärder, som inrättas under det reaktionära Lissabonfördraget, är ett verktyg för att främja ökad imperialistisk aggression och EU:s gräsrotsfientliga kampanj. Ivern bland de politiska representanterna för kapitalet i parlamentet – konservativa, socialdemokrater, liberaler och miljöpartister – att rösta för EEAS visar deras hängivenhet för det alleuropeiska kapitalets ekonomiska politik och militära val:

• EU:s oberoende representation i alla internationella sammanhang, oberoende av medlemsstaterna enligt Lissabonfördraget.

• Inrättande av EEAS, ett oberoende EU-organ med civil och militär makt, på grundval av riktlinjerna för Gusp och APCA och bemannat av högre civila och militära tjänstemän inom EU som arbetar under ledning av den höga representanten.

• EEAS används som ett verktyg för att främja EU:s imperialistiska politik med egna ambassader och diplomatiska representationer oberoende av medlemsstaterna. Grunden för denna utveckling lades i Maastrichtfördraget, som inrättade Gusp och APCA samt gav signaler om en upptrappad militär aggression och militarisering av EU.

Det grekiska kommunistpartiet röstade mot betänkandet, som avslöjar alla aspekter av Lissabonfördraget och de faror som dess tillämpning innebär för dem som kämpar mot EU, denna gränsöverskridande kapitalistiska union, och dess gräsrotsfientliga politik.

- Förslag till resolution RC-B7-0095/2009

  Françoise Castex (S&D), skriftlig. – (FR) Jag deltog inte i den här omröstningen, eftersom jag motsätter mig tanken att ytterligare stärka de ekonomiska förbindelserna med Förenta staterna. Partnerskapet mellan EU och USA är inte det viktigaste för Europa och inte vad Doharundan behöver. EU måste sprida valet av samarbetspartner om man vill behålla så mycket som möjligt att sin oberoende ställning. För att göra det måste EU teckna fler avtal med utvecklingsländer. I stället för att amerikanisera våra europeiska standarder måste vi prioritera en multipolär utvecklingsmodell som gör det möjligt för EU att slutligen få det utrymme och den roll som det förtjänar.

  Carlos Coelho (PPE), skriftlig. – (PT) Förbindelserna mellan EU och USA är utan tvekan EU:s mest betydelsefulla strategiska partnerskap. Vi har ett delat ansvar för att främja gemensamma värden som respekt för mänskliga rättigheter, demokrati, stabilitet och fred, men också för att hitta bättre sätt att undvika världsomspännande faror och klara av globala utmaningar som exempelvis den ekonomiska och finansiella krisen, klimatförändringen och kärnvapenspridningen samt att bekämpa internationell brottslighet, terrorism och fattigdom.

För att nå framgång i kommande förhandlingar om samarbete på det rättsliga och polisiära området och i fråga om inre och yttre säkerhet vill jag understryka att det är en förutsättning att säkerhetsåtgärderna inte strider mot medborgerliga eller grundläggande rättigheter, och att man värnar om respekten för privatlivet och skyddet av personuppgifter.

Jag vill återigen upprepa att överföringar av europeiska personuppgifter enbart ska ske efter övervägande av två grundläggande principer: nödvändighet och proportionalitet. Dessutom ska det ske i fullständig överensstämmelse med EU:s och medlemsstaternas lagstiftning om dataskydd, och det ska finnas tillräckliga förfarandegarantier.

  Edite Estrela (S&D), skriftlig. – (PT) Jag röstade för det gemensamma resolutionsförslaget om det kommande toppmötet mellan EU och USA samt det transatlantiska ekonomiska rådets möte, eftersom det belyser behovet av att stärka de transatlantiska förbindelserna i tider när stora internationella utmaningar kräver samordnade globala insatser. Jag vill understryka den roll som det transatlantiska ekonomiska rådets möte har för att främja och säkerställa samordnade åtgärder mot den globala finanskrisen samt vikten av transatlantiska förbindelser för att få till stånd en internationell överenskommelse vid klimatmötet COP 15 i Köpenhamn, bland annat ett lämpligt ekonomiskt paket för att hjälpa utvecklingsländerna att bekämpa klimatförändringarna när det gäller såväl begränsnings- som anpassningsåtgärder.

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. – (PT) På grund av Förenta staternas strategiska betydelse för EU och vice versa bör det transatlantiska partnerskapet stärkas vid nästa toppmöte för att förbättra möjligheterna att vidta åtgärder mot de problem vi nu står inför, från dagens allvarliga socioekonomiska kris till frågor som nedrustning, terroristbekämpning, klimatförändring och respekt för de mänskliga rättigheterna.

Ett ömsesidigt samarbete mellan USA och EU är också nödvändigt för att nå ett mer moget skede i de ekonomiska förbindelserna och handelsförbindelserna mellan parterna. Målet är en faktisk transatlantisk marknad 2015, med mindre byråkrati och därmed en stabilare och attraktivare miljö för företag på båda marknaderna, med lägre rörelsekostnader.

Om USA inte genomför motsvarande åtgärder, i synnerhet på det finansiella området, hamnar EU i ett konkurrensmässigt underläge, vilket skulle vara oerhört skadligt för den europeiska ekonomin.

Jag vill därför på nytt understryka behovet av att skydda EU:s intressen genom samordnade förbindelser mellan EU och USA på olika områden som är av gemensamt intresse.

  Willy Meyer (GUE/NGL), skriftlig. – (ES) Jag röstade mot resolutionen om det kommande toppmötet mellan EU och Förenta staterna. Trots höga förhoppningar på president Barrack Obamas ankomst till Vita huset och hans historiska val i ett land där etniska minoriteter fortfarande utsätts för diskriminering, anser jag att hans insatser hittills bara varit symboliska. Förenta staternas nuvarande president har anammat samma princip som den tidigare administrationen genom att inte ingripa i ekonomiska frågor. Dessutom har Obama fortsatt med samma militära politik som sin föregångare (han har skickat fler trupper till Afghanistan och håller på att inrätta nya militärbaser i Colombia) och han har fortfarande inte stängt Guantánamobasen eller hävt embargot mot Kuba. Han har inte heller satt någon press på Israel eller Marocko för att de ska följa den internationella lagstiftningen. Dessutom tillämpas alltjämt dödsstraffet i 38 delstater, och ännu har man inte skrivit under vare sig Ottawaavtalet, som syftar till att kontrollera vapenhandeln, eller Kyotoprotokollet. Av dessa orsaker röstade jag mot resolutionen.

  Elisabeth Morin-Chartier (PPE), skriftlig. – (FR) Jag röstade för resolutionsförslaget eftersom jag anser att toppmötet mellan EU och Förenta staterna i början av november 2009 är av stor betydelse. Vid det senaste G20-mötet gavs många löften som kommer att vara svåra att infria om länder handlar på eget bevåg. Därför bör EU och Förenta staterna ta en ledande roll i genomförandet av de åtaganden som G20 gjort. Följaktligen behöver vi en mer effektiv samordning av de åtgärder som Förenta staterna och EU vidtar. Därför stöder jag dessa gemensamma möten mellan européer och amerikaner, och i synnerhet diskussionerna inom ramen för det transatlantiska ekonomiska rådet.