Fullständigt förhandlingsreferat

Måndagen den 23 november 2009 - Strasbourg

21. Anpassning av Europaparlamentets arbetsordning till Lissabonfördraget (debatt)

  Talmannen. – (EN) Nästa punkt är ett betänkande av David Martin, för utskottet för konstitutionella frågor, om anpassning av Europaparlamentets arbetsordning till Lissabonfördraget (2009/2062(REG)) (A7-0043/2009).

  David Martin, föredragande. – (EN) Herr talman! Först av allt: Tack för er tolerans och för att ni är här.

Första gången jag kandiderade till Europaparlamentet 1984 påpekade jag för en av mina dåvarande kolleger, den skotske ledamoten Ken Collins, att jag undrade om jag gjorde fel eftersom parlamentet inte verkade ha så mycket att säga till om i lagstiftningsfrågor. Ken sade att det var sant att parlamentet inte hade så mycket att säga till om, men om du frågade mamman till en baby skulle du få reda på att man kan trycka till rejält med bara tandköttet.

Och parlamentet tryckte verkligen till med tandköttet. Det utnyttjade rätten till samråd om lagstiftning. Därefter fick vi Enhetsakten som förde Europaparlamentet från spädbarnsstadiet till småbarnsåldern, Maastricht som tog oss genom puberteten, Nice- och Amsterdamfördragen som tog oss in i vuxenlivet och nu Lissabonfördraget som jag anser ger parlamentet ett vuxet parlaments fullständiga rättigheter, jämförbart med vilken annan demokratisk institution som helst inom EU.

Jag är hedrad över att kunna få lägga fram ett betänkande som anpassar vår arbetsordning till de nya befogenheter vi fått genom Lissabonfördraget.

Jag är hedrad, men ärligt talat är jag också en aning besviken. Det här betänkandet borde egentligen vara Corbetts betänkande. Min kollega Richard Corbett gjorde allt grovarbete med betänkandet före valet. Han gjorde det väldigt lätt för mig beträffande betänkandets avsnitt om Lissabonfördraget. Vi stred visserligen om andra aspekter än Lissabon i betänkandet men Richard Corbett gjorde ett fantastiskt arbete i fråga om Lissabondelarna och jag behövde bara plocka upp stafettpinnen.

Betänkandet förbereder oss för de nya befogenheter vi får inom handelspolitiken där vi nu tillsammans med rådet ska ge vårt samtycke i handelsfrågor och inom jordbruk och fiske där vi nu har fått medbeslutande. Genom betänkandet förfinas också vår roll vid utnämningen av kommissionen, det skapas ett nytt förhållande mellan Europaparlamentet och de nationella parlamenten och vi banar vägen för nya ledamöter av vårt parlament.

De flesta av frågorna har som sagt behandlats utan kontroverser. Låt mig bara kort nämna i vilka fall det har rått viss oenighet mellan grupperna – fast jag borde också snabbt skjuta in att de politiska grupperna har samarbetat alldeles utmärkt i ärendet. Alla viktiga skuggföredragande och samordnare har varit ett stort stöd. Men det finns ändå ett par frågor vi inte har lyckats lösa.

För det första: vem ska ha ordförandeposten för vår delegation till Cosac (konferensen mellan organ för EG- och EU-frågor)? Ska det vara konstitutionsutskottets ordförande eller, enligt dagens system, en av parlamentets vice talmän? Jag anser att det ska vara en vice talman. Utskottet har beslutat att det ska vara utskottets ordförande. I slutändan avgör plenum, men jag vill lyfta fram att Cosac tar upp mer än interinstitutionella ärenden. Här behandlas också politiska frågor och det är därför vi tidigare har haft en vice talman som ordförande för delegationen.

Vad gäller vårt förhållande till de nationella parlamenten har vi haft skilda åsikter i utskottet om hur detaljerade vi ska vara och hur mycket av förhållandet som verkligen ska regleras genom arbetsordningen. Jag har lyckats nå en kompromiss med Elmar Brok, som har varit mycket tillmötesgående i frågan. I den finns vissa detaljer, men det finns fortfarande tillräckligt mycket utrymme för parlamentets talman att tillsammans med de nationella parlamenten förhandla fram de exakta formerna för hur vi ska samarbeta med dem.

Ett tredje område som har vållat vissa meningsskiljaktigheter är hur viska hantera subsidiaritetsprincipen. Vi har ganska lätt kommit fram till vilken roll utskotten ska ha i det hänseendet, och där är vi eniga. Den oenighet som har uppstått är vad som händer om ett utskott säger ”nej, här finns inget som strider mot subsidiaritetsprincipen och lagstiftningsarbetet kan fortsätta”. Ska det finnas en säkerhetsventil för Europaparlaments ledamöter så att de kan väcka frågan i plenum? Jag har lagt fram ett ändringsförslag och andra har lagt fram liknande ändringsförslag som går ut på att om en tiondel av Europaparlamentets ledamöter anser att subsidiariteten är hotad så ska frågan tas upp till debatt i kammaren. Jag tycker det är en vettig säkerhetsventil.

Den sista frågan jag vill ta upp är den som gäller observatörer och huruvida vi ska ha observatörer på plats innan de 18 nya ledamöterna träder i tjänst. Jag anser att vi absolut ska ha det. Den kritiska punkten gäller dock – och här är vi än en gång eniga i utskottet – om observatörerna ska vara personer som annars skulle ha valts till parlamentet. Detta är oerhört viktigt för vår trovärdighet. Jag anser att det skulle vara helt oacceptabelt om vi lät medlemsstaterna utse vem som helst att fungera som observatör – och det finns faktiskt rykten om att vissa medlemsstater tänker utse nationella parlamentsledamöter.

Avslutningsvis vill jag meddela att jag är glad över att parlamentet genom sin omröstning den här veckan kommer att ha en uppsättning regler som gör att vi omedelbart kan utöva våra nya befogenheter från den 1 december när Lissabonfördraget träder i kraft. Detta har nåtts tack vare de personer som arbetade i utskottet för konstitutionella frågor före sommaren, och jag upprepar än en gång mitt tack till Richard Corbett för allt arbete han lade ned i det avseendet.

(Applåder)

  József Szájer, för PPE-gruppen. – (HU) Herr talman, mina damer och herrar! Till mångas stora glädje träder Lissabonfördraget snart i kraft. Processen har tagit lång tid, och det var inte bara på grund av parlamentet som ratificeringen tog tid. Det är precis därför ett omedelbart genomförande av vår anpassade arbetsordning inte bara handlar om parlamentet.

Jag skulle vilja börja med den synpunkt som föredraganden just avslutade med, nämligen att det är av allra största vikt att vi utövar rättigheterna så fort som möjligt. Parlamentet har fått ett stort antal rättigheter. Med Lissabonfördraget ökar parlamentets kraft markant och därmed även demokratin. Samtidigt höjs demokratins status i EU. Vårt uppdrag i det här fallet är att under debatten och med utgångspunkt från lagstiftningen garantera att dessa rättigheter också kan utövas.

Jag tackar båda föredragandena David Martin och Richard Corbett för deras arbete. Betänkandet behandlar alla viktiga punkter, som kontakten med nationella parlament, en striktare och betydligt tydligare definierad tillämpning än i dag av subsidiaritetsprincipen liksom kommittéförfaranden och parlamentets nya medbeslutanderätt. Frågor kring budgetförfarandena tas också upp, vilket vi definitivt stöder.

Samtidigt måste vi se till, och jag skulle vilja uppmärksamma er på detta inför omröstningen om ändringsförslagen, att rättigheterna inte kan missbrukas. En liten minoritet ska inte kunna missbruka eller hämma det konkreta lagstiftningsförfarandet. Vi måste hitta flexibla lösningar. Under ratificeringen av Lissabonfördraget noterade vi hur en enda person, en president i en stat, kunde leka med hela systemet. Det är just därför bara sådana garantier som inte kan missbrukas ska tas med. Gruppen Europeiska folkpartiets grupp (kristdemokrater) stöder betänkandet och lyckönskar båda föredragandena, Richard Corbett och David Martin.

  Ramón Jáuregui Atondo, för S&D-gruppen. – (ES) Herr talman! Jag tänkte också börja med att säga att vi i Progressiva förbundet av socialdemokrater och demokrater i Europaparlamentet är mycket stolta över att två av våra vänner och kolleger, David Martin och Richard Corbett, har haft så stor betydelse i den här viktiga reformen. Jag ger dem mina lyckönskningar och hoppas att hela parlamentet instämmer.

För det andra är det verkligen ett mycket viktigt dokument som träder i kraft. Jag anser att det är av stor politisk betydelse att den nya arbetsordningen är i kraft den 1 december samtidigt med det nya fördraget. Vi sänder en signal till det europeiska politiska systemet om att parlamentet förbereder och anpassar sig genom att ha verktyg för det nya fördraget. Det finns uppenbarligen många reformer som överensstämmer med den tanken.

Eftersom jag tror att det är dags att sammanfatta vill jag berätta att vi givetvis samtycker till hela betänkandet. Men när det gäller reformer och ändringsförslag som ännu inte avgjorts har jag två påpekanden jag tycker är på sin plats.

Det första är att det visserligen har rått viss tveksamhet inom talmanskonferensen i fråga om vilka typer av ändringsförslag som ska godkännas eller antas, beroende på om de är ett resultat av Lissabonfördraget i strikt bemärkelse. Vi vill att det ska vara parlamentets talman som beslutar huruvida någon reform av arbetsordningen är olämplig. I det hänseendet håller jag med om att talmannen ska besluta. Vi kommer att följa det beslutet.

Slutligen skulle jag vilja säga att jag anser att reformen av arbetsordningen inför en sådan viktig händelse som denna kräver enhällighet. Det vore bäst om vi kunde enas om ändringsförslagen före omröstningen på onsdag så att vi är helt eniga i hela parlamentet.

  Talmannen. – (EN) Efter inläggen från de politiska gruppernas företrädare kommer jag att berätta om de tekniska detaljerna kring omröstningen om det här betänkandet.

  Andrew Duff, för ALDE-gruppen. – (EN) Herr talman! ALDE-gruppen har nöjet att godkänna Corbett/Martin-betänkandet som på ett bra sätt förbereder parlamentet inför det stora ansvar som det nya fördragets ikraftträdande medför. Det är viktigt att parlamentet förbereder sig på att bli ett parlament av generalister, det vill säga att vi hanterar allt effektivt och snabbt på alla politikområden.

En snabb kommentar om vår behandling av nationella parlament: I fördraget föreslås helt rätt att vi ska förbättra samarbetet mellan oss och de nationella parlamenten, men fördraget är inte så frispråkigt. Det är tyst i fråga om de exakta formerna för ett sådant samarbete. Vi borde därför vara beredda på att fråga de nationella parlamenten om hur de förhåller sig till fördraget innan vi inom våra egna förfaranden anger detaljerade anvisningar på egen hand.

De försök som hittills har gjorts inom Cosac visar att inställningen till subsidiaritetsfrågan varierar stort mellan de nationella parlamenten. Jag tycker att Europaparlamentet bör uppskatta en sådan variation och avstå från att i dagsläget formalisera exakta metoder för samarbetet kring och reaktionen på tillämpningen av subsidiaritetsmekanismen. Utöver detta stöder ALDE-gruppen de förslag som lagts fram.

  Gerald Häfner, för Verts/ALE-gruppen. – (DE) Herr talman, mina damer och herrar! Parlamentet går snabbt framåt, gör sina läxor och kan agera. Det kan vara värt att lyfta fram i det här skedet.

Det har tagit sju år för Lissabonfördraget att slutligen få full verkan. I vårt fall har det bara tagit några veckor – eftersom parlamentet har lagt ned mycket tid på omfattande förberedelser inför händelsen, det vill säga att anta arbetsordningen på den nya grundvalen. När fördraget väl träder i kraft kan vi alltså omedelbart börja arbeta i enlighet med den nya arbetsordningen.

Arbetsordningen bör fastställas i brett samförstånd. Det är därför vi huvudsakligen har begränsat oss till de ändringsförslag som direkt rör det nya fördragets ikraftträdande. Övriga förslag till ändringar måste diskuteras på djupet. Vi kommer att få tillräckligt mycket tid för det i parlamentet. Men brådskande frågor måste tas upp utan dröjsmål.

Enligt min åsikt är det viktigt att de här ändringsförslagen innehåller nya bestämmelser om de förenklade och de ordinarie ändringarna av fördraget. Jag anser det är viktigt att enhälligt stödja ändringsförslag som syftar till att förbättra samarbetet med de nationella parlamenten. Inom övriga områden går vi gärna vidare, särskilt i fall som vår representation, det vill säga Europaparlamentets representation i Cosac, men det är något som kan diskuteras i ett senare skede. Just nu välkomnar jag det breda samförstånd som uppnåtts och vill särskilt tacka föredraganden.

  Ashley Fox, för ECR-gruppen. – (EN) Herr talman! Jag måste få uttrycka min oro över att vi har förhindrats debattera Elmar Broks ändringsförslag om genomförandet av ledamotsstadgan.

Elmar Brok föreslog att ansvaret skulle överföras från presidiet som sammanträder inom stängda dörrar till parlamentet som har offentliga sammanträden. Jag anser att våra väljare har rätt att inte bara få veta hur mycket vi betalar till oss själva utan också detaljerna kring våra ersättningar och förmåner. Jag tycker det är beklagligt att ni, som vår talman, har en annan uppfattning.

Det är ännu mer störande att ni av rädsla för att förlora en omröstning eller kanske av rädsla för att inte få rösta alls använder formella skäl för att förhindra debatt. Det är odemokratiskt vid en tidpunkt när alla talar om att insynen i EU måste öka och unionen måste komma närmare medborgarna. Den här manövern luktar hyckleri. Om EU vill öka insynen måste vi göra något, inte bara häva ur oss plattityder i frågan.

Det är helt enkelt inte acceptabelt att behandla våra väljare som svampar som vi förvarar på ett mörkt ställe och täcker med gödsel. Jag kan försäkra er, herr talman, att den här frågan inte försvinner. Förr eller senare måste ni ta en omröstning.

  Talmannen. – Jag tror att det rör sig om ett missförstånd. Allt kan diskuteras. Inget är avslutat i det hänseendet. Det första exemplet är våra enminutsanföranden. Jag måste svara er genast eftersom inget är avslutat, men vi måste gå från beslut till beslut och ta hänsyn till våra regler i Europaparlamentet, inget annat. Men ni har i allra högsta grad inlett den här diskussionen.

  Ashley Fox, för ECR-gruppen. – (EN) Herr talman! Kan ni förklara varför en röst på Elmar Broks ändringsförslag godkändes i utskottet och gick igenom, men ansågs otillåtlig i plenum?

  Talmannen. – Om ni vill diskutera det kan jag göra det direkt efter sammanträdet, men jag vill inte störa vår debatt här i plenum.

  Hans-Peter Martin (NI). – (DE) Herr talman! Demokratin behöver en revolution. Det säger jag alltid nuförtiden och den här gången riktar jag mig särskilt till er, herr talman. Vad är det ni håller på med här? Ni gör tillvaron onödigt svår för människor som delar de europeiska idealen, men som på grund av principiell övertygelse inte vill tillhöra något politiskt parti. Därmed skjuter ni er själv i foten.

Vad är det jag pratar om? Jo, artikel 192.1. Den här bestämmelsen har smugits in bakvägen och många har inte noterat den, men här fastställs det att grupperna får utse en samordnare. Tidigare hade vi alltid följande tillägg: ”Relevanta bestämmelser ska tillämpas med nödvändiga ändringar för grupplösa ledamöter.” Denna tolkning gäller inte längre. Jag skrev ett brev till er. Två månader senare svarade ni och upprepade endast det som stod i stycket. Var vänlig och läs mitt brev igen. Ni måste förstå att ni nu är väldigt nära att låta Europaparlamentet, som jag i princip stöder, urarta till att bli ett tvåkammarparlament. Hur kan ni göra det, ni med er bakgrund? Det innebär ju att vi som är grupplösa inte har möjlighet att få relevant information i tid och delta aktivt i beslutsfattandet om betänkanden och liknande frågor. I det avseendet måste arbetsordningen ändras.

Jag vill också veta varför Richard Corbett, som röstades bort av högerradikala just för att han gör sådana saker, får sitta med i plenum i dag och i princip ha en övervakande funktion. Det här är ett tvåkammarparlament. Vi kommer att tvingas att inkomma med klagomål, även om jag allra helst vill undvika att vidta sådana åtgärder.

  Talmannen. – Tack ska ni ha. Som ni känner till håller den fråga som ni har tagit upp fortfarande på att diskuteras och jag ber er att inte dra några förhastade slutsatser. Vi vill verkligen lösa den här frågan, men de grupplösa föreslog inte någon kandidat och har därför inte involverats i en del arbete. Gruppen har inte någon kandidat som skulle kunna godtas av samtliga grupplösa ledamöter. Men vi kommer att finna en lösning på det här problemet.

Talmanskonferensen har beslutat att vid onsdagens omröstning om Martinbetänkandet ska det inte ske någon omröstning om de delar av betänkandet som inte rör Lissabonfördraget, eftersom det krävs en mer omfattande diskussion där. Anledningen till detta är att vi vill vara säkra på att omröstningen kommer att äga rum på onsdag, och vi vill rösta om de frågor som gäller genomförandet av Lissabonfördraget. Detta har beslutats av talmanskonferensen och vi måste genomföra detta beslut.

  David Martin (S&D). – (EN) Herr talman! Självklart förstår jag och stöder ert beslut, men vi vill inte ha några opassande gräl – och jag tror att vi kanske redan har sett tecken på detta – här i parlamentet på onsdag när vi ska rösta om ett sådant här viktigt steg framåt för parlamentets arbetsordning.

Jag vill be er att dela ut de ändringsförslag som ni anser inte gäller Lissabonfördraget – liksom de ändringsförslag som omfattas av Lissabonfördraget – till samtliga personer som är berörda, så att vi kan klargöra detta och får en klar och tydlig omröstningslista inför onsdagen så det inte blir några stridigheter kring detta på onsdag.

  Talmannen. – Självklart har jag för avsikt att göra detta och jag kommer också att göra det, men jag ville också träffa Carlo Casini och flera andra för att visa dem listan först. Jag ville också visa den för er som är föredragande, men vi har fortfarande inte haft möjlighet till det eftersom ni inte var här tidigare. Det här är endast en teknisk fråga och inget annat.

  Íñigo Méndez de Vigo (PPE). – (ES) Herr talman! Jag hade samma synpunkt som föredraganden. För att omröstningen om ett sådant här viktigt betänkande ska gå rätt till på onsdag behöver vi i förväg få veta vilka ändringsförslag som ni anser vara otillåtliga.

Jag godtar därför det som ni har sagt och vi vill gärna få dem i morgon.

  Talmannen. – Parlamentets tjänster har haft ansvaret för att utarbeta listan och det är bara två timmar sedan jag fick den. Därför är den helt ny och jag ska visa den för er med en gång.

  Carlo Casini (PPE). – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Vi ska självklart respektera era beslut, men som jag förstår det finns det en del förbehåll om vissa ändringsförslag, nämligen dem som inte direkt rör Lissabonfördraget.

Jag kan missta mig här, men för mig framstår det som om utskottet för konstitutionella frågor hittills har haft allmänna befogenheter att lägga fram förslag som rör lagstiftningsändringar. Utskottet kan göra detta om ändringsförslagen läggs fram av en grupp ledamöter, av enskilda ledamöter samt även på eget initiativ.

Att man tar tillfället i akt att göra ett fåtal korrigeringar som även rör andra aspekter i samband med en mer omfattande reform av arbetsordningen inom ramen för Lissabonfördraget kan inte anses vara godtagbart enligt min mening – i synnerhet eftersom en hel del ändringsförslag skulle innebära att Lissabonfördragets anda avspeglades i arbetsordningen. Ibland skulle detta ske genom bestämmelser som tekniskt och materiellt återges där, men betydligt oftare genom hänvisningar till fördragets anda. Man behöver bara tänka på parlamentets roll, som har stärkts i förhållande till rådet, men som också stärks genom arbetsordningen när det gäller interna förbindelser med institutioner inom parlamentet. Herr talman! Vi kommer självklart att respektera era beslut, men jag kände att det var nödvändigt att lägga fram dessa synpunkter.

  Csaba Sándor Tabajdi (S&D). – (HU) Herr talman! Den pågående debatten avspeglar också att den omfattande reform som nu håller på att införas i EU:s och Europaparlamentets historia är av sådan betydelse att vi antagligen inte kommer att kunna slutföra den här uppgiften med ett enda betänkande. Samtidigt lyckönskar jag David Martin och Richard Corbett och dem som har deltagit i den här debatten. Men sett i ett rättsligt perspektiv behöver flera frågor fortfarande lösas framöver.

Låt mig bara nämna ett exempel. Jag ser med tillfredsställelse att parlamentet tydligt har uttryckt sitt stöd för EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna, som det ger sitt otvetydiga stöd. Men vi är väl medvetna om att just i fallet med stadgan om de grundläggande rättigheterna har flera länder begärt ett undantag, och dessutom innehåller stadgan även en del stötestenar och olösta problem, t.ex. frågan om språkrättigheter som ska debatteras i morgon kväll. Så här långt har EU:s kommissionsledamöter faktiskt sagt att dessa inte hör till gemenskapens lagstiftning.

När det gäller Lissabonfördraget och stadgan om de grundläggande rättigheterna måste vi därför vara väldigt tydliga när vi ska fastställa exakt vilka aspekter av gemenskapslagstiftningen som kommissionen och parlamentet har rätt att reagera på, för endast då kan vi undvika att kommissionsledamot Jacques Barrot eller Leonard Orban i framtiden kommer med uttalanden om att viktiga frågor som Slovakiens språklag inte hör till gemenskapens ansvarsområde.

  Diane Dodds (NI). – (EN) Herr talman! Jag står här inför er som demokrat. Jag står här inför er som en person med ett demokratiskt uppdrag – i likhet med alla andra som har valts till parlamentet.

Jag står också här inför er som en person från ett land eller en region inom Förenade kungariket som har utsatts för stora prövningar på grund av dem som har försökt krossa den demokratiska politiken. Därför har jag höga förväntningar på hur demokratin ska hanteras här i parlamentet.

Och ändå visar det sig under min första mandatperiod som demokratiskt vald ledamot av Europaparlamentet att jag har blivit utesluten från samordnarnas möten, att jag inte har någon röst i talmanskonferensen.

De här frågorna är sannerligen något det talas om – och det gläder mig verkligen att höra att ni försöker lösa dem. Herr talman! Jag vill dock uppmana er att mycket snabbt nå resultat när det gäller de här frågorna, för det är viktigt att parlamentets demokratiska uppdrag respekteras. Jag vill också uppmana er att tillmötesgå de grupplösa ledamöter som är demokrater och som vill föra den här frågan framåt.

  Elmar Brok (PPE). – (DE) Herr talman! Jag vill lyckönska David Martin till innehållet i detta betänkande, eftersom det rör sig om frågor som vi är eniga om och som måste behandlas. Men det ska också sägas att i och med Lissabonfördraget har Europaparlamentet blivit ett helt demokratiskt parlament, med lika rättigheter. Det är också viktigt att vi minns vad som utgör hörnstenarna för vårt parlament, nämligen de enskilda parlamentsledamöterna, parlamentsutskotten och de politiska grupperna.

Enligt min åsikt finns det alltför mycket som tyder på att besluten fattas av talmanskonferensen och presidiet. Jag har också sett många tecken på att man vill förhindra utskotten från att arbeta direkt och på eget initiativ med de nationella parlamentens utskott och att detta i stället ska genomföras på ett mycket byråkratiskt sätt.

Jag har märkt att när de nationella parlamentens olika utskottsordförande samlas till möten är det inte ordförandena i Europaparlamentets utskott som kommer dit, utan de som är vice ordförande. När det gäller Europaparlamentsledamöternas rättigheter: Om ett utskott lägger fram förslag för beslut i plenum är det inte parlamentets tjänster eller något annat organ som ska besluta om dessa förslag är rätt eller fel. Det är något som ska beslutas av ledamöterna själva. Om det är dåliga förslag kommer de inte att få majoritetsstöd.

Man är uppenbarligen rädd för att Europaparlamentsledamöterna måste fatta beslut som skadar deras karriär och att de därför måste skyddas från sig själva. Jag kan inte tolka de förslag som har det uppenbara syftet att begränsa parlamentets och enskilda Europaparlamentsledamöters rättigheter på något annat sätt. Jag har en känsla av att imperiet slår tillbaka.

  Roberto Gualtieri (S&D). – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Genom att anta Martinbetänkandet har Europaparlamentet utfört det som var en oundviklig uppgift eftersom Lissabonfördraget snart kommer att träda i kraft. Parlamentet har åstadkommit detta med en korrekt och välavvägd text där det nya fördragets betydelsefulla förändringar rörande Europaparlamentets ökade betydelse i lagstiftningsförfarandet, budgetförfarandet och EU:s övergripande institutionella balans införlivas i vår arbetsordning.

Jag vill särskilt nämna de nyheter som rör förfarandena för revidering av fördrag och parlamentets roll när förslag ska läggas fram samt förändringarna i fråga om de nationella parlamentens roll, vilket lägger ett särskilt ansvar på Europaparlamentet: nämligen att se till att denna stärkta roll ger demokratisk legitimitet för den europeiska integrationen och inte utgör något byråkratiskt hinder.

Det var ett bra beslut av talmannen att lösa frågan om de ändringsförslag som inte är av direkt relevans för uppgiften i samband med detta betänkande. Längre fram kommer det ju att finnas tid att behandla frågan om det bör göras en mer omfattande översyn av vår arbetsordning på ett mer enhetligt och systematiskt sätt.

Faktum kvarstår att även om vissa delar kan strykas från det arbete som utförs av utskottet för konstitutionella frågor, finns det andra delar som mycket väl skulle kunna läggas till. Här tänker jag på betydelsen av det ändringsförslag som understryker hur observatörsfrågan måste behandlas, med tanke på att dessa observatörer måste väljas bland de huvudkandidater som inte har valts i Europaparlamentets val.

  Paulo Rangel (PPE). – (PT) Herr talman! Jag vill inleda med att lyckönska föredragandena, i synnerhet David Martin och Richard Corbett. Som ledamot av Europeiska folkpartiets grupp (kristdemokrater) vill jag här påpeka att min främsta oro gäller ändringsförslagen till arbetsordningen.

Jag vill lyfta fram något som för mig förefaller vara den avgörande frågan och som ännu inte har tagits upp här i kväll: frågan om de nationella parlamenten.

Att parlamentet har blivit starkare sett i ett demokratiskt perspektiv beror självklart på denna arbetsordning och Lissabonfördraget, men den europeiska demokratin är också ett resultat av bandet mellan de nationella parlamenten.

Syftet med förslaget om arbetsordningen är att lagligt inrätta dessa båda instanser för legitim demokrati och därigenom konsolidera demokratin. Å ena sidan har vi den demokrati som uppstår genom Europaparlamentets instrument, dess kontrollinstrument och dess lagstiftande roll, å andra sidan den demokratiska kopplingen mellan nationella parlament genom andra instrument.

Därför ställer jag mig helt bakom förslagen. Jag håller inte med Andrew Duff när han säger att vi bör vänta till senare med att upprätta förbindelser med de nationella parlamenten. Med tanke på Lissabonfördraget menar jag att vi kan gå vidare med detta nu och att det är mycket viktigt att vi gör det.

Jag vill också säga att jag stöder förslaget från mina parlamentskolleger József Szájer och Elmar Brok när det gäller representationen i Cosac (konferensen mellan organ för EG- och EU-frågor), och slutligen att jag helt instämmer i de synpunkter som framförts av Elmar Brok och andra ledamöter om att parlamentet med dess ledamöter har företräde när det gäller frågor som rör parlamentets tjänster.

  Mario Mauro (PPE). – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Karaktären hos våra institutioner, EU-institutionerna, håller sannerligen på att förändras i grunden just nu. Att gemenskapsmaskineriet fungerar som det ska kommer inom en snar framtid att vara beroende av vår politiska förmåga och vår kapacitet att på kortast tänkbara tid förse oss med lagstiftningsinstrument inom parlamentet som institution: instrument som kommer att göra det möjligt för oss att utnyttja de stora fördelar som Lissabonfördraget innebär.

Just därför menar jag att det som det verkligen handlar om, paradoxalt nog, är att stärka såväl EU:s federala som dess subsidiära dimension. Det är avgörande för vår framtid och framför allt eftersom vi under den här fasen inte har tagit tillräcklig hänsyn till medborgarna som individer, vilket är själva huvudsyftet med politiken.

Låt mig förklara vad jag menar. Den harmoniseringsnivå som vi har uppnått kan beskrivas som tillfredsställande, EU spelar en betydelsefull roll i våra medborgares liv. Men i stället för att sätta individen, familjen och alla andra i centrum för politiken har EU och medlemsstaterna ofta utnyttjat subsidiariteten för att föra fram institutionernas intressen.

Mot denna bakgrund är det viktigare än någonsin att trygga subsidiaritetsprincipen, som fastställs i EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna. Vi behöver ett övervakningssystem för att garantera att de lagstiftningsförslag som läggs fram för parlamentet faktiskt utvärderas, särskilt när det gäller efterlevnaden av subsidiaritetsprincipen. Detta skulle vara en riktig utgångspunkt för institutioner som tryggar och inte kontrollerar medborgarnas liv.

  Íñigo Méndez de Vigo (PPE). – (ES) Herr talman! Jag skulle vilja återgå till frågan om ändringsförslagens tillåtlighet som ni tog upp tidigare.

Enligt artikel 157.3 är det upp till er att avgöra, men jag vill be er att beakta de kloka orden från ordförande Carlo Casini i utskottet för konstitutionella frågor. Jag anser inte att det kan överlåtas till parlamentets tjänster att avgöra vilka ändringsförslag som har med Lissabonfördraget att göra eller ej. Parlamentet har dessutom suverän rätt att besluta om ett ändringsförslag är nödvändigt nu när en ny fas inleds, vilket alla har framhållit.

Jag vill därför be er att utnyttja de stora befogenheter som ni har tilldelats enligt arbetsordningen med måtta och med er vanliga försiktighet. Hoppas att ni fattar rätt beslut och att vi alla får se det.

  David Martin, föredragande. – (EN) Herr talman! Jag vill tacka alla ledamöter som har talat i denna debatt. Jag vill också följa upp den synpunkt som framfördes av Íñigo Méndez de Vigo.

Carlo Casini har varit mycket klok, som så ofta när det gäller sådana här frågor, eftersom det finns ändringsförslag som inte har någonting alls med Lissabonfördraget att göra och det är väldigt uppenbart att det förhåller sig på det viset. Jag hade visserligen kunnat leva med att det skedde en omröstning om vissa av dessa frågor i parlamentet, men det är kanske bättre att vi har en separat omfattande och uppriktig diskussion om dessa frågor innan det är dags för oss att rösta om dem.

Samtidigt vill jag klargöra att det inte finns något som hindrar ledamöterna från att lägga fram förslag av t.ex. det slag som Ashley Fox pratade om, som skulle innebära att presidiet fråntogs några av sina befogenheter i fråga om genomförandet av ledamotsstadgan. Jag ställer mig inte bakom det, men det finns inget som hindrar ledamöterna från att ta upp frågan till debatt här i parlamentet framöver.

Andra ändringsförslag, t.ex. de nationella parlamentens roll, är kanske inte ändringsförslag som rör Lissabonfördraget i egentlig mening, men Carlo Casini har helt rätt i att de är kopplade till andan bakom genomförande av Lissabonfördraget, eftersom våra förbindelser med de nationella parlamenten förändras till följd av Lissabonfördraget.

Jag vill därför be er att fatta ett klokt beslut, nämligen att dessa ändringsförslag är tillåtliga men att de som rör presidiets funktion – antalet vice ordförande i utskotten osv. – uppenbart inte är frågor som rör Lissabonfördraget och att det inte ska ske någon omröstning om dem under den här veckan.

  Talmannen. – Debatten är härmed avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum onsdagen den 25 november 2009.