Fullständigt förhandlingsreferat

Tisdagen den 9 mars 2010 - Strasbourg

16. Förordning om tillämpning av Allmänna preferenssystemet (debatt)

  Talmannen . – Nästa punkt är debatten om den muntliga frågan till kommissionen från Daniel Caspary, för PPE-gruppen, Kader Arif, för S&D-gruppen, Niccolò Rinaldi, för ALDE-gruppen, Yannick Jadot, för Verts/ALE-gruppen, Joe Higgins, för GUE/NGL-gruppen, och Robert Sturdy, för ECR-gruppen, angående: Förordningen om tillämpning av en ordning med allmänna tullförmåner (O-0022/2010 - B7-0018/2010)

  Daniel Caspary, frågeställare. – (DE) Herr talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Med det allmänna preferenssystemet (GSP) ger EU för närvarande 176 utvecklingsländer marknadstillgång genom nedsättning av importtullar. Detta är förmåner som EU erbjuder utan att förvänta sig något i gengäld från våra partner. Det finns också GSP+ för vissa länder som står inför särskilda utmaningar och för dem som uppfyller särskilda villkor.

Vilken är vår utgångspunkt? Vi kommer att behöva en ny förordning från den 1 januari 2012 och framöver eftersom den gamla har löpt ut. Vi behöver tid för ett lämpligt förfarande som ger oss möjlighet till två behandlingar. På min grupps vägnar väntar jag mig därför att kommissionen lägger fram ett nytt förslag så snabbt som möjligt. Som jag sade behöver vi tillräckligt med tid för två behandlingar och det vore oacceptabelt om vi som Europaparlament skulle behöva fatta tveksamma beslut under tidspress. Vi behöver också en utvärdering av det befintliga systemet. Jag hoppas att vi mycket snart får fakta, siffror och uppgifter som avslöjar hur framgångsrikt det befintliga systemet har varit i praktiken. Har det befintliga systemet verkligen underlättat handeln för de stater som har nytta av det? Har exportsiffrorna också gått upp? Är det rätt länder som vinner på detta system? Jag vill kasta fram följande fråga till alla här: står allt rätt till med det befintliga systemet? Om till exempel länder som Qatar, vars inkomst per capita är högre än 25 av EU:s medlemsstaters, omfattas av GSP-systemet, är jag säker på att vi måste se mycket kritiskt på detta när vi ser över hela systemet.

Det finns en sak jag skulle vilja be mina ledamotskolleger från alla grupperna om med avseende på omröstningen i morgon: vi bör hålla resolutionen mycket allmän, som vi var överens om i det ursprungliga förslaget. Jag skulle vara mycket tacksam mot mina ledamotskolleger om vi i resolutionen inte nämnde de särskilda fall som vi har diskuterat.

  David Martin, suppleant för frågeställaren. – (EN) Herr talman! I likhet med Daniel Caspary välkomnar jag de tre preferenssystem som vi har enligt GSP – ”Allt utom vapen”, GSP och GSP+.

Det är rätt att de 49 fattigaste länderna i världen bör ha fritt tillträde till våra marknader för allt utom sina vapen. Det är rätt, som Daniel Caspary har sagt, att de 176 utvecklingsländerna bör ha förmånstillträde till vår marknad. Det är också rätt att 16 länder bör ha ännu bättre tillträde till vår marknad genom GSP+, som ersättning för att införa och genomföra 27 specificerade internationella konventioner om mänskliga rättigheter, arbetsrättsliga normer, hållbar utveckling och god förvaltningssed.

Det är emellertid också rätt att vi förväntar att dessa 16 förmånsländer tillämpar och uppfyller sina åtaganden i enlighet med dessa konventioner.

Om vi låter länderna slippa från att uppfylla sina åtaganden eller respektera lagarna i enlighet med dessa konventioner förlorar vi det incitament som GSP+ förmodas ge. Dessutom straffar vi i själva verket de andra GSP-länderna genom att urholka deras preferenser och ge preferenser till 16 länder som inte respekterar deras rättigheter.

Därför välkomnar jag att Sri Lanka har undersökts av kommissionen, som också har föreslagit åtgärder mot Sri Lanka. Därför är jag också starkt övertygad om att kommissionen bör inleda en undersökning om huruvida Colombia respekterar de 27 konventionerna. Det innebär inte att vi skulle vilja vidta åtgärder mot Colombia. Det betyder helt enkelt att vi skulle vilja undersöka det, som vi gjorde med El Salvador, men sedan beslutade att det inte behövdes några åtgärder.

Jag har tre frågor till kommissionsledamoten.

Accepterar kommissionen att parlamentet i framtiden bör ha rätt att kräva undersökningar i enlighet med GSP+?

För det andra, kommer kommissionen under tiden att lägga fram den begärda rapporten om hur långt ratificeringen och genomförandet av konventionerna har kommit hos de nuvarande förmånstagarna av GSP+?

Till sist, när planerar kommissionen att överföra den reviderade förordningen om nästa fas av GSP till parlamentet? Vi hade blivit lovade den senast i juni och vi skulle vilja se den överlämnad senast i juni.

  Niccolò Rinaldi, frågeställare. – (IT) Herr talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Strax efter att det nuvarande Europaparlamentet hade röstats in ställdes vi inför frågan om att upphäva det allmänna preferenssystemet (GSP+), särskilt beträffande att tillämpa eller inte tillämpa denna mekanism på Sri Lanka och Colombia.

I det första fallet upptäckte vi en rad misstag, några allvarliga, som begåtts av Sri Lanka, ett land som befinner sig i den förmildrande omständigheten att just ha avslutat ett mycket långt inbördeskrig mot en fruktansvärd terroristorganisation. Enligt min åsikt agerade kommissionen nog så förhastat i detta fall och det gav snabbt upphov till förslaget att upphäva GSP+. Sri Lanka hade emellertid inga ”beskyddare”, om vi kan kalla dem så, i rådet och därför fattade man beslutet. Vad beträffar parlamentet hade det ingen uppgift att fylla: ingen bad om vår åsikt.

I det andra fallet rör det sig om ett land som måste utkämpa ett förfärligt inhemskt gerillakrig och där det har förekommit allvarliga kränkningar av de mänskliga rättigheterna, däribland de ofta förekommande morden på fackföreningsmedlemmar. Hittills har kommissionen inte uttryckt någon åsikt om huruvida det vore lämpligt att inleda en undersökning och i själva verket har kommissionen fortsatt på vägen mot ett frihandelsavtal, vilket jag personligen samtycker till. Vi vet att det finns regeringar i rådet som agerar mycket aktivt för att skydda colombianska myndigheters intressen och än en gång har parlamentets roll inte haft någon som helst betydelse: ingen har bett om parlamentets åsikt, trots att parlamentet måste lyssna till de andras åsikter nästan varje dag.

I båda fallen har vi underlåtit att göra konsekvensanalyser av de effekter på sysselsättningen och ekonomin som en eventuell upphävning skulle få. Bland alla inkonsekvenser finns det emellertid en gemensam faktor: parlamentets marginella roll. Ändå är dessa beslut i högsta grad politiska, inte tekniska, och jag anser att detta är oacceptabelt. Därför behöver vi en ny förordning, vilket innebär att utnyttja förfallodatumet i slutet av 2011, och jag anser att dessa två konkreta exempel visar på detta. Under tiden skulle det emellertid också vara nyttigt att diskutera vad som har hänt de senaste månaderna i just dessa länder.

Till exempel skulle det vara intressant att veta vilken nivå kommissionen anser att kränkningarna av de mänskliga rättigheterna måste överstiga innan kommissionen inleder en undersökning i Colombia eller i något annat land, och vilka konkreta åtgärder som Sri Lankas regering bör vidta, t.ex. ett upphävande av undantagstillståndet, för att sätta stopp för upphävandet.

Vi ber kommissionsledamoten om följande: ett nytt förslag, om möjligt senast i juni, tydliga urvalskriterier för förmånsländerna, med tanke på att GSP är ett utvecklingsinstrument och att vi har några länder på förteckningen som uppriktigt sagt verkligen inte är utvecklingsländer, undertecknande och genomförande av de 27 konventionerna från Internationella arbetsorganisationen i förmånsländerna, insyn i reglerna för deras uppträdande, ett system för att bedöma effekten av GSP och ett meddelande till parlamentet. Som David Martin också nämnde måste parlamentet utöva sin fulla funktion i händelse av ett upphävande eftersom detta, vill jag upprepa, är ett i högsta grad politiskt beslut.

  Nicole Kiil-Nielsen, suppleant för frågeställaren. – (FR) Herr talman! Vår debatt i dag motiveras av tre aspekter rörande det allmänna tullpreferenssystemet.

För det första löper den nuvarande förordningen ut den 31 december 2011. För att låta parlamentet utöva den makt det har i enlighet med Lissabonfördraget måste kommissionen ge oss ett nytt förslag till förordning senast i juni 2010.

För det andra är det sätt som det allmänna preferenssystemet+ (GSP+) fungerar på allt annat än perfekt. Vem beslutar om förteckningen över förmånsländer och på grundval av vilka kriterier? Häpnadsväckande! Vem kontrollerar i själva verket genomförandet av de 27 internationella konventioner om samhälls- och miljöfrågor som krävs för att bli en förmånstagare av GSP+? Vi vet inte.

Vilka resultat har GSP+ visat? Har det resulterat i hållbar utveckling, diversifiering av produktion och skapande av tillfredsställande sysselsättning, eller snarare i ett ökat antal korttidsanställningar, en ökning i antalet övergivna lantbruk och en koncentration av stora anläggningar som inriktas på export? Vi har ingen aning.

Därför behövs en grundlig reformering av förordningen för att garantera demokratisk kontroll och för att säkerställa att de åtgärder som vidtas verkligen leder till önskat resultat.

Men den verkliga orsaken till debatten i kväll är det beklagliga fallet Colombia. Hittills har kommissionen vägrat att inleda en undersökning om de mycket allvarliga kränkningarna av de mänskliga rättigheterna i det landet. En sådan undersökning är emellertid fastställd i förordningen.

Det är, med tanke på de värden som EU förespråkar, ofattbart att EU skulle överge villkoren enligt GSP och under de allra senaste dagarna snabbt sluta ett frihandelsavtal med Colombia för att ge vinster i mejeri-, fordons-, läkemedels-, telekom- och banksektorn för våra egna multinationella företag. Detta är ett ödesdigert slag för Colombias fackföreningar, småbönder och konsumenter och för dess nationella industriproduktion.

  Joe Higgins, frågeställare. – (EN) Herr talman! Det system varigenom EU ger handelsförmåner åt vissa länder har varit i bruk sedan 1971. Det ska vara en mekanism för att lösa handelsbalansunderskottet mellan kapitalistiska industriländer och världens fattigare länder och bidra till hållbar utveckling.

Jag vill fråga kommissionsledamoten om han håller med om att preferenssystemet i det avseendet verkligen har varit ett sorgligt misslyckande och att EU:s handelsavtal i huvudsak har gagnat EU-baserade internationella bolag som använder sina överlägsna resurser till att krossa små lokala producenter i många fattigare länder och orsakar allvarlig rubbning i handelsbalansen, förlust av lokal sysselsättning och miljöförstörelse? Är inte det den verkliga innebörden i kommissionens strategidokument om Ett konkurrenskraftigt Europa i världen, som offentliggjordes för bara tre år sedan?

Och vilket hopp finns det för arbetarna i Afrika, Asien och Latinamerika när er kommission bara för några veckor sedan fegt knäböjde för en kriminell spekulation från roffande handlare i hedgefonder som sökte enorma snabba vinster genom upprörande spekulation mot euron och Grekland i synnerhet? Och ni lämnade ut Greklands arbetarklass och de fattiga i Grekland på nåd och onåd åt dessa parasiter – uppriktigt talat, brottslingar. Vilket hopp finns det för de fattiga och arbetarna utanför Europas gränser med tanke på den situationen?

Nu är frågan hur kommissionen bedömer huruvida de stater som gynnas av de förmånliga handelsavtalen med EU skyddar arbetstagarnas rättigheter och de mänskliga rättigheterna. Var snäll och meddela oss detta.

Och hur kan ni fortsätta relationerna med Colombias regering när organisationer som alldeles tydligt organiseras av regeringen, särskilt armén, fortsätter att göra sig skyldiga till de mest avskyvärda brott, vilket uppenbarades alldeles nyligen vid den hemska upptäckten av massgraven med oskyldiga mordoffer i La Macarena.

Och till sist, hur ser kommissionen i dagens läge på att fortsätta GSP+ med Sri Lanka, med hänsyn till att president Mahinda Rajapaksas regeringspolitik efter valet fortsätter att strida mot de mänskliga rättigheterna och arbetstagarnas rättigheter i landet?

  Syed Kamall, suppleant för frågeställaren. – (EN) Herr talman! Jag tror att vi alla förstår att ett av målen för GSP-systemet var att införliva de fattigare länderna i det globala handelsnätet. Att ge förmåner betraktades som ett positivt sätt att ta itu med några element i handelsunderskottsbalansen mellan de rikare och de fattigare länderna.

I egenskap av en som har många vänner och släktingar i många av dessa fattigare länder tror jag att vi inte behöver se längre än till regeringarna i många av dessa länder: dåliga förvaltningsresultat, statsmonopol och korrupta regeringar som hindrar entreprenörerna i dessa länder från att skapa välstånd. Det faktum att de har svårt att importera det material som de behöver för att öka valutan och skapa välstånd, och det faktum att många medborgare i länderna nekas tillgång till varor och tjänster som vi tar för givna här i EU och i många rikare länder.

Låt oss också erkänna att bästa sättet att hjälpa folk ur fattigdom är att hjälpa entreprenörerna. Entreprenörerna skapar sysselsättning, välstånd och tar de fattiga ur fattigdomen.

Under förhandlingarna nyligen om de ekonomiska partnerskapsavtalen (EPA) var många ledamöter över hela det politiska fältet bekymrade över kommissionens universalpolitik beträffande dessa.

I ett fall där jag var inblandad sade kommissionens tjänsteman, när han utfrågades i utskottet, att EPA inte bara rör sig om handel; de handlar också om regional integration och om export av EU-modellen. Men när vi frågade om några av de AVS-länder som hade särskilda problem skulle kunna få GSP+ som ett alternativ, fick vi till svar att detta inte var möjligt, eftersom de bryter mot vissa av konventionerna och därför inte är berättigade till GSP+.

I fortsättningen bör vi säkerligen tänka på att vara mer flexibla i vår tillämpning av GSP+, kanske som ett alternativ till EPA. Vi kan behandla detta på ett antal olika sätt. Vi kan antingen införa sanktioner mot länder som inte uppfyller normerna eller inleda en fortgående dialog för att se till att förbättra förhållandena i dessa länder och förstå att Rom inte byggdes på en dag och det gjordes inte heller Europas överlägset höga standard. Det är tid att anställa och hjälpa entreprenörer att utveckla länder snarare än att överpolitisera frågan.

  Karel De Gucht, ledamot av kommissionen. – (EN) Herr talman! Det nuvarande GSP-systemet löper ut den 31 december 2011. Kommissionen arbetar redan på en väsentlig uppdatering och översyn av det nuvarande systemet. Senare denna månad kommer jag att påbörja ett omfattande samråd om eventuella förbättringar och förändringar följt av en ny grundlig konsekvensanalys. Kommissionsförslaget om en efterföljande förordning kan därför väntas föreligga under det första kvartalet 2011. Detta förslag kommer naturligtvis att bli föremål för ordinarie lagstiftningsförfarande som mycket väl kan sträcka sig utöver slutdatumet för det nuvarande systemet, den 31 december 2011.

Ni håller säkert med om att vi måste undvika en situation där GSP-förmånstagare går miste om alla sina förmåner den 1 januari 2012. Samtidigt som vi påbörjar detta viktiga förberedande arbete på ett nytt GSP-system kommer vi därför att lägga fram ett förslag om att utsträcka den nuvarande förordningen och garantera kontinuitet tills det nya systemet är på plats. Detta bör ge er tid att på allvar arbeta med det efterföljande systemet samtidigt som man ser till att GSP-förmånstagarna inte lämnas utanför. Ni bör få detta dokument i april.

Jag har antecknat er fråga om alla problem beträffande hur kommissionen kontrollerar att förmånsländerna uppfyller de nuvarande kriterierna för GSP-förmåner. Det grundläggande kravet för GSP+ är en ratificering och ett effektivt genomförande av de 27 internationella konventionerna om mänskliga rättigheter, grundläggande arbetsnormer, hållbar utveckling och god förvaltningssed. Det är kommissionens uppgift att noggrant kontrollera att alla förmånsländer uppfyller dessa kriterier.

Kommissionen är förpliktigad och besluten att hantera GSP på ett rättvist, objektivt sätt. I det avseendet baserar vi vår kontroll och bedömning av ett effektivt genomförande av GSP+-bestämmelserna så mycket som möjligt både på resultat och rapporter från internationella organisationer som FN, ILO och andra berörda organisationer och på de kontrollmekanismer som föreskrivs i själva konventionerna.

Detta sörjer för en entydig och opartisk översynsprocess. Kontrollen stöds också av kommissionens bilaterala dialog med GSP+-länderna om tillämpningsföreskrifter. Om sådana rapporter innehåller uppgifter om att GSP-kriterierna inte respekteras till fullo, ger GSP-förordningen kommissionen möjlighet att inleda en undersökning för att klargöra den verkliga situationen och föreslå lämpliga åtgärder.

Detta undersökningsverktyg är ett betydelsefullt instrument som bör användas när situationen kräver det, men att inleda en undersökning är inte en åtgärd som man kan ta lätt på eftersom den kan påverka vårt vidare förhållande med partnerskapsländerna. Tänk till exempel på det aktuella fallet med Sri Lanka.

Eftersom målet för GSP+-systemet är att stimulera länder till att följa internationella normer för god förvaltningssed bör GSP+-länder först få möjlighet att visa att de uppfyller GSP+-målen och att de är beredda att samarbeta med internationella kontrollorgan och åtgärda de brister som man upptäckt.

Detta tillvägagångssätt innebär ett erkännande av de åtgärder som redan vidtagits av dessa länder och ligger i linje med den allmänna stimulansbaserade strategi som ligger till grund för GSP+.

Jag väntar otåligt på att få inleda en debatt med er om framtiden för GSP-systemet och särskilt för GSP+. Medan vi förbereder översynen av det nuvarande systemet, som också kommer att beröra GSP+-kriterierna och kontrollen av hur de uppfylls, kommer de frågor som tagits upp av parlamentet att noggrant granskas.

Eftersom denna översyn inte kommer att följa den ordinarie lagstiftningsprocessen kommer parlamentet att ha samma förutsättningar som rådet att avgöra den slutliga formen för det nya GSP-systemet.

  Laima Liucija Andrikienė, för PPE-gruppen. – (EN) Herr talman! För att spinna vidare på vad vår kollega Daniel Caspary, som jag helhjärtat stöder, har sagt skulle jag vilja framhålla några punkter. Först och främst omdanar ikraftträdandet av Lissabonfördraget på många sätt parlamentets roll i utformningen av EU:s handelspolitik. GSP är ett av de områden där parlamentet kommer att få mer att säga till om och större inflytande.

Jag skulle också enträget vilja be kommissionsledamoten att se med välvilja på parlamentets ökade roll på det område som ni har uppsikt över. Jag uppmanar er därför att samråda med parlamentet när det gäller beslutet eller översynen av förteckningen över GSP- och GSP+-förmånstagarna.

För det tredje bör parlamentet också involveras i processen med att kontrollera om GSP-förmånstagarna stöder – inte bara ratificerar utan också effektivt genomför – de 27 ILO- och FN-konventionerna. Kommissionen bör åtminstone samråda med parlamentet om denna fråga och det är förstås vår plikt i parlamentet att förvissa oss om att vi utvecklar mekanismer inom våra behöriga organ, våra utskott, för att bidra till en sådan kontroll. Som avslutning skulle jag vilja återupprepa den uppmaning som uttrycks i det resolutionsförslag som vi ska rösta om i morgon. Kommissionen bör göra utkast till den nya förordningen så fort som möjligt.

Sist men inte minst håller jag inte med om vad några kolleger yttrat om Colombia. Colombia är ett land som många andra i regionen och vi kan inte bortse från en positiv utveckling, insatser inom området för de mänskliga rättigheterna och för situationen för försvarare av de mänskliga rättigheterna i detta land. Det finns inget behov av att hänga ut just detta land, eftersom vår resolution handlar om den nya förordningen och behovet av en ny förordning.

  Vital Moreira, för S&D-gruppen. – (PT) Herr talman, herr kommissionsledamot! Det är skönt att höra kommissionsledamot Karel de Gucht garantera att kommissionen kort sagt kommer att ge parlamentet lagstiftningsinitiativ för att revidera det allmänna preferenssystemet, så att lagstiftningsprocessen kan ges tillräckligt med tid för att förhindra att det nuvarande allmänna preferenssystemet upphör, vilket enligt avtal ska ske i slutet av nästa år.

Detta system måste få en översyn. För det första är det ett instrument för utvecklingsstöd som ger länder positiv särbehandling för tillgång till den gemensamma marknaden, utan reciprocitet. För det andra är detta system också ett instrument för att förbättra situationen för de mänskliga rättigheterna och för god förvaltningssed i just dessa länder, under förutsättning att beviljandet är föremål för vissa villkor som måste uppfyllas av förmånsländerna.

Av dessa båda skäl måste EU förnya bruket av detta instrument som tar handel till hjälp för utveckling och mänskliga rättigheter. Men man måste vid förnyelsen använda en utvärdering av resultaten från den föregående perioden.

Å andra sidan bör följande krav, som baseras på den praxis som tillämpats hittills, uppmärksammas i den nya förordningen. För det första att låta åtgärden med det allmänna preferenssystemet vara temporär så att den kan dras tillbaka när den inte längre är nödvändig. För det andra att fördjupa och förfina metoderna för att skilja mellan och välja ut förmånsländerna, baserat på varje lands utvecklingsnivå och dess externa konkurrenskraft. För det tredje och sista att förbättra mekanismerna för att kontrollera att de villkor som hör till det allmänna preferenssystemet uppfylls, särskilt beträffande uppmärksammande av de mänskliga rättigheterna.

Slutligen var det välgörande att man har tagit hänsyn till parlamentets åsikt från början av lagstiftningsprocessen.

  Georgios Papastamkos (PPE). – (EL) Herr talman! Behandlingen som härrör från det allmänna preferenssystemet, som ett undantag till WTO:s princip om den mest gynnade nationen, måste uppsättas som ett mål. Den måste med andra ord accepteras av utvecklingsländerna, eftersom det är de som har det största behovet. Den nya förteckningen över förmånsländer måste återspegla utvecklingsländernas verkliga ekonomiska status och konkurrenskraft.

Dessutom är bristen på differentiering mellan utvecklingsländerna till nackdel för de minst utvecklade länderna. Det är logiskt att den föreslagna översynen föregås av en utvärdering av den effekt som systemet hade på förmånsländerna under den tidigare tillämpningsperioden.

Handelspolitik, särskilt på kommersiella villkor, kan utan tvivel bidra till en mer effektiv global styrning genom att utöva en mild kraft. Den kan genom att ge stimulans bidra till att främja den sociala dimensionen av globaliseringen i en bred bemärkelse: anständigt arbete, hållbar utveckling och demokratisk ansvarighet.

Parlamentet bör ha möjlighet till att medverka kreativt inom ramen för det nya reviderade systemet och att effektivt kontrollera att förmånsländerna tillämpar avtalen.

  Bernd Lange (S&D). – (DE) Herr talman, herr kommissionsledamot! Vi vet alla att GSP är ett bra system och att GSP+ är ett mycket bra system. Vi måste också försäkra oss om att de förlängs och därför behöver vi ert förslag så att vi kan föra en ordentlig debatt i parlamentet. Därför ber vi er att öka farten.

Vi kanske också kan införa några förbättringar i fråga om GSP+. I det avseendet är det fem punkter som jag skulle vilja ta upp beträffande områden där vi kanske kan göra ytterligare förbättringar. För det första: Vem bestämmer hur de 27 normerna faktiskt genomförs, inte bara erkänns i praktiken, utan formellt genomförs? Är det en uppgift enbart för ILO eller behöver vi kanske en bedömningskommitté som ger särskilt stöd under genomförandet?

För det andra: Hur engagerar vi det civila samhället? Jag skulle vilja se en samordning med det civila samhället i det aktuella landet vid bedömningen av hur GSP+ tillämpats, precis som vi nu har kommit överens om i avtalet med Sydkorea.

För det tredje: Vem tar i själva verket initiativ till en undersökning om några problem upptäcks? Parlamentet behöver involveras här, för jag har en känsla av att det i rådet är andra intressen än att faktiskt få till stånd en undersökning som spelar in. Parlamentet bör också ta initiativ till en undersökning i detta sammanhang.

Vi behöver självklart också både tydliga strukturer för de kommande åtgärder som vi ska vidta och tydligare strukturer för att återkalla dem, men kanske kan vi tala närmare om detta en annan gång.

  Thomas Mann (PPE). – (DE) Herr talman! GSP ger huvudsakligen handelsförmåner till utvecklingsländer och tillväxtekonomier. Detta moderna slags utvecklingsstöd från tullättnader till tullfrihet på industrinationernas marknader har åstadkommit en hel del. Specialåtgärden GSP+ är avsedd att sörja för att sociala och miljömässiga normer tillämpas. Den är också skälet till att fler FN- och ILO-konventioner undertecknas.

Men jag vill fråga kommissionsledamoten hur kommissionen kontrollerar att dessa kriterier tillämpas? Drar man konsekvent tillbaka förmånerna vid export av varor som har producerats genom tvångs- eller slavarbete, när ohederliga handelsrutiner upptäcks och när ingen kontroll av ursprungsprodukterna garanteras? Borde dessutom inte också den förbättring av de mänskliga rättigheterna som man avser att åstadkomma genom GSP+ i sista hand inbegripa större stater? Jag tänker på Kina till exempel. Varken resolutioner eller demonstrationer eller de bilaterala överläggningarna mellan EU och Kina har fört med sig någon förbättring i situationen för de mänskliga rättigheterna. Som en följd av det kommer hundratusentals människor att bege sig ut på gatorna i morgon, den internationella minnesdagen för Tibet, och tibetanska flaggor kommer att hissas i tiotusen städer och samhällen i EU. Vi vill uttrycka solidaritet med de människor som kämpar för sin kulturella, sin språkliga och sin religiösa självständighet.

Delar ni åsikten att man bör ta bort normerna för de mänskliga rättigheterna, de sociala normerna och de miljömässiga normerna från de särskilda åtgärderna och införa dem på listan över GSP-kriterierna? Samarbetet med våra handelspartner får inte begränsas till rent ekonomiska problem.

  Gianluca Susta (S&D). – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Detta är ett viktigt tillfälle att på nytt bekräfta framför allt hur viktigt det allmänna preferenssystemet är. Både det grundläggande GSP-systemet och GSP+, som båda är kopplade till ”Allt utom vapen”-initiativet, bidrar till att minska fattigdomen, helt i enlighet med den primära skyldigheten att garantera respekt för de mänskliga rättigheterna. Det var kränkningen av dessa grundläggande principer för samexistens som nyligen fick EU att dra tillbaka Sri Lankas tullförmåner efter en noggrann utredning av kommissionen.

Den nya institutionella ramen måste emellertid till fullo inbegripa parlamentet i den lagstiftningsprocess som syftar till att ändra gällande lagstiftning. Vi hoppas därför att den kommer att omfatta en fullständig översyn av förordningen i enlighet med de ordinarie förfarandena eftersom den har flera brister, också beträffande själva ämnet för undersökningarna. Nästa åtgärd blir den gemensamma resolutionen.

Förordningens effektivitet beror på hur trovärdig den är, hur objektiva de kriterier är som den är grundad på och hur strikt den tillämpas. I ett Europa där den stora majoriteten av medborgarna inte samtycker till att exportera demokrati under gevärshot är handel och handelsrelaterat stöd väsentliga medel för att sprida principer om samexistens grundade på respekt för grundläggande mänskliga rättigheter. Det är vår plikt att inte hemfalla åt likgiltighet – vilket vore fel – men också att undvika att göra förhastade omdömen om vissa parter, omdömen som låter som oåterkalleliga domar, som i fallet med Colombia.

Därför känner jag att jag inte kan stödja vad som nästan är partiska, omedgörliga åsikter om ett eller annat land, men jag stöder verkligen starkt behovet av en ökad kontroll av alla de problematiska situationerna, i en anda av gällande lagstiftning och i enlighet med principerna för de regler på vilka vi vill grunda den översyn av lagstiftningen som vi begär.

  Christofer Fjellner (PPE). - Herr talman! Det allmänna preferenssystemet som debatteras i dag är ett väldigt bra och viktigt verktyg, eftersom det gör det något lättare för några av världens kanske fattigaste länder att exportera till och handla med Europa. Många av Europas länder har byggt sitt välstånd på det sättet, och därför är det viktigt att vi försöker att utöka det till fler länder.

I en debatt som den här och i det kommande arbetet med att se över det allmänna preferenssystemet måste vi fundera över och fokusera på den grundläggande uppgiften och det grundläggande målet med det allmänna preferenssystemet, eftersom detta är att bekämpa fattigdom. Handel är det absolut effektivaste sättet att bekämpa fattigdom och skapa ekonomisk tillväxt och det är viktigt att vi kommer ihåg det.

Självklart är det allmänna preferenssystemet också ett bra sätt att sätta press på länder, för att få dem att följa internationella avtal och konventioner och åtaganden om mänskliga rättigheter osv. Men vi får inte glömma att det syftar till utveckling. Självklart ska EU kunna stryka eller neka länder som inte lever upp till sina åtaganden att få dessa förmåner, men det är viktigt att tänka på den svåra balansgången. Det är ju inte så att ett land som nekas friare handel och nya exportmöjligheter får det lättare att leva upp till de åtaganden och de krav som vi ställer på dem.

Det finns ett samband: Korruption, dåliga arbetsvillkor och dålig respekt för mänskliga rättigheter bidrar till fattigdom, men fattigdom gör det också svårare att bekämpa korruption, problem med mänskliga rättigheter och dåliga arbetsvillkor. Jag skulle vilja höra hur kommissionsledamoten ser på detta moment 22, det vill säga risken för att ett tillbakadragande av handelspreferenser försvårar länders möjlighet att ta sig ur t.ex. dåliga arbetsvillkor.

Sedan skulle jag också vilja notera att vi nu ställer krav på att ett antal länder ska ratificera 27 ILO- och FN-konventioner och fullt ut genomföra dessa. Jag skulle vilja se en rejäl analys om huruvida alla EU-länder fullt ut har genomfört och ratificerat alla dessa FN- och ILO-konventioner. Jag håller det åtminstone för osannolikt att allt är fullt ut genomfört och det är viktigt att komma ihåg det nu när vi ställer krav på andra.

  Rareş-Lucian Niculescu (PPE). – (RO) Jag har en enkel fråga för kommissionsledamoten. I enlighet med förordning (EG) nr 732/2008 har stater som önskar erhålla förmånliga villkor som en del av GSP+-systemet möjlighet att lämna in ansökningar senast i slutet av april i år. Med hänsyn till att sista inlämningsdag närmar sig skulle jag vilja fråga kommissionsledamoten om han har dessa uppgifter tillgängliga, vilka stater som hittills har ansökt och om vi bör ge förmånliga villkor till några nya stater när vi håller på att förbereda en ändring av kriterierna. Jag vill ge mitt stöd åt mina ledamotskolleger som har framhållit att man bör samråda med parlamentet om tillämpningen av det allmänna preferenssystemet.

Tack.

  Karel De Gucht, ledamot av kommissionen. – (EN) Herr talman! Flera frågor har ställts om Sri Lanka och om Colombia och om varför vi i det ena fallet beslutade att göra en undersökning och fatta beslut och i det andra inte gjorde det.

I Sri Lankas fall riktades kommissionens uppmärksamhet både på allmänt tillgängliga rapporter och uttalanden från FN och på andra relevanta källor, däribland icke-statliga organisationer, som tydde på att Sri Lanka inte effektivt genomförde flera konventioner om mänskliga rättigheter, särskilt internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, konventionen mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning och konventionen om barnets rättigheter.

Men i motsats till Colombia var Sri Lankas allmänna inställning att förneka förekomsten av några problem och att inte samarbeta med kommissionen i något skede av utredningen.

I Colombias fall visar kontrollresultaten från FN och ILO att det finns frågetecken om i hur hög grad genomförandet av vissa FN- och ILO-konventioner varit effektivt, men det står också klart att Colombia har tagit upp samarbetet med ILO- och FN-organisationer och har gjort väsentliga förändringar i sitt rättssystem och att regeringen vidtar åtgärder för att ändra sin lagstiftning och förbättra genomförandet lokalt. Det råder en fortgående dialog i samarbete med FN och ILO.

När det gäller den fråga som Vital Moreira ställde skulle jag vilja säga att vi i översynen av GSP-förordningen arbetar för att hitta en balans mellan de olika krav som har ställts här. Man har bett oss att göra det så fort som möjligt och det kommer vi att göra. Vi blev tillfrågade om att göra en konsekvensanalys och kommer att få GSP-uppgifterna för 2009 redan i juli i år, och sedan följer givetvis ett samråd med parlamentet.

Jag skulle också vilja påminna om det åtagande jag gjorde gentemot utskottet för internationell handel vid min utfrågning och senare om att tillhandahålla en tidtabell för våra lagstiftningsförslag, som ska överlämnas till detta utskott inom de närmaste månaderna. Som ni säkert vet är vårt möte planerat till i morgon. Vi ska försöka att tillsammans komma fram till något som ger parlamentet maximal möjlighet att diskutera de olika handlingarna helt öppet, också den nya GSP-förordningen och systemet med uppskjuten betalning, som vi bör införa redan i april.

  Talmannen. – Jag har mottagit två resolutionsförslag⁽¹⁾ som ingivits i enlighet med artikel 115.5 i arbetsordningen.

Debatten är härmed avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum på onsdag den 10 mars 2010.

(1) Se protokollet