Fullständigt förhandlingsreferat

Torsdagen den 11 mars 2010 - Strasbourg

9. Röstförklaringar

Muntliga röstförklaringar

Resolutionsförslag: RC-B7-0169/2010

  Miroslav Mikolášik (PPE). – (SK) Enligt regeringens arkiv och den litteratur som finns tillgänglig dömde kommunistregimen i Slovakien 71 168 personer under åren 1948–1989 för påstådda politiska brott.

Det finns inget bättre sätt att hedra minnet av dessa politiska fångar och samvetsfångar än att arbeta aktivt med att främja utökad frihet och demokrati i länder där detta anses som ouppnåelig lyx. Europeiska unionens uppmaningar har än så länge inte fått någon respons. Jag är djupt oroad över situationen för de politiska fångarna på Kuba och jag uppmanar därför rådet och kommissionen att vidta nödvändiga och effektiva åtgärder för att släppa politiska fångar och att stödja och trygga deras arbete som människorättsförsvarare. Till Kubas medborgare …

(Talmannen avbröt talaren.)

  Filip Kaczmarek (PPE). – (PL) Herr talman! Jag gav mitt stöd till resolutionsförslaget om Kuba. Uppriktigt sagt förstår jag inte varför Fidel Castros europeiska vänner så envist försvarar idén om en revolution som är bankrutt och demoraliserad. Måste det vara så att det bara är dödsoffren för det som betraktar sig som en progressiv regim som kan medvetandegöra människor om behovet av förändring på Kuba? Ibland kan dock individuella offer bidra till historiska förändringar, och jag hoppas att så även kommer att ske nu. Samtidigt önskar jag att det inte blev några fler offer för myndigheternas dogmatism och oförmåga att analysera sin egen position samt att förändras.

Jag kan inte heller acceptera att många av AVS-länderna intar en totalt okritisk ståndpunkt gentemot det slags sociala och politiska system som har byggts upp på Kuba och betydelsen av detta. Jag är djupt övertygad om att man har missuppfattat vad solidaritet är. Det skulle vara ärligare att erkänna vad som har uppnåtts på Kuba, men att samtidigt fördöma det som inte har varit framgångsrikt utan asocialt, omänskligt och destruktivt.

  Ramón Jáuregui Atondo (S&D). – (ES) Herr talman! Jag skulle vilja tala för Maria Muñiz räkning och förklara varför den spanska delegationen i gruppen Progressiva förbundet av socialdemokrater och demokrater i Europaparlamentet har röstat mot ändringsförslag 2 som lades fram av gruppen Europeiska enade vänstern/Nordisk grön vänster, trots att ändringsförslaget innehåller en uppmaning om att det spanska ordförandeskapets kontakter med Kuba bör stödjas.

Först och främst vill jag betona att vi inte kan stödja ändringar som har lagts fram av en grupp som har strävat efter att distansera sig själv från resolutionen som helhet, och att vårt åtagande gentemot alla politiska grupper som har undertecknat resolutionen inte skulle tillåta oss att stödja att dokumentet ändras delvis.

För det andra överensstämmer ändringsförslag 2 som lades fram av GUE/NGL-gruppen inte med det spanska ordförandeskapets ståndpunkt. Det spanska ordförandeskapet försöker skapa ett samförstånd i EU för att förnya ramen för förbindelserna med Kuba, men inte för att fullständigt bryta med den gemensamma ståndpunkten, vilket är vad som uppmanas till i ändringsförslaget.

Det är därför som vi förkastar ändringsförslaget.

  Zuzana Roithová (PPE). – (CS) Det var mig en ära att i dag stödja resolutionen om samvetsfångar på Kuba, inte bara i egenskap av ledamot med ursprung i en före detta totalitär kommuniststat, utan även på grund av att jag tidigare personligen har träffat kubanska dissidenter, särskilt läkaren Darsí Ferrer, som har hållits fängslad tillsammans med andra fångar ända sedan juli förra året.

När jag återvände därifrån informerade jag parlamentet om den sorgliga situationen inom hälsosektorn. Och jag vill ännu en gång betona att människor inte får tillgång till mediciner om de inte är medlemmar i det kommunistiska partiet eller har dollar. Darsí Ferrer var en betydande personlighet i Havanna som hjälpte dissidenter att få mediciner. Nu sitter han bakom galler.

Jag är glad över att vi har antagit denna resolution. Den är mycket stark och den utgör en tydlig uppmaning till de europeiska myndigheterna att fortsätta sina insatser att uppnå en demokratisk förändring på Kuba.

  Daniel Hannan (ECR). – (EN) Herr talman! Vem skulle för 20 år sedan, när Europas luft fylldes av frihetsrop och av tegeldamm från rasande väggar, ha trott att den röda flaggan än i dag skulle vaja över Havanna och att Fidel Castro skulle dö fridfullt i sin säng på den kvava ön i Karibien.

Sola mors tyrannicida est, som min landsman Sir Thomas More sade: Döden är det enda sättet att bli av med tyranner på.

Två saker har hållit kommunistregimen på plats på Kuba. För det första är det den missriktade amerikanska blockaden som tillät Castro och hans regim att skylla landsmännens alla privatiseringar på utländsk imperialism i stället för på kommunismens ekonomiska vanskötsel. För det andra finns det på vissa håll i Europa en släpphänthet, däribland bland vissa här i kammaren. Dessa personer uppvisar en otäck dubbelmoral genom att ursäkta kränkningar av de mänskliga rättigheterna och förnekandet av demokrati på Kuba på grund av att landet är bra på att få fram läkare och ballerinor.

Jag hoppas att parlamentet kommer att växa upp och att vissa av ledamöterna kommer att blicka längre bort än till sina studentdagar när de gick omkring i T-shirts med Che Guevara på. Tiden är inne för ett konstruktivt engagemang i Kubas demokratiska krafter. Historien kommer att ge oss rätt.

  Philip Claeys (NI). – (NL) Herr talman! Jag röstade för resolutionen om Kuba eftersom den på det hela taget är relativt kritisk till den totalitära regimen i Havanna. Samtidigt vill jag ta tillfället i akt att uppmana rådet att sluta med sina försök att normalisera förbindelserna med Kuba så länge som vi fortfarande har att göra med en kommunistisk diktatur som på ett uppenbart sätt kränker de mänskliga rättigheterna.

Jag uppmanar också den nya höga representanten att inte följa samma linje som kommissionen i dess tidigare lagstiftning. Jag hänvisar exempelvis till Louis Michel, som upprepade gånger har besökt Kuba utan att lägga fram kritik av något slag angående situationen för de mänskliga rättigheterna och demokratin där. Det är fullkomlig oacceptabelt för Europeiska unionen att dalta med kommunistregimen på Kuba.

Resolutionsförslag: B7-0148/2010

  Jarosław Kalinowski (PPE). – (PL) Herr talman! Genom att stödja resolutionsförslaget ville jag uttrycka stöd till investeringar i utvecklingen av teknik med låga utsläpp. SET-planen kan vara effektiv och trovärdig bara om den finansieras på rätt sätt, och detta inkluderar finansiering från privata källor. Den ekonomiska situation som EU befinner sig i i dag, farliga klimatförändringar och hotet mot energitryggheten är de huvudsakliga argument som talar för att sådana åtgärder är nödvändiga. Tack vare den senaste forskningen och teknikerna har det uppstått en möjlighet att komma över krisen, som samtidigt stöder åtgärder som är kopplade till klimatförändringarna. Detta innebär också en möjlighet för EU-jordbruket att skapa nya arbetstillfällen utanför jordbruket i landbygdsområden, särskilt inom området för förnybar energiproduktion.

  Jan Březina (PPE). – (CS) Även jag har röstat för resolutionsförslaget om att investera i teknik med låga koldioxidutsläpp (SET-planen). Jag anser att planen är ett instrument som kan förändra unionen till en innovationsekonomi som kan klara av att uppfylla krävande mål. Jag anser vidare att det är viktigt att kommissionen i nära samarbete med Europeiska investeringsbanken senast 2011 lägger fram ett övergripande förslag om ett instrument för att investera i energi från förnybara energikällor, projekt för energieffektivitet och utveckling av intelligenta nätverk. Hand i hand med detta bör EIB:s roll stärkas när det gäller att finansiera projekt inom energiområdet, särskilt projekt med högre risk.

Jag motsätter mig kategoriskt att ledamöter från vänster i sina inlägg utnyttjar ämnet teknik med låga koldioxidutsläpp för att formulera attacker under bältet när det gäller kärnkraft. Jag vidhåller att kärnkraft är en ren energi som bidrar till hållbar utveckling.

  Marek Józef Gróbarczyk (ECR). – (PL) Jag kunde inte stödja resolutionen, trots att den är mycket viktig för EU:s ekonomi. Det är dock viktigt att påpeka att resolutionen innebär en stark koncentration av pengarna endast till vissa områden, till vissa delar av energiindustrin – de ”gröna” områdena. Detta kolliderar med energisolidariteten med länder som huvudsakligen använder kol. Polens energibehov baseras på kol, så det är mycket viktigt för oss att få till stånd en smidig övergång till grön energi. Ett resultat av sådana åtgärder skulle i Polen bli att vi i stället för att skapa arbetstillfällen blir tvungna att lägga ned dem. Detta är mycket svårt att göra under en kris, och det skulle skada Polen.

Resolutionsförslag: RC-B7-0139/2010

  Sophie Auconie (PPE). – (FR) Fru talman, mina damer och herrar! Den 27 och 28 februari angreps Frankrike av stormen Xynthia. Nästan 60 människor omkom och hundratusentals människor blev allvarligt skadade.

Genom vårt sätt att hantera denna tragedi måste vi i EU statuera ett exempel. Det är därför som jag personligen deltog i att utarbeta detta resolutionsförslag, enligt vilket EU uppmanas att vara extremt lyhört. Vi förväntar oss att EU ska tillhandahålla ekonomiskt stöd till katastrofdrabbade områden genom EU:s solidaritetsfond.

Om regionerna Poitou-Charentes, Charente-Maritime, Pays de la Loire och Bretagne till följd av denna tragedi ber om en förändrad utgiftsfördelning, som är samfinansierad av Europeiska regionala utvecklingsfonden och Europeiska socialfonden, måste kommissionen överväga dessa förfrågningar mycket fördelaktigt och mycket snabbt.

Om vi lägger denna resolution åt sidan är jag, liksom mina kolleger i Folkrörelseunionen (UMP), övertygad om att det nu är dags att upprätta en verklig europeisk räddningstjänststyrka. Det är bara det som kan tillhandahålla ytterligare livsviktigt stöd vid en katastrof som denna.

  Talmannen. – Herr Kelly! Ni har inte skrivit upp er på talarlistan före den första röstförklaringen. Men vi ska göra ett undantag. Kom ihåg att anmäla er nästa gång.

Resolutionsförslag: B7-0148/2010

  Seán Kelly (PPE). – (EN) Herr talman! Jag anser att det är dags att upprätta ett avgörande dokument om de framsteg och de säkerhetsåtgärder som har uppnåtts när det gäller kärnkraft, och om den forskning som handlar om detta, för att i framtiden underlätta för medborgarna att bestämma sig.

Det finns mycket skepticism och många tvivel som måste klargöras för att underlätta denna debatt om teknik med låga koldioxidutsläpp.

Slutligen, på årsdagen för Lettlands och Estlands självständighetsförklaring, vill jag gratulera dessa länder till 20 år av oberoende.

Skriftliga röstförklaringar

Resolutionsförslag: RC-B7-0169/2010

  John Stuart Agnew, Marta Andreasen, Gerard Batten, John Bufton och Mike Nattrass (EFD), skriftlig. − (EN) Trots att vi erkänner att Kuba är en kommunistisk förtryckarstat och vill se Kuba förvandlat till en fredlig demokrati erkänner vi inte EU i denna process.

  Charalampos Angourakis (GUE/NGL), skriftlig. – (EL) Vid upprättandet av Europaparlamentets resolution har man använt den kubanske fången Orlando Zapata Tamayos död som en förevändning. Tamayo dog efter en hungerstrejk, trots att den kubanska hälso- och sjukvården försökt rädda honom. Resolutionen är en provokativ och oacceptabel attack på den socialistiska regeringen och Kubas folk, och den utgör en del av den antikommunistiska strategi som EU använder sig av och som styrs av Europaparlamentet i ett försök att få den socialistiska regimen på fall. Vi fördömer dubbelmoralen och de provokativa ansträngningarna att utnyttja detta tillfälle från mitthögern, mittvänstern och gröna företrädare för kapitalismen i Europaparlamentet.

Det grekiska kommunistpartiet fördömer och röstade mot parlamentets resolution. Partiet uppmanar folket att uttrycka sin solidaritet med regeringen och med Kubas folk. Partiet uppmanar även till att den gemensamma ståndpunkten gentemot Kuba återkallas, till ett fördömande av att EU utnyttjar mänskliga rättigheter som en förevändning för att utöva imperialistiskt förtryck och tvång på det kubanska folket och dess regering, att USA:s brottsliga embargo mot Kuba omedelbart ska upphöra samt kräver att de fem kubaner som hålls som fångar i amerikanska fängelser omedelbart frisläpps och att det socialistiska Kuba försvaras.

  Sebastian Valentin Bodu (PPE), skriftlig. – (RO) Europeiska unionen är den mest demokratiska strukturen i världen och den har byggts upp på det grundläggande värdet respekten för mänskliga rättigheter. Jag anser därför att det är lovvärt och uppmuntrande att alla grupper i parlamentet har förenats i ett fördömande av de kubanska myndigheternas kränkningar av de mänskliga rättigheterna, för att inte tala om den konstruktiva strategi för mottaglighet för dialog som EU har beslutat att föra gentemot Kuba.

Vi lever på 2000-talet och åsiktsbrott och samvetsbrott borde vara utraderade från varje stat i världen, oavsett hur lång historia av totalitarism och diktatur som de har haft. I stället för att införa sanktioner kan en internationell dialog användas för att ändra attityder, så att ingen av dem som är oeniga med sina egna myndigheter ska behöva utstå kränkningar och orättvisor som är typiska för regimer som saknar respekt för människor.

Tragedier som den som drabbade den kubanske dissidenten Orlando Zapata Tamayo, som befanns ha gjort sig ”skyldig” till samvetsbrott, får aldrig upprepas. Det finns även andra politiska fångar på Kuba som är i fara. EU måste, som en garant för respekten för de mänskliga rättigheterna, rycka in och snabbt vidta diplomatiska åtgärder så att Zapata-tragedin aldrig upprepas på Kuba eller någon annanstans i världen.

  Andrew Henry William Brons (NI), skriftlig. − (EN) Jag fördömer oreserverat den dåliga behandlingen av människor på Kuba (och även på andra platser). Icke desto mindre avstod jag från att ta ställning för resolutionen om Kuba som helhet. En anledning är att syftet med resolutionen är att ge EU och dess tjänstemän tillstånd att uttala sig och agera för medlemsstaternas räkning. Den andra anledningen är att även många av EU:s medlemsstater åtalar och fängslar människor som fredligt utövar sin yttrandefrihet, vidhåller kätterska åsikter eller tar del av avvikande verksamhet. Det är fullständig dubbelmoral att partier som främjar politiskt förtryck i Europa ska peka finger åt stater som Kuba, som kännetecknas av samma förtryckande och antidemokratiska åsikter och verksamheter.

  Edite Estrela (S&D), skriftlig. − (PT) Jag röstade för resolutionsförslaget om situationen för politiska fångar och samvetsfångar på Kuba. Vi upprepar att vi omedelbart måste släppa alla politiska fångar och samvetsfångar. Vi anser att kvarhållandet av kubanska dissidenter på grund av deras ideal och deras fredliga politiska verksamhet utgör en kränkning av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna.

  Göran Färm, Anna Hedh, Olle Ludvigsson, Marita Ulvskog och Åsa Westlund (S&D), skriftlig. − Vi svenska socialdemokrater delar uppfattningen i ändringsförslaget om att blockaden mot Kuba ska hävas. Men vi anser inte att formuleringen hör hemma i denna resolution som handlar om samvetsfångar.

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. − (PT) Orlando Zapata Tamayo dog av svält eftersom han krävde att bli behandlad som det han var: En politisk fånge som förföljdes av en regim som, trots ändrat ledarskap, fortsätter att styra över sina medborgare med järnhand och förbjuder dem att gå samman och uttrycka sig fritt.

De tragiska omständigheterna som omgärdade hans död bör få oss alla att skämmas, särskilt de politiska beslutsfattarna som, ledda av José Luis Zapatero och ambassadör Miguel Angel Moratinos, har ändrat EU:s politik gentemot Kuba.

Allt som EU har uppnått med sitt trevande försök att lugna har varit att öka känslan av straffrihet, samtidigt som man fick demokraterna, vilka förtjänade mycket mer från oss, att känna sig mer isolerade.

Jag hoppas att det sker en återgång till den stabila demokratiska politik som bara helt nyligen har börjat förslappas. Jag vill att EU slutligen ska erkänna att den förändrade politiska inriktningen har inneburit ett fullständigt misslyckande. Jag vill också att Oswaldo Payá och Kvinnor i vitt ska kunna resa till Europa och fritt avslöja de omständigheter som råder kring händelserna på Kuba.

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. – (PT) Vi röstade mot denna resolution på grund av att majoriteten av parlamentet har utnyttjat Orlando Zapata Tamayos död politiskt. Tamayo dog efter en hungerstrejk i ett kubanskt fängelse, trots att han hade fått medicinsk behandling. Majoriteten av parlamentet vill omintetgöra de intentioner som offentligt har uttryckts av det spanska ordförandeskapet att lägga ned den gemensamma ståndpunkten om Kuba. De attackerar ännu en gång Kuba och dess folk genom att försöka lägga sig i dess oberoende och självständighet, dess ekonomiska och sociala framgångar och dess exemplariska internationella solidaritet.

Kapitalismen är inte mänsklighetens framtid. Kuba fortsätter att vara ett exempel som visar att det är möjligt att skapa ett socialistiskt samhälle utan exploatörer eller exploaterade. Europaparlamentets företrädare för kapitalism accepterar inte detta faktum. De försöker förhindra att det förs en omfattande politisk dialog med den kubanska regeringen på grundval av samma kriterier som EU tillämpar för alla länder som man har förbindelser med.

De fördömer inte USA:s embargo mot Kuba, som man har strävat efter att omedelbart få ett slut på vid 18 tillfällen i FN:s generalförsamling. De säger ingenting om situationen för de fem kubanska medborgare som sitter fängslade i Förenta staterna sedan 1998, utan att ha fått en rättvis rättegång, och de bortser ifrån att USA fortsätter att skydda en kubansk medborgare som var anstiftare till bombattentatet mot ett trafikflygplan där 76 personer dog.

  Jacek Olgierd Kurski (ECR), skriftlig. – (PL) Vid omröstningen i dag gav jag mitt stöd till resolutionen om situationen för politiska fångar och samvetsfångar i Kuba. Vi i Europaparlamentet måste otvetydigt fördöma regimen i Havanna och höja våra röster när det gäller rättigheterna för oberoende journalister, fredliga dissidenter och människorättsförsvarare. I resolutionen som har antagits uttrycker vi vår djupa solidaritet med alla kubaner och stöder deras insatser att uppnå demokrati och respekt för de grundläggande rättigheterna. Jag kommer från ett land i vilket en folkrörelse uppstod som vände sig mot kommunistregimen – folkrörelsen Solidaritet. Även om Polen och andra länder i Central- och Östeuropa, som i dag hör till Europeiska unionen, nu har lagt de smärtsamma erfarenheterna av kommunistregimer bakom sig, kan vi inte glömma dem som är fängslade och förföljda på grund av att de vill ha demokrati, frihet och yttrandefrihet.

  Nuno Melo (PPE), skriftlig. – (PT) EU kan inte omhulda en romantisk bild av regimen på Kuba. Landet är en verklig kommunistisk diktatur som grundar sig på logiken att ett enskilt parti kan kränka mänskliga rättigheter, förtrycka sina medborgare, förfölja och förinta politiska motståndare och fängsla oräkneliga människor enbart för att de har en åsikt.

Orlando Zapatas död var bara ännu ett fall som chockerade världen och som Europaparlamentet måste fördöma skarpt, utan tvekan och falska motiveringar. Det är därför som jag motsätter mig försök från vissa ledamöter från yttersta vänstern att försköna detta förskräckliga brott med politiska termer, något som bara syftar till att legitimera en regim som varken kan tolereras eller accepteras.

  Willy Meyer (GUE/NGL), skriftlig. – (ES) Jag röstade mot resolution RC-B7-0169/2010 om Kuba eftersom jag anser att den utgör ett intrång och kränker internationell rätt. Med min röst har jag uttryckt mitt fördömande av denna politiska manipulation, vars enda syfte är att uttrycka ogillande mot Kubas regering. De ledamöter som röstade för denna text är desamma som gång efter annan har vägrat att lägga fram en resolution i parlamentet som fördömer kuppen som ägde rum i Honduras. Enligt denna resolution uppmanas EU att oreserverat stödja ett politiskt regimskifte på Kuba, och man föreslår även att EU:s samarbetsmekanismer ska användas för att uppnå detta mål. Detta utgör ett oacceptabelt intrång som strider mot internationell rätt. Under mer än 50 år har Förenta staterna utövat ett ekonomiskt, kommersiellt och finansiellt embargo mot Kuba. Embargot strider på ett uppenbart sätt mot internationell rätt, och det har fått allvarliga följder för kubanernas ekonomi och livsvillkor. Trots detta har den kubanska regeringen fortsatt att garantera sina medborgare allmän tillgång till hälso- och sjukvård och utbildning.

  Andreas Mölzer (NI), skriftlig. – (DE) Jag röstade för det gemensamma förslaget till resolution om Kuba, eftersom det är viktigt även för EU att tydligt förklara att det finns ett trängande behov av demokratisering i detta land som fortfarande har kommunistiskt styre. Det är vanligt i kommunistiska stater att oliktänkande personer och politiska motståndare fängslas, men på Kuba tillämpas det till ytterlighet. Det är en stor skandal att myndigheterna hindrar familjen till en fånge som har avlidit efter en hungerstrejk att hålla begravning.

Låt oss hoppas att Kuba kan få ett nytt politiskt system så snart som möjligt. Bortsett från detta är det dock viktigt att EU och Förenta staterna tillämpar samma normer överallt. Det är oacceptabelt att USA beviljar kubaner som har varit inblandade i bombattacker ”politisk asyl”. Det går bara att framföra effektiv kritik om man själv följer de fastställda kriterierna.

  Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE), skriftlig. − (ES) Jag röstade för det gemensamma förslaget till resolution om Kuba (RC-B7-0169/2010). Precis som jag sade i debatten i går är Orlando Zapata Tamayos död en sorglig händelse i sig, oavsett vilken uppfattning man har om Kuba.

Jag insisterar också på att vi måste kräva att alla politiska fångar och samvetsfångar friges på Kuba och i resten av världen. Men jag avråder ändå från att vi vidtar åtgärder som redan har visat sig vara misslyckade för Kubas utveckling mot demokrati och liberalisering, såsom handelsembargot och blockaden. Det är uppenbart att Kuba har ett trängande behov av förändringar, men EU bör övervaka förändringarna så att övergången till demokrati gagnar det kubanska folket.

  Alf Svensson (PPE), skriftlig. − Sedan 48 år tillbaka har USA ett handelsembargo mot Kuba. Embargot slår mot den kubanska befolkningen och är en ständigt återkommande ursäkt för Castroregimens tillkortakommanden. Allt skylls på det amerikanska embargot vilket hindrar befolkningen från att tydligare skuldbelägga och ta avstånd från det kommunistiska styret. Den demokratiska oppositionen på Kuba vill att embargot ska hävas. Den 29 oktober 2009 röstade 187 av FN:s länder för att häva embargot mot tre som röstade för att det skulle kvarstå och två länder avstod. Inget EU-land röstade för att behålla embargot. Europaparlamentet har tidigare förkastat embargot mot Kuba och påtalat att detta omedelbart bör upphöra, i enlighet med det krav som FN:s generalförsamling vid flera tillfällen framfört. (P5_TA(2003)0374) Europaparlamentet har också påtalat att embargot motverkar sitt syfte. (P6_TA(2004)0061) Den aktuella resolutionen RC-B7-0169/2010 handlar om situationen för politiska fångar och samvetsfångar i Kuba. I debatten inför omröstningen framförde jag ett förslag om att Kuba bör ställas inför ett ultimatum: Embargot hävs och inom sex månader ska alla samvetsfångar friges och reformer sjösättas. Om regimen inte gör det kommer nya och smartare sanktioner från USA, EU och Kanada som riktar sig mot den kubanska ledningen: inreseförbud, frysning av tillgångar och utländska investeringar.

Resolutionsförslag: B7-0148/2010

  Sebastian Valentin Bodu (PPE), skriftlig. – (RO) EU har åtagit sig att senast år 2020 minska växthusgasutsläppen med 20 procent, att minska energiförbrukningen med 20 procent och att producera minst 20 procent av all energi från förnybara energikällor. Dessutom strävar EU efter att vara en global förebild när det handlar om att spara resurser och skydda miljön.

Dessa ambitiösa mål kan endast uppnås om EU som helhet och varje medlemsstat individuellt åtar sig att följa tidsfristerna. Om vi ska kunna uppnå de föreslagna målen för 2020 – som inte är så avlägset som man kan tro – måste vi investera i energitekniker med låga koldioxidutsläpp. Det krävs en ansenlig ekonomisk insats för att uppnå dessa mål: 58 miljarder euro enligt minutiösa beräkningar, från både offentliga och privata källor.

Men denna ekonomiska, logistiska och administrativa insats kommer att göra EU till en global ledare inom innovation och kommer att få positiva följder för ekonomin genom att det skapas arbetstillfällen och öppnas nya framtidsutsikter på forskningsområdet, som orättvist har underfinansierats i flera decennier. Investeringarna i att utveckla energikällor med låga koldioxidutsläpp kommer att ge resultat på medellång och lång sikt och få positiva följder i hela EU.

  Maria Da Graça Carvalho (PPE), skriftlig. – (PT) Det är helt avgörande att vi håller fast vid en genomgripande förändring i samhället som bygger på hållbara städer, decentraliserad energiproduktion och industriell konkurrenskraft. Detta är en grundläggande princip för ett framgångsrikt och hållbart samhälle som är förberett för utmaningarna med klimatförändringarna, en säker energiförsörjning och globalisering med ett globalt ledarskap på området för rena tekniker. SET-planen har som mål att bidra specifikt till utvecklingen av rena tekniker. Jag välkomnar de grundläggande principer som läggs fram i meddelandet om hur vi ska organisera logiska ingripanden mellan offentliga och privata sektorer samt mellan unionens, ländernas och regionernas finansiering. Det är dock nödvändigt att vi ökar den privata finansieringen av vetenskaplig forskning på området för rena tekniker. Det återstår för EU att skapa villkor som ökar de privata investeringarna inom området vetenskaplig forskning, teknisk utveckling och demonstration på energiområdet. Det är absolut avgörande att vi går från ord till handling. EU:s kommande budgetplan och det åttonde ramprogrammet för verksamhet inom området forskning och teknisk utveckling bör prioritera energisäkerhet, kampen mot klimatförändringarna och miljön. Endast på detta sätt kan vi bevara industrins konkurrenskraft, främja ekonomisk tillväxt och skapa nya arbetstillfällen.

  Edite Estrela (S&D), skriftlig. – (PT) Jag röstade för Europaparlamentets resolution om att investera i utvecklingen av teknik med låga koldioxidutsläpp (SET-planen), eftersom vi för att effektivt kunna hantera den ekonomiska krisen bör prioritera investeringar i sådana nya tekniker som har stor potential för att skapa nya arbetstillfällen. Jag anser att sådana investeringar kan skapa nya möjligheter för att utveckla EU:s ekonomi och konkurrenskraft.

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. – (PT) I SET-planen som kommissionen har lagt fram föreslår man investeringar i forskning och utveckling för att utveckla effektiva och hållbara rena energitekniker med låga koldioxidutsläpp. Sådana energitekniker ska kunna garantera att utsläppen minskas i nödvändig utsträckning utan att den europeiska industrin äventyras. Kommissionen gör därmed ett enligt vår uppfattning ett betydande åtagande för en hållbar utveckling.

Den nya energipolitiken får inte, vilket är särskilt viktigt med tanke på den allmänna krisen, förlora den ekonomiska effektiviteten ur sikte och får inte heller på något sätt äventyra den ekonomiska hållbarheten i EU-länderna eller försämra miljöarbetet.

Av denna anledning kräver jag ett nytt förhållningssätt gentemot energipolitiken som bygger på ren energi, effektivare utnyttjande av de naturresurser som står till vårt förfogande och större investeringar i forskning och miljövänligare tekniker, så att vi kan bevara den europeiska konkurrenskraften och göra det möjligt att skapa nya arbetstillfällen inom ramen för en innovativ och hållbar ekonomi.

  José Manuel Fernandes (PPE), skriftlig. – (PT) Jag välkomnar målen i SET-planen (strategisk EU-plan för energiteknik) för utvecklingen av ett samhälle med låga koldioxidutsläpp. Syftet med SET-planen är att påskynda utvecklingen och lanseringen av tekniker med låga koldioxidutsläpp. Planen omfattar åtgärder som rör planering, genomförande, resurser och internationellt samarbete på området för innovativa tekniker i energisektorn. Flera undersökningar bedömer att om man främjar det europeiska målet om att införa 20 procent förnybar energi kommer detta att resultera i miljontals nya arbetstillfällen år 2020. Vidare kommer ungefär två tredjedelar av dessa arbetstillfällen att skapas i små och medelstora företag. Denna lösning kräver att man utvecklar gröna tekniker. Därför behöver vi ökad finansiering av SET-planen, och jag anser att den bör tillhandahållas under nästa översyn av budgetplanen. Vi måste även främja gröna tekniker och kvalificerad arbetskraft genom att investera i utbildning och forskning. Ju förr vi börjar arbeta för ett samhälle med låga koldioxidutsläpp, desto snabbare kommer vi att ta oss ur krisen.

  João Ferreira (GUE/NGL), skriftlig. – (PT) Det är ytterst viktigt att vi utvecklar och genomför tekniker med låga koldioxidutsläpp. Det är viktigt inte bara av miljöskäl – som omfattar behovet av att minska koldioxidutsläpp i atmosfären – utan även av energiskäl, eftersom de fossila bränslereserver som mänskligheten är så beroende av oundvikligen gradvis kommer att minska och slutligen ta slut.

Tyvärr har både SET-planen och den resolution som nyss antagits en bristfällig syn på problemet både när det gäller vilka tekniker och energikällor som ska omfattas och behovet av att minska konsumtionen. I stället betraktas denna investering fortfarande som en bra affärsmöjlighet (där några få utvalda kommer att tjäna mycket pengar till nackdel för det stora flertalet) i stället för en nödvändighet ur miljö- och energisynpunkt för att säkra mänsklighetens gemensamma välfärd.

Det är talande och avslöjande att man i omröstningen om ändringsförslagen i resolutionen i stället för att främja ”ambitiösa minskningsmål” för koldioxidutsläpp i atmosfären valde att ”främja världsomfattande handel med utsläppsrätter”.

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. – (PT) Användningen av tekniker med låga koldioxidutsläpp som naturligt producerar mindre koldioxidutsläpp är positiv och angelägen.

Men vi kan inte acceptera att man på bekostnad av den tekniska utvecklingen och styrkandet av den så kallade SET-planen söker ännu en ursäkt för att försvaga den nationella energipolitiken.

När vi läser kommissionens formulering om att ”SET-planen utgör den teknologiska komponenten i EU:s energi- och klimatpolitik” råder det ingen tvekan om att kommissionens faktiska syfte är att försvaga medlemsstaternas suveränitet på ett så viktigt område som de nationella energistrategierna.

Förslaget till resolution innehåller fler aspekter som vi inte kan samtycka till, framför allt främjandet av ”världsomfattande handel med utsläppsrätter”. Denna lösning redan har visat att den inte minskar koldioxidutsläppen och att den skapar fler offentlig-privata partnerskap genom att man lägger tonvikten vid en ”avsevärd ökning av andelen offentliga investeringar”, och genom att offentliga medel utnyttjas för att tjäna privata intressen och vinster.

Vår grupp har därför röstat mot förslaget till resolution.

  Eija-Riitta Korhola (PPE), skriftlig. − (EN) Herr talman! Hållbara och effektiva tekniker för låga koldioxidutsläpp är det allra viktigaste i den enorma uppgift som EU och resten av världen står inför och som handlar om att övergå till ett energisystem utan koldioxidutsläpp. Därför välkomnar jag parlamentets snabba process, där man har utarbetat ett förslag till resolution kring detta ämne som innehåller en tydlig förklaring till kommissionen och rådet om att SET-planen är läglig och viktig. Om vi menar allvar med vårt uppdrag är det uppenbart att vi behöver alla typer av tekniker som ger låga koldioxidutsläpp, inklusive hållbar kärnkraft. Därför är jag glad över att vi lyckades stryka formuleringen i skäl I, som utgör ytterligare ett försök att framställa kärnkraft på ett sätt som det inte förtjänar i våra dagar. Detta skäl kan ha haft negativa följder för begreppet ”hållbara tekniker med låga koldioxidutsläpp” genom att antyda att kärnkraft inte är en del av detta. Men vi har i EU faktiskt inte råd att undvara kärnkraften om vi ska ta klimatförändringarna på allvar. Det är sådana tekniker med låga koldioxidutsläpp vi måste förlita oss på till dess att de förnybara energikällorna verkligen kan ge effektiva resultat och säkra konstanta energiflöden.

  Nuno Melo (PPE), skriftlig. – (PT) Vi måste prioritera investeringar i tekniker med låga koldioxidutsläpp, eftersom det är ett av de mest effektiva sätten vi kan hantera klimatförändringarna på samtidigt som vi förbereder EU för en grön ekonomi. Intelligenta lösningar med låga koldioxidutsläpp bör därför få särskild uppmärksamhet, inte minst när det gäller gemenskapsfinansiering för att uppnå de miljömål som EU har ställt upp inför 2020.

  Andreas Mölzer (NI), skriftlig. – (DE) Jag lade ned min röst om förslaget till resolution om ”att investera i utvecklingen av teknik med låga koldioxidutsläpp”, som jag anser innehåller flera rimliga synsätt. Men förslaget stöder samtidigt fortsatt utveckling av kärnenergi, något jag motsätter mig på grund av de stora risker detta är förbundet med. Förslaget till resolution påpekar med rätta att forskningen har fått för lite finansiering hittills. För att EU ska förbli konkurrenskraftigt i förhållande till andra globala aktörer, måste vi i massiv utsträckning öka finansieringen av forskningsprojekt, framför allt på området för nya energikällor. Jag hoppas att utvecklingen av nya tekniker med låga koldioxidutsläpp inte bara kommer att säkra befintliga arbetstillfällen på det här området, utan att den också skapar många nya högkvalificerade jobb. I detta hänseende anser jag dock att vi bör investera på området för solenergi samt för avskiljning och lagring av koldioxid. Med tanke på de möjliga och allvarliga följder som kärnenergin kan få bör man ompröva och omplacera investeringar på det här området. Denna nya politiska riktning i energifrågor kommer även att förbättra säkerheten för energiförsörjningen inom EU och skapa ett starkare oberoende gentemot leverantörer utanför EU.

  Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE), skriftlig. − (ES) Precis som gruppen De Gröna/Europeiska fria alliansen har jag röstat mot förslaget till resolution (B7-0148/2010) om att investera i utvecklingen av teknik med låga koldioxidutsläpp (SET-planen) av flera olika skäl. Det främsta skälet är att man godkände det ändringsförslag som var avgörande för oss och som handlade om att skäl I skulle tas bort. I detta stycke förslog man att det sjätte europeiska näringslivsinitiativet för ”hållbar kärnenergi” borde döpas om till ”kärnenergi”. Vi anser att begreppet ”hållbar kärnenergi” är meningslöst eftersom det i bästa fall kan minska hotet mot miljön och människors hälsa och riskerna med snabb spridning som härrör från utveckling och användning av kärnenergi, men inte undanröja dem.

Resolutionsförslag: RC-B7-0139/2010

  Luís Paulo Alves (S&D), skriftlig. – (PT) Jag röstade för detta förslag till resolution för att uttrycka min sorg för offren och min solidaritet med deras familjer och vänner i båda naturkatastroferna. Dessa katastrofer har fått allvarliga följder för flera medlemsstater och regioner.

Jag vill därför hävda att det är absolut nödvändigt att EU svarar snabbt på dessa händelser, nämligen genom att aktivera Europeiska unionens solidaritetsfond och därigenom visa EU:s solidaritet med alla som drabbats.

Nu är det viktigt att vi särskilt beaktar Madeira och de yttersta randområden som förutom sina permanenta hinder nu även måste hantera förstörd infrastruktur och förstörda personliga egendomar, kommersiella egendomar och jordbruksegendomar. I många fall kan de inte omgående återgå till normala aktiviteter. Detta gäller i synnerhet regioner som nästan uteslutande är beroende av turism, eftersom mediernas skildring av händelserna kan avskräcka potentiella besökare.

Det är därför nödvändigt att uppmana kommissionen och rådet att vidta snabba åtgärder, så att rådet kan omvärdera förslaget om att göra det enklare, snabbare och flexiblare att genomföra EU:s solidaritetsfond.

På liknande sätt är det viktigt att vi tillsammans med medlemsstaterna ser över EU-programmen och struktur-, jordbruks- och socialfonderna, så att vi kan förbättra reaktionen på de behov som uppstår efter dessa katastrofer.

  Elena Băsescu (PPE), skriftlig. – (RO) Jag röstade för förslaget till resolution om de stora naturkatastroferna i den autonoma regionen Madeira och effekterna av stormen Xynthia i Europa. Jag anser att EU måste visa solidaritet med dem som drabbats av dessa naturkatastrofer. Naturkatastroferna har drabbat regioner i Portugal, västra Frankrike, flera regioner i Spanien, framför allt Kanarieöarna och Andalusien, samt Belgien, Tyskland och Nederländerna. I västra Frankrike skördade stormen nästan 60 dödsoffer, många personer saknas och tusentals har blivit hemlösa. Kommissionen kan ge ekonomiskt stöd för att stödja de drabbade regionerna genom Europeiska unionens solidaritetsfond. Det är av största vikt att det råder solidaritet mellan medlemsstaterna i händelse av stora naturkatastrofer. Lokala, nationella och europeiska myndigheter måste samordna sina insatser för att bygga upp de drabbade områdena på nytt. Det är också viktigt att införa effektiva tillvägagångssätt för att förebygga händelser av det här slaget. Vi måste se till att EU-fonderna, både i det här fallet och i framtiden, når de drabbade regionerna så snabbt som möjligt för att hjälpa dem som drabbats av naturkatastrofer.

  Regina Bastos (PPE), skriftlig. – (PT) Den 20 februari drabbades Madeira av ett unikt meteorologiskt fenomen. Minst 42 personer omkom, 32 personer saknas fortfarande, 370 personer förlorade sina hem och omkring 70 personer skadades.

Den 27 och 28 februari drabbades Atlantkusten i västra Frankrike (Poitou-Charentes och Pays-de-la-Loire) av ett annat naturfenomen som skördade 60 dödsoffer, ytterligare 10 personer saknas fortfarande och över 2 000 har blivit hemlösa. Stormen isolerade även flera regioner i Spanien, framför allt Kanarieöarna och Andalusien.

Förutom mänskligt och psykiskt lidande har de meteorologiska fenomenen orsakat omfattande förödelse med ytterst allvarliga sociala och ekonomiska följder för de ekonomiska aktiviteterna i dessa regioner, där många människor har förlorat allt de ägde.

Jag röstade för detta förslag till resolution som uppmanar kommissionen att omedelbart vidta alla nödvändiga åtgärder för att brådskande, flexibelt och i så stor utsträckning som möjligt mobilisera Europeiska unionens solidaritetsfond för att hjälpa de drabbade.

Jag vill lyfta fram behovet av att vi utarbetar en ny förordning om solidaritetsfonden som bygger på kommissionens förslag för att kunna hantera de problem som orsakas av naturkatastrofer på ett flexiblare och effektivare sätt.

  Maria Da Graça Carvalho (PPE), skriftlig. – (PT) Den storm som härjade på Madeira den 20 februari orsakade enormt mänskligt lidande och stora materiella skador. EU:s roll är mycket viktig eftersom unionen har mekanismer och instrument till sitt förfogande såsom solidaritetsfonden, strukturfonderna – Europeiska regionala utvecklingsfonden och Europeiska socialfonden – samt Sammanhållningsfonden som måste aktiveras och tillämpas på ett snabbt, flexibelt och förenklat sätt. Jag välkomnar förslaget till resolution, där kommissionen uppmanas att så snart den får en begäran från den portugisiska regeringen vidta nödvändiga åtgärder för att mobilisera solidaritetsfonden så snabbt, flexibelt och i så stor omfattning som möjligt. Jag uppmanar EU-institutionerna att beakta att Madeira har en särskild ställning både som ö och som yttersta randområde i EU, och att vi därmed måste visa solidaritet genom att snabbt och flexibelt tillämpa sammanhållningsfonden. Jag vädjar till kommissionen att visa välvilja vid förhandlingarna om översynen av de regionala operativa programmen INTERVIR+ (Eruf) och RUMOS (ESF) samt Madeirasektionen för de tematiska operativa programmen för territoriell utveckling (Sammanhållningsfonden).

  Nessa Childers (S&D), skriftlig. − (EN) Jag röstade för detta betänkande och var mycket glad över att det godkändes av parlamentet. Det har förekommit liknande väderförhållanden på Irland – om än inte lika allvarliga – med översvämningarna och snöfallet nyligen och jag vet därför hur allvarligt dessa tragedier påverkar familjer och medborgare i EU. Det är därför viktigt att parlamentet vidtar åtgärder för att hjälpa de drabbade på alla tänkbara sätt.

  Carlos Coelho (PPE), skriftlig. – (PT) Den naturkatastrof som drabbade Madeira den 20 februari har lämnat efter sig en ödslig syn, mänskligt lidande och en utbredd förödelse med katastrofala konsekvenser för de ekonomiska strukturerna och produktionsstrukturerna.

En vecka senare fick en annan naturkatastrof – stormen Xynthia – förödande konsekvenser för en region i västra Frankrike och för flera regioner i Spanien.

Jag vill uttrycka mitt deltagande i sorgen och min solidaritet med alla de som drabbades av denna tragedi, i form av både mänskliga och materiella förluster.

Det är ytterst viktigt att hjälpa människorna och att återuppbygga infrastruktur, offentliga anläggningar och viktiga tjänster.

Det är sant att medel bara kan betalas ut från solidaritetsfonden när förfarandet för utnyttjande av medel ur fonden är slutfört och när rådet och parlamentet har lämnat sitt godkännande. I detta fall är det dock mycket svårt att be människor som kämpar för att återgå till sitt normala liv att vänta. Därför begär vi att medel görs tillgängliga och att exceptionella åtgärder vidtas så skyndsamt och flexibelt som möjligt för att hjälpa Madeira.

  José Manuel Fernandes (PPE), skriftlig. − (PT) Den 20 februari i år inträffade en tragedi på Madeira, som kännetecknades av rekordartade mängder skyfall, kraftiga vindar och mycket höga havsvågor. Minst 42 personer omkom, många personer saknas, hundratals personer förlorade sina hem och dussintals personer skadades. Jag vill framhäva de omedelbara insatser som öns regionala regering och dess myndigheter genomförde i sin snabba och samordnade reaktion på denna tragedi. Den 27 och 28 februari 2010 slog en massiv och mycket förödande storm ner över västra Frankrike, främst i regionerna Poitou-Charentes och Pays-de-la-Loire, en storm som fick namnet Xynthia. Stormen skördade fler än 60 dödsoffer, många personer saknas och tusentals blev hemlösa. Mot bakgrund av dessa tragedier vill jag uttrycka min djupaste sorg och solidaritet med de drabbade regionerna, framföra mitt djupa deltagande i de anhörigas sorg och uttala min uppskattning för räddningsmanskapen. Jag uppmanar kommissionen att, så snart de berörda medlemsstaterna lämnar in en begäran, ta de steg som krävs för att i så stor omfattning som möjligt anslå medel ur Europeiska unionens solidaritetsfond. När den behandlar dessa begäranden måste kommissionen ta hänsyn till de olika regionernas specifika situation, särskilt de isolerade och perifera regionernas utsatta läge.

  Sylvie Guillaume (S&D), skriftlig. – (FR) Jag stöder resolutionsförlaget om de åtgärder som behöver vidtas efter stormen Xynthias förödande och dödliga framfart över vårt territorium, därför att vi framför allt, bortom all skuldbeläggning, måste visa europeisk solidaritet och hjälpa offren för denna katastrof, som drabbade flera europeiska länder. Vi måste inte bara utnyttja solidaritetsfonden, stödet måste också komma från Sammanhållningsfonden, Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden och Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling. Slutligen måste vi uppmana försäkringsbolagen att ingripa så fort som möjligt och lära oss av sådana här händelser när det gäller att bevilja byggnadslov.

  Filip Kaczmarek (PPE), skriftlig. – (PL) Mina damer och herrar! Jag stöder resolutionsförslaget om de stora naturkatastroferna i den autonoma regionen Madeira och effekterna av stormen Xynthia i Europa. Låt oss koncentrera oss på Madeira, för det var där som katastrofen orsakade störst förödelse. Vi håller på att skapa en stor och stark gemenskap av många anledningar, bl.a. för att kunna hjälpa varandra i nödsituationer. I dag befinner sig Madeira och andra regioner i en nödsituation efter att ha drabbats hårt av stormens effekter. Det är vår skyldighet att hjälpa dem som behöver vårt stöd. Jag hoppas att resolutionsförslaget bidrar till att effektivt undanröja effekterna av denna tragedi. Jag känner djup sympati för alla offer och deras familjer. Tack.

  Véronique Mathieu (PPE), skriftlig. – (FR) De senaste veckorna har flera EU-regioner drabbats av naturkatastrofer: Madeira, och sedan västra Frankrike och flera regioner i Spanien. De mänskliga och materiella konsekvenser som det våldsamma meteorologiska fenomenet orsakade har lämnat ett djupt intryck på oss parlamentsledamöter. Det förklarar det resolutionsförslag om naturkatastrofer som Europaparlamentet röstade om i dag. Det är ett uttryck för vår ”djupaste sympati” och ”solidaritet” med offren i de drabbade regionerna. Den europeiska solidariteten måste uttryckas i finansiella termer genom utnyttjande av anslag från Europeiska unionens solidaritetsfond och genom andra EU-finansierade projekt. Men när det gäller solidaritetsfonden måste jag påpeka att den gällande förordningen inte tillåter en tillräckligt flexibel och skyndsam insats. Möjligheten finns att ändra förordningen och det är nu upp till rådet att utveckla denna fråga. Jag röstade också för det ändringsförslag som stöder Michel Barniers förslag från 2006 om att inrätta en europeisk räddningstjänststyrka. Jag beklagar att det inte har antagits. EU:s krishanteringskapacitet skulle förbättras om detta förslag genomfördes.

  Nuno Melo (PPE), skriftlig. – (PT) Den naturkatastrof som nyligen drabbade Madeira har lämnat efter sig en ö i kaos. På samma sätt har också andra regioner i Europa förstörts av stormen Xynthia. EU borde förbehållslöst hjälpa till i ett gemensamt försök att uttrycka solidaritet genom att anslå medel ur Europeiska unionens solidaritetsfond för detta ändamål. Solidaritetsfonden upprättades för att snabbt kunna ge ekonomiskt stöd till medlemsländer som drabbas av naturkatastrofer.

  Andreas Mölzer (NI), skriftlig. – (DE) Den 20 februari drabbades Madeira av en svår naturkatastrof, med rekordartade regnmängder, kraftig storm och mycket höga havsvågor. Minst 42 personer har omkommit och många personer saknas fortfarande. Dessutom har hundratals personer blivit hemlösa. Några dagar senare passerade stormen Xynthia längs den franska Atlantkusten, där den skördade nästan 60 dödsoffer, främst i regionerna Poitou-Charentes, Pays-de-la-Loire och Bretagne. Även där saknas många personer.

Tusentals har också blivit hemlösa. Därför stöder jag de åtgärder som föreslås i det gemensamma resolutionsförslaget, för att EU ska kunna bistå dessa länder och regioner ekonomiskt. Därför har jag röstat för resolutionsförslaget. Vi måste se till att medel ur Europeiska unionens solidaritetsfond anslås skyndsamt och flexibelt.

  Wojciech Michał Olejniczak (S&D), skriftlig. – (PL) Jag röstade för antagandet av Europaparlamentets resolutionsförslag RC-B7-0139/2010. Miljö- och naturkatastrofer blir ett allt vanligare inslag i våra liv. Farorna till följd av miljöförändringarna har ökat de senaste decennierna och vi bör göra allt vi kan för att förebygga dem.

Europeiska unionen, som har 27 medlemsstater och en halv miljard invånare, måste förutom att ta sig an den ökande klimat- och miljöförändringen, även se efter sina medborgare och garantera dem bästa möjliga överlevnadsförhållanden efter en kris. Våra insatser måste dock inte enbart koncentrera sig på att erbjuda hjälp efter händelsen. En grundläggande anledning till EU:s existens är att ge sina medborgare en känsla av säkerhet. I anknytning till detta måste de behöriga EU-institutionerna vidta särskilda åtgärder för att övervaka regionerna och deras förmåga att vidta förebyggande åtgärder.

För att så snabbt som möjligt kunna ta itu med följderna av stormen Xynthia måste vi utnyttja anslag från Europeiska unionens solidaritetsfond och hjälpa alla dem som har drabbats av förluster i samband med denna katastrof. Oönskade och smärtsamma händelser som drabbar andra måste alltid driva oss att handla i solidaritet med de drabbade. Låt oss visa att så är fallet även denna gång.

  Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE), skriftlig. − (EN) Jag lade ned min röst om resolutionen om de stora naturkatastroferna i den autonoma regionen Madeira och effekterna av stormen Xynthia i Europa (RC-B7-0139/2010) därför att två av våra viktigaste ändringsförslag avslogs. Närmare bestämt avslogs det ändringsförslag som hänvisade till att det i Frankrike är tillåtet att uppföra byggnader på flodslätter och naturliga våtmarker och att bostadsspekulationen har lett till att byggnader har uppförts i utsatta områden, och ändringsförslaget om att gemenskapsmedel för genomförandet av sådana planer, i synnerhet från strukturfonderna, Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (EJFLU), Sammanhållningsfonden och solidaritetsfonden, bara får betalas ut under förutsättning att hållbarhetsåtgärder vidtas.

  Daciana Octavia Sârbu (S&D), skriftlig. – (RO) Jag vill börja med att utrycka min solidaritet med familjerna till offren för naturkatastrofen i Madeira och offren för stormen Xynthia. Naturkatastrofer har blivit allt vanligare på senare tid till följd av klimatförändringarna. Därför måste vi försäkra oss om att EU är redo att ingripa så snabbt och effektivt som möjligt.

Jag röstade för Europaparlamentets resolutionsförslag som uppmanar kommissionen att överväga möjligheten att öka unionens medfinansieringsinsats för regionala operativa program. Ingen medlemsstat kan på egen hand hantera stora naturkatastrofer. Därför måste kommissionen anpassa solidaritetsfonden så att medlemsstater som drabbas av förödelser ska kunna få tillgång till fonden snabbare och på ett effektivare sätt.

  Nuno Teixeira (PPE), skriftlig. – (PT) Detta resolutionsförslag utrycker behovet att hjälpa de europeiska regioner som nyligen drabbades av naturkatastrofer, som t.ex. den autonoma regionen Madeira. Det kraftiga regnfallet på Madeira den 20 februari har, tillsammans med de allvarliga mänskliga konsekvenserna – 42 personer har omkommit, många personer saknas och flera har blivit hemlösa – fått otaliga effekter och orsakat allvarliga materiella skador.

I detta sammanhang är det ytterst viktigt att anslå stöd till de drabbade regionerna för att de ska kunna återhämta sig från katastrofens ekonomiska och sociala följder. Jag vill främst understryka öarnas och de yttersta randområdenas utsatta läge, såsom i Madeiras fall, vars specifika ekonomiska och sociala situation gör det ännu viktigare att ge bästa möjliga stöd.

Jag vill återigen påpeka att vi måste uppmana kommissionen att utnyttja solidaritetsfonden på ett flexibelt sätt och att se över de regionala program som finansieras genom Sammanhållningsfonden, i syfte att anpassa dem till de behov som har uppstått från tragedin.

På samma sätt är det möjligt att se över den planerade finansieringen för 2010 som har öronmärkts för särskilda projekt, enligt de allmänna reglerna för strukturfonderna för 2007–2013.

Med hänsyn till omfattningen av naturkatastrofen på Madeira och dess outplånliga konsekvenser, och effekterna av stormen Xynthia, röstar jag för det ingivna dokumentet.