Index 
 Föregående 
 Nästa 
 All text 
Förfarande : 2010/2572(RSP)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång :

Ingivna texter :

RC-B7-0154/2010

Debatter :

PV 09/03/2010 - 15
CRE 09/03/2010 - 15

Omröstningar :

PV 10/03/2010 - 7.7
CRE 10/03/2010 - 7.7
Röstförklaringar
Röstförklaringar

Antagna texter :

P7_TA(2010)0058

Debatter
Tisdagen den 9 mars 2010 - Strasbourg EUT-utgåva

15. Handelsavtal om åtgärder mot varumärkesförfalskning (Acta) (debatt)
Anföranden på video
PV
MPphoto
 

  Talmannen . – Nästa punkt i debatten är en muntlig fråga till kommissionen från Carl Schlyter, för Verts/ALE-gruppen, Daniel Caspary, för PPE-gruppen, Kader Arif, för S&D-gruppen, Niccolò Rinaldi, för ALDE-gruppen, Helmut Scholz för GUE/NGL-gruppen och Syed Kamall, för ECR-gruppen, om öppenhet och om läget i Acta-förhandlingarna (handelsavtalet om åtgärder mot varumärkesförfalskning) (O-0026/2010 - B7-0020/2010)

 
  
MPphoto
 

  Carl Schlyter, frågeställare. − Herr talman! Varje institution har sin roll att försvara. Parlamentet är folkets röst i EU och ska försvara medborgarnas intressen. Kommissionen kallar sig fördragets väktare, men i detta fall är det principen om insyn, mänskliga rättigheter och parlamentets rättigheter som ni måste värna. Om vi inte får tillgång till handlingarna lever ingen av EU:s institutioner upp till sin roll och medborgarnas förväntningar.

En del av kommissionsledamöterna betonade i sina utfrågningar att parlamentet ska ha tillgång till handlingar på samma villkor som ministerrådet, och parlamentet förväntar sig att kommissionen infriar sina löften. Många medborgare är oroliga för att de berövas sina fri- och rättigheter genom ständiga floder av integritetskränkande lagstiftning, såsom den om datalagring, Ipred 1, Ipred 2, Swift osv. EU kan inte fortsätta att förhandla om Acta om inte invånarna får en möjlighet att vara med i processen.

Huvudfrågan i dag är öppenhet, men givetvis är även innehållet känsligt. Det krävs att EU tydligt markerar att villkoren för vårt deltagande i processen om Acta är öppenhet samt försvar av mänskliga rättigheter och friheter. Först när vi har slagit fast vad det fria och öppna samhället består av för okränkbara rättigheter kan man inom ramen för dessa rättigheter bedriva brottsbekämpning och diskutera hur olika avtal ska se ut.

Det är en fullkomligt absurd och oacceptabel situation där vi bakom stängda dörrar måste fråga kommissionen om innehållet i de avtal som vi förväntas fatta beslut om. Medborgarna vill ha garantier för att deras elektroniska utrustning inte genomsöks vid gränsen, att de har rätt att vara uppkopplade och att straffrättsliga sanktioner inte införs över deras huvuden. Vi förväntar oss att ni i dag lovar oss fullt deltagande i Acta, annars får jag avsluta mitt anförande med en klassisk replik: See you in court.

 
  
MPphoto
 

  Daniel Caspary, frågeställare.(DE) Herr talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Förfalskning, smuggling och brott mot immaterialrätten är utan tvekan ett enormt problem, framför allt för EU som helhet, men också för många medlemsländer. Det är ett stort problem för företagare, anställda och konsumenter att fler och fler förfalskade produkter också kommer ut på EU:s inre marknad. Vi uppskattar nu att förfalskade varor till ett värde av cirka 250 miljarder euro väller in på vår marknad. I bästa fall kan en kvinna helt enkelt bli gravid om en medicin som t.ex. p-piller är förfalskad och inte fungerar, vilket nyligen sägs ha skett vid ett tillfälle. Men i värsta fall kan det om medicinen inte fungerar gälla liv eller död, och det kan ju inte sägas vara i vårt intresse.

Vi måste genast göra något åt brotten mot immaterialrätten, mot smuggling och förfalskning. Det är oacceptabelt att vi 2008 konfiskerade 178 miljoner förfalskade artiklar vid våra gränser. 20 miljoner var farliga och av dessa kom över 50 procent från Kina. Därför måste vi agera på det här området. Problemet är tydligt: Lissabonfördraget trädde i kraft den 1 december. Förhandlingar som gäller Acta har pågått i tre år och därför har vi i Europaparlamentet hittills inte alls varit så involverade som vi måste vara i fortsättningen.

Jag hoppas därför att vi inom de närmaste veckorna och månaderna verkligen får till stånd mer öppenhet på detta område. Vi måste få fakta där det tydligt framgår vad som för tillfället pågår i förhandlingarna och vilken ståndpunkt kommissionen intar. Förhandlingarna måste fortsätta. Vi måste lyckas sluta ett lämpligt avtal. Kritiken från olika grupper känner vi väl till här i kammaren. I de anställdas, arbetsgivarnas, branschens och konsumenternas intresse hoppas jag att vi når ett meningsfullt avslut, men att vi under förhandlingens gång beaktar gemenskapens befintliga regelverk och inte går utanför detta.

 
  
MPphoto
 

  Bernd Lange, suppleant för frågeställaren. – (DE) Herr talman, herr kommissionsledamot! Jag har tre frågor. Den första är: Varför saknar vi fortfarande öppenhet när Lissabonfördraget har varit i kraft sedan den 1 december och vi har ett interinstitutionellt avtal med kommissionen sedan den 10 februari? Jag förstår inte varför rådet fortfarande sitter med vid bordet som observatör vid förhandlingarna, varför parlamentet inte är involverat och dokumenten inte är offentliga. Hur kommer det sig?

Den andra frågan som bekymrar mig är denna: Vem förhandlar egentligen om Acta-avtalet? Förhandlingen handlar inte om något slags uppföljningsavtal till handelsrelaterade aspekter av immaterialrätten (Trips) inom ramen för Världshandelsorganisationen. Den sköts enbart av enskilda länder och, enligt vad vi har fått höra från USA, också av mäktiga ekonomiska intressenter. Jag undrar om inte normer fastställs som slutligen kommer att gälla för alla, även de som inte företräds vid förhandlingarna.

Den tredje frågan som oroar mig är denna: Vilket är det verkliga sakinnehållet i förhandlingarna? I er utfrågning besvarade ni min fråga och ni försäkrade mig om att gemenskapens regelverk var tryggat. Men när jag läser i enskilda dokument som har läckt ut så tvivlar jag tyvärr på detta. Jag vet att förhandlingar pågår, att åtgärder som att t.ex. blockera Internet kan vara möjliga, att leverantörer kan användas, så att säga, för att hjälpa ekonomiska intressenter att övervaka Internet, att inskränkningar inom forskning och vetenskap ibland kan införas och att en del personer t.o.m. försöker införa generella övervakningssystem. Jag frågar mig därför: Var i allt detta finns gemenskapens befintliga regelverk?

Vi har också frågan om ersättning. Att ersättning för förlorad vinst ingår i förhandlingarna passar inte in i vår politik.

Självklart är min tredje fråga vilket som är det verkliga sambandet mellan online och offline? När jag läser att online och offline båda ska representera den digitala världen, innebär det då att det ska finnas begränsningar och sökningar på bärbara datorer, iPods och MP3-spelare vid gränserna? Jag skulle gärna vilja ha svar på dessa tre frågor.

 
  
MPphoto
 

  Niccolò Rinaldi, frågeställare.(IT) Herr talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Den fråga som vi diskuterar i kväll handlar om en stor försyndelse, nämligen det hemlighetsmakeri som hittills karaktäriserat förhandlingarna. Detta har förvärrats ytterligare av en viss obalans, om det stämmer att amerikanska företag till skillnad från Europas allmänhet och institutioner har haft tillgång till en rad informationskällor på basis av en konfidentialitetsöverenskommelse. Bristen på öppenhet i förhandlingar är ett problem som vi tampas med även i andra sammanhang – vi diskuterade det i anslutning till avtalet med Korea – och som måste lösas nu i och med Lissabonfördragets ikraftträdande.

Det verkar som att denna försyndelse är kopplad till en annan oegentlighet: man använder kampen mot varumärkesförfalskning i andra strider som om det vore ett slagord som gjorde alla medel tillåtna. Det är dessutom en oerhört viktig kamp för en handelsmakt som EU. Jag kommer från Venedig, en stad som kommissionsledamoten är väl bekant med, där bestämmelserna för varumärkesförfalskade produkter – jag tänker på till exempel Muranoglas – förut var mycket stränga och kunde leda så långt som till dödsstraff. Detta är alltså något som vi måste ta på allvar i en alltmer global ekonomi som vår.

Avtalet medför emellertid allvarliga hot, som skrämmer allmänheten, vilket kommissionen måste vara medveten om. Det borde i första hand vara ett ärende för utskottet för internationell handel, men så är inte fallet. Detta utskott utför istället i allt större utsträckning det arbete som egentligen åligger utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor.

Vi är oroliga över informations- och uttrycksfriheten på Internet, integritet och de rättsliga konsekvenser som avtalet kan innebära för Internetleverantörer. Detta är ett mycket känsligt område och jag vill be kommissionen att vara mycket försiktig.

När det gäller just handel, vill jag be kommissionsledamoten bekräfta att handelsavtalet om åtgärder mot varumärkesförfalskning (Acta) inte kommer att användas till att hindra försäljningen av de läkemedel som säljs till mer konkurrenskraftiga priser. Det är ofarliga generiska läkemedel som inte gör intrång på upphovsrätten och vars enda minus är att de tillverkas i tillväxtländer som Indien och Brasilien och kanske konkurrerar med västvärldens läkemedelsindustri.

 
  
MPphoto
 

  Helmut Scholz, frågeställare.(DE) Herr talman, mina damer och herrar, kommissionsledamot De Gucht! Om man sammanträder med representanter från tio regeringar i hemlighet för att avtala om en global övervakningsförordning med känsliga kapitel som ”lagens efterlevnad” och ”straffåtgärder i samband med gränskontroller och för Internettrafik”, kan man knappast bli förvånad om det uppstår rykten och frågor som medborgarna med rätta vill få besvarade.

Jag instämmer helt i mina kollegers kritik. Ni måste dock vara medvetna om oron bakom frågorna från utskottet för internationell handel, som har stöd från de olika grupperna, nämligen att ett avtal som inledningsvis var tänkt att skydda ingenjörsverk och patent har kommit att handla om medborgerliga rättigheter, demokratisk kommunikation, möjligheten till decentraliserad innovation och kulturell utveckling samt skydd av personuppgifter. Förhandlingarna styrs dock även av artiklarna 7 och 8 i stadgan om de grundläggande rättigheterna, vilket vi kommer att påminna er om regelbundet.

Ett sådant avtal kommer att påverka hela världen. Ni utesluter dock tillväxtekonomier och utvecklingsländer, och även medborgarorganisationer, fackföreningar och nationella parlament, från förhandlingarna – ni utesluter helt enkelt den allmänhet som ni egentligen ska tjäna och vara ansvariga inför. Ni förhandlar utan Europaparlamentets mandat. Ni fortsätter att sticka till oss tvåsidesreferat av hela förhandlingsrundor. Ni vägrar att följa den nya lagen och visa oss de förhandlingsdokument som medlemsstaterna får ta del av. Om ni hävdar att den oro som min grupp känner saknar grund, bevisa det. Lägg genast förhandlingsdokumenten på bordet. Om ni hoppas att parlamentet en dag ska godkänna resultatet av era förhandlingar borde ni dra lärdom av det demokratiska beslut som fattades om Swift-avtalet. Det enda jag kan säga till er är: välkomna till demokratin. Parlamentet kommer inte längre tillåta hemliga diskussioner och beslut.

 
  
MPphoto
 

  Syed Kamall, frågeställare.(EN) Herr talman! Jag tror att kommissionsledamoten märker hur starka känslor detta väcker i parlamentet, i alla grupper, där vi oavsett våra skilda åsikter om olika aspekter av Acta och handel med varumärkesförfalskade varor och även den immateriella äganderätten är överens om behovet av mer öppenhet. Jag hoppas att det har framkommit tydligt.

Vi blir alla oroliga för att ledamöter av kommissionen, när de deltar i förhandlingar som brister i öppenhet – vi känner inte till era riktlinjer eller ståndpunkter i dessa samtal – skapar ett vakuum som sedan fylls av rykten, vilket är vad som händer. Vi har sett hur det läckt handlingar som påstås vara officiella. Det är omöjligt för oss att veta huruvida de verkligen är officiella handlingar eller inte, men det visar hur det går när ni brister i öppenhet och inte delar med er av informationen.

Jag tror att några av oss verkligen förstår att vissa saker behöver hållas konfidentiella. Under pågående förhandlingar vill vi givetvis inte avslöja våra ståndpunkter.

Men det vi efterlyser är en rimlig nivå av öppenhet. Varför kan vi inte få tillgång till dessa handlingar? Varför kan vi inte få tillgång till texterna? Och om ni känner att ni på grund av aspekter som rör öppenheten och förhandlingarna inte kan ge oss det, kan ni väl åtminstone ge oss en sammanfattning av era ståndpunkter och berätta om våra grundläggande riktlinjer i förhandlingarna.

Ska vi till exempel stödja förslag som, enligt vad man kan läsa på olika bloggar, verkar vara aktuella om att MP3spelare och bärbara datorer ska kunna beslagtas vid gränskontroller? Kommer det att få rättsliga påföljder? Stöder EU det? Sådant behöver vi få veta och jag tycker att de starka känslor som detta väckt i parlamentet kommer till uttryck i det faktum att vi, trots vissa meningsskiljaktigheter, har kunnat kompromissa och enas om en gemensam text.

Nu är det upp till kommissionsledamoten att visa öppenhet och visa att han lever upp till det demokratiska ansvar som vi alla efterlyser.

 
  
MPphoto
 

  Karel De Gucht, ledamot av kommissionen.(EN) Herr talman! Jag förstår parlamentsledamöternas oro runt Acta-förhandlingarna.

Låt mig först av allt påminna om att vi förhandlar om avtalet för att förbättra skyddet av innovationer från Europa inom alla områden där den immateriella äganderätten kan överträdas. För att förbli en konkurrenskraftig ekonomi måste vi förlita oss till innovation, kreativitet och marknadsexklusivitet. Det är en av våra främsta konkurrensfördelar på världsmarknaden. Så vi behöver verktyg för att se till att den konkurrensfördelen skyddas på rätt sätt på våra viktigaste exportmarknader.

I flera år har vi försökt ta upp frågan i multilaterala organisationer som WTO och Världsorganisationen för den intellektuella äganderätten. De försöken har systematiskt stoppats av andra länder. Trots att vi egentligen vill se en global lösning är vi alltså tvungna att ingå i en koalition av de villiga.

Det slutliga avtalet kommer endast att vara bindande för de som skriver under det, även om vi givetvis skulle bli glada om fler länder, i synnerhet tillväxtekonomier, kunde ansluta senare.

Som jag sade under utfrågningen är de internationella förhandlingarna konfidentiella. Det är ingenting ovanligt. Målet för förhandlingarna är att komma fram till ett resultat som alla är överens om, vilket kräver ett visst mått av konfidentialitet för att alla parter ska känna sig bekväma att göra eftergifter och prova olika alternativ innan man bestämmer sig för ett avtal.

Å andra sidan håller jag med om att parlamentet behöver informeras om hur förhandlingarna fortlöper. Vi gör vårt yttersta både för att informera parlamentet och för att förmå våra förhandlingspartner att gå med på ökad öppenhet. När det gäller information till parlamentet har vi gett er både riktlinjerna för förhandlingarna, fullständiga rapporter om förhandlingsrundorna och alla de relevanta handlingar från generaldirektoratet för handel som medlemsstaterna fått ta del av via handelspolitiska kommittén. Det har vi gjort i enlighet med ramavtalet. De senaste tre åren har Acta även diskuterats vid flera tillfällen i utskottet för internationell handel.

Jag vill tillägga att kommissionen i juni 2008 och april 2009 anordnade Acta-konferenser som var öppna för allmänhet, industri, frivilligorganisationer och medier. Den 22 mars kommer ännu en offentlig konferens att anordnas i Bryssel.

Jag förstår att det kanske inte är tillräckligt för att ni ska få en tydlig uppfattning om vår ståndpunkt i förhandlingarna. Jag har gett mina medarbetare i uppdrag att rapportera till intresserade parlamentsledamöter om samtliga aspekter av förhandlingarna. De kommer att finnas tillgängliga för diskussion före och efter varje förhandlingsrunda.

Jag inser även att det bästa sättet för er att hålla er informerade om förhandlingarna skulle vara att läsa förslaget till förhandlingstext. Det skulle ge er en tydlig bild av exakt var i förhandlingarna vi befinner oss. Som ni förmodligen vet finns ett avtal mellan Actas parter att förhandlingstexten endast kan offentliggöras med samtliga parters godkännande. Kommissionen vill att förhandlingsdokumenten ska offentliggöras så snart som möjligt. Några av Actas förhandlingsparter motsätter sig dock ett tidigt offentliggörande. Jag är inte alls överens med dem, men jag kan inte själv bryta konfidentialitetsåtagandet. Min trovärdighet som förhandlare står på spel.

Jag kommer trots allt att se till att kommissionen under nästa förhandlingsrunda i april sätter ordentlig press på förhandlingsparterna att gå med på att offentliggöra texten, och jag kommer att ta upp parlamentets oro bilateralt med Actas parter, som Förenta staterna, som jag ska träffa innan dess. Det ligger i allas intresse att alla förstår precis vad det är man förhandlar om och ännu viktigare, vad man inte förhandlar om.

Angående er oro i fråga om innehållet vill jag påminna om de styrande principerna för kommissionens deltagande i förhandlingen om detta avtal.

Målet är att ta itu med allvarliga överträdelser av den immateriella äganderätten som får stora kommersiella följder. Det kommer inte att medföra några inskränkningar av de medborgerliga rättigheterna eller konsumenttrakasserier.

Acta berör endast efterlevandet av den immateriella äganderätten. Avtalet kommer inte att innehålla bestämmelser som påverkar lagar för immateriellt ägande som införande av nya rättigheter, skyddets tillämpningsområde och tidsbegränsning. Avtalet bör dock innehålla vissa bestämmelser för säkerställande av skyddet för upphovsmännens rättigheter i domstolar, vid gränser eller på Internet. En europeisk modedesigner som råkar ut för att de egna kreationerna varumärkesförfalskas utanför EU kan till exempel se till att dennes rättigheter är säkrade utomlands.

Dessutom måste och kommer Acta att vara förenligt med gemenskapens regelverk, och även med den nuvarande harmoniseringen av säkerställande av skyddet för immateriella rättigheter, direktivet om elektronisk handel, regelverket för telekommunikationer och sist men inte minst EU-lagstiftningen för uppgiftsskydd och piratverksamhet. Det kommer inte att göras några hemliga ändringar eller harmoniseringar av EU-lagstiftningen.

Acta-avtalet kommer alltså inte att beröra EU-medborgarna, eftersom det inte kommer att medföra några nya förpliktelser för EU eller något behov av ny lagstiftning. Det kommer däremot ge våra upphovsmän ett bättre skydd på utländska marknader.

Jag är medveten om den oro som några av er har uttryckt angående införandet av en obligatorisk ”three strikes”-regel eller en ökande straffskala för att motverka överträdelser av upphovsrätten och piratverksamhet. Här vill jag vara särskilt tydlig för att det inte ska kunna uppstå några oklarheter. Denna typ av straffsystem är inte obligatorisk i EU. Olika EU-länder har olika tillvägagångssätt och vi vill behålla den flexibiliteten samtidigt som vi respekterar de grundläggande rättigheterna och medborgerliga friheterna. EU stöder inte, och kommer inte att acceptera, att Acta-avtalet skulle medföra ett tvång att stänga av människor från Internet på grund av olagliga nedladdningar.

Vi kommer även att se till att Acta inte försämrar tillgången till generiska läkemedel. Jag vet att det har förekommit kontroverser runt konsekvenserna av EU:s tullagstiftning för handel med generiska läkemedel. Som jag redan sagt under utfrågningen kommer det problemet tas upp vid den kommande granskningen av vår tullagstiftning.

Ni ställde även en fråga om konsekvensbedömning av Acta. Eftersom kommissionen inte kommer att avvika från gemenskapens regelverk har vi utgått från de studier som utfördes i samband med direktivet om säkerställande av skyddet för immateriella rättigheter från 2004 och förslaget till direktiv om rättsligt säkerställande av skyddet för immateriella rättigheter från 2005 (som inte antogs).

Vi har även konsulterat slutsatserna i OECD:s rapport från 2008 om de ekonomiska konsekvenserna av varumärkesförfalskning och pirattillverkning. I studien uppskattas den internationella handeln med varumärkesförfalskade varor motsvara 250 miljarder dollar, vilket är mer än den enskilda BNP för 150 länder. Studien innehåller även en omfattande analys av piratkopiering av digitalt innehåll.

Med andra ord har jag uppfattat er oro och kommer att göra mitt yttersta inom dessa områden. Ert förtroende och stöd kommer att hjälpa mig att gå vidare med denna viktiga uppgift.

 
  
MPphoto
 

  Tokia Saïfi, för PPE-gruppen. (FR) Herr talman, herr kommissionsledamot! Sedan Lissabonfördraget trädde i kraft har vi fått befogenheter som vi vill att man respekterar. Därför har vi lyssnat på er och ber er inleda ett öppet samrådsförfarande för handelsavtalet om åtgärder mot varumärkesförfalskning (Acta), för att Europaparlamentet och de medborgare som vi representerar regelbundet ska få utförlig information om förhandlingarna, samtidigt som man respekterar de konfidentialitetsklausuler som finns för avtalet, som ni precis berättat. Nu vill vi få tillgång till text och förhandlingsreferat så att vi kan delta i lagstiftningsprocessen.

Jag och min grupp vill dessutom uppmana er att fortsätta förhandlingarna för att få till stånd ett multilateralt fördrag, som förbättrar normerna för tillämpning av och respekt för den immateriella äganderätten, som tillväxtekonomier som Kina så småningom kan skriva under. Varumärkesförfalskning är en illegal verksamhet och en form av illojal konkurrens som utgör en fara för både kropp, samhälle och ekonomi och även intellekt.

När upphovsmän och företag som har ägnat flera år åt forskning och utveckling fråntas frukten av sitt arbete avskräcks andra från att satsa på nyskapande och kreativ verksamhet. Ändå vet vi att det är kärnan i EU:s konkurrenskraft.

Den digitala miljön har utvecklats på ett sätt som gör att vi inte kan förneka att varumärkesförfalskning har blivit svårgripbart. Jag är fortfarande övertygad om att det är möjligt att göra Internetanvändare, i synnerhet de som bryter mot upphovsrätten, ansvariga utan att det berör grundläggande rättigheter och medborgerliga rättigheter. Låt oss samarbeta för att hitta en balans mellan rättigheter och skyldigheter.

 
  
MPphoto
 

  David Martin, för S&D-gruppen.(EN) Herr talman! Jag vill tacka kommissionsledamoten för inlägget. I slutet av anförandet sade ni att ni har uppfattat vår oro och kommer att vidta åtgärder. Delvis, skulle jag vilja tillägga. Jag är inte säker på att ni verkligen hörsammat vår oro runt Acta-förhandlingarna. Det stämmer att vi delar åsikten att innehavaren av den immateriella äganderätten ska få en rimlig avkastning, men varumärkesförfalskade varor kan utgöra ett hot mot människors hälsa.

Så precis som ni är vi inte emot internationellt samarbete för att bekämpa piratverksamhet och ta itu med varumärkesförfalskningen och andra brott mot den immateriella äganderätten. Men samarbetet måste utgå från gemenskapens nuvarande regelverk. Om ni kan ge oss absoluta garantier för att så sker godtar jag det, men ni sade att ni inte skulle göra det i hemlighet – och det verkade ge er möjligheten att göra det i öppenhet – men om ni verkligen menar att allt kommer att ske i enlighet med gemenskapens regelverk är jag nöjd och godtar det löftet.

Ni sade även att ni inte skulle straffbelägga nedladdningar för enskilt bruk, men sedan nämnde ni gemenskapens yttre gränser och vad som skulle kunna hända med människor som lämnar EU i stället för reser in, så än en gång, vi vill inte att Acta medför att man straffar något enskilt bruk. Vi kanske inte tycker om det, men ingen ska straffas för enskilt bruk av upphovsrättsskyddat material.

Givetvis måste alla åtgärder som sker genom Acta vara proportionerliga i förhållande till syftet. Det kan inte bara gagna upphovsmän. Problemet är, som andra ledamöter har sagt, att vi på grund av allt hemlighetsmakeri inte har någon tydlig bild av situationen.

Jag välkomnar det tydliga åtagandet att offentliggöra förslaget till förhandlingstext och att ni kommer att sätta press på de andra parterna. Men jag tror att ni behöver säga till övriga parter att det inte kommer att stärka er i förhandlingarna. Det kommer snarare att försvaga er om ni inte kan offentliggöra texten, eftersom ni inte kommer att få – vilket har varit mycket tydligt ikväll – parlamentets stöd om vi inte får se den text som ni arbetar med.

Jag vill avsluta i lite mer positiva ordalag med att säga att jag välkomnar det ni sade om generiska läkemedel och att jag ser fram emot granskningen av tullagstiftningen.

 
  
MPphoto
 

  Sophia in 't Veld, för ALDE-gruppen.(EN) Herr talman! När jag förberedde mig för denna debatt om upphovsrätt, immateriell äganderätt och vår strategi för att skydda medborgarnas kreativa och intellektuella arbete kom jag att tänka på incidenten för ett par år sedan när en lastbil med de nya Harry Potterböckerna stals bara några dagar innan de skulle släppas för försäljning. I dag skulle tjuven inte behöva stjäla någon lastbil. Istället skulle han bara ladda ned boken olagligt till sin bärbara dator eller MP3-spelare och ta den över gränsen.

Jag välkomnar kommissionens åtagande att öka öppenheten, men i det informationsmeddelande som vi fått från er tjänsteavdelning är påståendet att förhandlarna ombetts skriva under ett avtal om tystnadsplikt felaktigt. Ni sade nyss att ni har skrivit under, eller att den föregående kommissionen skrev under, ett sådant avtal och att ni är bunden till det. Jag skulle vilja veta vilken av de två uppgifterna som stämmer. Om det inte finns någon sådan klausul om tystnadsplikt måste alla relevanta handlingar omedelbart göras tillgängliga för allmänheten.

Om det däremot finns en sådan klausul måste kommissionsledamoten berätta vad han tänker göra för att allmänheten ska få fullständig öppenhet och information, för det räcker inte att parlamentsledamöterna får tillgång till information som skulle vara konfidentiell. EU-medborgarna har rätt att ta del av beslut som i stor utsträckning påverkar deras rättigheter och friheter. Det bör hur som helst inte längre förekomma några avtal om tystnadsplikt. I framtiden bör EU insistera på att europeiska normer för öppenhet ska gälla.

Förhandlingarna saknar demokratisk legitimitet. Det har inte förts någon debatt för att fastställa EU:s mål och riktlinjer. Mandatet har inte godkänts av parlamentet. Ni kanske hävdar att det inte finns några lagstadgade krav på det, men det är irrelevant, för om 27 individer – nationella ministrar – anser att de kan ge sig själva mandat att förhandla i hemlighet om EU-medborgarnas grundläggande rättigheter och friheter så är min enda slutsats att deras uppfattning av demokrati skiljer sig markant från min.

Parlamentet menar allvar. Ingen ”three strikes”-regel och inga obefogade visiteringar eller beslagtaganden av bärbara datorer eller mobiltelefoner. Parlamentet behöver vattentäta garantier att det inte kommer att införas några sådana klausuler i hemlighet i ett internationellt avtal.

Till slut vill jag önska er en trevlig resa till Nya Zeeland nästa månad, och snälla se till att det inte finns olagligt nedladdat material på er iPod!

 
  
MPphoto
 

  Christian Engström, för Verts/ALE-gruppen.(EN) Herr talman! Först vill jag gratulera kommissionen till att äntligen ha lyckats med det som EU:s ledare har pratat om i årtionden. Kommissionen har lyckats att få vanliga människor att bli intresserade av EU-frågor.

Människor som använder Internet bryr sig verkligen om Acta. Trots detta måste jag kritisera kommissionen för den metod man använt. Anledningen till att så många medborgare följer Acta-förhandlingarna är att de är arga. De är arga över förslag som begränsar deras frihet och kränker deras integritet bara för att några stora företag vill ha det så.

De är arga eftersom de ser hur deras grundläggande medborgerliga friheter ställs mot industrins intressen och förlorar. De är arga över den totala bristen på öppenhet. Så får det inte gå till i en demokrati.

Imorgon ska vi rösta om en resolution där kommissionen uppmanas att följa fördraget och lägga alla Acta-papper på bordet. Jag hoppas att resolutionen antas med klar majoritet. Personlig integritet, informationsfrihet och rätten till en rättvis rättegång är hörnstenar i ett fritt och öppet samhälle.

I morgon kommer vi att visa att vi i parlamentet är beredda att stå upp för dessa rättigheter i informationsåldern. Vi kommer begära den information som vi har rätt till som utvalda representanter, och vi kommer påminna kommissionen om att parlamentet inte är någon dörrmatta.

 
  
MPphoto
 

  Edvard Kožušník, för ECR-gruppen. (CS) Herr talman! Jag ville ursprungligen tacka kommissionsledamot Karel De Gucht för att han har brutit med sin företrädares förhållningssätt, som innebar att kringgå Europaparlamentet som den enda direktvalda EU-institutionen och undlåta att ge information om förhandlingarna om detta avtal. Men jag skäms eftersom jag alltid fått lära mig att visa respekt för viktiga personer och därför blev helt paff när Karel De Gucht demonstrativt putsade sina glasögon medan min kollega Syed Kamall stod här. Men nu ska jag komma till saken.

Personligen välkomnar jag att avtalet kommer till stånd, eftersom immateriell egendom förtjänar bättre skydd än den har i dagsläget. Trots det är jag bekymrad över att Ryssland och Kina inte finns bland avtalets undertecknare, eftersom brott mot upphovsrätten är vanligast förekommande i dessa länder. Jag är även bekymrad över avtalets verkan. Eftersom avtalets innehåll alltid är höljt i dimma, vilket många ledamöter har påpekat, vill jag uppmana kommissionen, som förhandlar om avtalet på medlemsstaternas vägnar, att se till att det inte kommer att fungera som ett instrument för att exportera den franska digitala giljotinen till andra stater eller för att importera mjukvarupatent till EU.

 
  
MPphoto
 

  Eva-Britt Svensson, för GUE/NGL-gruppen. Herr talman! Herr kommissionsledamot! Jag är både förvånad och djupt upprörd över att kommissionen försvarar att man i vissa delar kan ha konfidentiella förhandlingar när det handlar om lagstiftning om medborgarnas friheter och grundläggande rättigheter, personlig integritet osv. Man kan aldrig försvara att man undanhåller medborgarna information om sådana förhandlingar.

Jag kräver att man omedelbart avbryter förhandlingarna, och vi kan återuppta förhandlingarna när Actas parter är överens om att det ska ske i öppenhet och på ett demokratiskt sätt. Jag vill ha alla papper på bordet genast, och det ska vara till alla medborgare. Det hör till de mest grundläggande principerna i en demokrati att man har öppenhet och tillhandahåller information, speciellt när det handlar om grundläggande friheter och medborgerliga rättigheter. Vi begär alltså alla papper på bordet genast och till alla medborgare, för detta är naturligtvis vad som krävs i en demokrati.

 
  
MPphoto
 

  Laurence J.A.J. Stassen (NI) . – (NL) Herr talman! När ärenden kokas ihop i hemlighet börjar väckarklockor ringa i min grupp. Handelsavtalet om åtgärder mot varumärkesförfalskning (Acta) är ett sådant ärende. I Nederländerna var det många som undrade varför det nederländska Frihetspartiet (PVV) skulle röstas in i Europaparlamentet, och här har vi svaret. Det var för att vi skulle kunna göra motstånd mot EU-köket, där man bara väntar på att få koka ihop alla möjliga osmakliga påhitt bakom stängda dörrar utan att allmänheten har något att säga till om.

Denna gång vet vi inte ens vad man kommer att komma ut med från EU-köket och parlamentet förväntas ha en åsikt om något som fortfarande gömmer sig därinne. Kan det bli mer absurt? Det visar vilket förakt man har för parlamentet och allmänheten. Den information som hittills har kommit i dagen om Acta är mycket nedslående. Konsumenten blir lidande i och med möjligheten att stänga av medborgare från Internet. Det är mycket allvarligt.

Europa har alltid varit den kontinent där människors frihet att samla kunskap kommit i första hand. Den friheten kan nu hotas, vilket inte får ske. Dessutom är det ett brott mot subsidiaritetsprincipen. Medlemsstaterna har ingenting att säga till om i detta ärende. Min grupp står för fullständig öppenhet och motsätter sig bestämt att man straffar medborgare. Acta odlar en kultur av övervakning och angiveri: staten ser dig. Acta kringgår alla befintliga internationella organ som Världshandelsorganisationen (WTO).

Vad sysslar kommissionen med i det hemliga köket? Varför är det nästan uteslutande amerikanska företag som är inblandade i konsultationerna; vad gör de där? Är de där för att skydda sina kommersiella intressen? Vad händer med EU-medborgarnas intressen? Kan det vara så att de inte är lika viktiga? Här blir det tydligt varför vårt parti är så viktigt. Vi kämpar för medborgarnas sak så fort som vi stöter på politiskt hemlighetsmakeri.

Jag vill bara föra till protokollet att PVV motsätter sig varumärkesförfalskning av läkemedel och produkter. Men det är inte det diskussionen handlar om. Den handlar om att parlamentsledamöterna inte kan ha någon tydlig åsikt i ärendet av den enkla anledningen att det hemlighållits så att vi inte känner till innehållet. Vi kan inte tänka oss en värre överträdelse av parlamentets mandat. Vi tycker att man borde stänga detta stinkande, hemliga kök och hänga en stor skylt på dörren där det står ”Stängt på grund av regelbrott”.

 
  
MPphoto
 

  Zuzana Roithová (PPE). (CS) Herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Vi vet att globaliseringen, och i synnerhet Kinas inträde i WTO, har medfört enorma problem. Europa drunknar i varumärkesförfalskade varor som är hälsovådliga och medför betydande ekonomiska förluster för företagen. Medborgare och företag ser inte med blida ögon på det faktum att medlemsstaternas kontrollmekanismer är så pass otillräckliga, och nu kräver de effektivare åtgärder på EU-nivå, däribland kraftiga böter för varumärkesförfalskning. Detta avtal borde innebära stora förbättringar av det internationella samarbetet för att spåra varumärkesförfalskning, men jag tycker inte att vårt mål ska vara att åtala högstadieelever som laddar ned spel från Internet. Innehållet i det avtal som man har förhandlat om i över två år är hemligt, så vi får bara information som slipprat igenom om kontroversiella artiklar som kan påverka EU-medborgarnas rättigheter, integritet och personuppgifter. Det har vi inte gett kommissionen något mandat för.

Jag är rädd att ratificeringen av detta mycket nödvändiga avtal avslås i parlamentet på ett liknande sätt som Swift-avtalet om inte kommissionen regelbundet informerar parlamentet om avtalets struktur och begränsningar. Jag vill inte att vi än en gång sitter där med en färdig rättsakt som vi måste anta eller avslå utan att kunna diskutera innehållet i detalj eller skingra medborgarnas oro.

Jag anser också att det är ett strategiskt misstag att Kina, där varumärkesförfalskningen är mest utbredd, inte bjudits in till avtalsförhandlingarna. Jag vill be kommissionsledamoten att förklara sin strategi och berätta om han har diskuterat ett undertecknande av avtalet vid ett senare tillfälle med Kina. Tror han verkligen att det kommer att hända?

 
  
MPphoto
 

  Gianluca Susta (S&D).(IT) Herr talman, mina damer och herrar! EU:s ambition att förbli världens största ekonomi måste kopplas mer till återupplivande av konkurrenskraften, kvaliteten på tillverkningssystem och förmågan att ta sig in på nya marknader.

Kampen mot varumärkesförfalskning och överträdelser inom handel har en central roll i sammanhanget. Skydd av varumärken, patent och immateriella rättigheter är inte bara icke-finansiella instrument som ökar systemets konkurrenskraft. Det är även ett konkret exempel på hur man tillämpar principerna för en demokratisk rättskultur, som grundar sig på respekt för reglerna, på den industriella ekonomin. De senaste årens finansspekulation har inneburit överträdelser av dessa regler.

Handelsavtalet om åtgärder mot varumärkesförfalskning (Acta) är ett viktigt instrument för att bekämpa varumärkesförfalskning. Verksamheten ger otroliga intäkter motsvarande 500 miljarder dollar per år, har kopplingar till organiserad brottslighet och påverkar – hotar – grundläggande mänskliga rättigheter som hälsa, när det gäller varumärkesförfalskning av läkemedel. Om vi ska göra en bedömning av behovet av Acta måste vi ha ett internationellt perspektiv.

Å andra sidan måste vi kräva att detta fördrag även respekterar vissa grundläggande principer för samlevnad som bygger på respekt för regler. Vi kan inte förneka vår oro för fördragets rättsliga grund, förhandlingsmandatet och öppenheten. Om man representerar 500 miljoner medborgare, vilket parlamentet gör, måste man få offentlig information, inte konfidentiell. Kommissionens förhandlare måste rapportera till parlamentet om hur arbetet fortlöper, och ge tillgång till handlingar och information så att man kan formulera en åsikt.

Det komplicerade men givande samarbetet mellan parlamentet och kommissionen kan hjälpa EU att förverkliga dess potential på bästa sätt. Resolutionen skulle vara ett steg i rätt riktning och är värd att få våra röster.

 
  
MPphoto
 

  Alexander Alvaro (ALDE).(DE) Herr talman, kommissionsledamot De Gucht! Ni har ett betungande arv och om det vi diskuterar inte vore så allvarligt skulle jag nästan skratta åt de spekulationer som Acta ger upphov till. Två saker gör att jag absolut inte kan skratta åt detta. För det första äventyrar varumärkesförfalskning och brott mot upphovsrätten och varumärkeslagstiftningen både ekonomi och människors hälsa.

Bara under 2007 uppskattas varumärkesförfalskning och brott mot upphovsrätten och varumärkeslagstiftningen ha inneburit en global ekonomisk förlust motsvarande 185 miljarder euro. Det är betydligt mer än EU:s budget. Det äventyrar vår affärsverksamhet, ökar kriminaliteten och innebär förlorade arbetstillfällen. Det är inte vad vi strävar mot.

Dessutom kan varumärkesförfalskade läkemedel ha livshotande konsekvenser för människor som använder läkemedel utan att veta att de är förfalskade. Det är en oacceptabel risk.

Det är självklart att det verkligen ligger i vårt intresse att agera. För det andra är det alldeles självklart att Europeiska kommissionens förhandlingsmandat endast borde gälla inom ramen för gemenskapens regelverk, så att Acta i framtiden inte blir ”ännu ett galet fördrag”.

I och med Lissabonfördragets ikraftträdande ska parlamentet kontinuerligt få utförlig och relevant information om avtalsförhandlingarna. Vi kommer faktiskt bli ombedda att ge vårt godkännande. Parlamentet förväntar sig med andra ord fullkomlig öppenhet och ett offentliggörande av förhandlingsdokumenten och andra relevanta handlingar. Om kommissionen vill undvika ytterligare ryktesspridning och antaganden om Acta, ser jag inget annat alternativ än att förse den intresserade allmänheten med utförlig information.

Jag har tre viktiga frågor. Ni har redan tagit upp detta, men kan kommissionen garantera att man inte kommer att införa ”three strikes”-regeln? Det skulle stå i strid med det nya ramdirektivet om elektronisk kommunikation.

Kan kommissionen garantera att det inte införs ett skadeståndsansvar för tredje man som gör att Internetleverantörer kan straffas för det innehåll de sprider? Det skulle strida mot direktivet om elektronisk handel.

Kan kommissionen försäkra att det inom ramen för Acta inte kommer att införas rättsliga åtgärder som ligger utanför EU:s befogenheter? Jag är väl medveten om att det är medlemsstaternas ansvar. Men jag förmodar att ni som fördragens väktare kommer att göra det man förväntar sig av er.

 
  
MPphoto
 

  Jan Philipp Albrecht (Verts/ALE).(DE) Herr talman, kommissionsledamot De Gucht! För över ett år sedan bad parlamentet uttryckligen kommissionen att förhandlingarna om Acta i framtiden skulle ske i öppenhet och att allmänheten och parlamenten skulle inbjudas att delta i förhandlingarna. Vi bad er även att behålla fokus på åtgärder mot varumärkesförfalskning, som avtalets titel indikerar. Vad har ni gjort sedan dess? Ingenting, absolut ingenting. Tvärtom, tillsammans med er så kallade koalition av villiga, i synnerhet de rika industrinationerna, förhandlar ni om ett avtal med hjälp av en högst odemokratisk, till och med olaglig, hemlig diplomati, och i många hänseenden sträcker sig avtalet långt utanför nuvarande bestämmelser för tillämpning av immateriell äganderätt i EU. Fast det kan vi inte vara helt säkra på eftersom ni inte gett oss någon information.

Den verkliga skandalen har dock inte inträffat än. Sedan den 1 december förra året kan ni inte längre strunta i oss och föra er egen hemliga politik med rådet, eftersom medborgarna – som representeras av sitt parlament – med rätta äntligen har satt stopp för det beteendet genom Lissabonfördraget. Vad gör ni egentligen åt detta? Kommissionen är fördragens väktare. Ni bär ansvaret för att det tydligt formulerade EU-fördraget efterlevs. Om ni inte kan garantera att fördraget efterlevs kommer ni än en gång få ett ”nej” från parlamentet. Om ni inte anser att ni kan garantera efterlevnad av fördragen i förhandlingarna tycker jag att ni ska avbryta förhandlingarna tills ni kan det. Därför säger gruppen De gröna/Europeiska fria alliansen: agera nu, Act on Acta!

 
  
MPphoto
 

  Patrick Le Hyaric (GUE/NGL) . – (FR) Herr talman, herr kommissionsledamot! Vi är alla emot varumärkesförfalskning och piratverksamhet. Kommissionsledamoten har precis berättat en saga för oss för att rättfärdiga att han diskuterar ett internationellt avtal bakom ryggen på folket och deras företrädare.

Jag vill påminna er om artikel 218 i Lissabonfördraget, som lyder: ”Europaparlamentet ska omedelbart och fullständigt informeras i alla skeden av förfarandet”, inom ramen för förhandling eller slutande av internationella avtal. Handelsavtalet om åtgärder mot varumärkesförfalskning (Acta) är ett sådant fall, så håll ert ord och följa ert eget fördrag! Vi blir tvungna att oroa oss för de grundläggande friheterna. I framtiden kommer fastställandet av brottet piratverksamhet och straffet troligtvis tillfalla Internetleverantörer istället för någon rättslig myndighet.

I framtiden kommer troligtvis tullväsendet i de länder som har skrivit under avtalet ges tillåtelse att söka igenom telefoner, bärbara datorer och portabla musikspelare under förevändning att man bekämpar piratverksamhet, i linje med Swift-avtalet, som var tänkt som ett verktyg för att bekämpa terrorism. Jag vill be kommissionsledamoten att dra sig till minnes att parlamentet gick emot kommissionen när det gällde Swift-avtalet och kommer att göra likadant med Acta om det blir nödvändigt.

Man vill kombinera kampen mot varumärkesförfalskning och piratverksamhet, kränkningar av integriteten, överträdelser av immateriella rättigheter och till och med, i fråga om läkemedel, överträdelser av rätten till hälsa. Jag uppmanar kommissionsledamoten att genast lägga avtalet på bordet.

 
  
MPphoto
 

  Cristiana Muscardini (PPE).(IT) Herr talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Handelsavtalet om åtgärder mot varumärkesförfalskning (Acta) är grundläggande för att skapa fullständig harmonisering av åtgärderna för att skydda europeisk handel från varumärkesförfalskning och piratverksamhet. Acta-förhandlingarna rör känsliga frågor runt EU-lagstiftningen, som tillämpningen av den immateriella äganderätten och överföring av och skydd av uppgifter, och det är därför vi än en gång begär ökad öppenhet.

I den uträckning som konfidentialitetskravet tillåter det måste kommissionen göra ett verkligt åtagande. Parlamentet måste få tillgång till förhandlingstexterna så att man kan bevaka avtalet och har möjlighet att komma med förslag till Actadeltagarna. Kommissionsledamotens ord är hoppingivande, men vi vill att man agerar också.

Parlamentet har alltid kämpat för att skydda EU:s konsumenter och tillverkare mot varumärkesförfalskning och åtgärder som överträder integriteten på Internet. Därför är det av central betydelse att kommissionen fortsätter att ha en aktiv roll i de pågående förhandlingarna, och lockar fler deltagare. De är bara tolv för närvarande. Vi hoppas att fler länder – även utvecklings- och tillväxtländer – lockas att delta i förhandlingarna och skriva under det slutgiltiga avtalet, så att man får ett bredare perspektiv.

Länder måste hålla sig till och respektera sina gemensamma åtaganden så att man kan bekämpa varumärkesförfalskning och piratverksamhet på ett effektivare sätt. Detta ekonomiska gissel förstör för många tillverkningssektorer som följer reglerna. Det måste finnas tydliga bestämmelser för konsumenter som utsätts för allvarliga hälsorisker. Utan tydliga bestämmelser, även för Internetanvändning, kommer Internet inte längre utgöra en möjlighet utan istället slå tillbaka på oss. Vi måste alla engagera oss för att förhindra det, för det handlar inte bara om den enskilda individens integritet. Det handlar även om säkerheten i våra länder.

 
  
MPphoto
 

  Emine Bozkurt (S&D).(NL) Herr talman, herr kommissionsledamot! EU-medborgarna varken förtjänar eller vill ha ett avtal som görs upp i hemlighet. EU förhandlar för närvarande om ett mycket viktigt handelsavtal, Handelsavtalet om åtgärder mot varumärkesförfalskning (Acta), och än en gång görs det i hemlighet. De nationella parlamenten och Europaparlamentet har inte haft en chans att göra en demokratisk kontroll av förhandlingarnas innehåll eller räckvidd eftersom förhandlingsparterna har gått med på en konfidentialitetsklausul.

Parlamentet och EU-medborgarna hamnar på åskådarbänken igen, vilket än en gång underminerar allmänhetens förtroende för EU. Istället för kampen mot terrorismen är det denna gång handelsintressen som står i fokus. Missförstå mig inte, givetvis måste EU:s ekonomi stimuleras, och immateriella rättigheter är en viktig del av den. Men den osäkerhet som skapas för närvarande av de konfidentiella förhandlingsdokumenten har gett upphov till många rykten.

Jag undrar hur kommunikationen ser ut mellan kommissionsledamoten med ansvar för handel och kommissionsledamoten med ansvar för grundläggande rättigheter. Kommer kommissionsledamot Karel De Gucht att informera sina kolleger om avtalets innehåll? Planerar kommissionsledamot Viviane Reding att be sin kollega De Gucht att öka öppenheten? Europaparlamentet kräver den öppenheten, och det måste ske nu, innan vår institution måste godkänna detta handelsavtal.

 
  
MPphoto
 

  Eva Lichtenberger (Verts/ALE).(DE) Herr talman, herr kommissionsledamot! Under utfrågningen av de nya kommissionsledamöterna var öppenhet ett av de vanligast förekommande orden. Idag sade ni att allt redan sker i öppenhet. Jag måste säga att jag ärligt talat inte kan gå med på den definitionen av öppenhet. Detsamma gäller för många av mina kolleger här i parlamentet. Öppenhet är mer än att bara ge minimal information och säga ”Ja, tyvärr, vi kan inte göra mer eftersom vi har lovat någon att resten ska vara konfidentiellt”.

Det är nya tider nu. Det går inte längre att använda internationella fördrag för att ingå obskyra avtal med handelspartner som sedan påverkar EU-lagstiftningen. Nu när Lissabonfördraget har trätt i kraft är det omöjligt. Det innebär att obskyra avtal, hemlighållande och brist på öppenhet inte får komma innanför Europaparlamentets dörrar. Vi behöver trovärdighet när det gäller skydd av innovationer som ni lägger fram som huvudargument. Men ni kommer inte att skapa någon trovärdighet om ni hela tiden förhandlar i hemlighet och sedan försöker trösta folk genom att säga att det inte kommer att bli så farligt. Det är inte rätt väg att gå.

 
  
MPphoto
 

  Catherine Trautmann (S&D). (FR) Herr talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Låt oss vara tydliga: Europaparlamentet accepterar inte hur man genomför förhandlingarna om Handelsavtalet om åtgärder mot varumärkesförfalskning.

Parlamentets ökade inflytande i lagstiftningen innebär att Lissabonfördraget garanterar oss rätten till fullständig information samtidigt som rådet mottar den. De handlingar som hittills har ”läckt ut” har visat oss att vad gäller formen har den aspekten inte respekterats alls.

Och hur ser det ut med innehållet? Internetleverantörerna har erbjudits följande lömska överenskommelse: om de bestämmer sig för att samarbeta genom att övervaka innehållet på sina nätverk får de behålla sin nuvarande ansvarsfrihet för innehållet. Annars kan upphovsmannen vidta rättsliga åtgärder och de kan få systematiska straff.

Jag anser att en sådan helomvändning skulle var mycket farlig, eftersom den skulle ifrågasätta gemenskapens regelverk, inte bara principen om enbart vidarebefordran – som man på franska kallar simple transport – i direktivet om elektronisk handel, men även när det gäller respekt för medborgarnas grundläggande rättigheter, vilket togs upp nyligen i vår debatt om telekompaketet.

Jag vill avsluta med att påminna er om att parlamentet redan har visat hur stor vikt vi lägger vid dessa principer genom att rösta ned Swift-avtalet. Jag hyser inga tvivel om att vi kan göra om det. Därför vill jag verkligen betona hur viktig den resolution som vi diskuterar i kväll är. Jag välkomnar det arbete som utförts av vår samordnare Kader Arif och alla förhandlare från utskottet för internationell handel, som har sett till att parlamentet kommer att ge en tydlig signal i morgon som är av stort symboliskt värde, eftersom den kommer att vara enhällig.

 
  
MPphoto
 

  Georgios Papastamkos (PPE).(EL) Herr talman! Varumärkesförfalskade varor skadar EU:s företags konkurrenskraft, och hotar även människors hälsa. Lösningen är att stärka den immateriella äganderätten på global nivå.

Vi behöver få så många handelspartners som möjligt att ingå det multilaterala avtal som vi diskuterar. Det avtal som man förhandlar om måste följa gemenskapens regelverk och medföra respekt för grundläggande friheter, skydd av personuppgifter och garanti av ett fritt informationsflöde, och det får inte innebära en onödig börda för den lagliga handeln.

Parlamentet bör för övrigt ha tillgång till utförlig information under alla stadier av förhandlingarna, samtidigt som man respekterar en rimlig grad av konfidentialitet.

 
  
MPphoto
 

  João Ferreira (GUE/NGL).(PT) Herr talman, herr kommissionsledamot! En sak har blivit tydlig i den annars skumma process som kommissionen styr, och det är att man har för avsikt att vidga tillämpningsområdet och kostnaderna för den immateriella äganderätten, vilket innebär att de stora företagen tjänar ännu mer.

När det målet så kräver, åsidosätter man grundläggande regler för demokratiska och insynsvänliga förfaranden samtidigt som man undanhåller information och på så sätt förhindrar en demokratisk kontroll. När målet så kräver, begränsar man den globala tillgången till livsnödvändiga varor som ofarliga läkemedel, även generiska sådana, och gör intrång på rätten till integritet och rätten till respekt för brevhemligheten samt skydd av personlig information.

Marknaden styr och man försvarar ekonomiska intressen för att nå målen i den egna sektorn, vilket inte är förenligt med att försvara och se till det gemensamma bästa. Nu ser vi vad den sortens politik resulterar i.

 
  
MPphoto
 

  Karel De Gucht, ledamot av kommissionen.(EN) Herr talman! Jag måste säga att när jag lyssnar till de anföranden som följt mitt eget slår det mig att många av er inte lyssnade ordentligt till det jag sade, eftersom jag var mycket tydlig med att vi kommer att respektera gemenskapens regelverk, att jag ska försöka se till att övriga avtalsparter ger klartecken för att offentliggöra den text som man förhandlar om, att avtalet endast gäller kommersiella överträdelser av den immateriella äganderätten, och ja, listan skulle kunna göras lång. Så jag tänker inte besvara dessa frågor en gång till eftersom jag redan har besvarat dem i mitt första anförande.

David Martin frågade vad som händer när någon lämnar EU och ett land som har ingått Acta-avtalet. Det är en intressant fråga eftersom det givetvis beror på vart personen ska. Om han ska till ett land som inte har ingått Acta-avtalet beror det på det landets tull- och polisväsen, men det ligger inte i våra händer. Inom vårt område kommer vi att se till att det inte inträffar, men vi kan naturligtvis bara tala för oss själva.

Jag håller inte med Sophia in ’t Veld i hennes resonemang om parlamentets godkännande och kontroll, men jag vill vara tydlig när det gäller mina åsikter om Lissabonfördraget. Rådet ger kommissionen mandat, och kommissionen förhandlar, och rådet har fattat ett beslut om ett mandat i enlighet med sin egen arbetsordning. Huruvida ministrarna i ministerrådet först behöver ett godkännande från sitt nationella parlament beror på den nationella lagstiftningen, inte på EU-lagstiftningen, så det ser olika ut i olika länder. Jag vet till exempel att de i ert land behöver parlamentets godkännande i många liknande situationer – men det finns länder där det inte är så. Jag tycker inte att vi ska döma rådets beslutsfattande. Så länge rådet respekterar fördraget och deras egen arbetsordning tycker jag att det är deras ensak och inte vår.

Ni varnade för att de skulle vilja söka igenom min iPod. Jag har ingen iPod, så det är inget problem. Eller sedan igår har jag faktiskt en, men jag har inte använt den än och jag ska inte åka till Nya Zeeland. Det är lite för långt bort. Tjänstemän som inte har lika mycket att göra som jag har kanske tid att åka dit.

(NL) Jag överlåter köksdiskussionen åt Laurence Stassen ...

(EN) Hur det ska bli med Kina är en intressant fråga. Som ni vet, Zuzana Roithová, deltar inte Kina i de pågående förhandlingarna. Kina är ett stort problem då det, som ni mycket riktigt uppgav, är det land där varumärkesförfalskningen är mest utbredd.

Vi har flera pågående förhandlingar och samtal med Kina, däribland högnivådialogen om ekonomi. Vid upprepade tillfällen har vi lyft fram den immateriella äganderätten, som är ett av de största problemen, inte bara inom Internethandel utan även inom många andra verksamheter. När Acta-avtalet har slutits kommer alla länder att kunna skriva under det, och jag hoppas att Kina kommer att dra slutsatsen att det skulle vara fördelaktigt med ett bättre skydd av den immateriella äganderätten, även för deras egen industri, och det kommer att ske förr eller senare. Titta på de länder där det redan har skett: nu är de mycket mer intresserade av den immateriella äganderätten.

Jag kan inte riktigt hålla med om den tolkning som Patrick Le Hyaric och Catherine Trautmann gör av artikel 218. I artikel 218 står att parlamentet ska informeras om alla skeden i förfarandet. Det har ni blivit, med råge. Det vi gjort i informationsväg är verkligen betydligt mer än vad som står i artikel 218, men det är inget problem för mig. I mitt första anförande var jag tydlig med att vi kommer att insistera på att övriga parter ska ge sitt medgivande till att vi offentliggör det nuvarande förslaget till text, men det stämmer inte att vi skulle följa artikel 218.

Till Sophia in ’t Veld vill jag förresten säga att vi sände er bilaga 16 till den redogörelse som samtliga Actadeltagare godkänt om att handlingarna ska vara konfidentiella. Den sände generaldirektör David O’Sullivan till er den 21 januari 2009. Det var i det föregående parlamentet, men personen är ändå densamma. David O’Sullivan är densamme och Sophia in ’t Veld är densamma, så ni fick det. Det är med andra ord inte rimligt att fråga mig vad det handlar om.

Avslutningsvis vill jag påpeka att det jag har sagt här och under utfrågningen bör tas på allvar. Jag kommer att göra mitt yttersta för att få parternas tillstånd att ge er fullständig information om avtalet. Så länge jag inte har det kan jag inte visa er förslaget till avtal, eftersom det skulle vara att bryta konfidentialitetsavtalet, och att bryta det skulle ge konsekvenser utanför Acta-förhandlingarna och påverka många andra förhandlingar som vi har med berörda länder. Det skulle bryta konfidentialiteten som sådan, vilket försvårar alla förhandlingar, kanske till och med omöjliggör dem, men jag ska göra mitt bästa för att ni ska få texterna.

 
  
MPphoto
 

  Talmannen . – Jag har mottagit fem resolutionsförslag(1) som lagts fram i enlighet med artikel 115.5 i arbetsordningen.

Debatten är härmed avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum onsdagen den 10 mars 2010.

Skriftliga förklaringar (artikel 149)

 
  
MPphoto
 
 

  Françoise Castex (S&D), skriftlig.(FR) Medan parlamentet har begärt tillgång till texterna i flera månader, har man förhandlat om handelsavtalet om åtgärder mot varumärkesförfalskning (Acta) i största hemlighet, bakom ryggen på medborgarna och deras representanter, vilket är oacceptabelt. Kommissionen vet varken ut eller in. Kommissionen säger att man redan sänt handlingarna till oss, samtidigt som man säger att man ske be rådet att offentliggöra allt. Vem försöker man lura?

Utöver frågan om öppenhet vill vi påminna kommissionen och rådet om att de kommer att behöva parlamentets godkännande när förhandlingarna är klara. Utifrån den information som har läckt ut till oss verkar det som att vi har att göra med en trojansk häst. Med en legitim kamp mot varumärkesförfalskning som förevändning vill medlemsstaterna, med den franska regeringen i spetsen, rösta igenom en text som kan underminera tillgång till läkemedel, yttrandefriheten, Internets neutralitet och mellanhändernas rättsliga ansvar.

Faktum är att parlamentet kommer att motsätta sig all underminering av gemenskapens regelverk. Om kommissionen och rådet inte byter strategi kommer vi att skydda medborgarnas individuella friheter genom att avslå Acta, precis som vi avslog Swift-avtalet.

 
  
MPphoto
 
 

  Ioan Enciu (S&D), skriftlig.(RO) Jag välkomnar frågan som kommissionen fick om öppenhet och nuläget i förhandlingarna om handelsavtalet om åtgärder mot varumärkesförfalskning (Acta). Jag anser att man genast måste åtgärda den problematiska situation vi befinner oss i. Det är oacceptabelt att kommissionen utestänger parlamentet från Acta-förhandlingarna, med tanke på att vi måste godkänna bestämmelserna i det. Som redan nämnts måste kommissionen genast offentliggöra alla förhandlingar som har ägt rum om Acta samt planerna för det kommande aprilsammanträdet. Åtgärder som att tvinga Internetleverantörer att övervaka trafiken och införa restriktioner för sina nätverk kan ha motsatt effekt, om man tänker på rätten till integritet och de extra kostnader som kommer att drabba användarna. En sådan fråga måste diskuteras öppet och allmänhetens åsikt måste höras. Man måste ta hänsyn till och respektera EU-medborgarnas och industrins inställning när det gäller dessa åtgärder, om man ska kunna undvika oriktigt och odemokratiskt beteende.

 
  
MPphoto
 
 

  Lidia Joanna Geringer de Oedenberg (S&D), skriftlig. (PL) Mina damer och herrar! Handelsavtalet om åtgärder mot varumärkesförfalskning, Acta-avtalet, som kommissionen för närvarande förhandlar om, överskrider den proportionalitetsprincip som är förankrad i EU-lagen. Enligt denna princip får inte någon åtgärd som EU vidtar gå längre än vad som är nödvändigt för att nå fördragets mål. Kapitlet om Internet ger anledning till särskild oro. Det sägs att avtalet innehåller bestämmelser som skulle kunna begränsa yttrandefriheten på Internet å ena sidan och verksamhet av kommersiell natur å den andra. Detta är säkert ett resultat av vad som påstås vara ett förslag om att göra Internetleverantörer ansvariga både för innehållet i den information som sänds och för straffrättsliga sanktioner för att ladda ned filer för privat bruk. Jag säger att detta är vad som påstås, för informationen om innehållet i avtalet kommer inte från officiella källor utan enbart från skvaller och läckor, eftersom kommissionen inte håller parlamentet informerat om hur förhandlingarna fortskrider. Emellertid förutser Lissabonfördraget just ett sådant förfarande. Dessutom är ett godkännande av parlamentet, uttryckt av en majoritet av rösterna, nödvändigt för alla avtal som ska slutas av rådet. Det nya fördraget medför också en befogenhet att låta vidta åtgärder för immateriella rättigheter och denna befogenhet tillkommer i lika hög grad parlamentet som rådet. Därför instämmer jag med de andra ledamotskolleger som kräver större insyn i de pågående förhandlingarna och jag anser att ett interinstitutionellt samarbete om Acta-avtalet bör visa att alla institutioner behandlar det nya fördraget, som nu är i kraft, seriöst. För närvarande är så inte fallet.

 
  
MPphoto
 
 

  Alan Kelly (S&D), skriftlig.(EN) Handelsavtalet om åtgärder mot varumärkesförfalskning har ett mandat som är centralt för skydd av immateriella rättigheter. Efter krisen behövs ett incitament för intellektuella och konstnärer till att använda sin kreativitet och utan rädsla publicera nytt material på nätet. Denna rättighet måste balanseras mot en personlig rätt till tillgång till information och dessutom bör sanktioner bara riktas mot de större kommersiella exploatörerna av upphovsrättsskyddat material. Det är emellertid en fråga att ta upp vid ett annat tillfälle. Just nu är jag mest bekymrad över den ringa mängd information om förhandlingarna som når parlamentet. Enligt Lissabonfördraget kräver detta avtal ett godkännande av parlamentet och jag skulle förmoda att avtalet kommer att få ett kyligt mottagande från mina kolleger, så som det utvecklas. Förhandlingarna kring Acta måste vara mer öppna och kommissionen och rådet måste visa att de är beredda att gå med på detta genom att garantera att parlamentet har fri tillgång till handlingar i frågan.

 
  
MPphoto
 
 

  Stavros Lambrinidis (S&D), skriftlig.(EL) Jag hoppas att den skriftliga förklaring om Acta som jag inlämnade för två veckor sedan tillsammans med mina kolleger Francoise Castex, Alexander Alvaro och Zuzana Roithová och dagens debatt kommer att tjäna som en försenad väckarklocka för rådet och kommissionen. Parlamentet kommer inte att tyst ge sig till tåls medan grundläggande rättigheter för miljontals medborgare förhandlas bort bakom slutna dörrar. Vi motsätter oss all ”lagstiftningstvätt” på internationell nivå av vad som skulle vara mycket svårt att få igenom de flesta nationella lagstiftande församlingar – för att inte tala om parlamentet. Här refererar jag förstås till de ökända ”three strikes”-reglerna. Vårt parlament är fast övertygat om att immateriella rättigheter måste skyddas, men inte genom att ge privata företag omfattande rättigheter att godtyckligt övervaka alla medborgares verksamhet på Internet – något som vi vägrar att låta till och med vår polis göra när den bekämpar terrorism – och självklart inte genom det oproportionerliga straffet att avstänga hela hushåll från Internet. Tillgång till Internet är i sig en grundläggande rättighet. Den måste behandlas och skyddas som sådan.

 
  
MPphoto
 
 

  Michael Theurer (ALDE), skriftlig.(DE) Kommissionens förhandlingar om åtgärder mot varumärkesförfalskning, (Acta) har gett upphov till en del frågor. Även om avtalet handlar om befogade problem, nämligen att bekämpa förfalskning och smuggling av varor och varumärken, måste det vara ännu fastare grundat på våra europeiska principer. Det får inte leda till harmonisering av upphovsrätten, patenträtten och varumärkesrätten i EU – tvärtom måste subsidiaritetsprincipen förbli vår viktigaste princip. Handelsavtal får inte missbrukas för att begränsa individens grundläggande fri- och rättigheter. Innan parlamentet kan ge det godkännande som krävs för att avtalet ska ratificeras återstår betydande förbättringar att göra och inte bara när det gäller innehåll. Parlamentet måste involveras i större utsträckning i förhandlingarna och vi måste få tillgång till fullständiga förhandlingsdokument.

 
  

(1)Se protokoll

Rättsligt meddelande - Integritetspolicy