Fullständigt förhandlingsreferat

Onsdagen den 20 januari 2010 - Strasbourg

10. SWIFT (debatt)

  Talmannen. – Nästa punkt är debatten om rådets uttalande om Swift.

  Diego López Garrido, rådets ordförande. – (ES) Herr talman! Detta är som ni vet ett rådsuttalande om ett program som är en överenskommelse mellan Europeiska unionen och Förenta staterna för att spåra finansiering av terrorism och som därför har till syfte att utbyta och överföra finansiella uppgifter, vilket jag tror att alla är överens om. Avtalet har funnits sedan ett par månader. Det har fungerat väl och gett kontinuitet i flödet av information som är avsett för programmet för att spåra finansiering av terrorism.

Avtalet löper formellt ut den 31 januari. Under den föregående perioden med svenskt ordförandeskap övervägde rådet behovet av att teckna ett avtal som gör det möjligt att fortsätta programmet för att spåra finansiering av terrorism. Därför antog rådet den 30 november 2009 ett beslut om att underteckna det avtalet, TFTP (Terrorist Finance Tracking Programme).

Det är ett preliminärt avtal. Det är således giltigt under en kort period, som i princip löper ut den 31 oktober 2010. Det preliminära avtal som, vilket jag nämnde rådet kom överens om förra året, kommer under alla omständigheter att bli ogiltigt om inte Europaparlamentet dessförinnan fattar ett beslut under 2010.

Detta är det rådande läget. Kommissionen har inte lämnat något meddelande sedan dess om innehållet i avtalet, som fortfarande inte är känt av Europaparlamentet, men jag kan säga er att det kommer att läggas fram nästa vecka, den 25 januari. Det kommer att tillkännages för Europaparlamentet den 25 januari. Avtalet kommer att anlända till kammaren i vederbörlig ordning översatt för att få Europaparlamentets godkännande.

Detta har inte skett tidigare av följande skäl (som vi fått av kommissionen): kommissionen har inte slutfört de berörda översättningarna och därför har rådet inte fått dem från kommissionen. Som jag just sade har dessa olika språkversioner ännu inte slutförts, och som ni vet kan rådet endast överlämna det dokumentet, det avtalet, till parlamentet när olika språkversioner är tillgängliga, vilket kommissionen ansvarar för. Detta är vad som kommer att läggas fram den 25 januari.

Vidare för framtiden och med sikte på ett avtal, inte ett preliminärt utan ett definitivt, planerar kommissionen att lämna rekommendationer om detta för utformningen av ett långsiktigt avtal, inte ett avtal som upphör i oktober nästa år, så som det vi talar om, utan på lång sikt. Detta långsiktiga avtal måste förhandlas fram och ingås enligt de nya rättsliga grunder som föreskrivs i Lissabonfördraget, vilket innebär full medverkan av Europaparlamentet. Europaparlamentet har redan full medverkan i dessa avtal och det är så som det kommer att vara med det kommande avtalet, för vilket kommissionen ännu inte har lämnat några rekommendationer.

Avslutningsvis vill jag säga att detta är en ytterst viktig fråga. Detta är ett förfarande, ett program för att bekämpa terrorism. Detroitincidenten visade att det finns en risk att hotet kvarstår och därför får medlemsstaterna inte tillåta att ett fortsatt flöde av finansiella uppgifter till TFTP upphör. Domare Bruguière förklarade detta i sitt inlägg inom stängda dörrar, som filmades inför parlamentet i november. Han sade att enligt hans mening har flera medlemsstater kunnat dra fördel av den information som tillhandahållits till Förenta staterna för att avslöja och undvika terroristverksamhet.

Detta ledde till att rådet under det föregående svenska ordförandeskapet gjorde preliminära förberedelser för ett nytt avtal för att undvika att det nuvarande löper ut den 31 januari och att alla eventuella informationsflöden därmed skulle avbrytas. Det var det enda alternativet för rådet att göra så och naturligtvis är parlamentets inställning till att få information förståelig. Den har inte lämnats och som jag berättade för er på grund av Europeiska kommissionens försening med att lägga fram de berörda översättningarna.

  Manfred Weber, för PPE-gruppen. – (DE) Herr talman, herr López Garrido, mina damer och herrar! Hela denna debatt var självklart inledningsvis färgad av den frustration och irritation som många i Europaparlamentet kände eftersom vi hade intrycket att ännu en gång hade saker och ting forcerats igenom rådet före Lissabonfördragets ikraftträdande. Därför är jag nu tacksam att rådet har insett att det är bra att samråda med parlamentet, att nu tillämpa det nya Lissabonfördraget i ratificeringsprocessen och även ge oss tillfälle att bedöma om detta avtal ska tillämpas eller inte.

I denna lagstiftningsprocess, om vi nu inleder den, kommer gruppen Europeiska folkpartiet (kristdemokrater) att tillämpa klara beslutskriterier. Det finns två sidor av myntet. På den ena sidan har vi i PPE-gruppen haft en klar princip att för europeiska uppgifter – var de än lagras – ska europeiska normer om uppgiftsskydd gälla. Vi hävdar principen att vi vill ha en överklagningsrätt för personer som anser att de har behandlats orättvist genom att vara föremål för uppgiftskontroller. Vi har grundprincipen att uppgifter ska överlämnas enbart i enskilda fall och endast om den person som är misstänkt för något, inte som en allmän regel. Detta är saker som vi anser viktiga.

På den andra sidan av myntet finns det faktum att vi naturligtvis vill samarbeta med Förenta staterna. Vi vill samarbeta med våra partner i bekämpandet av terror. Vi vill inte ha en situation där enskilda stater – om avtalen löper ut – sätts under särskilt tryck, som exempelvis Belgien, därför att då kommer staterna att börja agera på bilateral basis. Grundligt övervägande behövs också här. I PPE-gruppen kommer vi att överväga detta när lagförslaget läggs fram.

Jag vill ännu en gång be rådet och kommissionen att inte försöka vinna tid utan att skicka texten nu så att vi kan behandla den. Som parlament kan vi arbeta snabbt och vi kommer att kunna hantera frågan snabbt. Sedan kommer det att vara ministrarnas sak – och för att göra detta mycket klart: inrikesministrarnas – att övertyga parlamentet om att de metoder som nu föreslås i avtalet verkligen är nödvändiga för att bekämpa terrorn.

Vi är öppna för denna process men uppgiften att övertyga oss måste fortfarande utföras av den verkställande makten, med andra ord ministrarna.

  Martin Schulz, för S&D-gruppen. – (DE) Herr talman! Det är en verklig lagstiftningsprocess som vi nu inleder med Lissabonfördraget.

López Garrido! Om ni säger oss att översättningar eller bristen på översättningar är ett så känsligt område att det orsakar förseningar som vi bara är tvungna att acceptera, då måste jag med all respekt säga att detta bara är en ursäkt i avsikt att skydda er själva och lugna oss här en aning. Vi kan dock inte ta detta på allvar. Jag kommer helt enkelt att notera det nu och sedan bortse från det.

Det viktiga i saken är något helt annat: avsaknaden av medverkan av Europaparlamentet. När det gäller internationella avtal av så vidsträckt betydelse är det helt enkelt inte tillåtligt. Vi vill att parlamentet på allvar ska vara engagerat från dag ett i genomförandet av avtalet. Varför det? Jerzy Buzek, parlamentets talman, formulerade det mycket exakt i sin skrivelse, genom att säga att det i Swift-avtalet föreskrivs långtgående inskränkningar av medborgarnas grundläggande friheter, som är konstitutionellt garanterade i de flesta medlemsstater och som också garanteras genom stadgan om de grundläggande rättigheterna.

Om det dock ska bli genomförandeåtgärder på grundval av ett sådan avtal som föreskriver inskränkningar av medborgarnas grundläggande rättigheter, måste medborgarnas rättsskydd mot dessa inskränkningar absolut garanteras. Det innebär att uppgiftsskydd måste garanteras i alla avseenden. Radering av uppgifterna efter en viss, rimlig tid måste garanteras och det måste noga föreskrivas möjligheter för medborgarna att överklaga om deras grundläggande rättigheter kränks. En viktig beståndsdel i rättsstatsprincipen är att medborgarna ska kunna skydda sig själva mot godtycklig behandling från staten.

Europeiska unionen kan inte upphäva denna rättstradition, som är stadfäst i 27 staters rättssystem, genom att hänvisa till att översättningar inte är tillgängliga. Om vi menar allvar med att vilja utveckla rättsstatsprincipen på EU-nivå, måste vi också till den nivån överföra nödvändigheten att ingripa av säkerhetsskäl men också det legitima skyddet av medborgarna.

Rådet måste därför förklara för oss var Swift-avtalets mervärde finns om det nu – som rådet vill – interimistiskt ska träda i kraft. Jag tänker inte tala om de kränkningar av uppgiftsskyddet som begåtts av en mängd säkerhetstjänster i Förenta staterna. Någon stoppar bomber i sina underkläder och flyger över Atlanten. Detta är vad de amerikanska säkerhetstjänsternas intensiva säkerhetsarbete hittills har åstadkommit. Det kan dock inte vara vad det är beroende av.

Jag undrar varför vi måste tillämpa detta snabbförfarande när det har funnits ett avtal mellan EU och Förenta staterna sedan den 1 februari om provisorisk rättslig hjälp, i vars artikel 4 det beskrivs exakt hur bankuppgifter ska överföras om det finns välgrundade skäl till misstanke. Det innebär att ikraftträdandet av Swift-avtalet inte skulle ge något mervärde när det gäller skydd.

Denna obefogade brådska – eller gatlopp, Schweinsgalopp som vi skulle kalla det i Tyskland – dessa påtryckningar att skynda på, är därför obegripliga och vår enhälliga begäran till rådet måste därför vara exakt följande: skicka oss de relevanta dokumenten! Vi kommer att diskutera frågan och genomföra det parlamentariska förfarandet med nödvändig skyndsamt eftersom vi vill ha säkerhet, men inte enbart för säkerhetsorgan. Vi vill ha säkerhet också för de medborgare som antas bli skyddade av dessa säkerhetsorgan. Jag förmodar att detta är syftet med avtalet, men i så fall vill vi också att det ska antas som en riktig lag.

  Guy Verhofstadt, för ALDE-gruppen. – (FR) Herr talman, mina damer och herrar! Låt oss börja med de goda nyheterna: Det spanska ordförandeskapet har tillkännagett att dokumentet ska överlämnas måndagen den 25 januari. Det vill säga nästa måndag – och jag har gjort en notering om detta. Det innebär således att vi nu har en vecka på oss att diskutera det i parlamentet. Det är realiteten.

Herr talman! Min begäran – jag har redan sagt detta, och jag hoppas att jag får stöd från de övriga grupperna – är att talmanskonferensen beslutar om att hålla både ett utskottssammanträde och ett plenarsammanträde, eftersom det skulle vara poänglöst att tillåta att avtalet träder i kraft den 1 februari utan att parlamentet först har diskuterat det.

Herr Zapatero! Det finns därför två alternativ: ja eller nej. Jag kan säga er att ett ”ja” kommer att vara beroende av en rad villkor. Det är viktigt att ni vet att vi måste ha ett svar på detta före den 25 januari. Vi har inte fått något svar på de villkor som parlamentet har ställt.

Villkoren är följande: för det första att parlamentet ska hållas helt informerat och få all nödvändig information, för det andra att parlamentet ska medverka i förhandlingarna om det definitiva avtalet och för det tredje har vi de specifika villkoren, totalt nio stycken, som utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor fastställt i sin resolution – som har godkänts av parlamentet – vad gäller det faktiska innehållet i avtalet.

Vår begäran till er är mycket enkel: ni ska inte bara skicka oss interimsavtalet den 25 januari. Ni måste också svara på parlamentets tre frågor. Om ert svar på våra tre frågor är positivt kan vårt godkännande av avtalet sedan vara möjligt. Om det inte är positivt anser jag att det är troligt att omröstningsresultatet blir negativt – det är i alla fall min grupps mening.

Jag måste påpeka att ett negativt omröstningsresultat kommer att innebära att interimsavtalet inte träder i kraft den 1 februari. Detta är läget för närvarande och i morgon kommer jag under alla omständigheter be talmanskonferensen både att sammankalla ett lämpligt utskott för frågan och att hålla ett plenarsammanträde om interimsavtalet.

  Rebecca Harms, för Verts/ALE-gruppen. – (DE) Herr talman! Nu öser hela parlamentets frustration ned på det spanska ordförandeskapet, som just har tillträtt. Ta emot det på hela rådets vägnar, men jag anser ändå att ni själva är inblandade i detta. Jag är upprörd över att det inte finns några företrädare för kommissionen på platserna 21 och 22 eftersom om jag förstår det rätt är det kommissionens skyldighet att underlätta hela ärendet så fort parlamentet har blivit tillfrågat om att sätta i gång godkännandeförfarandet. Kommissionen undviker dock sina skyldigheter och håller sig borta från debatten.

Jag vill inte upprepa vad mina ledamotskolleger har sagt men jag skulle vilja säga att jag anser att det vore oerhört farligt för rådet att låta detta provisoriska Swift-avtal träda i kraft utan att parlamentet först röstat om vad ni tänker lägga fram för oss. Jag anser att förfarandet – om ni fortsätter att pressa igenom detta till den 1 februari med halsbrytande hastighet, eller som ett gatlopp, så som Martin Schulz så träffande beskrev hela förfarandet – inte bara är en provokation mot parlamentet utan även ett fördragsbrott, ett brott mot Lissabonfördraget just när det har trätt i kraft, och det är oansvarigt.

I brådskande frågor har ni alla möjligheter att utbyta viktig information genom ett bilateralt rättsligt avtal med USA och varje annat land i världen med vilket sådana avtal finns. Det är alltså ingen brådska.

Jag vill ännu en gång betona att medborgarna i EU med intresse åser hur vi reagerar på det lovordade Lissabonfördraget. Om vi inte vid den här tidpunkten säkerställer parlamentskontroll, om vi accepterar denna överträdelse av nationella lagar om uppgiftsskydd och förnekar stadgan om de grundläggande rättigheterna, som så ofta har citerats i diskussionen om Lissabonfördraget, då kommer det tror jag att bli ett slags kamikazeoperation och vara fullständigt oförsvarbart. Herr López Garrido! Ni delar dock ansvaret för detta med kommissionen.

Jag vill be er om en sak till. Jag har just fått ett textmeddelande om att vissa språkversioner av Swift-avtalet redan har offentliggjorts. Kan ni vara vänlig och tala om för oss vilka språkversioner som har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning, när det skedde och varför dessa versioner inte har gjorts tillgängliga för parlamentet.

  Timothy Kirkhope, för ECR-gruppen. – (EN) Herr talman! Händelser nyligen har ännu en gång påmint oss alla om hur viktigt det är att vi utbyter information för att kunna garantera EU-medborgarnas säkerhet. Swift har varit ett viktigt verktyg för att uppnå detta. Som tur är, efter att ha träffat företrädare för den amerikanska regeringen, särskilt David Cohen, undersekreterare för frågor om terrorismfinansiering i det amerikanska finansdepartementet, nyligen i Washington, blev jag lugnad av de flerskiktade kontrollsystemen och säkerhetsåtgärderna samt den oberoende tillsynen som jag hoppas kommer att leda till att genomförandet av det nya avtalet blir klanderfritt.

Även jag måste uttrycka min starka oro, precis som andra har gjort, över rådets bristfälliga samråd med parlamentet och kommissionens påstådda förseningar. Det är viktigt att parlamentet och de valda företrädarna för kammaren informeras ofta och korrekt och parlamentets samtycke får inte bli en efterhandsåtgärd. Att rådet behandlar det så undergräver de värden och demokratiska principer som är centrala för kammaren och parlamentet. Jag hoppas att rådet, och ordförandeskapet för den delen, noga kommer att beakta dessa kommentarer.

  Rui Tavares, för GUE/NGL-gruppen. – (PT) Herr talman! Kammaren har behandlats på ett förolämpande och förödmjukande sätt under hela denna process. Att säga till oss att vänta på översättningarna är oacceptabelt när vi vet att det finns flera versioner som cirkulerar i pressen, efter det att information har läckt ut.

Trots detta fick vi ett avtalsförslag på en fredag i Bryssel, när de flesta parlamentsledamöterna hade rest till Strasbourg. Endast en parlamentsledamot var närvarande i Bryssel. Den parlamentsledamoten råkade vara jag själv.

De upprepade hänvisningarna till Bruguières rapport, en hemligstämplad rapport, är också oacceptabla. Det är knappast övertygande, eftersom alla som har läst Bruguièrerapporten vet att den knappast innehåller några empiriska data.

Det är oacceptabelt att säga att det är en preliminär rapport, när uppgifter som samlas in under de kommande nio månaderna kommer att vara i händerna på den amerikanska administrationen i fem år och det kan komma att vara en administration under Sarah Palin, inte en Obamaadministration. Hur kan en EU-medborgare känna sig säker? Ni gav oss tydligen inget annat alternativ än att avvisa avtalet och ni gör inte vårt liv enklare.

Genom att förkasta den gör vi dock kommissionen en tjänst, eftersom det finns två nya kommissionsledamöter, Cecilia Malmström och Viviane Reding, som vi vet säkerligen klarar att förhandla fram bästa möjliga avtal från grunden och vi är övertygade om att de är villiga att göra det.

  Martin Ehrenhauser (NI). – (DE) Herr talman! Många åtgärder har vidtagits under sken av att bekämpa terrorismen under det senaste året, även av rådet. Många av dessa åtgärder står dock inte i rimlig proportion till det verkliga hotet från terrorism. Tvärtom har de lett till oacceptabla inskränkningar av medborgarnas rättigheter. Det systematiska utbytet av uppgifter, utan samband med någon misstanke, som föreskrivs i Swift-avtalet, är helt klart inget undantag från den regeln. Även den federala tyska kriminalpolisstyrelsen, som annars inte är känd som en förespråkare av uppgiftsskydd, var tvungen att medge att åtgärden saknar proportioner. Vi måste sätta stopp för dessa permanenta inskränkningar av medborgarnas rättigheter och vi bör inte godkänna det provisoriska avtalet.

I fråga om rådets metoder vill jag ännu en gång säga att det är tydligt att USA granskat och lagrat uppgifter från Swift-användare utan någon form av restriktion alls. Rådet beivrade inte detta förfarande utan legaliserade det! Jag skulle förstås också vilja uppmana rådet att överlämna all information i ärendet till Europaparlamentet.

  Diego López Garrido, rådets ordförande. – (ES) Det var i ett särskilt inlägg, från Rebecca Harms, som det hänvisades till att en av språkversionerna eventuellt offentliggjorts. Uppenbart har jag inte fått den informationen. Jag ska kontrollera det och informera er om läget skriftligen. Det som jag sagt er är att den 25 januari kommer det avtal som interimistiskt träder i kraft den 1 februari att överlämnas till Europaparlamentet. I enlighet med EU-rätten, i enlighet med artikel 218 i Lissabonfördraget och i enlighet med Wienkonventionen kan undertecknade avtal interimistiskt träda i kraft. Därför är det giltigt.

För EU och självklart för rådet är det viktigt att detta avtal fortsätter att vara i kraft. Det är viktigt att dessa avtal om programmet för att spåra finansiering av terrorism fortsätter att gälla. Vi anser att det är ett positivt steg, att det gagnar kampen mot terrorism och att det innebär samarbete med Förenta staterna, som är ett trovärdigt land, ett partnerland, en granne, som har samma mål som vi själva: att bekämpa terrorism. Detta har inget att göra med det försenade mottagandet av översättningarna, det är definitivt inte någon ursäkt Martin Schulz. Det är inte fråga om att vinna tid, herr Weber.

Som ni vet föreslog det svenska ordförandeskapet för rådet för ett par veckor sedan, ja redan för ett par månader sedan att denna version skulle skickas på ett enda språk till parlamentet från rådet, och kommissionen insåg att det inte var möjligt, att det faktiskt var kommissionen som skulle ta fram språkversionerna och vidarebefordra dem alla. När det gäller det svenska ordförandeskapet hade rådet goda avsikter men det var inte vare sig rättsligt eller praktiskt möjligt. Det är därför som avtalet har kommit nu. Jag förstår att Europaparlamentet hade velat ha denna version tidigare. Jag instämmer helt. Om jag hade varit parlamentsledamot skulle jag ha tänkt likadant och velat ha dessa versioner tidigare. Det blev inte så av de skäl som jag uppgav. Det har ingenting alls att göra med att vinna tid, eller att dölja något, och inte heller är det en ursäkt. Absolut inte.

Jag anser att detta är ett avtal där Europaparlamentet har full behörighet att delta, eftersom Lissabonfördraget har trätt i kraft och vi har – en stor majoritet av oss tror jag – antagit fördraget och det ger parlamentet oinskränkt behörighet att delta. Parlamentet kan om det så önskar sätta stopp för att detta provisoriska avtal blir giltigt. Parlamentet kommer att delta i förhandlingarna om det kommande långsiktiga avtalet. Europaparlamentet, tillsammans med rådet förstås, kommer att ha full behörighet att påverka Swift-avtalet, som vi anser är mycket viktigt och som förtjänar att debatteras grundligt här i parlamentet, seriöst och utan brådska eller påtryckningar, för att använda en formulering som ni själv redan tidigare har använt.

Vidare är vi, Guy Verhofstadt och andra talare, helt överens om att det är nödvändigt att respektera människors grundläggande rättigheter, rätten till privatliv och EU-lagstiftningen om uppgiftsskydd. Nu har vi dessutom ett annat instrument för att garantera dessa rättigheter, Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, som just har trätt i kraft eftersom den är kopplad till Lissabonfördraget som är i full kraft. En av de rättigheter som garanteras är rätten till privatliv och skydd av personuppgifter. Därför har vi alla förutsättningar för att skapa ett bra avtal.

När det gäller Guy Verhofstadts förslag om att skicka en skrivelse till eller omedelbart få en ståndpunkt från rådet om de villkor som parlamentet uppställt, anser jag att det bästa är om vi när parlamentet har fått dokumentet står till ert förfogande för att diskutera det i varje avseende, med alla dessa villkor och därmed komma fram till ett seriöst och strikt avtal utan påtryckningar.

Ja, självklart anser vi för ögonblicket att det är viktigt att det provisoriska avtalet träder i kraft och parlamentet kommer under alla omständigheter att ha alla befogenheter enligt Lissabonfördraget att till sist besluta om avtalet ska gå igenom. Det kommer att bero på er. Det kommer att bero på parlamentet som helhet.

  Talmannen. – Debatten är härmed avslutad. Jag sade tidigare att det inte är möjligt att ge ordet till alla. Om det finns en begäran om ordningsfråga kan jag ge ordet. Vänligen fortsätt.

  Sophia in 't Veld (ALDE). – (EN) Herr talman! Jag vill bara få klart för mig en sak: om endast en eller några få översättningar är tillgängliga, då vill jag veta vilka språkkunskaper som kommissionsledamöterna och rådet har som undertecknade avtalet och som fattade beslut om det den 30 november – därför måste det vara tillgängligt.

  Talmannen. – Det var inte en ordningsfråga, men vi tillät den eftersom Sophia in ’t Veld var så artig när hon begärde ordet. Varsågod, herr minister!

  Diego López Garrido, rådets ordförande. – (ES) Jag upprepar vad jag har sagt. Jag ska kontrollera den information om dokumentet som Rebecca Harms, tror jag det var, gav mig. Jag är inte säker eftersom jag naturligtvis inte har det med mig och jag ska låta henne veta vad som händer i saken.

I vilket fall som helst upprepar jag att ni kommer att ha fått avtalet den 25 januari och kommer att kunna diskutera det så mycket som ni vill. Det spanska ordförandeskapet, regeringen och rådet står till ert förfogande för samtal så länge som ni vill, och djupgående, om det avtal vars framtida ikraftträdande kommer att vara beroende av Europaparlamentet.

  Talmannen. – Ett undantag blir snabbt många och jag kan inte vägra att ge Martin Schulz ordet. Varsågod herr Schulz!

  Martin Schulz (S&D). – (DE) Herr talman, jag ber om ursäkt för att jag begärde ordet igen. Det händer inte så ofta i mitt liv, men vi är inte på tivoli här. Herr López Garrido! Avtalet offentliggjordes i Europeiska unionens officiella tidning den 13 januari. Ni är inte ansvarig för det, men om ni nu säger oss ”jag måste ta reda på vilka språkversioner som är tillgängliga” måste jag säga igen att detta inte är en fritidsträff för parlamentsledamöternas och ministrarnas ömsesidiga nöje. Detta är en lagstiftande kammare där allvarligt arbete krävs!

Jag vill nu säga något till er – inte till det spanska ordförandeskapet utan till rådet – och det är att det sätt på vilket rådet har handlagt dessa frågor visar att det inte har någon som helst respekt för parlamentet. Det är nu dags för oss att säga till rådet att det är slut med dessa små spel. Det finns ett seriöst lagstiftningsförfarande – i EU innebär detta givetvis att alla dokument och alla handlingar ska vara tillgängliga på alla språk när förfarandet inleds och får inte innebära att vi måste gå på jakt efter dokumenten med en slagruta när förfarandet förmodas vara avslutat. Detta är inte ett sunt sätt att gå tillväga. Jag ber er nu att tala om för oss vilka språkversioner som var tillgängliga när avtalet offentliggjordes i Europeiska unionens officiella tidning den 13 januari. Detta är något som jag nu formellt begär att få veta på min grupps vägnar.

  Talmannen. – Mina damer och herrar! Efter det att Martin Schulz har talat ska vi nu ge ordet till ministern för det avslutande svaret och därefter avslutar vi debatten.

  Diego López Garrido, rådets ordförande. – (ES) Vi kommer att informera parlamentet om allting som har begärts: om språkversionerna, om vilka som är tillgängliga osv. Och framför allt kommer vi att göra detta grundligt och seriöst.

Jag anser inte att rådet har behandlat Europaparlamentet på ett förnedrande sätt eller att det på något sätt förvägrat parlamentet information. Jag hänvisar till det svenska ordförandeskapet som vid den tiden gjorde vad det kunde för att kunna lägga fram avtalet men detta var inte rättsligt möjligt eftersom vissa av språkversionerna ännu inte hade översatts. Nu när Lissabonfördraget har trätt i kraft kommer Europaparlamentet att kunna diskutera frågan ingående och rådet är redo att ge parlamentet all information som det kräver och upprätta en dialog om frågan.

Jag anser inte att detta innebär att Europaparlamentet behandlas illa och därför delar jag inte de känslor som Martin Schulz har uttryckt om frågan. Fakta kommer att visa detta. En fullständig text kommer att göras tillgänglig för Europaparlamentet och parlamentet kommer att kunna diskutera den med rådet så mycket som det önskar och parlamentet kommer att få sista ordet om saken.

Så enkelt är det. Därför anser jag att det inte finns någon anledning att vara oroad över att rådet undanhåller information om något ämne överhuvudtaget. Rådet är helt övertygat om behovet av att respektera unionens grundläggande rättigheter och är helt övertygat om behovet av att respektera parlamentet, som företräder folket i Europa.

  Talmannen. – Debatten är härmed avslutad. Jag kommer inte att ge fler ordet i denna fråga.

Skriftliga förklaringar (artikel 149)

  Franz Obermayr (NI), skriftlig. – (DE) Det som kallas Swift-avtalet (Society for Worldwide Interbank Financial Telecommunication) reglerar överföringen av uppgifter från globala banknätverk. Dagligen kommunicerar 8 000 monetära institutioner från 200 länder med varandra via Swifts kanaler, som är lokaliserade till Belgien, med datacentraler i Nederländerna och USA. Enligt kommissionen kan en begäran om uppgifter endast gälla internationella överföringar och användningen av tjänsten är strikt begränsad till säkerhetstjänsternas utredningar av terrorism. Både höga politiker och kriminalexperter tvivlar dock på att man i USA enbart kommer att använda uppgifterna till att bekämpa terroristverksamheter. Missbruk av uppgifter, kränkningar av medborgerliga rättigheter och överföring av uppgifter till tredje part är verkliga risker som kan följa av Swift-avtalet. Som ledamöter av Europaparlamentet får vi helt enkelt inte tillåta att avtalet träder i kraft och den därmed förknippade överföringen av uppgifter till USA och absolut inte utan Europaparlamentets godkännande. Ett interimistiskt ikraftträdande av avtalet i avvaktan på Europaparlamentets debatt i februari skulle vara en grov kränkning av den grundläggande demokratiska principen.