Fullständigt förhandlingsreferat

Tisdagen den 9 februari 2010 - Strasbourg

11. Gjorda framsteg när det gäller omflyttning av Guantánamo-fångar och stängning av Guantánamo (debatt)

  Talmannen. – Nästa punkt är rådets och kommissionens uttalanden om gjorda framsteg när det gäller omflyttning av Guantánamo-fångar och stängning av Guantánamo.

  Diego López Garrido, rådets ordförande. – (ES) Fru talman! Som ni vet välkomnade EU president Barack Obamas löfte att stänga Guantánamo. Han avgav löftet i sitt installationstal, och den 15 juni förra året antog Europeiska unionen och dess medlemsstater och USA ett gemensamt uttalande om detta.

Vi är positiva till att lagen tillämpas och att de mänskliga rättigheterna respekteras vid varje tillfälle, och i detta uttalande instämde så klart också USA. Därför verkade det oförenligt med att behålla fånglägret i Guantánamo, som dessutom hade blivit en förevändning i den propaganda som al-Qaida ofta använde.

Det är sant att den planerade tidsramen för lägrets stängning – ett år – nu är förbi. Men det är också sant att det råder svårigheter, som t.ex. att före detta fångar i Jemen inte kan skickas tillbaka direkt. Vi ser också att frågan är mycket kontroversiell i USA, även om vi välkomnar att president Obama står fast vid sin avsikt att stänga Guantánamo trots stort motstånd från kongressen, inte bara bland republikaner men också bland demokrater.

I vilket fall som helst har vissa fångar, som t.ex. Khalid Sheikh Mohammed, hjärnan som påstås ligga bakom attackerna den 11 september, nu fått lämna Guantánamo och kommer att ställas inför rätta i vanliga domstolar i USA, trots att detta skapar oro i landet.

Därför har vi alltid intagit en tydlig ståndpunkt i våra kontakter med USA, även nu senast, när USA:s särskilda sändebud för denna fråga, Daniel Fried, tidigare ansvarig för förbindelserna mellan USA och EU och numera ansvarig för att sköta stängning av Guantánamo, besökte Bryssel. Under hans besök i Bryssel och i samband med den dialog om mänskliga rättigheter som EU med jämna mellanrum för med USA, uttryckte EU sin oro över användningen av så kallade militära kommissioner och längre perioder av förvar utan rättegång, och självklart uttryckte vi vårt motstånd mot dödsstraffet. Det rör sig om mycket tydliga, fasta ståndpunkter som EU har vidhållit, vidhåller och kommer att fortsätta vidhålla i sina förbindelser med USA.

Jag kan tänka mig att ni, i kontakterna parlamentsledamöter emellan, i den transatlantiska dialogen mellan lagstiftare, också har haft tillfälle att försvara samma principer.

Jag anser att Europeiska unionen har fullföljt avtalet med USA, ett avtal som fastställdes i det gemensamma uttalandet som jag nämnde tidigare. Vissa medlemsstater har redan gått med på att ta emot personer som har suttit eller sitter fängslade i Guantánamo, och det antal vi kan hantera för tillfället, i de europeiska länder som har fastställt ett exakt antal interner, och i Schweiz, som är partner till EU inom Schengenområdet, är omkring 16.

I varje fall känner ni säkert till att det naturligtvis är upp till varje medlemsstat att avgöra huruvida den önskar ta emot interner från Guantánamo eller inte. Den mekanism som EU:s inrikesministrar kom överens om var ett förverkligande av denna önskan att hjälpa USA. Vi har alltid hävdat att vi vill att Guantánamofängelset stängs, eftersom det uppenbarligen strider mot de mest grundläggande mänskliga rättigheterna. EU måste hjälpa till att göra detta möjligt, i den mån vi kan och i överensstämmelse med de beslut som fattas – jag upprepar – i varje enskild medlemsstat enskilt och suveränt, när det gäller möjligheten att ta emot interner. Vi kan nämna att 242 interner satt i förvar i fånglägret när president Obama kom till makten, och att 44 av dem har fått lämna fängelset.

Förekomsten av detta fångläger är självklart ett allvarligt problem för de transatlantiska förbindelserna. Det gemensamma uttalandet om stängningen av lägret antogs i samförstånd om att något liknande inte kommer att ske i framtiden. Detta är förstås USA:s regerings avsikt, och EU:s ståndpunkt har utan tvekan bidragit till att USA har ändrat sin ståndpunkt och sin kriminalvårdspolitik beträffande Guantánamo.

Som vi har sagt vill vi dessutom – och detta ingår också i det gemensamma uttalandet av Europeiska unionen och USA – undersöka möjligheten att ta fram och komma överens om ett antal principer mellan EU och USA som kan utgöra en gemensam referenspunkt i samband med våra ansträngningar att bekämpa terrorism, något som också ingår i det gemensamma uttalandet.

Inom EU vill vi mycket gärna att fånglägret i Guantánamo Bay stängs för all framtid, och vi välkomnar det faktum att president Obama står fast vid sitt åtagande att göra det.

  Paweł Samecki, ledamot av kommissionen. – (EN) Fru talman! EU, inklusive kommissionen, har konsekvent efterfrågat stängningen av fånglägret i Guantánamo Bay. Som ministern nämnde tidigare har EU utarbetat en tvåstegsstrategi för att stödja stängningen av Guantánamo, för det första genom slutsatserna från RIF-rådet den 4 juni 2009 och dess bilaga om en mekanism för informationsutbyte och, för det andra, genom det gemensamma uttalandet av den 15 juni 2009 av Europeiska unionen och dess medlemsstater och USA om stängningen av fånglägret i Guantánamo Bay och det framtida samarbetet för terrorismbekämpning.

Rådets slutsatser och det gemensamma uttalandet anger tydligt att den mottagande EU-medlemsstaten eller det mottagande landet som deltar i Schengensamarbetet har ensamt ansvaret och behörigheten för besluten att ta emot f.d. fångar och fastställandet av deras rättsliga status. F.d. fångar som mottas enligt detta program kan få tillgång till rehabiliteringsåtgärder i EU-medlemsstaterna i enlighet med tillämplig nationell lag.

I samband med det ovannämnda uttalandet om stängningen av Guantánamo skrev Europeiska rådets ordförande till ordföranden för arbetsgruppen för policy för frihetsberövande (US Detention Policy Task Force). I brevet presenterade EU ett icke-officiellt dokument med principer inom folkrätten som är kopplade till terrorismbekämpning. Dokumentet innehåller entydiga uttalanden om rättssäkerhetsgarantier, såsom tillgång till domstol för att bestrida häktning, internering och förflyttning, samt förbud mot tortyr. De har diskuterats utförligt i dialogen om terrorismbekämpning och folkrätt.

Kommissionen anser att dessa principer är viktiga i dialogen, eftersom de bidrar till att bättre förstå hur terrorismbekämpningen bör ske med respekt för rättsstatsprincipen och folkrätten, inklusive internationell rätt avseende mänskliga rättigheter, flyktingrätt och internationell humanitär rätt. Som redan har nämnts motsätter sig EU dödsstraffet och har ingripit i enskilda fall mot tredjeländer, däribland USA, för att förhindra att de genomförs. Kommissionen kommer att överväga att vidta lämpliga åtgärder i fall en domstol i USA eller en militär kommission utdömer dödsstraff mot en f.d. Guantánamofånge. Europeiska kommissionen uppskattar de steg som president Barack Obama har tagit för stängningen av Guantánamo och hoppas i framtiden få se ytterligare framsteg på detta område.

  José Ignacio Salafranca Sánchez-Neyra, för PPE-gruppen. – (ES) Fru talman, herr López Garrido, herr kommissionsledamot! Jag vill börja med att påpeka att Europaparlamentet vid flera tillfällen har uttryckt sin åsikt om situationen för fångarna från Guantánamo, i olika resolutioner.

I sitt installationstal sade president Barack Obama att han åtar sig att stänga fånglägret i Guantánamo inom ett år. Tidsfristen gick ut den 22 januari, och det faktum att det fortfarande inte har stängts är ett bevis på att det ofta är lättare att lova saker inom politik än att genomföra dem.

Dessutom, som företrädaren för rådets sittande ordförandeskap sade, har president Obamas personlige företrädare besökt Europeiska unionen, träffat vår ordförande och flera medlemsstater och bett om vårt samarbete, som vi måste erbjuda på grundval av en rad förutsättningar som kommissionsledamoten har nämnt. En av dem är att detta problem skapades av USA:s föregående regering, och att EU måste samarbeta, dock utifrån vissa specifika villkor, i synnerhet våra medlemsstaters säkerhet.

I detta avseende vill jag påminna om det beslut som vissa medlemsstater tog, däribland den stat som för tillfället har ordförandeskapet, mitt eget land. Jag vill fråga företrädaren för det spanska ordförandeskapet om han tänker vidta några ytterligare åtgärder för att försöka harmonisera medlemsstaternas respons på de problem som har uppstått i Jemen i synnerhet, eller om han tänker låta varje medlemsstat ta detta beslut enskilt och suveränt, såsom ministrarna för rättsliga och inrikes frågor bestämde.

En sista fråga, fru talman: det är verkligen sant att 100 av de 190, eller liknande, fångar som återstår har skickats tillbaka till sina hemländer eller till tredjeländer, och att 40 kommer att ställas inför rätta i domstolar i USA. Det finns dock ytterligare 50 fångar som inte kommer att släppas eftersom de, trots att det saknas tillräckliga bevis för att häkta dem, utgör en sådan risk att regeringen i USA har tvingats besluta att de inte bör släppas. Jag vill fråga kommissionen och rådet vad de anser om situationen för dessa 50 människor, som inte kommer att ställas inför rätta i domstolar i USA.

  Ana Gomes, för S&D-gruppen. – (PT) Guantánamo skapades av Bushadministrationen, men hade inte kunnat skapas utan hjälp från europeiska allierade och utan EU:s tystnad. Därmed tillfaller det EU att handla i enlighet med sina värderingar och intressen, och göra allt det kan för att avsluta detta dystra kapitel i historien.

Bilden av EU i världen, den transatlantiska förbindelsen, kampen mot terrorismen och den fria rörligheten inom Schengenområdet innebär samtliga att begäran att ta emot fångar från Guantánamo förtjänar en kollektiv och konsekvent europeisk respons. Men denna respons har blivit försenad och har begränsats till bilaterala överenskommelser mellan USA och vissa medlemsstater.

Det är chockerande att stora länder som var Bushs medbrottslingar i extraordinära överlämnanden, i hemliga fängelser och i Guantánamo, som t.ex. Tyskland, Storbritannien, Italien, Polen och Rumänien, smiter från sitt ansvar och ignorerar Obamaadministrationens vädjan. Det är ett ärende för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken, som EU:s utrikesministrar borde handskas med, med beaktande av artikel 24 i Lissabonfördraget, och det måste grunda sig på medlemsstaternas ömsesidiga politiska solidaritet.

Det tillfaller den höga representanten, som nu har utrustats med initiativbefogenheter, enligt artikel 30 i fördraget, att lägga fram förslag och leda en konkret europeisk strategi för att bidra till stängningen av Guantánamo så fort som möjligt, och se till att de människor som släpps fria får det stöd som krävs för deras personliga återhämtning och deras sociala återintegrering, inklusive deras rätt att återförenas med sina familjer.

Jag måste välkomna mitt land Portugals insats, som första land att erbjuda hjälp till Obamaadministrationen, att uppmana sina europeiska partner att göra samma sak och att redan ha välkomnat personer som felaktigt har genomlidit flera års fångenskap i Guantánamo.

  Sarah Ludford, för ALDE-gruppen. – (EN) Fru talman! Vissa europeiska regeringar var delaktiga i olagliga överlämnanden, tortyr och olagligt förvar. En del gav bakgrundsstöd. Andra låtsades att de inte såg. Alltså var det inte något som bara skedde ”där borta”. Det är en av anledningarna till vårt ständiga intresse.

I flera år efterfrågade parlamentsledamöterna stängningen av Guantánamo, och därför är president Barack Obamas uttalande varmt välkommet, och vi inser svårigheterna med att reda ut den röra som George Bush har lämnat efter sig. Det är dock mycket frustrerande att nästan 200 personer fortfarande finns där. Vi välkomnar också att personer som Khalid Sheikh Mohammed kommer att dömas i federala domstolar, men varför skedde inte detta för åtta år sedan? Det bästa sättet att reagera på terrorister är genom brottmålsdomar.

Vi kommer att fortsätta pressa regeringarna i EU att ta emot fångar för omplacering, både av transatlantisk solidaritet och av skuld för deras egen delaktighet, och vi kommer att motstå de kinesiska hoten om uigurerna. Det hjälper inte att USA inte kan placera några alls av de 17 uigurerna på USA:s territorium.

En av mina egna väljare, Shaker Aamer, som var lagligt bosatt i Storbritannien, och vars familj som består av hans brittiska fru och fyra brittiska barn som bor i Battersea i London, är fortfarande efter åtta år lämnad i ett rättsligt limbo i Guantánamo. Han verkar sitta fast i en ”skicka-runt-paket-lek” varigenom USA och Storbritannien eventuellt medverkar i konspiration att skicka iväg honom till hans hemland Saudiarabien. Han är ett direkt vittne till sin egen och andras tortyr, inte enbart av USA men också av brittiska säkerhetsagenter. Detta hade varit mycket bekvämt för att hindra honom från att vittna inför en brittisk domstol.

Vi välkomnar, som jag sade, ansträngningarna att stänga Guantánamo, men vi motsätter oss militära kommissioner och annat fortsatt missbruk. Europa måste också göra ännu mer.

  Heidi Hautala, för Verts/ALE-gruppen. – (FI) Fru talman, herr López Garrido! De höga representanterna för USA som ni nämnde träffade även oss parlamentsledamöter när de nyligen besökte Bryssel.

Parlamentet kan mycket väl spela en nyckelroll i att uppmana medlemsstaterna att försöka skapa en gemensam strategi om stängningen av Guantánamo. Det är helt uppenbart att Guantánamo fortfarande utgör en framstående symbol för orättvisa och att dess stängning ligger i EU:s intresse.

Vi framförde samma ståndpunkt som parlamentet förklarade i sin resolution i februari förra året. Vi berättade också för dem att vi inte enbart ville diskutera var fångarna från Guantánamo kan placeras, utan att vi samtidigt ville diskutera med USA behovet av att omfattande reformera deras kriminalvårdspolitik och deras strafflag för att dessa ska vara förenliga med rättsstatsprincipen.

Herr López Garrido, herr kommissionsledamot! Jag hoppas att ni tar detta på allvar och att ni kommer att diskutera dessa frågor med USA:s företrädare i de dialoger ni nämnde.

Slutligen vill jag säga hur viktigt det är att Europeiska unionen redogör för sin egen inblandning i dessa hemliga gripanden och fångläger. Jag vill hänvisa till det viktiga arbete som min kollega Carlos Coelho utförde under föregående valperiod. Vi måste fortsätta detta arbete eftersom Europeiska unionen fortfarande inte på något sätt har förklarat vilken roll dess medlemsstater spelade i dessa hemliga gripanden och fångläger på EU:s territorium.

  Ryszard Czarnecki, för ECR-gruppen. – (PL) Fru talman! Med anledning av det uttalande som min respekterade ledamotskollega som talade före mig gjorde, skulle jag vilja betona att det faktiskt inte finns några konkreta belägg eller specifika fakta när det gäller förekomsten av CIA-fångläger och fängelser i vissa europeiska länder, i alla fall inte i Polen. Ännu en gång inom loppet av de senaste åren diskuterar vi Guantánamo i Europaparlamentet. Jag vill påpeka att vi även har diskuterat detta under president Barack Obamas presidentskap, varför det inte verkar som att vi kan skylla detta problem enbart på George Bushs hemska och onda administration. Det ser ut att vara något mera komplicerat. Jag säger detta med anledning av att företrädaren för rådet och för det spanska ordförandeskapet faktiskt sade att amerikanerna fortfarande inte har gjort allt vad de har lovat.

Slutligen vill jag tillägga att det är mycket bra att EU talar ut om frågor som rör medborgarnas friheter. Men låt oss också minnas offren – de som faller offer för terroristerna.

  Talmannen. – Herr Czarnecki, accepterar ni en fråga från Heidi Hautala?

  Ryszard Czarnecki (ECR). – (PL) Fru talman! Jag hänvisade till uttalandet av min ledamotskollega i gruppen De gröna/Europeiska fria alliansen som talade före mig.

  Heidi Hautala (Verts/ALE). – (FI) Fru talman! Ryszard Czarnecki kanske inte känner till att en europeisk regering för första gången den 22 december 2009 erkände att det har funnits ett sådant hemligt fångläger på landets eget territorium. Det skedde när ett litauiskt parlamentsutskott angav att ett CIA-fängelse av denna sort hade funnits i Litauen under kriget mot terrorismen.

Jag kan med glädje meddela att den litauiska regeringen har agerat kraftigt som svar på detta avslöjande.

  Ryszard Czarnecki (ECR). – (EN) Fru talman! Jag vill tacka ledamoten för denna anmärkning, men jag vill meddela henna att jag företräder Polen, inte Litauen.

  Helmut Scholz, för GUE/NGL-gruppen. – (DE) Fru talman, mina damer och herrar! Jag vill uttryckligen välkomna att Europaparlamentet ännu en gång debatterar frågan om den omedelbara stängningen av tortyrfängelset i Guantánamo Bay, och jag ställer mig bakom de ord och ståndpunkter som har framförts av mina kolleger som efterfrågar beslutsamma åtgärder från EU och från medlemsstaterna.

I själva verket handlar det om ett transatlantiskt samarbetsproblem. Nästan 800 människor från fler än 40 länder har hållits i förvar där i ringaktning för Genèvekonventionen – utan åtal, utan advokat och utan rättegång. Flera gånger har det rapporterats om mord och om hemsk misshandel och förnedring av fångarna. Det faktum att de flesta EU-medlemsstaterna hittills har undvikit att förklara sig villiga att som tredjeländer ta emot fångar från Guantánamo Bay är, enligt min åsikt, en skam och ganska beklagligt, och jag uppmanar kommissionen att omedelbart lägga fram ärendet för rådet ännu en gång, tillsammans med frågan om avslöjandet av den roll som europeiska länder spelade genom att olagligt hålla fångar i förvar där.

Jag avslutar med en sista tanke: användningen av Guantánamo Bay som ett tortyrfängelse strider onekligen mot det ursprungliga ”hyresavtalet”, och Catherine Ashton och de andra kommissionsledamöterna som ansvarar för utrikespolitik borde kanske instämma i min uppfordran till USA:s regering att dra ett symboliskt streck under detta skamfulla kapitel och ge tillbaka Guantánamo till Kuba.

  Mike Nattrass, för EFD-gruppen. – (EN) Fru talman! Jag kommer från West Midlands-regionen, hemtrakterna för de så kallade ”Talibanerna från Tipton” som hölls i förvar i Guantánamo. Som UKIP-ledamot måste jag hålla med om att gripandet och deporteringen av personer från ett land för att ställas inför rätta i ett annat land, utan juridisk översyn, och fängslas utomlands, är ett främmande förfarande. Det är en skymf mot frihet, demokrati, ansvarighet och naturliga mänskliga rättigheter.

Jag kan ge er en lista över brittiska medborgare som med tvång har blivit fängslade på detta vis, i smutsiga och olämpliga fängelser, inte i händerna på CIA och dess program för överlämnanden, utan i händerna på EU-medlemsstater inom ramen för en europeisk arresteringsorder som detta parlament utfärdade. Det gjordes i EU. Innan ni dömer USA bör ni titta er i spegeln och se ert eget hyckleri.

  Franz Obermayr (NI). – (DE) Fru talman! Stängningen av Guantánamo är definitivt ett tecken på att USA måste medge att man har brutit mot mänskliga rättigheter, också när det gäller att bekämpa terrorism, och att man vill sätta stopp för det. Därför välkomnar jag detta steg. Slovakien, Italien och andra medlemsstater har förklarat sig villiga att ta emot fångar. Jag anser att detta bör diskuteras på europeisk nivå, eftersom f.d. fångar kan komma att hamna i vilken medlemsstat som helst p.g.a. Schengenavtalet. Egentligen bör vi dock först klargöra tre punkter.

Först – och detta är varken skamligt eller beklagligt, herr Scholz – måste säkerhetsrisken för mottagarlandet klargöras. Man måste också undersöka alla eventuella förbindelser som fången har till medlemsstaten i fråga. Till sist, och viktigast, måste det först slutligt klargöras varför USA inte kan ta emot fången i fråga.

  Carlos Coelho (PPE). – (PT) Herr López Garrido, herr kommissionsledamot! Guantánamo var ett av de största misstagen som Bushadministrationen begick. Den kränkte internationella konventioner, som t.ex. konventionen mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning och den internationella konventionen till skydd för alla människor mot påtvingande försvinnanden, och den tillät godtycklig behandling, ringaktning för mänskliga rättigheter, fängslande av oskyldiga människor och tortyr.

President Barack Obama hade helt rätt när han förklarade att det är nödvändigt att stänga Guantánamo för att ge USA tillbaka den moraliska auktoritet som landet förlorade genom att använda utomrättsliga metoder i kampen mot terrorism. President Obama tog beslutet på sin första dag i Vita huset att lägga ner rättegångarna inför militärdomstolar och att meddela stängningen av lägret i Guantánamo. Hans uppgift har inte varit lätt, särskilt med tanke på den amerikanska kongressens bristande samarbetsvilja.

Här i Europaparlamentet har vi alltid varit delade beträffande den transatlantiska strategin, men vi har med bred enighet motsatt oss skammens fängelse. I rådet, som var djupt splittrat i frågan om Irakkriget, var det möjligt för samtliga utrikesministrar att enhälligt kräva stängning av Guantánamo. Som José Ignacio Salafranca Sánchez-Neyra redan har sagt har flera medlemsstater accepterat att ta emot f.d. fångar på deras territorium: Frankrike, Portugal, Irland, Belgien, Storbritannien, Italien och Ungern. Beslutet huruvida man önskar ta emot interner från Guantánamo eller inte är helt och hållet upp till varje enskild medlemsstat, men det bör tas på basis av en europeisk samordning. I ett Europa utan gränser och med fri rörlighet måste medlemsstaterna dela information med varandra.

Herr López Garrido, herr kommissionsledamot! Jag är bekymrad över att situationen i USA drar ut på tiden och vill fråga: Vad kan Europeiska unionen fortfarande göra för att hjälpa till, enligt er åsikt? Vad finns det att göra som vi ännu inte gör? Och vad är det, enligt er åsikt, som för närvarande hindrar eller gör det svårare för EU att erbjuda denna hjälp?

  María Muñiz De Urquiza (S&D). – (ES) Fru talman! Guantánamo var en rättslig och humanitär abnormitet, det kanske mest iögonfallande exemplet på Bushadministrationens självsvåldiga inställning till det internationella samfundet och internationella förbindelser som trotsar all internationell rätt. Det fanns en hel del att gottgöra efter Bushkatastrofen, och president Barack Obama är på väg att göra det.

Han inledde på ett bra sätt för ett år sedan då han meddelade att ett av hans första beslut skulle bli att stänga Guantánamo. Det var ett klokt beslut för att återställa Förenta staternas legitimitet i världen och även en gest mot det muslimska samhället. Den självpåtagna tidsgränsen att Guantánamo skulle stängas den 22 januari har dock passerats, och det finns fortfarande 192 fångar kvar.

Om EU:s regeringar menar allvar med att de vill upprätta en verkligt strategisk förbindelse måste de stödja president Obamas beslut. Det bästa sättet att göra det är att ta emot fångar eller frihetsberövade från Guantánamo. Som nämnts gör Spanien och andra EU-länder detta enligt det gemensamma uttalandet av den 15 juni, som innebar att vi fick en gemensam ram för mottagandet av fångar.

Även om det tekniskt sett är ensidiga, suveräna beslut som ska fattas av respektive medlemsstat bör det vara en gemensam EU-åtgärd att visa sitt stöd för ett gemensamt EU-beslut som parlamentet har efterlyst upprepade gånger, särskilt av gruppen Progressiva förbundet av socialdemokrater och demokrater i Europaparlamentet.

Det gäller 50 fångar: de som förklarats lämpliga att friges. Detta är ett antal som bör vara hanterligt för de 27 medlemsstaterna. Förutom de befintliga systemen för informationsutväxling mellan medlemsstaterna och de länder som ingår i Schengenområdet och deltar i mottagandet av fångar, behöver vi ha ett utbyte av information och erfarenheter om de bästa sätten att integrera de före detta fångarna i samhället.

  Ivo Vajgl (ALDE). – (SL) Först och främst vill jag tack alla företrädare både för rådet och för kommissionen för deras proaktiva inställning i Guantánamofrågan. Guantánamo har varit en abnormitet och en skandal från allra första dagen, ända sedan fängelset öppnades. Att det öppnades hade varit lättare att förstå i kölvattnet efter de upprörande attentaten den 11 september, men det har gått många år sedan dess. Ändå fortsätter skandalen Guantánamo, och alla vi som bekänner oss till den västerländska civilisationens värderingar om respekt för de mänskliga rättigheterna och rättsstatsprincipen fortsätter att skämmas över den.

I morse råkade jag hamna på en webbplats för en regeringsorganisation med namnet Joint Task Force Guantánamo. Det hade varit skrattretande om inte dess beskrivning av situationen i Guantánamo hade varit så sorglig: den beskrivs som ett femstjärnigt hotell med alla önskvärda bekvämligheter. Det är verkligen på tiden att vi uppmanar Barrack Obama att stänga denna skamfläck och bespara oss besväret att klandra hyckleriet.

  Hélène Flautre (Verts/ALE). – (FR) Fru talman! Även jag hoppas att allting görs på EU-nivå för att uppmuntra medlemsstaterna att ta sitt ansvar och ta emot de Guantánamofångar som har bevisats vara oskyldiga. De är offer och måste få en fristad på europeisk mark.

Alla vet dock att stängningen av Guantánamo inte kommer att stoppa frågorna om de mänskliga rättigheterna och terrorismbekämpningen, varken i Förenta staterna eller i EU. Som ni nämnde tillåter Förenta staterna fortfarande obegränsat frihetsberövande före rättegång samt rättslig prövning i militärdomstolar. I EU kan men knappast säga att Guantánamofångarna kommer som en överraskning. Jag är helt övertygad om att allting inte har kommit fram om den saken.

Heidi Hautala gjorde helt rätt i att nämna den parlamentariska utredning som Litauen avslutade den 22 december. Den bör lovordas. Den är exemplarisk. Den måste tjäna som föredöme. Inga slutsatser drogs av dessa olagliga förfaranden på europeisk mark, och detta är enligt min mening Europeiska kommissionens uppgift; det är rådets uppgift.

Vi måste dra så många slutsatser som möjligt av de olagliga förfaranden som ledde fram till att Guantánamolägret öppnades. I det beslutet var medlemsstaterna helt delaktiga.

  Rachida Dati (PPE). – (FR) Fru talman! Först och främst fick vi alldeles nyligen veta att Guantánamolägret inte som planerat ska stängas 2010, utan 2013 – med andra ord vid utgången av president Barack Obamas ämbetsperiod. Även om stängningen tar längre tid än planerat kan vi fortfarande glädja oss över att den är på gång, eftersom den precis lika gärna kunde ha stoppats. Det är ett svar på EU:s önskemål. Vi kan verkligen inte kritisera Förenta staterna i åratal för Guantánamolägret och sedan låta bli att från vår sida visa särskilt mycket vilja eller ambitioner att hjälpa till att lösa problemet.

För en kort tid sedan träffade jag Förenta staternas justitieminister Eric Holder, som förklarade storleksordningen av uppgiften för mig, men som också uppmärksammade mig på Förenta staternas önskan och vilja att få EU-medlemsstaternas stöd. Detta stöd skulle innebära att hjälpa till att stänga fånglägret genom att ta hand om vissa av fångarna i Europa. Vi måste därför hjälpa Förenta staterna att inom ramen för en samordnad insats avskaffa en institution som vi européer har motsatt oss i många år.

  Katarína Neveďalová (S&D). – (SK) Varför ska EU behöva ta konsekvenserna av amerikansk politik? Det skulle vara enklare att uppmana Amerika och dess president, som uppfyller sitt vallöfte – i vilket han förresten har fått offentligt stöd från många ledande politiker – att reda ut detta stora och ovälkomna problem själva. EU har dock mycket gemensamt. Terrorister har också hotat och attackerat EU och fortsätter att hota hela världen, som EU är en del av. Har vi redan glömt Londons tunnelbana, Tyskland, Nederländerna, Spanien och raden av terroristattentat som hejdats? Vi är därför engagerade i detta tillsammans med Amerika. Det berör oss alla.

På det här stadiet borde vår uppmärksamhet snarare inriktas på att förebygga och undanröja de negativa konsekvenserna för dessa människor, och göra allt vad vi kan för att hjälpa dem att integreras i samhället, så att de kan gå tillbaka till ett normalt liv och leva ett anständigt civilt liv med sina familjer.

  Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE). – (ES) Fru talman! Jag vill framhålla den punkt som Hélène Flautre nyss tog upp. Det är mycket viktigt att vi hjälper president Barack Obama att stänga Guantánamolägret. Vi har krävt detta under lång tid, och det är viktigt att vi inom EU också har det nödvändiga stödet för att ta emot alla människor som Obamaadministrationen för närvarande ber oss ta emot.

Detta får dock inte innebära att vi glömmer att anledningen till att fängelset finns till stor del är att det främjades av Europa. Vi har därför ett historiskt ansvar som vi absolut inte får förtiga. Vi måste hjälpa till att stänga Guantánamo eftersom det också är viktigt att vi tar vårt ansvar som européer, eftersom detta är en europeisk skyldighet.

Under lång tid har Europa sett åt andra hållet, t.ex. när det gäller flygningarna. När Europeiska kommissionens nuvarande ordförande var portugisisk premiärminister godkände och tillät han flygningar över portugisiskt territorium på väg mot Guantánamo. Mina damer och herrar i rådet och kommissionen! Detta historiska ansvar är under alla omständigheter otillåtligt.

  Georgios Papanikolaou (PPE). – (EL) Fru talman! Vi är helt riktigt alla överens om att ge praktiskt stöd till det beslut som Amerikas förenta stater fattat om att stänga Guantánamofånglägret, och självklart uppmanar vi EU:s medlemsstater att ta emot fångar.

Det är allmänt accepterat att Guantánamo var ett misstag från Amerikas förenta stater i dess ansträngningar att bekämpa terrorismen. Vi måste dock se till att liknande misstag inte upprepas i framtiden, särskilt inte i EU. Tyvärr väcker dock den rapport som redan nu i mars 2010 ska läggas fram för FN:s råd för mänskliga rättigheter allvarliga misstankar om att misstänkta brukar hållas fängslade i hemlighet i EU:s medlemsstater, bland annat i Storbritannien, Rumänien och Polen.

Vi kan inte fördöma ett sådant förfarande och säga att de gör rätt i att stänga Guantánamolägret samtidigt som vi tolererar ett liknande förfarande, som vi kanske inte anser utgör ett lika allvarligt problem. Vi måste alla ta vårt ansvar.

  Janusz Władysław Zemke (S&D). – (PL) Fru talman! Jag vill börja med det som föregående talare sade här. Herr Papanikolaou! Ni sade mycket kategoriskt att det finns olagliga fångar i Europa, bland annat i Polen och Rumänien. Som polack vill jag klart deklarera att det inte finns några entydiga bevis på att det finns sådana fångar i Polen. Det är min första kommentar. Nu till min andra kommentar: Jag tror inte att finns några meningsskiljaktigheter mellan oss här i kammaren om att Guantánamo bör upphöra att existera. Det är dock mycket enkelt att se att stängningen av Guantánamolägret kommer att bli en mycket komplicerad process och att ingen av oss vill hjälpa till med den. Vi måste fråga oss vad som kan göras åt detta. Jag skulle vilja ställa följande fråga: Har några förändringar gjorts i fråga om metoderna att hålla och förhöra fångar? Det är många metoder som har använts där – från att hålla fångarnas huvuden under vatten till att beröva dem sömnen under många nätter i rad. Är vi säkra på att dessa omänskliga metoder inte längre används där?

  Krisztina Morvai (NI). – (HU) Jag är glad över att mina parlamentskolleger är så upprörda över de grova kränkningar av de mänskliga rättigheterna som sker i Guantánamo under förespegling av att bekämpa terrorism. Det är en upprördhet som jag dock kan ta på allvar först när ni till sist, som svar på mina många påstötningar om saken, lovar att granska det Guantánamo som finns här inom EU, i Ungern. Jag upprepar för femtielfte gången att i Ungern finns det tolv personer som tillhör den politiska oppositionen som har hållits fängslade utan rättegång under nästan ett år misstänkta för terrorism, och som hålls under samma villkor och vars processuella rättigheter enligt straffrätten kränks precis lika mycket som Guantánamofångarnas. Jag vill därför be mina kolleger att genom handuppräckning tala om vilka av er som är villiga att ta detta fall på allvar och medverka till en grundlig utredning. Jag väntar på talmannens och mina parlamentskollegers handuppräckningar.

  Diego López Garrido, rådets ordförande. – (ES) Fru talman! Jag vill diskutera två mycket specifika frågor som har tagits upp: den ena av José Ignacio Salafranca och den andra av Helmut Scholz.

Den första frågan är Jemen. I fråga om Jemen känner jag inte till att något uttryckligt beslut har fattats eller kommer att fattas om att sätta Jemen i kontakt med fångar som kommer därifrån och är i Guantánamo. Läget i Jemen togs upp i slutsatserna från det första mötet med rådet (utrikes frågor) i EU:s historia. Det har bara varit ett ordinarie möte med utrikesrådet, den 25 januari, och från detta finns en slutsats om att uppmana Jemen att genomföra ett omfattande politiskt reformprogram, men inga hänvisningar gjordes till Guantánamofrågan. Vi stöder givetvis dessa slutsatser, liksom den konferens som hölls i London den 27 januari.

När det gäller den anspelning som Helmut Scholz gjorde till läget vad gäller Guantánamo Bay och att dess territoriella status eventuellt kommer att ändras, är detta en fråga som uppkommer av det internationella fördraget från 1903 mellan Förenta staterna och Kuba. Det är således en helt bilateral fråga mellan Kuba och Förenta staterna.

Jag tror att det finns en allmän enighet om att Guantánamofängelset innebär en rad allvarliga kränkningar av de mänskliga rättigheterna och juridiska anomalier som inte kan accepteras, som vi inte vill se upprepas och som EU starkt har kritiserat. Det är av denna anledning som vi vill samarbeta med Förenta staternas president som har beslutat att Guantánamo ska upphöra och att fängelset ska stängas. Inte nog med det, han har också beslutat att Förenta staternas fängelsepolitik ska ses över.

Det finns därför starkt fog för Ivo Vajgls kommentar om att fängelset ovillkorligen måste stängas på grund av grova kränkningar av de mänskliga rättigheterna och övriga kommentarer som har framförts här. Vidare anser jag att kränkningar av de mänskliga rättigheterna måste kritiseras oavsett om de sker i andra länder i världen eller i Europa och att vi borde arbeta på att se till att det aldrig sker igen. Jag säger detta med anledning av Mike Nattrass’ anförande. Jag är säker på att han håller med om att det inte finns någonting i Europa som påminner om Guantánamofängelset.

EU och Förenta staterna har arbetat mycket grundligt med denna fråga. Jag nämnde förklaringen av den 15 juni förra året där Förenta staterna och EU åtog sig att arbeta för att befästa de mänskliga rättigheterna och bekämpa terrorism. Det gäller de mänskliga rättigheter som kränkts i Guantánamofängelset, men också behovet av att bekämpa terrorism med absolut respekt för friheter, grundläggande rättigheter och lagligheten. Det är viktigt för oss att vara överens om detta. Jag instämmer därför helt med det som Carlos Coelho sade om vikten av att EU bidrar till detta.

Vi talar dock inte enbart om Förenta staternas beslut att stänga Guantánamo med alla problem som det kan medföra, vilka jag diskuterade i mitt första anförande. Det måste också uppmärksammas att president Barack Obama verkligen bryter med det förflutna. Det innebär att vända ett nytt blad, inte bara när det gäller Guantánamo, utan alla förfaranden runt omkring. Detta är enligt min mening mycket tydligt när vi tittar på de beslut som president Obama har fattat.

Han har stoppat CIA:s hemliga interneringar och beordrat att alla Förenta staternas fångar från och med nu ska registreras hos Internationella rödakorskommittén. Han har stoppat de ”förstärkta” förhörsmetoderna, även CIA:s. Det innebär att de amerikanska utredarna inte längre kan använda rättsutlåtanden om tortyr och förhörsmetoder som framkom efter 11 september som berättigande, vilket naturligtvis innebär en nyorientering. Det har också skett en omprövning av förflyttningspolitiken för att se till att den överensstämmer med internationell rätt.

Detta är något som vi välkomnar, och det sade vi i den gemensamma förklaringen. Vi välkomnar att det har skett en grundlig omprövning av Förenta staternas politik för internering, förflyttningar, åtal, förhör och kampen mot terrorism. Vi sade därför uttryckligen i förklaringen att vi konstaterat Förenta staternas vilja att ompröva alla säkerhetsrelaterade frågor och se över hela den genomförda politiken, tack vare det beslut som president Obama undertecknade den 22 januari 2009.

Detta är något som enligt min mening behöver framhållas. För att uppnå detta måste vi självklart samarbeta, och María Muñiz de Urquiza hänvisade mycket uttryckligen till samarbetet med Förenta staterna. EU har kritiserat fängelset vid många tillfällen, och EU måste så långt möjligt samarbeta, även om det finns begränsningar av två slag. Den ena av dem berör Förenta staterna, nämligen att det i sista hand är det Förenta staternas lagstiftning och Förenta staternas suveränitet som tillämpas. Det andra är att även EU:s medlemsstater suveränt beslutar om de vill ta emot fångar från Guantánamo.

Självklart är ordförandelandet helt för samarbete och främjande av samarbete, under respekterande av varje lands och varje medborgares rätt till säkerhet, vilket således är ytterligare en princip som behöver beaktas. Som Ana Gomes sade behöver vi därför främja samarbetet mellan Förenta staterna och EU, och även samarbetet mellan medlemsstaterna inom unionen.

Vi behöver samarbeta inbördes om detta; vi behöver ha en inbördes dialog, och en del av den dialogen behöver sträcka sig länge än till enbart ämnet Guantánamo. I flera av anförandena har ämnet offer nämnts, bland annat i de som hållits av Heidi Hautala och Ryszard Czarnecki. Detta är ett av de områden i dialogen som vi bör ta upp i våra förbindelser med Förenta staterna. Dialogen om offren för de olika terrorismbrotten är en fråga som behöver hanteras i framtiden, och det pågår under alla omständigheter en djupgående dialog med Förenta staterna om frågan.

Jag vill avsluta med att säga att EU har en mycket klar inställning i Guantánamofrågan, nämligen att fängelset bör stängas. EU har en mycket klar ståndpunkt att de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna inte får kränkas av någon anledning, och naturligtvis är vi för kampen mot terrorism och behovet av att samarbeta med Förenta staterna. Detta är en trovärdig ståndpunkt. Det har onekligen skett en radikal förändring, ett tydligt och radikalt brott med det förflutna, när det gäller Förenta staternas och president Obamas antiterrorismpolitik och när det gäller en hel rad politiska åtgärder i fråga om internering, förflyttningar och förhör. Det är en inställning som vi behöver förstärka och befästa. Rådets ståndpunkt är därför klart för ett samarbete med Förenta staterna för att uppnå det som vi alla vill ha, nämligen att Guantánamofängelset stängs för alltid.

  Paweł Samecki, ledamot av kommissionen. – (EN) Fru talman! Först av allt vill jag upprepa att vi anser att det är i allas vårt intresse i EU att Guantánamofängelset stängs. Som jag sade tidigare förväntar sig kommissionen att den amerikanska administrationen vidtar ytterligare steg mot stängning av Guantánamolägret under den närmaste framtiden.

Som kommentar till Helmut Scholz’ inlägg vill jag understryka att vi anser att det är Förenta staterna som har det primära ansvaret för Guantánamo. Kommissionen anser dock att vi, EU, ska hjälpa till så mycket som möjligt med att lösa frågan, och vissa viktiga steg har redan tagits av Obamaadministrationen. Ministern nämnde dem.

Som svar på Janusz Władysław Zemkes fråga bör vi verkligen nämna att Barack Obama satt stopp för förstärkta förhörsmetoder och -tekniker, vilket vi välkomnar.

Som svar på José Ignacio Salafranca Sánchez-Neyras fråga om de 50 fångar vars öde ännu inte är avgjort, tror vi att den amerikanska administrationen kommer att ta itu med dessa 50 ärenden så att de får en liknande status eller lösning som de tidigare fallen.

Kommissionen har ännu inte fått arbetsgruppens rapport, och vi kan därför inte ge er något bestämt svar, men generellt anser vi att vi vill ha ett korrekt rättsförfarande för alla.

Slutligen anser vi att vi bör fortsätta att stödja en samordnad EU-inställning till situationen, och vi uppskattar parlamentets synpunkter och insatser.

  Talmannen. – Debatten är härmed avslutad.