Fullständigt förhandlingsreferat

Torsdagen den 11 februari 2010 - Strasbourg

7. Röstförklaringar

Muntliga röstförklaringar

Betänkande: Göncz (A7-0049/2009)

  Traian Ungureanu, för PPE-gruppen. – (RO) Jag vill särskilt tacka föredraganden. På Europeiska folkpartiets grupps (kristdemokrater) vägnar välkomnar jag slutomröstningen om Progress-programmet. PPE-gruppen, som jag representerade under arbetet med betänkandet, har alltid uttryckt sitt stöd för initiativ och åtgärder inriktade på att ta itu med de ekonomiska och sociala olikheterna mellan medlemsstaterna.

Det betänkande vi har röstat om i dag uppfyller ett av PPE-gruppens huvudmål: att stödja mikroföretag och social inkludering. Genom dagens omröstning garanteras även att programmen inom ramen för Progress-strukturen inte kommer att begränsas. Därigenom uppnås ett annat av PPE-gruppens mål. Jag anser att innehållet i artikel 1 är det viktigaste. Det speglar i själva verket den väl avvägda strategi som PPE-gruppen alltid har förespråkat i fråga om finansieringskällor för projekten.

Budgetposten för EU-instrumentet för mikrokrediter består av 60 miljoner euro från Progress-programmet och 40 miljoner euro från andra källor. Dessa proportioner överensstämmer med PPE-gruppens strategi för, å ena sidan, en snabb start på programmet och, å andra sidan, iakttagande av försiktighet på grund av de budgetåtstramningar vi har för närvarande. Jag vill än en gång tacka för dagens omröstning och för det kontinuerliga stödet under arbetet med betänkandet.

  Alajos Mészáros (PPE). – (HU) Jag är mycket nöjd med att vi har godkänt det här programmet, och jag är glad över att jag kunde rösta ja till det, särskilt i en tid då våra länder kämpar med den ekonomiska krisen och arbetslösheten har nått 10 procent eller mer i många länder. Paketet kommer att bli till stor hjälp för oss alla. Jag är tacksam mot föredraganden och vill även tillägga hur glad jag är över att en överenskommelse kunde nås och att dessa 100 miljoner euro inte kommer att tilldelas helt på bekostnad av Progress-paketet. Detta är en mycket bra överenskommelse som förhoppningsvis kommer att vara till nytta för alla.

  Marian Harkin (ALDE). – (EN) Herr talman! Jag är också mycket nöjd över att ha kunnat ge mitt stöd till initiativet. Det är ett konkret uttryck för en åtgärd av EU som svar på den nuvarande ekonomiska krisen. Detta bestämda initiativ är inriktat på dem som normalt inte skulle ha tillgång till kreditmarknaden, på dem som banker och andra finansinstitut tackar nej till. Personer som exempelvis har förlorat sina jobb, som är i riskzonen för social utestängning, personer som har svårt att på nytt ta sig in på arbetsmarknaden har nu en möjlighet att starta eget, eftersom de kan få lån upp till 25 000 euro. Jag anser att detta initiativ kommer att innebära en skillnad för många människor, och jag tackar det spanska ordförandeskapet för dess arbete att uppnå enighet samt föredraganden för hennes hårda arbete.

Jag anser att vi har en bra överenskommelse här i dag, särskilt för dem som är utestängda från kreditmarknaden, som jag nämnde. Personligen är jag även mycket glad över att också kreditföreningarna kan vidarebefordra dessa medel till sina medlemmar.

  Siiri Oviir (ALDE). – (ET) Herr talman! Den ekonomiska krisen har skapat en social kris – det finns inget annat sätt att beskriva en situation där arbetslösheten har växt tre-, fyr- eller femdubbelt jämfört med perioden före krisen. Under det gångna året har vi i denna kammare lagt fram en ekonomisk återhämtningsplan för Europa, en plan som räknade med förverkligande och finansiering av besluten inom ramen för Progress-programmet.

Självfallet är situationen komplex. En minskning av arbetslösheten kan inte åstadkommas över en natt. Jag stödde kommissionens ytterligare åtgärder för finansiering genom mikrokrediter. Det är dock oacceptabelt att de vill ta den lätta vägen och hämta pengarna till kreditfinansieringen från Progress-programmets medel. Jag kunde inte stödja en sådan lösning, och därför röstade jag ja till kompromisserna i betänkandet av Kinga Göncz.

  Daniel Hannan (ECR). – (EN) Herr talman! Den andel av världens BNP som EU står för sjunker drastiskt. Om vi räknar bort de länder som anslöt sig vid den senaste utvidgningen var den andel av världens BNP som de 15 gamla EU-staterna representerade för 40 år sedan 35 procent, i dag 25 procent och kommer om 15 år att vara 15 procent. EU håller på att bli förhårdnat, förstelnat på grund av den ekonomiska och sociala modell som vi brukade vara stolta över.

Det fanns en tid direkt efter kriget då det tycktes fungera: betald semester, mammaledighet – varför inte? – begränsat antal arbetstimmar och så vidare. Men det kommer ett ögonblick när verkligheten slår igenom, och vi har nått det ögonblicket nu. Tre amerikanska arbetare producerar lika många arbetstimmar per år som fyra tyska arbetare. Resultatet av detta är att USA:s andel av världens BNP har hållit sig på en relativt stabil nivå under de senaste 40 åren. Vi liknar ett äldre par som bor i ett hus som brukade vara storslaget men nu börjar förfalla och som inte ser utvecklingen utanför tröskeln. Hela vår kontinent håller på att bli steril, stel och gammal.

  Bogusław Liberadzki (S&D). – (PL) Herr talman! Jag gav med glädje mitt stöd till resolutionen och stödde även alla ändringsförslag. Varför gjorde jag detta? För det första lyckades vi trots krisen betona sysselsättning och social solidaritet. För det andra lyckades vi trots våra åsiktsskillnader enas om gemensamma ändringsförslag med stöd från socialdemokraterna, demokraterna, kristdemokraterna och liberalerna. För det tredje och sista hoppas jag att detta ger en tydlig signal till alla medlemsstater om att de i anslutning till denna resolution bör följa Europaparlamentets exempel.

Rekommendation: Hennis-Plasschaert (A7-0013/2010)

  Peter van Dalen (ECR). – (NL) Europaparlamentet har fått större befogenheter, men dessa befogenheter har inte använts konstruktivt i dag. I upptakten till debatten om Swift gick en hel del fel. Kommissionen och rådet gav parlamentet för lite information för sent. Detta får inte upprepas.

Detta är dock inte ett tillräckligt starkt skäl för att plötsligt avveckla ett program som har fungerat hyggligt under ett antal år, ett program som bevisligen har skyddat både EU-medborgare och amerikanska medborgare vid flera tillfällen. Jag har därför röstat nej till betänkandet och är för att Swift-avtalet förlängs med nio månader. När ett nytt avtal har förhandlats fram måste en tydlig ordning införas för att bättre skydda personuppgifter. Vi måste förhindra onödigt utbyte av uppgifter och får inte tillåta att uppgifter lagras under obestämd tid.

  Peter Jahr (PPE). – (DE) Herr talman! Ingen ifrågasätter behovet av att beslutsamt bekämpa terrorismen i EU och samtidigt etablera ett nära och konstruktivt samarbete med Förenta staterna. Trots detta har jag röstat emot Swift-avtalet, eftersom grundläggande frågor kopplade till uppgiftsskydd fortfarande inte har klargjorts. Det förakt som visades mot parlamentet under förhandlingarna om avtalet var dessutom helt oacceptabelt. Jag hoppas verkligen att parlamentet nu kommer att vara helt delaktigt och att denna situation inte kommer att upprepas.

Ett internationellt avtal för reglering av uppgiftsutbytet är säkerligen nödvändigt, men det innebär inte att medborgerliga och grundläggande rättigheter får nonchaleras. När EU-uppgifter överförs till tredje part måste vi även se till att vi värnar uppgiftsskyddet för EU:s medborgare. Jag kommer att fortsätta sträva efter detta.

  Georgios Papanikolaou (PPE). – (EL) Herr talman! En mycket kort debatt hölls här i parlamentet i går om Swift. Både rådet och kommissionen framförde viktiga synpunkter om problemen i förfarandet, särskilt i fråga om att informera parlamentet om alla detaljer i frågan.

Just på grund av detta röstade jag för att skjuta upp omröstningen, så att vi inom kort kan få rätt information, reda ut misstolkningarna och fatta ett slutgiltigt beslut.

Skyddet av EU-medborgarnas uppgifter är centralt och vi försvarar det alla till fullo. Ingen ifrågasätter att allt måste göras för detta. Samtidigt måste vi dock vidta de åtgärder som behövs för att bekämpa olaglig finansiering av terroristorganisationer och på det sättet förebygga en företeelse som hemsöker både Förenta staterna och EU i form av terroristattacker.

Just detta är skälet till att det är så viktigt att vi under den närmaste framtiden kommer överens, så att vi kan reda ut missförstånden och gå vidare med att hitta en lösning på problemet.

  Gerard Batten (EFD). – (EN) Herr talman! Jag vill avge min röstförklaring om betänkandet av Jeanine Hennis-Plasschaert – det så kallade Swift-betänkandet – om att spåra finansieringen av terrorism.

Omröstningen var förvirrande, även om man är van vid det här. Vi röstade enligt mig för att inte rösta, och röstade sedan för att återförvisa betänkandet till utskottet. Jag ville rösta för att inte ge mitt samtycke till avtalet. Men jag ville verkligen inte rösta ja till punkt 2 i betänkandet, som handlar om att överlämna rekommendationer i fråga om ett långsiktigt avtal enligt det regelverk som har inrättats genom Lissabonfördraget.

Jag vill inte ha några avtal inom ramen för Lissabonfördraget. Lissabonfördraget strider mot Bill of Rights från 1689 och Englands övriga lagstiftning, som inte uttryckligen har upphävts och fortfarande gäller. På grund av detta har Storbritannien nu en regering som bildats på olagligt sätt.

  Charalampos Angourakis (GUE/NGL) . – (EL) Herr talman! Jag röstade ja till betänkandet av Jeanine Hennis-Plasschaert, men vill avge följande röstförklaring: det grekiska kommunistpartiet förkastar ”terroravtalet” mellan EU och Förenta staterna, som ingåtts med det föregivna skälet att bekämpa finansieringen av terrorism.

Vi fördömer försöken från center-vänstern och center-högern, den europeiska enkelriktningens krafter, att skaffa sig rent samvete gentemot befolkningen när det gäller ”terroravtalen” med Förenta staterna. Även om Europaparlamentet genom resolutionen inte godkänner det interimsavtal som redan har undertecknats mellan EU och USA, uppmanar det rådet att ingå ett permanent avtal med Förenta staterna som ska respektera skyddet av personuppgifter.

Vi betraktar detta som uppenbart bedrägeri. Enligt oss kan det inte finnas något skydd för personuppgifter så länge de är i händerna på CIA eller andra säkerhetstjänster. Terrorismen används av EU och USA samt andra imperialistiska krafter som en förevändning för att kränka vanliga människors frihet och rättigheter, slå ett slag mot gräsrotsrörelsen och rättfärdiga sina imperialistiska krig.

Inga ”terroristlagar” respekterar vanliga människors friheter. Detta är skälet till att folket måste förkasta dem och alla ”terroravtal” som står i samband med dem.

  Daniel Hannan (ECR). – (EN) Herr talman! Detta var en delikat fråga, och jag avundas en del av den säkerhet som personer på båda sidor ger uttryck för. Det fanns befogade tveksamheter i medborgarrättsliga frågor, en oro som delas av människor i både Förenta staterna och EU. Trots detta känner jag att den amerikanska regeringen på det hela taget gjorde allt för att ta hänsyn till de farhågor som uttrycktes på denna sida Atlanten och har lagt fram ett proportionerligt förslag som tar hänsyn till balansen mellan säkerhet och frihet.

Jag har kritiserat många av de åtgärder som har införts här under de senaste tio åren som föregivna säkerhetsåtgärder, vilka i själva verket endast handlade om att öka statens makt. Men jag anser att detta fall inte hör till den kategorin. Vi talar om en åtgärd som har medfört tydliga framgångar när det gäller att förhindra terroristdåd. Jag tror tyvärr inte att somliga av kritikerna i detta parlament har varit verkligt intresserade av medborgerliga rättigheter. De hade två andra program: för det första att hävda det federala parlamentets makt mot nationalstaterna och för det andra deras instinktiva övertygelse om att USA alltid och överallt har fel. Det är synd. Efter valet av Barack Obama talade många på vänsterkanten i kammaren entusiastiskt om ett nytt partnerskap över Atlanten. I dag ser vi hur mycket vi kan lita på detta

  Jaroslav Paška (EFD). – (SK) Europeiska kommissionen har slutit ett avtal med Förenta staterna om överföring av EU-medborgarnas personuppgifter till USA:s underrättelsetjänst. Avtalet är mycket ofördelaktigt och obalanserat för EU. Vi anser att detta avtal, i den version som har presenterats för Europaparlamentet, inte kunde godtas, eftersom vi har ansvar för att skydda EU-medborgarnas rättigheter och inte får tillåta att deras uppgifter behandlas av underrättelsetjänsten i USA under 99 års tid.

Avtalets upplägg var absurt och obalanserat. Enligt mig blir det genom avtalet möjligt att missbruka EU-medborgarnas personuppgifter. Därför är det bra att Europaparlamentet har beslutat att förkasta detta avtal och har tvingat kommissionen att börja arbeta på ett nytt avtal som kommer att vara balanserat och i vilket de amerikanska medborgarnas och EU-medborgarnas rättigheter behandlas lika.

  Zuzana Roithová (PPE). – (CS) Jag röstade ja till att skjuta upp omröstningen om avtalet och nej till förslaget att inte godkänna ratificeringen. Att stoltheten har segrat över ansvarskänslan i parlamentet är inget gott tecken, även om rådet misskötte kommunikationen med Europaparlamentet. Analysen av dessa uppgifter har dock gjort det möjligt att i tid upptäcka terroristattacker riktade mot EU-medborgare. De som torpederade det preliminära avtalet för att ge bättre skydd åt EU-medborgarnas finansiella uppgifter har kanske inte läst avtalet, eftersom det ger en bättre ram än vad som fanns i praktiken enligt det tidigare avtalet från 2003, även om det inte existerar något känt fall då dessa uppgifter ska ha missbrukats. I det preliminära avtalet fanns tvärtom ännu fler nya skyddsmekanismer, exempelvis att uppgifter endast kunde begäras ut av USA:s justitieminister på samma sätt som Europol och endast på grundval av en tydlig beskrivning av den utredning som uppgifterna skulle användas i. Jag kan därför inte förstå vad som har inträffat här. Enligt min mening har Europaparlamentet antagit en exempellös och arrogant ståndpunkt.

  Seán Kelly (PPE). – (EN) Herr talman! Först vill jag säga att jag fullkomligt godtar parlamentets demokratiska beslut, men i denna fråga röstade jag med glädje i enlighet med vår grupp och den ståndpunkt som beskrevs av vår ordförande, Joseph Daul. Jag tror dock att två faktorer bidrog till att vi förlorade med 15 röster. För det första att frågan som ställdes av Martin Schulz inte besvarades, för det andra tycktes det råda viss förvirring om vad vi egentligen röstade om.

För framtiden när det kommer ett förslag från kammaren hoppas jag att det ska stå klart och tydligt för var och en vad vi röstar om. Jag kan ha rätt eller fel om detta, men det är min uppfattning.

Förslag till resolution: förebyggande av skador på grund av vassa instrument inom hälso- och sjukvården (B7-0063/2010)

  Miroslav Mikolášik (PPE) – (SK) Jag vill avge min röstförklaring om skador på grund av vassa instrument på sjukhus och läkarmottagningar. Det måste sägas att detta problem länge har underskattats. Många skador inträffar under operation, i mottagningar hos allmänpraktiserande läkare eller specialistläkare, vid vilka antingen en sjuksköterska eller läkare skadar sig på en nål eller skalpell som har använts på en patient som lider av en smittsam sjukdom.

Vi ser i ökande grad hur särskilt sjuksköterskor smittas av hepatit, men det händer även att de vid sådant arbete även kan smittas med hiv och insjukna i aids. Jag stöder Europaparlamentets och våra insatser för att skydda läkare och sjuksköterskor genom förebyggande åtgärder samt att erkänna deras rätt till ersättning i förekommande fall.

  Marian Harkin (ALDE). – (EN) Herr talman! Jag är nöjd med resultatet av omröstningen här i dag. Redan 2006 antog utskottet för sysselsättning och sociala frågor ett betänkande om skydd för anställda inom hälsovårdssektorn i Europa mot infektioner som överförs via blodet till följd av skador orsakade av sprutor och vassa instrument. Självfallet hade vi ramavtalet i juli förra året mellan arbetsmarknadens parter och i dag har vi denna resolution. Resolutionen kommer att välkomnas varmt av anställda inom hälsovården i EU, eftersom skador orsakade av sprutor och vassa instrument utgör en av de vanligaste och allvarligaste riskerna för hälsovårdsanställda. Uppskattningsvis en miljon sådana skador inträffar varje år.

Det är nu avgörande att de åtgärder som anges i förslaget till direktiv skyndsamt genomförs – antas först och sedan genomförs. Anställda inom sjukvården har redan väntat för länge. Det är orimligt att låta dem vänta längre. Deras arbete är tillräckligt svårt och stressigt ändå, och allt vi kan göra för att förbättra situationen välkomnas.

Skriftliga röstförklaringar

Betänkande: Albertini (A7-0003/2010)

  Andreas Mölzer (NI), skriftlig. − (DE) Island, som lämnade in sin ansökan om EU-anslutning till rådet den 16 juli 2009, bör naturligtvis inte behandlas ofördelaktigt jämfört med andra kandidatländer eller potentiella kandidatländer. Mot bakgrund av detta har jag röstat ja till att anpassa och ändra den befintliga förordningen om stöd inför anslutningen. Som vi vet är Island redan med i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet och är en mycket välutvecklad nation, varför utbetalningar av sådant stöd bör vara begränsat. Rent allmänt bör dock detta instrument för stöd inför anslutningen ses över på nytt. Till exempel är det långt ifrån klart varför icke-europeiska länder som Turkiet får hundratals miljoner euro av europeiska skattebetalares pengar, pengar som det finns ett akut behov av i EU.

Betänkande: Maštálka (A7-0005/2010)

  Vilija Blinkevičiūtė (S&D), skriftlig. − (LT) Jag röstade ja till betänkandet eftersom 2007 års Haagkonvention om internationell indrivning av underhåll till barn och andra familjemedlemmar framför allt är en åtgärd för att skydda barn, eftersom de allra flesta sådana ärenden avser underhållsbidrag till barn. Konventionen är inriktad på att underlätta indrivningen av betalningar och se till att indrivningen av underhåll i andra länder erkänns och fullföljs effektivt. Jag är glad över att rådet rådfrågade Europaparlamentet och ska fatta ett beslut om konventionen, eftersom det på grund av möjligheterna till fri rörlighet i EU-medlemsstaterna och andra länder och på grund av ett ökande antal skilsmässor även har skett en ökning i antalet internationella fall av underhållsindrivning.

När väl kommissionens förslag om indrivning av underhåll har godkänts betonar jag att det kommer att bli lättare och enklare för någon som lever i en av konventionsstaterna att driva in underhåll från en person som faller inom en annan konventionsstats behörighet. När detta beslut har antagits kommer förbindelserna mellan konventionsstaterna och EU:s medlemsstater i denna fråga att stärkas på det rättsliga området och genomgå en harmoniserad reglering.

  Carlos Coelho (PPE), skriftlig. − (PT) Konventionen om internationell indrivning av underhåll till barn och andra familjemedlemmar från 2007 är ytterst betydelsefull både ur politisk och praktisk synvinkel, eftersom den leder till effektivare indrivning av underhåll till barn och bidrar till att lösa situationer som ofta är rätt komplicerade. Eftersom de allra flesta sådana ärenden avser barn och underhållsbidrag till barn är konventionen framför allt en åtgärd för att skydda barn. I konventionen fastställs även detaljerade regler om erkännande och verkställighet i ärenden som rör underhållsskyldighet. Förslaget är inriktat på att godkänna ingåendet av konventionen för unionen, som ska ha exklusiv behörighet till hela konventionen. Med tanke på konventionens betydelse kan jag bara stödja förslaget. Men även om det blir unionens uppgift att meddela förklaringar och reservationer till konventionen anser jag att medlemsstaterna internt bör ha möjlighet att besluta om hur dessa förklaringar och reservationer ska tolkas, så att de kan anpassa dem till sin nationella situation.

  Proinsias De Rossa (S&D), skriftlig. − (EN) Jag stöder betänkandet, genom vilket konventionen om internationell indrivning av underhåll till barn och andra familjemedlemmar godkänns. Syftet med konventionen är att garantera indrivningen av underhåll över nationsgränserna genom exakta riktlinjer för erkännande och verkställighet av underhållsskyldighet och tack vare standardiserade administrativa förfaranden. Även om det redan finns en förordning för indrivning av underhåll mellan två EU-medlemsstater, omfattades inte tredjeländer av sådana garantier. Genom denna konvention utvidgas skyddet av våra barns rätt till underhåll när indrivningen rör icke-medlemsstater som är signatärstater.

  Robert Dušek (S&D), skriftlig. – (CS) Förslaget till rådets beslut om Europeiska gemenskapens ingående av konventionen om internationell indrivning av underhåll till barn och andra familjemedlemmar är framför allt en åtgärd för att skydda barn inom ramen för EU som helhet och för att införa en metod för indrivning av underhåll i andra länder samt regler om erkännande och verkställighet i ärenden som rör underhållsskyldighet mellan medlemsstater och tredjeländer. Eftersom gemenskapen är behörig att föreslå konventioner som medlemsstaterna är bundna av på detta område, är förfarandet snabbt och är säkerligen effektivare än om varje enskild medlemsstat skulle ingå liknande konventioner med tredjeländer. Jag stöder till fullo betänkandet med min röst.

  Edite Estrela (S&D), skriftlig. − (PT) Jag röstade ja till betänkandet om förslaget till rådets beslut om Europeiska gemenskapens ingående av konventionen om internationell indrivning av underhåll till barn och andra familjemedlemmar. Ett godkännande av denna konvention gör det möjligt att skapa en harmoniserad uppsättning bestämmelser inom gemenskapen med avseende på tredjeländer i egenskap av konventionsstater. Genom dessa åtgärder får barn större skydd, eftersom de allra flesta sådana ärenden avser barn.

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. − (PT) Europeiska kommissionen vill anta Haagkonventionen om internationell indrivning av underhåll till barn och andra familjemedlemmar, varigenom medlemsstaterna blir bundna av konventionen i kraft av att gemenskapen antagit den. Kommissionen har exklusiv behörighet att godkänna ingåendet av konventionen.

Med tanke på att de praktiska frågor som uppstår vid indrivning av underhåll till barn i andra länder saknar bestämda åtgärder, kommer godkännandet av den föreliggande konventionen att leda till större effektivitet vid internationell indrivning av underhåll, vilket skyddar barn som är förmånstagare i sådana ärenden. Av detta skäl och även på grund av den resulterande rättsliga säkerheten anser jag att det är viktigt att godkänna den föreliggande konventionen.

  José Manuel Fernandes (PPE), skriftlig. − (PT) I ett modernt, rättvist och kulturellt utvecklat samhälle går det onekligen inte att ifrågasätta att lämplig och hälsosam näring till alla människor måste garanteras, men särskilt för dem som växer och lär, i synnerhet barn. Till dem och till yngre måste samhället ge allt nödvändigt stöd och vidta alla åtgärder som behövs för att se till att deras förmågor utvecklas på bästa sätt. Mat – en grundläggande och omistlig mänsklig rättighet – är en nyckelfaktor för deras fysiska utveckling och utvecklingen av deras mentala och kognitiva förmåga. Med hänsyn till att medborgarna måste vara de huvudsakliga förmånstagarna av EU:s åtgärder vill jag betona EU-institutionernas behörighet till initiativ och genomförande enligt denna konvention, i vilken man bortser från gränser i syfte att säkra en effektiv indrivning av underhåll. Det bör även betonas att det har skapats en möjlighet att fortsätta arbetet i riktning mot ett gemensamt rättsområde, grundat på principen om ömsesidigt erkännande av rättsliga beslut.

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. − (PT) Vi betvivlar inte betydelsen av att ingå denna konvention, vilket föreslås i Maštálkabetänkandet, och av detta skäl röstade vi ja. Denna konvention omfattar erkännande av andra länders beslut, överföring av medel och administrativt samarbete, inklusive många praktiska frågor som påverkar indrivningen av underhåll i andra länder.

Vi håller dock inte med om att EU ska få exklusiv extern behörighet på detta område. Ännu mindre godtar vi att det skapas ett prejudikat som skulle kunna rättfärdiga en utvidgning av begränsningar på medlemsstaternas möjligheter att ingå framför allt bilaterala avtal, inte endast på detta område utan även på andra områden.

  Lidia Joanna Geringer de Oedenberg (S&D), skriftlig. – (PL) Allt fler människor från olika länder och kulturer ingår äktenskap. Problem i samband med tvister som uppstår efter en skilsmässa eller separation mellan föräldrar från två olika länder har under många år varit ett ofta förekommande ämne för framställningar till Europaparlamentet. Europaparlamentet är medvetet om de allvarliga problem som drabbar barn som hamnar i vårdnadstvister som uppstår inom internationella äktenskap och tillsatte 1987 en ombudsman för barn som förts bort vid vårdnadstvister mellan föräldrar från två olika länder. För att se till att medborgarna och i synnerhet barnen skyddas på bästa sätt undertecknar nu gemenskapen konventionen om internationell indrivning av underhåll till barn och andra familjemedlemmar. Konventionens syfte är att stärka gemenskapens lagstiftning om erkännande och verkställighet av domar i fråga om underhållsskyldighet samt stärka det administrativa samarbetet mellan centralmyndigheterna genom att upprätta harmoniserade bestämmelser i gemenskapen i förhållande till tredjeländer som kommer att bli parter i konventionen. Genom att konventionen träder i kraft kommer därför underhållsberättigade att kunna få omfattande stöd av centralmyndigheten i det land där de har sin hemvist när de söker indrivning av underhåll i andra länder. Konventionen omfattar även många praktiska frågor som kan påverka indrivningen av underhåll i andra länder. Det rör sig bland annat om språkkrav, standardformulär, utbyte av information om nationell lagstiftning och användning av ny informationsteknik för att minska kostnader och dröjsmål.

  Nuno Melo (PPE), skriftlig. − (PT) Harmonisering och förbättring av effektiviteten när det gäller internationell indrivning av underhåll till barn och andra familjemedlemmar är mycket viktigt, för det skyddar barnen och deras rättigheter, i den mån barn utgör den största gruppen underhållsberättigade när föräldrarna separerar.

  Andreas Mölzer (NI), skriftlig. − (DE) Indrivning av underhåll till barn är ett växande problem, även inom enskilda länders territorium. Staten är ofta tvingad att träda in och kompensera för obetalt underhåll. Estland går till och med så långt att namnen på dem som inte betalar underhåll till sina barn offentliggörs på Internet, i syfte att tvinga försumliga fäder att betala. Man förstår att det är mycket svårare när det gäller gränsöverskridande verkställighet av underhållsärenden som fastställts i rättsliga avgöranden. Med en konvention blir nu indrivningen lättare, men EU tycks tro att dess befogenheter är mycket större än de verkligen är. Det är därför jag har förkastat betänkandet.

Betänkande: Kinga Göncz (A7-0049/2009)

  Luís Paulo Alves (S&D), skriftlig. − (PT) Jag röstade för betänkandet om förslaget till beslut om ändring av gemenskapsprogrammet Progress. I betänkandet ändras kommissionens förslag till ett nytt instrument för mikrokrediter för sysselsättning – ett program på 100 miljoner euro som inrättades som en åtgärd mot krisen och som syftade till att stödja arbetslösa genom att stimulera dem till egenföretagande – som skulle finansieras med medel från den aktuella budgeten i Progress-programmet. Programmet inrättades för att stödja genomförandet av Europeiska unionens mål när det gäller sysselsättning, socialpolitik och lika möjligheter, i enlighet med den sociala agendan, samt för att uppnå EU:s Lissabonstrategi för tillväxt och sysselsättning, med en alldeles utmärkt genomsnittlig genomförandegrad (80 procent). Den finansiella och ekonomiska krisen håller i dagsläget på att förvandlas till en social kris och en sysselsättningskris, och genom att anta kommissionens förslag skulle vi ge fel signaler, eftersom Progress riktar sig till de mest utsatta grupperna. I parlamentets förslag beräknas, tack vare ett åtagande med rådet, att 60 miljoner euro tas från Progress-programmet och 40 miljoner euro från delar av budgeten som inte har använts. Nästa år måste båda programmen genomföras fullt ut med lämplig finansiering.

  Zigmantas Balčytis (S&D), skriftlig. − (LT) Följderna av den ekonomiska och finansiella nedgången drabbar främst vanliga medborgare i EU, och därför är den största uppgiften för EU-politiken i dag att sätta stopp för ökad arbetslöshet samt skapa fler jobb och gynnsamma förutsättningar för en ekonomisk återhämtning. Krisen har förändrat Europas arbetsmarknad i grund och botten, och därför är det absolut nödvändigt att se till att vi vidtar nödvändiga åtgärder så att både arbetstagare och företag lättare kan anpassa sig till en miljö i förändring. Jag stöder betänkandet eftersom jag anser att man måste bevilja utökade anslag till Progress-programmet för att stödja människor på arbetsmarknaden och bistå små företag i deras utveckling.

  Vilija Blinkevičiūtė (S&D), skriftlig. − (LT) Jag röstade för betänkandet eftersom det är ett lysande initiativ som kommer att hjälpa socialt utsatta människor i Europa, inklusive kvinnor och unga människor som har förlorat sina jobb eller som inte har möjlighet att komma in på arbetsmarknaden, att få ekonomiskt stöd och främja entreprenörskap. Gemenskapsprogrammet för sysselsättning och social solidaritet – Progress – riktas till de mest utsatta befolkningsgrupperna och kommer att hjälpa dem att skapa alternativa jobb och trygga deras sysselsättning, eftersom arbetslöshet framför allt påverkar samhällets mest utsatta människor.

Jag är glad över att Europaparlamentet lyckades nå en överenskommelse med rådet och kommissionen under trepartsdialogen om riktade anslag och genomförandet av programmet. Jag skulle vilja understryka initiativets betydelse, för just nu när arbetslösheten stiger, så stiger även de mest utsatta människornas sociala isolering. Jag skulle därför vilja betona att genom ett framgångsrikt och effektivt genomförande av Progress-programmet, så kommer vi att nå de sociala prioriteringar som EU har fastställt – att skapa nya jobb och öka sysselsättningsnivån, att tillhandahålla fler möjligheter att komma in på arbetsmarknaden och möta arbetsmarknadens behov.

  Marielle De Sarnez (ALDE), skriftlig. – (FR) Med tanke på nedgången i den ekonomiska verksamheten och en allt sämre situation på arbetsmarknaden, särskilt för unga människor, genomför Europaparlamentet och kommissionen ett nytt instrument för mikrokrediter kallat Progress. Åtgärder som vidtogs av Demokratiska rörelsens ledamöter av Europaparlamentet inriktades på att bevilja mikroföretag inom den sociala ekonomin tillgång till instrumentet, så att de kan utveckla sociala tjänster för utsatta människor som vill starta eller utveckla sitt eget mikroföretag. När det gäller anslag till instrumentet försvarade Demokratiska rörelsens ledamöter av Europaparlamentet idén om en ny budgetrubrik som inte skulle medföra nedskärningar i Progress-programmet som finansierar många initiativ för att främja sysselsättning.

I en balanserad kompromiss, som till slut träffades mellan kommissionen, de politiska grupperna i parlamentet och rådet, fastställdes en blandad finansiering (60 miljoner euro från budgeten för Progress-programmet och 40 miljoner från nya europeiska budgetrubriker). Ikraftträdandet av det nya instrumentet är ett steg i rätt riktning och vittnar om unionens önskemål att vidta särskilda åtgärder mot sina medborgares befogade sociala oro. Det visar att Europaparlamentet är intresserat av att bli mer delaktigt i EU:s beslutsprocess. Det är något som Demokratiska rörelsens ledamöter av Europaparlamentet välkomnar.

  Edite Estrela (S&D), skriftlig. − (PT) Jag röstade för Kinga Göncz betänkande i vilket kommissionens förslag till omfördelning av 100 miljoner euro från Progress-programmet för det nya EU-instrumentet för mikrokrediter förkastas. Den ekonomiska och finansiella krisen håller i dagsläget på att förvandlas till en social kris och en sysselsättningskris inom EU, och det vore att ge mycket negativa signaler till EU-medborgarna om anslag togs från Progress-programmet som riktas till de mest utsatta grupperna.

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. – (PT) Europa upplever en allvarlig finansiell och ekonomisk kris, som har medfört en allvarlig social kris med stigande arbetslöshet i alla medlemsstater, och det är viktigt för EU att inrätta effektiva system för att bekämpa krisen och också hjälpa dem som är mest utsatta, till exempel arbetslösa.

Av den anledningen inrättades det europeiska instrumentet för mikrokrediter, särskilt för att möta utmaningarna när det gäller arbetstillfällen. Instrumentet skulle finansieras med ett anslag på 100 miljoner euro under egen budgetrubrik 2010.

Följaktligen förefaller kommissionens förslag till omfördelning av anslag från Progress-programmet, som riktar sig till de grupper som är mest utsatta och till genomförandet av den sociala agendan för att bekämpa diskriminering, social utslagning, arbetslöshet och ojämlikheter mellan kvinnor och män, ge fel signaler under nuvarande omständigheter.

  José Manuel Fernandes (PPE), skriftlig. – (PT) Progress-programmet inrättades för att stödja genomförandet av Europeiska unionens mål när det gäller sysselsättning, socialpolitik och lika möjligheter, i enlighet med den sociala agendan, samt för att uppnå EU:s Lissabonstrategi för tillväxt och sysselsättning. Jag samtycker till EU-instrumentet för mikrokrediter för sysselsättning och social inkludering, som parlamentet redan har godkänt. Men jag samtycker inte till en minskning av Progress-programmets finansieringsram. För det första bör inte nya program finansieras på bekostnad av program som redan är inrättade. Man bör notera att den kvalitativa och kvantitativa bedömningen av Progress-programmet under tredje året av dess genomförande visar på alldeles utmärkta resultat från budgetsynpunkt. Den genomsnittliga genomförandegraden under de senaste två och ett halvt åren överstiger 80 procent när det gäller åtaganden och utbetalningar. Aktuell situation har lett till att budgetutskottet, i samband med budgetförfarandet 2010, gjort klart att det nya finansiella instrumentet ska finansieras genom att två nya budgetrubriker inrättas i detta syfte. Av dessa anledningar röstade jag för förslaget till betänkande, vilket innebär att kommissionens förslag till överföring av 100 miljoner euro från Progress till mikrokrediter förkastas.

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. − (PT) Vi röstade mot betänkandet, eftersom majoriteten i parlamentet bryter sitt löfte och godkänner ett förslag enligt vilket anslag tas från gemenskapens Progress-program. Det var det som hände i samband med tidigare betänkande av Kinga Göncz om inrättande av ett EU-instrument för mikrokrediter för sysselsättning och social utslagning, som vi röstade om i december.

Vi påminner om att i de två betänkanden som utskottet för sysselsättning och sociala frågor antog i enlighet med Europaparlamentets tidigare resolution förkastades finansieringen av det nya instrumentet på bekostnad av ett annat som redan var inrättat och fungerade.

Som alternativ föreslogs att en ny budgetpost med egna medel inrättades, det vill säga en budgetpost med ”nya” anslag. Ändringsförslagen som vår politiska grupp lade fram gick i samma linje, även om de tyvärr förkastades.

Eftersom de sociala villkoren i olika medlemsstater blir allt sämre är det oacceptabelt att medel överförs från sysselsättning och social inkludering till andra prioriteringar som har fastställts under tiden, även om det är till mikrokrediter.

  Sylvie Guillaume (S&D), skriftlig. – (FR) Jag röstade för betänkandet av min kollega Kinga Göncz om inrättande av ett viktigt instrument för mikrokrediter för att främja sysselsättningen i företag med färre än tio anställda och social inkludering. När det gäller anslagen, stötestenen i förhandlingarna med rådet, får vi vara glada över en finansieringsram på 100 miljoner euro över fyra år. I ekonomiska kristider är det än viktigare att stödja åtgärder som vidtas av alla som är inblandade i socialekonomin och som har svårt att få tillgång till den traditionella kreditmarknaden. Låt oss förnya medborgarnas förtroende i ett EU som kan komma till deras hjälp i projekt för egenföretagande, även om de är bräckliga.

  Iosif Matula (PPE), skriftlig. – (RO) Genom Progress-programmet har EU inriktat sig på större problem som medborgarna möter. Det stödjer genomförandet av målen när det gäller sysselsättning, social inkludering och lika möjligheter. Inrättandet av ett nytt instrument för mikrokrediter är ett fördelaktigt initiativ i samband med den ekonomiska och finansiella kris som vi upplever och för att europeiska ekonomier ska börja återhämta sig.

Det är av exakt dessa anledningar som de nya programmen inte bör finansieras genom att aktuella prioriteringar skärs ner. Den lösning som vi antog i dag löser delvis en stor del av finansieringsfrågan. Även om det inte är den bästa lösningen, så röstade jag för den, för det är mycket viktigt för oss att ha ett europeiskt instrument för mikrokrediter. De 100 miljoner euro, plus ytterligare eventuellt 20 miljoner euro för perioden 2011–2013, kommer att införas under en egen budgetpost. Instrumentet måste tillhandahålla användbart stöd till arbetslösa och utsatta människor som skulle vilja starta eller driva mikroföretag.

Jag anser att det europeiska instrumentet för mikrokrediter även bör ha en större budget för att det ska bli riktigt effektivt och nå sina mål när det gäller sysselsättning och social inkludering.

  Nuno Melo (PPE), skriftlig. − (PT) Progress-programmet är av stor betydelse för genomförandet av den sociala agendan, eftersom det stöder såväl kampen mot diskriminering, som social integration, sysselsättning och jämlikhet mellan kvinnor och män. Programmet har varit ett viktigt instrument och har en genomförandegrad runt 80 procent när det gäller åtaganden och utbetalningar. Men det är meningslöst att bevilja medel avsedda för det här programmet för att bekämpa de nya arbetslöshetsfrågor som orsakats av den ekonomiska krisen som EU och världen för närvarande upplever. Det är ett positivt steg att skapa ett instrument för mikrokrediter för sysselsättning och social inkludering, men det måste göras med dess egna medel och utan att skära från medlen som är avsedda för Progress-programmet.

  Elisabeth Morin-Chartier (PPE), skriftlig. – (FR) Efter flera meningsutbyten mellan Europaparlamentet och Europeiska rådet lyckades den informella trepartsdialogen nå en överenskommelse om medel till det europeiska instrumentet för mikrokrediter. Jag vill särskilt gratulera alla parter som deltog i förhandlingarna, för ju snabbare ett beslut antas, desto snabbare kommer medborgarna att kunna använda det europeiska instrumentet för mikrokrediter. Jag stödde omröstningen i dag om blandade medel för det europeiska instrumentet för mikrokrediter, som uppgår till totalt 100 miljoner euro: 60 miljoner euro omfördelade från Progress och 40 miljoner euro från marginaler under tröskelvärden. Genom överenskommelsen kommer till exempel europeiska medborgare att kunna få lån via mikrokrediter för att kunna köpa glasögon till sina barn som har lässvårigheter i skolan, om deras vanliga bank nekar dem ett lån.

  Elisabeth Schroedter (Verts/ALE), skriftlig. − (DE) I vissa situationer kan mikrokrediter hjälpa människor att starta företag och på så sätt hitta en väg ur en kris. Min grupp och jag har i alla fall röstat mot en överföring av 60 miljoner euro från Progress-programmet till mikrokrediter. I sin förordning erbjuder Europeiska socialfonden (ESF) en möjlighet att betala ut mikrokrediter. Fondens totala anslag för perioden 2007–2013 uppgår till 76 miljarder euro och en betydande del av det beloppet har avsatts för mikrokrediter. Genom medel från ESF kan mikrokrediter också erbjudas i kombination med andra åtgärder. Men i stället för att använda dessa alternativ fullt ut inrättas nu ett nytt instrument för mikrokrediter, ett instrument med höga byråkratiska kostnader och försvinnande liten budget. För att göra det ännu värre, så är planen att det nya instrumentet ska finansieras med anslag från det minsta EU-programmet – det europeiska fattigdomsprogrammet Progress (med totala anslag på 743 miljoner euro). Att nya medel skulle anslås till programmet, så som förespråkarna hävdar, är fel. I verkligheten omfördelas medel från stödprogram för socialt utsatta grupper.

Vi i De gröna kommer inte att acceptera ett sådant tjuvtricks, för pengar sugs från de fattigaste för att inrätta ett nytt låneinstrument. Vad vi behöver är inte ett nytt instrument med stora rubriker, som finansieras genom fattigdomsprogrammet, utan modet att tillhandahålla en särskild EU-budget i detta syfte.

  Anna Záborská (PPE), skriftlig. – (FR) Kommissionen lade fram ett förslag om inrättande av ett nytt europeiskt instrument för att värna sysselsättningen. Instrumentet avser hjälpa arbetslösa till en ny start och öppna dörren till egenföretagande för några av de mest utsatta grupperna i EU, bland annat ungdomar, inom den bredare ramen för den ekonomiska återhämtningsplanen. Alla institutioner borde ägna större uppmärksamhet åt de fattigaste arbetstagarna. Betyder det att ha ett jobb nödvändigtvis att man inte är fattig? Tillhandahåller jobb eller sociala förmåner tillräckligt skydd mot ensamhet eller skörhet som leder till likgiltighet? Ett arbete integrerar den enskilde i en gemenskap. Men erfarenheten visar att det inte räcker för att bli en medborgare. Familjer som lever i fattigdom berättar för oss att ett arbete är så mycket mer än en inkomstkälla. Det är lätt att inrätta program för arbetslösa, men det är än viktigare att hjälpa de mest utsatta och de människor som står längst bort från arbetsmarknaden. Det är därför jag välkomnar den viktiga roll som Fourth World European Committee (Fjärde internationella europeiska kommittén) spelade för att underlätta diskussioner mellan kolleger och representanter för det civila samhällets organisationer.

Betänkande: Jeanine Hennis-Plasschaert (A7-0013/2010)

  Zigmantas Balčytis (S&D), skriftlig. − (LT) EU-institutionerna måste agera gemensamt för att värna om EU-politikens samstämmighet och integritet samt se till att våra medborgares rättigheter skyddas. Debatten om avtalet mellan EU och USA om överföring av uppgifter om finansiella betalningsmeddelanden har pågått tillräckligt länge och institutionerna känner väl till att Europaparlamentet inte kommer att gå med på sådana villkor i avtalet, som gör intrång i den personliga integriteten och inte ger ett effektivt dataskydd. Rådets åtgärd för att godkänna avtalet med USA bara en dag innan Lissabonfördraget trädde i kraft visar tydligt det här, för i dagsläget är förtroendet mellan gemenskapens institutioner inte mer än en förklaring. Europaparlamentet är en institution som representerar medborgarna direkt och därför måste det delta i samtalen och beslutsfattandet som direkt påverkar medborgarnas rättigheter och friheter. Rådet erkänner själv att de grundläggande frågorna i avtalet om överföring av uppgifter inte är lösta på lämpligt sätt. Jag anser därför att öppna och ingående samtal med alla berörda länder måste inledas. Det behövs ett avtal med USA, men det får inte göra intrång i europeiska rättsliga krav om skydd av personuppgifter.

  Regina Bastos, Maria Da Graça Carvalho, Carlos Coelho, Mário David och Maria do Céu Patrão Neves (PPE), skriftlig. − (PT) Vi röstar mot det tillfälliga avtalet eftersom avtalsvillkoren inte ligger i linje med EU:s lagstiftning. Vi kan inte acceptera att polisen i Portugal inte får tillgång till en persons bankuppgifter utan fullmakt, men att miljontals datauppgifter kan skickas för tolkning och analys av USA:s polis utan någon rättslig kontroll.

Vi inser behovet av transatlantiskt samarbete i kampen mot internationell brottslighet och i synnerhet mot terrorism.

Vi vill betona att detta samarbete bör bygga på tillförlitlighet hos båda parter och respekt för principerna om ömsesidighet, proportionalitet och medborgerliga rättigheter.

Vi fördömer hur rådet agerat gentemot Europaparlamentet, när man undanhållit information och presenterar saker och ting som om de redan vore ett fullbordat faktum. Det är av största vikt att sådant inte upprepas i framtiden och att man strikt följer reglerna i Lissabonfördraget.

Om man godkänner ett avtal på dåliga förhandlingsgrunder innebär det inte bara att man har ett dåligt avtal som gäller i nio månader. Det innebär att man har en otillräcklig grund för att förhandla fram ett långsiktigt avtal och att man tillåter överföring av miljontals dataposter som kommer att lagras under många år. Vi uppmanar rådet och kommissionen att förhandla fram ett bättre avtal som respekterar Europaparlamentets resolutioner.

  Sebastian Valentin Bodu (PPE), skriftlig. – (RO) Genom att säga nej till Swift-avtalet sänds en viktig signal till hela det internationella samfundet och till andra EU-organ, om att man från och med nu måste ta hänsyn till EU:s lagstiftning vid sådana viktiga beslut som enligt Lissabonfördraget numera faller under parlamentets ansvarsområde.

Efter dagens omröstning i Strasbourg är det uppenbart att parlamentsledamöterna inte är helt emot en överenskommelse mellan EU och USA när det gäller övervakning av misstänkta överföringar av medel via Swift-systemet. På andra sidan Atlanten är pressen snabb med att tala om parlamentsledamöternas omröstning som en röst mot avtalet. Parlamentsledamöterna har röstat för att skydda personuppgifter för medborgare och företag i EU. Kampen mot terrorismen och snabb upptäckt av misstänkta banköverföringar ligger fortfarande högt upp på EU:s prioriteringslista.

Europeiska kommissionen måste snabbt omförhandla villkoren i Swift-avtalet så att det uppfyller Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna och så snabbt som möjligt kan träda i kraft. Rumäniens regering, såväl som alla övriga nationella regeringar, stödde antagandet av det avtal som undertecknats med USA. Europaparlamentet har uppfyllt sin plikt som en institution direktvald av EU:s medborgare, vilka man har åtagit sig att skydda.

  Michael Cashman (S&D), skriftlig. − (EN) Jag röstade för att skjuta upp omröstningen eftersom jag anser att vi har mycket att vinna på att försöka få till stånd ett bättre avtal genom att förhandla med USA på EU:s 27 medlemsstaters vägnar. Av samma skäl röstade jag för avtalet, hur bristfälligt och otillfredsställande det än är, eftersom jag tycker att det fram till slutet av 2010 innebär en möjlighet att förhandla fram ett nytt avtal. En misslyckad förhandling skulle betyda att vi förlorar alla möjligheter till ett komplett avtal.

  Françoise Castex (S&D) , skriftlig. – (FR) Jag välkomnar resultatet av denna omröstning eftersom rådets garantier för att skydda medborgarnas privatliv var otillfredsställande. Försvaret av de medborgerliga rättigheterna är ett grundläggande krav. Kampen mot terrorismen måste ske på ett sätt som respekterar dessa rättigheter. Genom att rösta för parlamentets resolutionsförslag ville jag återigen betona att det tillfälliga avtalet borde följa kriterierna i Lissabonfördraget, i synnerhet stadgan om de grundläggande rättigheterna. Jag kräver också att uppgifter endast samlas in för att användas i kampen mot terrorismen, och att EU:s medborgare ska åtnjuta samma principer för juridisk prövning som skulle gälla om uppgifterna sparades inom EU, såväl som upprättelse i händelse av olaglig bearbetning av personuppgifter. Jag välkomnar denna röst, som visar att Europaparlamentet fullständigt tar på sig det ansvar man fått genom Lissabonfördraget och att man kan motstå trycket från medlemsstaterna och USA. Det vittnar om den nya politiska balans som håller på att införas i Europeiska unionen.

  Νικόλαος Χουντής (GUE/NGL), γραπτώς. – Ψήφισα, όπως και η υπόλοιπη ευρωομάδα μου, υπέρ της Έκθεσης ώστε να μην συναινέσει το Ευρωπαϊκό Κοινοβούλιο στην καταπάτηση βασικών νομικά κατοχυρωμένων δικαιωμάτων σχετικά με τον σεβασμό των προσωπικών δεδομένων των Ευρωπαίων πολιτών. Η συμφωνία SWIFT σε καμία περίπτωση δεν βοηθάει στην πρόληψη ενάντια στην τρομοκρατία. Πρόκειται για μια συμφωνία που, σε θολό και μη ελέγξιμο πλαίσιο, θα παρέδιδε προσωπικά δεδομένα των Ευρωπαίων πολιτών στις Αρχές και τις μυστικές Υπηρεσίες των ΗΠΑ και σε όποιους άλλους αυτές επιθυμούν να τα δώσουν. Το δικαίωμα στην ασφάλεια δεν είναι σε καμία περίπτωση αντιπαραθετικό με το δικαίωμα στην ιδιωτικότητα και της προστασίας των προσωπικών δεδομένων. Η καταπολέμηση της Τρομοκρατίας δεν περνάει μέσα από τον Μεγάλο Αδελφό, την παραβίαση ατομικών και κοινωνικών δικαιωμάτων και ελευθεριών αλλά από την προώθηση της αλληλεγγύης, της ισότητας και του σεβασμού του διεθνούς δικαίου σε παγκόσμιο επίπεδο. Ως μέλος του Ευρωπαϊκού Κοινοβουλίου είχα την ευθύνη να διαφυλάξω τα συνταγματικά καθιερωμένα δικαιώματα των πολιτών της Ένωσης, που κάποιοι αφήνουν βορρά στις απαιτήσεις της Αμερικανικής Κυβέρνησης και της CIA στον υποτιθέμενο πόλεμό τους ενάντια στην τρομοκρατία.

  Proinsias De Rossa (S&D), skriftlig. − (EN) Jag välkomnar helhjärtat förkastandet av rådets och kommissionens förslag till avtal med USA om dataöverföring. Den nuvarande texten i avtalet mellan EU och USA skyddar inte EU:s medborgares och företags rättigheter och möjliggör effektiv massöverföring till USA av alla personuppgifter och företagsuppgifter i Swift-systemet, i strid mot EU:s lagstiftning. Europaparlamentet har alltsedan 2006 tydligt och regelbundet uttryckt sin oro, både inför rådet och kommissionen, vilka förhandlade fram detta skandalösa avtal. De valde emellertid att avfärda våra farhågor och trodde att de kunde sluta ett avtal innan Europaparlamentets nya befogenheter enligt Lissabonfördraget trädde i kraft. Rådet forcerade fram ett undertecknande av avtalet en dag innan Lissabonfördraget trädde i kraft. Genom Lissabonfördraget får Europaparlamentet vetorätt i denna typ av internationella avtal. Hittills har varken någon nation eller Europaparlamentet kunnat granska denna känsliga process. Jag välkomnar också den irländska gemensamma parlamentarikerkommittén för EU-frågors beslut att titta närmare på förslaget. Detta tyder på en mycket mer effektiv bevakning av EU:s lagförslag och det kommer att gagna medborgarna.

  Robert Dušek (S&D), skriftlig. – (CS) Programmet för att spåra finansiering av terrorism borde bli ett effektivt hjälpmedel i kampen mot global terrorism och har som särskilt mål att övervaka hur terrorismen finansieras. Att överföra uppgifter som rör EU-medborgare till USA är mycket kontroversiellt och olämpligt. Vi är bekymrade över att personuppgifter eventuellt kan komma att missbrukas, t.ex. av organiserade brottslingar. Efter parlamentsledamöternas granskning borde dock överlämnande och lagring av uppgifter vara tillräckligt skyddade. Med tanke på att avtalet är preliminärt och gäller t.o.m. den 31 oktober 2010 och att det är möjligt att dra sig ur andra avtal om man finner några motsägelser, har jag beslutat att rösta för förslaget till avtal mellan EU och USA om behandling och överföring av uppgifter om finansiella transaktioner från EU till USA.

  Edite Estrela (S&D) , skriftlig. − (PT) Jag röstade för Jeanine Hennis-Plasschaerts betänkande, trots att det är viktigt med ett avtal med USA om att förhindra finansiering av terrorism. Jag menar att detta faller under den nya rättsliga ramen som fastställs i Lissabonfördraget och i EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna. Detta är en allvarlig fråga som måste debatteras intensivt i Europaparlamentet. Ledamöterna måste ha tillgång till all nödvändig dokumentation för att snabbt kunna sluta ett långsiktigt avtal som är bättre när det gäller säkerhet utan att sätta respekten för de medborgerliga rättigheterna på spel.

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. − (PT) Swift-avtalet tillåter att USA:s finansdepartement får tillgång till uppgifter om finansiella transaktioner, i syfte att förhindra och bekämpa terrorismen och dess finansiering. På grund av tekniska förutsättningar i Swift-systemet kan detta inte begränsas till sökning efter specifika uppgifter som rör individer misstänkta för att vara inblandade i brottsliga aktiviteter. Systemet måste överföra all information om alla transaktioner inom ett givet land på ett visst datum. Situationen riskerar inte skyddet av de europeiska medborgarnas och företagens uppgifter eftersom det respekterar principerna för proportionalitet och nödvändighet.

Det är faktiskt så att kampen mot terrorismen innebär internationellt rättsligt samarbete och i många fall överföring av personuppgifter som t.ex. bankuppgifter.

  José Manuel Fernandes (PPE), skriftlig. − (PT) Jag inser behovet av transatlantiskt samarbete i kampen mot internationell brottslighet och i synnerhet mot terrorism. Jag vill betona att detta samarbete bör bygga på tillförlitlighet hos båda parter och respekt för principerna om ömsesidighet, proportionalitet och medborgerliga rättigheter. Säkerheten får dock inte åsidosätta utan snarare komplettera andra rättigheter, friheter och garantier. Vi kan inte acceptera att polisen i Portugal inte får tillgång till en persons bankuppgifter utan fullmakt, men att miljontals datauppgifter kan skickas för tolkning och analys av USA:s polis utan någon rättslig kontroll. Jag fördömer hur rådet agerat gentemot Europaparlamentet, när man undanhållit information och presenterar saker och ting som om de redan vore ett fullbordat faktum. Det är av största vikt att sådant inte upprepas i framtiden och att man strikt följer reglerna i Lissabonfördraget. Med tanke på ovanstående röstar jag för den resolution som går emot avtalet.

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. − (PT) Vi välkomnar att majoriteten av parlamentets ledamöter, inklusive oss själva, har sagt nej till det så kallade Swift-avtalet mellan EU och USA.

Dessa databasers existens och utbyte av eller tillgång till dessa uppgifter, vare sig det gäller USA:s myndigheter, EU-organ eller myndigheter i medlemsstaterna, skapar stor osäkerhet och leder till risker som inte går att kontrollera genom effektiv myndighetskontroll av medborgarna. Brottslingar och oskyldiga, misstänkta och icke misstänkta kommer alla att ingå i en process utan några garantier för att den är ändamålsenlig, vilket har visats.

Om avtalet genomförs skulle det innebära att man bibehåller sådana bristfälliga åtgärder som vidtas som en del av den så kallade kampen mot terrorismen, och att frågan avsiktligt övergår till media i avsikt att undertrycka rättigheterna. Vi är för att bekämpa all sorts kriminalitet, men detta måste i första hand ske genom att man inriktar sig på grunden till och på att förhindra dessa företeelser och inte genom att lägga tonvikten på oklara säkerhetsåtgärder som inkräktar på allmänhetens friheter och medborgarnas grundläggande rättigheter och garantier och ytterligare försvagar vår demokrati.

Vi accepterar inte att friheten byts ut mot högre säkerhet. I slutänden kommer vi i sådana fall att förlora båda. Vi stöder i stället ett säkrare samhälle med breda demokratiska rättigheter och friheter.

  Christofer Fjellner och Alf Svensson (PPE), skriftlig. − Vi har röstat för överenskommelsen mellan EU och USA om överföring av data från Swift. Vi föreslog dock för parlamentet att skjuta upp beslutet för att ytterligare stärka integritetsskyddet. Tyvärr biföll parlamentet inte detta. Det provisoriska avtalet är en avvägning mellan två mål: effektiv bekämpning av terrorism och värnandet av medborgarnas personliga integritet. I kampen mot terrorismen behövs effektiva verktyg, men framför allt måste vi se till att värna de demokratiska rättigheterna. Vi anser att detta är gjort nu, men hade velat ha ännu starkare skydd. Genom att Swift flyttat delar av sin verksamhet från USA har integriteten stärkts betydligt när europeiska standarder för personskydd tillämpas. Ytterligare förhandlingar mellan EU och USA för ett långsiktigt avtal som kombinerar en kraftfull garanti för medborgarnas dataskydd med effektiva möjligheter att följa ekonomiska förberedelser för terroraktioner ska vara avslutade i oktober. Även om det finns mer att göra för att stärka skyddet för enskilda anser vi att förbättringarna gentemot avtalslösheten före årsskiftet är så betryggande att vi kunde rösta för det preliminära avtalet för att undvika att kraftigt försvaga kampen mot terrorismen under de kommande nio månaderna. Inför ett slutgiltigt avtal ställer vi kravet på ett ytterligare stärkt skydd för enskilda som ett villkor för godkännande.

  Robert Goebbels (S&D), skriftlig. – (FR) Jag röstade för att avvisa det så kallade Swift-avtalet mellan EU och USA om överföring av uppgifter om finansiella behandlingsmeddelanden för att bekämpa terrorism. Swift-avtalet i sin nuvarande form är mycket långt ifrån den rätta balansen mellan behovet av att bekämpa internationell terrorism och behovet av att skydda de grundläggande rättigheterna. Vi kan inte acceptera att miljontals ofiltrerade personuppgifter om oskyldiga människor skickas till myndigheterna i USA: Vi kan inte acceptera att dessa uppgifter enligt USA:s lag och i strid med EU:s lagstiftning kan lagras i upp till 90 år. Tillräckligt skydd för personuppgifter och sekretess, vilket jag stödde redan vid de två omröstningarna om utbyte av skatteuppgifter, bör även gälla för Swift-avtalet.

  Sylvie Guillaume (S&D), skriftlig. – (FR) Jag stödde bestämt detta betänkande, för att Europaparlamentet ska kunna uttrycka sitt tydliga avvisande av Swift-avtalet som förhandlades fram i hemlighet utan hänsyn till Europaparlamentets farhågor. Rådet och kommissionen var noga med att utelämna dessa ur förhandlingarna. Det är avgörande, både när det gäller principen om att skydda den personliga integriteten och hur ändamålsenliga dessa dataöverföringar är för att bekämpa terrorismen, att diskussioner äger rum på ett sådant sätt att ett tydligt avtal förhandlas fram. Budskapet som sänds ut genom detta veto är också att på nytt bekräfta Europaparlamentets roll att tjäna de europeiska medborgarna, och som sådant kommer det att försvara medborgarnas rättigheter och grundläggande friheter på ett kraftfullt och effektivt sätt, både i arbetet för att skydda den personliga integriteten och i kampen mot terrorismen.

  Monika Hohlmeier (PPE), skriftlig. − (DE) Mitt beslut att rösta mot det tillfälliga Swift-avtalet är inte ett beslut mot att samarbeta med USA för att bekämpa terrorism. Jag förespråkade kraftfullt att ett nytt och kompatibelt avtal skulle tas fram så snart som möjligt, som skulle låta EU:s och USA:s säkerhetsmyndigheter ha ett nära samarbete och möjliggöra upptäckten av pengaöverföringar med misstänkt koppling till terrorism. Det finns många brister i det tillfälliga avtalet, t.ex. otillräckliga bestämmelser om utplåning av uppgifter, rätten att lämna in klagomål, tillgång till information samt vidareöverföring till tredje part. För mig innebär ett verkligt partnerskap mellan Europeiska unionen och USA ett partnerskap som inte bara lämnar ansvaret till USA att garantera medborgarnas säkerhet inom ramen för programmet för att spåra finansiering av terrorism, utan också fastställer en tydlig tidsram för att ta fram en motsvarande europeisk ram, i partnerskap med USA, inom Europeiska unionen.

Jag hoppas därför att ett avtal kommer att förhandlas fram inom en snar framtid, ett avtal som utgör en långsiktig grund för en gemensam kamp mot terrorismen över hela världen genom att upptäcka terroristnätverk och dessas ekonomiska transaktioner, men som samtidigt respekterar medborgarnas personliga integritet.

  Cătălin Sorin Ivan (S&D), skriftligt. – (RO) Avvisandet av det tillfälliga avtalet om överföring av bankuppgifter till USA via Swift-nätverket på grund av faktorer som rör skydd av personuppgifter, proportionalitet och reciprocitet, får inte ses som en manöver från Europaparlamentets sida bara för att utöva de nya befogenheter som Lissabonfördraget ger, utan som ett politiskt budskap från EU. Genom att avvisa avtalet och rösta för Europaparlamentets rekommendation har vi visat att ett viktigt politiskt beslut inte kan fattas när det strider mot bestämmelserna i Lissabonfördraget och särskilt mot stadgan om de grundläggande rättigheterna. När ett nytt avtal har undertecknats, denna gång ett långsiktigt sådant, och när detta avtal garanterar dataskydd för EU:s medborgare, kommer Europaparlamentet att ge sitt bifall. Kampen mot terrorismen är en av de största utmaningarna som vi står inför i dag. I denna situation är ett nytt avtal nödvändigt, men det måste förhandlas fram på ett bättre sätt så att det garanterar ett tillräckligt skydd för EU:s medborgare. Därför måste parlamentet spela en viktig roll när ett nytt avtalsförslag arbetas fram på ett sätt som följer Lissabonfördraget.

  Eija-Riitta Korhola (PPE), skriftlig. − (EN) I dag röstade jag mot Swift-avtalet om att dela bankuppgifter med USA i syfte att bekämpa terrorism. Avtalet var inte tillräckligt långtgående när det gäller att skydda EU:s medborgare. Det krävs starkare skydd av datauppgifter. I detta avtal krävs t.ex. inte något föregående domstolsbeslut för att kunna hämta uppgifter. Dataskydd är en av våra grundläggande rättigheter. Respekten för de mänskliga rättigheterna är av yttersta vikt, och att försvara dem utgör en del av mitt arbete i parlamentet. Samtidigt anser jag att vi måste ha åtgärder på plats för att bidra till kampen mot terrorismen och arbeta sida vid sida med USA. Detta får dock inte ske på bekostnad av stadgan om de grundläggande rättigheterna. Avvisandet av Swift-avtalet är en betydelsefull händelse i Europaparlamentets historia. Det sänder ett tydligt budskap: att Europaparlamentet kommer att använda sina nya befogenheter i och med Lissabonfördraget för att arbeta för demokratin och för att stå upp för och försvara sina medborgares rättigheter. Kommissionen måste i alla framtida avtal om datadelning med USA visa att rätt balans finns mellan kampen mot terrorismen och respekten för medborgarnas personliga integritet.

  Elisabeth Köstinger (PPE), skriftlig. − (DE) För mig råder det ingen tvekan om att ett nära och konstruktivt samarbete mellan EU och USA är en nödvändighet, särskilt när det gäller att bekämpa terrorism. Trots det har jag röstat mot det tillfälliga Swift-avtalet eftersom det inte helt klargör de grundläggande dataskyddsfrågorna. Att man förbigick Europaparlamentet i avtalsförhandlingarna var också oacceptabelt och ett stort problem. Jag anser att ett internationellt avtal som reglerar utbyte av uppgifter är nödvändigt, men de medborgerliga fri- och rättigheterna och de grundläggande rättigheterna måste ändå skyddas.

  Véronique Mathieu (PPE), skriftlig. – (FR) Jag röstade för Swift-avtalet eftersom jag anser att det är nyttigt med utbyte av uppgifter. Våra respektive säkerhetstjänster har pekat på flera fall som visar nyttan med detta. Terroristhotet finns verkligen, det kan inte förnekas, och attentatsförsöket i Detroit i förra månaden bekräftar detta. Därför måste vi visa att vi tar vårt ansvar. Det är en fråga om ömsesidigt bistånd. Detta avtal får inte tolkas som ett ensidigt åtagande från EU:s sida. Unionen kommer att bevilja tillgång till informationen, men i gengäld kommer USA:s myndigheter att analysera dessa uppgifter, vilket vi inte kan göra i EU för närvarande, eftersom det inte finns något EU-program för att bekämpa finansieringen av terrorism som är likvärdigt med programmet för att spåra finansieringen av terrorism (TFTP). Avtalet garanterar vår säkerhet, inte bara säkerheten på USA:s territorium. Slutligen är detta ett verkligt internationellt avtal till skillnad från tidigare unilaterala åtaganden. Garantierna kommer att vara bindande, tillämpningen av avtalet kommer att utvärderas, och om EU anser att dessa garantier inte respekteras innehåller avtalet en tydlig bestämmelse om att parterna kan upphäva det.

  Nuno Melo (PPE), skriftlig. − (PT) Den fråga vi röstade om var förlängningen av ett avtal om ett system som genom att upptäcka banktransaktioner har varit synnerligen viktigt i kampen mot den terrorism som under de senaste åren har valt de västliga samhällena som sitt mål. Om resolutionen hade antagits och avtalet hade förkastats skulle terroristorganisationer kunna operera utan någon effektiv kontroll med de allvarliga konsekvenser som detta skulle få. Många av dem från den yttersta vänstern som förkastar avtalet, eftersom de anser att det är ett brott mot principen att personuppgifter ska vara kondidentiella, är egendomligt nog samma personer som i sina hemländer argumenterar för att banksekretessen ska avskaffas och att alla detaljer om banktransaktioner ska göras offentliga. Vad frågan gäller för dessa personer är inte överföringen av uppgifter utan det faktum att överföringen görs till USA, ett land som de inte kan dölja sin uppenbara fiendskap mot. När jag röstade mot resolutionen och för avtalet tog jag alltså hänsyn till de mycket specifika omständigheter som innebär att vi måste bekämpa terrorismen med alla tänkbara medel och erkänna den grundläggande roll som USA spelar i denna kamp.

  Willy Meyer (GUE/NGL), skriftlig. – (ES) Jag har röstat för Hennis-Plasschaertbetänkandet för att visa mitt motstånd mot det Swift-avtal som har undertecknats av de 27 medlemsstaterna och som gäller överföringen av uppgifter om banktransaktioner till Förenta staterna under förevändningen att man vill bekämpa terrorismen. Jag anser att Förenta staternas begäran är oacceptabel och att den är ett hot mot EU-medborgarnas friheter och rättigheter. Genom detta förslag har de mest konservativa krafterna försökt att helt och hållet prisge oss åt USA:s intressen utan att ägna en tanke åt medborgarnas säkerhet och rätt till privatlivets helgd. Europaparlamentet kan inte tillåta att EU-medborgarnas rättigheter och friheter kränks i syfte att bekämpa terrorismen.

  Andreas Mölzer (NI), skriftlig. − (DE) EU har alltför länge tillåtit USA att behandla unionen på ett nonchalant sätt. Det är hög tid för oss att få slut på USA:s ständiga intrång på våra medborgerliga rättigheter och skyldigheter och vår rätt till uppgiftsskydd i terrorismbekämpningens namn. Överföringen av uppgifter om finansiella betalningsmeddelanden till främmande makter innebär en allvarlig begränsning av våra medborgares grundläggande rättigheter, särskilt när mottagaren av uppgifterna är Förenta staterna. Överföringen av miljontals uppgifter om banktransaktioner ligger absolut inte i EU:s intresse.

Ingen vet vad USA:s säkerhetstjänster kommer att göra med de uppgifter som samlas in, och detta lämnar dörren öppen för allt slags missbruk, t.o.m. ekonomiskt spionage. Att Washington använder bankuppgifterna för att bekämpa terrorismen är ingenting annat än en billig rökridå. Genom att säga ”nej” till Swift-avtalet skulle EU – bortsett från allt annat – kunna bevisa sin självständighet gentemot USA. Jag kan bara helhjärtat stödja ett ”nej” till Swift-avtalet från Europaparlamentets sida.

  Mariya Nedelcheva (PPE), skriftlig. – (FR) Jag röstade mot Swift-avtalet mellan Europeiska unionens råd och Förenta staterna därför att jag anser att garantierna för uppgiftsskydd är otillräckliga. Jag ifrågasätter inte att kampen mot terrorismen är ofrånkomlig, eftersom hotet är mer än verkligt i dag, men jag är övertygad om att vi inte kan garantera EU-medborgarnas säkerhet utan att vi samtidigt garanterar full respekt för deras personliga uppgifter.

Som situationen nu är, är bestämmelserna i Swift-avtalet om de fall då Förenta staterna skulle kunna överföra EU-uppgifter till tredjeländer alltför vaga. Det måste finnas en tydlig bestämmelse som reglerar dessa utbyten av uppgifter. När det gäller eventuell kompensation till medborgare eller företag som anser att deras uppgifter kanske inte har hanterats korrekt är artikel 11 i avtalet helt otillräcklig.

Avtalet garanterar uppgiftsskydd när transaktionerna äger rum på Europeiska unionens territorium, men vad händer med EU-uppgifter om transaktioner i Förenta staterna? Det blir nödvändigt att bedriva förhandlingar på ett öppet och demokratiskt sätt, med helt och fullt stöd från Europaparlamentet enligt Lissabonfördragets bestämmelser om denna typ av internationellt avtal.

  Franz Obermayr (NI), skriftlig. − (DE) Den 11 februari 2010 är en märkesdag för Europaparlamentet: ledamöter som företräder bredast tänkbara spektrum av politiska uppfattningar och ett stort antal medlemsstater röstade mot förslaget att EU-medborgarnas bankuppgifter ska överföras till USA. Det är oklart hur en sådan överföring av uppgifter skulle kunna tjäna syftet att bekämpa terrorismen, och Swift-avtalet uppfyller inte heller EU:s normer för uppgiftsskydd. Europaparlamentet, ett organ som företräder EU-medborgarna, har genom detta beslut fått större inflytande och självförtroende och har inte gett vika för påtryckningar från USA. Parlamentets svar var ett tydligt ”nej” till inskränkningar av EU-medborgarnas rättigheter med kampen mot terrorismen som täckmantel. Detta är naturligtvis anledningen till att även jag stödde betänkandets förslag att förkasta avtalet.

  Daciana Octavia Sârbu (S&D), skriftlig. – (RO) Jag röstade för förslaget att förkasta Swift-avtalet med Förenta staterna eftersom det i högre grad utgör ett hot mot EU-medborgarnas privatliv än ett instrument för att bekämpa terrorismen. Det avtal som nyligen undertecknats mellan Europeiska unionen och USA är ett uttryck för trots mot Europaparlamentet med tanke på att det undertecknades bara en dag innan Lissabonfördraget trädde i kraft. Parlamentet rådfrågades inte i tid om detta avtal, och nu är det för sent. Jag har förkastat avtalet, och vi hoppas att både Förenta staterna och rådet kommer att inse hur viktigt det är att Europaparlamentet medverkar i EU:s beslutsfattande. Jag tror fullt och fast att det går att komma fram till ett bättre avtal under det spanska ordförandeskapet.

  Renate Sommer (PPE), skriftlig. − (DE) Jag röstade för en senareläggning av omröstningen om Swift-avtalet. En senareläggning med fyra veckor skulle ha möjliggjort nya förhandlingar. Med detta beslut har vi visat kommissionen att vi vet bättre. Vi kunde ha utnyttjat tillfället till att ta upp den berättigade oro som våra medborgare och bolag känner över skyddet av deras uppgifter i det interimsavtal som redan har trätt i kraft. Ytterst är det vårt ansvar att skydda medborgerliga friheter och grundläggande rättigheter. Men genom att avvisa förslaget om senareläggande har parlamentet missat möjligheten att utnyttja sina nya befogenheeter på ett ansvarsfullt sätt och öka sitt eget inflytande på förhandlingarna. Men å andra sidan hade jag under inga omständigheter kunnat rösta för Swift-avtalet. USA:s missbruk av förtroendet och dess otroligt arroganta självtillräcklighet är alltför stötande, och det har sin motsvarighet i det förakt rådet har visat parlamentet.

Vad vi måste göra nu är emellertid att förhandla fram ett nytt långsiktigt avtal, snabbt och med självförtroende. Det är nödvändigt att Europaparlamentet medverkar oavsett hur stark den transatlantiska vänskapen än må vara. Ett sådant avtal måste återspegla EU:s normer eftersom ett kontrollerat uppgiftsutbyte i kampen mot den internationella terrorismen även ligger i EU:s intresse.

  Bart Staes (Verts/ALE), skriftlig. – (NL) Jag röstade med övertygelse för betänkandet, och det gläder mig att majoriteten har vägrat att ge efter för de starka politiska påtryckningarna och gör sin röst hörd när det är fråga om politiska insatser för rättvisa och säkerhet. Genom att förhindra att information om miljontals överföringar och banktransaktioner via Swift överförs till Förenta staterna under en ännu längre period visar parlamentet att det tar de grundläggande rättigheterna i Lissabonfördraget på allvar.

EU:s ordförandeskap och Europeiska kommissionen måste nu säga upp interimsavtalet med Förenta staterna och gå tillbaka till förhandlingsbordet. Därvid måste de utgå från kraven i den resolution som Europaparlamentet antog i september 2009. Men först måste det föras en öppen debatt om själva sambandet mellan säkerhetspolitik och kampen mot terrorismen, och dessutom måste man i debatten ta upp de minimigarantier för grundläggande medborgerliga rättigheter och den respekt för privatlivets helgd som gäller hundratals miljoner medborgare. Det gläder mig att utpressningen och de politiska påtryckningarna inte har fungerat. Det är faktiskt nonsens att hävda att respekten för medborgerliga rättigheter och privatlivets helgd är ett hinder för kampen mot terrorismen. Vi i gruppen De gröna/Europeiska fria alliansen är beredda att samarbeta kring en effektiv och strikt säkerhetspolitik, men en politik som respekterar författningsenliga rättigheter och även tar itu med orsakerna till brottslighet och terrorism.

  Nuno Teixeira (PPE), skriftlig. − (PT) Kampen mot den internationella brottsligheten, särskilt genom transatlantiskt samarbete i kampen mot terrorismen, är en av Europeiska unionens främsta prioriteter. Detta samarbete måste emellertid bygga på ömsesidighet och ömsesidig tillförlitlighet. Interimsavtalet mellan Europeiska unionen och Förenta staterna om behandling och överföring av uppgifter om finansiella betalningsmeddelanden ger inte EU-medborgare och EU-företag samma rättigheter och garantier enligt amerikansk lag som de skulle åtnjuta inom EU:s territorium. Systemet för överföring av uppgifter respekterar inte de grundläggande principerna i EU:s lagstiftning om uppgiftsskydd, särskilt inte principerna om proportionalitet och nödvändighet. I avtalet sägs det inte uttryckligen att en begäran om utlämnande av uppgifter måste vara rättsligt grundad eller gälla under en begränsad tid. Även när det gäller villkoren för utlämnande av uppgifter till tredjeländer är definitionen otillräcklig. Jag beklagar också att rådet under förhandlingarna praktiskt taget inte gav parlamentet någon information och att omröstningen om avtalet ägde rum efter att det redan hade trätt i kraft. Av dessa orsaker, och även därför att EU-medborgarnas rättigheter och garantier förtjänar att respekteras, röstar jag för det betänkande som innebär ett förkastande av Swift-avtalet.

  Róża, Gräfin von Thun Und Hohenstein (PPE), skriftlig. – (PL) Enligt många parlamentskolleger har rådet gjort ett misstag genom att ignorera Europaparlamentet under de pågående förhandlingarna om avtalet med USA. Anförandet av ordföranden för min grupp, Joseph Daul, hjälpte inte. Efter en ingående debatt bad han parlamentskollegerna att skjuta upp omröstningen. Cecilia Malmström framhöll vikten av att ge frågan mer tid så att den nya kommissionen kan sätta sig in i den och fortsätta förhandlingarna och så att parlamentet kan diskutera frågan grundligare. Jag förstår verkligen den enorma vikten av att skydda personliga uppgifter, men vi måste också komma ihåg att Förenta staterna är vår största partner. Vi måste bygga på ömsesidig tillit, och kampen mot terrorism och våra medborgares säkerhet är vårt gemensamma ansvar. Jag röstade i överensstämmelse med min grupps linje för en senareläggning av omröstningen. Tyvärr förlorade vi med 15 röster. Såvitt jag vet var 35 medlemmar i min grupp inte närvarande under omröstningen. Detta är ännu ett bevis för att varje röst är viktig. I överensstämmelse med min grupps linje röstade jag sedan för avtalet. Parlamentet förkastade slutligen avtalet med 378 röster mot 196, medan 31 parlamentsledamöter avstod från att rösta. Jag är inte nöjd med detta resultat, men vi återkommer säkert snart till denna mycket viktiga fråga.

  Ioannis A. Tsoukalas (PPE), skriftlig. − (EN) Det är uppenbart att syftet med de föreslagna reglerna är att underlätta kampen mot såväl cyberbrottslighet som cyberterrorism, men den uttryckliga hänvisningen till artikel 8 i den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna och dessutom EG-domstolens dom i mål C-317/04 innebär att varje ja-röst i denna fråga är olaglig. Alla EU-medborgare är nämligen skyldiga att lyda såväl de allmänna reglerna för Europeiska unionen som EG-domstolens utslag.

  Thomas Ulmer (PPE), skriftlig. − (DE) Jag röstade för ett förkastande av Swift-avtalet. Denna händelse har varit en milstolpe i den fortsatta demokratiseringen av EU och i parlamentets utövande av sina demokratiska rättigheter när det gäller Lissabonfördragets bestämmelser om uppgiftsskydd och individuella rättigheter för våra medborgare. Jag skulle vilja uppleva fler magiska stunder som denna.

Resolutionsförslag B7-0063/2010

  Proinsias De Rossa (S&D), skriftlig. − (EN) Jag stöder detta resolutionsförslag där det krävs ett omedelbart antagande av ett direktiv som innebär genomförande av det ramavtal om förebyggande av skador på grund av vassa instrument inom hälso- och sjukvården som ingåtts av EU:s arbetsmarknadsparter inom hälso- och sjukvårdssektorn. Varje år inträffar fler än en miljon skador på grund av vassa instrument i Europeiska unionen, skador som leder till överföring av livshotande virus. Bestämmelsen om miniminormer i det nyligen ingångna avtalet utesluter inte framtida nationella bestämmelser och gemenskapsbestämmelser som är mer gynnsamma för arbetstagarna. Min politiska grupp i Europaparlamentet har under flera år krävt strängare EU-säkerhetsnormer inom hälso- och sjukvårdssektorn, och utöver ramavtalet måste ett direktiv antas och genomföras snarast.

  Edite Estrela (S&D), skriftlig. − (PT) Jag röstade för resolutionsförslaget eftersom det är nödvändigt att skärpa lagstiftningen om skydd för anställda inom hälso- och sjukvårdssektorn. Tyvärr inträffar i Europeiska unionen årligen fler än en miljon skador som orsakats av vassa instrument, och detta leder till överföring av sådana virus som hepatit B, hepatit C eller hiv/aids. Därför är det nödvändigt att medlemsstaterna omedelbart antar och genomför ramavtalet om förebyggande av skador på grund av vassa instrument inom hälso- och sjukvården.

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. − (PT) Ett ramavtal har ingåtts mellan HOSPEEM (den europeiska arbetsgivarorganisationen för sjukhus och sjukvård) och EPSU (den europeiska federationen av fackförbund för offentliganställda) om förebyggande av skador på grund av vassa instrument inom hälso- och sjukvården.

Syftet med avtalet är att införa normer och regler för att skydda anställda inom hälso- och sjukvården från skador på grund av vassa instrument, skador som kan leda till överföring av över 20 dödliga virus och därigenom bli till ett ytterst allvarligt problem för folkhälsan.

Detta ramavtal för att skydda de sjukvårdsanställdas hälsa är mycket viktigt, och därför måste kommissionen tänka på genomförandet och skyndsamt anta ett direktiv om genomförande av avtalet.

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. − (PT) Skador vid användning av sprutor och andra skador som orsakas av vassa medicinska instrument är en av de vanligaste och mest allvarliga riskerna för sjukvårdspersonal runtom i EU. Sjukhuspersonal och andra sjukvårdsanställda riskerar ofta att drabbas av infektioner efter att ha använt nålar eller andra vassa instrument, vilket nämns i den resolution som har antagits. Därför är det nödvändigt att garantera högsta tänkbara säkerhetsnivå i arbetsmiljön på sjukhus och över huvud taget överallt där det bedrivs sjukvård.

Därför har vi godkänt resolutionen om ramavtalet. Resolutionen innehåller också en bestämmelse om lägsta godtagbara säkerhetsnivå utan åsidosättande av befintliga eller framtida EU-regler och nationella regler som är mer fördelaktiga för arbetstagarna. Medlemsstaterna och/eller arbetsmarknadens parter i respektive länder bör ha möjlighet och även uppmuntras att vidta ytterligare åtgärder som är mer fördelaktiga för arbetstagarna inom det aktuella området.

  David Martin (S&D), skriftlig. − (EN) Jag stöder i högsta grad det ramavtal som har ingåtts mellan kommissionen och EU:s arbetsmarknadsparter inom hälso- och sjukvårdssektorn. Det är synnerligen viktigt att skydda de sjukvårdsanställda mot skador och eventuell överföring av virus, och det gläder mig att detta förslag har antagits och fått ett så omfattande stöd, särskilt efter allt det hårda arbete som Stephen Hughes har lagt ned.

  Nuno Melo (PPE), skriftlig. − (PT) Arbetstagarnas hälsa på arbetsplatsen är inte bara en arbetsfråga utan också en fråga som kräver socialt ansvarstagande. Detta innebär i sin tur att frågan berör alla organ som har ett ansvar inom detta område, även Europaparlamentet. Det ramavtal som i dag har ingåtts mellan EU:s arbetsmarknadsparter inom hälso- och sjukvårdssystemet är ett viktigt bidrag när det gäller att värna om hälsa och säkerhet för arbetstagare inom hälso- och sjukvårdssektorn.

  Elisabeth Morin-Chartier (PPE), skriftlig. – (FR) Jag röstade för resolutionsförslaget för att skydda personal som arbetar på kliniker och sjukhus. Fortfarande är det faktiskt alltför många arbetstagare på sjukhus och inom sjukvårdssektorn i övrigt som drabbas av infektioner efter att ha skadats vid användandet av sprutor och vassa instrument. Som parlamentsledamot måste jag kämpa för att förhindra detta. I resolutionsförslaget krävs också bättre utbildning och arbetsförhållanden för sjukvårdsanställda som utsätts för denna risk. Det krävs säkrare medicinska instrument med inbyggda skyddsanordningar i hela Europeiska unionen. Utifrån mina åsikter i sociala frågor och min kunskap om sjukhusmiljön uppmanar jag till ett snabbt antagande och ett skyndsamt genomförande av de åtgärder som definieras i direktivförslaget.

  Evelyn Regner (S&D), skriftlig. − (DE) Jag har röstat för förslaget till Europaparlamentets resolution eftersom jag är en förespråkare för avtal mellan arbetsmarknadens parter. Etablerade arbetsmarknadsparter inom EU har ingått ett avtal om det aktuella fallet, och jag vill framföra en uppmaning om att detta ramavtal omedelbart införlivas med tillämplig EU-lagstiftning genom att rådet utan ytterligare dröjsmål antar ett direktiv.

  Derek Vaughan (S&D), skriftlig. − (EN) Detta var en viktig omröstning med krav på ett EU-direktiv för att förbättra skyddet för arbetstagare som drabbas av skador på grund av vassa instrument. Det är nödvändigt att så snart som möjligt vidta åtgärder för att skydda arbetstagarna inom hälso- och sjukvårdssektorn för att de inte ska ådra sig potentiellt dödliga sjukdomar som hiv/aids och hepatit genom att skadas av använda sprutor. Skador på grund av vassa instrument är en av de vanligaste och mest allvarliga riskerna för arbetstagare inom hälso- och sjukvården inom hela EU. Årligen inträffar uppskattningsvis en miljon skador av denna typ runtom i EU. Jag hoppas på snabba insatser för att förbättra utbildningen och höja säkerheten för dem som arbetar med sprutor och vassa instrument så att man kan minska antalet skador drastiskt och begränsa de emotionella svårigheterna för dem som drabbas. Dessutom hoppas jag att användandet av säkrare medicinska instrument kommer att bidra till att förhindra skador som går att undvika för dem som dagligen arbetar med sprutor.