Fullständigt förhandlingsreferat

Torsdagen den 25 februari 2010 - Bryssel

9. Röstförklaringar

  Talmannen. – Nästa punkt är de muntliga röstförklaringarna.

  Zoltán Balczó (NI). – (EN) Herr talman! Kan jag be er om en paus på två minuter medan folk lämnar kammaren? Eller en paus på en minut?

Betänkande: Vălean (A7-0016/2010)

  Zoltán Balczó (NI). – (HU) Syftet med förordningen är positivt, dvs. att samla in information om energiinfrastruktur från medlemsstaterna, organisera den och göra den tillgänglig på EU-nivå för ekonomiska aktörer. Därmed ingriper man med rätta i marknadens funktion. Parlamentet har dock godkänt ett initiativ som är raka motsatsen till detta och man går till och med så långt att man ser det som förordningens politiska syfte. Jag citerar: ”Alla åtgärder som föreslås eller vidtas på unionsnivå bör vara neutrala och inte innebära några ingrepp i marknadens funktion.” Majoriteten av parlamentsledamöterna har inte lärt sig någonting av den globala finansiella och ekonomiska krisen. Den fortsätter att stå upp för nyliberala dogmer till och med inom detta strategiska område och den tror på marknadens självreglering. Det är oacceptabelt och därför röstade jag mot resolutionen.

  Peter Jahr (PPE). – (DE) Herr talman! En fungerande infrastruktur i EU är en avgörande faktor för en rimlig välfärdsutveckling. Energipolitiken spelar en avgörande roll tillsammans med livsmedelstrygghet och den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken. Detta är skäl nog till att Europaparlamentet inte bara bör delta i diskussionen utan också ha rätt till medbeslutande. Därför uppmanar jag kommissionen att upphöra med sin blockadpolitik och bevilja parlamentet rätten till medbeslutande.

  Ryszard Czarnecki (ECR). – (PL) Herr talman! Jag ska fatta mig mycket kort. Hela idén är riktig. Jag är framför allt nöjd med betoningen på den ekologiska aspekten. Låt oss vara konsekventa när vi talar om detta. Det var just frågor om ekologi och miljöskydd som var de avgörande, faktabaserade argumenten som motståndet mot idén om en nordeuropeisk gasledning grundades på. Dessa mycket motiverade, praktiska och vetenskapligt grundade argument kastades åt sidan på grund av att politiska skäl hade segrat. Jag anser att när vi stöder detta projekt bör vi komma ihåg att inte hyckla i politiken. När det gäller den nordeuropeiska gasledningen glömde många EU-medlemsstater och många av de politiska grupperna bort detta.

  Jaroslav Paška (EFD). – (SK) I början av 2009 var det tydligt att EU och medlemsstaterna var oförmögna att hjälpa varandra vid eventuella avbrott i el- eller gasförsörjningen. Det var uppenbart att elnäten i väst och öst inte är sammanlänkade, att de har olika parametrar och att de inte är kompatibla.

Därför är det positivt att stater och nätoperatörer kommer att förse kommissionen med nödvändig information om sin energiförsörjningskapacitet. Kommissionen kommer därmed att kunna bedöma bristerna inom elnäten och inom EU:s politik för energitrygghet samt kunna informera enskilda länder om reservkapaciteten i deras energisystem. Ur denna synvinkel anser jag att vi bör stödja rådets och kommissionens initiativ för att tillhandahålla och samla in information om energi till fördel för EU.

Resolutionsförslag: RC-B7-0116/2010

  Viktor Uspaskich (ALDE). – (LT) Jag vill särskilt betona mitt stöd till Ukraina eftersom man håller demokratiska val och ger folket möjlighet att uttrycka sin fria vilja. Eftersom jag känner till Ukraina väl inser jag att inte bara regeringen utan också samhället aktivt strävar efter demokrati och ett inrättande av demokratiska institutioner. Jag hoppas också att valet kommer att föra Ukraina ännu närmare EU och att det till och med kan förstärka samarbetet mellan EU och Ryssland. Jag är också nöjd med att till och med ett före detta sovjetiskt land kanske snart kommer att ingå ett avtal om viseringsfritt resande med EU.

  Jarosław Kalinowski (PPE). – (PL) Herr talman! Resolutionen om situationen i Ukraina är välavvägd och ger en objektiv bild av verkligheten. Det återstår bara att önska Ukraina lycka till med att övervinna sina ekonomiska problem och komma till rätta med den mycket djupa splittringen i samhället angående landets geopolitiska framtid.

Jag vill också rikta uppmärksamheten på den avgående presidenten Viktor Jusjtjenkos beslut att tilldela Stefan Bandera titeln ”Ukrainas nationalhjälte” och på dekretet om erkännandet av två nationalistiska organisationer, de ukrainska nationalisternas organisation och Ukrainas upprorsarmé, som delaktiga i kampen för Ukrainas självständighet. Både Stefan Bandera och de två organisationerna var ansvariga för den etniska rensningen och de grymheter som begicks mot den polska befolkningen på 1940-talet i delar av det som i dag är västra Ukraina. Nationalisterna mördade 120 000 polacker. Jag önskar Ukraina allt gott och hoppas verkligen att glorifieringen av extrem, brottslig nationalism kommer att fördömas.

  Elżbieta Katarzyna Łukacijewska (PPE). – (PL) Herr talman! Jag hade nöjet att vara observatör i Europaparlamentet under den första omgången av presidentvalet i Ukraina. Jag måste säga att det ukrainska folket bestod provet. Valet var mycket öppet och demokratiskt, trots att valreglerna ändrades i sista minuten.

I dag behöver Ukraina politisk, administrativ och ekonomisk stabilitet. Därför bör vi, samtidigt som vi respekterar det ukrainska folkets demokratiska val, främja och påskynda de åtgärder som hjälper landet att komma till rätta med de befintliga problemen. EU bör ge en tydlig signal om att dörren är öppen för Ukrainas anslutning till EU. Om EU verkligen är intresserat av Ukraina bör det första steget vara att upphäva visumtvånget för ukrainarna. Jag hoppas att antagandet av dagens resolution kommer att skynda på arbetet med att förverkliga dessa idéer. Därför röstade jag för antagandet av resolutionen.

  Ryszard Czarnecki (ECR). – (PL) Herr talman! Jag hade nöjet att vara observatör under presidentvalet i Ukraina, både under den första och den andra omgången, precis som jag hade för flera år sedan. Jag vill säga att vi bör behandla Ukraina som en partner och inte blanda oss i de ukrainska väljarnas sympatier. Jag anser att uttalandet i kammaren i dag av en av ledarna för gruppen Alliansen liberaler och demokrater för Europa om att den nye presidenten kommer att vara Moskvavänlig är fullständigt onödigt. Ukrainas nye president kommer till Bryssel under sitt första utlandsbesök efter tillträdandet. Vi bör bedöma ukrainska politiker efter vad de gör och inte efter vilka förklaringar de kan ha gett. Ukraina bör vara vår politiska partner och vi bör bana väg för landets medlemskap i EU. Jag är nöjd med att den nye presidenten har uppgett att han kommer att annullera det dekret som Jaroslaw Kalinowski talade om, det skandalösa dekret som upphöjer en man som har blodet från tusentals polacker på sina händer till Ukrainas nationalhjälte.

  Charalampos Angourakis (GUE/NGL) . – (EL) Herr talman! Jag röstade mot resolutionsförslaget eftersom jag för det första anser att det är ett försök att blanda sig i Ukrainas inre angelägenheter och att det innehåller motsägelsefulla hänvisningar. Ur denna synvinkel är det oacceptabelt.

För det andra anser jag att det ukrainska folket enbart kommer att lida av ett medlemskap i EU. Förslaget till resolution banar väg för detta och givetvis kommer det också, som i många andra länder, att genomföras omstruktureringar under processen.

För det tredje är hänvisningen till Stefan Bandera en av huvudanledningarna till att jag röstade mot resolutionsförslaget. Det är riktigt att hänvisa till honom i förslaget. Parlamentet och EU har dock ett enormt ansvar när vi ställs inför ett sådant fenomen, inte bara i Ukraina utan också i andra länder såsom de baltiska staterna, som ni väl känner till. EU och Europaparlamentet har verkligen ett enormt ansvar eftersom vi har kommit till en punkt då krigsförbrytelser återigen äger rum.

  Jaroslav Paška (EFD). – (SK) Det politiska ledarskapet i Ukraina har förändrats, men det har inte skett någon allmän förändring för den ukrainska befolkningen. Den kan vara utfattig, men den lever i ett land som är oerhört rikt och som har en enorm potential.

Ur denna synvinkel anser jag att EU bör fortsätta dialogen med Ukraina och utöva påtryckningar för en mer intensiv och mer effektiv dialog. Ukraina behöver verkligen hjälp från EU, och det är framför allt folket som behöver det, inte politikerna, utan det ukrainska folket. Samverkan mellan Ukraina och EU kan leda till ett mycket starkt partnerskap såväl som ett starkt samarbete och en mycket stark stimulans av ekonomin. Jag vill att vi tar fler initiativ inom området.

  Daniel Hannan (ECR). – (EN) Herr talman! Den sovjetiska kommunismen är den mest mordiska ideologi som mänskligheten har uppfunnit. Empiriskt sett mördade den fler människor än något annat system och Ukraina drabbades i oproportionerligt stor utsträckning.

Och tragedin fortsätter. Namnet Ukraina betyder, vad jag förstår, ”gräns” eller ”kant”, och i det här fallet är det en kant mellan två stora block. Uppdelningen mellan slavofiler och västanhängare inom landet speglas av grannmakternas konkurrerande ambitioner.

Vad kan vi göra för att hjälpa landet på bästa sätt? Vi kan erbjuda oss att öppna våra marknader. Ukrainarna är ett välutbildat och arbetsamt folk. Kostnaderna är relativt låga och exporten är tämligen konkurrenskraftig. Om vi helt enkelt upptar dem helt och hållet i EU förbättrar vi deras livskvalitet avsevärt.

Vad vi i stället gör är att kräva mer byråkrati och kapacitetsuppbyggnad av dem samtidigt som vi försöker dra in dem i EU:s samordningsstrukturer. De ber inte om det! De vill inte ha vår hjälp. Allt de vill ha är möjlighet att sälja.

Betänkande: Vălean (A7-0016/2010)

  Daniel Hannan (ECR). – (EN) Herr talman! När en oväntad händelse inträffar försöker vi människor passa in den i vår befintliga världsåskådning. Psykiatrikerna har en fantastisk term för det, en term som till och med är bättre än världsåskådning. De kallar det ”kognitiv dissonans”. Om man till exempel röstar nej i en folkomröstning reagerar parlamentet genom att säga att folket ville ha mer Europa. De röstade nej eftersom förslaget inte var tillräckligt federalistiskt.

Och det är samma sak med den aktuella ekonomiska krisen. Vi befinner oss i en kris på grund av att våra pengar har tagit slut. Vi har spenderat allting, vi har uttömt våra statskassor och vi har uttömt vår kredit och nu kommer parlamentet och säger att vi behöver spendera mer. Vi behöver fler europeiska infrastrukturprojekt och vi behöver en större budget.

Det är ytterligare en dos av den medicin som orsakade sjukdomen från början. Vi har sedan 1970-talet sett vart processen leder. Den leder till en minskning av BNP, den leder till arbetslöshet, den leder till stagnation och den leder till att den här delen av världen hamnar alltmer efter sina konkurrenter.

Resolutionsförslag: RC-B7-0123/2010

  Laima Liucija Andrikienė (PPE). – (EN) Herr talman! Jag stödde förslaget till resolution, och som en av föredragandena vill jag göra ett par anmärkningar om Goldstone-rapporten, det ämne som tas upp i resolutionen.

Goldstone-rapporten har återigen visat att de utredningar som de stridande parterna själva har genomfört nästan aldrig är opartiska och objektiva. I rapporten påpekas det uttryckligen att ingen av parterna har genomfört adekvata och effektiva utredningar av de egna styrkornas påstådda krigsbrott.

Vi bör också välkomna det faktum att rapporten nyligen sågs över och gjordes mindre kontroversiell med mindre bittert språk, vilket gör den mer acceptabel.

Och den viktigaste lärdomen vi bör dra av detta är att vi bör se till att EU engagerar sig mer i processen, inte bara när det handlar om utredningar av påstådda brott, utan också på ett aktivt, förebyggande sätt som en part i Mellanösternkvartetten.

  Martin Kastler (PPE). – (DE) Herr talman, mina damer och herrar! Jag vill på Europeiska folkpartiets grupps (kristdemokrater) och framför allt på min kollega Elmar Broks vägnar, säga att vi är chockerade över att parlamentet i dag förkastade ändringsförslaget om att inkludera kristna och andra religiösa minoriteter i betänkandet. Jag anser att det verkligen är skandalöst att trots att vi hela tiden uttalar oss i människorättsfrågor anser vi inte att det är värt att skydda de delar av befolkningen som förföljs på grund av sin religiösa bakgrund. Det är verkligen synd att vi inte kunde anta ett ändringsförslag som rör ett ämne som är mycket viktigt för världens framtid. Om vi av något skäl inte kan skydda minoriteter har vi inte längre rätt att påstå att Europaparlamentet är hemvist för mänskliga rättigheter, grundläggande rättigheter och denna kamp i hela världen. Jag röstade mot detta eftersom religiösa minoriteter inte bör uteslutas.

  Sari Essayah (PPE). – (FI) Herr talman! Som Martin Kastler sade nyss hade vår grupp verkligen uppskattat att rösta separat om punkten om religiösa minoriteter, men tyvärr höll majoriteten av parlamentet inte med oss.

Vi måste inse att det är lika viktigt att försvara religiösa minoriteters rättigheter på alla sätt som att försvara alla andra minoritetsgrupper.

EU bör ingripa i FN:s råd för mänskliga rättigheters arbete eftersom det i nuläget är fullständigt stillastående och snedvridet och inte längre har allmänhetens förtroende.

Goldstone-rapporten är bara ett exempel på hur FN:s råd för mänskliga rättigheter har kapats för att tjäna olika antisemitiska gruppers intressen. I nuläget handlar 21 av de 25 rapporter som FN:s människorättsråd har utarbetat för enskilda länder om Israel, som om Israel var världens mest förtryckande land när det gäller mänskliga rättigheter. EU bör ingripa i FN:s råd för mänskliga rättigheters arbete.

  Daniel Hannan (ECR). – (EN) Herr talman! Sedan slutet av kalla kriget har en revolutionär ny doktrin påtvingats de 200 stater som utgör Förenta nationerna. Det har fötts en idé om att lagar inte bör uppstå från nationella lagstiftningar som på något sätt är kopplade till invånarna, utan att de snarare ska påtvingas av en internationell teknokrati av jurister som enbart svarar inför sina egna samveten.

Vi backar 300 år i den demokratiska utvecklingen. Vi går ifrån idén att de personer som godkänner lagarna på något sätt måste svara inför resten av befolkningen genom valurnorna och vi återgår till den förmoderna idén att lagstiftarna bör vara ansvariga enbart inför sin skapare eller inför sig själva.

Genom dessa instrument i form av människorättsdokument kan de internationella byråkraterna nå innanför medlemsstaternas gränser och påtvinga dem sina egna önskningar som strider mot lokalbefolkningarnas önskningar.

Låt mig avsluta med ett citat från den kuvade domare Bork i Förenta staterna, som nominerades till högsta domstolen av Reagan. Han gav sitt namn till språket när han sade: ”Vad vi har utarbetat är en statskupp, den är långsam och snäll men icke desto mindre en statskupp.”

Resolutionsförslag: B7-0118/2010

  Georgios Papanikolaou (PPE). – (EL) Herr talman! Jämställdheten står just nu inför ytterligare en utmaning. De framsteg som EU har uppnått under de senaste åren inom området riskerar att bromsas eller till och med att gå bakåt på grund av den pågående recessionen.

En effektiv jämställdhetspolitik kan dock vara en del av lösningen på hur vi ska kunna ta oss ur krisen, stödja återhämtningen och stärka ekonomin. Följaktligen bör investeringar i politik som främjar jämställdhet mellan kvinnor och män vara vår grundläggande ambition och stödjas fullt ut av oss alla, framför allt i detta svåra ekonomiska klimat.

Betänkande: Maňka (A7-0017/2010)

  Frank Vanhecke (NI). – (NL) Enligt min åsikt bör parlamentet skämmas lite över den ändringsbudget som det nyss antog i betänkandet. När allt kommer omkring lider mer eller mindre alla europeiska länder av en enorm finansiell och ekonomisk kris. Massor av människor förlorar sina arbeten och det bästa vi kan åstadkomma är att tilldela oss själva mycket mer resurser, mer personal och mer kostnader på skattebetalarnas bekostnad. Dessutom vet alla att avsikten med mer resurser och mer personal i själva verket främst är att se till att de olika socialdemokrater som förlorade sina mandat i det aktuella valet ska tas väl om hand ekonomiskt. Även tidigare har detta lett till stora ökningar av bidragen, bland annat till europeiska politiska partier och europeiska politiska stiftelser. Det är slående att vi återigen hittar argument som låter bra för att gräva ännu djupare i parlamentets skattekistor, vilket är oacceptabelt i denna kristid.

  Miguel Portas, för GUE/NGL-gruppen. – (PT) Jag vill säga att den ändringsbudget på 13 400 000 euro som vi just har antagit och som träder i kraft den 1 maj, och följaktligen omfattar ett halvår, är mycket oförnuftig.

Den del av budgeten som handlar om att öka personalresurserna till parlamentsutskotten och parlamentens grupper med 4 miljoner euro kan motiveras eftersom Lissabonfördraget innebär nya rättsliga krav för parlamentet. En ökning på 8 miljoner euro av parlamentsledamöternas medel för att anlita assistenter innebär dock att medlen inte kommer att vara 8 miljoner utan 16 miljoner och det är helt klart överdrivet, precis som att man under det kommande året planerar en ny ökning på 1 500 euro per månad för parlamentsledamöterna, vilket inte uppgår till 16 miljoner utan 32 miljoner euro. I en tid när vi upplever en enorm arbetslöshet och social kris i alla våra länder är det inte hållbart att öka resurserna till parlamentsledamöterna om vi inte på samma gång vågar skära ned på de utgifter och traktamenten som vi parlamentsledamöter har rätt till, och som inte på något sätt är helt berättigade.

Jag kan inte förstå hur en parlamentsledamot kan få 300 euro i traktamente för en dags resa, plus ett bidrag för ressträckan och ett bidrag för den tid resan tog, bidrag som är helt skattefria. Vi kan skära ned på onödiga utgifter och därefter diskutera hur vi kan öka våra medel till lagstiftningen. Om vi inte gör det visar vi helt enkelt inte respekt för de svårigheter som våra väljare går igenom. Vi är skyldiga att föregå med gott exempel, men i dag föregår vi med dåligt exempel.

  Daniel Hannan (ECR). – (EN) Herr talman! Jag håller helhjärtat med Miguel Portas och kommunistgruppen i denna fråga. Överallt i Europa, från Irland till Lettland, kämpar regeringar för att bemöta finanskrisen och kreditåtstramningen genom att minska sina kostnader, men vi i parlamentet, enbart i parlamentet, ökar våra kostnader avsevärt både i relativa och absoluta termer. Vi ökar de bonusar och budgetar som är tillgängliga för ledamöterna och personalen.

Motiveringen i betänkandet är mycket intressant. Anledningen uppges nämligen vara att alla dessa extrautgifter beror på det ytterligare ansvar som vi har fått genom Lissabonfördraget. På ett sätt är det sant, men jag menar att det inte är på det sätt som författarna avsåg. Vi ser att byråkratin utökas för att tjäna byråkratins behov. Lissabonfördragets främsta funktion är att skapa ytterligare arbete eller ytterligare vinst för alla de tio tusentals personer som numera är direkt eller indirekt beroende av EU för sin försörjning. Vi har inte rådfrågat våra väljare om detta, och jag skulle verkligen vilja att dessa frågor togs upp med dem för att se om de godkänner att vi röstar om ytterligare resurser till oss själva i en tid när de alla drar åt svångremmen.

Betänkande: Patrão Neves (A7-0014/2010)

  Viktor Uspaskich (ALDE). – (LT) Jag välkomnar varmt beslutet om att anta nya regler i fiskerisektorn. Fisk, liksom andra djur, kan inte begränsas till vissa områden, och följaktligen skulle en bedömning av huruvida ett land bryr sig mer än ett annat leda till eviga diskussioner.

Om vi tar hänsyn till ny vetenskaplig forskning som visar att många fiskarter riskerar att utrotas i dag blir behovet av ett gemensamt beslut ännu mer uppenbart, inte bara på EU-nivå utan även på global nivå. Därför är EU:s steg välkommet som ett gott exempel gentemot tredjeländer.

Jag hoppas att beslutet, som också omfattar en gemensam analys, kommer att hjälpa både företag inom fiskerisektorn och länder, oberoende av storlek. Jag hoppas också att beslutet kommer att bidra till att rädda fiskarter som håller på att försvinna. Jag vill uttrycka mitt helhjärtade stöd för det.

  Diane Dodds (NI). – (EN) Herr talman! Det gav mig ingen tillfredsställelse att i dag rösta mot ett betänkande som innehåller så många positiva aspekter för vårt fiskes framtid.

Faktum kvarstår dock att den gemensamma fiskeripolitiken alltjämt ödelägger mitt lands fiskeriindustri.

De nordirländska fiskarna diskrimineras varje år inom Haagpreferensen genom att deras kvoter minskas. Elva år av tillfälliga fiskestopp i Irländska sjön har minskat vår vitfiskflotta från över 40 trålare till 6 trålare och ändå talar vi fortfarande om överkapacitet.

Sedan har vi frågan om att tillämpa regler som har utvecklats för fisket i Nordsjön på Irländska sjön: en enhetlig eller gemensam strategi som inte har någon verklighetsförankring. Tänk bara på måtten för näten, som man kom överens om av beundransvärda orsaker, men som EU påtvingade fiskeindustrin samtidigt som den helt och hållet struntade i att informera om vilka konsekvenser den nya metoden innebar.

Därför röstade jag mot betänkandet i dag även om vissa delar av det är uppmuntrande.

  Laima Liucija Andrikienė (PPE). – (LT) Jag röstade för resolutionen om grönboken om reformen av den gemensamma fiskeripolitiken. Jag hoppas att Europaparlamentet genom dagens omröstning åtminstone bidrog lite till bevarandet av fiskbestånden, till en hälsosam havsmiljö och till reformen av den gemensamma fiskeripolitiken.

Som vi i parlamentet känner till är 27 procent av fiskarterna utrotningshotade, och om inte fisket begränsas kommer de att försvinna. Vi vet också att det är möjligt att öka fiskbestånden med 86 procent om inte fiskarna fångas på ett så drastiskt sätt. Vi vet dessutom att 18 procent av fiskarterna är i dåligt skick och att forskarna rekommenderar att vi slutar att fiska dem omedelbart.

Jag hoppas och ber för att EU kommer att ha tillräcklig politisk vilja för att inte bara utarbeta reformen utan också genomföra den.

  Hannu Takkula (ALDE). – (FI) Herr talman! Först vill jag säga att jag röstade för grönboken om reformen av den gemensamma fiskeripolitiken eftersom vår grupp rekommenderades det av vår skuggföredragande Carl Haglund.

Likväl vill jag säga att det är mycket viktigt att i större utsträckning uppmärksamma fisket i EU och vattendragens tillstånd. Detta är en enorm utmaning i nuläget. Jag är framför allt oroad över att situationen har gått över styr genom överfisket i EU – vilket i själva verket är liktydigt med stöld – och att kvantitet prioriteras före kvalitet.

Vi bör mer på allvar börja fundera över hur vi kan bygga upp fiskbestånden på ett hållbart sätt och se till att vi kan fiska även i framtiden. Vi bör främst koncentrera oss på vild lax och bestånd av vild fisk. Vi bör inrätta ett särskilt program för den vilda laxens återhämtning.

Jag kommer från finska Lappland. Vi behöver få tillbaka laxen i våra lekälvar och vi behöver ett program för att se till att framför allt vilda laxbestånd kan bevaras och förstärkas samt att de kan fiskas hållbart även i framtiden.

  Daniel Hannan (ECR). – (EN) Herr talman! Under 11 år här i parlamentet har jag protesterat mot den gemensamma fiskeripolitikens negativa konsekvenser för mitt hemland. Enligt internationell lag omfattades 65 procent av Storbritanniens fiskbestånd i Nordsjön av den gemensamma fiskeripolitiken, men vi tilldelades endast 25 procent av volymen eller 15 procent av värdet enligt kvotsystemet.

Diskussionen håller på att bli teoretisk eftersom fisken i själva verket har försvunnit. Till och med under den tid jag har suttit i parlamentet har det som skulle vara en förnybar resurs minskat katastrofalt. I andra länder som hittade ett sätt att främja egenansvar och att ge fiskare anledning att behandla haven som en förnybar skörd lyckades man upprätthålla sina fiskenivåer: på Island, i Norge, på Nya Zeeland och på Falklandsöarna. Men i EU hade vi det ”gemensammas” tragedi och vi sade att fisket var en gemensam resurs som alla fartyg hade lika stor tillgång till.

Ni kan inte övertala en kapten att förtöja sin båt när han vet att vattnen plundras av någon annan. Som jag sade är diskussionen numera verkligen teoretisk. Det är över. Våra båtar har gått på grund. Våra fiskehamnar är livlösa. Våra hav är tomma.

Skriftliga röstförklaringar

Betänkande: Vălean (A7-0016/2010)

  Elena Oana Antonescu (PPE), skriftlig. – (RO) Jag röstade för betänkandet eftersom det till viss del bidrar till att förbättra det nuvarande systemet, som kommer att främja bättre informationsrapportering om projekt för investeringar i EU:s energiinfrastruktur. Anledningen till att rapporteringssystemet behöver förbättras är att energisituationen har förändrats i en tid när staternas ömsesidiga energibehov har ökat och när vi har en inre marknad. Därför behöver vi också verktyg på EU-nivå för att kunna fatta beslut om energisektorn.

Jag stöder kommissionens förslag till ändring av den rättsliga grunden för att förordningen ska kunna grundas på artikel 194 i Lissabonfördraget. Syftet är att förstärka den roll som EU-institutionerna kan spela för energipolitiken, framför allt för att garantera energimarknadens funktion och energiförsörjningen samt för att främja energieffektivitet, utveckling av nya förnybara energikällor och sammanlänkade elnät.

  Liam Aylward (ALDE), skriftlig. – (GA) Jag röstade för betänkandet om investeringar i energiinfrastruktur. Dess syfte är att garantera energiförsörjning och konkurrenspotential samt att intensifiera kampen mot klimatförändringarna. Enligt betänkandet blir EU:s regeringar skyldiga att informera kommissionen om investeringar i energiinfrastruktur, modernisering eller effektiv energiproduktion, vilket kommer att bidra till effektivitet, samarbete och energiplanering i EU. Att bekämpa klimatförändringarna, garantera energiförsörjningen och använda förnybar energi är mycket viktiga frågor i EU och man bör göra större ansträngningar för att uppmuntra och garantera effektiva, riktade investeringar och se till att dessa frågor förblir centrala i EU:s energipolitik.

  Zigmantas Balčytis (S&D), skriftlig. – (EN) Jag stödde betänkandet. EU har fått nya befogenheter genom Lissabonfördraget och vi måste se till att de utnyttjas fullständigt och effektivt. EU:s befogenheter inom energipolitiken har förstärkts och inrättandet av en gemensam energimarknad är en prioriterad uppgift för kommissionen. EU:s energipolitik kan dock inte främjas effektivt utan adekvat och tydlig information om befintlig och planerad energiinfrastruktur och projekt i EU.

Den nya förordningen är en mycket viktig lagstiftning i EU:s energipolitik och jag hoppas verkligen att den kommer att fungera i praktiken. EU:s energipolitik kan inte främjas effektivt utan adekvat och tydlig information om befintlig och planerad energiinfrastruktur i EU.

Som vi vet följde inte medlemsstaterna rapporteringskraven i den gamla förordningen och det får inte ske med den nya förordningen. Som EU-fördragets väktare måste kommissionen se till att alla medlemsstater följer bestämmelserna och vid lämplig tidpunkt lägger fram all nödvändig information om den förväntade utvecklingen av energiinfrastrukturen.

  Sebastian Valentin Bodu (PPE), skriftlig. – (RO) En samstämmig energipolitik på EU-nivå är fullständigt dömd att misslyckas om inte de 27 medlemsstaterna kan tillhandahålla korrekt och uttömmande rapportering om vilka energiinvesteringar som har gjorts separat i respektive land. Det är dock viktigt att EU:s verkställande organ beaktar behovet av att skydda sekretessbelagd information från nationella myndigheter, eftersom det handlar om känslig information från en mycket viktig marknad.

Europas energisäkerhet är en viktig fråga, men kommissionen bör vara medveten om att den information som varje medlemsstat tillhandahåller separat inte får avslöjas, framför allt när den är av rent affärsmässig karaktär. Genom att medlemsstaterna rapporterar om energiinvesteringar vartannat år kan kommissionen regelbundet göra en analys av den framtida utvecklingen av EU:s energisystem. Därmed kommer det att bli möjligt att ingripa i tid om några luckor eller problem uppstår.

Man bör hitta ett sätt att se till att de rapporteringskrav som kommissionen ställer efterlevs eftersom inte alla medlemsstater respekterade bestämmelserna i den förra förordningen om att informera kommissionen om projekt för investeringar i energiinfrastruktur inom Europeiska gemenskapen.

  Antonio Cancian (PPE), skriftlig. – (IT) I dag röstar vi för en förordning som förstärks genom den ökade makt som Lissabonfördraget ger parlamentet inom ramen för utformningen av energipolitiken. Det är verkligen positivt att institutionerna samarbetar för att planera EU:s bidrag till utformningen och genomförandet av energiinfrastrukturen på ett systematiskt, rationellt och förutseende sätt. Jag tänker på de möjliga fördelarna för utformningen av det transeuropeiska energinätet (TEN-E) och lanseringen av pilotprojekt för koldioxidlagring, som är energins framtid. Informationskraven i förordningen kan dock leda till att politikerna blandar sig i ekonomin alltför mycket och att konkurrensen undergrävs genom att nyheter om projekten sprids. Därför är det viktigt att se till att konfidentialiteten och företagens verksamhet skyddas vid insamlingen och förvaltningen av uppgifterna. Analysen av uppgifterna kommer säkerligen att bidra till att investeringarna används på bästa sätt. Den bör dock åtföljas av konkreta ekonomiska åtgärder för att främja dessa arbeten och främja privata investeringar i sektorn. Marguerite-fonden för infrastruktur, energi och klimatförändringar måste förstärkas. Initiativet är berättigat och nödvändigt, men fonden behöver utökas med EU-resurser som redan är tillgängliga i budgeten och sammankopplas med finansieringsformer som garanteras av Europeiska investeringsbanken och/eller andra ekonomiska institutioner så att den kan få sin beskärda del av värdeökningen av enskilda verksamma offentlig-privata partnerskap.

  Maria Da Graça Carvalho (PPE), skriftlig. – (PT) Lissabonfördraget har gett EU större befogenheter inom energipolitiken.

Det är mycket viktigt att medlemsstaterna samarbetar för att se till att energipolitiken blir effektivare, säkrare och mindre kostsam för medborgarna. Det är nödvändigt att skapa den stabilitet som krävs för att minska risken för ytterligare en gaskris mellan Ukraina och Ryssland. På så sätt garanteras en säker försörjning, vilket medlemsstaterna och konsumenterna förväntar sig.

En av EU:s största prioriteringar är att inrätta ett energiområde. Klimat- och energipaketet syftar till att öka EU-industrins konkurrenskraft i en värld där koldioxidutsläppen omfattas av allt fler begränsningar.

Förordningen om projekt för investeringar i energiinfrastruktur i EU kommer att bidra till att göra marknaden öppnare och mer förutsägbar, till att stödja våra företag samt till att skapa en positiv miljö för konkurrens.

  David Casa (PPE), skriftlig. – (EN) För att kommissionen effektivt ska kunna utföra sina uppgifter beträffande EU:s energipolitik måste den vara välinformerad om all utveckling inom sektorn. Det är en av anledningarna till att jag beslutade mig för att rösta för betänkandet.

  Edite Estrela (S&D), skriftlig. – (PT) Jag röstade för betänkandet om förslaget till rådets förordning om anmälan till kommissionen av projekt för investeringar i energiinfrastruktur inom Europeiska gemenskapen och om upphävande av förordning (EG) nr 736/96 eftersom det kommer att göra det möjligt för kommissionen att övervaka infrastrukturen och förebygga potentiella problem, framför allt miljöproblem. Därför är det värt att betona betydelsen av att bedöma miljöeffekterna av projekt för energiinfrastruktur så att uppförandet och avvecklingen av projekten kan genomföras på ett hållbart sätt.

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. – (PT) Mot bakgrund av betydelsen av en integrerad energipolitik för att bekämpa klimatförändringarna och minska koldioxidutsläppen samt för att garantera effektivitet och mindre energiberoende inom EU, är det nödvändigt med kommunikation och överföring av information om investeringar och projekt för energiinfrastruktur.

Det är mycket viktigt för EU:s energipolitik att kommissionen har en aktuell översyn av utvecklingen av energiinvesteringarna i medlemsstaterna så att den kan utforma en integrerad politik för att främja ökad energieffektivitet och investeringar i renare tekniker och därmed garantera ett minskat beroende av energi från externa leverantörer och fossila bränslen.

Mot denna bakgrund stöder jag förslaget till förordning, och det är framför allt viktigt att förordningen genomförs, vilket inte hände med den förordning den ska upphäva.

  José Manuel Fernandes (PPE), skriftlig. – (PT) Förslaget till förordning bidrar till att inrätta en EU-energipolitik som främjar effektivitet, förtroende och säkerhet. Energieffektivitet är en politisk prioritering för EU mot bakgrund av behovet av att bevara och maximera resurserna samt fullfölja de åtaganden som man har gjort i kampen mot klimatförändringarna.

Jag vill påminna er om att innan vi går vidare med nya projekt måste EU:s 20-procentsmål för energieffektivitet tas med i beräkningen. Det betyder att projekt för investeringar i energiinfrastruktur måste vara förenliga med målet att minst 20 procent av energin ska komma från hållbara, förnybara energikällor senast år 2020. Den energipolitik som förespråkas måste garantera låga koldioxidutsläpp och grundas på solidaritet och hållbarhet. Det är viktigt att systemet är tillförlitligt eftersom driften inte får avbrytas. Man måste ta hänsyn till försämringen av energisektorn när det gäller försörjningen, vilket kan observeras både inom och utanför EU. Det är också värt att uppmärksamma stora investeringar i infrastruktur som gör det möjligt att förebygga säkerhetsproblem i energiförsörjningen.

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. – (PT) Föredraganden anser att förordningen är en verkligt viktig bit i det energipolitiska pusslet i EU. Vi kan inte effektivt främja en energipolitik på unionsnivå utan korrekt information om vår energiinfrastruktur. Bortom vår grundläggande oenighet om EU:s energipolitik kan betänkandet också placeras i en rättslig ram, eller i den inre marknadens ram.

Vissa positiva aspekter övervägs dock, framför allt när man fastställer att det är mycket viktigt att informationens konfidentialitet kan garanteras, och att varje förslag är neutralt och inte blir en marknadsstörning framkallad på politisk väg. Dessutom bör rapporteringskraven vara lätta att uppfylla, så att man undviker onödiga administrativa bördor för företagen och medlemsstaternas eller kommissionen.

Därför beslutade vi oss slutligen för att avstå från att rösta om betänkandet.

  Françoise Grossetête (PPE), skriftlig. – (FR) Jag röstade för Adina-Ioana Văleans betänkande om förslaget till rådets förordning om anmälan till kommissionen av projekt för investeringar i energiinfrastruktur inom Europeiska gemenskapen.

För att kunna skapa en bättre balans mellan utbudet och efterfrågan på energi på EU-nivå och besluta om kloka investeringar i infrastruktur är det mycket viktigt att ha en tillräckligt detaljerad översikt. På så sätt blir det också möjligt att förbättra insynen i marknaderna (samtidigt som man skyddar företagsuppgifterna) och förebygga beroendet av en särskild källa eller plats för energiförsörjningen.

  Ian Hudghton (Verts/ALE), skriftlig. – (EN) Trots besvikelserna över Köpenhamn kan EU inte låta bristen på internationell enighet sakta ned våra insatser för att få till stånd en hållbar energipolitik. Den skotska regeringen fortsätter att bana väg inom området förnybar energi och EU har också en viktig roll när det gäller att föra dagordningen framåt. Det effektiva främjandet av vår energipolitik kräver korrekt information om infrastruktur och jag röstade därefter i dag.

  Alan Kelly (S&D), skriftlig. – (EN) Behovet av en uttömmande insamling av uppgifter om investeringar i energiinfrastruktur inom EU är tydligt. För att kunna planera framtiden på ett bra sätt och betona alla potentiella svårigheter krävs en översikt över de viktigaste tendenserna inom industrin. Energiinfrastrukturen kommer att vara grunden för vår framtida ekonomiska tillväxt. Om EU kan agera tillsammans inom detta område bör det uppmuntras.

  Erminia Mazzoni (PPE), skriftlig. – (IT) Förslaget visar effekterna av de allvarliga problem med gasförsörjningen som uppstod i januari 2009 när kommissionen insåg att EU:s energiinfrastruktur inte var ändamålsenlig. Kommissionens mål, som parlamentet helhjärtat stödde, var att ha en ständigt uppdaterad bild av systemet för energiinfrastruktur. I dag råder stor osäkerhet om huruvida projekten för investeringar kommer att genomföras, vilket dessutom har förvärrats av den ekonomiska krisen. Jag anser att man bör ingripa och komma till rätta med bristen på enhetliga uppgifter och enhetlig information om investeringsprojekt. Utan dessa uppgifter är det omöjligt att analysera den förväntade utvecklingen av EU:s infrastruktur och genomföra en tillfredsställande kontroll ur ett sektorsövergripande perspektiv. Dessutom tillämpas förordning (EG) nr 736/96, som förslaget i fråga upphäver, inte längre enhetligt och den är inte anpassad till den aktuella utvecklingen inom energisektorn. Genom förslaget har vi därför förstärkt det befintliga systemet och gjort det mycket enklare att jämföra information samtidigt som vi har minskat de administrativa bördorna. Slutligen vill jag betona att jag röstade mot ändringsförslag 81 (som innebar att hela kärnenergikedjan skulle ingå i den infrastruktur som omfattas av förordningen) eftersom det redan finns bestämmelser i Euratomfördraget som reglerar dessa frågor.

  Nuno Melo (PPE), skriftlig. – (PT) EU:s energipolitik är mycket relevant om vi ska kunna lyckas med att främst använda förnybar energi inom en nära förestående framtid. I och med Lissabonfördragets ikraftträdande fattas beslut om frågor som rör energipolitiken genom medbestämmande och därför är det nödvändigt att justera de förordningar som grundas på EU:s nya rättsliga ram. Av denna anledning, och för att alla medlemsstater ska kunna meddela planerad utveckling av energiinfrastrukturen på ett tillfredsställande och gynnsamt sätt, behöver en ny förordning genomföras så att detta blir enklare och går snabbare.

  Andreas Mölzer (NI), skriftlig. – (DE) Hela planen grundas förvisso på en god idé – det vill säga förmågan att reagera på flaskhalsar i försörjningen – men medlemsstaterna har redan underlåtit att följa rapporteringskraven i den gamla förordningen. Det förslag som vi har framför oss verkar inte leda till några stora förändringar i detta avseende. Enligt förslagets nuvarande utformning kan varken marknadsinterventioner eller överdrivna administrativa kostnader för företag kan uteslutas. Av denna anledning och för att inte uppmuntra byråkrati röstade jag mot betänkandet.

  Franz Obermayr (NI), skriftlig. – (DE) Syftet med resolutionsförslaget är att se till att medlemsstaterna tillhandahåller korrekt information om sina projekt inom området energiinfrastruktur. Så fort ett projekt inom energisektorn inleds eller avvecklas måste detta rapporteras till kommissionen så att den har möjlighet att utarbeta nya eller ändrade projektförslag. Därmed får den stort inflytande över energidiversifieringen i enskilda medlemsstater. Detta är ytterligare ett steg mot centralisering och därför röstade jag mot förslaget till resolution.

  Rovana Plumb (S&D), skriftlig. – (RO) Syftet med förslaget till förordning är att se till att kommissionen regelbundet får korrekt information om EU:s projekt för investeringar i energiinfrastruktur så att den kan fullgöra sina skyldigheter, framför allt vad gäller dess bidrag till den europeiska energipolitiken.

Den upphävda förordningen anses vara omodern eftersom den inte speglar de stora förändringar som har skett i energisektorn sedan 1996 (EU:s utvidgning och de aspekter som hänger samman med energiförsörjningstrygghet, förnybara energikällor, klimatpolitik och EU:s nya roll inom energisektorn enligt Lissabonfördraget). Jag röstade för betänkandet eftersom EU-lagstiftningen bör uppdateras inom alla områden, framför allt inom energisektorn.

  Teresa Riera Madurell (S&D), skriftlig. – (ES) Förordningen är mycket viktig eftersom dess syfte är att se till att kommissionen regelbundet får korrekt information om projekt för investeringar i energiinfrastruktur, både på nationell och gränsöverskridande nivå, så att EU kan se till att den inre marknaden fungerar korrekt samt att alla medlemsstater har en säker energiförsörjning. Den syftar till att uppdatera 1996 års förordning vad gäller EU:s åtaganden för säker försörjning, klimatförändringar och förnybar energi efter Lissabonfördragets ikraftträdande. Betänkandet är av särskilt intresse eftersom det förstärker förordningens roll som ett system för tidig varning om brister i sammanlänkningarna. Utskottet för industrifrågor, forskning och energi har alltid betonat behovet av att uppnå 10 procents sammanlänkning mellan medlemsstaterna, i enlighet med vad Europeiska rådet har fastställt, och alla bestämmelser som betonar bristerna i detta avseende är mycket positiva. Därför röstade jag för betänkandet.

  Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE), skriftlig. – (EN) Jag röstade för den slutgiltiga resolutionen, främst på grund av att vi under omröstningen lyckades få medbestämmande, vilket är en stor seger. För första gången har vi fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (Lissabonfördraget) som rättslig grund på energiområdet för medbestämmande mot kommissionens vilja. En ännu större historisk händelse är att vi för första gången under min tid i parlamentet har lyckats bli av med Euratomfördraget som rättslig grund, även om förordningen också omfattar öppenhet när det gäller investeringar i kärnkraftssektorn. Detta bekräftades genom att vi röstade för ändringsförslag 30 om att ta upp kärnbränsle som en primär energikälla i förordningen. Givetvis måste vi kämpa för att behålla denna seger i de kommande trepartsförhandlingarna med rådet och kommissionen. Minst fem år innan uppförandet påbörjas måste medlemsstaterna tillhandahålla information om investeringarnas storlek och art när det gäller energiprojekt. Detta är ett mycket klokt steg mot en bättre framtida energisituation eftersom kommissionen kommer att få en bättre uppfattning om hur energimarknaden utvecklas. Den kommer att vara tvungen att ta hänsyn till förnybara energikällor, däribland decentraliserade källor. Alla enskilda benämningar av ”koldioxidsnål”, den kärnkraftsvänliga trojanska hästen, har strukits.

(Röstförklaringen kortades ned i enlighet med artikel 170.)

  Marie-Christine Vergiat (GUE/NGL), skriftlig. – (FR) Jag röstade mot Adina-Ioana Văleans betänkande eftersom det efterlyser en avreglering av energisektorn och en liberal europeisk energipolitik. Vi känner alla till vilka tragiska konsekvenser det skulle få för de anställda inom sektorn och för fler och fler av våra medborgare, som till och med regelbundet kan komma att drabbas av strömavbrott.

I betänkandet befästs marknadens företräde och offentliga ingripandens neutralitet och ”ekonomiska aktörer” prioriteras. Vi kan vara säkra på vems intressen de tjänar. Vi har anledning att oroa oss för bevarandet av den befintliga infrastrukturen när man i ett ändringsförslag efterlyser en garanti för att prioriterade investeringar enbart kommer att genomföras i energimarknadens intresse.

Det räcker inte att bara lägga till ordet ”solidaritet” i ett ändringsförslag för att göra EU:s energipolitik godtagbar när man i samma ändringsförslag dessutom förbjuder EU att ingripa i marknadens funktion. Det ger en helt ny innebörd åt begreppet ”rättvis konkurrens”.

I allmänhet bör man inte koncentrera sig på att försöka tilldogose en allt större efterfrågan på energi utan man bör snarare använda ytterligare resurser för nya investeringar i infrastruktur i syfte att förbättra energieffektiviteten.

Trots den pågående ekonomiska krisen fortsätter nyliberala dogmer att vara grunden för många av EU:s politikområden.

Resolutionsförslag: RC-B7-0116/2010

  Zigmantas Balčytis (S&D), skriftlig. – (LT) Jag stöder helhjärtat resolutionen och observationerna i den. Jag är nöjd med att presidentvalet i Ukraina speglade de stora framsteg Ukraina har gjort och att det gick bättre än de tidigare valen, framför allt när det gäller respekt för medborgarnas rättigheter och för politiska rättigheter, bland annat mötes-, förenings- och yttrandefrihet. Iakttagande av internationella valstandarder visar att Ukraina håller på att ta steget mot en mogen demokrati och ett närmare samarbete med EU, grundat på ömsesidig respekt för EU:s grundläggande värden. Vi måste uppmuntra Ukraina att aktivt delta i det östliga partnerskapet och stödja landets insatser att garantera mer demokrati och respekt för rättsstatsprincipen samt för mänskliga rättigheter och grundläggande friheter såväl som dess åtaganden att garantera marknadsekonomi, hållbar utveckling och sunt styrelseskick.

  Vilija Blinkevičiūtė (S&D), skriftlig. – (LT) Jag var en av dem som var med och utarbetade resolutionen och därför röstade jag för de mål som ställs upp i den. Efter presidentvalet måste Ukraina närma sig Europeiska unionen. Det gläder mig mycket att Ukraina tar bestämda steg mot demokrati och att landet förstår att det har en berättigad plats i EU-ländernas demokratiska gemenskap. Dörren till Europa bör stå öppen för Ukraina.

Öppna val är ett viktigt steg för att stärka den demokratiska statens grundvalar. Även om det fanns observatörer som meddelade att det ukrainska presidentvalet genomfördes med högt ställda kvalitetskrav och enligt demokratiska principer bör Ukrainas myndigheter ändå anta tydliga vallagar. Yttrandefrihet och mediepluralism måste garanteras alla medborgare och valbara kandidater i Ukraina.

Det är mycket viktigt för Ukraina att medverka i det östliga partnerskapet och i den parlamentariska församlingen Euronest, som samarbetar med Europaparlamentet. I dag är Ukraina ett europeiskt land som har rätt att fatta beslut om Europa. Europeiska unionen måste samarbeta intensivt med Ukraina för att stärka den demokratiska processen och integrera landet i EU.

  Sebastian Valentin Bodu (PPE), skriftlig. – (RO) Ukrainas nyvalde president skickar en viktig signal genom att välja Bryssel som destination för sitt första utlandsbesök. Ukraina är ett land med europeiska ambitioner och det faktum att president Viktor Janukovitj besöker EU:s huvudstad för att träffa ledande kommissionsledamöter understryker att Kiev söker sig västerut.

Den nyvalde ukrainske presidenten står inför stora utmaningar i en tid då Internationella valutafonden har upphävt samarbetsavtalet med Kiev på grund av flera ouppfyllda eller brutna åtaganden. Det är viktigt att president Viktor Janukovitj inte glömmer de löften han gav den dag han tillträdde. Den nye ledaren i Kiev påpekade att Ukraina behöver inre stabilitet och måste bekämpa korruption och konsolidera ekonomin på sunda grundvalar. Ukraina måste återfå förtroendet inom affärssektorn och världssamfundet för att lyckas få bukt med den ekonomiska tillbakagången som förvärrats av ett instabilt politiskt klimat.

Slutsatsen av valkampanjen och president Viktor Janukovitjs tillträde måste signalera ett slut på sådana populistiska grepp som att till exempel på konstgjord väg öka befolkningens inkomster trots den ohållbara ekonomiska grunden. President Viktor Janukovitjs invigningstal inger hopp hos världssamfundet om att läget kan återgå till det normala i Ukraina. Det återstår att se under den närmaste tiden om dessa ord också visar sig i handling.

  Nikolaos Chountis (GUE/NGL), skriftlig. – (EL) Jag lade ned min röst eftersom jag anser att förbindelserna mellan Europeiska unionen och andra länder bör karaktäriseras av jämlikhet, ömsesidigt fördelaktiga handelsmässiga och ekonomiska relationer, icke-inblandning i andra länders inre utvecklingsangelägenheter och demokratiska processer och, naturligtvis, av respekt för folkviljan. Uppbyggandet av ett fredligt Europa förutsätter, vid sidan av allt annat, att varje land har möjlighet att själva besluta om sina internationella förbindelser utan pålagor eller tryck utifrån. Eftersom energisäkerhet är en avgörande faktor för medlemsländerna i Europeiska unionen är Ukrainas roll viktig och därför bör landet uppmuntras att ta itu med sina energiproblem genom att förbättra förbindelserna med Ryssland genom att ingå bilaterala avtal. Det skulle gynna båda sidor och garantera ett obrutet flöde av naturgas till Europa.

  Robert Dušek (S&D), skriftlig. – (CS) Jag välkomnar den kompromissresolution som har utarbetats om Ukraina. Man talar inte bara om hur demokratiskt det senaste valet var, utan föreslår även lösningar på problem som transitleveranser av olja och naturgas, med en uppmaning till Ukraina att anta fördraget om energigemenskapen samt lagstiftning som är förenlig med direktiv 2003/55/EG. Jag håller med om att en aktiv och positiv inställning till EU från Ukrainas sida inte är det enda bedömningskriteriet. Ukraina måste även prioritera goda förbindelser med sina grannländer, de länder som ingår i det östliga partnerskapet och Euronest. Jag stöder förslagen och även de övriga villkor som ställs i kompromissresolutionen i stort, och jag kommer att rösta för att de antas.

  Edite Estrela (S&D), skriftlig. – (PT) Jag röstade för det gemensamma resolutionsförslaget som understryker vikten av att stärka samarbetet mellan EU och Ukraina. Den politiska och ekonomiska stabiliseringen av landet och ett stärkt samarbete mellan Ukraina och EU på energiområdet är förutsättningar för att kunna erkänna Ukrainas europeiska ambitioner. EU:s stabilitet hänger också på stabiliteten i grannländerna.

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. – (PT) Jag minns den hoppfulla känsla som åtföljde den orangea revolutionen, och den brytning med landets sovjetinfluerade förflutna som revolutionen medförde för det ukrainska folket. Jag minns löftena om framgång, framsteg, demokrati och samarbete, som vid den tiden utfärdades till ukrainarna, både inom och utom landet. Då såg det ut som om Europeiska unionen var det rimliga målet för ett folk som tydligt höll på att vända sig åt väster.

Nu när euforin lagt sig ser man tydligt att den orangea revolutionens protagonister inte kunde leva upp till utmaningen. Det står också klart att folket är besviket över hur landet sköts.

Valet av den kandidat som förlorade mot Viktor Jusjtjenko i december 2004 visar antingen på en allvarlig splittring inom landet eller på en omsvängning i folkkänslan, nu med en positivare inställning till ryskt inflytande.

Jag anser att det är viktigt att Europeiska unionen fortsätter att framstå som ett attraktivt alternativ för ukrainarna, och att den bör använda de vägar som står till förfogande för att göra det. Jag hoppas att Ukraina håller ut och framhärdar med den inre demokratiseringen och att landet, med tanke på sitt förflutna och sin historia, rör sig mot konvergens med EU, en process som avslutas med att landet blir en fullvärdig medlem i EU.

  José Manuel Fernandes (PPE), skriftlig. – (PT) Efter östblockets och Sovjetunionens sönderfall har det ukrainska folket och de ukrainska institutionerna varit fast beslutna att demokratisera landet och skapa ett modernt samhälle genom att utveckla ett socialt, ekonomiskt och politiskt system som befäster rättssäkerheten och respekten för de mänskliga rättigheterna, trots de svårigheter som normalt hör samman med en stat som omdanar sin strukturella organisation och politiska identitet.

I egenskap av referenspunkt och en plats där fred och ekonomisk, social och kulturell utveckling främjas för medborgarna, har Europeiska unionen en skyldighet att ta på sig en avgörande roll i utvecklingen av ett demokratiskt system i Ukraina, och även att stärka möjligheterna till integration i EU. Detta kommer även att bidra till att mildra de regionala konflikter som finns inom landet, vilket är av stor strategisk vikt för EU mot bakgrund av förbindelserna med Ryssland och Centralasien, och särskilt då med tanke på energifrågan. I denna process skulle jag också vilja framhålla resolutionsförslagets bidrag till integrationen av en stor grupp ukrainska invandrare i EU, och för att föra fram den roll som unga människor och utbildning spelar för den sociala, ekonomiska och kulturella utvecklingen i Ukraina.

  Cătălin Sorin Ivan (S&D), skriftlig. – (RO) Mot bakgrund av dagens omröstning om resolutionen om situationen i Ukraina välkomnade vi inte bara att presidentvalet genomfördes i enlighet med demokratiska principer, utan även installationen av den nya presidenten, som vi förväntar oss ska följa en öppen och samarbetsinriktad politik gentemot EU. Vi betonar betydelsen av att ingå ytterligare överenskommelser på energiområdet och därigenom säkra en trygg energiförsörjning. Med vår röst välkomnade vi även behovet av fortsatt diskussion, med målsättningen att skapa ett generöst system för beviljande av viseringar. Ukraina har genom dagens budskap bjudits in till ett fortsatt arbete med oss, för att definitivt engagera sig för en demokratisk utveckling. Med denna röst har vi åter bekräftat vad vi sagt även tidigare, dvs. att vi måste visa öppenhet genom dialog och fasta åtaganden för att uppmuntra Ukraina att främja en proeuropeisk utveckling. Ukraina måste emellertid visa sig vara en pålitlig partner för oss.

  Tunne Kelam (PPE), skriftlig. – (EN) Jag stödde ändringsförslag 2 till det gemensamma resolutionsförslaget om situationen i Ukraina, som lades fram av gruppen Europeiska konservativa och reformister, där man uttrycker oro för att gasledningsprojektet Nord Stream underminerar solidaritetsprincipen när det gäller EU:s energisäkerhet och att den kommer att utformas så att Ukraina kringgås. Även om det inte är direkt relevant i Ukrainas nuvarande situation, delar jag fullständigt åsikten att Nord Stream-projektet har konstruerats av den ryska regeringen, främst som ett politiskt projekt med målsättningen att dela Europa och isolera, inte bara Ukraina, utan även vissa nya medlemsstater. Ändringsförslaget är en påminnelse om att debatten om Nord Stream inte är avslutad, utan kommer att fortsätta. Europeiska unionen, som rör sig mot en gemensam energimarknad i och med genomförandet av principen om energisolidaritet, kan inte förlita sig på en långsiktig relation med politiskt orienterade statligt ägda monopol som redan misslyckats ekonomiskt och som utmanar grundläggande EU-principer om fri konkurrens, öppenhet och uppdelning av produktion, transport och distribution.

  Iosif Matula (PPE), skriftlig. – (RO) Jag röstade för resolutionsförslaget som lades fram av Europeiska folkpartiets grupp (kristdemokrater), eftersom jag anser att EU måste hjälpa Ukraina att genomföra demokratiska reformer och införa europeiska värderingar, och garantera de mänskliga rättigheterna och minoriteters rättigheter.

Den nyinstallerade ukrainske presidenten vann valet på ett program som garanterar minoriteters rättigheter, och EU måste stötta ett effektivt och långsiktigt genomförande av detta program. Mot bakgrund av detta behöver lagen om genomförandet av den europeiska stadgan om landsdels- eller minoritetsspråk anpassas och verkställas. Tidigare åtgärder, som drastiskt begränsade möjligheterna för skolor att undervisa på minoritetsspråk, måste upphävas. Minoriteternas representation i lokala, stadsdels-, regionala och centrala institutioner i Ukraina måste förbättras. Respekten för alla minoriteters rättigheter måste garanteras i enlighet med europeiska normer, inklusive ryssars, polackers, tartarers, bulgarers, grekers, rumäners, ungrares, judars och romers rättigheter. Ingen minoritet får förbises.

Jag vill rikta uppmärksamheten mot behovet av att bevara och återupprätta det kulturella och historiska arv som finns i Tjernivtsi-regionen, som utgör en del av ett judiskt, tysk–österrikiskt, polskt, rumänskt, ryskt och ukrainskt kulturarv. Jag anser att bevarandet av detta värdefulla europeiska, mångkulturella och mångsekteristiska arv, som omfattar kyrkogårdar, monument, byggnader och kyrkor i norra Bukovina, måste vara ett prioriterat mål i samarbetet mellan EU och Ukraina.

  Nuno Melo (PPE), skriftlig. – (PT) Det val som nyligen genomfördes i Ukraina är, med hänsyn till de uttalanden som gjordes av OSSE/ODIHR:s valobservatörsuppdrag, som ansåg att de flesta internationella normer hade följts, en signal om att landet fortsätter att utvecklas i positiv riktning genom att röra sig mot en framtida integration i EU. Det är emellertid av avgörande vikt att de ukrainska politikerna och myndigheterna engagerar sig för att snabbt skapa politisk och ekonomisk stabilitet. För att lyckas med detta måste de nödvändiga författningsmässiga reformerna genomföras genom att befästa rättsäkerheten, etablera en social marknadsekonomi och genom förnyade insatser för att bekämpa korruption samt en förbättring av företags- och investeringsklimatet.

  Andreas Mölzer (NI), skriftlig. – (DE) Resolutionsförslaget om situationen i Ukraina tar på ett mycket belysande sätt upp den rådande situationen i landet och omständigheterna kring presidentvalet. Parlamentet påminner ukrainska politiker och myndigheter om behovet av politisk och ekonomisk stabilitet, vilket i synnerhet kan uppnås genom författningsmässiga reformer, ett befästande av rättsäkerheten, etablering av en social marknadsekonomi, förnyade insatser för att bekämpa korruption samt en förbättring av det ekonomiska och investeringsmässiga klimatet. Det är emellertid min åsikt att det snabba välkomnandet av landet in i frihandelszonen, med andra ord EU:s gemensamma inre marknad, går för långt. Ukraina måste metodiskt bygga upp och stärka sin ekonomi och komma fram till vilka behov man har. Trots att Ukraina är EU-vänligt får vi inte glömma eller bortse från att landet har djupa rötter inom den ryska inflytandesfären, och det måste vi ta med i beräkningen. Av dessa skäl har jag lagt ned min röst om resolutionsförslaget.

  Franz Obermayr (NI), skriftlig. – (DE) Texten innehåller några bra uttalanden, som till exempel fördömandet av den kommunistiska regimen. Å andra sidan anser jag inte att det är förnuftigt med långtgående viseringslättnader eller ett snabbt välkomnande av Ukraina på den gemensamma marknaden. Av det skälet avstod jag från att rösta.

  Kristiina Ojuland (ALDE), skriftlig. – (ET) Herr talman, jag röstade för Europaparlamentets resolution om situationen i Ukraina. Jag anser bland annat att vi bör ta den valde president Viktor Janukovitjs beslut att komma till Bryssel för sitt första utlandsbesök mycket seriöst. Det är ett tydligt tecknen på att Ukraina fortsätter integreras i Europeiska unionen. Jag anser att det är viktigt att EU visar sitt stöd för Ukraina i den nuvarande situationen genom att ingå ett samarbetsavtal och även garantera viseringsfrihet, under förutsättning att Ukraina lever upp till sina åtaganden. Dörrarna till Europeiska unionen måste stå öppna för Ukraina.

  Wojciech Michał Olejniczak (S&D), skriftlig. – (PL) Jag välkomnar att presidentvalet i Ukraina genomfördes i enlighet med demokratiska normer. Den ukrainska demokratin har under upptakten till 2010 visat att den lever. Det höga valdeltagandet är särskilt värt att notera. I dag har det ukrainska valet i sig inte gett upphov till några reservationer som skulle kunna leda till att det kan bestridas i domstol.

Europeiska unionen får inte nöja sig med bifallsyttringar över hur valet genomfördes. Det är av yttersta vikt att stegvis erbjuda Ukraina ett europeiskt perspektiv. Det första steget bör vara delaktighet i det östliga partnerskapet och det sista bör vara medlemskap i Europeiska unionen. EU måste fortsätta med de öppna dörrarnas politik gentemot Ukraina. Det är upp till Ukraina att besluta om vilken grad av integrering med olika gemenskaper man vill ha – det bör vara avhängigt ett suveränt beslut som fattas av det ukrainska samhället.

En förbättring av förbindelserna mellan Ukraina och Ryssland är av avgörande intresse för Europeiska unionen, då konsekvenserna av de bilaterala förbindelserna mellan Ukraina och Ryssland även berör EU:s medlemsstater. Jag välkomnar tillkännagivandet om att det skett en förbättring i dessa förbindelser.

  Justas Vincas Paleckis (S&D), skriftlig. – (LT) Presidentvalet i Ukraina överensstämde med internationella normer för hur val ska genomföras. Landet har tagit ett steg mot den europeiska demokratin. Detta är beviset på att Ukraina i allt högre grad anser sig vara del av de europeiska demokratiska staternas gemenskap.

Låt oss hoppas att den nye ukrainske presidenten visar sig vara en pålitlig partner som vi kan samarbeta med för att stärka stabiliteten och den ekonomiska utvecklingen i Östeuropa tillsammans med andra grannländer. En av de viktigaste praktiska åtgärderna för förbindelserna mellan EU och Ukraina vore en förenkling av viseringsreglerna med slutmålet att avskaffa visumtvånget för ukrainska medborgare som reser till EU.

Jag röstade för resolutionen eftersom den tar upp de positiva förändringar som skett i ett sådant viktigt grannland till EU, även om det fortfarande återstår många komplikationer och spänningar mellan olika myndigheter inom landet.

  Jarosław Leszek Wałęsa (PPE), skriftlig. – (PL) Under detta plenarsammanträde röstade vi om Europaparlamentets resolution om situationen i Ukraina. Jag gav resolutionen mitt stöd eftersom den är en mycket viktig avsiktsförklaring som visar att vår union noggrant följer demokratiutvecklingen i Ukraina. Resolutionen ger generellt sett en god uppfattning om riktningen för presidentvalet och uppmanar till handling för att skapa politisk och ekonomisk stabilitet i landet. En nyckelfaktor är behovet av att stärka samarbetet mellan Ukraina och EU, och då särskilt på energiområdet. Sett från min utgångspunkt fanns två kontroversiella ändringsförslag. Det första avsåg minoritetsspråk. Jag röstade mot detta ändringsförslag, då det ökade förutsättningarna att använda ryska istället för ukrainska. Det andra ändringsförslaget avsåg gasledningen Nord Stream. I det fallet röstade jag för ändringsförslaget, eftersom jag vill tydliggöra mitt motstånd mot uppförandet av denna gasledning.

Resolutionsförslag: RC-B7-0123/2010

  Elena Oana Antonescu (PPE), skriftlig. – (RO) Europeiska unionen kämpade för att Förenta nationernas råd för mänskliga rättigheter (UNHRC) skulle inrättas och har tillsammans med medlemsländerna intagit en tätposition när det gäller att spela en aktiv roll för att stötta ett organ som effektivt ska kunna hantera nutidens angrepp mot de mänskliga rättigheterna. Den nya institutionella struktur som inrättats efter Lissabonfördragets ikraftträdande skapar en möjlighet för EU att förbättra sammanhanget, profilen och trovärdigheten hos EU:s agerande som deltagare i FN:s råd för mänskliga rättigheter. Därför är det viktigt att EU intar en gemensam, konsoliderad ståndpunkt om alla frågor som ska diskuteras vid det trettonde mötet i UNHRC. EU måste som delaktig i FN:s utvidgade system driva ett effektivt påverkansarbete och även i fortsättningen engagera sig för att finna en gemensam ståndpunkt. Dessutom krävs det ökad flexibilitet när det gäller mindre viktiga frågor för att göra det möjligt att reagera snabbare och mer effektivt vid förhandlingar om grundläggande frågor. Framför allt måste unionen aktivt engagera sig för att skapa målmedvetna mekanismer för UNHRC för att det snabbt och effektivt kunna reagera på kriser när det gäller mänskliga rättigheter i Iran, Afghanistan, Irak och Jemen.

  Zigmantas Balčytis (S&D), skriftlig. – (EN) De mänskliga rättigheterna kränks fortfarande i många länder och det är olyckligt att världssamfundet ibland inte i tid och på rätt sätt tar itu med grova kränkningar. Vi saknar en samordnad strategi på den internationella arenan. EU:s roll som global aktör har växt under de senaste decennierna och den nyligen inrättade europeiska avdelningen för yttre åtgärder enligt Lissabonfördraget skulle kunna hjälpa Europeiska unionen att agera mer effektivt för att möta globala utmaningar och ta itu med kränkningar av de mänskliga rättigheterna på ett mer sammanhängande, konsekvent och ändamålsenligt sätt. EU har nu en fantastisk möjlighet att stärka sin roll i FN:s råd för mänskliga rättigheter och borde utnyttja den fullt ut för att öka synligheten och trovärdigheten hos EU:s agerande på människorättsområdet.

  Mara Bizzotto (EFD), skriftlig. – (IT) Den kompromissresolution som lagts fram för omröstning här i parlamentet innehåller olyckligtvis passager som hindrar mig från att rösta för den. FN:s råd för mänskliga rättigheter (UNHRC) är ett politiskt organ som är utsatt för ”överdriven politisering”, såsom det uppmärksammas i resolutionstexten. Jag anser emellertid att vi skulle kunna ha sagt mycket mer, särskilt då vi behandlar ett ämne som är känsligt och viktigt för så många av oss, det vill säga de mänskliga rättigheterna. När jag läser texten noterar jag en olycklig svaghet – kanske inte när det gäller den diplomatiska politiken, men förvisso hos den politik som gäller värderingar – och det är bristen på beslutsamhet när man kritiserar de välkända aspekter som gör UNHRC till ett så kontroversiellt organ. Vi skulle faktiskt ha kunnat visa mer beslutsamhet och uttalat oss starkare mot Irans kandidatur inför nästa val till FN:s råd för mänskliga rättigheter. Det finns ingen särskild hänvisning till den vettlösa sammansättningen av ett råd där det sitter alltför många medlemmar som knappast kan sägas ha några kvalifikationer att uttala sig om mänskliga rättigheter och som uppenbarligen har ännu färre meriter för att kunna döma eller ställa någon inför rätta. Jag lägger ned min röst och visar därmed att jag förhåller mig skeptisk till denna text. Jag lägger ned min röst med förhoppning om att parlamentet tar av sig sin diplomatiska hatt – det är inte parlamentets sak att vara diplomatiskt – och tar sig an kampen för värderingar och för mänskliga rättigheter på ett modigare sätt.

  Nikolaos Chountis (GUE/NGL), skriftlig. – (EL) Jag lade ned min röst trots att resolutionsförslaget innehåller positiva aspekter, men viktiga ändringsförslag som lagts fram av gruppen Europeiska enade vänstern/Nordisk grön vänster röstades ned och till följd av detta blev innehållet bristfälligt. Europeiska unionen måste stödja FN:s insatser att se till att de mänskliga rättigheterna respekteras överallt i världen. Den måste gå i bräschen för detta slags initiativ, och desto mer i dessa dagar när kränkningar tenderar vara regel för autokratiska regimer som ägnar sig åt ”kapitalistiskt våld” för att införa sin samhällsfientliga politik. EU måste åter granska sina förbindelser med staten Israel, och allvarligt beakta Israels militära insatser på palestinskt territorium och angreppen på det palestinska folkets rättigheter, inklusive rätten för dem att till slut förvärva sitt eget land. EU måste avstå från att ta del av amerikanska kampanjer för ”demokratiexport” och skapa ett ramverk för internationella förbindelser som respekterar internationell rätt och stärker FN:s roll.

  Anna Maria Corazza Bildt, Christofer Fjellner, Gunnar Hökmark och Anna Ibrisagic (PPE), skriftlig. − Moderaterna har idag 25/02/2010 röstat för den gemensamma resolutionen om det trettonde mötet i FN:s råd för mänskliga rättigheter, B7-0123/2010. Vi vill dock framhålla att vi anser att EU:s medlemsstater generellt bör uppmanas till att fördöma brott mot de mänskliga rättigheterna samt anser att det är beklagligt att FN:s råd för mänskliga rättigheter inte klarat av att tillräckligt snabbt hantera allvarliga människorättssituationer även i andra länder än de som nämns i resolutionen, till exempel Kuba med flera länder.

  Vasilica Viorica Dăncilă (S&D), skriftlig. – (RO) Jag måste understryka att det är ett absolut nödvändigt villkor att alla parter under alla omständigheter följer internationell lagstiftning om mänskliga rättigheter och humanitär rätt för att vi ska kunna skapa en rättvis och varaktig fred världen över.

Jag anser att ett samordnat agerande på EU-nivå av både Europeiska unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik och medlemsstater som efterlyser en stark gemensam ståndpunkt skulle garantera att de som är skyldiga till brott mot internationell lagstiftning om mänskliga rättigheter och humanitär rätt hålls ansvariga.

  Proinsias De Rossa (S&D), skriftlig. – (EN) Jag röstade för resolutionen om Förenta nationernas plattform för jämställdhetsinsatser (United Nations Platform for Action for Gender Equality), som identifierar de viktigaste åtgärderna som krävs för att Europeiska unionen ska kunna leva upp till de strategiska målen om jämställdhet mellan kvinnor och män. Det finns ett tydligt behov av att kommissionen ökar sina insatser att sammanställa jämförbara data över viktiga indikatorer inför uppföljningen av handlingsplattformen, och sedan utarbetar regelrätta översikter över jämställdhetsintegreringsinitiativ på en rad politiska områden. Det är särskilt viktigt att övervaka och agera för jämställdhetsaspekterna fattigdom, våld och flickors behov. I uppföljningen av kommissionens färdplan för jämställdhet 2006–2010 måste man beakta de långsiktiga konsekvenser som den ekonomiska krisen och klimatförändringarna kan få i ett samhälle som blir äldre och mer etniskt diversifierat. Sexuell och reproduktiv hälsa och sexuella och reproduktiva rättigheter bör uppmärksammas och föras fram i EU och upp på global nivå. Europeiska unionen bör bli part till FN:s konvention om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor, ett steg som nu är möjligt tack vare Lissabonfördragets ikraftträdande.

  Edite Estrela (S&D), skriftlig. – (PT) Jag röstade för den gemensamma resolutionen om det trettonde mötet i FN:s råd för mänskliga rättigheter. EU:s nya institutionella struktur erbjuder en unik möjlighet att öka unionens samstämdhet, synlighet och trovärdighet i FN:s råd för mänskliga rättigheter. Agerandet från den höga representanten för utrikes frågor och säkerhetspolitik kommer också att stärka EU:s möjligheter att samarbeta med länder från andra regionala block i syfte att stoppa kränkningar av de mänskliga rättigheterna, inklusive våld riktat särskilt mot kvinnor och barn.

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. – (PT) Politiseringen av FN:s råd för mänskliga rättigheter (UNHRC) och blockaden mot dem som vill att man vidtar kraftfullare åtgärder mot kränkningarna av mänskliga rättigheter på olika håll i världen motiverar en ändring av rådets struktur och arbetssätt. Nyheten att Iran kandiderar är bara ytterligare ett tecken på att UNHRC är på väg att förlora i trovärdighet och säkerhet, när länder som upprepade gånger kränkt de mänskliga rättigheterna kan utnyttja ett medlemskap i människorättsrådet för att försöka framstå i en bättre dager.

Europeiska unionen måste aktivt delta i människorättsrådets arbete, utan att bortse från dess begränsningar och problem, och försöka förmedla en välavvägd men ändå korrekt och krävande bild av vad respekten för de mänskliga rättigheterna borde innebära. Om EU gör detta kommer vi att kunna ta vårt eget ansvar i frågan.

  José Manuel Fernandes (PPE), skriftlig. – (PT) FN:s råd för mänskliga rättigheter är en plattform för universella mänskliga rättigheter och ett forum för att hantera människorättsfrågor inom FN-systemets ram. Att främja och skydda en allmän tillämpning av de mänskliga rättigheterna är en del av EU:s rättsliga, etiska och kulturella regelverk och en av de viktigaste faktorerna när det gäller unionens sammanhållning och integritet.

Jag är säker på att EU:s medlemsstater motsätter sig alla försök att undergräva de mänskliga rättigheternas universalitet, odelbarhet och ömsesidiga beroende. Jag förväntar mig ett aktivt deltagande från medlemsstaternas sida i den årliga diskussionen om rättigheterna för personer med funktionshinder och det årliga mötet om barnets rättigheter … Jag vill betona betydelsen av det trettonde mötet i FN:s råd för mänskliga rättigheter, där ministrar och andra företrädare på hög nivå kommer att närvara. På föredragningslistan återfinns den ekonomiska och finansiella krisen och utbildningen om FN:s förklaring om de mänskliga rättigheterna. Slutligen vill jag säga att jag välkomnar Förenta staternas förnyade engagemang i FN:s organ, dess konstruktiva arbete för yttrandefriheten under FN:s 64:e generalförsamling och att landet väljs in som medlem av FN:s råd för mänskliga rättigheter.

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. – (PT) Vi instämmer i högsta grad i det som sägs i betänkandet om de mänskliga rättigheternas universalitet, odelbarhet och ömsesidiga beroende. Samtidigt måste vi emellertid betona att denna ståndpunkt är oförenlig med den allvarliga attack på arbetarnas och folkens rättigheter som orsakats av det kapitalistiska systemets kris, inklusive hög arbetslöshet, ökad fattigdom och de allt större problemen med att få tillgång till offentliga tjänster av god kvalitet till rimliga priser. Dessvärre tog inte majoriteten i Europaparlamentet vederbörlig hänsyn till denna konflikt.

Vi beklagar att parlamentet avvisade ändringsförslagen från vår grupp, framför allt följande:

- Europarlamentet framhåller att FN:s medlemsstater bör främja en oberoende livsmedelsproduktion och livsmedelssäkerhet som ett instrument för att minska fattigdom och arbetslöshet.

- Europaparlamentet välkomnar att en rapport från FN:s högkommissionär för mänskliga rättigheter om kränkningarna av de mänskliga rättigheterna i Honduras sedan statskuppen står på föredragningslistan för det trettonde mötet. Parlamentet uppmanar EU:s medlemsstater att arbeta för och stödja ett kraftfullt uttalande som fördömer statskuppen och som stöder återupprättandet av demokrati och rättsstatsprincipen i landet.

- Europaparlamentet uttrycker sin oro över läget i Colombia, framför allt upptäckten av tusentals oidentifierade döda.

  Sylvie Guillaume (S&D), skriftlig. – (FR) Jag röstade för resolutionen om det 13:e mötet i FN:s råd för mänskliga rättigheter. För det första välkomnar jag initiativet att som en viktig punkt på dagordningen låta människorättsrådet behandla frågan om hur den globala ekonomiska och finansiella krisen påverkar möjligheterna att förverkliga alla mänskliga rättigheter. Jag vill också lyfta fram behovet av att EU antar en kraftfull gemensam ståndpunkt om uppföljningen av informationsuppdraget om konflikten i Gaza och södra Israel. I det sammanhanget är det mycket viktigt att Goldstone-rekommendationerna genomförs. Slutligen är det särskilt oroande att Iran ställer upp i valet till människorättsrådet, som ska genomföras i maj 2010. Det måste följas upp med kraftfulla EU-åtgärder för att förhindra att länder med tvivelaktiga meriter på människorättsområdet väljs in.

  Nuno Melo (PPE), skriftlig. – (PT) FN:s råd för mänskliga rättigheter är ett mellanstatligt organ vars huvudsyfte är att motverka kränkningar av de mänskliga rättigheterna. En av hörnstenarna i EU:s sammanhållning och integritet är respekt och skydd för de mänskliga rättigheternas universalitet. Jag vill därför framhålla att jag stöder människorättsrådet och hoppas att de ska fortsätta att bekämpa alla typer av diskriminering.

  Frédérique Ries (ALDE), skriftlig. – (FR) Vår resolution riktar sig till FN:s råd för mänskliga rättigheter, en institution som vi hade velat framhålla som en av världens beskyddare av rättigheter, viktiga värden och de mest grundläggande av friheter. Jag använder konditionalis, eftersom människorättsrådets legitimitet i hög grad undergrävs av dess brist på opartiskhet.

Nu har vi plötsligt dessutom frågan om Irans kandidatur. Detta är en provokation. Denna stat, denna regering, denna president, föraktar kvinnors och mäns rättigheter. Minst 346 av landets medborgare, inklusive minderåriga, antingen hängdes eller stenades till döds under 2008. Rättegångarna är en fars. Tortyr används. Det råder en total brist på yttrandefrihet, föreningsfrihet och pressfrihet. Minoriteter, framför allt bahaer, förföljs. Efter presidentvalet i juni 2009 har alla former av demonstrationer slagits ned, blodigt och systematiskt. Listan kunde göras längre.

Världen behöver ett styrelseskick som bygger på universella värderingar. Om FN vill bli ett forum för denna dialog så måste dess organ vara objektiva. Irans kandidatur är betydligt mer än ett test av FN:s trovärdighet. Den är ett test av dess möjligheter att överleva.

  Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE), skriftlig. – (EN) Jag röstade för den slutgiltiga versionen av resolutionen, eftersom den innehåller punkter om den gemensamma undersökningen av förekomsten av hemliga förvarsenheter, kraven på att genomföra rekommendationerna i Goldstonerapporten och från Internationella brottmålsdomstolen och ändringsförslaget om Västsahara som lagts fram av GUE. Det gläder mig också att Elmar Broks krav på en separat omröstning om punkten om religionskränkning avvisades och att den punkten nu lyder som följer:

Europaparlamentet håller fast vid sin syn på ”religionskränkning” och understryker att man förvisso måste arbeta aktivt med att bekämpa diskriminering av religiösa minoritetsgrupper, men att det inte är lämpligt att föra in begreppet religionskränkning i protokollet om kompletterande stadgar avseende rasism, rasdiskriminering, främlingsfientlighet och andra typer av diskriminering. Parlamentet uppmanar FN:s medlemsstater att fullt ut genomföra de befintliga stadgorna om yttrande-, religions- och trosfrihet.

Vi ville behålla denna punkt, för vi anser att det inte behövs någon ny lagstiftning på FN-nivå om begreppet religionskränkning eftersom vi redan har internationella normer, nämligen det protokoll som nämns och som förbjuder diskriminering av religiösa minoriteter.

  Czesław Adam Siekierski (PPE), skriftlig. – (PL) EU:s politik när det gäller respekten för de mänskliga rättigheterna är en av de grundvärderingar som vi omsätter i praktisk handling. Den inkluderar skyddet av medborgerliga, politiska, ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter. Den lägger särskild vikt vid att stödja kvinnors, barns och nationella minoriteters rättigheter och att bekämpa rasism, främlingsfientlighet och andra former av diskriminering. Det är mycket farligt när lagstiftning som diskriminerar minoriteter används för att kränka deras rätt till religionsfrihet eller när den begränsar deras tillgång till utbildning och sysselsättning, vilket inskränker deras rätt till arbete, vilket i sin tur begränsar deras möjligheter till en anständig levnadsstandard. Tack vare EU:s arbete på detta område har vi rätt att kräva att andra respekterar stränga normer för demokrati och mänskliga rättigheter.

  Viktor Uspaskich (ALDE), skriftlig. – (LT) När det gäller mänskliga rättigheter, på alla nivåer i EU och på samtliga områden, så måste vi betona att det är vår skyldighet som parlamentsledamöter att inte bara kritisera och utarbeta resolutioner om tredjeländer, utan också att hålla ett vakande öga på EU:s medlemsstater och uppmärksamma minsta tänkbara fenomen som kränker de mänskliga rättigheterna. I de fall där de mänskliga rättigheterna överträds utarbetar Europaparlamentet en resolution som riktas till det aktuella landet. Innan vi kritiserar andra måste vi sätta stopp för kränkningarna av de mänskliga rättigheterna inom EU. Sedan kan vi kritisera andra och försöka hjälpa dem så mycket som möjligt.

  Anna Záborská (PPE), skriftlig. – (FR) Jag stödde inte denna resolution, eftersom man inte tar upp betydelsen av mänskliga rättigheter för de kristna minoriteterna i Mellanöstern. Jag beklagar bristen på mod när det gäller att fördöma attackerna på kristna minoriteter i Mellanöstern och att hänvisa detta problem till FN:s råd för mänskliga rättigheter. FN:s generalförsamling förklarade att år 2009 skulle vara det internationella året för utbildning i mänskliga rättigheter och EU har förklarat att 2010 är Europeiska året för bekämpning av fattigdom. Vi bör komma ihåg att extrem fattigdom enligt FN är en kränkning av de mänskliga rättigheterna. I marmorväggarna i Europaparlamentets och Europarådets byggnader har vi ristat in mottot från den 17 oktober, den internationella dagen för fattigdomens utrotande: ”Där människor är dömda att leva i misär, där kränks de mänskliga rättigheterna. Det är en helig plikt att gå samman för att verka att de respekteras. Fader Josef Wresinski.” I vår resolution lyckas vi inte uttrycka vår djupa oro över extrem fattigdom som en kränkning av de mänskliga rättigheterna. Därför uppmanar jag medlemmarna av Europeiska fjärde värld-kommittén att skicka en skrivelse till FN:s generalförsamling som uttrycker Europaparlamentets oro.

Resolutionsförslag: B7-0118/2010

  Elena Oana Antonescu (PPE), skriftlig. – (RO) Jämställdhet mellan kvinnor och män är en grundläggande rättighet och ett gemensamt värde för Europeiska unionen. Den är också en förutsättning om vi ska kunna förverkliga EU:s mål för ekonomisk tillväxt, sysselsättning och social sammanhållning. Vi har visserligen gjort betydande framsteg mot att uppnå målen i handlingsplanen från Peking som antogs 1995, men bristande jämställdhet och könsstereotyper lever kvar.

Revideringen av Lissabonstrategin måste i högre grad inriktas på jämställdhetsfrågor, och vi måste ställa upp nya mål och stärka banden med handlingsplanen från Peking så att medlemsstaterna kan uppnå konkreta resultat genom riktade politiska insatser. Därför måste man tydligare föra fram behovet av att medlemsstaterna utbyter erfarenheter och god praxis inom alla områden som påverkas av handlingsplanen från Peking.

  Elena Băsescu (PPE), skriftlig. – (RO) Jag röstade för resolutionen om Peking +15 – FN:s handlingsplan för jämställdhet. Femton år efter antagandet av förklaringen och handlingsplanen från Peking diskuterar Europaparlamentet i dag de globala framsteg som gjorts när det gäller jämställdhet mellan kvinnor och män. Lika möjligheter för kvinnor och män är ett grundläggande värde för Europeiska unionen. I artikel 2 i fördraget om Europeiska unionen framhålls ett antal värderingar som är gemensamma för medlemsstaterna: pluralism, icke-diskriminering, tolerans, rättvisa, solidaritet och jämställdhet. Även om betydande framsteg har gjorts på vissa områden och inom några sektorer av näringslivet, lever fortfarande bristen på jämställdhet kvar. EU måste fortsätta att arbeta för att lösa dessa frågor. Jämställdheten måste främjas på alla områden. När man utarbetar strategier för att bekämpa den ekonomiska krisen och klimatförändringens effekter på EU-nivå, måste kommissionen även ta hänsyn till de effekter som dessa strategier kan ha på kvinnorna. Resolutionen innehåller en uppmaning om att vi ska ta fram de strategier och instrument som krävs för att förverkliga Europeiska jämställdhetsinstitutets vision av jämställdhet mellan kvinnor och män.

  Regina Bastos (PPE), skriftlig. – (PT) Jag röstade för resolutionen om Peking +15 – FN:s handlingsplan för jämställdhet, eftersom de strategiska målen i Pekingplattformen inte har uppnåtts och det fortfarande förekommer bristande jämställdhet och könsstereotyper med kvinnor som är underordnade männen på de områden som tas upp i handlingsplanen.

Vi tycker att det är beklagligt att tillförlitliga jämförande uppgifter för de indikatorer som ska användas för att följa upp handlingsplanen från Peking inte inlämnas i tid, varken på nationell nivå eller på EU-nivå. Bland annat gäller detta kvinnor och fattigdom, våld mot kvinnor, institutionella mekanismer, kvinnor och väpnade konflikter och flickors situation. Kommissionen måste utveckla den årliga översynen av genomförandet av handlingsplanen från Peking och utnyttja indikatorer och analytiska rapporter effektivt och på ett sätt som kan vara till hjälp för de olika politikområdena samt tjäna som utgångspunkt för nya initiativ för att uppnå jämställdhet. Vi vill upprepa behovet av att systematiskt genomföra och övervaka integreringen av ett jämställdhetsperspektiv även när det gäller lagstiftning, finansiella och andra centrala processer samt strategier, program och projekt inom olika politikområden.

  Vilija Blinkevičiūtė (S&D), skriftlig. – (LT) Jag röstade för resolutionen, eftersom jämställdhetsperspektivet måste utvecklas i hela Europeiska unionen. Kommissionen bör utarbeta riktlinjer för att förverkliga jämställdhet mellan kvinnor och män mot bakgrund av den ekonomiska och finansiella krisen, kravet på en hållbar utveckling och de nuvarande prioriteringarna. Målet ska vara ekonomiskt oberoende för kvinnor och män, möjligheten att kombinera arbete, familj och privatliv och lika deltagande av kvinnor och män i beslutsprocesserna.

För närvarande saknas det data om jämställdhet, våld mot kvinnor och institutionella mekanismer. Det är mycket viktigt att medlemsstaterna samarbetar så nära som möjligt med Europeiska jämställdhetsinstitutet, som bland annat har till uppgift att arbeta med jämförbara data. Institutet för statistik och genomför forskning för att tillhandahålla analyser av jämställdhetsfrågor. Statistik som bygger på olika indikatorer kommer att undersökas och förklaras. Den målsättning som anges i institutets arbetsprogram bör framför allt bidra till att tillämpa de indikatorer som angavs i Peking.

  Maria Da Graça Carvalho (PPE), skriftlig. – (PT) Jämställdhet mellan kvinnor och män är en grundläggande princip i vår tid. Men bristen på jämställdhet kvarstår, och det är fortfarande långt kvar innan de strategiska målen från Pekingplattformen har förverkligats.

Jag välkomnar det resolutionsförslag som vi ska rösta om i dag i parlamentet, eftersom det bidrar till att förbättra de institutionella mekanismerna för att främja jämställdhet mellan kvinnor och män.

Integrering av jämställdhetsperspektivet i utvecklingssamarbetet är avgörande för att främja ett mer välmående, rättvisare och rikare samhälle.

Jag vill lyfta fram den roll som kvinnorna spelar inom vetenskap och teknik. Kvinnor förekommer alltmer inom olika forskningsområden, men de har fortfarande långt kvar innan de når toppen av sin karriär och de centra där besluten fattas. Att utnyttja denna potentiella möjlighet är avgörande för att främja en rättvis balans och för att stödja tillväxt och sysselsättning.

Det är viktigt att man betraktar integrering av jämställdhetsperspektivet inom olika politikområden som en av stöttepelarna i ett mer välmående, rättvisare och rikare samhälle.

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. – (PT) Jag är en ihärdig försvarare av de mänskliga rättigheterna och jämställdhetsprincipen. Därför vill jag inte undergräva initiativ som syftar till att skydda kvinnors och flickors rättigheter. De rättigheterna överträds ofta allvarligt i en värld där det fortfarande är främst kvinnors fysiska hälsa och sexuella självbestämmande som kränks.

Jämställdhetstanken får emellertid aldrig för ett ögonblick dölja de naturliga, sociala och kulturella skillnader som finns mellan könen. Lika rättigheter är inte samma sak som lika behandling. Män och kvinnor ska behandlas rättvist och ges samma rättigheter, men med hänsyn till deras olika behov. När det gäller kvinnor är detta särskilt viktigt inom områden såsom moderskapsförmåner, möjligheten att förena arbete och familjeliv och skyddet mot brott som i första hand riktas mot kvinnor och barn, till exempel sexuellt utnyttjande, människohandel eller övergrepp.

Slutligen vill jag understryka att ett EU-initiativ på detta område omöjligt kan försöka ge kvinnor rätt till abort och kalla det sexuell eller reproduktiv hälsa. Det måste uteslutande vara en fråga för de enskilda medlemsstaterna att besluta om.

  José Manuel Fernandes (PPE), skriftlig. – (PT) Jämställdhet mellan könen är en grundläggande princip för Europeiska unionen som finns inskriven i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt. Unionen har därmed en särskild skyldighet att främja och integrera jämställdhet mellan män och kvinnor. Det råder inget tvivel om att en olycklig situation präglad av diskriminering fortfarande föreligger, såväl i utvecklingsländer som i industrialiserade länder – framför allt inom EU – på alla sociala, ekonomiska och kulturella nivåer. För att bekämpa detta fenomen effektivt är det viktigt att se till att det finns effektiva mekanismer för att identifiera problem och samla in information utan att man stöter på hinder eller politiska begränsningar, så att man kan fastställa orsaker och konsekvenser på ett tydligt och väl underbyggt sätt för att kunna vidta heltäckande åtgärder. Detta strukturella problem förhindrar framsteg och utveckling inom olika samhällen och när det gäller mänskligheten i stort.

Att utrota det våld som sker i hemmet måste ha högsta prioritet. För det krävs kulturell, social och ekonomisk jämställdhet mellan kvinnor och män. Den ekonomiska och finansiella krisen, klimatförändringens effekter och ett åldrande samhälle är faktorer som kommissionen och medlemsstaterna måste beakta i sina åtgärder och politiska beslut för att främja jämställdhet mellan kvinnor och män.

  Christofer Fjellner, Gunnar Hökmark och Anna Ibrisagic (PPE), skriftlig. − Moderaterna har idag 25/02/2010 röstat för resolutionen om Peking +15 – FN:s handlingsplan för jämställdhet, B7-0118/2010. Vi vill dock betona att vi inte anser att ett jämställdhetskapitel ska inkluderas i revideringen av Lissabonstrategin 2010, det täcks redan av EG-fördraget och EU-stadgan om mänskliga fri- och rättigheter. Vi vill också framhäva att vi anser att kvinnor ska ha makten över sin sexualitet och reproduktion. Vi tror på den egna individens förmåga att fatta beslut över sitt eget liv; EU bör inte komma med några pekpinnar på detta område. Ökad jämställdhet är en av EU:s stora utmaningar, där Sverige kan inspirera övriga länder i EU med våra framsteg.

  Sylvie Guillaume (S&D), skriftlig. – (FR) Jag röstade för denna resolution. Femton år efter kvinnokonferensen i Peking måste vi inse att alltför få framsteg har gjorts när det gäller jämställdhet mellan kvinnor och män. Könsstereotyperna lever fortfarande kvar på många områden, såsom sysselsättning, utbildning och politik. Jag stödde också punkten om behovet av att förbättra den sexuella och reproduktiva hälsan för kvinnor i Europa och i världen i övrigt, och att uppmuntra fäder att dela på ansvaret för familjen, till exempel genom att utnyttja föräldraledigheten. När det gäller översynen av Lissabonstrategin måste vi prioritera jämställdhetsmålet, som måste få ett verkligt genomslag i de nationella åtgärderna för socialt skydd och integrering.

  Lívia Járóka (PPE), skriftlig. – (HU) Målen för handlingsplanen från Peking som antogs för 15 år sedan har fortfarande inte förverkligats. Inom de flesta områden när det gäller jämställdhet mellan kvinnor och män har framstegen knappast varit mätbara. Det är olyckligt att man på såväl medlemsstats- som EU-nivå ägnar så lite uppmärksamhet åt att bekämpa den extrema fattigdom och den diskriminering som på olika sätt drabbar kvinnor.

Vi måste harmonisera målen från Peking som antogs inom ramen för FN och genomförandet av EU:s nya färdplan för jämställdhet på ett mycket tydligare sätt. Under detta europeiska år för bekämpande av fattigdom och socialt utanförskap är det särskilt viktigt att kvinnor som knappt befinner sig över fattigdomsstrecket ska få lämpligt skydd, eftersom en förändring av deras sysselsättnings- eller familjesituation – till exempel förlust av arbetet, skilsmässa, makens dödsfall eller till och med barnafödande – innebär att risken för fattigdom hotar dem i särskilt hög grad. Det är glädjande att den spansk-belgisk-ungerska ordförandetrojkan i sitt program lyfter fram behovet av att följa upp genomförandet av målsättningen från Peking och även förklarar att de har för avsikt att utarbeta en heltäckande strategi för att förebygga och bekämpa fattigdom som drabbar kvinnor och barn. Dessa perspektiv kommer förhoppningsvis också att ägnas vederbörlig omsorg under FN-mötet som planeras till i början av mars. För att kunna utvärdera och granska politiska beslut som syftar till att uppnå lika möjligheter för män och kvinnor krävs det pålitliga data som avser båda könen. Det kunde också vara värt att överväga införandet av standardiserade, gemensamma indikatorer för att mäta graden av ojämlikhet.

  Monica Luisa Macovei (PPE), skriftlig. – (EN) Jag röstade för punkt 9 i resolutionen om Peking +15 – FN:s handlingsplan för jämställdhet, där man framhåller kvinnors sexuella och reproduktiva hälsa och rättigheter. Sexuella och reproduktiva rättigheter bygger på en universellt erkänd rätt till kroppslig integritet, icke-diskriminering och högsta möjliga hälsostandard och finns inskrivna i internationella lagar (bland annat artikel 12 i Internationella konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter, där de avtalsslutande staterna erkänner allas rätt att åtnjuta bästa tänkbara fysiska och mentala hälsa, och artikel 12 i konventionen om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor om att avskaffa all diskriminering av kvinnor på hälsoområdet genom att garantera tillgången till hälsovårdstjänster, inklusive dem som avser familjeplanering, utifrån kravet på jämlikhet mellan kvinnor och män). Olika samförståndsdokument (till exempel handlingsprogrammet från Kairo 1994 och handlingsprogrammet från Peking 1995) belyser också regeringarnas åtagande när det gäller (kvinnors) sexuella och reproduktiva rättigheter. Många av mina väljare i Rumänien delar detta perspektiv.

  Nuno Melo (PPE), skriftlig. – (PT) Bristen på jämställdhet mellan kvinnor och män på olika nivåer, oavsett om det gäller yrken, branscher eller olika könsstereotyper, har minskat under åren. Jämställdhet mellan kvinnor och män är i allt högre grad en realitet i EU, och även om det fortfarande förekommer fall av diskriminering börjar vi se mycket positiva resultat.

  Franz Obermayr (NI), skriftlig. – (DE) Försvaret av kvinnors rättigheter är viktigt även för mig. Men jag tror inte att kvotering, så kallad positiv diskriminering, är en klok åtgärd. Det är kvalifikationerna som ska vara avgörande här, inte kön. Detta borde vara den grundläggande regeln för både män och kvinnor. Därför lade jag ned min röst.

  Rovana Plumb (S&D), skriftlig. – (EN) Jag röstade för detta resolutionsförslag, eftersom det är nödvändigt att genomföra jämställdhet inom alla områden.

När det gäller Rumänien har man under de senaste 15 åren bara gjort framsteg inom ett par av de områden som anges i handlingsplanen från Peking. Andelen kvinnor på beslutsnivå i den rumänska politiken efter valet 2009 ligger på cirka 11 procent i parlamentet. Endast en kvinna sitter i regeringen. Mäns våld mot kvinnor, människohandel och kvinnors representation i beslutsfattande organ är prioriterade frågor där vi måste agera kraftfullt.

Vi kan bara lösa detta om kvinnor får besluta för kvinnor! Att inte inkludera kvinnor i alla sociala och politiska verkställande organ skulle vara detsamma som att slösa bort 50 procent av den intellektuella kapaciteten och att misslyckas med att verkligen företräda alla medborgares intressen.

  Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE), skriftlig. – (EN) Jag röstade för den slutliga versionen av resolutionen eftersom den inkluderar våra framställningar till kommissionen om att inte bara ta hänsyn till den ekonomiska och finansiella krisen i färdplanen 2010–2014, utan också till klimatförändringens effekt på kvinnor, att bristande jämställdhet och könsstereotyper lever kvar i EU och att kvinnorna fortfarande är underordnade männen, vilket tas upp i handlingsplanen från Peking, och eftersom den främjar jämställdhet framför allt när det gäller pappaledighet.

  Marc Tarabella (S&D), skriftlig. – (FR) Jag röstade för denna resolution, eftersom den lyfter fram de framsteg som fortfarande krävs av de 189 stater som undertecknat handlingsplanen från Peking om vi ska nå verklig jämställdhet mellan kvinnor och män. Jag stöder framför allt punkten om att ”sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter är en väsentlig del av kvinnors rättigheter”. Låt mig i samband med detta påpeka att när mitt betänkande om jämställdhet mellan kvinnor och män antogs 2009 stödde majoriteten av Europaparlamentets ledamöter ståndpunkten att det måste bli lättare för kvinnor att få tillgång till preventivmedel och abort.

  Marie-Christine Vergiat (GUE/NGL), skriftlig. – (FR) Tillsammans med mina kolleger i gruppen Europeiska enade vänstern/Nordisk grön vänster röstade jag för Eva-Britt Svenssons betänkande om Peking +15 – FN:s handlingsplan för jämställdhet. Hennes granskning ger en blandad bild.

Visserligen har framsteg gjorts, men hur kan vi vara nöjda när det fortfarande råder en löneskillnad mellan könen på mellan 14 och 17,5 procent?

Det är dessutom oacceptabelt att en majoritet av Europaparlamentets ledamöter har antagit ett mycket ambitiöst ändringsförslag⁽¹⁾ som lagts fram av gruppen Europeiska konservativa och reformister och som antyder att kvinnor som gör abort inte fattar ett välgrundat och ansvarsfullt beslut. Detta är en indirekt attack på rätten till abort.

  Marina Yannakoudakis (ECR), skriftlig. – (EN) De medlemsstater som är företrädda i ECR-gruppen har undertecknat FN:s konvention om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor och handlingsplanen från Peking. Vi tycker därför att det är onödigt att EU som helhet ”blir part till konventionen”, och vi motsätter oss att EU agerar på detta statsliknande sätt. Samtidigt som ECR-gruppen lägger stor vikt vid jämställdheten mellan alla människor är vi motståndare till ytterligare lagstiftning på EU-nivå. Vi anser att jämställdhetsfrågorna drivs bäst på nationell nivå genom att man engagerar civilsamhället på lokal nivå. Därför röstade vi mot resolutionen.

Betänkande: Maňka (A7-0017/2010)

  Alexander Alvaro, Jorgo Chatzimarkakis, Nadja Hirsch, Silvana Koch-Mehrin, Holger Krahmer, Britta Reimers och Alexandra Thein (ALDE), skriftlig. – (DE) Enligt Europaparlamentets resolution om förslaget till allmän budget för budgetåret 2010 som antogs den 17 december 2009, röstade parlamentet i dag om ändringsbudgeten för Europaparlamentet, efter de reviderade beräkningar som utförts av parlamentets förvaltning. FDP-gruppen i Europaparlamentet lade ned sina röster, eftersom det fanns en punkt i det aktuella paketet av ändringsförslag som var oförenlig med vår övertygelse. FDP-gruppen hade redan framfört sina invändningar mot en ökning av sekreterarbidraget till 1 500 euro under diskussionerna i utskottet. Det är med sekreterarbidraget som ledamöternas assistenter betalas. FDP-gruppen anser att argumentet att det behövs mer pengar på grund av det extra arbete som ledamöterna måste utföra i samband med att Lissabonfördraget träder i kraft är osunt, eftersom det inte finns något i våra tidigare erfarenheter som stöder detta. Visst kommer parlamentet som helhet att behöva extra kapacitet för sitt lagstiftningsarbete på grund av Lissabonfördraget, som just har trätt i kraft, men genom att assistentstadgan införs från och med inledningen av innevarande mandatperiod finns det fortfarande inget som styrker uppfattningen att parlamentsledamöterna behöver fler assistenter. Därför finns det anledning att oroa sig över att ytterligare krav och kompletterande ökningar, eller en utökad kontorskapacitet, kommer att följa. Därför avstod FDP-gruppen i Europaparlamentet från att rösta.

  Mara Bizzotto (EFD), skriftlig. – (IT) Vladimir Maňkas betänkande, som lades fram första gången vid budgetutskottets sammanträde den 25 januari 2010, innehåller tre viktiga punkter som är orsaken till mitt beslut att avstå från att rösta.

För det första gäller det den plötsliga och, om man tänker på att budgeten för 2010 undertecknades i december 2009, något försenade upptäckten att tjugoprocentsgränsen för utgifter under rubrik 5 har överskridits. Överenskommelsen att flytta problemet från december till januari, önskan att inte offentliggöra budgetbelastningen på grund av Lissabonfördraget och det hastiga sätt som frågan togs upp på, utan några möjligheter att vid behov kräva en effektivare användning av de resurser som för närvarande står till förfogande, har lett till en snedvridning av fakta.

För det andra stöder jag inte beslutet att använda de reserver som öronmärkts för byggnader till att täcka det nya behovet av likviditet. Detta är en kontroversiell fråga som måste tas upp under de kommande månaderna när vi väl kan vara säkra på att vi har de nödvändiga finansiella resurserna.

Slutligen anser jag att beloppet 1 500 euro som en månatlig avsättning för medlemmarnas assistenter verkar för litet, eftersom minimitröskeln för att utse en ny assistent som ackrediteras i nivå I för närvarande är 1 649 euro.

  Maria Da Graça Carvalho (PPE), skriftlig. – (PT) Lissabonfördraget medför ökade befogenheter för Europaparlamentet. Trots detta blir frågorna alltmer komplexa i en globaliserad värld och besluten måste vara tekniskt sunda och backas upp av forskning.

Beslutsfattarna måste känna till den senaste forskningsutvecklingen, eftersom den gör det möjligt för dem att fatta de bästa besluten.

Enligt denna budget fattas beslut om nedskärningar under rubriken för fastigheter och om ett ökat tekniskt stöd för ledamöterna, som ger parlamentet de nödvändiga resurserna för att utföra sin åligganden på ett bra sätt med det vetenskapliga och tekniska stöd som är så nödvändigt på 2000-talet.

  Nikolaos Chountis (GUE/NGL), skriftlig. – (EL) Jag röstade mot betänkandet, eftersom EU:s budget fortfarande utgör en minimal andel av EU:s BNP (0,97 procent), vilket inte räcker för att stärka svaga ekonomier och samhällen och finansiera utvidgningen. En modig höjning av budgeten till minst 5 procent för att ta itu med sociala behov och stoppa nedskärningarna i de offentliga utgifterna framstår som allt viktigare, framför allt i den ekonomiska kris som har drabbat hela Europeiska unionen. Det är mot denna bakgrund man måste ta itu med problemen i samband med Europaparlamentets och EU:s operativa behov och harmoniseringen av deras utgifter.

  Jürgen Creutzmann (ALDE), skriftlig. – (DE) Enligt Europaparlamentets resolution om förslaget till allmän budget för budgetåret 2010 som antogs den 17 december 2009, röstade parlamentet i dag om ändringsbudgeten för Europaparlamentet, efter de reviderade beräkningar som utförts av parlamentets förvaltning. FDP-gruppen i Europaparlamentet lade ned sina röster, eftersom det fanns en punkt i det aktuella paketet av ändringsförslag som var oförenlig med vår övertygelse.

FDP-gruppen hade redan framfört sina invändningar mot en ökning av sekreterarbidraget till 1 500 euro under diskussionerna i utskottet. Det är med sekreterarbidraget som ledamöternas assistenter betalas. FDP-gruppen anser att argumentet att det behövs mer pengar på grund av det extra arbete som ledamöterna måste utföra i samband med att Lissabonfördraget träder i kraft är osunt, eftersom det inte finns något i våra tidigare erfarenheter som stöder detta. Visst kommer parlamentet som helhet att behöva extra kapacitet för sitt lagstiftningsarbete på grund av Lissabonfördraget, som just har trätt i kraft, men genom att assistentstadgan införs från och med inledningen av innevarande mandatperiod finns det fortfarande inget som styrker uppfattningen att parlamentsledamöterna behöver fler assistenter. Därför finns det anledning att oroa sig över att ytterligare krav och kompletterande ökningar, eller en utökad kontorskapacitet, kommer att följa. Därför avstod FDP-gruppen i Europaparlamentet från att rösta.

  Proinsias De Rossa (S&D), skriftlig. – (EN) Jag röstade för Vladimir Maňkas betänkande, som är första steget för att ändra Europaparlamentets budget för 2010 och begära ytterligare budgetmässiga och mänskliga resurser så att Europaparlamentet ska kunna fullgöra sin utökade roll. De ytterligare resurserna avser en ökning av det månatliga bidraget för de assistenter som står till ledamöternas förfogande så att de ska kunna fullgöra sina nya åligganden i samband med lagstiftningsarbetet enligt Lissabonfördraget. Lissabonfördraget jämställer parlamentet och rådet som medlagstiftare för cirka 95 procent av samtliga förfaranden. Det omfattar numera områden såsom frihet, säkerhet och rättvisa, jordbruk, fiske, forskning och strukturfonder. Parlamentets medgivande krävs nu också när internationella avtal förhandlas och ingås, vilket kräver detaljerad expertgranskning. Det är absolut avgörande att Europaparlamentets ledamöter har den personal som behövs för att utföra detta arbete på det sätt som krävs.

  Göran Färm, Anna Hedh, Olle Ludvigsson, Marita Ulvskog och Åsa Westlund (S&D), skriftlig. − Vi svenska socialdemokrater anser att de utskott som i och med Lissabonfördragets ikraftträdande får tyngre arbetsuppgifter behöver förstärkas. Detta motiverar en personalförstärkning för parlamentets och partigruppernas sekretariat i dessa utskott. Däremot delar vi inte uppfattningen att det behövs någon personalförstärkning för oss ledamöter. Vi hade också i första hand velat se att parlamentets resurser förstärks genom effektiviseringar och omfördelningar, så att den totala budgeten inte ökas.

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. – (PT) Mot bakgrund av Europaparlamentets nya roll enligt Lissabonfördraget och med tanke på det åtagande som gjordes när budgeten för 2010 antogs, är denna ökning av resurserna för att driva parlamentet logisk, eftersom den garanterar att parlamentet har alla de materiella och mänskliga resurser det behöver för att genomföra sina nya uppgifter inom denna nya institutionella ram på ett korrekt sätt och med högsta kvalitet.

De ökade resurserna får emellertid inte äventyra budgetens hållbarhet och kravet på korrekt redovisning, eftersom detta är avgörande för alla institutioner. Dessutom krävs det en korrekt och öppen hantering av de medel som ställs till förfogande enligt denna budget.

  José Manuel Fernandes (PPE), skriftlig. – (PT) Denna ändringsbudget för budgetåret 2010 avseende parlamentets budget (avsnitt 1 i EU:s allmänna budget) omfattar nu 1 616 760 399 euro, vilket utgör 19,99 procent av den ursprungliga rubrik 5, som antogs under första behandlingen. I denna ändringsbudget har vi minskat avsättningen för fastigheter från 15 miljoner euro till 11 miljoner euro.

Denna budget blev nödvändig när Lissabonfördraget trädde i kraft. Europaparlamentet får nya befogenheter och nya ansvarsområden. Vår prioritering nu är en lagstiftning av högsta kvalitet. För att garantera detta är det viktigt att ge ledamöterna, utskotten och de politiska grupperna tillräckliga resurser. Ändringsbudgeten uppfyller juridiska och budgetmässiga krav och utmärks av god finansiell disciplin. Som budgetföredragande för Europeiska folkpartiets grupp (kristdemokrater) anser jag att budgetdisciplin och strävan efter besparingar nu är viktigare än någonsin, genom hela genomförandefasen. Jag kan därför bekräfta betydelsen av att utarbeta en nollbaserad budget som garanterar framtida stramhet och öppenhet, och jag vädjar också om att man skyndsamt ska ta fram information om parlamentets fasta utgifter. Jag måste också insistera på behovet av långsiktig planering av fastighetspolitiken, i syfte att garantera en hållbar budget.

  Bruno Gollnisch (NI), skriftlig. – (FR) I går gick tusentals personer ut på gatorna i Aten. Grekland lamslogs av en generalstrejk i protest mot den åtstramningsplan som presenterats av EU, Europeiska centralbanken i Frankfurt och Internationella valutafonden. Det stämmer att Grekland kanske inte alltid har hanterat sina offentliga räkenskaper och EU:s medel med vederbörlig omsorg. Men det är en skandal att huvudsyftet med denna plan är att lugna marknaderna, samma marknader som för närvarande spekulerar med Greklands skuld och som har orsakat denna oro. Det är samma marknader från vilka medlemsstaterna, tack vare våra ultraliberala lagar, måste låna till hög ränta. Samtidigt tilldelar ledamöterna sig själva en ”liten” budgetökning i storleksordningen ett par miljoner euro, så att de politiska grupperna kan rekrytera personal med ursäkten att arbetsbelastningen ökar på grund av att Lissabonfördraget träder i kraft och att Europaparlamentet oroas över lagstiftningens kvalitet. Ägna därför era petiga kontroller åt era egna utgifter och var lika stränga som ni kräver att medlemsstaterna ska vara! Vi kommer att rösta mot denna text.

  Sylvie Goulard (ALDE), skriftlig. – (FR) Krisen är över oss, och det stämmer att ett stort antal företag och personer har det svårt. Trots det röstade jag för en ökning av parlamentets assistentbidrag, eftersom Europaparlamentets ansvar ökar i och med Lissabonfördragets ikraftträdande. Vi har mer arbete och fler skyldigheter att uppfylla för våra medborgares räkning. Ökningen kommer bara våra assistenter till godo. Det handlar inte om någon ökning av ledamöternas egna löner.

  Ian Hudghton (Verts/ALE), skriftlig. – (EN) Tillsammans med min grupp gav jag i dag ett villkorat stöd åt en ökning av sekretariatstillägget i denna fas av förfarandet. Villkoret är att det görs en utvärdering av hur tillägget används, på det sätt som krävs i Vladimir Maňkas betänkande. Vårt slutliga ställningstagande när det gäller det ökade tilläget kommer att vara beroende av resultatet av den utvärderingen.

  Cătălin Sorin Ivan (S&D), skriftlig. – (RO) Jag röstade med gott samvete för denna budgetändring. Det handlar inte om att vi ber om pengar för egen del, som det sägs i pressen. Vi måste emellertid ge Europaparlamentet som institution de resurser som krävs för att uppfylla EU-medborgarnas förväntningar på detta forum. Jag är medveten om att vi inte bara går igenom en tuff period rent ekonomiskt, utan att budgetrestriktionerna i många stater dessutom är enorma. Denna budget är inte ens extravagant. Besparingar har gjorts och kommer att göras även i framtiden.

  Ulrike Lunacek (Verts/ALE), skriftlig. – (DE) Jag röstade för Vladimir Maňkas betänkande, trots att jag inte stöder budgetens ökning av sekretariatstillägget för Europaparlamentets ledamöter. I sin röstförklaring framhöll Helga Trüpel, som företrädare för gruppen De gröna/Europeiska fria alliansen, att vår röst för betänkandet villkorades med att det görs en utvärdering av sekretariatstillägget innan ökningen träder i kraft. Jag anser att de övriga punkterna – dvs. det ökade antalet poster för utskott och grupper – är både förnuftiga och nödvändiga som en konsekvens av Europaparlamentets nya lagstiftningsbefogenheter enligt Lissabonfördraget. Vi som är ledamöter kommer att ta dessa befogenheter på stort allvar för att därigenom göra rättvisa åt rollen som de enda valda företrädarna för EU:s medborgare.

  Nuno Melo (PPE), skriftlig. – (EN) Godkännandet och det därpå följande ikraftträdandet av Lissabonfördraget har medfört ett ökat ansvar för Europaparlamentet, med de administrativa bördor som det innebär. Eftersom lagstiftning av högsta kvalitet är en prioriterad fråga för parlamentet måste ledamöterna få de materiella och mänskliga resurser som krävs för att detta ska bli verklighet. Den nya budgeten måste emellertid respektera utnyttjandegränserna för beloppen under rubrik 5 (administrativa avsättningar) i den fleråriga budgetramen, som fastställdes till 20 procent av beloppet under den rubriken, för att kunna bevara budgetens hållbarhet.

  Carl Schlyter (Verts/ALE), skriftlig. − Med tanke på alla nedskärningar runt om i Europa måste vi visa prov på solidaritet med de länder som finansierar EU:s budget genom att inte höja våra utgifter och jag röstar därför nej till förslaget till ändringsbudget för parlamentet.

  Bart Staes (Verts/ALE), skriftlig. – (NL) Jag röstade mot betänkandet eftersom det innehåller förslag om att öka anslaget för rekrytering av assistenter med 1 500 euro per månad från den 1 maj 2010. Lyckligtvis har gruppen De gröna/Europeiska fria alliansen lagt fram ett ändringsförslag om en utvärdering av det system för sekretariatstillägg som gäller sedan valet 2009, i den form det har för närvarande. Ökningen av sekretariatstillägget ska träda i kraft utan villkor, utan någon skyldighet att ta hänsyn till resultatet av den utvärderingen. Enligt betänkandet ska också de parlamentariska utskotten och de politiska grupperna förstärkas. Denna operation kostar 13,3 miljoner euro på årsbasis, varav 8 832 miljoner euro är avsedda för sekretariatstillägget.

Detta är ett dåligt beslut. Det skadar institutionens rykte. Det är inte genomtänkt. Ingen har ägnat en tanke åt de fortsatta konsekvenserna. Var ska de nya assistenterna arbeta? I den nya byggnaden? Kommer det att medföra ytterligare kostnader? Dessutom fruktar jag att pengarna till stor del kommer att användas till att rekrytera icke-ackrediterade assistenter på nationella lönevillkor. Just det systemet har i vissa fall gett upphov till fusk. Nu kanske vi lämnar dörren vidöppen för missbruk. Därför efterlyser jag en grundlig utvärdering av det nuvarande systemet i förväg. Endast på så sätt kan vi fatta ett välgrundat beslut.

  Nuno Teixeira (PPE), skriftlig. – (PT) Lissabonfördragets ikraftträdande har lett till antagandet av ett förslag till ändring av budgeten för 2010 i syfte att tillgodose Europaparlamentets ytterligare behov i samband med det nya fördraget. Eftersom lagstiftning av högsta kvalitet är en prioriterad fråga för parlamentet vill jag betona betydelsen av att ge ledamöterna, utskotten och de politiska grupperna de resurser som krävs för att kunna uppnå det målet, tillsammans med resurser för att täcka de övergripande behoven i samband med den långsiktiga fastighetspolitiken.

Därför har ändringsbudgeten för budgetåret 2010 nu ett värde av 1 616 760 399 euro, vilket utgör 19,99 procent av den ursprungliga rubrik 5, som antogs under första behandlingen, och fastighetsreserven har minskats från 15 miljoner euro till 11 miljoner euro. Det är även viktigt att man i betänkandet lyfter fram betydelsen av en nollbaserad budget, vilket garanterar ökad budgethållbarhet, och behovet av att detta ska ligga i linje med det årliga lagstiftningsprogrammet. Av dessa skäl röstade jag för dokumentet, som kommer att ge parlamentet tillräckliga resurser för att täcka kostnaderna i samband med sin nya roll enligt Lissabonfördraget.

  Helga Trüpel (Verts/ALE), skriftlig. – (EN) Gruppen De gröna/Europeiska fria alliansen ger ett villkorat stöd åt en ökning av sekretariatstillägget i denna fas av förfarandet. För vår grupp är en utvärdering av hur sekretariatstillägget använts enligt den metod som anges i Vladimir Maňkas betänkande absolut avgörande. Den utvärderingen kunde komma i tid för ett beslut av budgetmyndigheten om motsvarande ändringsbudget senare under våren. Gruppen kan överväga att stödja en ökning av sekretariatstillägget mot bakgrund av resultatet av den utvärderingen och diskussioner i vår grupp.

  Viktor Uspaskich (ALDE), skriftlig. – (LT) Jag vill verkligen stödja Europaparlamentets ledamöter, men samtidigt vill jag uttrycka min oro över att olika tillägg till både ledamöterna och anställda i deras arbetsgrupper höjs, särskilt i dessa kristider. Jag vill framför allt rikta uppmärksamheten mot de utgiftskategorier som är svåra att övervaka eller som inte övervakas alls. Just den typen av utgifter bör inte ökas under krisen.

Betänkande: Patrão Neves (A7-0014/2010)

  Charalampos Angourakis (GUE/NGL), skriftlig. – (EL) Betänkandet stöder EU:s gemensamma fiskeripolitik som, under förevändning av att skydda fiskbestånden, har resulterat i att ett stort antal små fiskefartyg i Grekland skrotas, att ett stort antal små och medelstora företag har trängts ut från yrket, att ett antal kustområden dömts till ödeläggelse och arbetslöshet och att verksamheten koncentreras till de stora fiskeföretagen. EU-politikens monopolvänliga karaktär illustreras av det faktum att två tredjedelar av gemenskapens medel har kanaliserats till storföretagen (fiskeföretag, fiskodlingar, beredning) medan den återstående tredjedelen har getts till fattiga och halvstora fiskeföretag för att de ska skrota sina fartyg och lämna yrket. Åtgärderna för att ersätta eller förbättra fartygen har enbart varit till förmån för de stora företagen. I betänkandet, liksom i grönboken, fördelas ansvaret för de minskade fiskbestånden lika mellan de stora fiskeföretagen och det småskaliga kustfisket. Ingen åtskillnad görs mellan de olika åtgärder som behövs i olika fiskeområden och man bortser från deras individuella särdrag. EU:s gemensamma fiskeripolitik går de stora fiskeföretagens ärenden, de företag som kommer att fortsätta att plundra havens rikedomar, och stöder storföretagandet inom fiskodlingssektorn. Denna politik, vars enda kriterium är kapitalets lönsamhet, resulterar i en förstörelse av den marina miljön och av livsmiljöerna.

  Elena Oana Antonescu (PPE), skriftlig. – (RO) Jag välkomnar en ny EU-strategi för att lösa frågorna i samband med fiske. Överfiske, olagligt fiske, föroreningar och klimatförändringar är faktorer som riskerar att förstöra de marina livsmiljöerna. Därför kommer omsorgen om ett högkvalitativt vattenbruk att ge ekonomiska vinster och samtidigt också ekologiska vinster.

Det är oerhört viktigt för oss att vi behåller rätt balans mellan ekonomisk tillväxt, fisketraditionerna i vissa regionala samhällen och bästa praxis. Det viktigaste att tänka på är att främjandet av ett vattenbruk som är hållbart och ekonomiskt effektivt på lång sikt i första hand är beroende av hur miljövänliga vi är.

  Zigmantas Balčytis (S&D), skriftlig. – (LT) EU:s fiskerisektor genomgår just nu en svår period. Fiskare förlorar sin enda utkomstmöjlighet, framför allt i de regioner i EU där det finns få sociala och ekonomiska alternativ. Därför stöder jag helhjärtat den ståndpunkt som kommissionen förespråkar i grönboken, dvs. att det är nödvändigt att grundläggande och radikalt reformera fiskeripolitiken för att anpassa sektorn till en föränderlig marknad. Det har gått 27 år sedan den gemensamma fiskeripolitiken skapades och denna sektor fungerar dessvärre inte som den borde och problemen blir inte lösta tillräckligt snabbt. Problemen från 2002 finns fortfarande kvar, och har om möjligt förvärrats ytterligare genom den senaste tidens händelser i samband med den ekonomiska krisen och klimatförändringens effekter på fiskbestånden. Prioriteringarna för en reform av den gemensamma fiskeripolitiken måste förbli att återställa bestånden, en hållbar förvaltning och garantier för en anständig försörjning för fiskarna. Fisket är mycket viktigt för hela EU, och därför får det inte enbart betraktas som en aktivitet, utan som en sektor som är en direkt källa till sysselsättning.

  Gerard Batten, John Bufton, David Campbell Bannerman, Derek Roland Clark, William (The Earl of) Dartmouth, Nigel Farage och Paul Nuttall (EFD), skriftlig. – (EN) Samtidigt som detta betänkande pekar i riktning mot en något mindre förfärlig gemensam fiskeripolitik än det missfoster som vi har nu, rekommenderar man ändå att fisket ska utlämnas åt den odemokratiska och antidemokratiska ”Europeiska unionens” rovgiriga kontroll och av den anledningen kan inte UKIP stödja betänkandet.

  Sebastian Valentin Bodu (PPE), skriftlig. – (RO) Att skapa ett gemensamt intresse hos producentorganisationerna för att iaktta de principer som förespråkas av Europeiska unionen börjar bli ett centralt inslag i reformen av fiskeripolitiken. EU kan inte förvänta sig att unionens fiskeflottor ska minska naturligt på grundval av ekonomiska realiteter. Överkapaciteten, åtta år efter det globala toppmötet om hållbar utveckling, och den fortsatta minskningen av fiskbestånden, är ytterligare anledningar till en omfattande reform av den gemensamma fiskeripolitiken. Vi får emellertid inte glömma bort att det finns hela samhällen i kustregionerna i EU:s medlemsstater vars existens är beroende av fisket. Som också framgår av betänkandet om reformen av den gemensamma fiskeripolitiken är denna verksamhet en del av ett kulturarv och traditioner som ingen vill se gå förlorade.

En revidering av den gemensamma fiskeripolitiken ligger i samtliga medlemsstaters intresse. Huvudmålet för toppmötet 2002 är att uppnå en nivå på fiskbestånden som möjliggör en maximal hållbar avkastning till 2015. Därigenom slipper Europeiska unionen importera hälften av den fisk unionen behöver från andra marknader.

  Maria Da Graça Carvalho (PPE), skriftlig. – (PT) Fiskerisektorn är av strategisk betydelse för kustsamhällenas socioekonomiska välstånd, för lokal utveckling, sysselsättning och bevarande och skyddande av ekonomisk verksamhet.

Att garantera en hållbar utveckling inom denna sektor, såväl på ekonomisk som på social nivå, är av grundläggande betydelse. Men det är lika viktigt att man bevarar goda miljöförhållanden i alla EU:s havsområden.

Genomförandet av den gemensamma fiskeripolitiken är nära knutet till frågor som miljöskydd, klimatförändring, säkerhet, folkhälsa, konsumentskydd och regional utveckling, intern och internationell handel, förbindelser med tredjeländer och utvecklingssamarbete, och det är mycket viktigt att garantera en korrekt och noggrann balans mellan alla dessa områden.

Jag vill lyfta fram behovet av en sammanhängande ram för ett europeiskt område för forskning till stöd för ett hållbart utnyttjande av oceaner och hav.

Det är också viktigt att ta hänsyn till de begränsningar som drabbar de yttersta randområdena. Eftersom de begränsningarna är permanenta, genomgripande och gemensamma, skiljer de ut dessa regioner från unionens övriga regioner med geografiska nackdelar och/eller demografiska problem.

  Nikolaos Chountis (GUE/NGL), skriftlig. – (EL) Jag röstade mot betänkandet om den gemensamma fiskeripolitiken, trots att det innehåller ett antal inslag som innebär en positiv utveckling jämfört med den nuvarande situationen. Dessvärre kolliderar emellertid vissa grundläggande punkter i betänkandet med det faktum att marina resurser är en gemensam offentlig egendom som inte kan privatiseras. Ett ändringsförslag från gruppen Europeiska enade vänstern/nordisk grön vänster som avsåg den punkten förkastades. Betänkandet lyckas inte kombinera det nödvändiga skyddet av den marina miljön, bevarandet av fiskbestånden och socialt och finansiellt skydd för fiskare, framför allt småskaliga fiskare, med katastrofala konsekvenser för miljön och ett livskraftigt fiske och med en negativ effekt på såväl fiskare som konsumenter, som måste betala slutpriset för produkten, medan vinsterna går till de stora privata företagen snarare än till småskaliga fiskare. Betänkandet lyckas inte ta verklig hänsyn till de olika villkor som råder i de enskilda medlemsstaterna och man lyckas följaktligen inte ta hänsyn till kravet på nödvändiga, anpassade politiska åtgärder.

  Carlos Coelho (PPE), skriftlig. – (PT) Jag vill gratulera Maria do Céu Patrão Neves till hennes utmärkta betänkande om reformen av den gemensamma fiskeripolitiken. De oräkneliga problemen och utmaningarna i den gemensamma fiskeripolitiken identifierades redan 2002, men de har förvärrats genom den ekonomiska krisen och energikrisen och de skadliga effekterna av klimatförändringen. Om den gemensamma fiskeripolitiken ska kunna tjäna det moderna fiskets intressen måste man göra ett antal grundliga förändringar som kan garantera en rättvis balans mellan bevarandet av resurserna och sektorns livskraft genom att öppna dörren för nya ledningssystem för de olika typer av fiske som finns inom EU.

Jag välkomnar strävan att decentralisera och avbyråkratisera den gemensamma fiskeripolitiken och att regionalisera styrningen av fisket inom de gränser som anges i Lissabonfördraget. Åtgärderna måste också anpassas till det småskaliga kustnära fisket och det industriella fisket, samtidigt som man respekterar de miljömässiga, ekonomiska och sociala kraven. Jag vill också understryka skyddet av gemenskapsfiskets intressen. Allt detta kräver emellertid lämplig övervakning av de nationella myndigheterna, som måste göra fisket till en strategisk prioritering för att garantera kustsamhällenas ekonomiska och sociala livskraft.

  Vasilica Viorica Dăncilă (S&D), skriftlig. – (RO) Jag anser att planer måste utarbetas för förvaltning av och till stöd för en långsiktig återhämtning av fiskbestånden för alla typer av fiske och för alla geografiska fiskezoner inom EU. Hänsyn måste först och främst tas till de enorma skillnader som finns i EU när det gäller fisket. Större ansvar måste fördelas på fiskezoner och förbättringar måste göras i det traditionella kvotsystemet. EU måste inta en stark, gemensam syn på förvaltningen av fiskeriresurserna, vilket inbegriper en kontinental dimension och en marknadsdimension för denna sektor, samt en fångstsektor och vattenbruk i enlighet med EU:s nya integrerade havspolitik med inriktning mot hållbar tillväxt i kustområdena.

  William (The Earl of) Dartmouth, Nigel Farage och Paul Nuttall (EFD), skriftlig. – (EN) Samtidigt som detta betänkande pekar i riktning mot en något mindre förfärlig gemensam fiskeripolitik än det missfoster som vi har nu, rekommenderar man ändå att fisket ska utlämnas åt den odemokratiska och antidemokratiska ”Europeiska unionens” rovgiriga kontroll och av den anledningen kan inte UKIP stödja betänkandet.

  Edite Estrela (S&D), skriftlig. – (PT) Jag röstade för betänkandet om grönboken om reformen av den gemensamma fiskeripolitiken, eftersom det innehåller viktiga åtaganden som tydligt bidrar till att förbättra det ursprungliga förslaget. Jag vill betona betydelsen av att införa ett miljömässigt och socialt synsätt för att söka nya förvaltningssystem för fiskeriresurserna, vilket kommer att komplettera det befintliga systemet, som bygger på principen om relativ stabilitet.

  Göran Färm, Anna Hedh, Olle Ludvigsson, Marita Ulvskog och Åsa Westlund (S&D), skriftlig. − Vi svenska socialdemokrater röstade nej till betänkandet om grönboken och reformeringen av EU:s fiskeripolitik. Parlamentets majoritet avvisade att det ekologiskt hållbara ska sättas i första rummet, och röstade för ett ändringsförslag om att politiken mot länder utanför EU ska styras av gemenskapens fiskeriintressen. Detta var för oss inte acceptabelt, och därför valde vi att rösta nej. Vi är också skeptiska till att Europaparlamentet vill tillföra den gemensamma fiskeripolitiken mer pengar − detta är vi vill vi inte medverka till om inte syftet är en tydlig omställning av politiken.

  José Manuel Fernandes (PPE), skriftlig. – (PT) Jag vill börja med att fästa uppmärksamheten på det utmärkta betänkande som Maria do Céu Patrão Neves har lagt fram. Fiskesamhällena genomgår för närvarande en svår tid, som präglas av allvarliga försämringar av fiskbestånden. Denna verksamhet har betydelse för den vanliga befolkningens livsmedelsförsörjning och för sammanhållningen i EU:s yttre randområden. Av den anledningen behövs ett integrerat och vittomspännande synsätt på reformen av den gemensamma fiskeripolitiken.

Jag anser att det är brådskande och mycket viktigt att EU på ett verksamt sätt engagerar sig för att säkra bättre villkor för en hållbar ekonomi för fiskare inom en ram som kan trygga varje regions specifika särdrag och där hänsyn tas till att småskaligt fiske kräver ett annat synsätt. Rekommendationerna om konkreta åtgärder, t.ex. en minskning av antalet mellanhänder i kedjan mellan producent och konsument, är värda att framhållas. Å andra sidan kan denna reform inte isoleras från en hållbar användning av marina resurser i ett tekniskt och vetenskapligt utvärderingsförfarande som har kontrollerats ingående och som kommer att bidra till att skapa sammanhållning inom sektorn och ha betydelse för kvalitet och livsmedelssäkerhet för konsumenterna. I samband med förändringarna av fiskekapaciteten vill jag framhålla betydelsen av modern utrustning för fiskarnas yrkesmässiga värdighet och säkerhet inom en sektor där dödsfall är vanliga.

  João Ferreira (GUE/NGL), skriftlig. – (PT) Att en majoritet i parlamentet har förkastat de förslag som lades fram här om att avvisa privatiseringen av fiskeriresurserna, vittnar om den väg som det försöker följa med den kommande reformen av den gemensamma fiskeripolitiken. Inte nog med att parlamentet avstår från att avvisa kommissionens förslag om att skapa (privata) immateriella rättigheter med tillgång till allmännyttan, det öppnar även vägen för att göra denna avsikt officiell. Detta är ett alternativ som inte garanterar resursernas hållbarhet och det kommer oundvikligen att leda till att verksamheten koncentreras till enheter med större ekonomisk och finansiell makt i hela EU och allvarligt hota det småskaliga kustfisket, vilket i Portugals fall utgör mer än 90 procent av flottan.

Vi har visserligen noterat några positiva punkter i betänkandet, varav några motsvarade de förslag som vi lade fram, men vi kan inte låta bli att konstatera att i det stora hela håller man i betänkandet fast vid ett utpräglat liberalt synsätt, som dessutom i stor utsträckning begränsar medlemsstaternas bestämmanderätt över sina marina resurser. Betänkandet ger inte heller något ordentligt svar på en av de huvudfrågor som sektorn står inför, nämligen inkomster av arbetet. Vi kan bara påpeka att de förslag som vi lade fram om att öka den ersättning som fiskarna får för sitt arbete inte beaktades.

  Marian Harkin (ALDE), skriftlig. – (EN) Jag stöder en utökning av kustgränserna från 12 till 20 sjömil som en av de centrala reformerna i den gemensamma fiskeripolitiken. Vi måste även få slut på bruket att kasta sårbara bestånd överbord. Det är viktigt att behålla det nuvarande systemet för förvaltning av kvoter och jag stöder inte obligatorisk privatisering av kvoter.

  Ian Hudghton (Verts/ALE), skriftlig. – (EN) Betänkandet innehåller många bra och viktiga delar och det råder enighet om att den gemensamma fiskeripolitikens centraliserade modell enligt principen ”en storlek passar alla” har varit en katastrof. Ett antal ändringsförslag som jag lade fram gick igenom, och således präglas betänkandet av relativ stabilitet, behovet av att stimulera bevarandeåtgärder och framgångarna med nationell kontroll inom 12-milsgränsen. Men i betänkandet fastslås sedan att de historiska rättigheterna ska ses över. Förvaltningen av fiskeriet måste återlämnas till fiskenationerna; dessa fiskenationer får inte förlora sina historiska rättigheter. Jag röstade därför mot betänkandet, som inbjuder till en attack på så grundläggande traditionella rättigheter till åtkomst till fiskbestånden.

  Elisabeth Köstinger (PPE), skriftlig. – (DE) En grundläggande och omfattande reform av den gemensamma fiskeripolitiken är välkommen, särskilt med tanke på en hållbar förvaltning av fiskeriresurserna. Detta ska möjliggöras genom att ramvillkoren förbättras och standardiseras, genom att medlemsstaternas kontroller förbättras och genom att systemet för beslutsfattande förenklas. Även om Österrike, som ett land i det inre av Europa, inte direkt berörs, påverkar den stadigt ökande konsumtionen av havsfisk fisket. Vi behöver praktiska och effektiva lösningar som ger sektorn en grund att stå på, för att skapa tillräcklig livskraft genom goda förhållanden för bestånden, garantera tillgången för konsumenterna och samtidigt garantera en bibehållen artrikedom och trygga det marina ekosystemet i dess helhet.

  Isabella Lövin (Verts/ALE), skriftlig. – (EN) Detta betänkande är ett brett dokument som täcker alla aspekter av den gemensamma fiskeripolitiken, från vattenbruk till fritidsfiske, från Östersjön till fiskeriavtal med länder i tredje världen. De Gröna är glada över många ändringsförslag som vi lyckades få beaktade, såsom grundläggande principer om krav på hållbarhet för dem som kommer att ha rätt att bedriva fiske, krav på bedömning av inverkan på miljön vid fiskeriverksamhet, förklaringen att EU inte ska konkurrera med lokala fiskare inom ramen för fiskeriavtalen utan endast tillåtas att ta fångster ur ett överskott av fisk, och även uppmaningen till alla EU-institutioner att sätta det olagliga fisket högst på den internationella dagordningen i alla relevanta forum, och slutligen att skydda såväl haven som livsmedelssäkerheten. Tyvärr godkändes även några fullständigt oacceptabla och motsägelsefulla punkter i den slutgiltiga texten, t.ex. den att målet för den gemensamma fiskeripolitikens externa delar är att skydda och främja europeiska fiskeriintressen, att ekologisk hållbarhet inte ska prioriteras framför social och ekonomisk hållbarhet och att alla politikområden ska bidra till att uppfylla den gemensamma fiskeripolitikens mål. Därför kunde gruppen De gröna inte stödja betänkandet, utan vi lade ned våra röster.

  Nuno Melo (PPE), skriftlig. – (PT) Den gemensamma fiskeripolitiken, som senast sågs över 2002, räcker ännu inte till för att stå emot växlingarna inom denna känsliga sektor. Av den anledningen är det nödvändigt att analysera de nya faktorer som påverkar sektorn och finna nya lösningar för att göra den helt och hållet livskraftig, särskilt i ekonomiska, sociala och miljömässiga termer. Jag rekommenderar därför att nya åtgärder vidtas så att fiskerisektorn kan ta sig ur den nuvarande besvärliga situationen.

Fiskeindustrin är mycket viktig i EU. Det är därför mycket viktigt att man i den nya gemensamma fiskeripolitiken beaktar en rationell och ansvarsfull förvaltning av resurserna och att den även har som mål att skydda marina resurser och att bevara det levnadssätt som tillhör dem som alltid har tjänat sitt levebröd på fisket. Genom den nya gemensamma fiskeripolitiken ska man kunna lösa problem som har att göra med produktiviteten inom sektorn, stabilisera marknader och trygga en god levnadsstandard för de familjer som är beroende av denna sektor. Men fiskerisektorn bör analyseras i sin helhet och inte i delar, så att vi kan integrera alla dess problem och växlingar i syfte att finna lösningar som tillfredsställer alla berörda parter och komma ifrån de huvudproblem som påverkar den, nämligen överfiske, överkapacitet, överinvesteringar och slöseri.

  Andreas Mölzer (NI), skriftlig. – (DE) Det är positivt att fisket har en så lång tradition, och förhoppningsvis kommer den traditionen att bevaras även i framtiden. Men de senaste årens utveckling tyder onekligen på att det har blivit mindre attraktivt att arbeta inom denna ekonomiska sektor. Orsaken till detta är att grupper av företag med sina massor av fiskeriprodukter pressar ned försäljningspriserna så långt att små fiskeföretag inte kan konkurrera. Till följd av dessa omständigheter blir det allt vanligare att arbetstagare från tredjeländer söker sig till sektorn. Eftersom denna fråga inte behandlas tillräckligt i detta resolutionsförslag röstade jag mot det.

  Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE), skriftlig. – (EN) Jag lade ned min röst i slutomröstningen om Neves Patrão-betänkandet, eftersom det innehåller både positiva och negativa punkter. Där framhålls att tillträde ska prioriteras för dem som fiskar på det mest hållbara sättet från miljösynpunkt, vilket leder till mindre spill, fler arbetstillfällen och mindre energianvändning, och vidare betonas att rätten att fiska måste grundas på miljömässiga och sociala kriterier i stället för på frågan om vem som fångade mest fisk för 30 år sedan. Det är år av överfiske som har lett till den nuvarande krisen, så det är orimligt att låta samma flottor fortsätta att göra skada. Andra positiva punkter är att ekologisk hållbarhet görs till grundförutsättning för den gemensamma fiskeripolitiken och att man förklarar att EU-flottor inte längre får bedriva överfiske i utvecklingsländernas vatten. Tyvärr finns det också mindre konstruktiva idéer i betänkandet, man vägrar t.ex. att erkänna subventionernas destruktiva inverkan. I betänkandet framhålls även den gemensamma fiskeripolitiken som den dominerande politiken i EU, medan miljö- och utvecklingspolitiken underordnas denna. Det är denna inställning ”att bevara fiskeindustrin till varje pris” som har lett till förstörelsen av det marina ekosystemet och de fiskesamhällen som är beroende av det.

  Britta Reimers (ALDE), skriftlig. – (DE) De tyska ledamöterna i gruppen Alliansen liberaler och demokrater för Europa röstade annorlunda än gruppen som helhet på två punkter. Den första rör ändringsförslag 3 från gruppen De gröna/Europeiska fria alliansen. FDP:s ledamöter röstade mot detta, eftersom en radikal decentralisering av fiskeripolitiken såsom det föreslås i förslaget med överföring av makt och ansvar till medlemsstaterna och lokala beslutsfattare inte kan förenas med EU:s gemensamma fiskeripolitik. Meningen med det hela är just att finna gemensamma lösningar för framtiden på EU-nivå. FDP:s ledamöter stödde ändringsförslag 33, eftersom det stöder den viktiga principen om relativ stabilitet, vilket är viktigt för oss tyskar. Detta berör grunden för kvottilldelningen.

  Frédérique Ries (ALDE), skriftlig. – (FR) Den europeiska fiskeindustrin är ute på djupt vatten. Fiskbestånden sjunker kraftigt, 400 000 europeiska fiskare och deras familjer oroar sig för sin framtid och undrar över effektiviteten i den gemensamma fiskeripolitiken, vilken hittills har försett dem med ett skyddsnät.

Mot bakgrund av de konstaterade strukturella problemen, nämligen överfiske, underinvestering och överkapacitet när det gäller fiskeflottan samt slöseri (hur många ton fisk kastas varje dag överbord på grund av att fångsten inte lämpar sig för konsumtion?), måste reformen av den gemensamma fiskeripolitiken ha högsta prioritet. Det är helt klart att alla reformer måste genomföras med hänsyn till de olika fiskeriområdenas särdrag, och en förvaltningsmodell enligt principen ”en storlek passar alla” måste till varje pris undvikas. De fisketekniker och fartyg som används i Nordsjön är helt annorlunda jämfört med dem som används i Biskayabukten. Därför är den reform som kommissionen har föreslagit och som parlamentet har antagit i eftermiddag mycket viktig.

För att politiken ska vara ansvarsfull måste man även ta hänsyn till den verklighet som siffrorna visar på. EU svarar för 4,5 procent av världens fiskeproduktion och har ingen ambition att bli en ”jätte” inom denna sektor. Detta är ytterligare ett skäl till att vi måste välja ett småskaligt, innovativt och hållbart fiske.

  Daciana Octavia Sârbu (S&D), skriftlig. – (EN) Kommissionens grönbok om detta ämne var en fördömande anklagelse och ett ärligt erkännande av att den gemensamma fiskeripolitiken inte har fungerat. Tvärtom har den bidragit till ett antal problem som fortsätter att påverka ekonomin, det sociala området samt miljön. Så sent som för två veckor sedan röstade parlamentet för att avbryta den internationella handeln med blåfenad tonfisk på grund av beståndens kritiskt låga nivå – ett faktum som är ytterligare ett tecken på att nivåerna på vårt fiske för närvarande är ohållbara och har allvarliga konsekvenser för den biologiska mångfalden och för fiskerisektorns framtid. Vi måste inse att vi behöver ett nytt synsätt. En decentraliserad politik med mer bidrag kommer att göra det möjligt för olika regioner att anpassa sig och handla efter sina egna förutsättningar – något som förhindrades genom den tidigare ”top-down”-politiken. Detta bör leda till en bättre förvaltning av bestånden och ha en positiv effekt på den marina miljön. Jag stöder helhjärtat kommissionens åtagande för en heltäckande och genomgripande reform, som med rätta har fått stöd av fiskeriutskottet. Det är oerhört viktigt att vi agerar för att se till att EU genomför en verkligt hållbar fiskeripolitik för att skydda bestånden, miljön och arbetstillfällena i Europa på lång sikt.

  Peter Skinner (S&D), skriftlig. – (EN) Jag stödde de ändringsförslag som lades fram för att ändra den gemensamma fiskeripolitiken på ett sätt som skulle ha gett oss möjlighet att komma till rätta med vissa av de snedvridningar som redan finns.

Alla ökningar av bidrag till upprustning av flottor eller central prissättning på fisk är särskilt snedvridande och ger utrymme för ökad användning av subventioner.

Fiskare i Storbritannien, särskilt längs sydkusten, med sina 10-metersfartyg, påverkas ofta allvarligt av illa avvägda kvoter och subventioner till andra nationella fiskeflottor. Mike Foster, som är ledamot för valkretsen Hastings och Rye i det brittiska parlamentet, har fäst min uppmärksamhet på nödvändigheten av att den brittiska byrån Marine and Fisheries Agency och kommissionen gör slut på diskriminerande och snedvridande fiskemetoder, särskilt med avseende på fångst av torsk längs Storbritanniens sydkust, och i synnerhet vid hans egen valkrets Hastings och Rye, som vi båda företräder.

  Bart Staes (Verts/ALE), skriftlig. – (NL) Jag lade ned min röst om betänkandet om den gemensamma fiskeripolitiken, eftersom det innehåller för många punkter som inte bara strider mot ett antal andra punkter i betänkandet, utan också strider mot min politiska syn på den europeiska fiskeripolitiken. Å ena sidan står det i betänkandet att europeiska fiskeflottor inte får bedriva överfiske i utvecklingsländernas vatten, men å andra sidan sägs det att den gemensamma fiskeripolitiken alltid har företräde framför miljö- och utvecklingspolitik. Denna ståndpunkt står uppenbart i strid med Lissabonfördraget, artikel 208, där det fastställs att vår utrikespolitik inte får undergräva fattiga länders utvecklingsmål. Den politik som parlamentet föreslår är helt säkert till gagn för EU, men utanför europeiska vatten försvarar EU bara sina egna fiskeflottor och inte de lokala fiskbestånden och dess fiskare. Gruppen De gröna/Europeiska fria alliansen har därför lagt ned sina röster. Dessutom erkänner man visserligen i betänkandet att överfiske utgör ett allvarligt problem och att hållbarhet måste ligga till grund för politiken, men man undviker att erkänna att flottkapaciteten och systemen för subventioner och kvoter är en del av roten till det onda. Detta är förklaringen till att vi lade ned våra röster.

  Nuno Teixeira (PPE), skriftlig. – (PT) I betänkandet om grönboken om reformen av den gemensamma fiskeripolitiken, som vi antog i dag, revideras de ekonomiska, sociala och miljömässiga aspekterna av denna politik i syfte att omformulera metoderna för att lösa de kvarstående problemen inom denna sektor. Jag vill upprepa att prioriteringar såsom ökad effektivitet i förvaltningen av fiskeriresurserna och en strategi för ekonomiskt stöd för dem som arbetar inom denna sektor tillsammans med en garanti för hållbarhet inom sektorn genom arternas bevarande är av avgörande betydelse i denna reform, och dessa prioriteringar måste genomföras på regional nivå. I detta dokument framhålls reformer som är nödvändiga för fiskeriindustrin och som är oerhört viktiga för de yttersta randområdena, särskilt Madeira, där denna verksamhet är mycket viktig för den lokala utvecklingen och i lokalbefolkningens liv.

Jag vill än en gång lyfta fram de förslag i betänkandet som handlar om ett mer aktivt deltagande av olika aktörer på nationell, regional och lokal nivå när det gäller genomförandet och de tekniska åtgärder som behöver vidtas inom fiskerisektorn. Av alla dessa skäl röstade jag för detta betänkande, som kommer att markera inledningen till en ny era i EU:s gemensamma fiskeripolitik.

  Marie-Christine Vergiat (GUE/NGL), skriftlig. – (FR) Jag röstade mot Maria do Céu Patrão Neves betänkande, eftersom de ändringsförslag som är avsedda att skapa balans mellan miljöintressen och bevarandet av småskaligt fiske inte beaktas.

Jag beklagar också att de ändringsförslag som innehåller krav på att en djupare dialog med de fiskeverksamma inleds innan reformen genomförs inte har beaktats.

Mot denna bakgrund kan jag inte förstå hur det kommer att vara möjligt att anta en reform som är acceptabel för fiskarna och som samtidigt innehåller det som krävs för att bevara en gemensam fiskeripolitik värd namnet.

  Talmannen. – Protokollet från detta sammanträde kommer att läggas fram för parlamentets godkännande vid nästa sammanträdes början. Om det inte finns några invändningar kommer jag omedelbart att översända de resolutionsförslag som antagits vid dagens sammanträde till de personer och organ som de riktas till.

(1) Ändringsförslag 3 från Marina Yannakoudakis, för ECR-gruppen, till punkt 9ter (ny): ”Europaparlamentet understryker att abort inte bör erbjudas som en metod för familjeplanering och att man alltid bör vidta åtgärder för en human behandling och rådgivning åt kvinnor som har tillgripit abort”.