Debatter

Torsdagen den 21 januari 2010 - Strasbourg

3.1. Attackerna nyligen mot religiösa minoriteter i Egypten och i Malaysia

  Talmannen. - Nästa punkt är en debatt om förslaget till resolution om attackerna nyligen mot religiösa minoriteter i Egypten och Malaysia.⁽¹⁾

  Marietje Schaake, författare. – (EN) Herr talman! Under veckan för det egyptiska ortodoxa julfirandet inträffade en attack där 20 koptiska egyptier dödades eller skadades. Trots att attacken kan betraktas som enskilda personers kriminella gärningar finns det andra oroväckande händelser som kräver vår fortsatta uppmärksamhet när det gäller respekten för alla minoriteter i Egypten.

Våld och hat kan inte accepteras i religionens namn. Alla människor har rätt till religionsfrihet samt frihet från religion. Etnisk och religiös mångfald kräver ett vaksamt samhälle som kan lösa meningsskiljaktigheter i en öppen debatt, ett samhälle där alla människor, oavsett bakgrund eller övertygelse, vet att deras friheter är tryggade.

Ett öppet samhälle kan förverkligas först när man separerat religion och stat i konstitutionen och i hela förvaltningssystemet. Säkerhetsåtgärder kan inte vara det enda sättet att styra ett pluralistiskt samhälle. Ändå har undantagslagar tillämpats i Egypten de senaste 28 åren. En fri debatt är kanske det mest effektiva botemedlet mot extremism och våld. Därför kan yttrandefriheten, både på och utanför Internet, ses som den egyptiska regeringens bästa redskap för att lösa spänningar i samhället.

Därför är det mycket svårt att förstå eller acceptera att omkring 30 aktivister, politiker och bloggare arresterades av regeringsstyrkor under en resa till den egyptiska staden Nag Hammadi där de skulle visa sitt deltagande med de anhöriga till dödsoffren för de sekteristiska våldsyttringarna. Arresteringarna är ett synnerligen slående exempel på det som har blivit ett mönster av den egyptiska regeringens inblandning i medborgarnas rätt till yttrandefrihet.

Något är fruktansvärt fel när människor behandlas som brottslingar enbart för att de försöker visa medlidande och solidaritet med sina landsmän. I alltför många fall har man missbrukat argumentet om upprätthållande av allmän ordning. Sedan 2008 har egyptierna inte kunnat skaffa en oregistrerad telefonlinje, utan kontrollen är total. Nya regler har nu trätt i kraft som innebär att användare av trådlöst Internet måste betala för en uppkoppling för vilken de måste uppge en e-postadress för att få lösenord och användarnamn skickade till sig. Detta gör det möjligt för regeringen att aktivt kontrollera användare. Dessutom debatteras ett lagförslag i parlamentet om en reglering av webben som föreskriver fängelsestraff för ”publicering av multimedieinnehåll utan regeringens tillstånd”.

Trots detta står det i Egyptens konstitution att ”yttrandefrihet eller åsiktsfrihet är garanterad. Varje individ har rätt att uttrycka sin åsikt och att offentliggöra den verbalt, i skrift eller fotografier eller genom andra medel inom lagens gränser”. Självkritik och konstruktiv kritik är en garanti för den nationella strukturens säkerhet.

Jag uppmanar Egyptens regering att inte införa undantagslagar som begränsar de grundläggande friheterna mot bakgrund av de rådande sekteristiska spänningarna. En lämplig reaktion på de brott som begåtts i religionens namn är bara på sin plats. Men detta får inte användas som en ursäkt för att förtrycka hela befolkningen med lagar som inskränker på yttrandefriheten. Först när de grundläggande friheterna skyddas av konstitutionen och lagstiftningen ger frihet på alla dessa områden kommer ett öppet samhälle i Egypten att vara möjligt. Egyptens regering bör leda sina medborgare på den här vägen till frihet, och EU bör vara landets främsta partner i den här processen.

  Fiorello Provera, författare. – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Den resolution som jag har lagt fram är ett svar på några tragiska händelser som inträffade nyligen i Egypten och i andra länder i världen – så sent som i går i Nigeria – och är tänkt göra parlamentet uppmärksamt på en alltmer allvarlig och oacceptabel situation där kristna förföljs och dödas.

Det här är inte en resolution mot Egyptens regering, som har vidtagit åtgärder för att se till att de ansvariga ställs inför rätta. Det är snarare ett tillfälle att reflektera över en stor och oroväckande fråga. Varje år dödas tusentals kristna i hela världen, t.ex. i Vietnam, Nordkorea, Kina, Nigeria och Malaysia, och miljoner andra utsätts dagligen för de mest skilda slag av förföljelse på grund av sin tro. Dessa attacker ökar i antal och styrka, och de kräver omedelbara åtgärder.

För det första måste alla göra ett åtagande för att förändra det klimat av religöst hat som sprider sig och uppmuntra tolerans och accepterande av mångfald. Europa känner väl till tragedin med de krig där katoliker och protestanter i hundratals år har kämpat mot varandra, för att inte tala om förintelsen av judar. Just på grund av denna historia måste EU engagera sig på det här området.

Ett annat initiativ kunde vara att granska de nationella lagar inom vilkas ramar vi finner regler som utgör en förföljelse av kristna eller andra religiösa minoriteter. Samarbetet med icke-statliga organisationer skulle kunna vara till stor nytta i det här projektet, men vi måste även vara på vår vakt för att se till att rätten till religionsfrihet, där den finns, faktiskt tillämpas.

Den här debatten skulle kunna vara ett tillfälle att lägga fram ett utkast till Europaparlamentets betänkande om religionsfriheten i världen.

  Mario Mauro , författare. – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Religionsfriheten är faktiskt ämnet för den här resolutionen. Därför är det inte någon identitetskampanj eller ett försök att ställa till med problem för den eller den regeringen, utan ett fördömande av det faktum att människor dör i världen i dag på grund av att de tror på Jesus Kristus eller diskrimineras på grund av att deras tro skiljer sig från någon annans.

Alla politiska grupper är därför överens om att det finns ett problem som rör religionsfriheten och att det måste bemötas allvarligt och bestämt inom världssamfundet.

Därför ber vi rådet och kommissionen, och framför allt den höga representanten för utrikes frågor, att fästa särskilt stor uppmärksamhet vid minoriteternas situation, inbegripet den kristna minoriteten, så att initiativ i syfte att främja dialog och respekt mellan samhällen vidtas och främjas, för att uppmana alla religiösa makthavare att uppmuntra tolerans och förhindra att utbrott av hat och våld inträffar.

  Véronique De Keyser, författare. – (FR) Herr talman! Det som inträffade i Egypten kunde utan tvekan ha inträffat någon annanstans. En bil passerar ingången till en koptisk kyrka, och skott avlossas mot folkmassan. Resultatet blir att sju personer dör (sex kopter och en polis). De egyptiska myndigheterna reagerar snabbt. Den allmänna åklagaren beslutar – jag citerar – att de tre personer som anklagas för händelserna i Nag Hammadi kommer att åtalas för överlagt mord vid domstolen för statens säkerhet.

I Malaysia är det namnet Allah som kristna och muslimer är oense om, en konflikt som leder till att kyrkor genomsöks och plundras.

Dessa nyhetsrapporter, som skulle kunna beskrivas som vanliga, får konsekvenser på andra platser i hela världen, även i Europa. Ökningen av religiös intolerans och fanatism äventyrar en grundläggande frihet, trosfrihet för alla, vare sig de är religiösa eller agnostiker. Över hela världen begås brott mot minoriteter, vare sig de är kristna, judar eller muslimer. Över hela världen dödas och fängslas även icke-religiösa män och kvinnor på grund av att de inte respekterar de riter, dogmer eller religiösa sedvänjor som de har befriat sig ifrån.

Som en icke-religiös person stöder jag bestämt den här resolutionen som är en vädjan om tolerans och inte en stigmatisering av Egypten eller Malaysia. Men bortsett från de fall som har nämnts vill jag lyfta fram det ansvar en stat har för att bevaka medborgarnas rätt till yttrandefrihet. Jag anser att en sekulär stat på grund av sin struktur är den bästa garantin för det utrymme som krävs för en mångfald av trosuppfattningar. Det är på detta sätt en stat bäst kan skydda sina medborgare och främja en dialog mellan olika delar av befolkningen.

ORDFÖRANDESKAP: VIDAL-QUADRAS
Vice talman

  Ryszard Antoni Legutko, författare. – (EN) Herr talman! Uppgifterna om våld mot kristna i Egypten och Malaysia är bara toppen av isberget. Jag vill lyfta fram tre saker.

För det första har kristna fallit offer för brutalt våld i många länder i världen, inte bara två. För det andra har kristna blivit den mest förföljda religiösa gruppen i världen. Siffrorna är häpnadsväckande – det rör sig om miljontals personer, inte tusentals eller hundratusentals. För det tredje har reaktionerna i de europeiska samhällena och regeringarna samt i EU hittills varit otillräckliga: blyga, halvhjärtade, räddhågade, politiskt korrekta, eller så har reaktionen uteblivit helt och hållet.

Vi måste agera bestämt, annars kommer de som förföljer kristna att tro att de har vårt underförstådda samtycke. Är det verkligen vad vi vill?

  Heidi Hautala, författare. – (FI) Herr talman! Det är beklagansvärt att det finns så många konflikter i världen där religionen används som täckmantel. I samband med detta måste det sägas att det finns oerhört många olika fundamentalistiska trender i världen som är förknippade med kristendomen, islam och andra religioner. Personligen har jag mött färre av dessa fundamentalistiska ambitioner inom buddismen. Det är i vilket fall viktigt att Europaparlamentet tar ställning när den här typen av våldsamheter mellan religiösa grupper inträffar.

Jag skulle dock vilja säga att parlamentet igår fick veta att 33 människorättsaktivister arresterades godtyckligt när de försökte stödja de koptiska kristna som nämns i den här resolutionen och som utsattes för våld. Jag vill nu säga till de egyptiska myndigheterna att vi måste se till att människor inte hindras på detta sätt från att komma till andras undsättning. Vi måste insistera på att människorättsaktivister i andra situationer inte fängslas eller utsätts för orättvis behandling. I detta fall är det ett obestridligt faktum att de 33 personer som försvarade kopterna behandlades på ett omänskligt sätt i fängelset. De förvarades under omänskliga förhållanden.

Jag hoppas att parlamentet i framtiden alltid kommer att uppmärksamma fall där våld begås mot alla typer av religiösa grupper och inte bara rikta in sig på förföljelse av kristna.

(Applåder)

  Bernd Posselt, för PPE-gruppen. – (DE) Herr talman! Tunisien, Egypten och Malaysia har en lång tradition av tolerans. Detta bevisas av namn som Tunku Abdul Rahman, grundaren av den självständiga staten Malaysia, eller president Anwar Sadat, vars tal här i Europaparlamentet var som en Magna Charta för samexistens mellan kristna och muslimer.

Just därför måste vi stödja dessa länders regeringar i deras kamp mot islamistisk extremism och attacker mot kristna. Vi i Europa, som i huvudsak är en kristen kontinent, har självklart en särskild plikt att stödja kristna i hela världen, för om inte vi gör det, vem kommer då att göra det?

Detta handlar dock självklart om religionsfriheten i sig, och jag vill exempelvis tacka Malaysias regering för att landets kung, eller Yang di-Pertuan Agong (statsöverhuvud), och premiärminister klargjorde sin ståndpunkt i den här frågan den 9 januari. Vi önskar dem lycka till i deras kamp för religiös tolerans, som Malaysia var och fortfarande är ett lysande exempel på, och det är något som vi, i egenskap av partner som kan tala öppet om människorättsfrågor, måste bevara i Egypten, Tunisien och Malaysia.

  Peter van Dalen, för ECR-gruppen. – (NL) Herr talman! Religionsfriheten är en grundläggande beståndsdel i de mänskliga rättigheterna. Tyvärr ser vi att kristna har det särskilt svårt i många länder där islam är den dominerande religionen. Så är fallet bland annat i Egypten. Koptiska ortodoxa kristna, men även romerska katoliker och protestantiska kristna och judar diskrimineras på ett institutionaliserat sätt i Egypten. Ett exempel är att muslimer som konverterar till kristendomen blir förtryckta. Detta kan man se i deras identitetshandlingar, där det fortfarande står att de är muslimer, eftersom religiös frigörelse är förbjudet i lag.

Våldet mot kopterna har ökat enormt, i synnerhet de senaste 10–20 åren. Mer än hundra attacker med tusentals offer har redan rapporterats. Den egyptiska regeringens hållning är enligt min mening ryggradslös. Tre män har anhållits, men på det stora hela tolereras våld mot kristna. Jag uppmanar rådet och kommissionen att direkt engagera Egypten i en dialog för att försäkra sig om att regeringen där intar en annan hållning. Om Kairo vägrar anser jag att detta bör få konsekvenser för de bilaterala förbindelserna med Egypten.

  Joe Higgins, för GUE/NGL-gruppen. – (EN) Herr talman! Alla som bryr sig om demokratiska rättigheter och religionsfrihet kommer att helt fördöma mordet på kristna i Egypten och även brandbombattackerna mot kristna kyrkor i Malaysia. Vi bör också vara medvetna om det ökande antalet attacker mot religiösa minoriteter också i Europa och även fördöma dessa.

I Malaysia har taktiken med uppdelning och styrning utifrån ras- och religionsfrågor länge tillämpats av olika delar av den ekonomiska och styrande eliten. Den nuvarande regeringen som styrs av Nationella fronten har gjort sig skyldig till hyckleri i det här avseendet: samtidigt som den offentligt kungör en politik för ”ett enat Malaysia” som påstås omfatta alla religioner och minoriteter, verkar den i det fördolda och använder sig av religiös och rasrelaterad splittring för att försöka stärka sin egen position hos Malaysias muslimska befolkning som är i majoritet, på samma sätt som den gjorde i samband med ”Allah-domen”.

Det finns också stora ekonomiska klyftor i Malaysia. Det är det minst jämlika samhället i Sydostasien. Den nuvarande regeringen fattar beslut på grundval av en kapitalism präglad av vänskapstjänster. Resultatet är en utbredd exploatering på arbetsplatser och ytterst begränsade fackförbund. Den bästa grunden för religionsfrihet och demokrati i Egypten och Malaysia och på andra ställen är verkligen ekonomisk rättvisa och demokrati, där tillgångarna och makten ligger i händerna på den stora majoriteten av arbetstagare och fattiga, och inte hos de stora företagen och de som skor sig på vänskapstjänster.

  Daniël van der Stoep (NI). – (NL) Herr talman! I går inleddes en fruktansvärd politisk rättegång i Nederländerna mot ledaren för vårt parti, Geert Wilders. Geert Wilders, som är nederländsk parlamentsledamot och ledare för Frihetspartiet i Nederländernas parlament, åtalas för att ha uttryckt sin åsikt. Geert Wilders åtalas av vänstereliten eftersom han varnar Nederländerna, Europa och världen för en fascistisk ideologi som går under namnet islam. Detta är en verklig skandal!

Islamifieringen av Nederländerna och Europa hotar Europas judisk-kristna och humanistiska kultur, och där många, även i Europaparlamentet, vänder ryggen till och låter islamifieringens flodvåg skölja över dem kämpar Frihetspartiet för den europeiska kulturen. De barbariska handlingar som har ägt rum i Malaysia, Egypten och på många andra håll runtom i världen, och så sent som denna vecka i Nigeria, är ett resultat av den intoleranta och fascistiska ideologi som är känd som islam. I islamiska länder förnedras och mördas icke-muslimer på ett systematiskt sätt. Händelserna i Malaysia och Egypten kan inte ses som isolerade händelser. De utgår från den ideologi som kräver respekt men som inte visar respekt. Europaparlamentet kan se till att fruktansvärda händelser såsom dessa aldrig inträffar i Europa genom att tillsammans med Frihetspartiet ta upp kampen mot islamifieringen av Europa. Det är en uppmaning till er alla.

  Filip Kaczmarek (PPE). – (PL) Herr talman! Det händer ganska ofta i parlamentet att vi talar om olika fobier och deras negativa sociala effekter. Jag tänker på främlingsfientlighet och homofobi. Dessa två utgör tyvärr inte någon uttömmande lista över fobier. Det finns också ett fenomen som kallas ”kristofobi” – en fobi mot kristendomen. Precis som med andra fobier är de sociala effekterna också i detta fall skadliga och ibland tragiska. Det är just av detta skäl som vi bör ta upp fall med kränkningar av kristnas rättigheter på olika platser runtom i världen.

Vi tar upp fall som inbegriper anhängare av olika religioner, och även personer som inte bekänner sig till någon religion. Vi måste också bry oss om de kristna. Vi gör detta eftersom religiös frihet är en av EU:s grundläggande värderingar. Det är just av detta skäl som vi fördömer och kommer att fördöma alla former av våld, diskriminering och intolerans mot alla religioners ledare och anhängare. Våld på grund av offrets trosuppfattning är avskyvärt, och det rådet inga tvivel om att det förtjänar vår kritik.

  Konrad Szymański (ECR). – (PL) Herr talman! Religiös frihet är en rättighet som har erkänts i internationella och europeiska konventioner om mänskliga rättigheter i över 50 år. Samtidigt har vi under många år stått inför en tilltagande våg av religiöst hat, som oftast har drabbat kristna över hela världen. Den anti-kristna kommunismens plats har nu främst intagits av militant islam. Egypten och Malaysia har konstitutionella garantier för religiös frihet, men under påtryckningar från radikala islamistiska kretsar skyddas de kristnas religionsfrihet inte tillräckligt av dessa länders regeringar.

EU, som har nya utrikespolitiska instrument till sitt förfogande, måste bli mer involverat i motståndet mot kristofobin, som är källan till misshandel, plundring och mord. Det är bara ideologiska fördomar som får EU att i dag tveka med dessa åtgärder. Det är vår trovärdighet som står på spel.

  Bogusław Sonik (PPE). – (PL) Herr talman! Jag skulle vilja stödja den tanke som uttrycktes av min kollega, Fiorello Provera, som sade att det bör utarbetas ett betänkande om religionsfrihet. Jag vill påminna alla om att jag tillsammans med Mario Mauro under den föregående mandatperioden lämnade in ett förslag om utarbetande av ett betänkande om kristnas situation i länder där de är i minoritet, i länder där islam är den dominerande religionen. Tyvärr antog inte presidiet detta förslag, men ett sådant betänkande kanske skulle vara värt att skriva. Här kommer jag med samma förslag igen.

Den resolution som vi i dag antar bör sända ut ett tydligt budskap. Den koptiska minoriteten utgör 10 procent av Egyptens befolkning, men även om den bara utgjorde 0,5 procent skulle det vara Europaparlamentets uppgift att reagera, särskilt i en situation där de mänskliga rättigheterna kränks på ett sådant grovt sätt.

Jag läste noga den skrivelse som skickades till Jerzy Buzek från ledaren för Egyptens folkförsamling. I skrivelsen försäkrar han att de händelser jag har talat om var isolerade händelser. Jag har svårt att tro det. Kopterna har förföljts i Egypten under många år. Låt oss denna gång försöka se till att vår hjälp till denna förtryckta minoritet inte slutar i tomma försäkranden.

  Ryszard Czarnecki (ECR). – (PL) Herr talman! Det är inte bara Egypten och det är inte bara Malaysia, utan även Sudan, Nigeria och många andra länder i Afrika och i Asien. Många samhällen behandlar kristna som ett nödvändigt ont och ibland som en fiende. Låt oss inte dölja dessa fakta. Låt oss inte agera som en struts och sticka huvudet i sanden. Det här är ett verkligt problem, och parlamentet för ett kristet Europa, kristna traditioner och ett kristet arv måste ta upp det.

Men vi bör också slå oss för bröstet. Den ledamot som talade före mig talade med rätta om parlamentets försummelser under den föregående mandatperioden. Jag påminner om den debatt som vi hade för några veckor sedan, när vi som sig bör fördömde de attacker och det förtryck som drabbat den uiguriska muslimska minoriteten i Kina. Vid detta tillfälle fanns det dock vissa politiska grupper som förkastade ändringsförslag som syftade till att framhålla att kristna också i Kina lider och utsätts för diskriminering. Vi kan inte tillåta en situation där vi försvarar vissa religiösa minoriteter medan vi försvarar andra mindre eller inte alls.

  Eija-Riitta Korhola (PPE). - (FI) Herr talman! Vi har fått oroväckande nyheter från flera källor om brott mot kristna i Egypten och Malaysia. När det gäller Malaysia vill jag först av allt säga att vi är djupt bekymrade över angreppen på kyrkor i vad som traditionellt har varit ett tolerant och måttfullt land.

För det andra vill jag nämna det exemplariska arbete som islamiska icke-statliga organisationer har gjort för religiös tolerans. Uttalanden från Malaysias premiärminister om att använda Allahs namn utlöste en våg av allmänt missnöje riktat mot kristna samfund. Islamiska icke-statliga organisationers exemplariska attityd och en kompromisslös offentlig hållning gentemot premiärministerns uttalanden har trots detta lugnat situationen. Det är olyckligt att vi inte har tagit upp detta i vår slutliga resolution. Enligt min åsikt uppmärksammar vi alltför sällan positiva situationer. Bör inte muslimer också hyllas när det finns anledning till detta?

Religiös tolerans måste främjas både av dem som har den politiska makten och på gräsrotsnivå. Att inse att det har förekommit missar och att erkänna framsteg och ge stöd för dessa är båda lika viktigt.

  Dominique Baudis (PPE). – (FR) Herr talman! Handlingar som begås av fanatiska brottslingar, som har dödat några kristna i Egypten, kan inte hänföras till en hel befolkning och dess regering. Det skulle vara orättvist att betrakta Egypten och egyptierna som ansvariga för denna motbjudande massaker, vars förövare kommer att ställas inför rätta.

Vi får inte förväxla en brottslings handlingar med ett helt lands politik! Låt oss inte dra fanatikerna och hela befolkningen över en kam. Slutligen, genom att försöka gå emellan de koptiska kristna och de muslimska medborgarna i samma land lägger vi ved på elden för extremisterna, som vill framställa de kristna i öst som västvärldens agenter.

  László Tőkés (PPE). - (HU) Enligt mycket färska nyheter grep den egyptiska regimen för några dagar sedan flera koptiska rättighetsaktivister som var på väg till platsen för de brott som ägde rum i staden Nag Hammadi. Syftet var att försvara och stödja de lokala koptiska kristna grupperna, där flera av medlemmarna hade mördats på juldagen. Egyptiska myndigheter, som är partiska för den muslimska majoriteten, försöker tona ner de våldsdåd som begicks mot den koptiska minoriteten och blockerar nu de kristnas lagliga självförsvar genom en diskriminerande partiskhet för en sida av frågan. Förenta staternas administration har klart uttalat sig emot detta. I vetskap om att det koptiska kristna samfundet, som betraktas som infödda egyptier, i över 1 500 år ofta har utsatts för grymt förtryck, måste EU försvara det ännu mer kraftfullt och tydligt än vad som nu är fallet.

  Anna Záborská (PPE). – (SK) Tack för att ni på nytt uppmärksammar kränkningarna av religionsfriheten i vissa länder, liksom under 2007 och 2008. Jag undrar om det är EU:s svaghet eller likgiltighet som hindrar det från att mer konsekvent verka för att de mänskliga rättigheterna iakttas i detta sammanhang. Vi hör ständigt samma klagomål och föreslår gång på gång samma åtgärder.

Egypten och Malaysia finns bland de länder där kristna lever under extremt farliga villkor, utsätts för förföljelse, fördrivs från sina hem, bortförs och mördas, samtidigt som deras kyrkor stängs. Detta sker från Nordafrika till Iran, och i Indien, Kina, Pakistan och många andra länder. Kristna förföljs vanligtvis av extremistgrupper. Detta utgör emellertid en fara för alla kristna, judar och muslimer. Jag efterlyser att företrädare för EU och Europaparlamentets delegationer utnyttjar alla möjligheter att förbättra dialogen, öka den religiösa toleransen och respekten samt främja olika kulturers samexistens.

  Mitro Repo (S&D). - (FI) Herr talman! Jag är särskilt oroad över situationen i Egypten på grund av den historiska, etniska och politiska bakgrunden. De koptiska kristna är fortfarande en betydande minoritet. I Egypten är omkring 10 procent av befolkningen, åtta miljoner, koptiska kristna, just eftersom de tidigare var i majoritet. De är stolta över detta och även över sin östkristna tradition. Därför var den provokation som ägde rum vid julfirandena i januari särskilt grov och uppsåtlig. Många kopter har genom våld pressats att ändra sin trosuppfattning, och det har förekommit många fall av våldtäkt och andra brott.

Situationen i Egypten är ett mycket dåligt exempel för andra länder där det finns förutsättningar för samma typ av hämndspiral. Just därför måste EU vara vaksamt, ingripa omedelbart när det finns problem och betona betydelsen av fredlig dialog mellan religiösa grupper.

  Ivo Vajgl (ALDE). - (SL) När ett mord äger rum, särskilt ett med religiösa motiv, är vår naturliga reaktion att förskräckt rygga tillbaka och fördöma det.

Denna nya händelse och detta nya brott i Mellanöstern är emellertid ett bevis på en allmän utveckling och en pågående intolerans för religionsfrihet och bristande respekt för personer som är avvikande. På många håll är religiösa värderingar med andra ord inte respekterade.

Skälet till varför gruppen Alliansen liberaler och demokrater för Europa har föreslagit att denna debatt senareläggs, eller snarare att debatterna om respekt för mänskliga rättigheter och religionsfrihet i Egypten och Malaysia hålls separat, är att vi behöver hantera denna fråga med stor känslighet och behandla varje land individuellt. Egypten tillhör definitivt inte de värsta exemplen på religiös intolerans. Tvärtom.

  Charles Tannock (ECR). - (EN) Herr talman! Tyvärr har det skapats ett allmänt klimat i den muslimska världen av tilltagande militant jihadism som riktas mot icke-muslimska samfund i dessa samhällen – särskilt, och i de flesta fall, innebär detta kristna.

Kopterna, som utgör en av de äldsta kristna kyrkorna i världen, har en stor diaspora i London, den plats jag företräder. Deras ledare har kommit till mig och klagat över att det i Egypten tyvärr har blivit en förvärrad situation, vilket iscensatts av Muslimska brödraskapet. Trots att president Hosni Mubaraks regering har gjort vad man har kunnat för att skydda de kristna har sakernas tillstånd försämrats.

Det förhåller sig på liknande sätt med de assyriska kristna i Irak, kristna i Palestina och Pakistan, och nu för första gången också i Malaysia.

Europaparlamentet har – alltför länge enligt min åsikt – bortsett från kristna minoriteters rättigheter i resten av världen, men dessa vänder sig till EU och Förenta staterna för att få skydd. Så jag välkomnar denna resolution.

  Gerard Batten (EFD). - (EN) Herr talman! Förföljelsen av kristna och andra religiösa minoriteter tilltar i islamiska länder. Kristna som har levt i länder såsom Egypten och i Medelhavsområdet i nära 2 000 år förföljs alltmer och fördrivs från sina fäderneländer. Detta beror på en ökad makt för intoleranta fundamentalister och extremistisk islamistisk ideologi – islamofascism.

Förföljelsen av kristna minoriteter och andra i den islamiska världen är kraftigt eftersatt i rapporteringen i västvärldens medier. Medierna bör inte bara rapportera om den förföljelse som sker. De bör förklara för allmänheten skälen till varför denna äger rum. De bör förklara vilka som gör detta, nämligen muslimska fanatiker, och varför de gör det – på grund av den islamiska ideologins intoleranta och våldsamma skiljelinjer.

Demokratiska regeringar över hela världen bör utöva maximala diplomatiska påtryckningar på länder såsom Egypten för att undertrycka denna oacceptabla förföljelse.

  Neelie Kroes, ledamot av kommissionen. – (EN) Herr talman! Kommissionen är djupt chockad och bedrövad över vad som skedde under den koptiska julaftonen i Nag Hammadi i södra Egypten, där sex kopter och en muslimsk polis tragiskt dog efter att ha beskjutits från en passerande bil.

Vi är positiva till att myndigheterna agerade snabbt för att hitta och gripa de personer som misstänktes för detta fruktansvärda brott. En grundlig utredning och ställandet inför rätta av de ansvariga kommer att sända ut en tydlig signal om att våld som grundas på religiös påverkan inte är acceptabelt i det egyptiska samhället.

I Egyptens konstitution föreskrivs trosfrihet och fri religionsutövning. Ändå får vi klagomål om diskriminering mot kopterna och mot andra religiösa minoriteter såsom bahá’í på arbetsplatser och inom rättssystemet. Vi är medvetna om de problem som flera personer som konverterat till kristendom, såsom Maher el-Gohary och Mohammed Hegazy, upplevt i egyptiska domstolar. Vi tog upp dessa frågor i vår reguljära politiska dialog med Egypten.

Vi förstår att regeringen strävar efter att ta upp några av kopternas klagomål, till exempel genom att undanröja de hinder som fördröjer och begränsar uppförande och renovering av kyrkor. Vi välkomnar och uppmuntrar sådana åtgärder och uppmanar regeringen att identifiera och ta itu med de grundläggande orsakerna till religiösa spänningar i det egyptiska samhället och sätta stopp för alla typer av diskriminering mot personer som tillhör andra religioner.

Vandalismen mot kyrkor i Malaysia efter ett beslut från högsta domstolen om användningen av ordet ”Allah” inger allvarliga farhågor. Regeringen och oppositionen, inklusive det islamiska partiet i Malaysia och 130 muslimska icke-statliga organisationer, har alla starkt fördömt dessa attacker. Regeringen har ökat säkerhetsåtgärderna för att skydda alla gudstjänstlokaler och har upprepat sitt åtagande att värna om Malaysias sociala och religiösa harmoni och en kultur präglad av religiös och etnisk mångfald.

I Malaysias federala konstitution uppges det att islam är federationens religion men att andra religioner ska få utövas i fred och harmoni i alla delar av federationen.

Vi uppmuntrar myndigheterna att så snart som möjligt inleda en heltäckande dialog mellan olika trosinriktningar som omfattar alla religiösa riktningar för ökad ömsesidig förståelse, så att Malaysia kan fortsätta att utvecklas fredligt i etnisk och social harmoni. I detta avseende har Malaysias inrikesministerium ett särskilt ansvar för att utförligt och objektivt förklara de aktuella frågorna för sina medborgare.

Vi fördömer bestämt allt intolerant handlande mot någon person på grund av dennes religion eller trosuppfattning, var det än sker. Tyvärr är inget land immunt mot detta. Vi uppmanar de offentliga myndigheterna att till fullo skydda alla religiösa samfund, inklusive kristna, mot diskriminering och förtryck.

Kommissionen prioriterar i hög grad religionsfrihet eller trosfrihet som centrala principer inom EU:s människorättspolitik genom att ta upp frågan i den politiska dialogen med länder där problemet består, genom att stödja lokala människorättsprojekt och genom att aktivt främja religions- eller trosfrihet i FN:s forum.

  Talmannen. – Debatten är härmed avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum kl. 12.00.

Skriftliga förklaringar (artikel 149)

  Carlo Casini (PPE), skriftlig. – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! I samband med att jag röstar för den gemensamma resolutionen uppmärksammar jag att det våld som begås i Malaysia som reaktion på en rent språklig fråga är särskilt allvarligt.

Det är utan tvivel så att både kristna och muslimer bara tror på en Gud, som är alla människors Gud, både för dem som tror och för dem som inte tror. Det faktum att han betecknas med olika namn är en klart underordnad fråga. Att hävda att den muslimska Guden bara är muslimsk och därför bara kan åkallas av muslimer, med ett traditionellt muslimskt namn, innebär en återgång till den släkt- och stambetonade synpunkten att det finns en Gud för varje människogrupp. Med andra ord innebär detta att man motsäger den monoteistiska tanke som får allmänt omfattade religioner såsom kristendom och islam att motsätta sig avgudadyrkan och polyteism, det vill säga stora religioner som ligger nära folket.

Minst lika allvarlig är förföljelsen av kopterna i Egypten. Det var på Medelhavets kuster som monoteistiska religioner föddes, som har anspråk på att vara, och som är, krafter för att främja broderskap och fred. Det är då anmärkningsvärt att det just är på Medelhavets kuster, i Jerusalem – en helig stad för dem som tror på Gud, Allah och Jehova – som den största grogrunden för konflikter finns.

Egypten är det mäktigaste landet i området, och där måste kristna och muslimer samexistera fredligt för att spela en fredsskapande roll i hela det södra Medelhavsområdet.

  Edite Estrela (S&D), skriftlig. – (PT) Jag stöder det gemensamma förslaget till resolution om den senaste tidens attacker mot kristna samfund, eftersom man där starkt fördömer alla former av våld, diskriminering och intolerans som grundas på religion eller trosuppfattning. Jag ser det som avgörande att stödja alla initiativ som syftar till att uppmuntra dialog och ömsesidig respekt mellan samfund och som strävar efter att skydda grundläggande rättigheter såsom tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet.

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. – (PT) Män och kvinnor över hela världen fortsätter att utsättas för de mest brutala former av förföljelse enbart för att de tror på Gud på samma sätt som människor tror på Gud från Atlanten till Uralbergen. Efter uttalanden från bland annat Kina, Indien, Irak, Pakistan, Turkiet och Vietnam fördömde parlamentet i dag trakasserierna av kristna i Egypten och Malaysia.

Europa ser allt detta med relativ likgiltighet. Det finns också dem som försvarar denna brist på handling genom att åberopa respekten för andra folks kultur och frihet till religionsutövning. EU:s tystnad i denna fråga, som verkligen är förbluffande i en region vars ursprung, kultur och traditioner genomsyras av den kristna tron, hotar att bli bedövande ...

Det påminner om en kommentar från kardinalen och ärkebiskopen av Bologna om tidigare förföljelser, som på ett lämpligt sätt åskådliggör vår tidsanda, där han noterade att folk snarare oroar sig över isbjörnarnas öde än över de tusentals kristna som lever under hot.

  Jacek Olgierd Kurski (ECR), skriftlig. – (PL) Ännu ett år, 2010, har inletts med blodig förföljelse av kristna i många delar av världen. Från Europaparlamentets sida kan vi inte förhålla oss passiva inför dessa brott och våldsdåd. De kristnas situation är lika dramatisk i länder som inte tas upp i dagens resolution, såsom Nordkorea, Irak, Indien och Sudan. Attackerna mot katoliker ökar i Vietnam. Som ledamot från Polen, ett land med en djup kristen tradition och med en lång tradition av respekt där många religiösa samfund samexisterar, vill jag uttrycka solidaritet med offrens familjer. De egyptiska och malaysiska myndigheterna måste garantera kristna och medlemmar av andra samfund och religiösa minoriteter möjligheten att åtnjuta alla mänskliga rättigheter och grundläggande friheter, eller bli föremål för sanktioner från EU:s sida. Därför bör vi stödja resolutionen om attackerna nyligen mot kristna samfund.

  Csaba Sógor (PPE), skriftlig. – (HU) Den senaste tidens attacker mot kristna samfund i Egypten och Malaysia kan ses utifrån två olika perspektiv. För det första måste vi betona att EU, som en sammanslutning av europeiska stater som har uppnått en hög grad av demokrati och rättssäkerhet, i en anda av religiös tolerans, mänskliga rättigheter och minoriteters rättigheter, inte tyst kan betrakta sådana händelser, oavsett var i världen de sker. Vi måste tydliggöra för regeringar som strävar efter att fortsätta ha goda förbindelser med oss att Europa kräver att de brett accepterade normerna om allmänna mänskliga rättigheter respekteras av dess partner, och att förbindelsernas framtida utveckling kan påverkas av problem som inbegriper mänskliga rättigheter. Samtidigt får vi inte glömma de kränkningar av mänskliga rättigheter som sker på EU:s territorium.

I vissa fall behöver faktorer som religiös tolerans, mänskliga rättigheter och minoriteters rättigheter – även hos medlemmar av minoritetskyrkor – utvecklas ytterligare också i EU-medlemsstaterna. Om EU vill sätta ett exempel för världen kan det inte tillåta att någon på dess territorium drabbas av diskriminering på grund av sina religiösa övertygelser, sitt etniska ursprung eller sin tillhörighet till en nationell minoritet. Vi kan se att den gällande lagstiftningen i Egypten på ett liknande sätt garanterar religionsfrihet, men de kristna har i praktiken fått uppleva att motsatsen är fallet. Tyvärr kan vi också i EU-medlemsstater hitta liknande exempel på en klyfta mellan vad lagen säger och den dagliga praxisen.

(1) Se protokollet.