Index 
 Föregående 
 Nästa 
 All text 
Förfarande : 2010/2522(RSP)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång :

Ingivna texter :

O-0027/2010 (B7-0201/2010)

Debatter :

PV 08/03/2010 - 18
CRE 08/03/2010 - 18

Omröstningar :

Antagna texter :


Fullständigt förhandlingsreferat
Måndagen den 8 mars 2010 - Strasbourg EUT-utgåva

18. Genomförande av det gemensamma eurobetalningsområdet (Sepa) (debatt)
Anföranden på video
Protokoll
MPphoto
 
 

  Talmannen. – Nästa punkt är en muntlig fråga till kommissionen från Sharon Bowles om genomförande av det gemensamma eurobetalningsområdet (Sepa) (O-0027/2010).

 
  
MPphoto
 

  Sharon Bowles, frågeställare. (EN) Herr talman! Min företrädare som ordförande för utskottet för ekonomi och valutafrågor lade fram en resolution om Sepa för parlamentet den 12 mars 2009. Det är inte mycket som har hänt, och nu lägger jag fram min resolution i mars 2010. Vi förväntar oss verkligen framsteg före den 15 mars 2011.

Kommissionen ansträngde sig i sin färdplan för Sepa i september 2009. Vi stöder åtgärderna på de sex prioriterade områdena, men en stor majoritet av dem som deltog i kommissionens egna samråd sade att ett slutdatum måste fastställas som ett incitament för de motsträviga. Det var kommissionens egna ord. Det går inte att vara rakare än så, och vi föreslår att det bindande slutdatumet fastställs till senast den 31 december 2012.

Vi lever i tider då antalet gränsöverskridande inköp och avtal ökar. Det är viktigt att vi har gemensamma standarder för dessa gränsöverskridande betalningar, kreditöverföringar och autogireringar för att den inre marknaden ska vara sund och ha tillväxt. Det är mycket bättre för konsumenterna att slippa undersöka om förfarandena skiljer sig från land till land eller råka illa ut för att de gör det.

Så konsumenterna är inte negativa till det här projektet, men de måste ha trygghet, och det är ett problem att det inte finns tillräckligt skydd för hanteringen och kontrollen av autogireringsuppdrag. Betalningssystemen svarar för en tredjedel av bankernas driftskostnader, så det är viktigt för bankerna att få ordning på Sepa, men de kan inte få bestämma allt. Europeiska betalningsrådet måste inse att konsumenterna är rädda för bedrägerier och lurendrejerier och undrar vem som skyddar dem. En del stressade människor kanske inte märker att nya transaktioner har gjorts, särskilt om beloppen är vanliga. Därför måste det vara möjligt för konsumenterna att ha ett extra skydd i samband med autogirering. Det räcker inte att säga att bankerna får ta notan för alla bedrägerier. Bankerna har inte tagit notan för checkbedrägerierna. I t.ex. Frankrike har det varit problem med att checkar med förfalskade mottagarnamnteckningar utställda till en bank har lösts in och att pengarna har betalats in på en tredjeparts konto. Detta hände fyra år efter det att den brittiska finansinspektionen täppte igen det kryphålet. Det räcker inte att lösa de här problemen med tillägg eller nya erbjudanden om tjänster som inte skyddar alla. Det vore att spela bedragarna i händerna. Det räcker inte att göra det i enskilda länder. Det vore att spela de gränsöverskridande bedragarna i händerna.

Så vi ber er att vara bestämd, lösa de här problemen och lägga fram lösningar på autogireringarna i Sepa före den 30 september 2010.

I år kommer förmodligen de offentliga myndigheterna att öka sin Sepaanvändning betydligt, så det här är rätt tidpunkt för att driva på, särskilt att be de medlemsstater som inte har gjort upp några planer att delta i undersökningarna. Vi ber också de medlemsstater – eller kanske den medlemsstat – som inte har löst problemet med fortsatt rättslig giltighet hos befintliga autogireringsuppdrag att ta itu med detta och lösa problemet. Den andra stora stötestenen är kanske de multilaterala förmedlingsavgifterna vid kortbetalningar och detta måste också lösas på ett sätt som överensstämmer med konkurrenspolitiken.

De här frågorna är viktiga och vi anser att det är dags att sätta ned foten och fastställa ett slutdatum så att vi kan övergå till Sepa och se till att det här projektet – som är mycket viktigt för den inre marknaden – verkligen kan sjösättas, herr kommissionsledamot.

 
  
MPphoto
 

  Michel Barnier, ledamot av kommissionen. (FR) Herr talman, mina damer och herrar! Det gläder mig att träffa er igen och jag vill börja med att hålla med om det som Sharon Bowles just sade, nämligen att konsumenterna behöver trygghet. Det var just det jag sade under utfrågningen här i parlamentet, när jag talade om att konsumenterna måste återfå makten över den inre marknaden genom särskilda projekt. Ett av dessa är det gemensamma betalningsområdet i euro (Sepa). Det är ett komplicerat projekt, men ändamålet – att skapa enkla finansiella transfereringar i EU – gör våra åtgärder motiverade.

Fru Bowles, mina damer och herrar! Jag vill tacka parlamentet för dess stöd för Sepa och ge några konkreta svar på Sharon Bowles fem frågor, som ger en korrekt beskrivning av de problem som vi måste lösa. Jag har inte heller glömt det förarbete som har gjorts och Pervenche Berès och Jean-Paul Gauzès oerhört positiva och intressanta betänkanden om frågor som har med Sepa att göra.

Det är riktigt att en tidsfrist skulle kunna ge Sepaprojektet lite av den draghjälp det behöver, fru Bowles. Det tror jag. Ett slutdatum skulle säkerligen ha många positiva effekter. Det skulle göra rättsläget klarare, göra det möjligt att planera erforderliga investeringar och sätta stopp för samexistensen av två betalningssystem – det nationella och det europeiska – som medför onödiga kostnader.

En tidsfrist förutsätter lagstiftning. Min personal håller för närvarande på att undersöka olika möjligheter och deras granskning bör vara klar nästa vår. På grundval av den kommer vi att bestämma oss för det som är mest ändamålsenligt. Jag kan bekräfta att grunden kommer att vara lagstiftning.

När jag nu talar inför er – i början av mars – är det faktiskt för tidigt att fastställa ett sådant slutdatum. Jag noterar ert förslag om 2012, fru Bowles, och kommer att ha det i åtanke. Hur som helst måste vi ge aktörerna en anpassningsperiod, t.ex. 12 månader för överföringar och minst 24 månader för uttag. En annan fördel med ett lagstiftningsinitiativ kan vara att vi kan behandla några av de frågor som ni tar upp i er resolution och som Ekofinrådet har tagit upp, för att se till att användarna får Sepaprodukter av bättre kvalitet.

För det andra behöver vi klarhet i fråga om de multilaterala förmedlingsavgifterna. Det är en viktig finansieringsfråga och därmed en viktig fråga när det gäller utvecklingen av Sepakort och -uttag. I slutet av 2009 offentliggjorde kommissionen ett diskussionsdokument som innehöll nya uppgifter liksom olika slags användares synpunkter i den här frågan Vi kommer tillbaka till resultatet av detta offentliga samråd om ett ögonblick. Vi måste naturligtvis analysera om den här frågan är förenlig med konkurrenspolitiken, som min kollega Joaquim Almunia ansvarar för.

Jag vill emellertid göra några påpekanden: Vi har ett kortsiktigt övergångssystem för uttag fram till november 2012, som möjliggör multilaterala förmedlingsavgifter på upp till 8,8 procent när det gäller gränsöverskridande transaktioner. Jag konstaterar dock att mer än 70 procent av uttagen i EU nu görs utan att någon multilateral förmedlingsavgift tas ut på transaktionen. Därför tycks inte multilaterala förmedlingsavgifter vara den enda finansieringmekanismen, eller ens den mest effektiva.

När det gäller korten har kommissionen som ni vet antagit ett beslut som riktar sig mot MasterCards gränsöverskridande multilaterala förmedlingsavgifter. Vi gjorde samma sak i fråga om Visa. Förfarandet i fallet MasterCard har överklagats till domstolen. Som en del i detta förfarande, särskilt när det gäller dessa avgifters storlek och typ, har Europeiska kommissionen redan klargjort spelets regler. Domstolens slutliga beslut bör bidra till att skapa en fastare rättslig grund.

För det tredje stöder jag, som jag hade tillfälle att nämna vid min utfrågning, ett EU-initiativ om kortbetalningar. En rad initiativ håller på att ta form i den privata sektorn, t.ex. Monnetprojektet, PayFair och EAPS. Fru Bowles, mina damer och herrar! Jag kommer inom kort att träffa de viktigaste aktörerna på den här marknaden så att vi tillsammans kan bedöma deras vilja att gå vidare och kanske samordna sina initiativ och fastställa en handlingsram. Samtidigt kommer kommissionen med utgångspunkt från konkurrenslagstiftningen att analysera de argument som kortsystemen har lagt fram för att rättfärdiga sitt finansieringssystem.

Min fjärde punkt gäller styrningens framtid. Som ni vet finns det inget alleuropeiskt styrsystem för Sepa. Därför har vi tagit ett gemensamt initiativ med Europeiska centralbanken om att inrätta ett Separåd med ett begränsat antal höga företrädare för betalningsbranschen och användarna. Målet är inte att fatta beslut utan att underlätta en dialog för att se till att Sepaprojektet genomförs på rätt sätt. Det första mötet kommer att äga rum i vår.

Fru Bowles, mina damer och herrar! Jag kommer personligen att hålla parlamentet väl informerat om det arbete som utförs i Separådet, särskilt när jag besöker utskottet för ekonomi och valutafrågor.

Min sista punkt gäller respekten för användarnas intressen, ett ämne som ni nämnde, fru Bowles. Tyvärr verkar bankbetalningsbranschen ofta vara lite ovillig att ta hänsyn till användarnas oro. Europeiska betalningsrådets styrelsesätt kan förbättras, så att insynen ökar och hänsyn tas till användarnas oro. Separådet kommer att bli en bra plattform för att få till stånd dessa förbättringar.

Jag tänker också vidta mer direkta åtgärder på vissa punkter, i synnerhet när det gäller de förbättringar av uttagssystemet som måste till. Kommissionen och Europeiska centralbanken kommer mycket snart att tillskriva Europeiska betalningsrådet för att be om en del ändringar för att stilla konsumenternas oro. Jag kan inte utesluta att kommissionen kommer att vidta åtgärder om den märker att det finns hinder i vägen för detta, så att vi tar hänsyn till konsumenternas farhågor.

Herr talman, fru Bowles, mina damer och herrar! Ni har säkert förstått att jag är fast besluten att handla och få Sepa att fungera, som jag sade till er i januari. Jag kommer förstås att förlita mig på parlamentets stöd och att ni är beslutna att göra dessa förbättringar.

 
  
MPphoto
 

  Jean-Paul Gauzès, för PPE-gruppen. (FR) Herr talman, herr kommissionsledamot! Jag tvivlar inte på er beslutsamhet, och i de punkter som ni nyss tog upp besvarade ni de flesta av de frågor som vi tänkte ställa och som tas upp i den här resolutionen.

Jag ska bara påminna er om att svårigheten på det här området har att göra med att det gemensamma eurobetalningsområdet (Sepa) är ett initiativ från betalningsinstitutens, särskilt bankernas, sida. Jag vill också säga att syftet med direktivet om betalningstjänster, som jag hade äran att vara föredragande för, främst var att göra det möjligt för oss att urskilja och fastställa vilka rättsliga instrument vi behöver för att införa detta europeiska betalningssystem. Ett annat syfte med direktivet var att öka konkurrensen på betalningsområdet, och i avdelning II talades det om att inrätta betalningsinstitutioner, som skulle bryta bankernas monopolställning.

Denna komplicerade början är säkerligen en del av förklaringen till förseningen, men det är ju också sant, som ni sade, att betalningsetablissemangen – det vill säga bankerna – har visat en viss motvilja mot att införa den här mekanismen.

Det finns en förklaring till det: kostnaden. Ni känner säkert redan till detta, men bara för att ge er en uppfattning: i Frankrike kommer det till exempel att kosta mer att införa Sepa än det kostade att övergå till euron.

Frågan om förmedlingsavgifter, som måste lösas, har också nämnts. Det finns två problem. Det första är, som ni sade, förenligheten med konkurrensreglerna, men det andra, som inte får glömmas bort, är att betalningstjänster är en kommersiell verksamhet för betalningsinstituten, vilka därför måste få en rättvis ersättning. Det som har fördömts är möjligheten att ensidigt fastställa interbankmarginaler, godtyckligt och utan samråd, när dessa med rätta framstår som överdrivet höga.

Herr kommissionsledamot! Vi räknar med att ni ser till att de framsteg som vi har gjort med att skapa en inre marknad för betalningar leder till att EU-verktyg för överföringar och autogirering snarast införs.

 
  
MPphoto
 

  Udo Bullmann, för S&D-gruppen. (DE) Herr talman, herr kommissionsledamot! Det gemensamma eurobetalningsområdet är ett viktigt, ja till och med centralt, instrument för EU:s inre marknad. Vi har Jean-Paul Gauzès att tacka för att vi kunde sjösätta det. Min grupp stöder det till fullo och vill att det ska fungera väl. Personligen har jag ingenting emot att vi fastställer en tidsfrist för övergången, och jag tycker inte att det spelar så stor roll om den tar tre, fyra eller fem månader, det viktiga är att det faktiskt fungerar sedan.

Om det faktiskt kommer att fungera beror på två saker. För det första vädjan till branschen att göra det slutanvändarvänligt. I dessa tider har vi inte råd med någon ryktesspridning, något hemligt motstånd eller någon längtan tillbaka till det gamla systemet. Därför måste det vara funktionsdugligt, också enligt dem som i slutändan ska använda det.

För det andra måste det naturligtvis främja ekonomin. Här vill jag nämna en sak som fortfarande är en stötesten, nämligen frågan om hur autogireringarna ska beräknas. Branschen verkar inte vara i stånd att föreslå en vettig modell än. Det finns fortfarande hakar, man kör fortfarande fast, och om branschen inte kan lägga fram en gemensam modell som kan fungera i Europeiska unionen så måste kommissionen – som det står i det här förslaget till resolution – lägga fram ett konkret förslag inom en viss tidsperiod, låt säga innan årets slut. Det får inte bli så att vi konfronterar branschen och kräver en tidsfrist för övergången utan att ta initiativet till att eliminera det motstånd som leverantörerna av betalningstjänster uppenbarligen inte klarar att eliminera själva. Vi behöver ett gemenskapsinitiativ här, så att vi kan få det hela att fungera. Detta är vår inställning i den här diskussionen.

 
  
MPphoto
 

  Martin Ehrenhauser, för de grupplösa (NI). (DE) Herr talman! Det är bra att vi har euron. Annars skulle små länder som mitt hemland Österrike ha utsatts för ett enormt tryck under finanskrisen 2007.

Euromyntets baksida är dock bristen på konsekvens och ansvarsskyldighet, och på de punkterna finns det förstås några frågor att ställa till kommissionen Vem är för det första ansvarig för bristen på kontroll i eurosystemet? För det andra: Vem är ansvarig för det faktum att de falska budgetsiffrorna från Grekland inte upptäcktes tidigare? Är det för det tredje inte så att det verkliga problemet är Spanien, trots att vi talar om Grekland i dag? Kan Europeiska kommissionen för det fjärde garantera att Spanien inte lämnar in falska budgetsiffror i framtiden, och vad gör den på den punkten?

Jag kräver tydlighet och öppenhet och framför allt att de som bär ansvaret ställs till svars. Det är bara då, när dessa människor faktiskt har ställts till ansvar, som vi kan garantera att spelets regler kommer att följas konsekvent till slut.

 
  
MPphoto
 

  Markus Ferber (PPE). - (DE) Herr talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Till att börja med är det rätt att gemensamma förfaranden hör ihop med en gemensam valuta. Det är rätt att fundera på hur dessa gemensamma förfaranden, som ännu inte har införts överallt i det gemensamma eurobetalningsområdet, kan tillämpas lite bättre.

Å andra sidan ska jag säga rent ut att vi fortfarande måste anpassa regelboken på vissa punkter. Själv kommer jag från ett land där autogireringar är mycket vanliga, som ett sätt att underlätta hanteringen av vissa regelbundna betalningar.

Det förfarande som för närvarande planeras i regelboken är mycket byråkratiskt och komplicerat och därför skulle det glädja mig mycket om det här området kunde tas upp till diskussion igen i samband med slutdatumet – som vi alla vill ha. Å ena sidan får det inte finnas någon sårbarhet för bedrägerier – detta är ett problem när det gäller gränsöverskridande transaktioner – men å andra sidan bör det också vara möjligt att debitera lokala avgifter och att berörda företag fortsatt kan debitera tidningsprenumerationer, försäkringspremier och mobiltelefonräkningar och så vidare på ett enkelt sätt.

Detta är vad jag önskar mig och det finns också ett motsvarande avsnitt i vårt förslag till resolution om detta, så att vi kan bidra till att se till att förfaranden som har visat sig fungera i medlemsstaterna också kan fortleva efter det att det gemensamma eurobetalningsområdet slutligen har införts.

 
  
MPphoto
 

  Othmar Karas (PPE). (DE) Herr talman, mina damer och herrar! Förmodligen är vi alla överens om att kommissionsledamotens svar på frågorna är bra och tackar för dem. De överensstämmer med Europaparlamentets mål.

För det andra vill jag säga att den metod för självreglering på bankområdet som vi har valt för Sepa är en metod där de olika organen fungerar väl, och åtskilliga hundra banker har gått med i Sepaområdet under en mycket kort tid. Sepa är en del av den inre marknaden, det är större än euroområdet, men det är inget färdigt system. Jag är mycket positiv till ett enhetligt, rättsligt bindande slutdatum, för jag hoppas att vi med hjälp av ett sådant kan öka trycket på att kvarstående problem ska lösas och skapa en juridisk skyldighet att få igång ett enhetligt genomförande. På så sätt kommer alla deltagare återigen att kunna lägga fram allt det som återstår att göra. Det är viktigt med ett gemensamt datum för att Sepaområdet ska kunna införas så snabbt och effektivt som möjligt och bli så anpassat till den inre marknaden som möjligt.

 
  
MPphoto
 

  David Casa (PPE). (EN) Herr talman! Sepa är ett berömvärt initiativ som utan tvivel kommer att göra mycket för att förbättra effektiviteten hos gränsöverskridande betalningar och omvandla de fragmenterade nationella marknaderna för eurobetalningar till en enda inrikesmarknad, genom att det blir möjligt för kunderna att göra kontantlösa eurobetalningar till mottagare var som helst i området via ett enda bankkonto och en enda uppsättning betalningsinstrument.

En annan stor fördel är att de sammantagna kostnader som den europeiska ekonomin har för att flytta kapital i regionen, vilka i dag uppskattas till 2–3 procent av den totala bruttonationalprodukten, kommer att minska. Vi måste komma ihåg att slutmålet med Sepa var att skapa en verkligt inhemsk betalningsmiljö i hela EU, och det är förståeligt att det inte på något sätt är enkelt att nå ett så ambitiöst mål, i synnerhet om man betänker att det tyvärr är nödvändigt att finna kompromisser mellan de ofta motstridiga intressen som finns i den alleuropeiska bankvärlden.

Den ekonomiska krisen har bara varit till hinder för genomförandet av Sepastandarderna. Detta är en dyrbar process och bankerna har, förståeligt nog, haft mer brådskande saker att ägna sig åt under den senaste tiden. Dagens situation bör analyseras och en realistisk tidsplan fastställas så snart som möjligt, anser jag.

Nu är det viktigt att en rättsligt bindande tidsfrist för övergången till att använda Sepainstrumenten fastställs, som min kollega Othmar Karas sade nyss. Det är inte acceptabelt att det ännu inte finns någon konkret tidsplan. Det är ineffektivt och kontraproduktivt att låta nationella standarder fungera parallellt med Sepa.

Därför uppmanar jag er, herr kommissionsledamot, och kommissionen att skapa klarhet i denna redan bräckliga sektor och se till att ett rättsligt bindande slutdatum äntligen fastställs för övergången till Sepainstrumenten.

 
  
MPphoto
 

  Elena Băsescu (PPE). (RO) Jag vill informera er om att mitt hemland Rumänien håller på att vidta en del viktiga åtgärder som har med genomförandet av och övergången till Sepa att göra. I oktober 2009 införlivades direktiv 64/2007/EG om betalningstjänster på den inre marknaden med rumänsk lagstiftning. Redan 2007 tog det rumänska bankförbundet, som är medlem i Europeiska betalningsrådet, på sig rollen som stödorganisation för övergången till Sepa. Faktum är att övergången till Sepas kreditöverföringsprodukter kommer att ske samma datum som euron införs, men hittills är det bara fem banker som planerar att gå med i Sepas autogireringssystem under de närmast tre åren.

Den offentliga förvaltningen har en central roll i övergången till Sepa. De offentliga institutionerna kan tillsammans med allmännyttiga företag, telekomföretag och försäkringsbolag utgöra den kritiska massa som behövs för att få fart på övergången till Sepa. Rumäniens finansminister har meddelat att Rumänien kommer att gå med i Sepasystemet när euron har införts.

Tack.

 
  
MPphoto
 

  Michel Barnier, ledamot av kommissionen. (FR) Herr talman! Jag vill tacka alla som har yttrat sig. Någonting som slog mig särskilt under Sharon Bowles första inlägg var att hela parlamentet enhälligt har stött genomförandet av det gemensamma eurobetalningsområdet (Sepa), vilket det också har visat tidigare. Detta bekräftas av resolutionsförslaget. Det här är ett två år gammalt projekt och jag tycker att det måste genomföras nu. Jag upprepar att den enhällighet om behovet av att fastställa en tidsfrist som kom till uttryck igen alldeles nyss gjorde stort intryck på mig.

Därför bekräftar jag att jag har för avsikt att fastställa denna tidsfrist. Ge mig bara några veckor så att jag får tid att träffa alla huvudaktörerna i banksektorn – jag tror att det bli väl använd tid. Jag ska genomföra detta korta samråd – om denna fråga och om andra frågor som har med genomförandet av Sepa att göra – och sedan kommer jag att fatta beslut snabbt, som Sharon Bowles har bett mig.

Sepa kan bara bli en framgång om det verkligen uppfyller konsumenternas och användarnas förväntningar. Jag talar om företag, särskilt små företag, konsumenter och statliga förvaltningar. Kommissionen hoppas att användarnas oro tas i beaktande när Sepa genomförs – och kommer att agera med den inriktningen. Till Elena Băsescu vill jag säga att jag också kommer att ta hänsyn till de nya medlemsstaternas ansträngningar att bli fullt delaktiga i Sepaprojektet, vilket ligger i allas intresse. Jag vet att sådana ansträngningar görs både i ert land och i andra.

När det slutligen gäller korten tycks det behövas större klarhet, som jag sade vid min utfrågning. Återigen behöver jag några veckor, eller högst några månader, för att hålla möten och klargöra vilka avsikter de främsta aktörerna har samt i vilken utsträckning de är beredda att samordna eller kombinera sina ansträngningar att skapa en finansieringsmodell för ett potentiellt alleuropeiskt kortsystem. När det gäller den konkurrenssituation som ska råda så är det en fråga som jag måste ta upp med de främsta aktörerna i banksektorn.

Fru ordförande, mina damer och herrar! Jag vill tacka er för ert konstruktiva och ihärdiga stöd för Sepaprojektet, som ni än en gång har visat. Europeiska kommissionen har samma engagemang i den här frågan.

 
  
MPphoto
 

  Talmannen. – Debatten är härmed avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum onsdagen den 10 mars 2010 kl. 12.00.

 
Rättsligt meddelande - Integritetspolicy