Fullständigt förhandlingsreferat

Onsdagen den 10 februari 2010 - Strasbourg

14. Kroppsskannrar - Underrättelsetjänsternas verksamhet inom ramen för strategierna för terroristbekämpning (debatt)

  Talmannen. - Nästa punkt är en gemensam debatt om kampen mot terrorism samt rådets och kommissionens uttalanden om kroppsskannrar och underrättelsetjänsternas verksamhet inom ramen för strategierna för terrorismbekämpning.

  Alfredo Pérez Rubalcaba, rådets ordförande. – (ES) Herr talman, mina damer och herrar! Jag vill inleda den här debatten med att tacka parlamentet för möjligheten att hålla en lugn debatt om politiken för terrorismbekämpning, och om vissa delar av terrorismbekämpningen i synnerhet. Jag välkomnar även den lägliga tidpunkten för debatten, eftersom en rimligt lång tid har förflutit sedan det misslyckade attentatet i Detroit i december skapade tumult världen över.

När något sådant händer och det handlar om att hantera ett hot som det från terrorismen, anser jag självklart att det är viktigt att handla, men jag tror mycket mer på att oavbrutet arbeta i det tysta, sakta men säkert, som vi säger i mitt land. Jag vill understryka för parlamentet att hotet från terrorismen är lika verkligt som tidigare i alla EU-länder.

Vi vet att terroristerna observerar oss, och vi vet att de är innovativa och försöker att ändra sina metoder för att kringgå våra strategier i kampen mot terrorism. Därför måste vår strategi också vara innovativ och varierad. Den behöver bli bättre, och framför allt måste vi lära av våra misstag, eftersom vi faktiskt gör misstag.

Samtidigt är vi alla medvetna om att vi troligtvis inte hade hållit en debatt på det här sättet i parlamentet om det inte hade varit för det misslyckade attentatet i Detroit i december. Med andra ord kan man säga att den här debatten har uppstått ur behovet av säkerhetsåtgärder, i synnerhet ur behovet av de slutsatser som vi alla har dragit efter att ha studerat utgången i Detroit, som jag nyss nämnde.

Kärnan i dagens debatt är även en analys om vad vi gjorde fel i hanteringen av nämnda attentat, och vilka åtgärder de olika länderna vidtar för att förhindra att dessa misstag upprepas. Därför talar vi om att analysera uppgifter, om tjänster för terrorismbekämpning, om utbyte av uppgifter och om kroppsskannrar. Vi talar om misstag som gjordes vid ett attentat som lyckligtvis aldrig inträffade.

Eftersom detta är ämnet för vår debatt vill jag nämna några av de mest uppenbara slutsatser jag tror att vi kan dra av det misslyckade attentatet i Detroit. Det finns fem slutsatser.

För det första visar attacken i Detroit att terrorister fortsätter att rikta in sig på civil luftfart som ett prioriterat mål.

För det andra visar attentatet i Detroit hur viktigt det är att samla in uppgifter, men även att integrera och analysera dem.

För det tredje visar attentatet i Detroit att al-Quaida är i en sådan position att de kan inleda attentat utanför det vi skulle kunna kalla deras eget territorium. Detta gäller al-Quaida på Arabiska halvön (den terroristorganisation som misstänks ligga bakom det misslyckade attentatet i Detroit) eller al-Quaida i de islamistiska Maghreb-länderna, som utgör ett hot för oss alla.

Min fjärde slutsats är att händelserna i Detroit bör påminna oss om hur viktigt det är att arbeta för att vända radikaliseringsprocessen. Enligt min mening är de misstänkta terroristernas personlighet en mycket betydelsefull faktor i den här frågan.

Slutligen innebär händelserna i Detroit att vi måste vara mycket uppmärksamma på sönderfallande stater eller stater som riskerar att falla sönder på grund av rådande omständigheter.

Den första och andra slutsatsen gäller det konstanta hotet mot civil luftfart och behovet av att integrera alla tillgängliga uppgifter. De leder oss direkt till eftermiddagens debatt eller debatter om uppgifter och hur de används och om kroppsskannrar.

Jag bör säga att det här inte är någon ny debatt och det är inte heller den första debatt vi håller i parlamentet om det här ämnet. Gilles de Kerchove, EU:s samordnare för terrorismbekämpning, talade om informationshantering och skydd av personuppgifter i sin intressanta och tydliga rapport som han lämnade under en debatt om ämnet som hölls i parlamentet den 26 november. Uppgifter och analyser av uppgifter är centrala element i kampen för att förhindra och hantera terrorism, vilket är ämnet för eftermiddagens debatt.

Vi måste identifiera terrorister och vi måste veta var de planerar att utföra attentat och vem som förser dem med vapen. Vi behöver känna till den materiella infrastruktur som stöder dem. Vi behöver känna till deras kommunikationssystem, och vi kan ta reda på detta genom databaser och specialiserade källor. Vi behöver ett utbyte av uppgifter så att vi kan få tag på all tillgänglig information, och vi måste hantera den på ett bra sätt.

Jag skyndar mig att tillägga att vissa av de attentat vi har utsatts för tidigare kunde ha undvikits om informationen hade gjorts tillgänglig i god tid för de som ansvarar för terrorismbekämpande åtgärder. Det vill säga om informationen hade hanterats och integrerats på ett – om ni ursäktar uttrycket – intelligent sätt, vilket inte alltid är fallet. Detta för oss till debatten om informationshantering.

Vi har EU:s ram inom vilken vi kan utbyta information på ett lämpligt sätt. Vår nyligen antagna strategi utgjorde en del av rådets slutsatser i november förra året. Den syftar till att ge säkerhetsstyrkorna och underrättelsetjänsterna de uppgifter de behöver för att göra vår strategi för terrorismbekämpning mer användbar och effektiv. Detta gäller de nödvändiga uppgifterna och endast dem, inget mer, eftersom större datamängder ibland sänker det egna värdet och ändamålsenligheten.

Som denna strategi visar bör besluten om utbyte av uppgifter vara konsekventa, yrkesmässiga, effektiva, hållbara och tillförlitliga samt vara begripliga för alla medborgare och yrkesmän som arbetar med det. Enligt strategins riktlinjer måste de uttalanden och problem som vi har tagit upp här i parlamentet tas i beaktande, dvs. behovet av att bekämpa terrorismen samt frågor som gäller de mänskliga rättigheterna, rätten till integritet och till skydd av personuppgifter.

Som jag sade i början av debatten är en annan av de slutsatser som vi kan dra av attentatet i Detroit att den kommersiella luftfarten fortsätter att vara ett av terrorismens främsta mål. Den misstänkte terroristen lyckades uppenbarligen ta sig ombord på flygplanet med en tillräckligt stor mängd sprängmedel för att spränga planet i luften. Därmed lyckades han lura alla våra bevakningssystem och säkerhetssystem på flygplatsen, eftersom de bevisligen inte räckte till för att förhindra ett sådat attentat som det i Detroit, som lyckligtvis aldrig genomfördes.

Sammanfattningsvis måste vi fortsätta att förbättra våra säkerhetstjänster för att försöka undvika att terrorister eller misstänkta terrorister tar sig ombord på kommersiella flyg. Vi måste se till att ingen kan ta sig ombord på ett flygplan med vapen, sprängmedel eller kemiska prekursorer för framställning av sprängmedel. Om dessa två säkerhetsåtgärder misslyckas måste vi göra mer för att skydda våra plan och undvika incidenter ombord.

Just detta är ramen för den debatt vi håller om en fråga som är viktig för parlamentet och rådet, dvs. frågan om kroppsskannrar.

Parlamentsledamöterna vet att det är kommissionen som har den relevanta befogenheten att fastställa mål och utforma regler i luftsäkerhetsfrågor. Dessa frågor debatteras i både det formella och det informella rådet (transport, telekommunikation och energi). Jag vill dock nämna att frågan om luftsäkerhet var föremål för debatt i det informella ministerråd som ägde rum för några veckor sedan i Toledo.

Rådet var enigt på en mängd punkter: för det första att det är korrekt och lämpligt att EU intar en gemensam ståndpunkt om kroppsskannrar och på ett mer allmänt plan om alla skyddsmekanismer på våra flygplatser. Det är inte rimligt att vissa flygplatser är sämre skyddade än andra, eftersom detta i grund och botten innebär att vi alla är sämre skyddade. Därför skulle det glädja oss om EU kunde nå en överenskommelse och inta en gemensam hållning i den här debatten.

För det andra vill jag ta upp en svårare och känsligare fråga där det finns flera sidor att ta i beaktande. Först och främst gäller det naturligtvis att ta reda på hur effektiva den här typen av kroppsskannrar är när det gäller att förhindra terrorister från att gå ombord på plan med sprängmedel eller kemiska prekursorer för framställning av sprängmedel. För det andra måste vi ta reda på och analysera om dessa skannrar är förenliga med människors rätt till privatliv och integritet, vilket är viktigt för rådet, kommissionen och parlamentet. Den tredje punkten vi var eniga om var att ta reda på om det kan finnas några hälsorisker för de som går genom den här maskinen för att stiga ombord på kommersiella flyg.

När det gäller dessa tre frågor arbetar kommissionen med tre undersökningar om kroppsskannrarnas effektivitet, deras hälsoeffekter och deras förenlighet med de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna. Dessa undersökningar kommer att finnas tillgängliga för rådet och parlamentet inom en snar framtid.

Därför enades det informella rådet vid sitt möte i Toledo om att göra efterforskningar och tillhandahålla den här informationen så att vi kan ha en djupgående debatt och förhoppningsvis nå en enad ståndpunkt i den här frågan, vilket vore högst önskvärt.

När vi har nått en gemensam ståndpunkt kommer vi att ta full hänsyn till den resolution parlamentet antog den 23 oktober 2008 efter en debatt om kroppsskannrar. Under debatten diskuterade vi behovet av en utvärdering av kroppsskannrarnas inverkan på de mänskliga rättigheterna, hälsan och ekonomin, samt behovet av att samråda med Europeiska datatillsynsmannen. Detta måste tas i beaktande vid vår nästa debatt.

Jag vill upprepa mitt tack till parlamentet för tillfället att debattera de här frågorna och jag tackar parlamentet för dess flexibilitet när det gäller tidpunkten för debatten.

  Siim Kallas, ledamot av kommissionen. – (EN) Herr talman! Vi är här för att lägga fram en sammansatt syn på vissa aspekter i kampen mot terrorismen. Min prioritering som kommissionsledamot för transport är utan tvekan passagerarnas säkerhet och trygghet. Det är en viktig prioritering i vår gemensamma transportpolitik och det är alltid en oerhört viktig fråga.

Försöket till terroristattentat på Northwest Airlines flyg 253 till Detroit den 25 december har återigen bekräftat hur verkligt hotet mot den civila luftfarten är. Jag vill betona att de rådande EU-bestämmelserna om luftsäkerhet tillämpades på ett korrekt sätt den 25 december på flygplatsen Schiphol i Amsterdam.

Händelsen vittnar främst om bristande underrättelse och en bristande förmåga att koppla samman information. Luftfarten är fortfarande ett mål för terrorister. Det kan vi inte bortse från. Luftsäkerheten måste därför säkras med alla lämpliga medel, i enlighet med de grundläggande rättigheterna.

Resenärer, media och luftfartens intressenter frågar oss om de befintliga säkerhetsmekanismerna är tillräckligt bra, eller om vi måste vidta ytterligare åtgärder. I detta avseende diskuteras de nya kontrollmetoderna, de så kallade kroppsskannrarna, överallt i dag.

När det gäller användningen av kroppsskannrar på flygplatser anser säkerhetsexperterna att dessa maskiner har bättre upptagningsförmåga än den befintliga kontrollutrustningen. Vissa anser att de är betydligt bättre. Andra anser att det inte är ett så stort framsteg, men hur stort mervärde dessa maskiner ger till säkerheten på flygplatserna och vilka konsekvenser de får för hälsan och integriteten är inte helt säkert i dag.

Precis som parlamentet konstaterade 2008 väcker användningen av kroppsskannrar en mängd frågor, i synnerhet när det gäller integritet, skydd av uppgifter och hälsan. Jag tänker lägga fram en rapport för er i april om bildteknik och dess användning på EU:s flygplatser. I den här rapporten kommer vi att ta upp de frågor som togs upp i Europaparlamentets resolution från 2008.

Vi måste se allvarligt på de här frågorna. Vi måste även bestämma oss för om det är bäst att ta upp dessa frågor på nationell nivå eller på EU-nivå. Jag anser att en EU-ram skulle vara bättre. Detta säger jag utifrån vår erfarenhet av en gemensam strategi sedan 11 september 2001 och med tanke på den inre flygmarknadens effektivitet. En EU-ram garanterar enhetliga normer när det gäller både säkerhet och respekt för enskilda personers rättigheter.

Slutligen vill jag understryka att säkerheten på flygplatserna är en mycket större fråga än införandet av ny kontrollteknik. För att bekämpa terrorism riktad mot civil luftfart behöver vi en stor variation av kombinerade och samordnade åtgärder – underrättelse, profilering, olika genomsökningsmetoder och internationellt samarbete. Precis som Alfredo Pérez Rubalcaba nyss sade utvecklas terroristerna. Även vi måste utvecklas, och kroppsskannrar är bara en del av den här variationen.

Jag ser fram emot era synpunkter och tackar er för er uppmärksamhet.

  Cecilia Malmström, ledamot av kommissionen. – (EN) Herr talman! Det här är kommissionens nya, dubbelsidiga strategi. Precis som den förra debatten visade går EU:s arbete nu in i en ny fas i och med Lissabonfördraget. Jag är mycket glad och ärad över att få arbeta tillsammans med er i kampen mot terrorism och andra säkerhetsrelaterade frågor. Detta kommer vi naturligtvis att göra samtidigt som vi visar full respekt för att det är medlemsstaterna som har det slutgiltiga ansvaret för allt operativt och underrättelserelaterat arbete på det här området.

Jag vill påminna er om – vissa av er var på min utfrågning för några veckor sedan – att jag lovade göra en utvärdering av all politik om terrorismbekämpning. Som ett första steg har jag bett min avdelning att ta fram en överblick och en uppskattning av allt som har uppnåtts hittills. Utifrån detta kommer jag att besluta hur vi ska gå vidare. Vi behöver utvärdera och få en full förståelse för vad vi har, vilka effekter det har, vad som eventuellt fattas och vad som överlappar, för att kunna föreslå nya åtgärder och mer genomtänkta åtgärder. Jag ser fram emot att lägga fram den här utvärderingen för er och att diskutera den med er.

Den här inventeringen innebär dock inte att det har gått mig förbi att terroristhotet är oförminskat. Som min nya kollega, Siim Kallas, och rådets ordförande Alfredo Pérez Rubalcaba sade vet vi att terrorismen fortfarande är ett av de största hoten mot våra värderingar och demokratier. Flyget till Denver visade nyligen det.

Vi har statistik från Europol som visar att EU:s medlemsstater under 2008 rapporterade totalt 515 misslyckade eller framgångsrikt genomförda terroristattentat inom EU. 359 personer åtalades för terrorism i totalt 187 ärenden. 50 procent av dessa var kopplade till al-Quaida eller islamistisk terrorism, och 39 procent till separatistisk terrorism, exempelvis ETA:s verksamhet i Spanien. Vi vet även att de tragiska händelserna och fruktansvärda bombdåden i Bombay inträffade under 2008, och dessa drabbade också EU-medborgare, bland annat några parlamentsledamöter. Dessa händelser och siffrorna från Europol talar sitt tydliga språk: terrorismen förekommer fortfarande, och det är viktigt att vi inte sänker garden och att vi ser till att ha verktyg i kampen mot terrorism, samtidigt som vi självklart alltid ska respektera de grundläggande rättigheterna fullt ut.

Om vi ser på de instrument vi har i dag så har vi EU:s handlingsplan för kampen mot terrorism som utvecklades efter attentaten i Madrid och i London. Den här handlingsplanen lyfter fram EU:s åtagande om att bekämpa terrorism globalt samtidigt som man respekterar mänskliga rättigheter och att göra EU tryggare och låta dess medborgare leva i ett område med frihet, säkerhet och rättvisa. Detta åtagande gäller givetvis fortfarande.

Frihet är inte möjligt utan säkerhet, och säkerhet är inte möjligt utan frihet. Därför är respekten för de grundläggande rättigheterna i kampen mot terrorism inte bara ett krav i alla demokratiska samhällen, utan en nödvändighet för att vi ska kunna se till att vår politik är trovärdig, legitim och hållbar. Därför kommer kommissionen endast att föreslå åtgärder som fortsättningsvis kommer att ingå i granskningen av EU-lagstiftningen. Detta gäller framför allt grundläggande rättigheter och stränga konsekvensbedömningar, bland annat när det gäller konsekvenser för personuppgifter och privatpersoner.

Terrorism är som bekant ett globalt fenomen, och därför kommer vi att fortsätta att engagera oss i samarbetet med våra bundsförvanter och partner och internationella organisationer i hela världen.

När det gäller den interna dimensionen av bekämpning och förebyggande av terrorism, har vi i vår handlingsplan för kampen mot terrorism vissa centrala mål för hur EU kan bidra till kampen mot terrorism. Jag delar fullständigt dessa mål, i synnerhet när det gäller behovet av att få ett slut på den våldsamma radikaliseringen, skydda vår kritiska infrastruktur, stödja offer, förbättra informationsutbytet mellan nationella myndigheter och samarbeta med alla relevanta intressenter. Vi måste reagera mot icke-konventionella hot och bli bättre på att upptäcka hot. Vi måste strypa terroristernas finansiella resurser och investera mer i forskning och teknisk utveckling.

Utvecklingen av den här politiken har naturligtvis fått ett starkt stöd från Europeiska kommissionen i samarbete med medlemsstaterna. De senaste åren har kommissionen bidragit stort till närmandet av medlemsstaternas rättsliga ramar i det här arbetet. Vi har t.ex. den europeiska arresteringsordern som skapade en EU-omfattande överenskommelse om terroristbrottslighet och förenklade utlämningsförfaranden inom EU:s medlemsstater. Vi har även inlett omfattande åtgärder för att bekämpa terroristernas missbruk av Internet och tagit itu med förhållanden som leder till radikalisering bland terrorister genom att lansera ett europeiskt program för skydd av den kritiska infrastrukturen och begränsat terroristernas tillgång till medel som de behöver för att utföra sina dåd, dvs. finansiering och sprängmedel.

I EU:s handlingsplan för att förbättra säkerheten när det gäller sprängmedel planeras omfattande åtgärder som ska göra det svårare för terrorister som vill använda sprängmedel till ett attentat. Jag vill föreslå en rättslig ram för att hantera risker kopplade till prekursorer som kan användas för att framställa improviserade sprängmekanismer. Det kommer jag att göra i år.

Vi har också den CBRN-handlingsplan som lades fram av kommissionen i juni förra året och som rådet enades om. Den här handlingsplanen består av 130 åtgärder. Kommissionen har öronmärkt 100 miljoner euro som kan göras tillgängliga genom befintliga finansieringsprogram för att underlätta genomförandet.

Jag är fast besluten att se till att Europeiska kommissionen under de kommande åren kommer att fortsätta att utveckla sin roll som katalysator och drivkraft för samarbete, expertnätverk, utbyte av bästa metoder, utbyte av resurser, förbättrad forskning och utveckling av gemensamma strategier för transnationella utmaningar. Vi kommer även att behöva se över hur vi använder våra finansiella resurser. Det skulle vi kunna göra genom att inrätta en intern säkerhetsfond, vilket har planerats i Stockholmsprogrammet.

På en större skala måste det internationella informationsutbytet om insamling och lagring av uppgifter om tusentals medborgare ta hänsyn till – detta var mycket tydligt under vår senaste debatt – de mycket höga normerna för uppgiftsskydd för att förhindra att uppgifter missbrukas och hanteras bristfälligt. Som kommissionsledamot Siim Kallas sade måste vi även se till att vi kopplar samman information på ett korrekt sätt. Jag kommer tillsammans med min kollega Viviane Reding att inom en snar framtid föreslå ett kombinerat system för skydd av personuppgifter som även skulle omfatta polisiärt och straffrättsligt samarbete.

Allt det här kommer att tas i beaktande i utvärderingen och det kommer att falla inom området för den interna säkerhetsstrategi som vi kommer att lägga fram för er inom kort.

Jag vill avsluta med att understryka att vi i det långa loppet kan föra en lyckad kamp mot terrorism enbart om vi behåller vår förmåga att föra vidare våra värderingar och fortsätter att respektera de grundläggande rättigheterna. Vi måste se till att vår politik inte betraktas som tvetydig eller dubbelmoralisk. Vi kan endast försvara höga moraliska värderingar och förhindra utanförskap i vårt samhälle och vårt sätt att leva om vi förblir trogna våra demokratiska värderingar och rättstatsprincipen.

  Talmannen. – Ni gav oss mycket hoppfulla framtidsutsikter. Kanske vi en dag kommer att få se er, Siim Kallas och Viviane Reding företräda kommissionen på en och samma gång.

  Manfred Weber, för PPE-gruppen. – (DE) Herr talman, herr Rubalcaba, herr Kallas och fru Malmström! Det gläder mig att vi inte enbart talar om Swift och kroppsskannrar i dag, utan att vi även håller en allmän debatt om kriget mot terrorismen, eftersom detta är ett ämne som påverkar oss alla. När vi ser tillbaka måste vi säga att terrorismen är ett verkligt hot mot EU:s medborgare. Vi vidtar positiva åtgärder och jag vill uppriktigt tacka de offentliga myndigheterna. De personer som ansvarar för säkerheten har gjort ett mycket bra jobb de senaste åren. Jag vill även tacka våra partner.

Nu måste vi se framåt. Vad kommer vi att möta de närmaste åren? I detta avseende har jag tre specifika önskemål eller förslag. Det första gäller samarbetet mellan myndigheterna i EU. Varje dokument har en rubrik som framhäver vikten av att samarbeta och stärka vårt samarbete. Det är vackra ord, men ingenting har hänt i praktiken. Än en gång har inget hänt i Toledo när det gäller det konkreta samarbetet. Det råder ingen brist på åtgärder, detta blev tydligt i Detroit. Det som saknas är samarbete mellan myndigheterna. Det är där problemet ligger. Därför vill jag be rådet att äntligen göra sitt jobb på det här området och uppmana kommissionen att lägga fram några lämpliga förslag.

Min andra punkt är att vi bör undersöka vår befintliga lagstiftning om t.ex. insamlande av uppgifter och mobiltelefonuppgifter när det gäller bevarande av uppgifter. Därför har ni stöd från Europeiska folkpartiets grupp (kristdemokrater) för den här utvärderingen. Det är viktigt att vi prövar lagstiftningen med några års mellanrum.

För det tredje har vi precis hållit en debatt om Swift. Jag skulle vilja fråga parlamentet varför vårt samarbete med Förenta staterna måste organiseras på det här sättet. Det måste organiseras på det här sättet eftersom vi i EU inte har någon möjlighet att utvärdera uppgifterna på egen hand. Därför uppstår frågan om huruvida vi är tillräckligt självsäkra för att utvärdera dem själva. Det är också något att tänka på i framtiden.

  Saïd El Khadraoui, för S&D-gruppen. – (NL) På den korta tid jag fått tilldelad vill jag på uppdrag av gruppen Progressiva alliansen av socialister och demokrater i Europaparlamentet fastställa tre viktiga grundvillkor som vi betraktar som avgörande i utvärderingen av frågan om det eventuella införandet av kroppsskannrar, som för inte så länge sedan förespråkades som en mirakelkur.

För det första måste vi anta en samordnad och harmoniserad EU-strategi. Därför måste vi ha EU-regler, annars förflyttar vi bara säkerhetsproblemen och orsakar kaos. Rådets ordförande nämnde detta, men jag vill påpeka för det spanska ordförandeskapet att ett antal rådsmedlemmar samtidigt har antagit en egen strategi, och jag ber er att uttryckligen fördöma detta.

För det andra behöver vi en global strategi för säkerhet och terrorismbekämpning, och det innebär att vi måste låta bli att dra förhastade slutsatser, att vi måste sätta stopp för en politik som enbart består av uttalanden samt att det eventuella införandet av kroppsskannrar inte kan isoleras från det större sammanhanget av befintliga eller möjliga åtgärder och att vi självklart även måste se det mot bakgrund av andra aspekter, exempelvis hur detta påverkar folkhälsan och budgeten.

För det tredje måste vi också sluta ge intrycket av att dessa kroppsskannrar kommer att garantera hundraprocentig säkerhet. Ni vet säkert t.ex. att den här utrustningen klarar av att urskilja sprängmedel som finns gömda på kroppen, men inte inuti den.

Sammanfattningsvis vill jag säga att jag därför också stöder kommissionens strategi som går ut på att först pröva lagstiftningen innan den lägger fram ett förslag.

  Gesine Meissner, för ALDE-gruppen. – (DE) Herr talman! Alfredo Pérez Rubalcaba påpekade helt riktigt att vi i dagsläget inte har ett säkert system för flygresor. Vi behöver bättre säkerhet på det här området. Händelserna i Detroit och München visar att det finns brister i säkerheten. Därför införs kroppsskannrar i en vansinnig brådska som om de vore en mirakelkur. De används redan i Förenta staterna, Nederländerna och i andra länder.

Detta väcker dock frågan om kroppsskannrar verkligen kommer att göra det säkrare att resa med flyg. Det är en av de avgörande frågor som vi måste ställa oss själva. Det finns faktiskt en hel rad frågor vi måste ställa när det gäller kroppsskannrar. Vilken typ av teknik används? Vilken typ av strålning avger de? Kan de skada hälsan? Vad kommer de att visa? Bara några gröna eller röda punkter eller hela personen som skannas? Slutligen måste vi fråga oss själva om vi kan se till att uppgifterna är skyddade? Dessutom är skannrarna dyra. Om vi ska installera dem, vem kommer att betala?

Det finns många frågor att besvara och vi håller på med det. Ni vill också göra det och lägga fram en lösning för oss. Vad som än händer kommer vi att behöva en lösning som omfattar hela EU. Vi måste också tänka på Tel Aviv och möjligheten att använda en annan metod. Vi behöver leta efter bombarna och inte efter bomberna. Vi kan inte använda den här metoden utan åtskillnad, eftersom den innebär diskriminering, utan vi måste undersöka alla möjligheter samtidigt som vi skyddar våra grundläggande rättigheter.

  Judith Sargentini, för Verts/ALE-gruppen. – (NL) För en tid sedan ställde parlamentet en mängd krav som kroppsskannrar måste uppfylla om de ska införas. Kraven gällde integritet, skydd av personuppgifter, mänsklig värdighet, hälsa och valfrihet.

Det finns teknik som uppfyller alla dessa krav, vilket innebär att röntgenstrålar, röntgenbilder och nakenbilder måste anses vara förlegade, och det är där vi har hamnat fel för tillfället. Vid flygplatsen Heathrow i London används den här utrustningen utan valfrihet. Ny utrustning håller på att införas i Italien. Den nederländska justitieministern kräver att sådan utrustning ska införas på alla flygplatser i hela EU, inte bara på flyg till Förenta staterna, utan på alla flyglinjer.

Om vi fortsätter att bara hålla samma gamla debatt om tekniken kommer vi att fortsätta att undvika den verkliga frågan, den allvarliga frågan, nämligen om detta verkligen hjälper och om detta är det samhälle vi vill ha. Jag instämmer med min kollega från gruppen Progressiva alliansen av socialdemokrater och demokrater i Europaparlamentet som faktiskt ställer de här frågorna. Vi måste tänka över vilket slags EU vi vill leva i, för total säkerhet existerar inte.

  Peter van Dalen, för ECR-gruppen. – (NL) Den senaste varianten av skannrar uppfyller parlamentets krav. Säkerhetspersonalen ser bilder av mänskliga konturer med prickar som anger var en person bär på vätskor, vapen eller andra förbjudna föremål. Om sådana prickar syns kontrolleras passageraren separat på plats.

De senaste skannrarna har inte heller några hälsoeffekter. Den strålning de avger är mindre än den från mobiltelefoner. Dessutom är skannrarna användarvänliga. Köerna vid säkerhetskontrollerna kommer att minska eftersom fler passagerare kan skannas varje timme. Det kommer därför att påverka kostnaderna för flygresenärer.

De senaste skannrarna är dock kompletterande säkerhetsverktyg, herr talman. Profilering och ett bra informationsutbyte krävs också i allra högsta grad. Jag anser att vi snabbt kan gå vidare till att införa dessa verktyg som ett komplement.

  Rui Tavares, för GUE/NGL-gruppen. – (PT) För några dagar sedan fick jag ett e-brev från en lobbyist som sålde kroppsskannrar. I brevet talade man om ”tiden efter Detroit”. Inte särskilt överraskande. Varje maskin kostar 250 000 euro. Man kan tjäna en förmögenhet på att sälja kroppsskannrar, men när jag läste e-brevet och tänkte på den här tiden efter Detroit, efter ett amatörmässigt försök av en terrorist som övermannades av medpassagerare på planet undrar jag om det här attentatet verkligen förtjänar att ge namn till en historisk tidsepok.

Det gör den inte, om man inte menar en tidsepok av ren och skär fräckhet. Allt kan inte användas som en ursäkt för att öka intrånget på allmänhetens privatliv. EU-medborgarna måste också veta att vi i parlamentet har ett ansvar. Vi måste verkligen utreda terrorismen. Det är sant att polisen alltid behöver mer uppgifter, och även flygplatserna, men det är också viktigt att grunda forskningen på tydliga antaganden, och rådet och kommissionen gör många antaganden. Tyvärr är dessa antaganden felaktiga.

Föreställningen att terroristhotet inte har minskat är diskutabel och bör diskuteras här. Tanken att terrorismen utvecklas och att även vi bör utvecklas stämmer, men först och främst måste vi sköta vårt arbete på ett bra sätt, för attentatet i Detroit, eller snarare försöket till attentat, hade mycket lätt kunnat förhindras. Nu diskuterar vi framtidens databaser och polismetoder.

När man upptäcker att terrorister kan svälja material för att tillverka bomber, kommer man då att börja utföra endoskopier på flygplatserna? Är det så vi vill ha det? Förr eller senare kommer parlamentet att behöva sätta sig ned och diskutera den här frågan med försiktighet, med respekt för allmänhetens rättigheter.

  Rolandas Paksas, för EFD-gruppen. – (LT) Europaparlamentet måste göra sitt yttersta för att se till att underrättelsebyråerna inte använder kriget mot terrorismen för att berättiga tortyr, hemliga fängelser eller till och med statskupper där det finns ett motstånd mot detta.

Herr talman! Jag vill citera den brittiske ambassadören i Uzbekistan, Craig Murray, som gav följande bevis för detta till Europaparlamentets tillfälliga utskott: ”Jag har sett många bevis på tortyr i Uzbekistan. Jag har sett en journal för en fånge som dog under ett förhör efter att ha utsatts för skendränkning i kokande vatten”. En annan tjänsteman, Michael Wood, gav ytterligare bevis när han konstaterade att ”information som framkommit under tortyr är inte olaglig enligt FN:s konvention om tortyr, förutsatt att vi inte har utfört tortyren själva”.

Kan det finnas något större hån mot de mänskliga rättigheterna?

Jag uppmanar er att återuppta parlamentets undersökning och åter sammankalla det tillfälliga utskottet om det extraordinära utlämnandet och interneringen av CIA-fångar i Europa.

  Philip Claeys (NI). – (NL) Vi måste vara försiktiga så att debatten om terrorism inte förminskas till en debatt om kroppsskannrar eller skydd av personuppgifter. Det är anmärkningsvärt att rådet och kommissionen i sina uttalanden inte nämnde den radikala islamism som fortfarande är en grogrund och en härd för internationell terrorism. Eftersom vi inte längre tillåts se sanningen på grund av den politiska korrektheten, är varje strategi dömd att misslyckas innan den ens har inletts.

Kommissionen och parlamentet betonar respekten för de medborgerliga rättigheterna, vilket är riktigt och nödvändigt, men faran är att vi går vilse i formaliteter, och det är precis vad som hände i debatten om programmet för att spåra finansiering av terrorism. Vissa grupper har gjort sig skyldiga till att piska upp en allmän stämning mot en eventuell strategi för att bekämpa terrorismen och på det sättet kan vi inte tjäna EU:s medborgare.

  Werner Kuhn (PPE). – (DE) Herr talman, mina damer och herrar! Europeiska folkpartiets grupp (kristdemokrater) anser att kriget mot terrorismen är 2000-talets största utmaning. Vi tar oss an den här utmaningen både på teknisk nivå och på parlamentsnivå.

I utskottet för transport och turism har vi inte bara infört regler om förbudet av vätskor i handbagaget, utan vi tittar även närmare på kroppsskannrar. Jag vill först och främst säga en sak. Vi har inte en fullständig säkerhet just nu, vilket många talare redan har betonat, och vi kommer inte att ha det i framtiden heller. Vi kan dock utveckla naturliga tekniker som gör det möjligt för oss att gradvis närma oss en fullständig säkerhet.

Vi måste ta hänsyn till några grundläggande regler, både inom och utanför parlamentet. Alla grupper är redan överens om att skannrarna bör medföra så liten hälsoinverkan som möjligt för passagerarna. Därför är det nödvändigt att vi inför avancerade kroppsskannrar som fungerar enligt en viss princip. Det säger sig självt att de personliga rättigheterna måste skyddas. Dessutom får vi inte enbart tala om de kroppsskannrar som skannar den nakna kroppen när vi ger exempel på den typ av skanning som kommer att användas.

I utskottet för transport och turism har vi kommit överens med utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor om att kommissionen ska lägga fram ett förslag till lagstiftning om kroppsskannrar för oss i slutet av mars eller i början av april, och i alla händelser före sommaruppehållet. Det finns ett antal faktorer att ta i beaktande på det här området, bland annat ett konsekvent samarbete mellan utskottet för transport och turism – som intar en ledande roll – och utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor. Andra faktorer är utrustningens tillförlitlighet, EU-certifiering och fastställandet av lika villkor i hela EU, så att vi kan se till att säkerheten är densamma på hela EU:s territorium.

  Claude Moraes (S&D). – (EN) Herr talman! Ni sade att det är tre kommissionsledamöter som är ansvariga. Det är vi glada över. Låt mig citera den enda som inte är närvarande. Förra veckan sade kommissionsledamot Viviane Reding att ”vi vet att kroppsskannrar kan innebära ett stort intrång på integriteten, så vi behöver noga beakta deras inverkan”.

Det är precis den typen av uttalande som vi borde göra i detta tidiga skede. Vi i S&D-gruppen anser att terrorism kan bekämpas med teknik, och Cecilia Malmström innefattade det i en mer omfattande potential rättslig ram som hon tog upp.

Det är en mycket allvarlig kamp. Jag har stoppats många gånger på flygplatser. Det är bra om man med teknikens hjälp kan se till att jag inte förväxlas med någon annan, men för det stora antalet människor i min valkrets som behandlas illa i samband med säkerhetskontroller, eller blir utpekade, är säkerheten viktig. Transportkommittén garanterar oss den säkerheten genom denna gemensamma strategi, men de vill att deras medborgerliga fri- och rättigheter ska skyddas mot terrorismens verkningar och att det inte ska finnas några svaga länkar på någon flygplats. De medlemsstater som har satt igång detta borde förstå att det borde finnas en effektiv och säker strategi för hela EU.

  Sarah Ludford (ALDE). – (EN) Herr talman! Jag vill ta upp underrättelsetjänsternas respekt för rättssäkerheten. Ett utslag som gjordes av Storbritanniens appellationsdomstol har avslöjat den brittiska regeringens mörkläggningsförsök. Man bekräftade, precis som parlamentet sade för tre år sedan, den chockerande sanningen att den brittiska underrättelsetjänsten var inblandad i tortyren av Binyam Mohamed som var bosatt i Storbritannien och överlämnades.

Hur ser rådet på den grova överträdelsen av artikel 6 i EU-fördraget och tortyrkonventionen? År 2006 ledde jag Europaparlamentets delegation från vårt tillfälliga utskott för extraordinära överlämnanden och tortyr vid vårt besök i London. Dåvarande brittiske försvarsminister Geoffrey Hoon slösade bort halva mötet på att skälla ut mig för att jag berättade att vi utredde Storbritanniens delaktighet. Han är skyldig mig och framför allt den brittiska och europeiska allmänheten en ursäkt.

Nu behöver fyra saker genomföras i Storbritannien: en heltäckande oberoende utredning av Storbritanniens delaktighet i de övergrepp som skedde i samband med kriget mot terrorismen under de år som Labourregeringen agerade knähund till George W. Bush; en omedelbar polisundersökning och, om nödvändigt, åtal för brott mot tortyrkonventionen; en redogörelse för de instruktioner som gavs till de anställda vid den brittiska underrättelsetjänsten och huruvida de uppmanades att vara tysta om förekommande tortyr; och fullständigt parlamentariskt ansvar – vilket inte underrättelsetjänsten i Storbritannien har.

  Philip Bradbourn (ECR). – (EN) Herr talman! Tillbaka till kroppsskannrarna. Jag står fast vid åsikten att alla åtgärder som ökar säkerheten för den resande allmänheten måste välkomnas.

De måste dock vara proportionerliga och ge oskyldiga resenärer – den överväldigande majoriteten – den respekt de förtjänar. Efter juldagens försök att spränga ett flygplan i Förenta staterna har vi sett en reflexartad reaktion att ta till vilka medel som helst för att förbättra säkerheten. I vissa medlemsstater, i synnerhet den jag kommer ifrån, är det nu obligatoriskt att använda sådana apparater, och det finns inga alternativ som till exempel kroppsvisitering – det är den så kallade ”ingen skanning, ingen resa-principen” som gäller.

Jag motsätter mig dessa bestämmelser. När det gäller den personliga integriteten, måste jag säga att den brittiska regeringens beslut att kringgå lagar som skyddar barn för att införa kroppsskannrar är en skandal. Vi måste ha i åtanke att det som inträffade på juldagen – den händelse som drog igång denna debatt – inte berodde på bristande flygplatssäkerhet. Det berodde på, för att citera Förenta staternas president, ”en lucka i systemet för utbyte av upplysningar”.

Vissa experter har redan uppgett att de sprängämnen som användes inte skulle ha gett utslag i denna sortens skannrar.

Avslutningsvis måste jag tyvärr säga att vi behöver ett riktigt system för registrering av resenärer.

  Mario Borghezio (EFD). – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Terrorismen utvecklas ständigt, och vi måste följa med i förändringarna.

Det är svårt att identifiera enskilda terrorister och nu diskuterar vi integritetslagar och huruvida man ska vidta mer tekniskt avancerade åtgärder. Jag tycker att vi i stället borde bekymra oss om de domar som domstolen i Luxembourg utfärdat som skapar luckor i västvärldens enade front mot terrorismen, eller benämn det med dess rätta namn – islamistisk terrorism – och se upp med politisk korrekthet inom den rättsliga sfären.

Den typen av rättslig korrekthet gör inte någon gott, det leder ingen vart och gör oss bara svagare, när vi i själva verket borde uppvisa en stark front eftersom det finns ett ständigt hot som är ännu allvarligare nu när det är svårt att identifiera terroristerna. Så mycket är kroppsskannrarna värda. De kan ta sig vart de vill: i morgon bitti kan de vara ombord på det plan vi ska ta.

Om EU fortsätter att överbeskydda medborgerliga fri- och rättigheter, kommer vi att skapa en extremt farlig lucka i våra nationers inre säkerhet, och det borde kommissionsledamoten bekymra sig om. Jag tycker att han är svävande och feg när han undviker att nämna den farliga islamistiska terrorismen vid namn.

  Martin Ehrenhauser (NI). – (DE) Herr talman! År 2000 dog 1 200 personer runtom i världen till följd av terroristattentat. Åtta år senare, 2008, hade siffran höjts till 16 000 personer. Som en jämförelse dör 6 000 personer av Aids varje dag.

Vilka slutsatser kan vi dra av dessa siffror? För det första skapar terrorism en hysteri som resulterar i orimliga inskränkningar av medborgarnas rättigheter, som kroppsskannrar eller Swiftavtalet. För det andra har kriget mot terrorismen misslyckats. Det har bara förvärrat problemet. När det gäller samarbetet mellan underrättelsetjänsten i EU, vill jag säga att Europaparlamentet är i omedelbart behov av demokratiska rättigheter till kontroll inom detta område, som normen är i alla demokratiska medlemsstater. Dessutom rekommenderar jag kommissionen att stödja införandet av Common Standardised User Interface (CSUI). Vi måste gå vidare med utvecklingen av detta gränssnitt och finansieringen måste komma från kommissionen.

  Teresa Jiménez-Becerril Barrio (PPE). – (ES) Herr talman! När det är fråga om en så allvarlig sak som terrorism borde vi inte vänta på att det ska hända något innan vi agerar. Vi borde vara förutseende, men det är vi inte. Tyvärr ändrar vi bara strategi vid varje attack, som det misslyckade attentatet i Detroit, vilket tvingar oss att i dag fatta beslut om skärpt luftsäkerhet.

Att fatta ett beslut om kroppsskannrar på flygplatser är ett ansvar som vi inte kan undvika. Eftersom terroristerna inte väntar kan inte heller vi vänta.

Så fort som möjligt måste kommissionen se till att individens värdighet och integritet respekteras samt att människors hälsa inte utsätts för risker.

När det är gjort måste vi fatta beslut för EU som helhet. Till de som oroar sig för överträdelser av våra grundläggande rättigheter vill jag säga att den viktigaste rättigheten är den till liv, och de av oss som värdesätter frihet över allt annat måste kunna leva i trygghet för att känna sig helt fria.

  Juan Fernando López Aguilar (S&D). – (ES) Herr talman! Terrorismen är ett globalt hot och det är vårt gemensamma ansvar att få bukt med problemet. Även i det hänseendet ger Lissabonfördraget en grund för att vi äntligen ska kunna ta fram en gemensam EU-politik för att bekämpa terrorismen.

Jag instämmer helt med det rådets ordförande sade, och jag vill lyfta fram några principer som en sådan gemensam politik måste grundas på.

Den första är att öka utbytet av information, i synnerhet för att förhindra terroristattentat och bedriva forskning om finansieringen.

Den andra är att använda alla vetenskapliga och tekniska framsteg i kampen mot terrorismen, samtidigt som man respekterar individens grundläggande rättigheter.

Den tredje är att arbeta med tredjeländer, i synnerhet Afghanistan, Pakistan och länderna på Afrikas horn.

Den fjärde är att vi i debatten om flygsäkerhet måste se till att tekniska framsteg, nämligen kroppsskannrar, är förenliga med människors hälsa och integritet, och framför allt, att de inte gör att säkerhetskontrollen tar längre tid eller att resandet blir krångligare.

Det finns även tre institutionella faktorer som är relevanta. Den första är Cosi, ständiga kommittén för inre säkerhet. Den andra är förklaringen om åtgärder för att stoppa terrorismen från rådets senaste informella möte för rättsliga och inrikes frågor (RIF) i Toledo. Den tredje är det transatlantiska säkerhetsområdet, som måste utveckla ett nära samarbete med Förenta staterna för att bekämpa detta gemensamma hot.

  Charles Goerens (ALDE). – (FR) Herr talman! Ett sätt att förhindra terrorism är genom information. Den måste även nå fram. Gör den verkligen det i nuläget? Det är verkligen inte säkert. Håller den amerikanska underrättelsetjänsten sin europeiska motsvarighet uppdaterad? När det gäller den utpekade terroristen som anhölls på flyget mellan Amsterdam och Detroit finns i alla fall fortfarande anledning till tvivel.

Bortsett från den incidenten behöver man ta reda på huruvida systemet för informationsutbyte i syfte att bekämpa terrorismen verkligen följer ömsesidighetsprincipen. Det är viktigt att en parlamentarisk tillsynsmyndighet för detta område tillsätts omedelbart.

Det är egentligen meningslöst att uppmana parlamentet att stödja en ökad överföring av EU-medborgarnas personuppgifter om de amerikanska myndigheterna samtidigt undanhåller viktig information i kampen mot terrorismen för oss. Detta medför att en parlamentarisk tillsynskommitté i Europaparlamentet måste inrättas.

  Mara Bizzotto (EFD). – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Jag måste erkänna att när vi talar om kampen mot terrorismen och bara tar upp information och teknik, får jag alltid känslan att vi inte går till botten med problemet. Det är som om vi ville bota en sjukdom genom att enbart fokusera på symptomen, och inte brydde oss om orsakerna.

Är det inte dags att ta itu med terrorismen på ett mer djupgående plan i stället för att enbart fokusera på de yttre aspekterna? Att ta itu med problemets kärna innebär till exempel att inse att terrorism även är ett tydligt tecken på etniska gruppers oförmåga eller bristande vilja att integrera sig i det europeiska samhället.

Jag undrar, och jag frågar parlamentet: vill vi ha en debatt om terrorism? Vågar parlamentet ta en politisk debatt om muslimers integration i Europa och villighet att dela västvärldens värderingar, rättigheter och friheter? Jag har ställt en fråga till kommissionen om burkan, bara för att få parlamentet att diskutera saken öppet. Det verkar inte som att någon har lust att ta upp detta ämne.

Jag undrar, och jag frågar alla de politiska grupperna: om det politiska forum som representerar Europas medborgare inte kan uttala sig i dessa frågor, vad kan de egentligen uttala sig om?

  Diane Dodds (NI). – Herr talman! Som företrädare för Nordirland känner jag mycket väl till hur hårt terrorism drabbar oskyldiga civila: mord och förödelse när folk var ute och lördagsshoppade på Shankhill Road i Belfast; unga och gamla som sprängdes till döds i en minnesaktion för de som stupade i världskrigen i Enniskillen – dessa dåd utfördes i den irländska republikanismens namn. Nu diskuterar vi samarbetet mellan olika säkerhetsstyrkor. Erfarenheterna från Nordirland har visat att deras insatser kan rädda många liv, och det tvivlar jag inte på. Vi måste bistå våra säkerhetsstyrkor med den utrustning som de behöver för att förhindra terrorism.

De av er som har ställt säkerhet mot valfrihet och informationsskydd behöver se över sina prioriteringar. Tro mig, terrorism förstör liv och splittrar samhällen. I dag har jag till och med fått höra här i kammaren att terrorism är hysteri. Vilket struntprat! Tro mig, när en beväpnad person är i färd att döda, är det dödlig verklighet – det vet mina väljare mer än väl.

  Carlos Coelho (PPE). – (PT) Herr talman! Jag tror att vi alla är överens om behovet att skydda människor och varor samt värna om säkerheten i kollektivtrafiken. Det finns vissa problem med kroppsskannrarna. Jag hoppas att tre av dem kommer att lösas i och med kommissionens undersökningar. Jag ber kommissionen att slutföra dem omgående och överlämna dem till parlamentet. För det första, är insatsen nödvändig och effektiv? För det andra, inverkar skannrarna skadligt på hälsan? För det tredje, inkräktar detta på den enskilda individens integritet och värdighet?

Det finns dock fler problem. Till en början sade man att det skulle vara frivilligt. Folk skulle kunna välja mellan skannrarna eller det gamla systemet med personlig kontroll. Det verkar emellertid som att vissa medlemsstater tillämpar principen ”ingen kontroll, ingen resa”.

Jag vill gratulera kommissionsledamot Cecilia Malmström för den omfattande utredning som hon ska diskutera med parlamentet, och jag vill påpeka att det är vårt ansvar att hitta lösningar som främjar säkerheten utan att inskränka individens rättigheter.

  Nathalie Griesbeck (ALDE). – (FR) Herr talman! Alla vill vi bekämpa terrorismen och det hot som den utgör mot det demokratiska samhället; det är vi nog överens om i parlamentet. Ordspråket ”Ett samhälle som ger upp lite frihet för att vinna lite säkerhet, förtjänar varken eller och kommer att förlora bägge” verkar överdrivet, men jag är ändå övertygad om att vi måste göra vårt yttersta för att uppnå en balans mellan frihet och säkerhet, eftersom det är grunden för demokrati och utan den balansen kan terroristerna vinna och hålla oss i terrorns grepp.

Jag har två frågor angående kroppsskannrar. När det gäller säkerhet, gör skannrarna verkligen det möjligt att garantera säkerheten? Jag sitter i utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor, och undrar när det gäller frihet om det finns hälsorisker och risker för överträdelse av den personliga integriteten, och därmed av grundläggande rättigheter i samband med hanteringen av bilderna. Låt oss invänta kommissionens arbete så att vi kan fortsätta som en Europeisk union, alla tillsammans, och säkerställa vår säkerhet i ett europeiskt demokratiskt område.

  Talmannen. – På grund av tidsbrist kan jag inte ta emot fler inlägg enligt ”blåkort-” eller ”ögonkontakt”-förfarandena.

  Gerard Batten (EFD). – (EN) Herr talman! Terrorism definieras som användning av våld och hot för att nå politiska mål.

De av oss som värderar fred, frihet och demokrati högt borde vara oroliga över terrorismen eftersom den fungerar. Sinn Féin/IRA sitter nu med i Nordirlands regering. De bombade, sköt och mördade sig till en framgång i valurnorna.

Finns det bättre exempel på lyckad terrorism än kommunismen i Ryssland, Östeuropa och Asien?

I Kina utövas terror av Kinas kommunistiska parti som har suttit vid makten i 61 år. Det finns inget bättre exempel på lyckad terrorism.

Europeiska kommissionen som parlamentet röstade in i går innehåller kommunister, f.d. byråkrater i brutala kommunistregimer i Östeuropa och deras anhängare. Och så har vi givetvis Europeiska kommissionens ordförande José Manuel Barroso, som är en före detta maoist. Det råder inga tvivel om att framtida terrorister kommer att se det som uppmuntrande.

  Carlo Fidanza (PPE). – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Säkerheten i vårt samhälle är en icke-förhandlingsbar princip som vi absolut måste hålla fast vid.

Det är uppenbart att effektivare säkerhetskontroller måste backas upp med bättre samarbete mellan underrättelsetjänsterna och högteknologiska hjälpmedel. Det är bra att EU:s ministrar inte har dragits med känslomässigt, utan fokuserat på hur man ska samordna insatserna

Några regeringar har lagligen börjat testa kroppsskannrar på känsliga sträckor. Om vi vill undvika att EU blir ett område som saknar enhetliga normer måste vi dock få resultaten av de pågående studierna så fort som möjligt. Vi måste givetvis försvara de personliga rättigheterna, men vi ska inte jaga upp människor.

Låt oss diskutera hälsa, låt oss följa försiktighetsprincipen och fastställa vilka eventuella skador som radiovågor eller röntgenstrålning kan ge upphov till, men låt oss sluta gnälla om integritetskränkning på grund av några suddiga bilder av ansiktslösa kroppar som genast raderas, som om GPS, mobiltelefoner och tv-kameror inte redan varit en del av vår vardag i flera år.

Tills dess att de internationella terrornätverken har tillintetgjorts måste vi lära oss att leva med dessa uppoffringar och ge medborgarna konkreta svar och effektiva lösningar, med en enda begränsning: individens fysiska integritet.

  Talmannen. – Mina damer och herrar, nu har vi kommit till ögonkontaktförfarandet. Jag kommer att ropa ut följande namn. Jag kommer helt enkelt att stänga av mikrofonen efter en minut. Jag kommer inte att slå med klubban, jag kommer inte att be snällt och jag vill inte bli missförstådd.

Jag kommer att kalla talarna i den ordning som jag har här:

Artur Zasada

Salvatore Iacolino

Iosif Matula

Jörg Leichtfried

Ioan Enciu

Monika Flašíková Beňová

Charles Tannock

Cornelia Ernst

Michèle Rivasi

och Andreas Mölzer.

Ni har en minut var, det är allt. Jag ber om ursäkt till er andra.

  Artur Zasada (PPE). – (PL) Herr talman! Efter dagens debatt kvarstår många frågor om användningen av kroppsskannrar på flygplatser. Resenärernas trygghet är självklart ytterst viktig, men vi får inte glömma att skyddsåtgärderna måste vara proportionerliga. Användningen av denna sortens utrustning innebär fortfarande en rad obesvarade frågor. Hur påverkar skannrarna resenärernas hälsa? Hur ska man kunna garantera en riktig hantering av bilderna på de människor som passerar genom skannrarna? Är det inte bättre att skärpa det nuvarande systemet än att använda miljarder euro på utrustning som man vet inte kan läsa av sprängämnen som göms i kroppen? Vi borde motsätta oss ett obligatoriskt införande av skannrar på Europas flygplatser till dess att vi har fått dessa frågor besvarade.

Jag har en sista kommentar – det verkar som att vi har hittat en lösning och nu letar efter ett problem. Det är möjligt att skannrar är en lösning, men de kommer definitivt inte lösa problemet med flygplatssäkerhet.

  Salvatore Iacolino (PPE). – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Jag ville i huvudsak säga följande: det finns inget allvarligare problem än brister i personliga rättigheter och skydd av integriteten.

Vi antog resolutionen om Stockholmsprogrammet för några veckor sedan eftersom vi hade hittat en balans mellan olika behov: individens frihet, integritet och säkerhet.

Att vi nu försöker se till att EU tar itu med detta gemensamma problem när medlemsstaterna redan har agerat, beror antagligen på att man i praktiken inte alltid klarar av stora utmaningar som skydd av gränsövergångar och liknande.

Därför uppmanar jag det spanska ordförandeskapet och kommissionsledamöterna att samarbeta, med ökat samarbete och informationsfrämjande som utgångspunkt.

  Iosif Matula (PPE). – (RO) Jag vill redan från början tydliggöra att vi genom denna debatt bekräftar att terrorismen utgör ett hot, och lyfter fram hur viktigt det är att ligga ett steg före i kampen mot detta hot.

Debatten om införande av kroppsskannrar på flygplatserna i samtliga EU-stater har dock mer vittgående följder. Åtgärdens effektivitet är diskutabel eftersom denna typ av teknik inte kan avläsa ämnen som har svalts eller sprängämnen i puderform. Vi står även inför problemet med resenärernas hälsa, i synnerhet de som ofta passerar genom skannrarna.

Eftersom kroppsskannrarna ger en detaljerad bild av kroppen måste vi även ta hänsyn till medborgarnas grundläggande rättigheter, rätten till integritet och värdighet. Det är min mening att oberoende studier måste genomföras för att fastställa hur säker denna teknik är, och hur pass effektiv …

(Talmannen avbröt talaren)

  Jörg Leichtfried (S&D). – (DE) Herr talman! Något som är sant när det gäller flygsäkerhet är att EU:s ansvar ökar konstant. De enskilda medlemsstaterna kan inte längre göra som de vill. Det gäller i synnerhet kroppsskannrar. Vi har principen ”one-stop security”, som innebär att det antingen finnas EU-bestämmelser för kroppsskannrar eller inga bestämmelser eller kroppsskannrar alls. Alternativet är principen att alla gör som de vill och ingen gör det de borde, men alla gör någonting.

Om en åtgärd som denna ska införas måste vi diskutera vem som ska betala för den och hur den ska finansieras, eftersom både vätskeskannrar och kroppsskannrar kostar enormt mycket. Jag råkar vara föredragande för området, och skulle gärna se att rådet börjar agera i frågan, för det är viktigt att fastställa att offentlig säkerhet är en offentlig sak och måste finansieras åtminstone delvis med offentliga medel.

  Ioan Enciu (S&D). – (RO) Jag skulle vilja uppmärksamma kommissionen, rådet och mina kolleger på de sidoeffekter och den ökade risken för cancer och genetiska förändringar som upprepad exponering för gamma-, y- och t-strålning kan ge upphov till.

Röntgenstrålningens påverkan och risker är välkända inom medicinen, och upprepad exponering för denna sortens strålning är inte att rekommendera. Allmänheten är inte medveten om terahertzstrålningens inverkan. Skannrar med t-strålning kan ge exakta tredimensionella bilder av människokroppen, vilket strider mot den enskilda individens rätt till integritet, och upprepad exponering till den sortens strålning kan orsaka skador i DNA-kedjorna och ge genetiska avvikelser i ett senare skede.

Jag vill poängtera att de risker och svårigheter som vi skulle kunna drabbas av om kroppsskannrar börjar användas i större omfattning, samt den osäkerhet som råder angående hur pass effektiva de är, inte rättfärdigar en sådan lösning …

(Talmannen avbröt talaren)

  Monika Flašíková Beňová (S&D). – (SK) Terrorismen saknar både värdegrund och mening. Dess enda mål är död. Man vill döda civila till lägsta möjliga kostnad. Det är kanske det som ligger bakom flera självmordsattentat. En annan olycklig aspekt är att terrorismen har fått oss att införa diverse åtgärder för att skydda civilbefolkningen som i vissa fall inskränker på civilbefolkningens rättigheter.

Därför skulle det vara bra om parlamentet godkände skannrar och om vi kunde börja överväga att anta lagar och vidta harmoniserande åtgärder inom områdena rättsliga frågor och inrikes frågor, eftersom vi måste vidta nya tekniska åtgärder för att göra framsteg i kampen mot terrorismen.

  Charles Tannock (ECR). – (EN) Herr talman! Premiärminister Gordon Browns nyliga tillkännagivande om införande av obligatorisk ”bakåtspridningsröntgen” med helkroppsskannrar på brittiska flygplatser är ren skandal, i mina ögon.

Det är första gången någonsin som man tvingar på människor joniserande strålning, även barn och gravid kvinnor, och använder den på friska människor av icke-medicinska skäl.

Svag lågenergiröntgen tas i själva verket upp i högre grad än den kosmiska högenergistrålning som man utsätts för när man flyger, och är därmed farligare för huden och mjuka kroppsdelar. Dessutom ger diagnostiserande medicinsk röntgen patienten att möjlighet att skydda sina könskörtlar för att minska dosen strålning som kan skada DNA och ge framtida genetiska förändringar, vilket inte heller är möjligt med skannrarna.

Jag är läkare och flyger ofta, så jag förkastar helt denna drastiska insats av hälsoskäl, men även på grund av de integritetskränkande inslagen och dess ineffektivitet, och jag hoppas att EU motsätter sig att sådana åtgärder blir obligatoriska i hela Europa. Jag yrkar i stället på att vi ska införa en registrering av resenärerna som liknar den israeliska.

  Cornelia Ernst (GUE/NGL). – (DE) Herr talman! Det råder ingen tvekan om att kroppsskannrar innebär ett intrång i integriteten och en allvarlig kränkning. Vi måste ställa oss två frågor. Den första rör hur pass proportionerlig denna åtgärd är och verkligen kan hjälpa oss att bekämpa terrorismen. För närvarande har vi inga riktiga svar på den frågan. Därför stöder jag det Cecilia Malmström sade om att man behöver utvärdera alla sorters skannrar. Jag skulle vilja se den utredningen slutförd innan vi gör någonting annat.

Den andra frågan rör hälsoriskerna. Alla ni som är här och även de ledamöter som inte är det kommer att bli tvungna att passera genom kroppsskannrar flera gånger varje vecka. Jag skulle behöva göra det minst två gånger i veckan. Detta är en långsiktig åtgärd och jag skulle vilja veta i vilken utsträckning det skulle påverka min hälsa. Det har inte gjorts några riktiga utredningar om det. Jag vill vara tydlig med att jag inte är beredd att exponera mig för kroppsskannrar förrän utredningen har utförts. Jag efterfrågar därför tydliga svar hellre än förhastade reaktioner.

  Michèle Rivasi (Verts/ALE). – (FR) Herr talman! Jag skulle vilja göra en koppling mellan skannrar, hälsa och terrorism. Vad säger man på Interinstitutionella kommittén för strålskydd, som omfattar Europeiska kommissionen, IAEA (Internationella atomenergiorganet) och Kärnenergibyrån? Jo, att gravida kvinnor och barn inte ska genomgå kroppsskanning, även om strålningsdoserna är minimala.

Vi bör vara medvetna om att upprepad exponering för små doser av strålning kan orsaka cancer och missbildningar. Jag undrar därför hur befogade de riskerna är. Eftersom det finns alternativa tekniska lösningar som gör det möjligt att uppnå samma mål måste ett införande av skannrar vara rättfärdigat i förhållande till målet ifråga, och vi måste veta …

(Talmannen avbröt talaren)

  Andreas Mölzer (NI). – (DE) Herr talman! Vi får inte glömma att den amerikanska underrättelsetjänstens felaktiga upplysningar och dåliga beslut vid flera tillfällen har möjliggjort internationella terrordåd. Trots det har man aldrig ifrågasatt de olika åtgärderna för att bekämpa terrorismen. Istället följs varje attentat av ytterligare inskränkningar av medborgerliga fri- och rättigheter. Först nu när EU-medborgarna tvingas blotta sig både bokstavligen och ekonomiskt för Förenta staterna börjar Europaparlamentet vakna. Den transparenta medborgaren blir allt verkligare, och allt detta är grundat på uppgifter och information från underrättelsetjänsten vars roll och tillförlitlighet har blivit mycket kontroversiell, inte minst sedan krigen i Afghanistan och Irak.

Förutom de tveksamheter som råder runt hur pass fördelaktiga kroppsskannrarna är, hur genomförbart projektet är och huruvida det är förenligt med den enskilda individens rättigheter, verkar det ytterst osannolikt att det skulle avleda radikala islamister från deras verksamhet. Vi måste vidta konsekventa åtgärder för att bekämpa islamistisk terrorism, men vi måste sätta stopp för att EU-medborgare ständigt …

(Talmannen avbröt talaren)

  Alfredo Pérez Rubalcaba, rådets ordförande. – (ES) Herr talman! Jag har lyssnat noga på samtliga gruppers och ledamöters anföranden om detta ämne. Vi har fått höra en del mycket intressanta åsikter, och jag välkomnar dem.

Jag vill påminna er, som jag gjorde i mitt första anförande, att jag inte tycker om att diskutera komplexa och känsliga ämnen som kampen mot terrorism efter attentat eller skenbara attentat.

Vi måste uppenbarligen undersöka dessa attentat eller skenbara attentat och ta reda på vad som fallerade i vårt säkerhetssystem, men precis som det har upprepats ett flertal gånger i eftermiddag, råder det ingen tvekan om att kampen mot terrorismen måste vara genomtänkt och sansad, och att insatserna måste vara proportionerliga.

Att vidta åtgärder som undergräver våra principer skulle vara ett stort misstag. Därför måste vi analysera t.ex. vad som hände i Detroit, för att försöka förhindra misstag, men vi får inte reagera reflexartat efter varje attentat eftersom det troligtvis skulle leda till att vi vidtar åtgärder som i vissa fall inte skulle vara rimliga.

EU har en strategi för att bekämpa terrorismen. Vi har en bra strategi för att bekämpa terrorism i EU, som har visat sig vara effektivt de senaste åren. Vi behöver bara se till säkerhetsstyrkornas agerande i de olika länderna så märker man i vilken utsträckning många av de insatserna utgick från den gemensamma strategi som vi införde för ett antal år sedan.

Vi har en viktig person, nämligen en samordnare för kampen mot terrorism, vars uttalanden är mycket intressanta. Jag rekommenderar er än en gång att ta en närmare titt på hans sista anförande här i kammaren, eftersom jag tycker att det är utmärkt och lyfter fram omfattningen av vår strategi. Vi har nyligen försökt omsätta strategin i praktiken genom prevention, till skillnad från de första åren, då vi fokuserade mycket mer på spårning.

Den viktigaste faktorn i kampen mot terrorismen är självklart förebyggande, med andra ord, förebyggande av attentat. Därför koncentrerar vi som jag sade våra gemensamma insatser på prevention. Därför lägger vi även fokus på saker som radikalisering, vilket jag nämnde i mitt anförande, precis som kommissionsledamoten. Vi vill gärna analysera de metoder som används i de olika länderna för prevention av radikalisering, som utan tvekan är den grundläggande orsaken till många av de terroristattentat som vi har utsatts för de senaste åren.

Dessutom vill vi gärna se till att utbytet av information går rätt till. Det har understrukits här i kammaren vid flera tillfällen. Det viktiga är inte att sprida all information man har, utan att sprida den information som är relevant för mottagaren. Det är den informationen som behöver spridas. Målet är inte att vi ska drunkna i information, utan att skaffa verktyg för att hantera informationen som gör utbytet så effektivt som möjligt.

På senare tid har detta förbättrats betydligt i EU. Vi har en strategi som, när den tillämpas, kommer att t.ex. förbättra våra utbytessystem. När jag talar om utbyte syftar jag på Europol, Eurojust och Cosi, som några ledamöter har nämnt, och jag syftar även på utbyte av information och hur det kan göras på ett mer effektivt sätt.

Ja, nu är de kontroversiella kroppsskannrarna på dagordningen, och som jag sade i mitt första anförande och som kommissionsledamoten också sade, är det en fråga som vi måste ta itu med. I bästa fall lyckas vi besluta om en gemensam lösning på EU-nivå. Om vi inte lyckas med det kommer givetvis varje land att kunna använda sig av sina egna metoder, och även om vi beslutar om en gemensam lösning kan det finnas länder som beslutar sig för att använda egna metoder i enlighet med den egna lagstiftningen. Det råder dock inga större tvivel om att det skulle vara till stor hjälp att ha en gemensam ståndpunkt i denna fråga.

För att inta en sådan ståndpunkt, och i anslutning till det jag sade tidigare i anförandet, behöver vi föra en lugn och sansad diskussion med fokus på tre frågor som kommissionen undersöker just nu: skannrarnas effektivitet (huruvida de är effektiva, vilka begränsningar de har och huruvida de klarar att göra det vi vill att de ska göra); hur pass förenliga de är med de grundläggande rättigheterna och den enskilde individens friheter; och hur de påverkar hälsan för de som måste passera igenom dem.

Det är de tre saker som vi behöver undersöka. När vi får tillgång till rapporterna kan vi anta en gemensam ståndpunkt, vilket jag tror är nödvändigt.

Herr talman! Jag vill återigen uttrycka hur mycket jag uppskattar de anföranden som görs här, de är till stor hjälp för rådets arbete.

  Sarah Ludford (ALDE). – (EN) Herr talman! Jag ställde en fråga direkt till rådet, och jag skulle vilja ha ett svar. Jag frågade hur rådet ser på den allvarliga överträdelsen av artikel 6 – klausulen om de grundläggande rättigheterna – i EU-fördraget nu när Storbritanniens appellationsdomstol fastställt att Storbritanniens gjort sig skyldig …

(Talmannen avbröt talaren)

  Siim Kallas, ledamot av kommissionen. – (EN) Herr talman, mina damer och herrar! Tack så mycket för ert deltagande, men jag måste säga att vi för närvarande inte har något förslag om obligatoriskt införande av några nya apparater i samtliga medlemsstater och flygplatser. Så är det inte. Vi befinner oss för närvarande i en process då vi noga undersöker de nya teknikerna och vi återkommer i april, när vi har en utförlig rapport som redogör för alla aspekter de nya teknikerna.

Jag har själv vissa tvivel, i synnerhet när det gäller effektiviteten och, som någon sade, hur pass proportionerlig användningen av den nya tekniken är, men vi bör inte förkasta de nya teknikerna helt. Terrorismen utvecklas och vi måste också använda de tekniska framstegen för att försvara våra medborgare och resenärer. Så svartmåla inte den nya tekniken. Tillsammans med kollegerna Cecilia Malmström och Viviane Reding kommer vi att föreslå en gemensam EU-strategi med alla nödvändiga bestämmelser för de aspekter som rör teknik, juridik, grundläggande rättigheter och integritet. Vi kommer definitivt att föreslå en gemensam EU-strategi om vilken jag tror att det råder konsensus, och som man föredrar här, och även i många medlemsstater, förstår jag.

Så det är vad vi kommer att göra den närmaste framtiden. Vi kommer att avlägga en rapport och sedan kommer vi att fortsätta diskussionen. Tro mig, vi har inte konspirerat om att införa några nya apparater nu genast; det finns ingen teknisk lösning som är perfekt eller garanterar hundraprocentig säkerhet, och flygsäkerhet är ett synnerligen komplicerat område där vi behöver många kombinerade åtgärder och ett starkt internationellt samarbete.

Så efter rapporten kommer vi att lägga fram konkreta förslag och vi kommer definitivt att föreslå en gemensam EU-strategi för normer och krav om medlemsstaterna väljer att införa eller använda ny skanningsteknik.

  Cecilia Malmström, ledamot av kommissionen. – (EN) Herr talman! Denna diskussion är verkligen viktig. Dessa åtgärder är ett viktigt verktyg för att bekämpa terrorism. I EU har vi bittra erfarenheter av terrorismens konsekvenser och det hot som den utgör, både för individer, samhället, demokratin och våra grundläggande värden.

Medlemsstaterna bär det operativa ansvaret och ansvaret för sin egen underrättelsetjänst, men jag är övertygad om att vi kan göra betydligt mer på EU-nivå för att samordna och finjustera de verktyg vi har. Därför har jag bett mina medarbetare att omgående göra en analys av våra nuvarande bestämmelser, system och verktyg, för att se vad som kan förbättras och hur vi kan använda dem på ett effektivare sätt. Jag håller med vissa ledamöter som har påpekat det. Jag är även övertygad om att Europol, Eurojust och medlemsstaternas myndigheter kan arbeta både bättre och mer samordnat. Det finns definitivt resurser för det.

Händelser som den i Detroit är viktiga eftersom de fungerar som en väckarklocka som påminner oss om att terrorism fortfarande finns och att det är ett allvarligt hot. Det finns krav och en press på oss politiker att agera snabbt, och att göra förbättringar och skydda medborgarna omedelbart. Det är helt naturligt. Vi har ansvar för att värna säkerheten, och att handla efter en grundlig analys, utredning och diskussion, så vi föreslår passande och proportionerliga åtgärder, som kommissionsledamot Siim Kallas och rådet har sagt. Det kommer vi att göra. Vi måste även ägna stor uppmärksamhet åt respekt för de grundläggande rättigheterna.

Det är så kommissionen kommer att arbeta. Vi kommer att återkomma med mer detaljerade förslag när utvärderingen är klar och diskutera detta närmare med er. Tack så mycket för en viktig och stimulerande debatt.

  Talmannen. – Debatten är härmed avslutad.

  Inés Ayala Sender (S&D). – (ES) Herr talman! Innan vi slutar vill jag bara ta upp en ordningsfråga och uttrycka min förvåning, eftersom jag räckte upp handen när ögonkontaktförfarandet inleddes, eftersom jag trodde att det började då, men ni hade redan en hel lista. Jag vill bara att reglerna för ögonkontaktförfarandet ska vara tydliga så att vi alla kan delta, för nu verkade det som att även andra ledamöter som tog ordet trots att ni sade att listan var full.

Jag vill alltså bara uttrycka min förvåning och be om att vi alla blir informerade om hur vi ska gå tillväga för att få yttra oss nästa gång.

(Talmannen förklarade ögonkontaktförfarandet och anledningen till att han inte gett talaren ordet.)

Skriftliga förklaringar (artikel 149)

  Elena Oana Antonescu (PPE), skriftlig. – (RO) Terrorismen fortsätter att utgöra ett stort hot i EU. Därför har medlemsstaterna ökat sina ansträngningar för att förbättra verktygen för att förhindra och bekämpa den. Antagandet av Lissabonfördraget ger möjlighet att vidta åtgärder på ett betydligt effektivare sätt på alla områden som är direkt eller indirekt kopplade till kampen mot terrorism. Användning av kroppsskannrar är en känslig fråga. Det finns vissa viktiga faktorer som måste undersökas innan man fattar detta beslut. Man måste undersöka hur pass effektiva skannrarna är, om de inkräktar på integriteten och hur stor driftkostnaden skulle bli eftersom anskaffningskostnaden är hög, och framför allt, hur användningen av dessa apparater påverkar hälsan för de som passerar igenom dem. Europeiska kommissionen ska genomföra tre studier av användningen och effekterna av kroppsskannrar. Av den anledningen tycker jag att det är viktigt att vi inväntar experternas slutsatser och analyserar dem noga, för att sedan fatta ett beslut om en gemensam ståndpunkt i frågan.

  John Attard-Montalto (S&D), skriftlig. – (EN) När vi talar om åtgärder för att bekämpa terrorism handlar debatten alltid om hur de påvekar de medborgerliga rättigheterna. Jag har alltid hävdat att det är en fråga om prioriteringar. Det handlar om resenärernas syn på bekvämlighet kontra säkerhet och villighet att göra uppoffringar. Medborgarrättsgrupper är skyldiga att överväga alla nya åtgärder som tas upp. De som föreslår nya åtgärder som kroppsskannrar är skyldiga att bevisa att de behövs. Även om lösningar vanligtvis är grundade på kompromisser, är det kanske omöjligt att kompromissa i detta fall. Det är uppenbart att nuvarande tillvägagångssätt, i synnerhet visiteringar, är otillräckliga. Man har konstaterat att kroppsskannrar är effektivare. Problemet är att de kan vara kränkande för resenärerna. Den frågan måste man alltså ta itu med. Det finns många möjligheter, t.ex. olika kroppsskannrar beroende på kön, som sköts av personal av samma kön.

  Vilija Blinkevičiūtė (S&D), skriftlig. – (LT) I kampen mot terrorism är det utan tvekan viktigt att värna om flygsäkerheten, men vi måste ta reda på hur dessa säkerhetsåtgärder påverkar vår hälsa, våra grundläggande rättigheter och friheter, integritet och värdighet. Användning av kroppsskannrar, som en av de möjliga tekniska lösningarna, är en allvarlig fråga när det gäller att använda ny teknik för trygga medborgarnas säkerhet. Därför hoppas jag att kommissionen äntligen kommer att presentera en konsekvensbedömning av kroppsskannar när det gäller hälsa och grundläggande rättigheter och friheter. Jag vill också påpeka att när man vidtar tekniska åtgärder för att förbättra flygplatssäkerheten, är det viktigt att skilja på mänskliga rättigheter och säkerhet, eftersom åtgärderna är till för att skydda medborgarna, men de påverkar deras hälsa och friheter. Vi väntar fortfarande på kommissionens konsekvensbedömning, för att få bekräftat att kroppsskannrar ger ett bra skydd för de som flyger, för vi vet inte än om de tekniska säkerhetsåtgärderna verkligen är säkra, effektiva och tillförlitliga. När vi har utvärderat den nuvarande situationen måste vi fortsätta vårt arbete i detta känsliga område.

  Nessa Childers (S&D), skriftlig. – (EN) Europaparlamentet kan inte godkänna införandet av kroppsskannrar, som i grund och botten är ett slags röntgenstrålar, förrän EU:s myndigheter har sett över hur skannrarna skulle påverka hälsa och integritet. Jag är medveten om att de som flyger ofta är oroliga och jag är skeptisk mot att resenärer som gravida kvinnor och barn ska behöva gå igenom kroppsskannrar. Det finns även stora bekymmer runt de avslöjande bilderna, och vi måste se till att skydda EU-medborgarnas integritet innan vi går med på en utbredd användning av dessa tidskrävande och dyra apparater. Eftersom de amerikanska myndigheterna har medgett att det inte var brister i flygplatsteknik utan i deras säkerhetstjänst som orsakade den nyliga terrorincidenten i Detroit, tycker jag att vi ska undersöka mindre kostsamma metoder som bättre information, andra kontrollmetoder och ökat internationellt samarbete, innan vi investerar i denna kontroversiella teknik. Amerikanen Benjamin Franklin, en av ”unionens fäder”, sade att ”Den som sätter säkerhet före frihet förtjänar varken eller”. Jag tror att EU skulle tjäna på att ta till sig de orden de närmaste månaderna.

  Proinsias De Rossa (S&D), skriftlig. – (EN) International Federation of Journalists, som representerar 600 000 journalister i 125 länder, har uppmanat de israeliska myndigheterna att häva utvisningen av journalisten Jared Malsin. Han utvisades på grund av att han i sin rapportering om situationen i Västbanken och Gaza var kritisk mot den israeliska regeringen. Journalistorganisationen har fördömt utvisningen som ett oacceptabelt brott mot pressfriheten. Dessutom har 13 israeliska människorättsorganisationer protesterat mot israeliska Knesset och premiärminister Netanyahu angående den alltmer systematiska bojkotten av människorättsorganisationer i Israel. Det har rapporterats att Israel nu uppmanar EU att sluta ge ekonomiskt bistånd till människorättsorganisationer som är verksamma i Israel och de ockuperade palestinska områdena. Herr talman! Jag ber er att kontakta premiärminister Netanyahu för att tydliggöra att EU är grundat på respekt för rätten att yttra sig fritt, rätten att kritisera den egna regeringen, fri press, och att rätten till fredliga sammankomster är grundläggande för den demokratiska staten. Premiärminister Netanyahu bör även få en påminnelse om att EU:s handelsavtal medför kravet att de som vi gör affärer med respekterar de rättigheterna.

  Christine De Veyrac (PPE), skriftlig. – (FR) Närmare tio år efter den 11 september är terroristhotet fortfarande en realitet, och flygplan är ett av de redskap som terroristerna föredrar för att slå till mot våra länder. Vi måste hitta sätt att skydda våra medborgare och förhindra att de blir offer för terroristhandlingar. Kroppsskannrar kan vara ett sätt att stärka säkerheten på flygplatserna och ombord på flygplanen. Men innan vi fattar ett beslut måste vi se till att dessa maskiner inte kränker den enskildes frihet och att de inte är skadliga för de resandes eller flygplatspersonalens hälsa. Jag ser verkligen fram emot den studie som Europeiska kommissionen kommer att lägga fram i frågan i mars. Rapportens analys av alla de olika aspekterna i samband med användningen av skannrar borde göra det möjligt att certifiera skannrar för hela Europa, garantera skyddet för de medborgerliga friheterna och folkhälsan, samtidigt som säkerheten förbättras. För att alla medborgare ska få samma skydd hoppas jag att vi ska uppmuntra medlemsstaterna att komma fram till en överenskommelse i frågan när denna undersökning väl lagts fram av Europeiska kommissionen.

  Kinga Gál (PPE) , skriftlig. – (HU) Herr talman, mina damer och herrar! Den uppsättning säkerhetsåtgärder som tillämpas på de internationella flygplatserna utvecklas hela tiden i takt med att flygsäkerheten – vår säkerhet – ställs inför nya utmaningar. Det finns också ett antal redan vidtagna, planerade eller testade åtgärder för att förbättra flygsäkerheten som redan går längre än de rena flygsäkerhetskraven. Därför bör dessa frågor analyseras ur ett helhetsperspektiv. Säkerheten är en avgörande faktor i våra liv – det är den viktigaste frågan. Men vi känner oss bara säkra när säkerhetsåtgärderna inte inskränker våra rättigheter på ett oproportionerligt sätt, inte kränker våra personliga rättigheter och, när det gäller vissa, inte skadar vår hälsa. Dessutom gäller det att de åtgärder som vidtagits för att garantera vår säkerhet inte är oproportionerliga, inte kan kringgås och att de är tillräckligt effektiva. Vi behöver utrustning av typen kroppsskannrar, som på ett effektivt sätt övervakar passagerartrafiken, som används efter ett frivilligt medgivande, som tar hänsyn till passagerare med de vanligaste typerna av implantat (elektroniska pacemakrar eller metallimplantat), inte är skadliga för hälsan, barn, havande kvinnor eller personer som reser ofta och som slutligen inte lagrar bilder och som används uteslutande för att ge en lämplig varning om det föreligger en risk. Därför blir en eventuell ytterligare diskussion om att införa testskannrar inte meningsfull innan en tillräckligt detaljerad konsekvensbedömning av de villkor som anges ovan har genomförts. Enbart utrustning som uppfyller denna uppsättning av krav kan godtas av oss.

  Jim Higgins (PPE), skriftlig. – (EN) Vi kan inte vänta på ytterligare en katastrof innan vi agerar för att skydda flygpassagerarna. Flygplatsmyndigheten vid Dublins flygplats (DAA) har meddelat att man tänker upphandla kroppsskannrar för Dublins flygplats till ett värde av upp till 2 miljoner euro. DAA meddelade att om transportministeriet ger klartecken, vilket verkar troligt, och utrustningen visar sig bli framgångsrik, kan skannrar komma att köpas in till flygplatserna i Cork och Shannon. Men dataskyddsombudsmannen tänker se till att alla åtgärder från de irländska myndigheternas sida för att införa skannrar analyseras korrekt och att de avväger säkerhetskraven mot individernas personliga integritet. Flygplatsen i Manchester, där en av dessa kroppsskannrar prövas, insisterar på att de svartvita bilderna inte får vara pornografiska eller erotiska och att de granskas av en enda tjänsteman som är placerad långt borta och därefter omedelbart förstörs. Kroppsskannrar är inte ofelbara, men de är den bästa tillgängliga tekniken för närvarande, och vi måste använda de verktyg vi har tillgängliga för att motverka terroristhotet. Vi behöver en gemensam europeisk strategi när det gäller kroppsskannrar – flygplatssäkerheten måste vara enhetlig. Jag ser verkligen fram emot slutsatserna i kommissionens rapport om effekten av kroppsskannrar.

  Danuta Jazłowiecka (PPE), skriftlig. – (PL) Mina damer och herrar! När man lyssnar på dagens debatt kan man få intrycket att det viktigaste problemet för de europeiska länderna just nu är frågan om vi ska utöka användningen av kroppsskannrar på flygplatserna eller minska möjligheterna att införa dem. Men jag tycker inte det är en korrekt tolkning av frågan. Ur den här synpunkten är frågan om att garantera skyddet av de mänskliga rättigheterna inte heller särskilt viktig. Den fråga vi borde ställa oss är om de nya metoder och instrument som föreslås av säkerhetstjänsterna kommer att utnyttjas effektivt. Kommer det verkligen att garantera vår säkerhet om vi lämnar ifrån oss en del av vår frihet i utbyte mot säkerhet? Den information vi får i frågan gör oss mycket skeptiska. Om de tjänsteenheter det gäller inte ens kan garantera en effektiv passkontroll, och om de inte kan utnyttja den information de förfogar över – vilket visades med all önskvärd tydlighet av incidenten i samband med flyget till Detroit – vilka garantier har vi då för att de ska kunna använda de nya instrumenten effektivt? Historien visar att när det uppstår en krissituation vill säkerhetstjänsten gärna ta till den enklaste vägen. De kräver nya befogenheter, mer pengar och bättre instrument, samtidigt som de inte kan till fullo utnyttja de möjligheter de redan har. Någon borde sätta ned foten och kräva sunt förnuft och sund skepticism och det verkar som om Europaparlamentet kan spela en icke obetydlig roll i det avseendet.

  Elżbieta Katarzyna Łukacijewska (PPE), skriftlig. – (PL) Händelserna på senare år har tvingat oss att försöka hitta nya lösningar som kan garantera största möjliga säkerhet för de resande. Terroristhotet har gjort att vi blivit villigare att acceptera begränsningen av vår egen frihet. Jag hoppas att man gör en grundlig analys av kroppsskannrarnas effektivitet och säkerhet, samt av de kostnader som de kommer att medföra, innan ett allmänt beslut fattas om att införa kroppsskannrar på flygplatserna. Vi vill inte se en upprepning av det som hände med introduktionen av massvaccinering mot A1/H1N1-influensan, när regeringarna greps av panik och köpte stora lager av vaccin till enorma kostnader utan att ha fått några garantier för deras säkerhet från tillverkarna, och nu ligger de lagren kvar outnyttjade. Kanske skulle det vara effektivare att använda de lösningar som utvecklats av israelerna, som lägger större vikt vid att observera passagerarnas beteende och grundligt kontrollera dem som väcker störst misstankar, och inte samtliga passagerare. Detta system har bevisat sin effektivitet under många år.

  Petru Constantin Luhan (PPE), skriftlig. – (RO) Det är vår skyldighet som ledamöter av Europaparlamentet att försöka lösa de frågor som uppkommer i samband med kroppsskannrar, såväl vad gäller kampen mot terrorism som européernas medborgerliga och personliga rättigheter.

Jag håller verkligen med om att vi måste hitta fungerande lösningar för att förstärka våra medborgares säkerhet. Men vi är skyldiga att garantera skyddet av samtliga rättigheter för våra medborgare i hela Europeiska unionen. Detta omfattar rätten till skydd av privatlivet och den grundläggande rätten till personlig integritet, som måste avvägas mot säkerhetskonceptet när det gäller flygplatsutrustningen. Den fråga som uppkommer i sammanhanget är om dessa kroppsskannrar är den lämpligaste lösningen på säkerhetsproblemen vid flygplatserna.

Jag anser att EU måste säga ja till att hitta lösningar för att bekämpa terrorism och organiserad brottslighet och nej till att kränka rätten till skydd av privatlivet och den personliga integriteten, vilket är en grundläggande demokratisk princip.

  Ioan Mircea Paşcu (S&D), skriftlig. – (EN) Varje gång en verklig eller presumtiv terrorist går ombord på ett plan och lurar våra modiga säkerhetsvakter och deras fantastiska maskiner, får miljontals passagerare ett eländigare liv under flera år. Terroristerna den 11 september har vart framgångsrika på ett sätt som ingen hade kunnat ana: de lyckades förändra våra liv – till det sämre – för alltid! Vi, som kommer från Öst, ville bli av med vår ”storebror”, och i stället fick vi den västliga varianten, som är mer sofistikerad, men inte mindre skrämmande. Många ”säkerhetsvakter” vid vissa flygplatser missköter sig. De anser sig stå ovanför lagen och betraktar varje passagerare som en misstänkt, tar sig friheten att kontrollera allt bagage utan några förklaringar eller, så klart, ursäkter, när deras ”misstanke” visar sig vara ogrundad. Och när du vågar protestera skrattar de dig rakt upp i ansiktet. Håll med om att detta är ett missbruk. Det är med andra ord hög tid för kommissionen att undersöka dessa företags aktivitet och införa regler för hur de ska uppträda gentemot den stora massan av skötsamma medborgare. Trots allt har vi en stadga om de grundläggande rättigheterna som ska respekteras i lika stor utsträckning av alla europeiska medborgare, däribland de personer som har hand om säkerheten vid våra flygplatser.

  Joanna Senyszyn (S&D), skriftlig. – (PL) För att kunna bekämpa terrorismen effektivt behöver vi samordnade åtgärder, inbegripet EU-regler om skannrar. Den princip som vi accepterar måste omfatta skyddet av grundläggande rättigheter och personuppgifter samt något som är inte mindre viktigt – medborgarnas hälsa. Vi måste fatta beslut om obligatorisk användning av skannrar. Det är meningslöst att prata om detta om skanningen ska bli frivillig. Man har svårt att se hur terrorister skulle kunna gå med på att låta sig skannas. En mycket viktig fråga är naturligtvis skannrarnas säkerhet vad gäller hälsa. Åsikterna går isär när det gäller detta, från ståndpunkten som redovisats av det tjeckiska kontoret för kärnsäkerhet, som visar att skannrar avger radioaktiv strålning som är skadlig för människors hälsa, till det franska centrala civilflygsdirektoratet, som anser att utrustningen är helt ofarlig. Det krävs fler test för att visa vilka typer av skannrar som är säkra för hälsan och vilka eventuella bieffekter de kan ha. Forskningen bör samordnas av Europeiska kommissionen med fullt stöd av medlemsstaterna. De skannrar som används måste ha ett säkerhetsintyg som medger att de används i samtliga medlemsstater. På så sätt kan vi undvika dubblering av forskningskostnaderna i de olika medlemsstaterna, och vi kan vara säkra på att medborgarnas hälsa får samma skydd i samtliga medlemsstater.

  Joanna Katarzyna Skrzydlewska (PPE), skriftlig. – (PL) Herr talman! En ny metod för att kontrollera passagerare har införts vid vissa europeiska flygplatser. Vid sidan av de nuvarande formerna av säkerhet har man infört kroppsskannrar. De flesta flygpassagerare är klart emot detta, eftersom de betraktar denna typ av kontroll som en kränkning av grundläggande mänskliga rättigheter, däribland rätten att skydda den personliga fysiska integriteten och värdigheten. Dessutom, och detta är mycket viktigt, förstärks denna motvilja av bristen på kunskap om vilka hälsoeffekter skannrarna har för de personer som skannas.

Det finns inga klara regler om lagring och skydd av de uppgifter som samlas in genom skanningen. Man hävdar dessutom att skannrarna inte alls är så högeffektiva som deras tillverkare påstår. Man kan bara hoppas att de inte visar sig vara lika effektiva som vaccinet mot svininfluensan, som i slutändan endast visade sig vara effektiva när det gällde att öka de berörda läkemedelsföretagens inkomster. Mot bakgrund av dessa skäl anser jag att Europeiska kommissionen borde ange principer för att skydda passagerarnas rättigheter, samtidigt som deras säkerhet garanteras.