Fullständigt förhandlingsreferat

Måndagen den 8 mars 2010 - Strasbourg

19. Årsbokslut i vissa typer av bolag avseende mikroenheter (debatt)

  Talmannen. – Nästa punkt är ett betänkande (A7-0011/2010) av Klaus-Heiner Lehne, för utskottet för rättsliga frågor, om årsbokslut i vissa typer av bolag avseende mikroenheter (KOM(2009)0083 – C6-0074/2009 – 2009/0035(COD)).

  Klaus-Heiner Lehne, föredragande. – (DE) Herr talman, mina damer och herrar! Det här betänkandet handlar om ett projekt som parlamentet har arbetat med i många år och som nu kanske kan ta ett steg närmare att genomföras.

Vi ville befria mikroenheterna – och då talar vi om särskilt små företag, med få anställda, mycket liten omsättning och vinst och som egentligen bara verkar inom ett regionalt, lokalt område, som t.ex. ett litet bageri eller en målare eller tapetserare – från redovisningsskyldighet. I samarbete med rådet – det fjärde direktivet, som vi nu diskuterar, och som har ändrats många gånger – har parlamentet flera gånger försökt genomföra detta. Det senaste försöket var i samband med Ieke van den Burgs betänkande i slutet av 2008. Den gången lyckades vi inte uppnå detta i förhandlingarna med rådet. Följden blev att parlamentet i december 2008 antog en resolution, nästan enhälligt, i vilken det uppmanade kommissionen att öppna lagliga möjligheter att befria mikroenheterna från kravet på årsbokslut. Och det är just det som har skett sedan dess. Kommissionen har lagt fram ett förslag och således gjort exakt det som parlamentet ville. Dessutom har en kommitté tillsatt av Europeiska kommissionen – nämligen Edmund Stoibers grupp, som ägnar sig åt att minska byråkratin – också lämnat synpunkter på denna fråga och sagt att detta skulle vara ett avgörande instrument när det gäller att minska mikroenheternas bördor i EU. Vi talar om möjliga besparingar på i storleksordningen 6,3 miljarder euro. Samtidigt bör man komma ihåg att mikroenheterna har särskilt tunga byråkratiska bördor att bära.

Det här förslaget från kommissionen är på sätt och vis flaggskeppet i kampen och policyn mot byråkrati i Europeiska unionen, och är därför av ganska central och stor vikt. Det finns en lång rad vettiga skäl till att det här förslaget är rätt väg att gå. Det direktiv som vi nu diskuterar härrör från 1978. Det riktade sig till stora och medelstora företag. Det var aldrig avsett för mikroenheter. Att mikroenheterna har skyldigheter till följd av detta direktiv, nämligen att göra årsbokslut, som när det gäller uppbyggnaden och innehållet i huvudsak är desamma som stora företag har, strider fullständigt mot det egentliga behov som finns i samhället och hos mikroenheterna själva. Om en sådan mikroenhet behöver ett lån är värdet av detta årsbokslut i princip lika med noll. Jag vill gå så långt som till att säga att de flesta av dessa mikroenheter inte förstår sig på sin egen redovisning alls – och det bekräftas av kommissionens forskning. Jag understryker igen att värdet i princip är lika med noll. Det som är viktigt för kreditgivningen är kassaflödet. Det handlar t.ex. om likviditeten och vilka reserver som kan frigöras. Inget av detta kan dock i princip utläsas av en balansräkning i den här formen. Den ger bara en ögonblicksbild och visar inte om företaget bör beviljas ett lån eller inte.

Det är också en fråga om konkurrens, tvärtemot det som delar av lobbyn har hävdat här. Som regel konkurrerar inte dessa företag på den inre marknaden, med gränsöverskridande verksamhet. De är bara verksamma regionalt eller lokalt. Därför är inte detta en fråga som har med den inre marknaden att göra. Dessutom är inte den inre marknaden något mål i sig. Den är viktig och det är bra att vi har den. Dessa regler bör dock tillämpas på den inre marknadens funktionssätt, på gränsöverskridande handel, inte på frågor som bara rör den nationella ekonomin.

Mot den bakgrunden bör vi nu sätta punkt för denna långbänk och anta det här betänkandet. Det skulle göra det möjligt för rådet att ta upp frågan igen och kanske bryta den befintliga kvalificerade majoriteten. Det skulle vara bra för EU:s minsta företag.

  Michel Barnier, ledamot av kommissionen. – (FR) Herr talman! Jag vill börja med att tacka de båda föredragandena för deras arbete, som jag välkomnar: Klaus-Heiner Lehne, ordförande för utskottet för rättsliga frågor, som talade nyss, och Dirk Sterckx. Jag vill påminna er om att det här förslaget till direktiv från kommissionen är ett svar på parlamentets önskemål, som herr Lehne sade. Parlamentets resolution är daterad den 18 december 2008. I den uppmanades kommissionen att lägga fram ett lagstiftningsförslag så att medlemsstaterna skulle kunna undanta mikroenheterna från redovisningsdirektivens räckvidd.

Samtidigt uttalade sig högnivågruppen av oberoende intressenter för administrativa bördor, under ledning av Edmund Stoiber, klart positivt om förslaget, som herr Lehne alldeles nyss sade.

Slutligen stödde Europeiska ekonomiska och sociala kommittén förslaget att förenkla redovisningsförfarandena. Så nu är vi här.

Varför är den här åtgärden viktig? Genom att skapa ett enda rapporteringssystem bör det här förslaget göra det möjligt för medlemsstaterna att homogenisera rapportkraven för alla mikroenheter och göra dem mer sammanhängande. Detta nya tillvägagångssätt bör innebära att dessa enheters kostnader kan reduceras betydligt.

Ni talade om åtskilliga miljarder euro, herr Lehne. Personligen har jag en siffra som jag har fått av min stab, som uppskattar besparingen till högst 6,3 miljarder euro. Även om den siffran hade varit lägre skulle den i mina ögon rättfärdiga en fortsatt diskussion om den här frågan i syfte att stötta den verksamhet som bedrivs av EU:s mikroenheter. Detta är ytterligare ett skäl till att jag vill att förslaget om mikroenheter ska antas snabbt.

Om vi måste lägga in det här förslaget i den mer allmänna ram som översynen av redovisningsdirektiven utgör, som utskottet för ekonomi och valutafrågor ville, skulle det säkerligen ta längre tid. Det skulle till och med kunna ta flera år innan de här bestämmelserna skulle kunna tillämpas.

Just nu hör jag kritik, kommentarer och förslag från båda sidor, mina damer och herrar, och jag skulle vilja försöka ge er svar eller lugna er på tre punkter.

För det första ger förslaget medlemsstaterna en möjlighet som de kan välja att utnyttja eller inte. Med andra ord kan en medlemsstat som så önskar behålla de nuvarande reglerna utan att behöva ändra sina egna nationella regelverk.

För det andra vill jag understryka att det här förslaget syftar till förenkling och subsidiaritet. Om allmänheten och företagen ska förstå och utnyttja den inre marknaden får vi inte införa regler på EU-nivå om det inte är absolut nödvändigt. Jag tror att de nuvarande kraven kan framstå som överdrivna just när det gäller mikroenheter.

För det tredje innebär inte det här förslaget nödvändigtvis att man helt undantar mikroenheterna från alla redovisningskrav, vilket kan ha hävdats från en del håll. Jag vet att farhågor om det har framförts i en del medlemsstater. Den kompromiss som utskottet för rättsliga frågor har lagt fram är mycket tydlig på den punkten. De här företagen måste ha verifikationer som tydligt visar vilka transaktioner som har genomförts och hur deras finansiella situation ser ut.

För att avsluta detta första inlägg, och innan jag lyssnar på vad ni har att säga, vill jag personligen uppmana kammaren att stödja det här förslaget. De berörda parterna väntar på det här beslutet och jag anser att det nu behövs en stark signal från parlamentet för att vi ska komma vidare i den här frågan. Vi är alla för förenkling. Jag tycker att det här förslaget, som ordföranden för utskottet för rättsliga frågor är en ivrig anhängare av, är ett exempel på en sådan förenkling, och jag hoppas att mikroenheterna snart kommer att komma i åtnjutande av de besparingar som det här förslaget väntas ge.

  Dirk Sterckx, föredragande av yttrandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor. – (NL) Herr talman! Det gläder mig att utskottet för ekonomi och valutafrågors yttrande kan presenteras vid plenarsammanträdet trots allt. Så var det inte för några veckor sedan. Jag instämmer i kommissionens grundtanke att småföretagens administrativa bördor måste minska och att man – som Klaus-Heiner Lehne sade – måste göra klar åtskillnad mellan stora och små företag.

Men det förslag vi har framför oss åstadkommer inte detta, vilket är förklaringen till utskottet för ekonomi och valutafrågors ståndpunkt. Om det inte finns något årsbokslut blir det svårare för små företag att få information om andra små företag. För närvarande har vi olika situationer i olika medlemsstater, vilket jag inte välkomnar, särskilt när det gäller småföretagen, som inte är experter på sådana här saker. Därför vill jag be ledamöterna att stödja vår ståndpunkt.

Det vi efterlyser är en heltäckande konsekvensbedömning, som inte bara omfattar de positiva konsekvenserna på 6,3 miljarder utan också de negativa effekterna. Dem har kommissionen utelämnat. Det bästa sättet att genomföra administrativa förenklingar är att göra det i samband med översynen av de bolagsrättsliga direktiven, eftersom alla då berörs på samma sätt. Inom den ramen kan förenklingar och distinktioner göras. För det tredje skulle det sluta med att vi fick ett enhetligt direktiv för alla medlemsstaterna, en starkare inre marknad och verklig administrativ förenkling.

  Tadeusz Zwiefka, för PPE-gruppen. – (PL) Herr talman! Vi vet mycket väl vilka skillnader det finns mellan mikroenheter och små och medelstora företag, för att inte tala om storföretag. Därför vill jag framhålla de externa faktorer som inverkar negativt på dessa företags verksamhet. Det är både makroekonomiska faktorer, såsom lagstiftning, beskattning och byråkrati, och mikroekonomiska faktorer, såsom problem med att hålla sig flytande och dålig likviditet. Vad leder det till? Under de senaste åren har andelen mikroenheter som har överlevt sitt första verksamhetsår varit omkring 60 procent. Det betyder att mer än en tredjedel av de nystartade mikroenheterna inte klarade sig igenom sitt första år av verksamhet på marknaden. När vi dessutom vet att mikroenheterna utgör över 90 procent av alla företag i många medlemsstater så blir diskussionen om att minska administrativa hinder och olika slags pålagor, särskilt när det gäller bokföringen, oerhört viktig.

Det är också viktigt att debatten inte bara handlar om förenkling, utan också om vilka effekter redovisningskrav har på små företag av det här slaget. Förenklingsdebatten handlar i allmänhet om kostnader, medan debatten om redovisningskravens betydelse är inriktad på fördelarna med finansiell rapportering och enskilda användares behov. Det finns ett antal saker som särskiljer dessa företag från stora företag och som talar för att införa förenklade bestämmelser. För det första är fördelarna med att införa universella standarder klart mindre än när det gäller storföretag. Detta leder till en obalans mellan kostnader och nytta när standarderna tillämpas. En förutsättning för att skapa en lämplig balans mellan kostnader och nytta är att kostnaderna reduceras.

För det andra spelar inte den finansiella rapporteringen någon framskjuten roll när det gäller att uppfylla mikroenheternas ägares informationskrav, eftersom de i regel är familjemedlemmar. När vi diskuterar behovet av förändringar i samband med finanskrisen bör vi komma ihåg att det inte var mikroenheterna som orsakade krisen.

  Françoise Castex, för S&D-gruppen. – (FR) Herr talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Som både föredraganden och kommissionsledamoten har påpekat är det här förslaget till direktiv ett resultat av en omröstning i parlamentet.

Progressiva förbundet av socialdemokrater och demokrater i Europaparlamentet är emellertid fortfarande kritiskt till det här förslaget, eftersom risken är att det vänds mot de människor vi vill stödja. När vi försöker göra företagens bördor lättare riskerar vi att beröva dem den öppenhet och det förtroende som är oundgängliga för att de ska kunna administreras och bedriva en dynamisk verksamhet.

För det första anser jag att vi måste vara tydliga i fråga om tröskelvärdena och om exakt vad en mikroenhet är. Det är ett litet eller medelstort företag med över 10 anställda och en omsättning på över en miljon euro. En stor majoritet av företagen passar in i den beskrivningen, oavsett vilken medlemsstat man tittar på.

Visst kan de vara lokala och ha liten närvaro på gemenskapsmarknaden, men det innebär inte att de slipper undan redovisningsregler. De måste tampas med redovisningsregler när de har med banker eller partnerföretag att göra, eller när de förhandlar med fiskala, ekonomiska och sociala institutioner. Då påtvingas de redovisningsregler och kan tvingas att betala ett högre pris än de skulle ha betalat för vanlig redovisning för att uppfylla kriterier som de inte nödvändigtvis klarar.

Jag vill inte att vi ska införa ett system där kravet att upprätta årsbokslut ställs utanför Europeiska unionens gemensamma ram. Det är inte bara en konkurrensfråga. Det handlar helt enkelt om ekonomisk integration och gemenskapsrätt, och om likabehandling för alla företag i Europeiska unionen.

Det står alltså alldeles klart att det är nödvändigt att förenkla redovisningskraven på små och medelstora företag. Det finns för övrigt tre initiativ med det syftet: det förslag som vi diskuterar i dag, IFRS-systemet och översynen av de fjärde och sjunde redovisningsdirektiven, där Europeiska kommissionen snart bör lägga fram förslag.

Vi fick löfte att dessa förslag skulle komma 2010. Det verkar som om den perioden har förlängts, men jag anser inte att den förlängningen är skäl nog att rusa åstad och göra ett halvhjärtat jobb. De här tre förslagen har visserligen samma syfte, men kommer kanske inte att formuleras på samma sätt, och jag tycker att det är bättre och tydligare för företagen om vi ger dem ett enda generellt svar så att de kan förena de förenklingar av kraven som alla vill se med livets realiteter i de småföretag som behöver detta, herr kommissionsledamot.

Problemet nu är att Europeiska kommissionen dröjer med att föreslå en översyn av de här direktiven, vilket är förödande för vår behandling av frågan. Därför uppmanar jag Europeiska kommissionen att påskynda dialogen om den här frågan om undantag, som för närvarande splittrar både ekonomiska institutioner och kretsar i EU och att ta fram en konsekvensbedömning.

  Alexandra Thein, för ALDE-gruppen. – (DE) Herr talman, mina damer och herrar! Som skuggföredragande för gruppen Alliansen liberaler och demokrater för Europa förstår jag helt enkelt inte hur någon kan vara emot att mikroenheter – och jag betonar att det rör sig om mikroenheter och inte små eller medelstora företag – befrias från kravet på att upprätta årsbokslut. Här talar vi inte om det exportinriktade medelstora företaget från Baden-Württemberg med ett hundratal anställda, utan om små hantverksföretag som blomsterbutiken, bagaren runt hörnet eller det nystartade IT-företaget. I flera år har politiker gång på gång, på både nationell nivå och EU-nivå, påpekat att just dessa mikroenheter måste befrias. Befrias från onödiga kostnader, i detta fall onödiga kostnader för skatterådgivare, inte från nödvändiga kostnader (i Belgien är det jurister som upprättar dessa årsredovisningar, i Frankrike revisorer) och från onödigt mycket arbete och administrativa bördor. Detta är viktigare än någonsin med tanke på den aktuella finansiella och ekonomiska krisen.

När nu kommissionen äntligen har lagt fram det förslag som parlamentet så länge uppmanat den att göra uttrycker plötsligt skeptikerna och nejsägarna oro. Endast sju procent av de mikroenheter som vi talar om bedriver gränsöverskridande verksamhet. Därför bör det, med hänsyn till subsidiaritetsprincipen, inte vara någon lagstiftning alls på EU-nivå. För att ytterligare förvärra saker och ting har redovisningsbestämmelserna fortsatt att utformas utifrån de stora och medelstora företagens behov, och hela tiden varit helt olämpliga för de mikroenheter vi talar om.

Jag har lyssnat till oppositionens argument. För det första att mikroföretagare kan komma att behöva ett lån och då inte kan presentera något för banken. Till er vill jag säga att alla som känner till Basel II vet att årsbokslutet i bästa fall är en trevlig bonus för banken, men ingenting annat. För det andra det skenbara skyddet av kreditgivare: de kreditgivare som är beroende av årsbokslutet är i minoritet. Under hela min tid som jurist har jag när ett företag av denna storlek säljs aldrig varit med om att en köpare är beroende av årsbokslutet i vilken form det än må vara. För det tredje vill de södra medlemsstaterna i EU – ja, just de som för närvarande förekommer i föga ärofyllda sammanhang i våra dagstidningar – behålla den gamla lagstiftningen. De kan göra det eftersom lagstiftningen är frivillig. Länder som begär årsredovisningar från mikroföretag för att de inte har någon effektiv skatteadministrering och inte utövar någon kontroll, förutom mottagandet av årsredovisningen, bör emellertid knappast bli överraskade om de går miste om skatteintäkter eller drabbas av skattebedrägerier.

Därför uppmanar jag alla parlamentsledamöter, framför allt socialdemokraterna, att godkänna detta förnuftiga lagstiftningsförslag, i synnerhet eftersom Klaus-Heiner Lehne från utskottet för rättsliga frågor har tagit hänsyn till alla faktorer genom kompromissföreskrifter och inga relevanta argument mot dessa har lagts fram.

  William (The Earl of) Dartmouth (EFD). – (Talaren ställde en fråga (blått kort) i enlighet med artikel 149.8 i arbetsordningen.) (EN) Herr talman! Inser Françoise Castex att hennes förslag om att skjuta upp förslaget så att en konsekvensanalys kan genomföras i själva verket innebär att säga nej?

  Françoise Castex (S&D). – (Talaren besvarade en fråga (blått kort) i enlighet med artikel 149.8 i arbetsordningen.) (FR) Herr talman! Jag förstår frågan. Om detta förslag förkastas måste det gå tillbaka till planeringsstadiet och om detta sker kan vi räkna med att en konsekvensanalys genomförs.

Som jag påpekat är vi inte emot en förenkling av redovisningsbestämmelserna för små företag, framför allt inte eftersom direktiven och åtgärderna har samlats på hög och måste omorganiseras för att situationen ska kunna tydliggöras.

Vi anser bara att detta förslag i stället för att förenkla saker och ting skapar osäkerhet för företagen.

  Kay Swinburne, för ECR-gruppen. – (EN) Herr talman! Förslaget som innebär att mikroenheter undantas från vissa redovisningskrav tycks vara allt annat än perfekt. I utskottet för ekonomi och valutafrågor röstade min grupp därför för att stödja föredraganden från utskottet för ekonomi och valutafrågor, Dirk Sterckx. Han uppmanade kommissionen att gå ännu längre för att hjälpa alla mikroenheter och små och medelstora företag i EU och påtagligt minska deras bördor genom att förkasta detta förslag och genomföra en välbehövlig översyn av hela det fjärde och sjunde bolagsrättsdirektivet för att få ett mer meningsfullt förslag med större räckvidd.

Kommissionens konsekvensanalys och dess påståenden om allt positivt detta förslag kommer att innebära är också oroande. Det förefaller som om det har en mycket begränsad räckvidd. I dessa tider av ekonomiska påfrestningar är det emellertid viktigt att hålla i åtanke att varje liten del är till hjälp.

Om vi stöder denna åtgärd hyser jag gott hopp om att åtminstone ett litet företag i min valkrets i Wales till viss del kommer att gynnas av undantaget. Denna lilla åtgärd kommer inte att fungera som en enkel lösning på alla de problem som recessionen orsakat och vi bör inte framhålla den som en fantastisk prestation från vår sida. Men om undantaget så bara hjälper ett fåtal företag att ta sig igenom dessa svåra ekonomiska tider får vi inte stå i dess väg.

  Cornelis de Jong, för GUE/NGL-gruppen. – (NL) Herr talman! I regel gläder det mig när EU upphäver bestämmelser eftersom det redan finns för många av dem och de är en börda för både medborgare och företag. Låt oss emellertid välja rätt bestämmelser, t.ex. bestämmelserna om upphandling som har en onödigt bindande och komplex karaktär.

Skyldigheten att offentliggöra årsredovisningar är å andra sidan inte den typ av bestämmelse vi bör upphäva, ens för de allra minsta företagen (mikroenheterna). Utan ordentlig och öppen ekonomisk förvaltning kan företagen inte få krediter och det blir betydligt svårare att göra affärer i allmänhet. Av källor på fältet har jag förstått att ekonomisk förvaltning ofta är ett problem för mikroenheter. Om årsredovisningar inte längre är obligatoriska och därmed försvinner som informationskälla är den enda möjligheten som kvarstår att begära de handlingar som utarbetats av skatteskäl. Vem kan emellertid garantera att dessa handlingar är lika tillförlitliga som reviderade årsredovisningar? För att objektivt sett bli tillförlitliga måste 100 procent av skatteintäkterna alltid revideras och detta innebär att alla handlingar som styrker uppgifterna måste lämnas in. Detta är något som såväl skatteförvaltningarna som de mindre entreprenörerna klarar sig utan.

Därför instämmer jag i förslaget från utskottet för ekonomi och valutafrågor om att förkasta kommissionens förslag. Många små företag skulle kunna drabbas av den berörda åtgärden och det är något som parlamentet inte vill ha på sitt samvete, allra minst nu när små och medelstora företag verkligen behövs för att skapa arbetstillfällen.

  William (The Earl of) Dartmouth, för EFD-gruppen. – (EN) Herr talman! I Storbritannien är nu 2 460 000 arbetslösa. Arbetslösheten bland unga uppgår till 20 procent i Storbritannien och 24 procent i Frankrike. I Italien är siffran 25 procent och i Spanien otroliga 39 procent. De senaste två åren har de stora företagen sagt upp anställda och de kommer att fortsätta att göra detta.

De arbetslösas hopp står nu till små och medelstora företag. EU-direktiven gör det emellertid svårt för mikroenheter att bedriva verksamhet på ett framgångsrikt sätt. EU-reglerna hämmar deras tillväxt och för en gångs skull gör kommissionen något förnuftigt genom att upprätta detta förslag om att undanta mikroenheter från vissa redovisningsregler. I Storbritannien finns över 1,7 miljoner mikroföretag. Om dessa företag kunde anställa en person var skulle Storbritanniens allvarliga arbetslöshetsproblem till stora delar kunna lösas.

Vi har alla mottagit cirkuläret från Dirk Sterckx och hans vänner. En anledning till att de motsatte sig ett undantag för mycket små företag från EU-direktiven om redovisning är att de menar att detta på något sätt strider mot principerna för den inre marknaden. Detta är ett fullkomligt skrattretande argument som bara en belgisk ledamot av ALDE-gruppen skulle ha kunnat komma på. Jag vet man bötfälls om man i parlamentet kritiserar Belgien eller belgarna, men jag vill påminna er om en historisk händelse. För 96 år sedan gick Storbritannien in i första världskriget för att skydda Belgiens territoriella integritet. Jag föreslår att Dirk Sterckx betalar tillbaka en del av skulden genom att upphöra med att försöka att ödelägga Storbritanniens ekonomi och Storbritannien som nationalstat.

(Talaren godtog att besvara en fråga (blått kort) i enlighet med artikel 149.8 i arbetsordningen.)

  Dirk Sterckx (ALDE). – (EN) Herr talman! Låt mig först av allt tacka föregående talare för det som Storbritannien gjorde för oss för så många år sedan.

Jag har en fråga till honom. Utgör det verkligen ett hinder mot det som vi vill uppnå – administrativ förenkling – att be kommissionen att genomföra en översyn av de två direktiven som planeras i år och skapa en allmän ram?

  William (The Earl of) Dartmouth (EFD). – (EN) Herr talman! Jag svarar med ett enda ord: ja. Små företag behöver administrativ förenkling nu.

  Diogo Feio (PPE). – (PT) Herr talman! Jag vill börja med att gratulera Klaus-Heiner Lehne till det betänkande han har lagt fram för oss, den förmåga till dialog och öppenhet han visat prov på i denna fråga och hans beslutsamhet när det gäller att värna om mikroenheter.

Den åtgärd vi diskuterar i dag har visserligen en historia, men är särskilt viktig för att ta itu med den nuvarande krisen och för att den innebär att små företag undantas från åtgärder som är dyra och byråkratiska och som inte är nödvändiga för att skapa insyn.

För att skapa insyn i förhållandet mellan företag och staten måste deras skatteskyldigheter bibehållas. Företag som sinsemellan är helt olika kan inte hanteras på samma sätt. Små och stora företag kan inte hanteras på samma sätt.

Det är dags att värna om de små och medelstora företagen och omsätta ord i handling. Det är dags att förespråka enklare och billigare åtgärder för de små och medelstora företagen, vilket naturligtvis kommer att leda till fler arbetstillfällen och ökad tillväxt.

Dessvärre avvecklas många av dessa små företag i Europa och i stället för att genomföra analyser bör vi därför agera.

Det var precis detta som det parti jag företräder här tog upp i det portugisiska parlamentet. Därför uppmanar jag de olika portugisiska parlamentsledamöterna här att rösta för denna åtgärd och på så sätt utöva påtryckningar på den portugisiska regeringen för att få den att upphöra med sin blockerande inställning i rådet.

Jag vill avsluta med att säga att detta betänkande kan bli ett nödvändigt steg mot att inte bara ta itu med krisen utan även när det gäller att förenkla och minska kostnaderna för små företag, vilket är något som de i allra högsta grad behöver.

  Evelyn Regner (S&D). – (DE) Herr talman! Målet att minska den administrativa bördan för mikroföretag bör naturligtvis få vårt helhjärtade stöd, precis som målet att förhindra att mikroföretagen och de stora aktörerna hanteras på samma sätt när det gäller redovisning. Jag undrar emellertid om detta mål verkligen kan uppnås med kommissionens förslag eller ert betänkande, herr Lehne, och vilka vi talar om när vi talar om mikroenheter? Françoise Castex har redan nämnt detta. Jag vill gå ännu längre med denna fråga.

Mikroenheter är ofta inte så små. I Österrike handlar det t.ex. inte om kontantbaserad redovisning, utan om företag med begränsad ansvarighet, aktiebolag och kommanditbolag. För att förtydliga kan jag nämna att de tillsammans utgör 90 procent av alla de företag i Österrike som har färre än tio anställda.

Avigsidan med begränsad ansvarighet bör därför vara redovisningsskyldigheten, men inte på samma sätt som för stora företag, vilket nämns i början. Vi bör inte avskaffa redovisningsskyldigheten. I stället för att helt och hållet avlägsna mikroenheterna från direktivet bör vi inom ramen för den planerade översynen av det fjärde och sjunde direktivet tydligt fastställa att antalet bestämmelser ska minska.

  Jaroslav Paška (EFD). – (SK) Den pågående ekonomiska krisen visar tydligt att Europa börjar tappa kraft och inte längre kan hålla jämna steg med de dynamiska ekonomierna och den ekonomiska utvecklingen i andra delar av världen, som Asien.

Organisationen av vår företagsmiljö är ohanterlig och otidsenlig. Se på handlarna i Kina och Indien. Kan ni gissa hur mycket tid av sitt arbete de ägnar åt att fylla i olika former av rapporter och uppgifter om sin verksamhet? Ingen! Se sedan på våra handlare. Lagarna i mitt hemland innebär t.ex. att en företagare tvingas skicka samma uppgifter och rapporter om sin verksamhet, med olika modifieringar, till fyra olika institutioner: skatteförvaltningen, handelsregistret, sjukförsäkringsbolaget och statistikmyndigheten. Om företagen råkar glömma bort någon av dessa får det i bästa fall dryga böter och i värsta fall stängs det ned av myndigheterna. Fyra statliga institutioner trakasserar företagen och stjäl såväl tid som resurser från dem för att hela den byråkratiska ångvälten lever på skatter från det arbete som dessa företag utför. Alla uppgifter skulle utan tvekan kunna samlas in av en enda myndighet, och denna skulle inte ens behöva vara särskilt stor.

Hur ska vi göra för att få det att fungera? Antingen avskaffar vi de värdelösa handlingarna, förenklar och effektiviserar vår administration och ger de flesta av våra tjänstemän möjlighet att försörja sig som hederliga handlare eller så kommer vi att sluta på samma sätt som våra legendariska kungliga regenter, som kastades ut från fönstren på slottet i Prag av missnöjda tjecker i maj 1618. Det vore bra om vi valde det första alternativet och det så snart som möjligt.

  Othmar Karas (PPE). – (DE) Herr talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Jag är en av ordförandena för den partiöverskridande arbetsgruppen för små och medelstora företag. Många av oss samarbetade i fråga om rättsakten för småföretag i Europa. Förhoppningsvis delar vi en önskan om att sätta de små företagen främst och därför är vi för förenklingar och minskade bördor för små och medelstora företag.

Det vi har hört beskrivas här i dag låter naturligtvis mycket lockande. Men varför applåderar inte alla sidor om det nu är så lockande? Varför är det så många olika exempel som trots denna ”förenkling” inte möts av entusiastiska applåder? Det finns skäl till detta. Är de nya reglerna förenliga med Basel II? Under många år har vi förespråkat gemensamma redovisningsförfaranden och nu ska vi helt plötsligt avskaffa redovisningsförfaranden.

Vi vill ha lösningar och förenklingar på EU-nivå, inte nationella lösningar och inte rättslig uppsplittring. Mikroenheternas gränsöverskridande verksamhet skulle hämmas av detta. Befrielse från kravet på att upprätta årsredovisning skulle i själva verket inte innebära någon lättnad eftersom vi i många medlemsstater måste samla in samma uppgifter i alla fall, men under ett annat namn. Förmågan att kontrollera kreditvärdigheten skulle emellertid försvåras. Normer när det gäller uppgifter om företagens kvalitet bör även följas av små företag. Annars finns det en risk för minskad insyn.

I takt med att företagen växer måste de följa föreskrifter som kanske inte är tillgängliga för dem som mikroenheter och medlemsstaternas valfrihet i fråga om detta försvagar den inre marknaden. Av dessa skäl är jag för en översyn av det fjärde och sjunde bolagsrättsdirektivet, eftersom detta kommer att leda till konsekvent lagstiftning och minskad börda.

  Marianne Thyssen. – (NL) Herr talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Naturligtvis måste byråkratin minska, naturligtvis måste EU fullfölja sin roll och naturligtvis gäller detta särskilt små och medelstora företag som är dem som drabbas hårdast. Detta innebär emellertid inte att vi bör kasta ut barnet med badvattnet.

Ett godkännande av kommissionens förslag skulle leda till olika rutiner för årsredovisning beroende på företagets etableringsplats och kanske även beroende av huruvida dess verksamhet utgörs av en större eller mindre del handel inom gemenskapen. Hur som helst skulle denna typ av bestämmelse begränsa tillväxten för små företag och utgöra ett hinder för gränsöverskridande verksamhet.

Dessutom skulle den förväntade förenklingen ersättas av andra administrativa bördor, t.ex. begäran om information från skatteförvaltningar, potentiella kreditgivare och t.o.m. fackföreningar som alla vill ha insyn. Detta är något som även andra parlamentsledamöter uttryckt sin oro för. Vi får inte heller glömma bort att företagen själva behöver den inblick i den egna situationen som god redovisning, grundligt årsbokslut och god rapportering kan erbjuda.

Även om man förväntar sig att bördorna ska minska kan de i själva verket komma att öka och det är detta de små och medelstora företagens branschorganisationer i många länder och på EU-nivå befarar. Jag delar denna oro. Med all respekt för kommissionens goda avsikter och det arbete som Klaus-Heiner Lehne och utskottet för rättsliga frågor utfört kan jag därför inte rösta för detta betänkande.

Jag stöder emellertid efterlysningen av en heltäckande konsekvensanalys före den allmänna översynen av det fjärde och sjunde bolagsrättsdirektivet i det yttrande som Dirk Sterckx utarbetat för utskottet för ekonomi och valutafrågor. Det har angetts att den ska genomföras i år så detta skulle inte innebära en alltför stor fördröjning.

  Hella Ranner (PPE). – (DE) Herr talman! Mitt inlägg är helt enkelt en sammanfattning. Allt har sagts, både för och emot detta direktiv i dess nuvarande form. Jag anser att ingen här kan vara emot en minskning av antalet redovisningsbestämmelser för att underlätta för mikroenheter. För mig förefaller det emellertid som om vi har kommit halvvägs, men inte riktigt har modet att slutföra det hela.

Vi vet alla att vi behöver redovisningsbestämmelser och att även de allra minsta företagen behöver handlingar som skildrar och styrker verksamhetens situation. Det kan vara Basel II, det kan vara skatteregister, det kan vara många olika saker. I framtiden kan det komma nya bestämmelser, kanske från andra länder – från Förenta staterna eller något annat land – som vi måste hantera. Vi måste emellertid kunna gå vidare och ta ställning till hur vi fortsättningsvis ska hantera redovisningsbestämmelser. Det måste vara möjligt att i ett konkurrensområde som EU en gång för alla upprätta verkligt konkreta direktiv – inte bara för mikroenheter utan enligt min mening även för större företag.

Genom mitt arbete som jurist vet jag att det krävs en mycket stor ansträngning för att tillhandahålla nödvändiga uppgifter och därefter analysera dem med hjälp av flera kolleger, även på större företag. Ansträngningen innebär mycket arbete och kostar mycket pengar. Mikroenheter har överhuvudtaget inte råd med denna ansträngning. Om vi ska rikta in oss på dessa företag och verkligen vill hantera redovisningsbestämmelser inom ramen för det fjärde och sjätte direktivet vill jag be er att även överväga att förenkla den administrativa bördan i allmänhet och utforma förnuftiga och grundliga direktiv.

  Arturs Krišjānis Kariņš (PPE). – (LV) Tack, herr talman och herr kommissionsledamot! Om någon av oss i dag skulle starta ett företag skulle det åtminstone till en början vara ett mikroföretag.

Vi är alla medvetna om att det för närvarande pågår en kris inom EU och att det råder arbetslöshet. För att kunna lösa arbetslöshetsproblemet i EU behöver vi så många företag som möjligt. Det innebär att vi behöver så många nya mikroföretag som möjligt, och vi bör därför göra allt vi kan för att hjälpa mikroföretag att bedriva verksamhet så friktionsfritt som möjligt. Faktum är att vi har möjlighet att göra detta, närmare bestämt genom kommissionens förslag att befria mikroföretagen från redovisningskravet, så att det blir lättare att driva och starta sådana företag i praktiken. På så sätt skulle arbetslöshetsproblemet i Europa minska. Det finns olika orsaker till detta. För det första måste vi, vilket jag redan har betonat, inse att så gott som alla nya företag är mikroföretag, åtminstone till en början. Genom att minska kraven minskar vi därför kostnaderna och genom att minska kostnaderna gör vi det lättare för dem att bedriva verksamhet. För det andra står den ansträngning som krävs för att upprätta redovisning för ett sådant företag inte i proportion till de fördelar som blir resultatet av en sådan, för vare sig företaget eller staten. Om företaget behöver ansöka om ett banklån kommer banken att kräva uppgifter om den aktuella situationen, och inte uppgifter om situationen för ett halvår eller år sedan. För det tredje är detta ett praktiskt sätt att börja genomföra kommissionens mål om att minska bördan för små och medelstora företag med 25 procent till år 2020. Därför uppmanar jag mina parlamentskolleger att inte bara tala om stöd till små och medelstora företag utan att även omvandla ord till handling genom att anta denna resolution för att minska bördan för mikroföretag. Tack.

  Lara Comi (PPE). – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Trots att de små och medelstora företagens betydelse i EU:s ekonomiska landskap ökar saknas det fortfarande tillräckligt starka stimulansåtgärder för dem.

Europeiska kommissionen har utvecklat och genomfört en rad åtgärder som är särskilt utformade för att hjälpa denna typ av företag. Principen ”Tänk småskaligt först”, som innebär att det är nödvändigt och lämpligt att först främja de små företagen i företagsmiljön, slår huvudet på spiken.

För att vi ska kunna ta oss ur krisen måste de administrativa kostnaderna minska, förfarandena förenklas och tillgången till marknaderna förbättras så att konkurrenskraften ökar. Jag är positiv till Klaus-Heiner Lehnes förslag om att befria mikroenheter från bördan att behöva upprätta årsbokslut, och därigenom minska den administrativa byråkratin.

Jag är också positiv till att ge medlemsstaterna frihet, om än i en begränsad utsträckning, när det gäller tillämpningen av ett sådant direktiv. Med tanke på att EU ännu inte har uppnått total harmonisering på det rättsliga området anser jag att det är nödvändigt att gradvis införa ett undantag.

När det gäller mitt hemland, som är ökänt för sin omfattande byråkrati, anser jag att redovisningsförfarandena definitivt bör förenklas genom Internetförfaranden som inte kräver teknisk rådgivning eller merkostnader. Så har redan skett i vissa regioner. Detta bör vara det första steget.

  Monika Hohlmeier (PPE). – (DE) Herr talman, mina damer och herrar! Jag förvånas över mina parlamentsledamöters diskussion. Å ena sidan talar de om förenklingar för små och medelstora företag, men när det handlar om att ta det allra första steget för mikroenheter – och det är allt vi talar om i dag, inte något mer än så – är de redan benägna att återigen säga nej. Vi kan inte alltid kräva saker och ting för att därefter säga nej.

Jag har talat med många mikroenheter. De hoppas och väntar på denna bestämmelse. Jag har talat med regionala banker, som tydligt betonade att förändrad redovisning inte alls skulle vara något problem för dem eftersom de ändå använder andra uppgifter. Vidare kommer det inte att ske någon som helst förändring i fråga om insyn, eftersom bestämmelserna i fråga om detta kommer att fortsätta att gälla för att bibehålla insynen. Detta har kommissionsledamoten förklarat. Handeln kommer inte att påverkas eftersom mikroföretagen inte har någon inverkan på EU:s marknad när det gäller handel inom EU.

Jag uppmanar mina parlamentskolleger att tillsammans med oss ta detta steg och tackar Klaus-Heiner Lehne och utskottet för deras fantastiska arbete.

  Jean-Paul Gauzès (PPE). – (FR) Herr talman, herr kommissionsledamot! Jag instämmer i många av de argument som lagts fram av Marianne Thyssen, Othmar Karas och Françoise Castex. Trots det ställer jag mig frågan om vi efter den kompromiss vi lyckats nå, som innebär att nationella alternativ kan fortgå, måste blockera detta direktiv som utgör ett positivt tecken på förenkling för mikroenheter?

Om jag får, herr kommissionsledamot, vill jag gärna komma med ett icke-förpliktande förslag. Jag föreslår att parlamentet stöder Klaus-Heiner Lehnes förslag och att ni tar hänsyn till det som just har sagts om att ändra andra direktiv. På så sätt kommer vi mycket snabbt att nå en överenskommelse: redovisningsbestämmelser för små företag och ett EU-system på detta område.

  Seán Kelly (PPE). – (EN) Herr talman! I likhet med många av mina kolleger steg jag upp kl. 4 imorse för att komma hit, men jag är mycket glad över att jag stannade till slutet av diskussionen denna kväll eftersom de två sista frågorna vi diskuterat har fyllt mig med stora förhoppningar.

Det faktum att vi sparar 6,5 miljarder euro genom en enkel gest är mycket viktigt. Man kan säga att det bevisar vad många kritiker har sagt, nämligen att EU är alldeles för byråkratiskt, men vi har åtminstone den integritet och det mod som krävs för att förlika oss med detta och vidta avhjälpande åtgärder – till skillnad från bankerna, som hittills inte har visat några skuldkänslor eller någon ånger för sitt agerande.

Samtidigt visar det även att det förekommer mycket mer byråkrati som vi måste avskaffa för att lyckas nå målet med 25 procent och ju förr vi gör detta, desto bättre.

  Georgios Papanikolaou (PPE). – (EL) Herr talman! Vi är mitt uppe i en ekonomisk kris och det säger sig självt att mikroenheternas undantag från den lagstadgade skyldigheten att upprätta och offentliggöra en årsredovisning är en välkommen stödåtgärd för små och medelstora företag. Naturligtvis instämmer jag med föredraganden när det gäller detta. Det är ett faktum att denna typ av åtgärd leder till minskade verksamhetskostnader och ökad lönsamhet för företagen och att den bidrar till att arbetstillfällen bibehålls.

Vi måste emellertid vara mycket försiktiga när det gäller de metoder och medel vi använder oss av för att tillhandahålla snabb och omedelbar hjälp till denna sårbara ekonomiska sektor, och jag tror att det är detta som oroar flera parlamentsledamöter. Målet måste vara att underlätta och inte – jag upprepar inte – att ge dessa företag en ursäkt att dölja sin faktiska ekonomiska status, med allt vad detta innebär för deras framtida utveckling.

Därför anser jag att vi i princip bör välkomna och helhjärtat stödja kommissionsförslaget och naturligtvis se till så att de rutiner vi inför i framtiden inte ändrar vårt verkliga mål, nämligen att stödja företag.

  Zigmantas Balčytis (S&D). – (LT) I dag råder det förmodligen ingen tvekan om att mikroenheter måste främjas och stödjas till fullo och jag anser att det bästa sättet att göra detta är att sänka skatterna i varje EU-medlemsstat så mycket som möjligt och förenkla kraven i fråga om registrerings- och avregistreringshandlingar och mycket annat. Ett förslag som har nämnts i dag är att vi när vi ansöker om lån hos en bank fortfarande ska vara tvungna att tillhandahålla viss information och då inte bara redovisning utan även annan information. Jag är positiv till tanken på att staten ska vara medveten om de processer som sker och jag anser därför att det är mycket viktigt att förenkla redovisningen, men på ett sådant sätt att vi inte bryter mot de grundläggande kraven i fråga om insyn och företagsprinciper.

  Michel Barnier, ledamot av kommissionen. – (FR) Herr talman! Det må vara sent, men som påpekades för en stund sedan diskuterar vi en fråga som är ytterst viktig. Jag har lyssnat till alla och jag tror inte att det fanns någon som inte stödde kravet på att minska och förenkla de administrativa bördorna för det som vi kallar mikroenheter. Efter att ha kontrollerat siffran med min personal vill jag påminna er om att det förslag vi diskuterar kan påverka nästan fem miljoner företag i Europa.

Efter att ha hört er alla tala, fru Castex, har jag emellertid konstaterat att det finns meningsskiljaktigheter angående systemet och/eller angående hur det ska genomföras. Jag vill upprepa min ståndpunkt. När parlamentet begärde att jag skulle infinna mig här sade jag att allmänheten, konsumenten och framför allt de små och medelstora företagen måste ta tillbaka den inre marknaden, dvs. EU:s marknad.

Det är därför vi med stor beslutsamhet kommer att kunna förbättra denna text ytterligare genom vår dialog med rådet. I likhet med Klaus-Heiner Lehne anser jag att vi behöver detta operativa tecken. Jag är i allra högsta grad medveten om att William Dartmouth gav kommissionen en – något ovanlig – komplimang. Han sade: ”För en gångs skull gör kommissionen något”. Jag har noterat era förnuftiga kommentarer. När vi nu måste samarbeta hoppas jag kunna visa er att kommissionen ofta gör sådant som är förnuftigt, användbart och konkret, och jag hoppas fortfarande kunna övertala er att stödja kommissionens ansträngningar mer bestämt och oftare. Jag har en något utopisk inställning till parlamentet, men jag kommer inte att ge upp när det gäller att övertyga er om att kommissionen faktiskt uträttar ett värdefullt arbete, med stöd och ofta på begäran av parlamentet.

Mina damer och herrar! Jag anser att detta konkreta, genomgripande och förnuftiga förslag innebär att bördan för de minsta företagen avsevärt förenklas. Förslaget innebär inte att bokföringen avskaffas. Det kommer inte att förhindra företag från att överföra information som behövs av de olika berörda parterna. Det kommer inte att förhindra någon från att följa bestämmelserna i direktivet om de så önskar. Det är mitt svar på den oro som Dirk Sterckx gett uttryck för.

Förslaget innebär en möjlighet att anpassa bestämmelserna för offentliggörande av ekonomisk information på nationell och regional nivå. Redovisningsbestämmelser för mycket små företag fungerar bäst när de antas på sin egen nivå, dvs. lokal nivå.

Slutligen anser jag att tidsplanen är mycket viktig. Detta förslag kan genomföras snabbt. Det är en möjlighet att hjälpa små företag som inte får gå förlorad. Jag hörde Françoise Castex nämna åtagandet om att genomföra en framtida allmän översyn av redovisningsdirektiven. Den tidsfrist vi arbetar enligt – ni sade slutet av 2010, men den kommer förmodligen att infalla i början av 2011 – vill vi inte missa. Jag hörde även Jean-Paul Gauzès rekommendation, som både var icke-förpliktande och tydlig. Vi kommer också att använda oss av det verktyg som en allmän översyn av redovisningsdirektiven utgör.

Med ert stöd kan vi emellertid göra de omedelbara framsteg som detta förslag om mikroenheter innebär. Vi kan sedan gå vidare och göra ytterligare framsteg när vi genomför en allmän översyn av redovisningsdirektiven. Låt oss inte vänta. Denna allmänna översyn kommer att ta tid – jag har sagt början av 2011.

Jag har noterat de noggranna inläggen från många av er: Cornelis de Jong tidigare, Arturs Krišjānis Kariņš, Diogo Feio, Kay Swinburne och andra nämnde krisen och de ekonomiska svårigheter som vi för närvarande genomgår. Våra beräkningar visar att om vi, såsom ordförande José Manuel Barroso försöker göra, lyckas ge den inre marknaden en nystart och göra den mer effektiv och likvid, vilket är en grundläggande del av mitt uppdrag, kan tillväxten komma att öka med mellan 0,5 och 1,5 procent i EU.

Vi kan söka tillväxt utanför EU, i en global konkurrens, men vi kommer att börja med att hitta den på hemmaplan. Jag instämmer med filosofin i Klaus-Heiner Lehnes betänkande som innebär att en stor del av tillväxten finns hos de fem miljoner mycket små företagen i Europa, om vi är beredda att underlätta deras arbete. Detta är filosofin bakom förslaget.

Jag hörde Othmar Karas och Hella Ranner nämna minimikrav eller miniminormer. Jag lade även märke till att minimikrav inte utesluts i Klaus-Heiner Lehnes betänkande. Vi behöver tid för detta. Vi kommer att undersöka vad vi kan göra angående detta tillsammans med rådet. Jag ber er att godta detta betänkande och förslag för vad det innebär: konkreta framsteg, ett skede och en del av de åtgärder som behövs för att de fem miljoner mycket små europeiska företagen och de miljontals arbetstillfällen de skapar ska kunna utvecklas trots de nuvarande svårigheterna.

Därför vill jag ta tillfället i akt och tacka Klaus-Heiner Lehne och försäkra honom om att när parlamentet förhoppningsvis har godkänt förslaget åtar jag mig att tillsammans med rådet arbeta mycket snabbt och slutföra de konkreta och praktiska framsteg vi har uppnått för att stödja de minsta företagen på EU:s marknad.

  Klaus-Heiner Lehne, föredragande. – (DE) Herr talman! Jag vill tacka alla mina parlamentskolleger och kommissionsledamoten för debatten. Jag har sex grundläggande kommentarer.

För det första vill jag ta upp konsekvensanalysen. Kommissionen har presenterat en omfattande konsekvensanalys av detta kommissionsförslag som de även skickat till utskottet för rättsliga frågor. Efter att Sterckxbetänkandet slutförts i utskottet för ekonomi och valutafrågor frågade vi inom utskottet för rättsliga frågor specifikt vilken ytterligare konsekvensanalys som skulle utföras. Vi väntade i veckor, men fick inget svar.

För det andra är det faktiskt helt riktigt att minimibestämmelser föreskrivs i kompromissen. Det innebär inte alls att alla skyldigheter avlägsnas, utan bara att skyldigheterna minskas till det som verkligen är nödvändigt och som företagen behöver.

För det tredje förhindras ingen som behöver redovisning för att få ett banklån från att upprätta sådan redovisning. Rent objektivt är det emellertid obegripligt att mikroenheter som inte är i behov av ett banklån ska drabbas av extrakostnader för revisorer och skatterådgivare.

För det fjärde förblir bestämmelserna för balansräkningar för skatteändamål oförändrade och påverkas inte alls av detta. Detta handlar uteslutande om vanliga bokslut och om de merkostnader som upprättandet av sådana medför.

För det femte är det inte någon enkel uppgift att genomföra en översyn av det fjärde och sjunde direktivet, utan snarare en ganska komplicerad uppgift. I det sjunde direktivet behandlas även fusioner, vilket är ett ytterst komplext och mycket svårt område. Jag vågar påstå att om vi misslyckas med att fatta detta beslut nu så kommer det i och med den omfattande översynen av det fjärde och sjunde direktivet att finnas en akut risk för att små och medelstora företag går under. Det beror på att de inte kommer att ha någon egentlig roll i denna debatt i och med att deras intressegrupp inte kommer att ha det. Därför är det viktigt att fatta detta beslut nu och inte vid ett senare datum när vi inte längre vet om det överhuvudtaget kommer att fungera.

Min sjätte kommentar handlar om näringslivsorganisationernas ståndpunkt. Jag vet att bara en av de stora europeiska näringslivsorganisationer som företräder små och medelstora företags intressen är emot. Alla andra är för. Jag anser att vi bör klargöra detta ännu en gång.

  Talmannen. – Debatten är härmed avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum onsdagen den 10 mars 2010 kl. 12.

Skriftliga förklaringar (artikel 149)

  José Manuel Fernandes (PPE), skriftlig. – (PT) EU:s välfärd är beroende av de små och medelstora företagens framgångar. EU och medlemsstaterna bör därför skapa en gynnsam miljö för dessa företag. De små och medelstora företagen uppger att deras största hinder är att efterleva administrativa formaliteter. Faktum är att de små och medelstora företagen har en regleringsbörda och en administrativ börda som är oproportionerlig i jämförelse med stora företag. Beräkningar visar att för varje euro som ett stort företag spenderar på en arbetstagare på grund av regleringsskyldigheter så kan ett litet företag vara tvunget att spendera 10 euro. I detta kommissionsförslag breddas begreppet mikroenheter och definieras som företag som på balansdagen inte överskrider gränsvärdena i två av följande kriterier: en balansomslutning om 500 000 euro, en nettoomsättning om 1 000 000 euro och/eller i genomsnitt 10 anställda under räkenskapsåret. Medlemsstaterna kan välja att undanta dessa mikroenheter från genomförandet av gemenskapsdirektivet om årsbokslut. Mikroföretagen kommer under alla omständigheter fortsätta att behålla sina dokument om försäljning och transaktioner för hanterings- och skatteinformationsändamål. I Portugal skulle 356 140 portugisiska företag kunna omfattas av detta undantag.

  Zbigniew Ziobro (ECR), skriftlig. – (PL) Det gläder mig verkligen att vi genom att anta nya redovisningskrav för mikroenheter minskar den byråkratiska bördan för företagen. De dussintals föreskrifter som utgör hinder för företagande är en av anledningarna till att målen i Lissabonstrategin inte har kunnat uppnås. Framför allt påverkar de byråkratiska begränsningarna små och medelstora företag och för dessa företag är kostnaderna för bokföring och juridiska tjänster oproportionerligt höga i förhållande till intäkterna. Hur ska EU kunna bli den mest konkurrenskraftiga ekonomin i världen om företagen måste följa så många föreskrifter? Jag skäms för att säga det, men faktum är att det är EU som står bakom alltför många av dessa föreskrifter som utgör hinder för företagen och på så sätt begränsar den ekonomiska friheten ytterligare. Kommissionens initiativ är därför väl värt vårt stöd, även med antagandet av ändringsförslagen från utskottet för rättsliga frågor. Det finns ingen mening med att bibehålla komplicerade redovisningskrav för små företag. Om EU ska kunna utvecklas i den takt vi alla vill måste vi vidta ytterligare åtgärder för att avskaffa onödiga hinder. Jag vädjar därför till kommissionen om att de i EU 2020-strategin ska lägga till ett tydligt mål i form av en minskning av antalet EU-föreskrifter som utgör hinder för företagen. Områden med onödigt många föreskrifter bör skyndsamt identifieras och föreskrifterna avskaffas. Annars kommer EU att förbli ett område som utvecklas långsammare än andra industriländer världen över.